11-19 maj - Ofrivilligt vakuum o.s.v
Karantän omgång 2. Ja, jag satte mig ju i frivillig social karantän under 14 dagar efter att ha kommit hem från Malaysia i mars. Den här gången är den inte det minsta frivilligt!
Vecka 20
Det började med att det sved i halsen. Hade lite hosta, lite rinnsnuva, nös en del och det var lite tungt att andas. Lite senare kom huvudvärk men det kunde ju lika gärna handlat om för lite vattenintag, tänkte jag. Sen fick jag ont i kroppen, mest huden precis som när man har feber. Fast det hade jag ingen så det var kanske lite konstigt då. Illamående kom och gick, men det satte jag i samband med att jag åt oregelbundet. Så näe, jag tyckte inte det var så farligt.
Det började med att det sved i halsen. Hade lite hosta, lite rinnsnuva, nös en del och det var lite tungt att andas. Lite senare kom huvudvärk men det kunde ju lika gärna handlat om för lite vattenintag, tänkte jag. Sen fick jag ont i kroppen, mest huden precis som när man har feber. Fast det hade jag ingen så det var kanske lite konstigt då. Illamående kom och gick, men det satte jag i samband med att jag åt oregelbundet. Så näe, jag tyckte inte det var så farligt.
Men efter att ha sett nyheterna insåg jag att det kanske vore lämpligt att höra med 1177 ändå. Sagt och gjort. Och det tog inte lång stund förrän jag får höra att jag gör bäst i att stanna hemma, ringa min vårdcentral och förvarna, samt informera jobbet och därefter isolera mig tills jag har haft 2 symptomfria dagar. Men på riktigt? Ho, ho!
Jag anser mig i normala fall inte vara sjuk om jag inte har feber - och jag hade ingen feber, tyckte jag. Men noop, mina symptom indikerade Covid-19 och då stannar man hemma för att minska risken för smittspridning, sa sjuksköterskan. Punkt slut.
Det gjorde ont i själen att behöva ringa jobbet kl 07 och meddela - samtidigt som jag förklarade att jag gärna kom om jag fick - men det fick jag inte. Jag fattar ju varför, men mitt ego ville gå iväg och jobba så enkelt var det. Och istället för att ha EN tråkdag, fick jag nu istället flera tråkdagar.
Det var bara att se sanningen i vitögat. För inte nog med att jag inte fick jobba så såg jag andra planer gå upp i rök. Det blev inget köpa kabelkanal och förlängningsladd till nya TVn i köket, hjälpa mamma att flytta från sommarstugan, handla mat på Maxi eller grönsaksplantor på Lidl, köpa vattenkanna och båge till pallkrageodlingen på Biltema och hylla för att bygga personlig klösmöbel på Återvinningen. Sen fick bio för två biljetter bränna inne och jag bokade av diabeteskontrollen.
Det var bara att se sanningen i vitögat. För inte nog med att jag inte fick jobba så såg jag andra planer gå upp i rök. Det blev inget köpa kabelkanal och förlängningsladd till nya TVn i köket, hjälpa mamma att flytta från sommarstugan, handla mat på Maxi eller grönsaksplantor på Lidl, köpa vattenkanna och båge till pallkrageodlingen på Biltema och hylla för att bygga personlig klösmöbel på Återvinningen. Sen fick bio för två biljetter bränna inne och jag bokade av diabeteskontrollen.
Nu kanske du tycker att, jamen det handlar ju bara om ett par veckor av ditt liv. Men hallå, flera veckor för mig är som flera åååår!
Men jag tyckte nog att jag blev liiite bättre i slutet av v 20. Det sved mindre i halsen, mindre hosta, och enbart rinnsnuva på morgonen. Glad i hågen planerade jag återgång till jobb för påföljande vecka - när jag insåg att jag skulle ju vara hemma minst 7 dagar varav HELT symptomfri 48 timmar! Det var jag ju inte. Men vad f-n? Och nu var jag hjärtinnerligt trött på att bli styrd av ett förmodat virus. Tuffaste rekommendationen, "Stanna hemma om du är sjuk".
Dags att läsa på! Kanske jag kunde hitta varianter på saker att göra?
- Okej, så smitta sprids främst genom droppsmitta - och jag hostade/nös ju väldigt lite och när det hände var det ju i armvecket.
- Sen misstänker man att viruset också kan överföras via ytor, så kallad indirekt kontaktsmitta. Och mot det finns ju handspriten som numera är en del av packningen i väskan. Att tvätta händerna ofta med tvål och varmt vatten när man kommer åt, har också blivit rutin tycker jag.
- Hålla avstånd till andra människor är ju inte särskilt svårt om man är ute och går. Svårare inne.
Så vad gjorde jag istället för att slösa energi på att tycka synd om mig själv?
Nåväl, minst EN icke-så-ansträngande syssla om dagen.
Nåväl, minst EN icke-så-ansträngande syssla om dagen.
- En faslig massa TV-tittande från soffan.
- Gjorde skrivtester på 10fastfingers.com Man kan alltid bli snabbare/säkrare.
- Satte ut hojen till försäljning - det blir ändå inget mer åka av pga axeln.
- Beställde mat med hemleverans från Hemköp.
- Beställde en massa torrvaror från Matsmart med hemleverans det också.
- