Att vara Maria Graube

När jag satt ute på terassen på morgonen idag fick jag se något stort svart i poolen. När jag gick fram fick jag se en gigantisk (ca 8 cm) skalbagge som drunknat under natten. Den var utom räddning men fick ändå vara med på bild som ett snyggt lik.


Så var det ju det där med uppsydda kläderna. Som jag berättade för dig igår så saknades ett knapphål i kjolen men jag tog på mig den iallafall så du får se mig i den. Jag lämnade tillbaka den idag och ska hämta den imorgon. Tänkte nämligen ha den till flygplatsen imorgon.
På bilden ser du även blusen jag lät sy upp. Och när jag ser bilderna inser jag att jag verkligen är oproportionelig med ett kort, nästan obefintligt liv. Min överkropp består av en, tro de eller ej, synlig midja, en decimeter liv och därefter ett par boobs som ofta kommer lite före mig själv i stl E85 - och jag ska inte ha saker nedstoppat i byxor/kjol! Jag får nog kolla efter modeller som passar mig och sedan låta sy upp något annat. Uniformer i all ära men alla är vi inte stöpta i samma form...

Eftersom kjolen inte gick att använda blev det ännu en dag i shorts. Men blusen fick stanna kvar på. Ville testa den i värmen.


På med ryggsäck och 30 minuters promenad till kontoret. När jag kom fram, tog av mig ryggsäcken (som är i något plast/syntetmaterial) var jag dyngsur på ryggen och där remmarna suttit - och det, kära du, syntes klart och tydligt! Fräscht, va?


MEN fördelen var att det torkade på fem minuter till skillnad från Tenniströjan som är blöt i över en timme. Så på något sätt blev det en positiv överraskning. Dessutom blev den inte fläckig av svetten, något jag ju varit lite rädd för. Att den sedan visade sig vara skrynkelfri är klart en bonus. Och materialet blev inte varmare än något annat jag har haft på mig. Så summa sumarum: Bra val av material, tveksamt om benvit var rätt färgval, även om det är "min" färg - kanske vitt skulle gjort att svetten syntes mindre?

På kontoret svarade jag på mail och utförde sedan ett par uppdrag - att kolla efter handikappanpassat hotell. Ett hittade jag - i Bo Phut. Ibis hotel!

Var hemma skapligt idag men tiden flyger iväg när man sitter vid datorn. Det är ljust i ena ögonblicket - i nästa är det kolsvart!



Antal steg: 6844


BOBBYS HJØRNE

Hundene kom som sædvanlig da jeg kom hjem.
De blev inde, mens jeg spiste, i håb om at få nogle ris og kylling - og det fik de selvfølgelig!

Promenerade till jobbet och hade pappren från Bangkok att jobba med. Det var papper för mitt arbetstillstånd. Jag hade 29 autografer att skriva - och alla skulle vara identiska med det i passet. Har du försökt med det någon gång? Det är helt omöjligt att genomföra!
Jag kanske skulle ha använt det andra alternativet istället - tumavtryck med höger hand!




Gick också förbi Ice Bar. En något märklig bar för en nordbo som vill komma bort från snö, is och kyla. Här går man frivilligt in och möts av -7 grader och allt är gjort i is. Lite som på ishotellet.  Fast där kanske man inte kan sitta i en TucTuc av is?


Lunchen blev i ett hörn när jag fick se att de hade hamburgare. Då blev jag lite sugen på det - men det var jag inte efteråt. Det var en torr ostburgarre från mamma Scan (ja, ungefär iallafall) som inte smakade ett endaste dugg. Det blir thai-mat hädanefter.




Vidare på min promenad.




Du ser den lilla bergstopppen. Där ligger en Pagoda (buddistiskt heligt tempel med relik). Till höger om den, nere vid sjön, ligger restaurangen med svanarna. Du ser husen långt där borta.



Jag hade ett hotellbesök att göra nere på Chaweng Road. När jag var där nere kom reklambilen för IceBar. Det åker omkring bilar med högtalare hela tiden och gör reklam för event (t ex Thaiboxning) och olika företag hela tiden. Till höger ser ni en västklädd man. De finns vid alla hotell och fungerar som trafikledare när man ska in och ut från hotellparkeringar. Det är ganska så rörigt nämligen...



Hotellet jag besökte (eller snarare Tanya) insisterade på att få bjuda på vattenmelondricka och kycklingspett på Chaweng Cove Resort. Och det var supergott alltihop. Du som bor på hotellet - prova gärna deras restaurang!



Igår ringde Jonny från skräddaren och sa att min kjol och blus var klar. Jag blev jätteglad! Gick ner och hämtade grejerna och passade på att säga hej till ägaren, Peter.
Blusen passade faktiskt bättre än originalet. Dessvärre visade det sig när jag provade kjolen hemma att de missat att göra ett knapphål till knappen bak så jag måste gå tillbaka och få det fixat. Dumt att jag inte kollade på kläderna innan jag gick...
(Det ska bli intressant att se om kashmirull är svalare än bomull! Och så tror jag att jag råkade beställa en sidenblus på rekommendation. Har dock för mig att siden lätt blir fläckig? Dessutom står det förklarat att siden håller värmen bra, trots att det är tunt. Jag behöver nog inte behålla någon värme på min kropp - tvärtom. Leda bort den! Aja, det blir superspännande det här! Jag återkommer när uniformen är komplett och jag har använt den!)

Idag gick jag förbi 10Bahts-butiken och den var som vanligt stängd. När ska den vara öppen egentligen? Vill ju in och kika, vettja!
Kolla in flaska till höger - de använder gamla Rom-flarror till bensinen! Klart man kan bli förvirrad!

.

Utanför kontoret stod en röd moppe - som inte är en moppe. Inser nu att alla moppar här är 125:or...



Var hemma ovanligt tidigt idag (kvart över sex). Satte mig för att pusta ut utanför och kikade på hundarna som skuttade omkring.



Och här ser du vad jag ser varje dag!



Fick min lönespec och den var inte rolig. Fick bara betalt för tre dagar (man missade att göra lönen för mina två dagar på Koh Samui och sen saknade jag semesterlönen från uppdraget i Marocko. Har för mig att man brukar få den med slutlön i vanliga fall.) Runt 1300 spänn ska betala räkningar på ca 6000. Tur man har krediten! Det blir en månad att trolla med Bath:en, alltså. Tur man är van att ha lite pengar att röra sig med!

Okej. jag har inventerat vilka bra saker jag tog med och vilka som var helt onödiga.
Bäst är funktionsstrumporna och funktionströjan från Stadium. Bra inköp! De är lätta och man blir inte så svettig i dem. Och blir man det så torkar det nästan med en gång. Det skulle jag haft mer av...

Sämst: Fleecedjellaban! Att springa omkring i fleece i över 30 graders värme är direkt farligt! Likaså den långärmade hooden! Och den långärmade klänningen. Och den långärmade bomullströjan.
Sen sandalerna jag köpte... de är snygga och sitter perfekt men är inte fotriktiga så jag får ont av hälsporren när jag går långt i dem. Skulle tagit med Eccoskorna. Det finns inga butiker med fotriktiga skor här, har jag märkt.
Konservöppnaren från IKEA kunde blivit hemma. Här är "lilla Sverige" så det går att få tag i allt sånt och billigt. Likaså vinöppnaren. Ett vettigt vin här får man betala runt 700 Baht  för (cirkus 160 spänn) och det betalar jag inte. Det blir en alkoholfri säsong det här - om jag inte blir bjuden då förstås hehe.
Jag funderar på att sända hem de onödigt prylarna faktiskt! Då har jag ju plats att ta med annat i resväskan...

Bästa inköpen på plats: Bomullsklänningen, gelén med 99,5% Aloe Vera, solskyddsfaktor 30
Sämsta inköpen på plats: Inga än så länge. Jag är så klok ibland...


Antal steg: 21958


BOBBYS HJØRNE
Hundene kom og sad med mig, når jeg spiste. Forsøgte at få dem til at vente og tage mad på kommando. Bobby stjal nemlig mad fra min hånd i et ubevogtet øjeblik.
Bobby var rigtig god. Nacho jeg var nødt til at kæmpe lidt mere med, men det kom til enden!

Frukost, blogg, hundbesök - en helt vanlig morgon alltså!

Idag hade jag Safari 1/2 dag på schemat  men hade valt eftermiddagsturen faktiskt. Det har varit hektiska dagar och en avbruten ledig dag så jag behövde ett par timmars lugn på morgonen, tyckte jag. Efter att dessutom ha umgåtts med tysk- och fransktalande gäster två dagar i rad var jag ganska så trött i huvudet. Ja, inte av folket men av att behöva prata tre(fyra) språk om vart annat - engelskan är ju huvudspråket för mig här (och svenska pratar jag just nu bara med mig själv och med hundarna).

Men jag blev så rastlös att jag gick redan vid nio iallafall. Och det är helt klart för sent. Det var jättesvettigt att gå ner till kontoret idag. Det var första och sista gången. Att gå vid åtta är klart klokare!

Hundarna gjorde som vanligt. Hängde med mig en bit ner men stannade i hörnet där de förväntar sig att jag ska gå vänster.

På väg till jobbet började jag känna mig hungrig. Smet in på FamilyMarket och köpte en korv, lite jordnötter och en liten kyld flaska vatten.



Jag jobbade undan på kontoret fram till det var dags att hoppa på en jeep och åka på utflykt. Vi åkte till Na Muang Safari Park där vi tillbringade större delen av eftermiddagen.


Na Muang Safari Park ligger i djungeln men tigrarna går inte lösa...

Alla fick varsin grön klisterlapp att ha på sig. Den fäste inte någonstans på mig. Till slut lät jag den vara i väskan så jag kunde visa upp för den som önskade se den.



Vi startade med elefanttrekking cirka 30 minuter. Och jag fick rida idag igen och den här turen var mycket roligare! Jag hade liksom turen att få rida själv - utan förare. Jag är så glad över det att jag publicerar alla bilderna som elefantföraren tog medan jag red. Kunde inte välja bild, helt enkelt!

.
Men först lite elefanthud - och några gamla visitkort!

Vi red en tur ner till vattenfallet. Elefanten fick svalka av sig lite och jag fick mig en liten dusch haha

Från elefantryggen fick jag se hur en annan elefant stannade till - och vips låg där en hög du-vet-vad.






Jag gick av uppe vid det lilla Zoo som finns och där fick vi gå på fem olika shower med olika huvudattraktioner/cirkusnummer med babyelefanterna (som du redan har sett när jag åkte heldagssafarin), apor, krokodiler, ormar och fåglar. Här har du lite bilder från de fyra sistnämnda.









FÅgelshowen gick inte att fotografera med min kamera. Den hinner liksom inte med.






Efter sen lunch/tidig middag åkte vi vidare till vattenfallet Na Muang 2 som ligger lite längre upp. Dit kan man antingen gå eller åka jeep - och vi tog jeepen! Eftersom jag redan varit där en gång nöjde jag mig med att sprattla med fötter och tår i ena dammen. Hade jag varit lite smart den här gången hade jag ju åkt i bikini och kunnat bada - men så smart var jag inte.




Så var utflykten slut och vi blev tillbakaskjutsade. Jag bad att få gå av på huvudvägen och passade så att gå in på Tesco.



Där sökte jag efter Wettexdukar. Jag gick där och letade men hittade inget. Men så gick jag ett varv till och hittade Wettex, fast vid namn Scotch! De fick följa med hem.


Kolla här vad jag hittade. En massa olika svampar... jag undrar vilka det är... och hur man lagar till dem!


Jag promenerade hem för första kvällen. Klockan var 18.25 och det var redan ganska mörkt. Men jag hann hem innan det var kolsvart, trots att jag hoppade in på French Bakery och köpte något baguettleiknande som blev dagens middag!



Vart tog vägen vägen? Ja, det var nog många som undrade när det regnade som värst. Det mesta är tillbaka till normalt men än så ser man spår - eller hål, kanske man ska säga.

'
Det eldades någonting vid vägen på ett ställe. Jag tror det bara var kvistar och kokosnötsskal. Ja, här behöver de ju inte ved för att hålla värmen så det kan ju lika gärna gå upp i rök, antar jag.


Antal steg: 15 422


BOBBYS HJØRNE
Hundene kom bare op kort for at få nogle pølser i dag. (Jeg købte hotdogs, der har som en godbid for hunde.)
Jeg fortsatte en par minuter med at træne Nacho at gå frivilligt ind i brusekabinen. Det endelige mål er, at hun vil kunne lide at blive overøst. Hunden skal være rent, og det snart!
De løb snart igen, så der blev ingen billeder i dag.

Utflykt nummer fyra i ordningen stod på schemat idag. Det låter kanske märkligt men jag är lite trött på att åka på utflykter så jag hade egentligen ingen lust att åka. Jag hinner inte ägna mig och gästerna som jag vill. Men det måste bli så den här veckan. Nästa vecka har jag mer tid att ha fokus på hotell och gästerna.

Idag skulle jag alltså ut med träbåten som är en stor segelbåt (med motor och det var den vi använde). Jättefin!




Det fanns sittplatser och liggplatser, bara att välja det som passade. Jag valde en liggplats.

Vi åkte runt ön Koh Pangan och det tog hela dagen inkluderat två stopp. Den här turen är fokus på avslappning och lite lyx. Det är supergod service med fem rätters lunch, mellanmål, fri dricka.


.

Vi stannade efter kanske en timme och då var det snorkling som gällde för de som ville.


Men jag fattar inte varför bildena blev så himla dåliga. Sikten var avsevärt mycket bättre än i Marinparken och variationen av fiskar var helt fantastisk. Så jag är oerhört besviken över att inte kunna presentera en enda vettig bild därifrån - och jag knäppte hela tiden! Men här kommer några jättesuddiga foton! (får nog investera i en vattentät kamera så småningom iallafall, känns det som...)

.

Efter snorklingen serverades lunchen och sedan åkte vi vidare till stopp nummer två. Där kunde man välja att stanna på båten och bada därifrån eller åka med den lilla motorbåten som vi hade på släp, in till stranden.


Jag var tillbaka vid kontoret vid halv sex-tiden. Det blev en lång dag. Men är man ute efter avslappning, sol och bad är den här utflykten perfekt!

Ringde ännu en dag efter Taxi-Sari och åkte hem, ganska trött. Lagade fläskkotlett och råstekt potatis och hade, som vanligt, två hundar som ville smaka och fick en smakbit när jag var klar...

Antal steg: Hade ingen räknare på mig idag men dryga 4000 till jobbet plus en timme snorklingblev det - med uppbränd rygg som resultat skall nämnas.


BOBBYS HJØRNE
Bobby og Nacho kom som sædvanlig og sagde goddag, men stoppet ikke - trodde jeg. Jeg gik i seng, men vågnede op ved elleve og gik på toilettet. Så jeg ser en hund uden for døren! Det var Nacho!
Jeg lod hende bli her men klocken ett hørte jeg skrabe på døren, og så var det lige ved at komme op og lod hende ud.

Dag för utflykt. Idag med en massa tyskar. Fick frågan om det gick bra att jag följde med dem och, varför inte? Pratar inte tyska så ofta men det skulle nog gå bra, tänkte jag.

Men dagen började med frukost. Facebook, blogg och hundarna. De kom springande vid sexhugget och ville in men bara busade en halv minut och sprang ut igen.



.

Jag har ju inte visat hur jag bor tillfälligtvis. Jag ska inte bo kvar i den här lägenheten utan flytta till mindre men den renoveras just nu. Men varför inte visa dig hur jag har det  just nu, tänkte jag.


Köksdelen med keramikhällspis, ugn, kyl, frys, bra med förvaring samt köksbord med fyra stolar som  jag aldrig sitter på. Jag sitter alltid i soffan.


Vardagsrumsdelen med hörnsoffa, bord, TV. Du ser datorn på soffbordet. Det är där jag alltid sitter och bloggar, i ena hörnet av soffan precis som vanligt alltså! Jag har liksom bara skiftat soffa och miljö haha


Sovrummet jag använder är det minsta av dem. Det andra har jag stängt. Varför ha fler rum än man har bruk för? Jag ser fram emot att flytta ner till den mindre lägenheten (35 m2). Den här är onödigt stor för mig (65 m2)!


Badrummet med duschkabin. Klänningen du ser lite av som hänger där är min morgonrock här. En typ djellaba i bomull inköpt på Tesco här. På bilden har du vågen till vänster om toalettstolen. Har väl kanske förlorat något kilo i skrivande stund.


Och du ska väl få se sovrummet jag inte använder. Det vätter mot poolen och de andra lägenheterna på gården.

Jag hade två hundar med mig en bit mot jobbet idag. De trodde vi skulle gå en promenad upp i bergen och blev lite förvånade när jag svängde höger istället för vänster. Där bor nämligen ett par hundar som Bobby inte helt kommer överens med. De valde att springa hemåt igen när de märkte att jag inte gick åt "rätt" håll.



Hundgängen lyst med sin frånvaro idag. Kanske för att klockan var mer än den var igår, inte vet jag. Men ingen sprang och jagade mig, morrandes. Istället hittade jag en massa höns både här och där.



Utlfykten idag var med minibuss och den var med schweizare. Men eftersom jag förstår och pratar tyska blev det inget som helst problem. Den här turen är för de som vill veta något, till skillnad mot jeepsafari där man bara ser ställena. Eftersom jag redan sett det mesta på turen fick jag möjlighet att ta lite andra typer av kort så här kommer de!

BIG BUHDDA TEMPEL

.
Statyn och kommersen runt.

.
Restaurangen vid parkeringen med havsutsikt.

.
Lite bilder från omgivningarna

UTSIKTSPUNKTEN  MOT CHAWENG

.
.

.

MORFAR OCH MORMOR

,

APAN OCH KOKOSNÖTTERNA



Muslimska byn med fiskare ligger bakom kon. Du ser ett minaret sticka upp.


MUMIFIERADE MUNKEN


..
Heliga blommor: Det stora blommorna är nog någon typ av Olenader har jag fått för mig. Den lilla kommer jag inte ihåg vad den hette men den är också helig och doftar.
Nedan: Lotusblomma


.

,

MUANG WATERFALL 1
Idag besökte vi det andra vattenfallet på ön (det finns tre som är värda namnet). Till skillnad mot det andra är det mer försäljning här, och man kunde få ett varv på elefant om man ville.



.
Saker tillverkade av kokosnötter och själva palmen.

.


Den här något fula rackaren är det som gör typ höga syrseljud på dagarna. Har inte sett den levande dock.

NATHONG
Jag gillade öns huvudstad faktiskt. Många tycker den är tråkig. Men faktum är att västra sidan är vackrare och skulle jag bo på Koh Samui så tror jag att det skulle bli där... Synd bara att stranden är tråkig. Men det är kanske bara att ta på sig badskor?!.

.
Gamla biografen som idag är butiker i istället.


Här åt jag lunch. Det finns ett ställe som ligger lite mer till höger på gatan. Det är större och kan också rekommenderas om man är fler. Det här är ett litet ställe.


Två olika typer av taxi. Den luftkonditionerade bekväma och "Songtao", ombyggd jeep med träbänkar. De kostar ungefär lika mycket att åka med.



.
Stränderna på västra sidan

Blev avsläpp vid kontoret, svarade på några mail och gav mig sedan ut på promenad mot ett hotell där jag skulle undersöka ett bygge som pågår. Det här är lite från min promenix som blev oplanerat lång!



Tog huvudgatan fram idag. Tyckte jag hade kollat på kartan och räknat ut vilken väg jag skulle ta ner till vänster så småningom.


.

Efter att ha passerat posten kändes det bra att gå ner. Och jag gick... och jag gick... och jag gick - tills vägen tog slut. En tysk dam på moped förklarade för mig att det inte fanns någon väg ner till Chaweng Road därifrån. Men jag kunde komma till, som jag förstod, den rätta vägen, ner mot den vägen om jag gick in mellan några hus. Och så fick det bli. Jag förväntade mig en ilsken hund i vilket ögonblick som helst men det blev en ganska trevlig promenad i bostadsområdet!

.

Och ut kom jag så småningom. Passerade marknaden där thailändarna går och köper ingredienser för matlagning - billigare än Tesco. Dit ämnar jag så klart gå och handla - när jag har bil. Jag kommer nämligen få en liten bil är det tänkt.
Det är med skräckblandad förtjusning att bli med bil här. Har aldrig i mitt snart 49-åriga liv kört i vänstertrafik så det blir övningskörning och träning på "fel" tänk i korsningar inom kort. Jag kommer så klart vara osäker i början men det är väl som med mina progressiva glasögon. Man sa till mig att det kunde dröja tre veckor innan jag vande mig. Det tog tre dagar! Det är nog en fråga om vilja, helt enkelt! Och jag vill verkligen ha en bil. Det är tjatigt och långsamt att gå överallt. Av en åttatimmars arbetsdag går jag fyra... Tid är verkligen pengar!



Gick förbi Thaiboxningsstadium. Det är matcher flera dagar i veckan med huvudattraktioner varje lördag. Personligen tycker jag sporten är läskig. Gillar inga sporter där man ska puckla på varandra. Folk får säga vad det vill (att det är bättre att de slåss under kontrollerade former än ute i det "vilda".), jag ser ingen nytta med att slåss överhuvudtaget, nämligen.
Sporten är oerhört poppis iallafall och det går matcher på tv-apparaterna och det tjoas och hejas.



Passerade även polisstationen på lite avstånd.



Sen hittade jag en genväg som jag tyckte jag kände igen. Där gick jag in och kom några minuter senare fram till vägen jag skulle till från första början, Chaweng Road.

.

Gick förbi skräddaren, Trend, så nu vet du vart då ska gå om du vill ha bra kvalitet och jämrans bra service. De kommer och hämtar och lämnar dig på hotellet om du vill till och med!



Kom till slut till mitt slutmål, framförde mitt ärende och skulle så ta mig hemåt. Den här gången tog jag inte fel avtagsväg till höger - jag missade den haha. Så där gick jag och upptäckte att jag långt senare hamnat vid vårt sista hotell på gatan, First Bungalow.

.

Det var ju bara att fortsätta gå upp mot huvudvägen. Den här gången var det bara en väg att gå och svårt att gå fel! Passerade detta blå-gula andehus. Lite fint, tyckte jag!



Jag såg till slut huvudvägen och gladde mig!



Svängde höger och gick mot avtagsvägen mot mitt hem. Passerade Bangkok Airways och Bangkok hospital (de ligger bredvid varandra).

.

Hade i början planer på att gå och träna på gym. Det har jag faktiskt slagit ur hågen lite grann. Jag får motion så det räcker som det är nu. Det här World Gym är det dessutom ganska mycket folk som går så det är lite för trångt för min smak. Det ligger ett bättre utanför Chaweng men dit kan jag inte gå. Det är för långt.

.

När jag passerade den kinesiska butiken kände jag igen mig. Det var här jag skulle svängt ner när jag gick fel til Chaweng road. Men min plan var ju att försöka ta en genväg och det vet du ju hur det gick med den saken.



Nu började det skymma. När jag såg skylten med Tre Kronor (företaget som äger mitt boende) tänkte jag "Så bra! Där har vi den andra vägen upp till huset." och jag tog av och började gå uppåt.



Vy på väg på Ringvägen på väg upp mot Tre Kronors real estate

Ännu en gång denna dag började jag gå... och jag gick... och jag gick... och jag gick. Så tog den asfalterade vägen slut och det blev sand... och jag gick, och jag gick, och  jag gick... Men jag såg ju skyltar hela vägen? Det måste ju vara rätt då!

Det började bli allt mer skymning. Klockan var väl runt halv sju.

.


När jag hade bergsbestigit nästan ända upp till toppen kom jag fram - till Scandianavia Village!!! Men var i hela friden hade jag hamnat. Jag var nu mitt ute i djungeln, klockan började närma sig sju och jag skulle ju inte ut och gå på småvägarna efter mörkrets inbrott, var det sagt.
Det var bara en sak att göra - Jag ringde ägaren, Johan.
"Hej! Jag tror jag har gått vilse, sa jag. Jag befinner mig på Scandinavian Village men hur kommer jag till min lägenhet härifrån?"
"Ja, då har du gått ganska fel, hörde jag Johan svara. Du kommer inte hem den vägen. Du måste gå tillbaka till huvudvägen igen..."
"Åh, neeeej, det orkar jag inte. Vet du någon taxichaufför som vet var jag befinner mig någonstans???"
"Ja, ring taxichauffören du ringde igår. Han vet!"

Men fattar ni hur det är. Tre gånger idag har jag gått fel! Men det är en mening med allt. Nu känner jag till mer om Chaweng än jag gjorde i morse!

Och medan jag väntade passade jag på att knäppa några kort så du vet var jag var i djungeln. Jag är ganska övertygad om att jag inte kommer tillbaka dit någon mer gång...

.
.

Och Mr Sari kom ännu en gång och hämtade mig!  Vad glad jag är att jag har hans telefonnummer!
Jag var oerhört tacksam när han kom uppför backen. Och jag var även tacksam att jag valt gympaskor och inte sandalerna idag.

.


BOBBYS HJØRNE

Jeg havde to hunde ved siden af mig, når jeg spiste middag. De fik en lille tallerken hver og var lykkelig som hvalpe bagefter!

..


Antal steg: 30 772 (!)

Jag vaknade första gången vid fem men valde att ligga kvar en timme extra. Gick upp, tog blodprov, käkade frulle och bloggade gårdagens blogg medan Nacho, som kommit in när jag gick upp, la sig och sov vid fönstret som vätter mot poolen. Kolla hennes liggstil med bakbenen.


Det är märkligt med mina fridagar. Jag har nästan alltid dåligt samvete för att jag har dem när jag jobbar själv på en destination. Mina tankar går till allt jag skulle kunna göra... Men idag bestämde jag mig för att inte göra något med jobbet - och gick så klart in på mailen (kan göra det hemifrån) och svarade på ett jag fått från huvudkontoret. Det är ju inte så klokt det där, att jobba på lediga dagar - men å andra sidan ger det mig ett visst mått av sinnesro, så varför inte?

Men sedan blev det ofrivilligt jobb iallafall per telefon. Gäster som bokade utflykt, en familje hade problem med påbörjad renovering på strandområdet så det blev ett par avbrott iallafall. Men det får jag försöka ta igen en annan dag.

Vad gjorde jag annars då? Solade en timme, klurade på om jag ska ha semester, kollade på filmen Apollo 13 på SyFY-kanalen (som annars bara sänder urtrista filmer och repris, på repris, på repris) och på Blue Bloods (lite småtrist serie men alltid något) samt lagade ganska trist och smaklös köttfärssås utan tomatpuré, bara ketchup. Man tager vad man haver.
Jag vräkte i tre klyftor vitlök och en halv chili men jag börjar tro att jag vant mig vid de starka kryddorna här att det inte räcker för jag tyckte inte det smakade någonting...

På kvällen kom en gigantisk mal med 10 centimeter mellan vingspetsarna och satte sig på fönsterrutan. Och det var väl för att få vara med på bild på bloggen, kan jag tro. Så här såg den ut. Gillar kroppen. Ser ut som en lite Alien.
Hm... det kanske ÄR en Alien ? Wö! Närkontakt!



Blodsocker: (idag var jag duktig med mätningen!)
Före frukost 9,3
Före lunch 8,1
Före middag 8,3
Inte helt bra. Önskemålet är att jag ska ligga mellan sex och åtta... Får se vad jag kan göra åt den saken. Kontroll den 24 maj nästa gång!


Antal steg: Ingen aning. Sprang bara omkring i lägenheten och mellan lägenheten och poolen... Max 2000 steg således!

BOBBYS HJJØRNE
Bobby løb frem og tilbage og nusade på kassen med DVD - Film. Men i dag glemte jeg at tage billeder. han var en smule hurtig - og jeg var lidt langsom...

Mammas födelsedag! Grattis för tredje gången även här.

Upp och hoppa klockan fem. Dags för frulle, blogga och packa för heldagsutflykt i Thailändska bukten och Ang Thong National Park!

Nacho hoppade glatt med en liten bit mot kontoret men stannade på tryggt avstånd från det första hundgänget. Och jag blev faktiskt utmorrade vid ett flertal tillfällen under promenaden av hundar som alla liknar blandras med Pitbullterrier (stannar inte gärna och tar kort men ska se om jag kan ta i farten vid tillfälle). Det känns lite obehagligt. Men det är bara att tåga på och ignorera dem. De får la gå efter mig och morra om de vill bara de håller sig på ett par meters avstånd, tycker jag.



Jag fick sitta och vänta utanför kontoret i 40 minuter på minibussen. Agenten ringde tjugo i åtta och undrade var jag var och sedan visade det sig att chauffören väntat vid gamla kontoret. De flyttade för tre månader sedan bara. Men iväg kom jag till slut.

Väl framme fick vi olika garn knutna runt handleden. Det var olika grupper. Vi med grönt skulle paddla kajak! De andra skulle snorkla och vara på stranden enbart.
Hunden på fiket låg i sanden och svalkade sig och tittade på när vi skrev in oss allihop.

.

En enkel frukost, kanske mer ett mellis, bestod av rostat bröd, smör, marmelad och kaffe. Marmeladen hoppade jag över. Gillar inte sött på mackorna. Satte mig vid ett av borden och tittade ut över bukten och Buddha Beach med Big Buhdda, där jag var i lördags. Du ser båtarna vi sedan åkte med. Max 30 passagerare på varje var det.


Runt halv nio var det dags att vada ut till The Speedboat, som skulle ta oss ut i skärgården som också är en nationalpark. Jag satte mig på soldäck. Gillar inte att vara inne på båtar som gungar. Fast det var nästan inga vågor och var det några så hoppade vi på dem - inte gungade. Hemresan var väldigt skumpig. Bra träning för mage och rygg men inget för den som har ryggproblem! Har man det är det bättre att sitta inne. Där hoppar det inte lika mycket.

Vi åkte cirka en timme innan vi kom fram till första stoppet. Snorkeldags vid Koh Wao! Fram kom min egen mask med glasögonstyrka och proffssnorkel - och mobilkameran in plastfodralet!



Sen blev det att simma omkring. Tyvärr var det väldigt dålig sikt. Det är många som åker till samma plats och sanden yr omkring och sabbar det mesta. Men lite såg jag och kameran. Varsågod!

.

.


.


Vi fortsatte in i skärgården bestående av kalkstensformationer. Påminde lite om Gotland, kände jag. Skillnaden är att vi har mer järn i kalkstenen i Sverige. Här är det inte så mycket röd färg.

.

.

.

.

Stopp nummer två: ön Koh Mae där vi klev uppför en brant trappa, 150 meter hög med smala trappsteg som man såg igenom. Det gällde att ha tungan rätt i mun! Den ledde upp till en utsiktspunkt där man också kunde sen den smaragdgröna saltvattenlagunen men även fin utsikt över havet.

.

.

.


Här stannade vi en timme så ville man kunde man köpa en vatten (20 Baht = ung 5 kr) eller en Smoothie (för 60 Baht= ung 15 kr) eller bara göra som jag, sitta på flytbryggan och doppa fötterna.

.

Det kom ett gäng i kajaker som skulle upp och klättra. Men de fick inte kajaka sig därifrån utan skulle tydligen åka speedboat därifrån för guiden kopplade ihop alla kajakerna och paddlade iväg mot okänt mål!.

.

Från Smaragdsjön åkte vi mot lunchen. Alla var hungrig och klockan hade blivit tolv.

.

Vi intog vår lunch på Koh Paluay, enda ön med boende. Där ligger en by med runt 700 invånare, de flesta fiskare. Det var lågvatten så de små mangroveträden (tror jag det var iallafall) stod på torra land.
Till lunch serverades en liten buffé med tre olika rätter, ris och vattenmelon samt en vattenflarra till. (Vad det gäller dryck hade vi mer eller mindre fri gång hela dagen på båten, faktiskt. God service!)
Maten smakade inte så mycket men jag hittade chilioljan och vräkte på lite. Jättegott blev det då!
Jag hade tänkte ta en liten kort promenad i Fiskebyn men jag fastnade vid toaletten. En liten flicka vägrade gå på "Hål i marken" så när jag var klar var alla på väg ner till båten. Det var ju lite trist förstås... men några tröstade mig med att det inte var så himla mycket att se ändå.

.
.

.

Mätta och glada åkte vi vidare kanske tio minuter för att sola och bada - och paddla kajak! På väg dit träffade vi på en flock delfiner till allas stora förtjusning. De simmade runt och tog det lite lugnt så det blev inga hoppkort, tyvärr. Du får nöja dig med en fena över vattenytan.


Jag reste ju själv och det gjorde även en tysk ung man vid namn Mattias så vi fick paddla ihop. Det visade sig att ingen av oss hade paddlat förut men det dröjde inte länge förrän vi fick lite fart. Det är väldigt ansträngande för axlarna märkte vi. Bra träning!
Tyvärr var mitt plastfodral immigt men ett par bilder blev väl ganska okej.

.

Lite sol och bad hann jag också med men plötsligt blåste det i visselpipan - två timmar gick himla fort!
Dags för hemfärd cirka 40 minuter och den färden nämnde jag precis i början. Den var skumpig!

Man blev ganska trött på hemvägen. När vår "guide", som varit med oss hela dagen, dirigerade oss till bussarna och nämnde platsen där jag bor blev jag jätteglad över att få skjuts ända hem! Men så blev det inte. Jag blev avsläppt vid kontoret.
Då ringde jag Taxichauffören Sari som jag fått telefonnummer till, och bad honom köra hem mig. Jag hade ingen lust att gå hem. Jag hade skoskav, sand och salt överallt och ansikte/armar hade blivit lite rosa så de behövde komma hem. Mr Sari hade inte tid själv men skulle skicka någon annan och det kanske kunde ta 20 minuter. Men det var jag ju tacksam för.

När jag satt där åkte en mopedtaxi fram glatt och igenkännande och frågade vart jag skulle. Jag tänkte att det var lite konstigt att mr Sari hade skickat en mopedtaxi... och att han inte informerat om vart jag skulle. Så jag tackade nej till den skjutsen och blev kvar. När jag tänkte ringa och höra om jag missuppfattat det hela upptäckte jag att ingen av telefonerna hade batteri kvar. Och jag som kollat det på morgonen! Båda var fulladdade! Det tar även på telefoner att vara ute till havs tydligen! Ja, min mobil hade jag ju använt flitigt men servicetelefonen?

Som utlovat kom en bil efter 20 minuter! Väl hemma värmde jag mat, bloggade detta och så ringde servicemobilen. Det var gäster som försökt få tag i mig under dagen men inte kommit fram. Så himla typiskt. Igår ringde den inte en enda gång när jag var på kontoret! Och idag, när jag inte hade mottagning, så ringde den. Det var ju ändå bra att de försökte ringa mig en gång till denna afton så vi fick kontakt - fast sånt där gillar jag inte helt. Det är dåligt service att inte vara tillgänglig!


Så var det dags för BOBBYS HJØRNE

Bobby og Nacho kom forbi og sagde hej. Bobby forsvandt lige så hurtigt, men når Nacho bemærket, at jeg slukkede lyset og hvordan jeg begyndte at børste mine tænder, trådte hun først op i sofaen ..



... Så gik hun hen og lagde på kanten mellem badeværelse og soveværelse ...



Då kom Bobby og bankede på.



og han og Nacho gick ind i soveværelset og gav sig til hjemme i min seng!!!

.


Men der var grænsen. De er begge utespringande hunde og jeg ved ikke helt, hvad de tager med sig in..
Desuden ønskede Bobby ikke at ligge fortsatt i sengen uden begynte at kradse på døren. Nacho vil imidlertid sandsynligvis gerne have opholdt sig men det fick hun ikke tillatelse.


Antal steg: Ingen aning men en timme snorkling och 45 minuters kajak + en ansträngande tio minuters promenad uppför trappan får la duga!

Ja, det är ju så klart inte helt sant. Men jag är ensam representant för Apollo och Kuoni Scandinavia nu. Känns märkligt! Upplever inte att jag kan allt och jag vill kunna allt för att trivas. Men det ska nog ordna sig inom kort.

Jeena och Fred kom med ett lass DVDfilmer och hundmat till Bobby ifall han skulle komma hit och vara hungrig. Egentligen är han lite mer permanent överlämnad till en annan som bor här.
Samtidigt fick jag servicetelefonen - och vågen! De hade tagit hem den för att väga bagaget men nu får jag låna den. Placerade den i badrummet, ställde mig på den och nu har jag en startvikt på den ifall jag vill se kilona (77 kg).


På morgonen var jag inne på mina bankkonton och kikade lite. Upptäckte att jag nollat lönekrediten på Icabanken med råge och satte därför in överskottet på Fakturakontot istället. Himla trevligt och där samlade jag några vuxenpoäng till.

Promenerade till kontoret straxt efter halv nio och satt sedan där typ resten av dagen. Gick igenom lite grejer, svara och ställde frågor på mailen, redigerade och skrev ut nya upplevelseprogram, gjorde veckoekonomin och pratade med Fredrik i Bangkok.

Vi sitter på tredje våningen och trappan är riktigt brant. Bra träning för fotleden som bröts kan jag berätta!

Jag lämnade kontoret kl 15.05 (tiden bara rann iväg). Med tiden i mobilen och antalet steg redan tagna promenerade jag nu i ångbastun ner mot huvudgata i Chaweng. Stegräknaren stod på 4931. Det är så långt det är mellan hemmet och kontoret - om man inte stannar och fotograferar på vägen.


Det finns två marknader på vägen där man kan äta. Den första du kommer till är den med menyer där bland annat Abbas har sin restaurang. Men jag bara vinkade och passerade honom eftersom jag hade planer på att äta där vi åt en annan dag och där jag missade att ta kort.
Där var jag kl 15.35 och 8119 steg senare (men det är inte långt mellan de här marknaderna om du undrar). Pekade på en maträtt med curry och fläsk och satte mig, svettig och troligtvis något mindre gott luktande vid ett av borden redan där. Att jag svettades så jag fick ta upp min handduk för att torka mig hela tiden var både på grund av eftersvettning av promenaden men så klart även av maten jag åt.

Fundering: Om jag ska gå till hotellen lär det bli en prövning - för gästerna. Jag har ju inga problem med att gå, inte ens i ångbastun. Det är bara att se till att dricka riktligt med vatten och det har jag ju redan för vana... Men man kanske inte gör ett professionellt intryck när svetten rinner till och med på benen?



Första hotellet jag kommer till när jag svänger vänster in på huvudgatan i Chaweng om jag kommer från kontoret är Muang Samui.


.
Gick in och handlade på Tops, Det blev Minibel (släkt med Babybel som jag äter som godis om det finns) och en flaska vatten. Där var jag kl 16.30 efter 10376 steg.


Tog inte kort på Saver när jag var och fotade mig men här har ni det. Och samtidigt till vänster ser du ett stånd  på hjul som antingen säljer mat eller frukt. Såg inte vilket.

I närheten av Tops ligger Bikram Yoga. Smet in och tog lite tider och priser. Där ligger också Dr Fish, ett fiskspa (små fiskar som äter upp död hud på din kropp) men jag hittade ett annat ställe där thailändarna satt, ett stycke ner på gatan. Missade att ta kort på omgivningarna men jag tror jag hittar tillbaka. Till Bikram kom jag 16.43 efter 10594 steg.

Passerade även ett Friends lite senare (det finns många här i den kedjan!) och jag har för mig att efter det kom det där enklare fiskspa't som jag planerar att besöka.


Ska gå till Friends för Thaimassage någon dag. De har utbildade massörer... det har inte alla utan de är självlärda eller kör på känn, typ. Lite vanskligt, eller hur?!

Hos skräddaren beställde jag en kritstrecksrandig kjol i kashmir och en benvit sidenblus att ha till. Det gick kanske lite fort, den beställningen haha Men det är så himla varmt här och jag ville ha lätta, svala material och man går inte i shorts här. Det är inte proffsigt när man jobbar och är kvinna - och vem vill inte vara ansedd som proffs?
Det blir nog jättesnyggt, är jag övertygad om. Och kommer nog passa mina sandaler som går i samma ton (blå/grå). Ska se om jag kan hitta några badshorts att ha under för att slippa slita på låren. (Jag ville att han skulle göra en byxkjol men det förstod han inte helt vad det var för något utan ville ha något att titta på - och det har jag ju inte.)

När jag kom dit hade jag så gått 11275 steg och klockan var 16.56. Då hade jag varit ute från kontoret i nästan två timmar. När jag kom hem och tittade på kartan hade jag nog inte gått den närmaste vägen direkt. Men det var heller inte meningen. Jag måste stega för att kunna planera mitt liv här nere.

När säljaren (som kommer från Burma, något som är vanligt bland butikerna här) fick höra att jag gick frågade han om jag ville ha skjuts hem (han bor nästan där jag bor visade det sig) och klockan var ju mycket, solen höll på att gå ner och jag skulle ju inte gå hem när det är mörkt var det ju sagt. Därför sa jag Ja! Och blev så hemskjutsad, utan hjälm, på hans scooter. En märklig upplevelse för en biker som alltid har fullt säkerhetsställ på sig och integralhjälm när man kör tvåhjuling med motor! Men han körde vant på gatorna och hem kom jag.

Jag värmde ris och köttfärs som jag köpte färdigt igår, bloggade lite, svarade på mail och chattade på FB innan jag vände mot sovrummet!


Mätte förresten mitt blodsocker idag och ifall jag glömmer siffrorna så noterar jag dem även om bloggen de dagar jag mäter..
Blodsocker före frukost (06.15): 9,7
Blodsocker mitt på dagen före lunch (11.05): 7,4
Blodsocker på kvällen före middag: Alltså de missade jag att ta. Det var lite mycket runtomkring just då... Får börja om en annan dag, helt enkelt.

Antal steg: 13418 och skoskav av sandalerna i värmen och där sand/sten kommer in obehindrat


Nu när Jeena har åkt så har jag blivit lite plastmamma till Bobby och Nacho. Jag har lovat att uppdatera varje dag och eftersom Jeena är dansk och jag gärna tränar min danska så kommer det här avsnittet alltid vara på danska (ja, så gott jag kan då).

BOBBYS HJØRNE
Så, Jeena då starter vi! Bobby og Nacho ventede på gaden, da jeg kom hjem i kveld. De fulgte mig hjem og forventede noget mad, tror jeg. Bobby var klar til High Five fra starten haha

Han er en smule rastløs og springer rundt på området. Men han kommer når jeg kalder på ham, så han kan få nogle kærlighed fra sin plastik-mor.
Nacho lugter så slemt som før, bare så du ved. Men det er en glæde at røre en nyvasket Bobby haha.
Vil opdatere igen i morgen, hvis jeg møder dem efter MarineParken!



.
.

En helt vanlig morgon. Fast någon bergspromenad blev det inte som jag hade planerat igår kväll. Klockan var 07.38 när jag gick upp. Jag sov ganska dåligt och kan inte helt förstå varför. Kanske för att jag valde att inte ha AC:n på och det blev för varmt? Men den låter så himla högt och då kan jag ju inte sova för den skull!
När jag gick upp hittade jag inte kontrollen. Det slutade med att jag slet upp täcket, flyttade sängen, letade i rummet ifall jag lagt den där innan jag gick och la mig och lyfte på kläderna  - och där låg den!!! Då var jag genomsvett.



Aja, det blev frukost tillsammans med Nacho som kom förbi istället och la sig och drömde lite. Och ifattbloggning så nu ligger jag i fas, känner jag. Det tog ett par dagar!


Träffade Ae som tog hand om lite tvätt. Jag får se om det var smart att välja att betala för 80 plagg eller om jag ska betala per kilo. Ska nog ändra det...

Det hann bli en kvart i solstol också. Gick ner till poolen nedanför mig, där vi satt igår och tog solstolen i direkt sol i beslag för en stund. Här är man glad när solen går i moln. Det är inget som brukar glädja mig direkt. Det är verkligen hett när solen är framme! Och kanske en kvart om da'n är bra att köra på ett par dagar?
Jag har ju glömt att nämna att jag ömsar skinn som en orm sedan ett par dagar. Om du var uppmärksam såg du hur torr min hud var på bilden efter promenaden i förrgår! Jag kunde dra bort skinn som papper från huden. Och idag började bröstkorgen ömsa på samma sätt. Spännande! Det har jag inte upplevt tidigare, vad jag kan minnas. Men jag köpte ju solskyddsfaktor 30 häromdagen och går omkring med det ute nu, ju så det ska nog klara sig hädanefter. Och idag när jag låg och solade hade jag faktiskt solkräm på mig. Man måste ju dra lärdom av tidigare misstag!


Efter ett dopp såg jag att Jeena och Fred åkte iväg till Lamai för att lämna över mopeden varvid jag plockade ihop, duschade och gick ner till kontoret. Utrustad med en våtservett med biologiskt sminkborttagningsmedel att torka bort svett med  (ja, man tager vad man haver och det är ju skonsamt mot huden, tänker jag) i handen fokuserade jag på lite andra saker på promenaden idag. Här har du bilderna för dagen!



Jag letar efter Muiträdet men ingen vet (hittills) vad jag pratar om så nu har jag börjat ta kort och visar för folk. Kanske kan jag hitta det till slut. Det här höga trädet kallas iallafall för Laa.


Jag passerar tydligen en slags kokosnötfabrik. Det man gör här - för hand - är att man tar bort höljet (t vä som sedan bränns) och får fram den färska nöten (mitten) som sedan hämtas och används i olika sammanhang. Du såg ju hur man dricker kokosmjölk men man äter så klart kokosen också.



Det har ökat med antalet bufflar i området så jag misstänker att det är fight på G.


När man odlar odlar man ofta flera saker tillsammans. Bananer med papaya (t vä) och någon avlång grönsak som man kokar eller steker tydligen. Minns inte vad de sa att den hette dessvärre.
Vill du veta mer om thailändska grönsaker?
Varsågod! http://www.thailand-huahin.com/huahin-thai-vegetables.htm och så här används de medicinskt : http://www.chiangmai-chiangrai.com/thai_healthful_fruits_vegetables_herbs_spices.html

.

När jag kom till kontoret drog jag mig till minnes att jag sett en gammal våg under skrivbordet.
"Vad kul", tänkte jag. "Då jag kan jag ju se om det händer något".
Men när jag kom upp idag... Borta! Fast det gör egentligen inget för om det sker något med min kroppshydda lär jag nog märka det ändå - på bältet och kläderna.
"Ska jag kanske försöka vänta någon månad med att låta sy upp byxor, klänning, kjol och blus", undrade Ena jaget.
"Men nog vore det lite schysst att ha lite kroppsanpassade kläder redan nu", påstod Andra jaget.
"Tålamod!", sade då det kloka Ena jaget! 
"Så himla trist det äääär att ha tålamod ", svarade Andra jaget. "Jag kan ju dö imorgon!"
"Amen, då behöver jag ju dem verkligen inte. Då har du ju bara kastat bort pengar", menade Ena jaget.
"Men de kan gå i arv ju!", försvarade Andra jaget.
Och där slutade denna något schizofrena diskussion för telefonen ringde och Jeena sa att hon var på väg till kontoret.
(Nu är den här typen av dialoger ganska vanliga när jag ska fatta beslut, vad det än gäller  - så ja, jag pratar för mig själv i affären! Jag vet inte riktigt hur Sigmund Freud skulle tolka detta ur mentalt hänseende. Men nog tycker jag själv att jag mår bra, fattar kloka beslut och lever ett intelligent liv med de förutsättningar jag ges!)

På lunchen åkte vi till en restaurang som ligger typ mitt över Tesco. Där beställde Jeena och Fred in fyra olika rätter så jag skulle få smaka - och alla var goda. De som jobbar där pratar nästan ingen engelska så dit lär jag gå tillbaka. Ja, för att de bara pratar Thai utan för att de dessutom har bra mat, förstås!


Innan vi åkte tillbaka till kontoret skulle det hämtas en sandal. Butiken på bilden inte bara lagar skor, de tillverkar även sandaler. Dit kanske jag ska bege mig för att göra ett par till mina fötter. Det ska jag klura lite på. Har även hittat ett annat ställe och ska titta på skomodellerna där innan jag bestämmer något definitivt.



Vi gjorde de sista på kontoret och åkte sedan till Tesco så jag kunde få köpa på mig mer vatten. Snart blir det ju att kånka och bära 5-litersdunkar och det vore ju schysst att slippa ett tag, förstås. Jag tänkte att du skulle få hänga med in och se det där med redan skivat och klart vad beträffar grönsaker och frukt.


..

Bilderna nedan: Stekt ris (ja det kallas så fast det ser ut som nudlar), grillad kyckling och en flaska inhemsk Rom. Den vet jag inte helt varför jag köpte eftersom jag har tänkt ta med den hem till Sverige. Men nu blev det så. Och den kostar typ 40 spänn så det var ju inga pengar att ligga ute med. Men flaskan ligger i resväskan redan haha.

..

Att köpa färdiglagad mat, antingen i affären eller på gatan är billigare än att laga maten själv. Så det blir nog att köpa hem mat och spara pengar. Det låter ju helknasigt, eller hur!? Men det är så det är. Vi får se om det stämmer att jag har mer pengar över varje månad mot tidigare. Nu dröjer det ju med den saken eftersom jag har en hel månad utan lön eftersom jag var hemma så länge. Första hela lönen får jag inte förrän sista maj...

Det kom hem lite annat också och 20 liter vatten så med de tio litrarna i går så klarar jag mig nog en nära nog en månad.

Väl hemma blev det nudlarna och kyckling, kollade lite på TV och gick sedan och la mig vid nio. Från och med imorgon klockan 07.30 är jag ensam Apollo-rep på destinationen och ska klara mig själv!


Antal steg. 8967

Idag tänkte jag ni skulle få hänga med på min promenad till jobbet. Det börjar med att gå lite genom Samuidjungelområdet där du bland annat kan se bambun som växter 15-20 meter högt upp i luften!

.

Ner till lite mer bebyggt område där thailändarna bor. De bor inte riktigt likadant som turisterna utan huserar i små lappade trähus utan AC eller anda bekvämligheter.
Fick förresten höra att jag inte ska gå hem efter mörkrets inbrott utan ta taxi hem. Det har förekommit rån av falanger (utlänningar) här - och det är ju jag fast jag inte känner mig sån.
Men det finns ingen belysning på vägen och är perfekt för kriminalitet! Nedrans, jag som faktiskt hade tänkt att promenera hem. "Men jag har ficklampa", protesterade jag. "Jamen, den kommer väl inte hjälpa dig mycket", fick jag till svar. Nä, nä det har de ju rätt i. Den är 5 cm lång i nyckelring. Men jag kan väl blända dem??? Det är LED-ljus i!



Man håller bufffelfighting en gång i månaden här i området. Passerade arenan och en av tjurarna som blängde på mig lite halvt tjurigt. Jag sa tack för kortet och smet iväg innan det blev för otrevligt för oss båda.



Och det finns en hel del paddor i området. Här har ni en platt, överkörd en och lite längre ner får ni se den som tog emot mig när jag kom hem på kvällen!



Korsade huvudvägen och in på gatan där kontoret ligger. Där passerar jag ett buddisttempel. Vem som helst får besöka. Ska försöka ta mig tid och gå in någon dag med någon offergåva. Man kan liksom inte komma tomhänt!



Så var det resten av vägen. På de flesta ställena på Koh Samui har det torkat upp efter det våldsamma regnandet i fler veckor men det finnes ett par platser där naturen inte hunnit med ännu. Där fick jag hoppa mellan och i vattenflödet!

.

På kontoret blev jag mött av en liten svart minigecko, kanske 5 cm lång. De är överallt de där och det ska man vara glad över. Man brukar säga att det är lycka att ha en ödla boende hos sig. Inte bara här utan även i andra delar av världen. De äter nämligen mygg och mygg här är ingen hälsosam upplevelse - de sprider Denguefebern här i Thailand (och malaria men det är mer vanligt i Nordthailand). Inte för att sjukdomen är vanlig här på ön och risken att överhuvudtaget smittas är störst mellan september och december - men man kan ju vara lite uppmärksam på den. I förra bloggen träffade du ju min egen ödla!



Till lunchen idag åkte vi till en annan marknad och åt. Valet föll på en muslimst thairestaurang, ägd av Abbas. De har menyer för turisterna och är snäppet mer turistiskt mot igår där man bara tittar på maten och pekar. Men det är fortfarande många thailändare som går hit och äter eller tar take-away. Sistnämnda är väldigt vanligt och faktum är att det är dyrare att laga mat själv hemma mot att köpa mat och ta med hem. Så för mig blir det nog 50/50 hädanefter. Har hittat några ställen på vägen mellan kontoret och hem som jag ska nyttja på den fronten.

Hit kommer jag gå tillbaka. Det var jättegod mat och ägaren supertrevlig!



Jag har skrivit om att man äter mycket frukt och grönt här och det är färdigskivat. Det är klart att du kan köpa helt också. Här har du: bananer, ananas, papaya och apelsiner (ja de kallar de så fast de är små som mandariner).



När jag var på Big C (Ett annat varuhus, liknande Tesco) köpte jag färdigskivat att ha som mellis. Du ser, från vänster: cham poo (= direkt översatt Rosa äpple), ananas och falang (= Guavaäpple). Det är sånt här som gör att det är enkelt att äta mer frukt och grönt, kära du! När jag var sugen på kvällen blev det en frukt istället för jordnötter eller nacochips.



Men när jag var på Big C skulle jag passa på att köpa med mig nötter. Det är trots allt bra och mättande när man inte har tillgång till riktigt mat. I det här jobbet är det svårt att hålla regelbundna tider... Jag ställde mig framför hyllan... och det finns många sorters nötter här. Det på bilden är kanske hälften! Men till slut hittade jag det jag skulle ha, en påse lättsaltade jordnötter!



Det var mörkt när vi vände hemåt. Vi stannade vid 7Eleven. Jeena ville ha en kopp kaffe och jag stannade och tog kort ner mot huvudgatan så ni får se lite "nattliv". Det kommer inte bli många såna bilder förstår du. Jag är ingen nattsuddare och nu när jag inte ska gå hem på kvällen heller, så lär det inte bli längre ute än till klockan halv sju! haha



Hittade en krananordning utanför butiken och följande konversation utspelade sig.
- Vad är det till för, undrade jag.
- Det vet jag inte, svarade Jeena.
- Oh, det måste jag ta reda på, sa jag och knäppte ett kort.
- Du vill verkligen veta allt, du, skrattade Jeena åt mig
- Japp, kan inte dö nyfiken vettu, menade jag.
Och här har du fotot jag tog. Skulle det kunna vara så att det är för varmt och kallt vatten, månne? Man  har ju inte tjäle i marken utan kan ha allt sånt ovanför, tänker jag...



Avslutningsvis ska ni får se paddan jag blev emottagen av på trappan. Superfin, eller hur?

.

Innan jag gick och la mig i horisontalläge gick jag ner en sväng och träffade några av Jeenas vänner. De höll ett avskedsparty för henne vid den andra poolen på området. Gjorde enbart en artighetsvisit och var hemma halv nio och kände mig oerhört mogen att jag gick hem och la mig i stället för nattsuddade!

Och imorgon är det torsdag och sista dagen innan Jeena åker hem till Køpenhavn - och på fredag tar jag ju helt över ruljansen på ön. Det blir nog en intressant sommar det här!

Antal steg: 13 476

Fast det är enkelt att träna om man har en jacuzzi utanför dörren märkte jag sen. För idag skulle vi gå på hundpromenad i omgivningar - en 20 minuters promenad, stadigt uppåtstigande, med start klockan 7.
Jag var riktigt, riktigt, RIKTIGT glad när jag äntligen fick gå neråt igen höhö. Vi vände på en plats med fin utikt ut över havet. Det var dessvärre disigt så det ser ni inte på bilden. Men långt där borta ligger det iallafall. Ni får nöja er med lite Samui-djungel!

 

På vägen passerar man en ananasodling. Det måste vara tufft att odla. Det blir ju bara en frukt per planta! Ananas här är supergott. Det smakar inte alls som hemma eftersom den är solmogen när man skördar den.

 

 

Nacho och Bobby sprang glada omkring, ibland före, ibland efter, ibland försvann de bland träden. Hade så klart hoppats få träffa på en kobra men de höll sig borta idag. Kanske för att klumpen Graube klampade istället för gick med lätta steg? Det är ju trots att mer rädda för mig än jag för dem. Men jag har fått reda på att de finns där. Spännande! Hoppas kunna presentera bild vartefter.

 

Väl hemma blev det ett välbehövligt dopp i bubbelpoolen som sagt. Jag var ganska slut - och högröd i ansiktet av solen som gassat redan så tidigt - och ansträngning, ska jag inte sticka under stol med! Det var ett jobbigt projekt. Men ambitionen är att promenera ett par gånger i veckan och kanske starta en timme tidigare. Det var 29 grader i skuggan redan när vi gick och vattenflaskan på 750 ml var slut när jag kom hem.

 

 

En timme senare åkte jag och Jeena till jobbet och började överlämningen till mig. Med avbrott för hotellbesök i Lamai och träff med gäster som kom i måndags. Vi stannade vi en utsiktspunkt på väg till grannstranden och här kommer foto därifrån, taget mot Chaweng.

 

 

Och i Lamai fann jag ett högt, fullt blommande Gullregn som jag bara måste ha med på bild. Kolla vad vackert!

 

 

När vi kom tillbaka käkade vi lunch på marknaden. Man väljer på kanske tio maträtter och hur många portioner (baseras på hur mycket ris du vill ha). Jag tog en portion av fläsk i curry som inte skulle vara så stark. Men där satt jag och svettades, minsann. Fast gott var det. Jag gillar kryddig mat även om jag inte tål det helt.
Ledsen att jag missade att ta bilder. Det får bli nästa gång.

Vi var inne en sväng på Posten på vägen tillbaka. Där hade de söta små samlarfigurer till salu bakom en glasmonter. De ser inte så thailändska ut, dock. Vet inte vilket ursprung de har men jag tog kort på två som jag tyckte var gulligast.

 

 

De har nummerlappsystem även här på posten. Men lapparna är inplastade och hänger under monitorn ser du. Återvinning, alltså! Smartare än de svenska engångsnummerlapparna kan jag känna!

 

 

Mitt över posten hade Jeena ett besök och jag hängde med in. Det här var vad jag såg bland annat. Var tror du att vi befinner oss? Leksaksaffär? Barnklädesbutik??

 

..

 

Nej, då. Vi är i djuraffären! Så känner man att man måste klä ut sina djur (i värmen) så kan man köpa det här!

Hualigen. Personligen har jag aldrig sett en vild hund i annat än i päls ;) och så ska det vara, tycker jag! Fast tydligen har Jonzon fått en vinterjacka av Per. Men så har den hunden inte begåvats med så mycket päls och helst vill slippa gå ut när det kryper ner mot 15-20 grader minus så det må väl vara hänt - även om jag har svårt för det där. Men här är 30 grader i skuggan... vad är motivet, liksom?

 

Vi fortsatte på kontoret. Och jag fick vara jätteglad i två timmar!
Först kom ett mail att jag inte skulle jobba i vårt bokföringsprogram utan bara i ett annat enklare. Men sen kom ett annat mail att det tidigare mailet gällde andra och inte mig. Orka! Det blev en akut repetition av dels det programmet och ytterligare ett. Och jag var inte lika gladlängre men ni vet hur det är. Man gillar läget.
Någon ska göra jobbet och denne någon är ju jag här på Koh Samui.

Vi var la klara vid halv sju på kvällen. Hemma värmde jag på lite mat och väntade på att Jeena skulle ringa. Vi skulle åka till Tesco så jag fick köpa en massa vatten så har jag hemma. Snart blir det att gå och dra på fem-tio liter i handen ju. Jag duschade och satte mig framför TV:n och blev jättetrött! Jag mezzade till Jeena och hon var lika trött hon så Tesco fick vänta.

När jag var på väg till badrummet fick jag se - och höra - en liten gecko. Jag insåg då att det var ju den som låter som om någon knackar med ett plastkort på fönstret med ojämna mellanrum! Härom morgonen när jag låg i sängen trodde jag det var hon mitt över som kom hem och vill ha sällskap men jag orkade inte gå upp. Hade jag gjort det hade jag ju sett att det var tomt utanför dörren och kanske uppmärksammat denna högljudda varelse. (Jag erkänner att jag, i två minuter, sprang och jagade den för att få med den på bild. De är snabba de där rackarna. Ute har vi en jättestor som springer runt. Ska försöka få med den på bild också vartefter.)

 

Klockan åtta låg jag så i sängen och somnade ganska med en gång när jag nog äntligen förstått att jag är enbart 200 mil från ekvatorn och har rest 1425 mil över jordklotet.

Och så ska vi bena i den här situation med vad som är normalt folk på Koh Samui, känner jag. Vad som är normalt beror ju alltid helt på hur man umgås, eller hur? Och idag har jag träffat andra människorna som har valt  en helt annan livsstil än de jag mötte igår - och då blir ju de de normala!

Och om jag får tycka något - och det får jag ju, det är ju min blogg - så är de jag mött idag de mer normala om jag jämför med hur jag väljer umgänge till vardags - och det är de som överväger här på ön! Och det glädjer mig, så klart! Men man måste vara väldigt open-minded om man ska bo här och inte fördöma andras livsval...

Antal steg: 17129

Ja, inte det här dagen då men jag upptäckte att jag förlorade den 16e någonstans på vägen. Det kunde jag inte helt förstå! Och så var det inte heller så jag fick vackert ändra på bloggen, så det så! Jag misstänker att det är så enkelt att jag blev lite dagvill på vägen hit!

Men iallafall. Tillbaka till denna dags sysslor. Lite kontor och de flesta hotellbesöken - och en promenad på huvudgatan i Chaweng samt möte med intressanta grannar!

Vi startade morgonen med kontoret och lite genomgång av var saker står med pärmar och sånt. Jag hälsade på en härlig dam som ansvarar för det mesta, verkar det som. Hon tycker nog redan att jag är galen eftersom Jeena berättade att jag hade planer på att promenera ringlinjen runt ön. Och nu får jag nog vackert försöka komma iväg på en långpromenad för min idé verkar blivit lagom känd och jag känner pressen haha. Aja vi får se när det blir lite svalare framåt augusti.

Klockan 11 hade vi möte med två norska gäster som ville ha tips på att göra i Chaweng, på ön och runt ön. Jag kommer säkert möta dem under de veckor de är här.
Det är lite roligt med Thailand för här är gästerna minst två veckor. Lite som att ha en rundresa med dem, kan jag känna! Jag har dessutom fått lov till att följa med och hämta gästerna på flygplatsen, något jag kommer ha tid för i sommar. Det ser jag fram emot!

Sen var det några hotellbesök med bil. Ett av hotellen är dit vi kan gå och använda stranden och har lite rabatt på maten. Dit kommer jag gå när jag har ledig dag om det blir någon hel sådan (har servicetelefonen 7 dagar i veckan nämligen). På det hotellet fick jag se ett par rum också och jag noterade att det hängde paraplyer i garderoben.



- Det gör det på alla hotell här, svarade Jeena.
- Det har jag aldrig sett förut, sa jag.
- Du kanske inte har jobbat på en destination som har regnperiod?
- Jo, Marocko har regnperiod och där såg jag inte ett enda paraply på hotellen.
Och när jag kom hem funderade jag på om svenska hotell har paraply på rummen? Där upplever jag att det är regnperiod åtta månader om året, resten är det snö/isperiod...

Från det hotellet var det dags för promenaden, tyckte jag. Jeena skulle iallafall till kontoret och avsluta ekonomin och varför sitta och titta på när någon jobbar. Det blev en angenäm promenad och jag hann se mer av Chaweng.
Här är ett axplock av det jag la märke till med bildtexter som blev väldans långa såg jag när jag var klar. Men jag hoppas de kan vara av intresse?

Tre andehus bredvid varandra där varje ande hade fått sin vattenflaska på bordet framför. Och det hade ju faktiskt blivit en riktigt varm dag precis som det ska vara så här års.



Starbucks - godaste kaffet i världen enligt många. Jag har ingen direkt åsikt om det... Men två stycken finns det på vägen iallafall.

På ovanstående bild kan du även notera alla kablar som hänger överallt. Det är inte elkablar utan till Tv:n och ja, det händer att man tar signaler från varann har jag hört. Det kan också vara internetkablar. Notera även Tatoo-skylten bakom pelarna. Koh Samui är tatuerarnas ö och det kan jag intyga - och med hänvisning till alla tatuerade människor så har de mycket att göra.

Och så var det då såklart två Mc Donalds på vägen också. Notera gärna kablarna ännu en gång och moperna. Här kör man ungefär lika mycket moped som i Marocko, tycker jag.

Angående trafiken: Turisterna är farligast. Det är vänstertrafik här och även om man måste ha A-kort enligt lag så hyrs de ut till vem som helst. En gäst från Dubai hade hyrt en utan körkort. De hade frågat henne om hon kört tidigare. Ja, en gång, hade hon svarat och så var kontraktet skrivet.
Vilka tror ni mest råkar ut för olyckor här? Tjaaa, Koh Samui har högsta antalet trafikolyckor per år enligt statistiken, berättas det... och själv höll jag på att bli överkörd idag - fast av en bil. Vägen är väldigt smal och jag skulle gå in till ett av hotellen då en bil nästan nuddade min höger fot... Det hade varit tveksamt spännande om den hade blivit tillplattad, känner jag!


Restaurang Tre Kronor för den som saknar allt som är svenskt, Viking Bar för den som saknar skandinaviskt i stort.  På en parallellgata längre ner hittar du Sweden Bar.

Det är så roligt det här, tycker jag. En del gäster som semestrar i andra länder vill gärna/förväntar sig att det ska vara som att komma hem till Sverige. Själv kan jag inte låta bli att undra: hur tänkte du där egentligen? Vaför lägga pengar på en semester utomlands? Det är som de säger i sällskapsresan. Svenskar reser inte till någonting - de reser ifrån något - och det de reser ifrån verkar vara en sak i det stora hela; Regn och kyla!
Och även på Koh samui erbjuds Sverige i miniformat. Nu ska här berättas samtidigt att det är en hel del svenskar som bor här som jag, halvårsvis, men också permanentboende och vi är alla olika. Själv blir jag ju något utav en urinvånare vart jag än beger mig...


Omärkta flaskor med orange innehåll - vad är det de säljer på gatan?

Detta foto kommer med en liten varning. Det är inte alkoholhaltiga drycker. Detta är mopedbensin!
Mackarna här stänger nämligen klockan 22. Har man då planerat dåligt och missat deadline så kan man alltså åka in och köpa en eller ett par liter och komma vidare på sin färd. De finns att köpa typ överallt!


Det är inte alla som följer anvisningen att man inte ska springa omkring i badkläder utanför pool/strandområdet. Denna, låt mig kalla henne "mormor" för hon var väl 60 och lite till, hade varit och handlat och kom och gick på en parkering utanför hotellet när jag kom förbi.

Försök bara för ett ögonblick att föreställa dig att det är jag som kommer där i min blå bikini fylld med bilringar, nedåtpekande bröst, gäddhäng och cellulitspäckat lår (låter nästan som en maträtt man kan bjuda på förresten haha) iförd matchande FlipFlops (om jag nu skulle ha fått för mig att köpa de mest obekväma tofflor som finns på jordklotet). Vad skulle du tänka på en skala?
0 - Jag bryr mig inte. Jag har ett eget liv och har inte tid att kolla hur andra gör.
1 - Jag kollar aldrig på folk för jag är så blyg
2 - Jag skulle aldrig göra det själv - men visst är det modigt!
3 - Lite träning skulle nog inte skada där, nä.
4 - Vilken snygg bikini, undrar var hon köpt den?
5 - Wow! Vilken kropp. Vem har turen att vara ihop med henne!?

Vad det gäller vikt så kommenterar man gärna det utan att egentligen mena något illa med det. Med mina tio kilo är jag i allafall uttalat Tjock har jag lärt mig idag *skrattar* Men tänk nu om jag haft dåligt självförtroende när jag fick höra en sån sanning - då hade ju hela säsongen blivit hemsk haha  Själv tycker jag sånt där är underbart, helt enkelt! Något sådant skulle jag inte få höra någon annanstans - jo av barn eller fyllebuntar brukar vi ju säga i Sverige.
Fast det är klart - i Sverige är jag mer eller mindre normalviktig (nåja, min Ulla Läkare skulle nog gärna se att jag gick ner tio kilo för min påbörjade diabetes och blodtryckets skull). Här är alla trådsmala och jag kan gott förstå varför när jag handlar.
Där finns redan skivade och strimlade grönsaker (köpte strimlade morötter häromdagen vilket har gjort att jag faktiskt har ätit mer morötter på tre dagar än vad jag gör på ett helt år). Frukt köper du på gatan och de skär upp och så får du i en påse att ha som mellis. Det är mycket kryddor i maten, främst olika curry och chili. Huvudfödan är ris i olika former, efter det kommer nudlar i jag vet inte hur många varianter. Bröd äter man nästan aldrig vilket gör att det är svårt att få tag i gott bröd här nere... Så visst, det ska bli spännande att se vad ett halvår gör för vikten här nere utan att man liksom tänker på det. Men på kvällen blev det därför lite Pringles Wild Spicy framför denna blogg då! Varför riskera att bli smal (för snabbt haha).

Vid sista hotellet i Chaweng blev jag upphämtad och vi åkte till en Kodakbutik för att ta nya foton. De jag tagit i Bangkok visade sig vara i fel storlek! Jag blev ungefär lika snygg den här gången - eller kanske snyggare efter att ha promenerat i full sol 1,5 timme och kom svettig och än mer röd på näsa och kinder (om nu detta var möjligt). Vad ska man säga när han visar bilden och man får se någon man inte helt känner igen? haha Ja, ja. Nu var det så det var och det är bara att gilla läget.

Butiken låg vägg i vägg med ett supermarket och där, minsann, hittade jag Kavlis tunna knäckebröd. Må nu detta inte vara sött när jag öppnar paketet imorgon bitti (det var de inte, kan jag meddela redan nu).


Oh, Kavliiiii

Om P-pillren tar slut när du är här kan du köpa det i samma butik - helt receptfritt och billigare än hemma. Fast de hade bara en sort, bara så du vet.


P-pillren slut? Gå till affären och handla!

Vi åkte därifrån till Bo Phut och besökte fler hotell och vände därefter hemåt. Väl hemma lagade jag mat och käkade några Nachochips i sällskap av Nacho Hund som kom och knackade på med tassen.


Ostnachochips


Antal steg: 16 378

Det kom att bli en dag med de flesta av öns "highlights". Jeepsafari stod nämligen på schemat. Men först var det frukost tillsammans med Nacho som kom och knackade på. Hon är lite rolig för hon kommer bort till fönstret och ser hon mig knackar hon på och vill in för att vila lite. Hon har ingen fast ägare utan tillhör liksom området bara. Men mat och vatten är hon inte intresserad av direkt, har jag märkt.

.

Fast idag vankades det resterna av gårdagens "prinskorv" till frukost och det var ju lite gott förstås.
En granne kom in och utbrast: Men äter du med plasten på?
Högst förvånad sa jag att jag trott det var som vår prinskorv hemma och att skinnet så klart var ätbart. Tanken hade aldrig föresvävat mig att man säljer korv i plastfodral! Och det hade ju inte ens varit svårt att tugga av dem på mitten, liksom.
Det är klart att en och annan hade varit lite konstigt där korven liksom pressades ut ibland men det var inget jag funderade över faktiskt. haha Men fattar du hur det ÄR!? Och jag som hade ätit ganska många dagen före!
Plötsligt kände jag mig en om som sväljer knark i plastpåsar och tänkte: det ska bli intressant att se om plasten kommer ut då!
Jag behöver kanske inte förklara att den här morgonen plockade jag korven ur plasten och jag delade med mig av korvsnuttarna till Nacho som försiktigt åt ett par stycken.



Efter att ha borstat tänderna med grå/svarta örttandkrämen...


... och suttit lite på terassen...


... blev det dags att åka till kontoret där jag blev upphämtad av en jeep. Jag har en massa bilder från turen - men om du vill veta mer om varje stopp så får du fråga när du kommer hehe

FÖRSTA STOPPET: HIN TA (Morfars sten) OCH HIN YAI (mormors sten)

Först åkte vi söder ut till Lamai. Där besökte vi en stenformation som man är glad över, helt klart. Själv var jag mer intresserad av det som var runt omkring. Som de svarta stenarna ute i havet och det fina andehuset som stod vid en byggarbetsplats.



Tog kort på skylten på passargerarsidan, som uppmanade till dricks om man tyckte turen var rolig - och det var många som uppskattade skumpanden och hoppandet, speciellt när vi korsade djungeln på de dåliga vägarna med stora gupp och branta backar. En del satt på taket och upplevde att det var extra roligt. Jag är nog ganska tråkig efter att ha varit med om lite annat här i världen och satt väl högst och log mot de som skrek av förtjusning. Det krävs lite mer för mig för att ha roligt kanske...



Jag undrade vad det här var för frukter men är fortfarande ovetande. Det är ett träd 20 meter högt ungefär, det är vad jag såg.



STOPP TVÅ: KOKOSNÖTTERNA OCH MAKAKEN

Vi fick prova kokosmjölk och köpa kokosolja - Kallpressad till kosmetiskt/medicinskt bruk- och varmpressad till matlagning. Men själv håller jag mig till den torra arganoljan. Kokosolja är fet som olivolja...

.

,

Dags för demonstration av hur apor hjälper till med skörden av kokosnötter. En man klev fram och berättade helt kort att idag används inte apor lika mycket som förr utan numera är det även människor som klättrar upp i palmerna. Fast aporna är mycket mer effektiva!
(Parentes: Det var alltså inte förrän nästa sista stoppen jag insåg att det var den här unge mannen som var lokalguide på den här heldagsutflykten)







STOPP TRE: DEN MUMIFIERADE MUNKEN, LOUNG PORDAENG


Här berättade några buddistiska gäster att man kunde få svar om man hade några frågor. Vanligtvis fick man svar av levande människor men, som de sa, så i dagens rationella och moderna samhälle, var svaren givna på papper med nummer på. Men lite öde spelade in. Det var som plockepinnstickor i en avlång ask och den skulle man skaka på snabbt tills EN pinne trillade ur. Kom fler ur på samma gång fick man göra om. När man väl fått upp EN pinne skulle man kasta två likadana träfigurer och de skulle inte komma med samma sida upp. Gjorde de det indikerade det att det var fel pinne. När jag fått rätt pinne hade jag fått nummer tolv. Jag gick bort till hyllan och drog bort pappret och läste - och förstod ingenting. Det var typ svar på 12 saker på en och samma gång och min frågade hade helt enkelt varit när jag skulle dö (ja, man vill ju kanske planera lite tänkte jag och jag har ju tyvärr inget problem som jag söker svar på!) haha Men oavsett så tog jag lappen och den ligger nu hemma.




STOPP FYRA: ELEFANTERNA

Först var det show med babyelefanter och jag vet inte egentligen vad jag tycker om sånt där. Jag skulle mer uppskatta att bara få iaktta dem i vilt tillstånd, gömd i en buske. Såna här shower är för turistigt för mig. Men nu har jag sett den iallafall. Mesta behållningen här var konferencier faktiskt.



.

.

.



.

Elefanttrekkingdags! Nu skulle jag får rida på elefant.
Jag stegade mot trappan till huset där påstigning sker ifrån och satte mig till rätta. Ja, inte var det bekvämt men jag kände mig iallafall lite säker när jag fick ett spännband för sätet för att ska ramla ur. En tiominuters promenad med ett stopp på vägen för fotografering, allt på redan upptrampad mark- vad ska man säga? Det är inte i det vilda som sagt. Det får nog bli en timmes elefanttrekking i mer djungel, känner jag. Det kanske ger mer. Men nu har jag suttit, trampat och klappat på en elefant iallafall. Och om du frågar mig så är det nog roligare att rida kamel - och bekvämare!




STOPP FEM: VATTENFALLET NA MUANG

Ett 18 meter högt vattenfall där man kunde bada om man ville eftersom det var stopp i cirka 40 minuter men jag hoppade över det och satt och tog en välbehövlig flaska vatten i fiket istället. Det finns ett högre vattenfall (80 meter högt) 30 minuter upp som kan nås till fots om man har mer tid och är lite hurtig i värmen.



STOPP SEX: MAGIC GARDEN

En trädgård på toppen av Kao Yai med cementfigurer tillverkade av en invånare vid namn Tar Nim Thongsuk med byggstart 1976. Det berättas att det tog honom 25 år att sammanställa trädgården (han var 77 år när han startade). Dessvärre missade jag en utkikspunkt som skulle vara där och där man kunde se fem öar ifrån. Visste inte om att den skulle finnas där förrän idag (21/4) när jag läste om platsen för den här bloggen...

.

.

.

.
Sensitiva nervosa som reagerar för beröring är väldigt vanlig här.


Jeepen jag åkte i och som blev upphettad. Inte så konstigt med alla branta backar.


GENOM DJUNGELN




STOPP SJU: VIEW POINT MOT BIG BUDDHA BEACH



STOPP ÅTTA: LUNCH PÅ WOODLAND

Till vidunderlig utsikt fick vi smaka på tre thailändska rätter. Väldigt gott alltihop!



.
Första katten jag har sett på Samui. Tycker det är mest hundar här.


Herr Krokodil låg där i en damm och hade tråkigt (tror jag).


STOPP NIO: GUMMIPLANTAGE

Man skördar gummi tidigt på morgonen då man skär en skåra i stammen. Den vita saven rinner sedan ner i små kokosnötskålar och gummit stelnar för att därpå kunna säljas. Det ska vara så rent som möjlig (utan löv, pinnar och sånt alltså). Här bor också en stor, jättevacker spindel, ofarlig för oss människor.




STOPP TIO: BIG BHUDDA TEMPLET (Wat Phra Yai)

12/15 meter hög (fakta går isär och  jag glömde måttbandet), byggd 1972 - kändes byggd för turisten även om jag såg buddister som hälsade vördnadsfullt. Men det finns inte många gamla tempel eller byggnader här på ön. Äldsta huset är 150 år!

Klockorna som hänger i taket som omgärdar statyn ska man klonga på tre gånger. Tre är lyckotal här.



.

Det var en bra rundtur om man vill se ön men inte veta något. Det blev ju till att ta reda på all information själv - och det kan man ju alltid göra! För det var inte mycket som berättas på varje stopp - om det ens berättas något faktiskt. Det är jag ju inte van vid direkt. Mina utflykter ser liksom lite annorlunda ut ur informationshänseende...
Det tog ju dessutom fram till nästa sista stoppet tills jag förstod att de ens var en lokalguide med haha. Aja, nu har jag ju sett ön och vet hur den ser ut i det stora hela och det var ju det som var meningen.

På kvällen satt jag och pratade med grannar runt där jag bor och det var en binge intressanta - och för den här ön normala berättade de -  människor som jag inte skulle umgås med någon annanstans förmodligen: Thailändska prostituerade, vanliga barflickor och professionella flickvänner samt europeiska ex-kriminella.
Men var och en väljer sitt eget liv och även om jag kan förundra mig över deras val, förfasar det mig inte. Vi kommer bara från olika världar, helt enkelt.

Antal steg: 13 854

Jag sov länge tyckte jag, laddad för dagen. Startade med Thailändsk frukost bestående av nudelsoppa och eftersom jag inte kunde bestämma mig blev det kyckling, fläsk och fiskbollar i samma haha. Hon tittade lite konstigt på mig, ja.
Men jag nöjde mig inte med detta utan tog förstås toast med ost och lite kaffe till det. Man är ju trots allt fortfarande lite svensk.

.

Eftersom jag bara hade några timmar till förfogande och avstånden i Bangkok är långa, valde jag att stanna kvar på hotellet fram tills jag skulle resa mot flygplatsen. Idag var det ju dags för avresa till mitt nya hem i Chaweng på ön Koh Samui.
Jag bestämde mig för att åka ner till poolen på 4e våningen och sola lite! Sagt och gjort. På med bikini, fleecedjellaba och gympadojor och med kom vattenflarra och mobil.



Och så kom jag då ner till poolen - bara för att finna den helt i skugga! Och det vet man ju vad det innebär: kyla! Men kära du, inte här! Här är lika varmt i skuggan (29 grader) som i solen en vettig sommardag!



Så det blev en simtur i bassängen - där jag insåg att jag tappar bikinibrallorna. Det är det värsta med viktnedgång! Försvinner magen, försvinner också spännvidden för resår! Nedrans! Jag försökte två olika varianter med att "spänna" och släppa ut snörena i sidan men det hjälpte ju inte ett dugg. Får la simma vääääldigt sakta fast det lär ju bli lite svårt att snorkla. Jag kanske får låta sy in dem eller nåt. Annars fungerar nog säkerhetsnål!

.

Jag la mig i solstolen och tittade upp på hotellet. Längst upp satt jag igår kväll och åt middag, minsann.
Jag fascinerades över att man byggt huset i öster så det skuggade poolen fram till klockan 11.53 (den här dagen iallafall). Men jag kan bara meddela att 90 minuter i solen var fullt tillräckligt.

.

Det var visserligen hett men det kan det ju vara även i andra länder när solen är framme. Men här tar solen extremt mycket märkte jag efteråt! Jag antog till att börja med en mörk rosa färg, något som sällan eller aldrig inträffar. Jag brukar säga att jag har inbyggd solskyddsfaktor 100. Detta var icke med sanningen överensstämmande idag, inte, och jag var högst förvånad!

..

Efter en välbehövlig dusch blev det lunch - en grekisk sallad som jag fick utan fetaost! Jag påpekade detta och eftersom de inte förstår engelska så bra, hämtade servitören menyn och jag pekade på ordet Fetaost och fick sedan fem bitar i en liten skål med en ursäkt. Jag svarade som man ska: "Mai pen lai", betyder typ "Det gör inget", ett uttryck man får använda hela tiden om någon gör fel för här ska man inte bli upprörd, arg och högljudd. Då kommer man ingenstans. Det här är leendenas land!

Att göra sig förstådd här är inte helt lätt. Det är som i arabländerna, man kan inte erkänna att man inte förstår eller vet något utan svarar "Yes, Yes" på allt. Men de svarar på ett sätt så att man förstår att de inte förstår, tycker jag, så det liksom funkar iallafall. Då är det bara att ställa frågan/svara på något annat sätt tills man vet att de har förstått - men det kan ta ett tag.
Tålamod och humor gäller även i detta land alltså! Det innebär att mitt liv kommer nog bli ganska som vanligt trots att man varnat mig för att det skulle vara så annorlunda. Det mesta kulturellt annorlunda här är väl att man inte har kniv när man äter, att alla hus har andehus och att Buddha gör sig påmind här och där samt att husen är, ska vi säga, mer spetsiga? Vi får se om jag ändrar uppfattning efter hand.



Jag checkade ut och fick en räkning på rummet, det jag druckit i baren och på minibaren. Leende förklarade jag att Apollo betalar min hotellräkning, att jag betalade kontant i baren igår och bara skulle betala det jag tagit från minibaren på rummet. Det blev väldigt rörigt femton minuter men allt slutade gott - och med alla leende, trots eventuell irritation inombords - och jag betalade minibaren och kunde ta en taxi till flygplatsen.

Där checkade jag in mitt bagage direkt för att bli av med det och tog sedan en promenad runt den nationella delen av flygplatsen. Passerade några saker du kanske inte ser till vardags. Vad sägs om den här skylten?



Eller ett litet buddistaltare. Där stod två unga damer och hällde vatten på figurerna. Jag frågade varför de gjorde det och det berättade att de önskade Gott Nytt År och att det skulle bringa lycka till dem på det nya året. Naturligtvis var jag ju tvungen att göra samma sak, då!
Jag tog vatten i skålen framför blommorna och hällde så vatten på allas huvuden, gjorde en Wai (som man hälsar här med händerna i S:t Luciaställning fast händerna är olika högt beroende på vem du hälsar på). När man gör Wai mot buddha/en munk ska man föra upp fingrarna till pannan för att vara korrekt och jag gjorde så gott jag kunde med vattenflarran i handen och gick nöjd därifrån med kanske en massa lycka!



När jag gick mot gaterna passerade jag Amulettförsäljningen. Man har mycket amuletter här. Jag kikade på den största men den var lite svår att få med sig så det slutade med en liten som jag kan ha i nyckelringen. Och som den insatte ser är det inte Buddha utan en av gudarna i Hinduismen som jag också stöter på en del här, tycker jag.

.

Resan till Koh Samui tar bara en dryg timme från Bangkok... så vips, var den över. Men jag hann lära känna min granne som var från Israel och ägde restaurang La Palma i Lamai och lära mig hur man fäller upp ett bord på första sätet samt att det är en väldigt liten, stor ö. (tredje största i Thailand).

Glömde ju berätta i förra bloggen hur det var att kliva ur planet i Bangkok men jag kan meddela att det är som att stiga in i ett hammam (ångbastu) Luftfuktigheten här ligger på minst 66%...

På den lilla flygplatsen får man åka som i ett litet Tuff-tuff-tåg till själva flygplatsbyggnaden.

.



Och vid entrén satt Buddha på en pall i en plastbalja och med en vattenskål framför sig, redo att ta emot vatten. Men den här gången lät jag bli. Man ska inte utmana lyckan, va?



Jag fick mitt bagage, slängde ett öga på kartan över mitt nya hem och gick mot Samlingspunkten för alla som hade någon som mötte dem.

.

Jeena kom och mötte mig i bilen varvid jag kom i kontakt med vänstertrafik första gången. Jag vet inte hur många gånger under de närmaste dagarna jag gick till, som det känns, fel sida, men som är rätt här haha

Jag fick skjuts till Mitt Nya Hem där jag fick ställa in mina grejer och sedan följa med till varuhuset som är närmast och har de bästa priserna här i Chaweng - ett IcaMaxi i en galleria. Där handlade jag förnödenheter, iallafall det jag kom ihåg ur huvudet. Hade ju ingen lista att ta med. Brukar ha sånt klart innan jag handlar men det fanns ingen tid för det idag.
Blev jätteglad eftersom de hade ett slags knäckebröd men det säger jag bara; Akta dig för det! Det är nästan 2 cm tjockt och sött!!! Men det fick duga de första dagarna.

.

Senare på kvällen träffade lite folk som bodde i området tillika Johan som äger Sweden Village och jag tror det blir bra att bo här även om det ligger avsides och på långt promenadavstånd till allt... som jag upplever det nu iallafall. Jag har inte hunnit promenera runt i området och det ser inte ut att bli så mycket tid för det nu i början eftersom jag bara har en uppstart på tre dagar!!! (Hade hoppats åtminstone på en vecka... Tur man är rutinerad vid det här laget!)

När jag skulle gå och lägga mig märkte jag att min lilla rosa solbränna istället antagit en riktigt djupröd färg - nära nog som plommontomaten som kom med hem från shoppingscentret. Men än hade jag inte ont...



Antal steg: 3123 ja, det var ju en resdag igen dårå.

Det blev en hektiskt dag kan man lugnt säga. Först skulle jag som sagt ta mig med agentens ena chaufför till kontoret. På vägen passerade vi Bangkoks högsta byggnad. Vad sägs om 84 våningar? Den består av Baiyoke Sky Hotell, är 302/304/320 (ja meningarna går isär kan man säga) meter högt och har en restaurang på 74:e våningen med vidunderlig utsikt. För att komma till toppen tas en liten avgift ut!

Väl på kontoret började uppdragen. Jag lämnade mina grejer och slog följe med Alexander från Apollo i Bangkok. Vi skulle ta kort och gå till farbror doktorn för arbetstillståndet.
Vi gick till Central World, "The largest lifestyle shopping destination in Bangkok" marknadsför de sig själv med. Korten blev fasansfulla och jag skyller på att jag inte fick ha mina glasögon på mig. Att se sig i A4 format var en skräckinjagande upplevelse. Inte blev jag snyggare i mindre format. Kolla!

.

Sen var det till sjukhuset. Man tog blodtryck 146/64 (rekordhögt övertryck och rekordlågt undertryck. Det har jag nog aldrig uppmätt tidigare!), vikt 77,4 (ja det är nog helt sant det), längd 162 cm (vilket alltså innebär att jag numera är 1 cm längre nu än någonsin - trodde de skullle vara tvärt om ju äldre man blir).
Man kollade synen med glasögonen samt färgseendet. Därefter vidare till laboratoriet för blodprov för att kolla att jag inte hade syfilis (något nytt de har börjat med tydligen och man kan ju bli galen av sjukdomen och vem vill ha en galning i landet?), lungröntgen (och det vet jag inte alls varför de ska veta det. Kanske för att de ska vara säkra på att jag kan andas?)
I vilket fall som helst blev jag ledsagad runt där på sjukhuset. Sista stationen var hos en läkare som petade mig lite i magen och ställde några frågor - sen var det klart! Ja, klart och klart. Vi fick vänta en timme på provsvaren och det ska ni veta: Jag är frisk som en nötkärna! Visste jag väl!


Det här är lite av vad Bangkok är för mig. Skyskrapor, Skytrain och pooler på taken... mer hann jag liksom inte se.

.

Jag somnade framför TV:n med lätthet på hotellet. Sömn hade det ju inte blivit så mycket med på ett par dygn...


Det blev middag på hotellets Indiska restaurang högst upp i hotellbyggnaden.


Där blev jag rekommenderad en kycklingrätt som inte var Indiskt Spicy och det var en bra rekommendation. Det var precis lagom med kryddor. Kryddigast var tunnbrödet faktiskt. Bäst gillade jag svarta-bön-såsen. Den var guudooomliiig! Färgerna på bilden i mitten gör inte rätten rättvis, tyvärr. Den var klart färggladare.
Och så klart äter man på thailändskt vis i Thailand, nämligen med sked och gaffel. Man behöver nästan aldrig kniv eftersom här är det småskuret som gäller!
En Singha (lite "kryddigt" ljust öl) valde jag till maten. Måste ju prova vad landet har i alkoholväg så jag kan rekommendera senare.

..

Efter detta angenäma besök gick jag till baren där jag fick en gratis välkomstdrink - som smakade precis som schampoo, balsam och tvål jag hade på rummet - ingefära. Den lämnade jag med lätthet på disken. Istället fick jag för mig att snabbt smaka på deras andra öl. Chang (ett trist ljust öl om du frågar mig, men väldigt poppis här nere har jag redan märkt).

Thailand är inget vinland, säger alla. Men jag hittade ett som var helt okej, både det vita och röda. Leta efter Grandmother. Tror det kommer från vindistriktet Khao Yai.
(Men var inte Mormor ett bra namn så säg?)
Tyvärr verkar det inte som om vinet finns på Koh Samui dock men jag har inte letat klart än.
En trevlig grej som alltid kommer fram när du beställer i barer här, är snacksen. Här fick jag jordnötter, wasabinötter och oststänger. Tänk om det kunde inträffa hemma? Ska man ha något får man allt betala...




Eftersom hotell Rembrandt (ja det var där jag bodde över natt) var ett rökfritt hotell och jag precis hade fått tag i grön Marlboro spatserade jag ut utanför lobbyn och träffade jag på städerskan som kom och städade askurnorna.


Min klocka har jag ställt om så jag har både den svenska tiden OCH den thailändska. Det blir lite enklare att hålla reda på när man kan ringa och slipper undra var alla är på Facebook haha
Och här nere vet ni när jag tog hissen upp och gick och la mig. Det var allt lite sent, va?



Antal steg idag: 13 488. Nu börjar det likna något igen!

Packade det sista och blev hämtad av Milla 07.10 och skjutsad till Resecentrum. Väskan var då prydd med taggen från Ullared och "bältet" från Charlotte. Från Resecentrum skulle Swebus ta mig till Arlanda med ett byte på Stockholms central.

.

När första bussen kom - som det stod Bus4 you på - vet jag inte hur många gäster som klev fram med sina Swebus biljetter och ville med... och jag log beklagande. Det är inte bara reseledare som står med skylt där det står Apollo på och gästerna kommer fram och frågar om det är Ving hahaha



Så lämnade jag Linköping bakom mig och kom till Stockholms Central.

.

Med flygbussen kom jag sedan till Arlanda där jag åt en tråkig hamburgare på McDonalds. Tog bort locket (det är alldeles för mycket bröd alltså) och dippade pommes frites i majonäsen som just fanns där.

.

Checkade in mitt bagage på Air Berlin som skulle ta mig till Bangkok. Det skulle jag inte se förrän dess heller. Alltid bekvämt att åka med samma bolag hela vägen även om det är mellanlandning. Då kan du ju lämna in bagaget och hämta ut på slutdestination!

.

Upp över molnen... ner till molnen... genom molnen - Framme! Ja, i Berlin då då!


Och vad upptäckte jag under turen? Att det hade nog varit klokt att ta med hörlurarna med två piggar iallafall. Jag lämnade dem ju hemma efter långt övervägande! Men varenda flyg jag åkte med till och i Thailand hade precis denna uppkopplling. Resultat? Jag köpte ett par nya, asdåliga som man hängde PÅ höra och sitter jättedåligt!

.

Flyget mellan Berlin och Bangkok var ett stort plan med 2+4+2 (8) säten i bredd och kändes lite som en humla. Det var tungt att lyfta med men visst gick det och så bar det av igen då! Baaangkoook heeere I cooome!

.

På nattflyg får man ett litet bekvämlighetskit och det packade jag ju upp så fort jag fick det. Men där var minsann inga överraskningar: Sovmask, tandborste + tandkräm, sockar och öronproppar. Överraskningen kan man säga var att jag använde allt!

.

Planet landade 04.25, svensk tid vilket innebar att klockan var 09.25 i Bangkok. Jag blev hämtad av agenten och körd till kontoret. Man firade nyår sista dagen och det kastades fortfarande vatten och det kom jag att se med ojämna mellanrum. Bilen jag åkte i var full med babypuder (ja man målar sig med det för att skrämma onda andra) och handavtryck.

.

Summa sumarum:
Resan Linköping - Stockholm - Arlanda - Berlin - Bangkok gick bra. Inga obehagliga överraskningar - men den är väldigt lång. Man sover riktigt dåligt, trots bekvämlighetskitet, om man nu sover något sittande. Det blir mest slummer. Jag tror nog inte jetlag är speciellt jobbigt bara man får sova sina 6-8 timmar per dygn!

Antal steg 3733 - ja jag var resande från klockan 8 på morgonen till klockan 04.25 så det får la vara rimligt. Det var med promenerande på flygplatserna som var aktuella.

Och eftersom ju faktiskt en ny dag har startat så kommer mer i nästa dags blogg. Vi ses snart igen!

Sista hela svenska dagen - och jag är inte helt besviken för jag gillar att packa. För ett halvår måste man ju alltid tänka till lite extra. Det man behöver ha med sig ska vara praktiskt, nära nog viktlöst och svårt att få tag i när man är framme!

Så här ser min packning ut till Thailand med kontraktstid 14/4-1/11.

Alla Apollogrejer ligger i locket. Det är hela uniformen samt Apollo-board, Kuoniplånbok, ryggsäck, midjeväska + Första hjälpen-väska och utflyktssandaler.


Sen kommer vi till bottendelen. Där ligger mina privata grejer. Och vad har jag då valt att ta med mig för ett halvår? Låt oss gå igenom detta eftersom det är så HIMLA intressant att läsa om (höhö) Aja, det var ju liksom packning jag ägnade dagen åt så... och vem vet? Kanske du får något värdefullt tips utifrån detta?


Gummistövlar fyllda med trosor, strumpor (bland annat funktionsstrumpor för träning) och transferskor och framför dem ligger lättvikts-regnbyxorna.

Träningskläder bestående av byxor, funktionströja, sportbehå - gympadojorna har jag på mig när jag åker.


Bambuunderstället passar nog bra i 30 graders värme och över 66% luftfuktighet. Det i fleece får stanna hemma! Jag har lite svårt att tänka mig att jag kommer frysa särskilt mycket i sommar.

Fleecedjellaban som jag köpte i Marocko och har som morgonrock.


Bruna galabejan från Egypten (matchar smyckena från Taroudant i Altasceder och silver perfekt) och gröna långskjorta från Jordanien- Bekväma plagg och dessutom snygga att ha på sig. I högen finns även två bh:ar.

Till köket behövs haklappen, konserv- och vinöppnare. Sånt orkar jag inte leta efter numera... Jag tog också med grillkrydda, lökdip och fyra askar minimints. Men näe, det blir inga ostbollar med. Faktum är att jag är lite trött på dem och ser fram emot en sommar utan dem!

Badutstyrsel som består av bikini, handduk, snorkelgrejer och så kamerafodralet förstås.

Så var det lite blandat kvar då. Såna grejer pressar jag ner i hålrum eller bara kastar ut så hamnar det där det passar. Att packa effektivt är lite som att lägga pussel, nämligen.

.
Badrumsgrejer då: Skrubbvantar för hemmaSpa (och ibland även till potatisar som de egentligen är ämnade för), spegel med sugproppar, hårborste, smink, vätskeersättning (är alltid bra att ha), arganolja och argankräm, smink och rakhyvlar (måste man ju ha till armhålan, vettu!), sminkattiraljer och miniparfym.

Nya datahögtalaren, illamåendearmband för båtturer och nål och tråd ska med.

Det nya databatteriet som väger en del la jag också i sändbagaget tillsammans med ängeln som har hängt med från starten. Andra praktiska ting jag vet att jag har användning av är pennor, tejp, sax, kortläsare till SIMkortet (asch den tar jag nog bort...) fläckborttagningsspray, säkerhetsnålar, ficklampa - och sifferljus haha. Jag köpte dem på Marjane i Agadir till nästa födelsedag och nu måste de ju följa med tycker jag!


Över till handbagaget!

Smågodis för fullvuxna - läs mediciner - fyllde halva handbagaget för första gången i mitt liv. Undrar du varför jag inte lägger det i stora bagaget? Superenkelt svar. Lost luggage = lost medicins! Vore dumt, eller hur?

.

Pass, biljetter, internationella körkortet samt vaccinatinskort, kan ju vara bra att ha, för att inte säga nödvändligt.
Och så pengar då förstås! Baht, dollar, Euro och svenska på olika ställen så jag hittar lätt.

Bra att ha: HolidayPhone-simkortet! Ett måste för arbetstillståndet: Utbildningsbetyg och rekommendationsbrev.

EU-försäkringskassekortet: Onödigt kanske men det får hänga med tillsammans med donationskortet.
Medlemskorten på SJ, SAS och Miles & More, man vet aldrig när de kommer till pass. De två sista är förenade med rabatter och jag har missat ett par eftersom de brukar bli kvar hemma. Nu tänkte jag till lite extra och visp hamnade de i kortfodralet!


Förutom dator, mobil och laddare som inte är med på bilden ska det med andra tekniska prylar jag inte vill skicka såsom hårddisk, bankdosor, blåtandheadset o laddare. La fram hörlurarna till planet... fast jag undrar om jag behöver ha dem, kom jag på, Jag åker ju reguljärt!
Den lilla plattan till tangenten på datorn plockade jag fram också fast nu har jag ju vant mig vid att den inte finns där så den kan lika gärna stanna hemma den också... tror jag.

Tar även med lite litteratur och kan luta mig mot min upplåsbara kudde (ligger under LP = Lonely Planet för den oinvigde).

Tveksamheter
Förutom tangentplatta, headset, simläsarkortet hade jag lite beslutsvårigheter över min axelremsväska som är en favvo men väger typ 400 gram - och mina solglasögon. Ska de med eller inte? Det bestämmer jag imorgon, bestämde jag idag.




Jamen då var vi väl klara med packandet för idag, va!

Värmde på prinskorv, tagliatelle och körsbärstomater till lunch. Det blev en välbehövlig paus.



Antal steg idag: Tjaaa... det blev väl kanske ett par tusen när jag sprang fram och tillbaka i huset

Idag blev det dubbelt SIM, kan man säga. Häng med här så får du se!

Milla kom och hämtade mig hemma i Rappet idag. Det blev först Gärstad för att kasta skräp (Malmens öppnade inte förrän 11) och Plantagen där Milla köpte balkonglåda. Där köpte jag ärtor (som Milla tyckte att Per kunde odla och som visade sig vara ett onödigt köp för Per hade redan köpt...). Jag tog min lilla gröna påse med kanske 15 ärtor i och travade till kassan, tog fram en tjuga och hörde:
- Trettio kronor.
- Va, svarade jag förvånad och lite chockad eftersom jag hade tänkt 15, liksom.
- Trettio kronor.
- Oh, det var riktigt dyrt, det. Lite skillnad mot de andra fröpåsarna jag betalade 1.95/st för i Ullared, sa jag och kvar i chocktillståndet langade jag fram en ny sedel - en femtiolapp.
Att lämna ärtpåsen i kassan fanns liksom inte på kartan. Det kunde jag så klart gjort. Men jag kom av mig lite där, alltså! De måste vara något utav herrejössesärtor - extra genmanipulerade eller nåt.
Jag utfärdar dock en lite varning. Kolla prislistan ordentligt innan ni väljer frön!

.
Milla äter frallan från fiket i Ikano och jag presenterar kanske världens dyraste ärtor för odling!

Vi fortsatte till Ikano där jag köpte mobilbatteriet som var undanlagt på Teknikmaggan - samtidigt som jag pratade med 3Kundtjänst och förlängde mitt abonnemang till rabatterat pris. Kan ju vara bra att ha abonnemanget kvar nu när jag skaffat ett HolidayPhonekort med thailändskt nummer, som jag hoppades få idag.

Innan vi åkte hem till Milla för att hämta Elton, pumpade vi däcket vänster fram. Det såg lite platt ut och det kändes som att bilen drog åt vänter. Kollade att inte ventilen läckte fortfarande och det gjorde den inte. Men jämfört med de andra däcken är det plattare och fortsatte vara så trots att jag laddade i 2,3 bar istället för uppmätta 2,1...
Per tror det kan ha att göra med att det däcket är mjukare än de andra. Ja, inte vet jag. Men det blev kanske något stadigare med högre lufttryck i däcket eller så var det inbillning och önsketänkande.

.
Foto: Milla Johansson

Vi mellanlandade hos Milla där balkonglådan kom upp på balkongen innan Elton vaknade. Det blev så småningom dags att promenera till simhallen. Vi skulle på BabySIM!


Elton var glad i hallen - och lika glad som han var där blev han ilsken över att inte få gå själv genom Trädgårdsföreningen. Men har man inte fyra timmar till förfogande utan femton minuter så får den lille mannen finna sig i att åka vagn - under högljudd protest!



Jag invigde mitt vattentäta plastfodral från Coolstuff.se och det funkade ganska bra tycker jag (bilderna på Elton här ovan är tagna med fodralet på också, faktiskt). Jag har ju ingen kamera utan en kameramobil som bekant, så problemet var platsen för objektivet. Skulle nog ha köpt det generella fodralet istället. Men jag vände på kameran för att slippa plastkanten (på Millas förslag) och jag tycker bilderna blev helt okej med så enkla medel!

Fodralet höll tätt ganska länge. Det jag märkte var att det kom fukt på displayen efter ungefär tjugo minuter så det är nog inget man ska dyka eller snorkla med för länge. Men påsen flyter så simmar jag med den så kan jag nog göra det utan problem någon halvtimme åt gången.

Jag kunde iallafall ta lite undervattensbilder som verkligen blev jättebra - om man gillar underkroppar och badblöjor!


Elton är lite väl orädd för vatten och skulle träna på att hålla i stången och att klänga på mamma. Det gjorde han riktigt bra till slut.

... men att simma omkring med en rosa badring uppskattades inte så den försvann illa kvickt.

Efter badet blev det en Smoothie från Buzzador (och som uppenbarligen var JÄTTEgod för den ville han inte riktigt släppa) och en banan.




När jag kom hem hade jag glädjande post ifrån Holidayphone.se där mitt thailändska SIM-kort låg. Jag var lite orolig när jag beställde det i helgen, att jag inte skulle hinna få det innan jag åkte. Men det hade jag inte behövt oroa mig för!
Det kontantkortet innebär att jag kan (om jag gör enligt instruktionerna) ha mitt svenska nummer kvar och bli nådd och samtidigt ringa superbilligt hem till Sverige. I LIKE!
(Det som inte fungerar är SMS till svenska numret. Däremot kan man svara på SMS jag skickar så jag får väl inventera vilka som brukar skicka mezz till min mobil och sedan skicka ett som går att svara på.)


Jag läste instruktionerna men enligt dem ska jag inget göra förrän jag sitter på flygplatsen och ska borda planet. Jag återkommer alltså med en lite utvärdering om hur det funkar när jag är framme och har tillgång till internet med datorn igen.


Antal steg: 12 619

Innan jag åkte in till stan kollade jag det sista från böckerna som skulle tillbaka till bibblan idag.

Mailade också ett par sista frågor till Marocko. Jag måste ju fatta ett beslut någongång men vill vara helt på det klara med vad som gäller med betalning av sociala avgifter, vem som ska betala resor t o r Sverige och om boende/mat är betalt för mig under rundresan. Uppskattar inte obehagliga överraskningar och tackar jag JA så har jag ju flera resor inbokade och det vore ju inte så kul om villkoren inte är acceptabla, eller hur?
Men visst känner man sig lite besvärlig när man bara ställer en massa frågor...
Fast när jag kom hem på kvällen hade jag mail igen och nu är tärningen kastad.

Jag åkte in till stan med buss respektive tåg - fast jag gillade den här gamla skylten så den fick vara med på bild idag. Det glädjer mig att den är så sliten och får vara kvar. Lite utav ett svenskt kulturarv! Nästan enda landet jag har jobbat i som har särskilda cykelbanor, faktiskt!


På Vikingstad station hittade jag "klotter" och tyckte att "Gud så fult! Om man ändå ska "klottra" kan man åtminstone inte göra det lite snyggare?" För fy för klottrare, fram för Graffitirtister. Det finns de som är helt suveräna... (Kolla in här får du se)
Observera dock att Graffiti är olagligt på andras egendeom. Det räknas som skadegörelse MEN eftersom det samtidigt är en konstform så finns det platser där det är tillåtet i Sverige. Kolla med din hemkommun (fast det är ingen idé att ni ringer Linköpings kommun för här finns ingen. De menar tydligen  att det blir mer graffitti på andras egendom om man har plats avsedd för detta lagligt. Ja, inte vet jag.)


Blev lite sprituell, om  man kan säga så, och fotograferade lite byggnader runt om i stan. Här kommer de!


I stan träffade jag Martina och vi slog följe.



Vi gick först till Clas Ohlson där vi inte handlade. Jag höll på att köpa en färgpatron för 149:- men tyckte det var väldigt dyrt eftersom jag ger 75 på InkClub och avstod därmed. Det får vänta till imorgon! Det blev heller inget mobilbatteri köpt. Mitt hade utgått!!! En tre år gammal telefon är antik där...

Efter att ha tagit ut svenska pengar inför min förestående avresa till Thai-landet, gick vi till apoteket på Lilla torget (borde väl vara på Repslagaregatan) och hämtade ut mer mediciner. Det var en väldigt trevlig receptarie där, som jag tyvärr inte tog namnet på. Hon ordnade iallafall så jag fick ut det jag behövde för att kunna komplettera för hela min sverigefrånvaro för högkostnadspriset! Uppskattas! Det var nämligen jag som inte hade med mig rätt papper för att få det egentligen...


Eftersom jag hade ärende till Stadium för att hämta ut en funktionströja - välkomstpresent för att jag gick med i klubben - så gick vi dit varvid detta besök slutade med att Martina införskaffade glada skor till sommaren.


Från Stadium spatserade vi mot Försäkringskassan, ett intressant stället. De har börjat stänga en gång i veckan... vilket innebär att det är väldigt mycket folk de andra dagarna... men var var personalen som borde finnas vid varje mottagningsbänk när man minskar öppettiderna?


Martina var van vid detta och tog det bra... trots att hon måste tillbaka en gång till med lite fler papper. Men det måste jag säga, att den handläggaren som tog hand om henne hade som ambition att hjälpa henne när hon ska söka föräldrapenning - inte vara besvärlig.

Nu hade vi bara två besök kvar innan vi skulle vara hos mamma. Netto, där jag skulle köpa körsbärstomater (och ostbollar, de sista för den här gången) och bibblan där jag skulle lämna mina thailandböcker.

Martina, som inte kan gå så fort med drygt sex veckor kvar till beräknad , fick gå före vid bibblan.


Men trots att hon går långsamt så går hon fort, liksom. Hon har jämrans långa ben, alltså. När hon tar ett steg tar jag två, konstaterade vi. Jag kom inte ifatt henne förrän hon var nästan förbi Gottfridsberg.


"Jag måste ha Coca-cola. Ica har inget!" utbrast Martina under ett flertal tillfällen och berättade att Ica låg i prisfejd på 1,5litersflaskor (Klicka på länken om du vill veta mer http://www.dn.se/ekonomi/ica-bojkottar-coca-cola). På deras kvarters-ica är all cola slut... så snabbt in i affären i Åbylund.



Hos min vördade moder blev det lunchpaj och sallad först. Sen hjälpte jag henne med bilder och USB.

Innan kaffet jagade vi en uggla på balkongen och inte vilken uggla som helst!
Denna uggla ska, tillsammans med ytterligare en, jaga bort duvorna som kommer in på balkongen och smutsar ner... Den ena hade gjort detta kanske lite för bra och hamnat uppe på plasttaket. Räddningsauktion kod-ord "Ugglor i mossen" startade med iver av oss alla tre - och ner kom den!

...

När vi räddat klart var det dags för fika. Glömde bort att Martina inte dricker kaffe sedan jättelänge. Men där satt hon, efter att ha bytt runt på assietter och koppar, och väntade på... KAKAN! Var var KAKAN? Ja, den kom så småningom fram förstås. Ingen anledning till oro, alltså!


Efter att ha tillbringat hela eftermiddagen i Åbylund ringde Per och undrade om jag ville ha skjuts hem - och det ville jag gärna. Batteriet på Teknikmaggan och färgpatronen på Elgiganten som jag har beställt får vänta till imorgon! Martina och jag tackade för oss och gick ut för att vänta på våra andra hälfter.



Chrille kom förbi och hälsade på Per och Jonzon, som nog helst hade velat gå upp till sin "mormor" för han sprang hela tiden mot hennes port.

Väl hemma låg det ett brev på posten. Jag visste direkt vad det var MEN det var adresserat till Per!? Jag hade trott att jag hade beställt i mitt namn men så var uppenbarligen inte fallet. Eftersom det innehöll saker som jag måste godkänna på Payson senaste klockan 15 imorgon, valde Per att åka och hämta det redan ikväll. Det var hyggligt, tycker jag. Annars hade jag planerat att hoppa över morgondagens deltagande på Eltons babysim.. Nu slapp jag det!
Jag packade upp, kontrollerade, godkände leveransen och gömde grejerna. Jag återkommer med vad det är och när han ska få det!

Antal steg: 12056

Jonzon och jag började dagen med en liten promenix i soluppgången. Molnen på himlen antog en rosa ton - och jag hade glömt min kamera för att föreviga detta på bild.

Frukost och bloggande blev det vid hemkomst. Under dagen fortsatte jag fundera över hur jag ska göra sommaren 2012 men något beslut är ännu inte fattat. Jag har emellertid fått mail från vinterns båda uppdragsgivare och jag har nog uppdrag så jag klarar mig, verkar det som. Och jag är ju ingen trygghetsnarkoman så varför inte testa att ha ännu kortare jobbkontrakt än ett halvår med 1-2 veckor i taget? Det har jag ju inte provat förut!

Resten av dagen hade jag thailandstudier så det finns inte så mycket att skriva egentligen. Det blev en platt söndag, kan man säga. Såna dagar inträffar inte så ofta i mitt liv men de behövs väl, säger folk till mig. Det är väl bara att jag inte har förstått varför än...


Antal steg: runt 1000 kanske. Var inne hela dagen!

Per och Jonzon åkte till Nykil som vanligt en lördag. Själv stannade jag hemma med dator och böcker - också som vanligt.

Åt frukost, bloggade om gårdagen, svarade på mail om frilansuppdrag 2012 (nej inget hundraprocentigt beslut är taget), kämpade med kommunikation mellan dator och mobil vilket slutade med att jag tog ur minneskortet och satte det i adaptern för att få fram de sista fyra korten jag tog igår.

Såg "Turisten" parallellt med läsning av "Resa i Thailand" och med att skriva in datum för viktiga händelser i mitt nya hemland. Det gäller att full koll, vet du!
Till exempel så firas nyår (Songkran) när jag kommer ner och om jag har korrekt information firas ingången till år 2554. Det årtalet är baserat på den Thailändska Solkalendern som är en variant av den Buddhistiska Lunisolarkalendern (styrs av både solen och månens omlopp) och är landets officiella kalendersystem sedan 1888.
Den kalendern lever ett paralllellt liv med den Gregorianska, uppkallade efter efter påven Gregorius XIII som införde den i de katolska länderna redan 1852.
(Men Sverige, som som alltid har varit lite sen i starten historiskt sett, införde den inte förrän 1753 efter att den Julianska (som "uppfanns" av Julius Caesar i Romarriket år 46 f.Kr) ställde till med lite väl mycket kaos eftersom månaderna försköts hela tiden. Att ha skördefest på vintern var kanske inte helt bra, kom någon på.)

Filmen var ganska bra tycker jag! Du kanske tycker det är konstigt att jag kan få ett sammanhang i en film när jag zappar mellan VLC, internetflikar och boksidor men näe, inte alls. Funkar utmärkt!



Boken jag har läst idag var en av de bättre. Den berättar inte bara underhållande om landet utan även om Vett & Etikett, sånt som man bör känna till när man kommer till ett främmande land. Alla som arbetar utomlands vet hur viktigt det är att känna till Rätt och Fel i det sociala samspelet för att komma på rätt fot med invånarna med det samma. Det brukar finnas böcker speciellt i ämnet men numera kan du hitta sånt på internet om i snart sagt varje land, vilket gör det lätt för dig att hitta - om du vill!  För med turister är det en annan femma.
Allt för många åker på semester och har ingen aning om hur saker och ting fungerar men så blir det missförstånd också...
För att göra det lite enkelt för dig som ska åka till Thailand så följer här fyra länkar till Vett & etikett här och nu - och det finns fler men de säger ungefär samma saker. Ska du göra affärer, köp en bok i ämnet när du kommer fram för att komplettera. Det brukar finnas böcker hos bokhandlare.

• http://asia.se/info/etikett.shtml
• http://www.thailandscentrum.se/pages/vett-amp-etikett.php
• http://phuketthailand.se/vett-och-etikett
• http://www.mru.se/utlandet/Thailands.htm)

Fick en gindrink före maten som Per grillade på hink-grillen han vann för ett par veckor sedan. Jonzon låg och solade bredvid och försökte igonera doften från fläskkarrén...


Jag ägnade som sagt dagen mest till Thailandforskning via VLC, internet och böcker. Och så försökte jag få ihop det där med att arbeta för utländska arbetsgivare och att betala skatt i Sverige. Det var inte helt lätt men jag tror jag fattar nu.
Orsaken till att jag behöver veta det är ju att jag ju är erbjuden uppdrag från Norge och Danmark 2012 och jag är inte vän av skylla-ifrån-sig-uttrycket "Det visste inte jag". Eget ansvar gäller i alla lägen för mig, skulle jag vilja påstå.

(Och för dig som inte riktigt vet vad Eget ansvar innebär, varsågod, här kommer en länk om det:
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/atta-rad-for-att-ta-eget-ansvar_1021547.svd)


Antal steg: 2498. Studier i alla ära men många steg har det inte blivit om dagarna senaste tiden. Blir nog bra att åka iväg på torsdag och börja jobba igen!

Dagen började riktigt bra, tycker jag. Jag vakande enbart en gång och tänkte ingenting (om nu det är möjligt), somnade om till straxt efter fem då det ändå var okej att vakna och gå upp.

Det blev två avsnitt från Lonely Planet om Thailand til frukosten. Riktigt bra program, tycker jag, och de gjorde att jag ser ännu mer fram emot vistelsen i landet.
Jag kollade även Swedbankkontot där fond-kontot nu är nollat och ytterligare ett par hundralappar hade kommit in på e-spar (och när jag räknade efter så är det nog så att någon skatt inte är dragen utan att det fortfarande är så att jag betalar skatt nästa år). Efter att ha satt på en tvättmaskin bloggade jag klart gårdagens blogginnlägg, chattade  med Daniella i Jordanien och mailade lite. Solen kom sedan snart fram bakom träden vid halv åtta.


Jonzon och jag gick på promenad vid halv tio och en timme senare kom Milla och Elton och hälsade på och det blev några fler ute-kort innan vi åkte till Vikingahallen.

.

.

.

.

.

Milla och jag älskar att fotografera och tar alltid en massa kort. Vi bloggar båda två, om än på olika sätt. Hon med buskorta inlägg  om oftast en sak, jag med dagboksinlägg. Skillnaden är också på kamera. Hon kör med digital systemkamera jag med min mobilkamera... och nu har jag ju börjat fota med C905 igen, bästa kameramobilen som jag känner till än så länge.

På väg till Vikingstad började Elton gråta ovanligt mycket. Milla sa "Han brukar aldrig gråta så där. Det måste vara något!" och det var det. Hans mössa satt över halva ansiktet så han såg inte mycket, den stackars lille mannen.  Det blev liksom lite kväller, kan man säga. Men så fort mössan kom av blev han glad igen. Själv blev jag glad över Heppopaketet och en påse ostbollar! Som Emeli, min marockokollega sa, "Passa på att äta dem meda du är i Sverige!" och jag var inte sen att nappa på det förslaget. Hade ju försökt gå över till tråkiga ostbågar och chips men näe, då får det hellre vara. Som jag skrev: Ska man missbruka något ska man väl ändå göra det för att det är gott, va.

.

När vi kom hem kom Bosse förbi... och upp i ett av träden. Jonzon gjorde sitt bästa för att följa med upp men han är lite sämre på att klättra i träd än Bosse, ju. Istället satte han sig att vänta på att kissekatten skulle komma ner!

..

Elton följde med Per runt när han dammsög huset. I tvättstugen hade han nog gärna vela hjälpa till med att hänga tvätt men det var ett par timmar försent för det var jag redan klar med.

.

Håkan kom förbi helt hastigt och ville ha min autograf på ett brukaravtal, vilket han så klart fick.
Milla och Elton satte sig att leka med lite leksaker och Jonzon ville som vanligt vara med. De brukar gilla ungefär samma leksaker de där två. Fast klossar och trähund var han inte så värst road av.

.

På kvällen eldade Per i kaminen- inte för att det behövdes eftersom det var en ganska okej värme i huset, utan mer för att Jonzon gillar att ligga framför brasan och softa!
Jag började läsa i ytterligare en Thailandbok och nu kan man väl säga att två är avverkade och att jag har tre kvar med den... Det går sakta med säkert!



På eftermiddagen fick jag förfrågan om jag ville ta tre fjortondagarsrundresor i Marocko med danska gäster våren/sommaren 2012. Då fick jag lite ångest. Inte så mycket för att det är danska gäster. Näe, ångesten är för att resorna är i sommaren... Är det kanske meningen att jag ska frilansa året om nu, det är frågan? Oh, vad jobbigt det bleeeeev!

Antal steg idag: 6 857

Så det kan bli! Vaknade midnatt fullt förvissat om att klockan iallafall var fem, att Pers klockradio snart skulle gå igång så jag kunde gå upp. Men så var alltså icke fallet!
Men i natt var min första tanke varken på en maskin eller deklaration. Jag tror jag tänkte på att packa resväskan men är inte helt säker. Det är ju sex dagar till Take Off så det är väl dags att planera vad som ska med och inte med, antar jag.

Satte på mig Blåtandradion i örat och lyssnade på P4 och var nog med till trehugget sedan somnade jag om ett par timmar tills det faktiskt var dags att gå upp.

Käkade frulle, bloggade färdigt gårdagens inlägg, satte på en tvättmaskin, bytte lakan och förberedde uniformsstrykning av byxor, tenniströjor och blusar.



Vid sjutiden loggade jag in på Swedbank och konstaterade till min stora lycka att jag hade fått in mer pengar, 593,26 närmare bestämt haha.
Men alla fonder var inte sålda och det vet jag inte varför men så var det. Några fonder stod kvar i min ägo så kanske det trillar in ett par hundra till får jag hoppas?!

Satte mig med det professionella sociala nätverket, LinkedIn, igen och idag fick jag lite ordning på saker och ting och nu låter jag det vara som det är. Framåt halv ett var jag klar, inte bara med LinkedIn-profilen utan även med uppdatering av min hemsida, mariagraube.se. Det kände jag mig ju nöjd med, helt klart.

Under förmiddagen hade tvättmaskinen stannat så medan jag värmde prinskorv och mos hängde jag upp den turkosa Apollo-jackan och de andra kläderna på tork varefter jag åt lunchen framför CSI New York och softade lite innan eftermiddagens aktiviteter.


Det hade börjat blåsa riktigt rejält så det knakade i huset. Hade haft en fundering på att gå och hämta mina Hepposandaler på Vikingahallen som kom igår men jag slog faktiskt det ur hågen. Även om solen var framme kändes det inte särskilt lockande att gå ut i Klass 1-varning... Det räckte att går till brevlådan och hämta posten, faktiskt. Jag ber Milla (som kanske kommer förbi med Elton imorgon) skjutsa mig till affären istället, tror jag.

Eftermiddagsaktiviteterna blev serietittande. Thailand böckerna låg på vardagsrumsbordet utan att bli öppnade en enda gång. Men imorgon.... imorgon ska jag öppnade dem!

Jo, en sak till. Jag tog fram mina gröna gummistövlar. De är ganska så lätta trots högt skaft. Jag tror jag tar med dem, faktiskt. Man vet aldrig hur det blir på Koh Samui i sommar med monsunregnen. Med aprilvädret som facit kanske det kan vara bra att gardera sig även om det brukar vara minst regn på sommaren på den ön...


Antal steg. Blygsamma 2834

Nu har jag sovit mindre bra tre nätter i rad. Alltså, jag somnar alltid på typ fem minuter men jag har vaknat ett par gånger varje natt. Sånt är ju onödigt. Och de första tankarna har rört två saker: deklarationen som inte är gjord och en produkt som jag hade hoppats få såld i slutet av december fortfarande var kvar i min ägo, fyra månader in på 2011.

Det här valde jag att ta tag i idag. Jag kan inte sova dåligt för saker som ju faktiskt går att göra något åt.
Så morgonen startade med att jag gick med på ett underpris för produkten - men vann ju lösning på det problemet. Därefter la jag upp allt material på köksbordet för att kunna deklarera och startade med att föra in alla uppgifter i N1:an. Gjorde allt klart på papper innan jag åkte in för att lämna bilen till Milla.



Medan jag vänta på Milla så köpte jag frimärke och postade mitt anställningskontrakt och pappren till Försäkringskassan. Men jag blev lite förvånad när den lilla kiosken på Djurgårdsgatan ville ha 7 kronor för ett frimärke. Jag trodde de kostade sex för det var vad jag betalade häromdagen. Har de höjts senaste veckan utan att jag visste om det?


Milla fick bilen direkt men jag följde med till Tornby efter moget övervägande. Vi passerade korsningen där hon ramlade med cykeln i går. Naturligtvis var jag tvungen att ta en bild på "olyckplatsen". Varsågod!


Jag hängde med och köpt en banan, lite smör som jag var skyldig Per och en vit saltgurka eftersom kilopriset var 20 kronor billigare än på Maxi.


Jag tog bussen till resecentrum efter att ha varit inne en sväng på Maxi också, för att fördriva lite tid. Jag satte mig att vänta i 45 minuter på tåget och iakttog hur folk satte sig på varannan plats i stort sett hela tiden. Det är väldigt svenskt...



Medan jag satt där fick jag en idé och fattade ett beslut. Mina sparade pengar skulle betala krediter! Lite vuxenpoäng där va?
Så när jag kom hem var nästan det första jag gjorde att sälja av med rubbet. Men det blev ingen tillfredsställande upplevelse direkt, snarare en förvånad besvikelse. För när jag sålt mitt innehav på 8.295 kronor fanns det endast 6.542,03 på kontot! En ganska tuff förlust på 1.752,97 kronor. Lite senare på dagen fick jag höra att man drar skatt direkt istället för på deklarationen nästa år. Men jag hoppas förstås, naiv som jag är, att det bara är tillfälligt och att jag får in lite mer imorgon. Men jag kunde ringa och nolla Ica-lånet och det är ju inte att förakta, va!?

Vid kvart över tre körde jag fast i deklarationen. Kapitalunderlag... kapitalunderlag... vad var nu detta. Ringde och fick nummer 62 i kön - och la därför på och kollade runt och fick till slut ordning på det - tror jag. Så en timme senare hade jag tryckt på knappen "Skicka in" så nu är det klart! Känns väldigt bra!


Sedan stod Linkedin på tur men alltså den sidan är inte helt lätt att jobba med, alltså. Det är som med alla andra sajter man ska lägga in sin CV - det tar jämrans mycket tid. Om man är arbetssökande så ska man självklart prioritera att lägga in sig på olika jobbsajter, tycker jag. Det har man ju igen i slutänden. Men jag är ju inte i den sitsen så till slut tröttnade jag faktiskt. Kanske andan faller på igen vartefter...

Pratade med Martina som varit på BVC och spelat in Albins hjärtljud. Allt var bra och hon mätte 29 cm över magen och hon var glad över att vara en rund tjej som ligger ganska mitt på undre kurvan. Veckorna går och på måndag (tror jag) är det sju veckor kvar till beräknad nedkomst! Kul med ännu ett barnbarn i La Familia! Blir det en Graube eller Medin, det är frågan...


Antal steg: 7944

Det blev en tämligen hektisk dag. Först åkte Jonzon och jag o hämtade mitt pass som fått visum för Thailand i sig och paketet med batteriet som jag fick betala tull och postens extra avgifter för (219 sura kronor).

..

Åkte hem och lämnade paketet och Jonzon som skulle vara hemma och vakta huset varefter jag for in emot Linköpings stad. Jag började med att åka till Tornby för att hämta alla papper från Kontorstjänst och säga Hej då till Susanne. Jag fick en gigantisk pärm med alla händelser i företaget sedan 2010 tillsammans med bokslutet som också är underlaget för min deklaration. Dessutom fick jag en lite tunnare pärm med händelser 2011.



Jag fortsatte därefter in till city där jag startade med en sväng in på Myrorna. Jag hittade en hålslev i svenskt rostfritt stål till min stora förtjusning. Den fick följa med hem till Per! Jag hade kastat hans i ett hastigt ögonblick med motiveringen att den blivit så missfärgad (den hade plasthandtag).



Jag tog min hålslev och spatserade med den i högsta hugg upp på vårdcentralen. Där hade jag träff med Gunilla, som ringde igår. Hon och Ulla (min läkare) hade bestämt att jag skulle ha en glukostestare med mig eftersom de inte kan följa upp mina hälsostatus. "Bli inte hysterisk med den här nu. Det räcker att du mäter en gång i månaden före varje måltid och för dagbok den dagen!", berättade Gunilla. Yippie, ännu lite mer i handbagaget!



Jag hade funderingar på att gå till Lindex - men valde att göra det på Ikano lite senare. Istället åkte jag till Martina och lämnade av bilbarnstolen.
Efter det blev det Däckhuset för att leva lite farligt. Jag hade ju inte beställt tid men behövde två nya däck (som jag ringt och kollat att de hade några på morgonen men de kunde ju varit borta) och laga pyspunkan i ventilen. "Ettan är ledig nu om du vill", sa man på informationen så in for jag och fick se hur Ejla fick två nya däck och hur stiftet i ventilen byttes inom tio minuter. Det kallar jag effektivitet! Och snart hade de fått 1340 kronor för besväret och jag kunde åka vidare i livet.



Och livet fortsatte på Maxi där jag samlade in saker jag har svårt att leva utan, till exempel kaffe och körsbärstomater. Jag fortsatte vidare till IKEA där två assietter, i samma service som jag har två rektangulära och två djupa i tidigare, hamnade i min bag. Kände att jag nog kan få användning av de två också. Jag hittade dessutom sex nya dricksglas till Pers köksskåp.

Jag avslutade min lilla turné för dagen på Elgiganten där jag köpte batterier till Jonzons gamla trasiga apa (som jag bytte när jag kom hem. Den sprang han omkring och pratade med som om han träffat en kär gammal vän - och han var lycklig!



Jag köpte också nya hörlurar i matchande färg som Mr Acer - blå - och "han" fick ju dessutom nytt batteri idag från Hongkong. Det tog ett tag att ladda men imorgon kommer sanningens minut - Hur många timmar kommer det räcka?

.

Antal steg: 9712

I mörkret halv fyra var det dags att lämna sängen, äta frukost och åka till Ullared med Milla! Vi kom iväg vid tjugo i fem men stannade i Mantorp för att kolla lufttrycken i däcken. Per hade bytt dem igår så vi skulle slippa åka på dubbdäck ner. De ena däcket visade sig läcka i ventilen. Men Per hade pumpat upp däcket och vridit till ventilhatten ordenligt så det såg bra ut när vi kom ut till bilen. Men när jag tog bort hatten för att kolla trycket pös det helt förskräckligt så jag skruvade snabbt tillbaka "korken" och lekte struts, d v s att problemet inte fanns haha.

Vid halv sju var jag det dags för ostmacka med vit saltgurka som fick med beröm godkänt!


Fem i åtta var vi framme vilket innebar att vi fick parkering på första raden för oss utan handikapp och därefter stod ju vagnnummerval på tur. Vi tog våra Ullaredväskor (vi har en stor och en liten) och jag försökte inviga min "polett" jag fick av Milla igår men vagnen ville inte helt samarbeta - trodde vi.



Eftersom vi trodde det var fel format på "pengen" valde jag en annan vagn och tog en vanlig femma istället. Men det visade sig att det var vagnen det var fel på för flera kom efter oss och försökte ta samma vagn men lyckades inte få upp låsen (och den stod faktiskt kvar när vi åkte!). Blå 0308 blev till slut min vän för dagen!


Milla tog också en vagn, packade ner sina påsar och gick mot ingången där klockan nu blivit åtta och kön minskade fort!



Vi är numera Ullaredproffs (fjärde gången vi är där på två ett och ett halvt år) och ställde 2 korgar underst på vagnen. Den har man smågrejer i och sånt som man inte vill ska krossas under annat i stora vagnen.

.

Milla var den av oss som skulle prova kläder och som det Ullared proffs hon är hade hon på sig bra kläder att prova kläder i, om ni fattar. Och kläderna hon inte ville ha hängdes på en ställning och så åkte de upp en trappa för omhängning och sortering för att komma ut i butiken igen.
Själv handlade jag enbart tre par strumpor. Varför köpa kläder i Sverige när jag ska bo i Thailand ett halvår?



Efter att ha betat av avdelning efter avdelning kom vi till rulltrappan upp till nya restaurangen och vi bestämde oss för att det var lunchdags. Vi parkerade våra vagnar på andra planet där nya kundvagnsparkeringen ligger och fortsatte till matkön. Det blev god lasagne framför barnrummets storbildstv och genomgång av våra inköpslistor.

.

Laddade med ny energi gick vi tillbaka till Rad 5 och våra vagnar. Milla gick igenom sin vagn och tog bort en del av sina varor på avdelningen för "ångrade" varor. Och där blev hennes balkonglåda kvar som hon ville ha med sig hem. Men det kom hon på när vi lämnat Ullared...


"Om jag tar bort den här kommer jag ångra mig", sa Milla och tar upp en tavla med en regnbågsfärgad EAN-kod varvid följande samtal utspelade sig.  "Var ska du ha den då?", undrade jag. " I Eltons rum - fast jag skulle kunna tänka mig ha den i köket istället".
Ja, även om vi shoppar på samma sätt har vi lite olika åsikter om vad som är snyggt.


..

Dags att betala - och klockan var bara två! Jag shoppade för 1278:- men i det priset låg en bilbarnstol som jag får återbetalt för (389:-). Sedan ska man väl kanske ändå plussa på 735:- för matsäck, bensin, lunch, wok som nog också bör räknas in, va?!).
Millas sluträkning på GeKås var ungefär tre gånger min. Det är ju så när man har småbarn. Men det är på barnkläder och leksaker som man tjänar de mesta pengarna, så även om det blir typ dyrt blir det ändå billigare än om du skulle köpa sakerna i Linköping. När vi kom ut till parkeringen var det fullt med bilar Lite skillnad mot morgonen när parkeringen var nästan helt tom!




...att det var en massa vindkraftverk utanför Jönköping. De har jag inte sett förut!



..

Eftersom jag skulle behålla bilen imorgon åkte vi till Linköping där jag lämnade av Milla och hennes grejer innan jag åkte hem mot Rappestad i solen.


När jag kom hem möttes jag av Jonzon som genast började undersöka vad jag hade med mig åt honom. Först hittade han så klart grisöronen men sen fick han sin badboll och sprang omkring med den resten av kvällen.

Pers grejer packa jag upp på köksbordet. Toaborstar, tvättmedel, sköljmedel, schampo, rengöring för kök och badrum, tralltvätt, träolja, kexchoklad, talgbollar och jordnötter till fåglarna, konservöppnare, salt- och pepparkvarn, tandborste. tandkräm. (jonzons grisöron la jag in direkt så han skulle slippa "gråta")


Dessutom köpte jag rapsolja, och prinskorv och två extra kvarnar, faktiskt, värt 63:-. I badrummet hamnade hudlotion, bomullspads, en deo och mina tre strumpor för totalt 73:-.

.

Min nya adresslapp till resväskan hamnade där den skulle (18:-)



Det blev en ny vattenfast mascara och en brun kajal trots att jag nästan hade bestämt mig för att strunta att ta med smink till Thailand. Men, men, så kan det gå och nu kunde jag iallfall kasta gamla kajalen som gett mig svindande ögon och den svarta kajalen som gör att jag ser arg ut. (90:-)



Jag köpte även, till min stora lycka, en ledficklampa med nyckelring som jag bara var tvungen att leka med lite grann innan jag la den vid packningen haha (10:-)




Och så var det några påskgrejer värde 36:- som också kom med hem.

Martina och Chrille hade beställt en bilbarnstol men den fick vara kvar i bilen över natten. Det var ju ändå den rätta platsen för den, eller hur?

Jag köpte även en ny gångmatta och löpare till vardagsrumsdelen, båda matchar varandra i mönstret. På mattan ser ni Jonzons lilla badboll (som flyter) också. Allt inköpt för 190:-.

.

Och hemresan gick bra utan några däckmissöden. Det höll luften hela vägen. Men jag lär ju behöva göra något åt det snarast. Vi får se om jag kan få tid någonstans för byte av ventil redan imorgon.

Antal steg: 16 716 i nya skorna från Heppo. Kände av hälsporren så jag borde nog tränat att gå in skorna lite successivt istället för att gå en hel dag direkt i dem...

Jonzon och jag gick på morgonpromenad vid sex och efter frukosten blev det Top model. Ja här blir det inte mycket svenskt tv-tittande. Programmen som går här i huset är inget för mig direkt. Jag har sett ett helt program här och det var igår: svenska versionen av "Are you smarter than a 5th grader" som är lite kul (kanske för att jag kan svara på de flesta frågor haha)

Vid halv nio var det dags! Att förbereda söndaglunchen, alltså. Per och Jonzon gick ut och räfsade medan jag skalade fast potatis och sötpotatis samt en morot (som jag bestämde i sista stund ska få vara med i moset). Fetaoströran med vit- och rödlök gjorde jag också så den kunde "stå till sig". Lammkotletterna flyttades från kylskåpet till bänken för att få rumstemperatur. Sedan var det bara att vänta tre och en  halv timme tills själva tillagningen kunde ske.

..

Surfade in på Buzzador.com för att se om jag kommit med i någon kampanj. Men jag gick ju med nyss så det kanske dröjer ett tag, antar jag. Synd för jag gillar sånt som är gratis...
Ursäkta? Aha, vet du inte vad en buzzador är? Klicka på länken så får du veta mer. Man testar olika saker som man får hemskickat g.r.a.t.i.s - ja kanske inte en bil, då), berättar för sina vänner som du delar ut proverna till och rapporterar sedan vad de tycker. Milla är med där och hon fick senast smoothies för barn (läs mer på bloggen "BUZZADOR; Smoothie" på http://www.mammami.se/)

Sen fick jag en idé. Min vingkollega Kattis tycker det är förskräckligt att folk i min ålder har flätor. Detta innebar att jag gjorde flätor på mig idag. Och vad säger ni?



Ska folk i 50-årsåldern enbart hålla sig till kortklippta frisyrer (det får jag höra ibland "Maria, att ha långt hår drar ner ditt ansikte (vilket ska tolkas som att man ser rynkorna mer antar jag)?
Och ska man färga håret för att dölja gråa hårstrån? Ja, om man ska gå på reklamen. Själv slutade jag färga när mina första hårstrån såg sin dag och nu har de ju blivit en typ tio mitt på skallen. Förresten så trodde jag att grått hår kom vid tinningarna först. Det stämmer inte alls på mig. De sitter mitt på skallen. Hur ska man tolka det? Att jag använder hjärnan och tänker mer än andra? haha ja inte vet jag!

Pressade i mig de sista, intetsägande och papperssmakande ostbågarna med Less Fat och konstaterade att de kommer jag aldrig mer köpa. Ska man äta något onyttigt ska det väl ändå smaka gott, va?

.

De står jättebra kvar i hyllan och jag går härmed tillbaka till ostbollemissbruket sista dagarna i Sverige. Fast jag tycker nog att missbruket har blivit lite bättre. Det blir bara TVÅ påsar i veckan. En förbättring om jag får säga det själv. Kanske jag kommer ur ostbolleträsket så småningom ändå...
Å andra sidan  har jag enbart rökt tre cigaretter sedan jag landade på Arlanda den 18 mars. Det får man väl ändå säga är ganska okej, va?

Satt med mina guidevisitkort, engelska CV:n och hemsida fram till det var dags att laga lunchen. Väldigt oklokt att starta med sådant projekt så snart inför matlagning och hazard men får man ett ryck så får man ett ryck. Hoppas andan faller på riktigt snart så jag får att klart i början av veckan.

Idag serverades vitlöks- och rosmarin marinerad lammkotlett, grovstött potatismos med sötpotatis och morot serverat med fetaoströra, kalamataoliver och körsbärstomater. Trots marinerat över natten var det inte särskilt mycket smakt på köttet, tyckte jag. Det var lite trist...



Lagom till det var dags att åka till Hazarden hos Anette M började det regna. Hur kul var väl detta?? Kanske träning inför vad som komma skall på Koh Samui???



Gun sammanstrålade med mig hemma i Rappet medan det var upphämtning av svärmor Berit och mamma Marianne hemma hos dem. Därefter åkte vi till Vidingsjö motionscentrum och mötte Tina och Anna. Sedan startade ett litet äventyr med sightseeing på Aftongatan. Jag måste säga att skyltningen där lämnar övrigt att önska. Visserligen hade Anette M sagt: "Ring när du är på väg så kommer jag ut och möter er" men inte hade jag trott det var så svårt. Men, som sagt, vi har sett hela Aftongatan nu!

En mycket stolt Annette S ville gärna vara med på bild. Hon kunde, för första gången på ett och ett halvt år, komma i sina röda byxor! Bra jobbat, tycker jag, och värt en applåd *klapp, klapp, klapp, klapp, klapp*

.

Den första som fick tre paket idag, var samme person som i dem röda brallorna. Sen kom den ene efter den andre som på ett pärlband: Anna, Tina, jag, Anette M, Berit, Marianne (mamma). Missade att ta ett kort på Gun, tyvärr. Vet inte varför eftersom hon är en av de färgstarkaste personer jag känner... Har jag blivit färgblind kanske?

.
Anette är ute ur leken snabbast, därefter kom Anna.

.
Tina kom inte lång efter och jag som klagat över alla tvåor satt också snart med mina paket.

.
Jämrans suddiga bilder på Anette och Berit. Det gick lite fort med fotograferandet där...


Mamma var sist ut och fick ta paketen som var över till slut haha.... och här skulle fotot på Gun vara då!

I pausen blev det, förutom ost och kex, en massa prat och toalettköande.

.
Fr vä Anette M, Berit, Marianne, Anette, Anna, Gun

Till slut var det bara två som inte ville sluta prata, Anette M och mamma. De måste ha diskuterat något väldigt viktigt. Vi andra var däremot redo med tärningen och att sno paket!



Eftermiddagens kamp gällde, som jag upplevde det, vinflaskan med Mauro (och den snodde jag!). Marika Kings bok (snodd av Berit), strumpor (tror jag Anette M tog till slut) och 2 havssalt- respektive mintchokladkakor (som Gun tog för att bjuda grannen på - som inte gillade mörk choklad haha Hon själv har slutat med fikabröd och godis och förlorat 10 kg och snart fått bort sin diabetes. Det ni!



Som vanligt var det en trevlig eftermiddag och jag tror jag vågar säg att vi alla ser fram emot höstens Hazard som nog kommer bli på ett Tema som jag ska komma på!

Hämtade upp Milla på vägen hem. Hon skulle sova över i Rappet eftersom vi skulle upp så tidigt och åka till Ullared, ett äventyr som vi så klart ser fram emot!

Antal steg: 6977

Det blev hundpromenad och frukost i arla morgonstund. Redan klockan fyra faktiskt! Det var ju lite tidigt, förstås men inget att göra åt. Är man vaken så är man vaken, alltså!

Skjutsade Milla till Universitetet ett par timmar senare. Hon skulle ju skriva Högskoleprovet idag mellan 8.30 och 16.30.



Efter att ha skjutsat henne åkte jag till Ica Maxi för att handla. Det var inte så mycket folk vid tjugo över åtta. Nästan lite tråkigt, faktiskt. Men lite kul hade jag vid grönsakerna där man får väga varorna själv och sätta prislapp på påsen. Det var som att förflyttas till varuhusen i Marocko igen. Skillnaden är att där står det en man och gör det du får göra själv här...


Hoppade (ja, det var kanske lite överdrivet då. Jag gick med lätta steg! ) upp till Martina och lämnade mormorkalendern och en liten dress som skulle tvättas i något särskilt tvättmedel för bäbisar som inte är allergiframkallande.
Såna där saker föresvävade mig aldrig när Martina och Milla när de var små - och de har heller inga konstaterade allergier. Herregud, vad det här landet är överbeskyddande, var min tanke när jag hörde detta. Bara för att mig att acceptera hur hysteriskt det har blivit. Det är ju liksom inget lilla jag kan påverka... men tycka har jag ju fortfarande rätten till!


När jag kom hem mötte Jonzon mig som vanligt och idag fick "orangatangen" vara med i välkomnandet.


Började med maten vid elva. Det var ju lite att förbereda. Skölja och skära potatis och morötter som sedan skulle rostas i ugnen. Kycklingfiléerna skulle marineras för att sedan få yta i stekpannan och gräddbräseras.

.

Vid trehugget var allting klart och så här såg det ut på tallriken som presenterar Bräserad kycklingfilé med gorgonzola, hackad rostad mandel och knaperstekt bacon serverad med rostade rotfrukter och kall hjortron/mangosås. Det blev väldigt gott!


Eftermiddagen och kvällen gick till Ullaredplanering, MasterChef New Zealand och lite Thailandstudier - inte särskilt kul egentligen...


Antal steg: 12 953

Jonzon och jag gjorde sällskap och vaktade huset på förmiddagen. Noterade att regnet håller i sig på Koh Samui men också att det kom ner något vått utanför dörren så det kom att bli en något blöt dag även för oss, även om det inte rörde sig om en halvmeter flod...

Beställde bussresa till Terminal 2 idag så nu har jag det klart. Känns ju fint! Då vet jag att jag kommer från Linköping till Arlanda iallafall.

Efter mellis vid tiotiden blev det promenad, fotboll och köttbullesökning med Jonzon som blev på lite gott humör. Han tycker jag är tråkig när jag bara bryr mig om jobb vid dator eller böcker...


.


Efter denna blöta utevistelse bestämde jag mig för att åka ner till Restaurangskolan och sammanstråla med mamma och Fredrik, som fyllde 46. Ringde ner för att höra om de kunde duka till en till och berättade samtidigt att de inget visste utan det skulle bli en överraskning att jag kom... Och det blev det. De hade undrat varför det var dukat till tre och personalen hade meddelat att en överraskning skulle komma haha

Det blev en trevlig lunch ihop vid fönstret med papegojtulpanen som prydnad. Där hängde också några märkliga gardiner. Det såg ut att vara utstansade fyrkanter men efter som jag inte var säker bad jag mamma att undersöka detta lite närmare... och det var det. Hål rakt igenom alltså!


Efter jättegod mör kalvstek i en massa sås serverat med sötpotatis blev det äpplekaka med vanlijsås, trots att jag redan var mätt. Men ni vet hur det är... och jag lagar varken kalv eller äpplepaj så man får ju passa på när någon annan lagar!



Eftermiddagen hade jag tänkt ägna åt studier men så blev det inte. Det blev istället Survivor och NCIS och dusch med skrubb varfeter jag kände mig ganska så nöjd med bara lite dåligt samvete.



Antal steg idag: 8933

Sov oroligt i natt. Först kom jag inte på varför men sen kände jag att det handlar om att jag bara har 14 dagar kvar hemma och jag kommer liksom ingenstans, upplever jag. Har bara hunnit läsa nästan hela första boken och har fyra kvar. Det måste bli skärpning på studiefronten! Och jag har en del folk jag vill träffa... plus att jag inte har deklarerat ännu!

Idag hade jag avtalat tid hos Specialistläkarna med besök hos min favoritbarnmorska (Nej, jag är inte gravid) Lotta Thyrén som hade i uppdrag att ta cytologprov. Det blev intressanta konversationer om klimakteriet, sköra slemhinnor och hemorojder, kan jag avslöja.



"Dina slemhinnor här ute börjar bli sköra. Titta får du se!", sa hon och gav mig en spegel efter provtagningen så jag kunde se de tunna grå i skenet av den starka lampan. " Det är normalt i din ålder. Köp en tub Ovesterin och smörj på lite salva. Den innehåller lite östrogen och använder du den så blir de rosa igen och du slipper framtida besvär! Och den där hudfliken behöver du inte oroa dig för så länge den inte ger dig bekymmer, det vill säga blöder eller gör ont.  Sånt där är vanligt att det kommer med åldern också!"

Jag fick således några broschyrer om klimakteriet inför framtiden (har inga besvär - än), ett nytt recept på Cerazette (som jag kan äta till klimakteriet anses vara över), en lapp med krämens namn, uppgav min mailadress att få cytologprovsvaret till och tackade därefter för mig.  Passade på att ta kort på deras schyssta stolar och matta I KO-SKINN. Jag är avundsjuk.


Om intresse finnes: läs om klimakteriet här, Ovesterinkrämen här (men som jag enbart ska använda utvärtes eftersom jag var så snygg inuti fortfarande - schysst att vara en Bejb inifrån ändå, va?) och om hemorojder här. Kanske lättare för dig att läsa om det istället för att prata om det... det verkar ju iallafall vara så det är för jag har då aldrig hört talas om stackars semigråa slemhinnor och att halva befolkningen har hemorojder!

Efter detta spännande och något annorlunda möte gick jag ner till Forex där jag köpte Thailändsk valuta som jag planerar ha första veckan. Därefter blir det uttag med ICA-kortet för nu har jag fått nytt kort och ny kod och kan använda det obehindrat. Idag är det ju två veckor till avfärd från Svensklandet så det är dags att börja planera lite.


Jag spatserade även in på Apoteket vid Lilla torget och kom ut med Ovesterinkräm och Metaformin (säger hela tiden metamorfin haha. Men jag kan berätta att jag inte är ensam om att säga fel. Kolla länkarna på Mr Google. "Roligast" var om killen som snodde, som han trodde, metamorfin, och slängde i sig 13 tabletter för att bli hög. Kan inte låta bli att undra om han klarade sig...

Jag fick även en lista på mina mediciner att visa upp i tullen om jag skulle få problem med handbagaget där jag alltid har mina mediciner när jag reser. Att ha dem i sändbagaget skulle inte falla mig in. Det finns något som kallas Lost Luggage... Listan påminner mig om att jag nu uppnått en typ ansenlig ålder.
Vill du veta mer om människors olika åldrar, kolla här, om hur man räknar ut medellivslängd här, kolla vad medelåldern är i din stad här (Linköping är till exempel en "ung" stad med medelålder 40,5 år!) och räkna ut hur gammal just DU kommer bli här. Själv kommer jag bli 113 år, enligt testet. hahaha DET ni!


Fullastad med mediciner gick jag till Café Gyllen och sammanstrålade med Marie-Louise och Agneta (två deltagare som jag varit coach för och som jag haft fortsatt kontakt med tack vare FB). Vi bestämde oss för att sitta ute eftersom solen var framme (och det var den när vi gick in och handlade fikat). Det blev uppdatering av vad som hänt sedan vi sågs sist samt lite framtidsplaner. Väldigt trevligt!

Agneta och MarieLouise på Café Gyllens uteservering innan solen gått i moln...

Men när solen gått i moln bestämde vi oss för att besöka UTELIV för att kolla in deras klättervägg (tre våningar hög, berättade Agneta). Vi hittade den till slut när vi gick ut. Den var, ska vi säga, väldigt osynlig för det otränade ögat. Den är precis vid rulltrappan till vänster...

Vi försökte skiljas åt ett par gånger och tredje gången gick det riktigt bra. Då hade vi hunnit göra ett litet svep på Kapp Ahl också. Innan jag gick till bilen i parkeringshuset gick jag in och köpte en flaska vin till mina kycklingfiléer som jag ska göra något med på lördag. Fick rekommendation av en trevlig anställd kvinna. Själv hade jag aldrig ens sett vinet tidigare. 75 kronor kostade om du är intresserad av att prova själv.



Åkte via Malmslätt och kastade lite wellpapp-kartonger och åkte sedan mot Vikingahallen för att skicka tillbaka mina sandaler till heppo.se. Hoppas verkligen 1. att jag får dem i storlek 36 inom kort 2. att jag kan ha dem!

Väl hemma hämtade jag soptunnan och posten. I brevlådan låg ett brev från posten. Yippie, tänkte jag, det är nog mitt databatteri som har kommit! Trodde jag ja! Det var ett brev från tullen att de inte kunde levera ett brev eftersom det inte fanns någon avsändare och heller inte ett pris angivet. Men orka!


Jag mailade direkt till adressen på http://www.batteri-butik.se/info/about.htm (order@batteri-butik.se) och skrev så klart på svenska och frågade vad som menades och frågade hur de tänkte ordna upp detta.
Får svar på engelska - ett goddag yxskaftmail. Mailar då på engelska med samma fråga och får därefter inga svar... Googlade på företagsnamnet och fick upp en massa intressanta varningar. Kollade PayPal och min betalning där och såg att på kvittot står ett annat namn än företagsnamnet och det visar sig tillhöra en man i Hong Kong! Det här började bli spännande!
Vart slutade det då? Jo, med att jag skickade mail till tullen på arlanda med företages hemsideadress, mailkonversationen mellan Hongkongesen och mig samt kvittot från PayPal och avslutade mitt mail med att jag vill att de öppnar paketet för att kolla vad som egentligen ligger däri! Så nu väntar jag svar och hoppas så klart att jag får det imorgon.

Fixade lite Korv Stroganoff till kvällsmat innan jag satte mig med Berlitz reseguide om Thailand som faktiskt börjar lida mot sitt slut idag!
Före jag loggade ut och gick och la mig fick jag tips från Josse att kolla på Batterilagret i Tannefors om jag behövde nytt databatteri. Tack för tipset Josse!

Antal steg: 7447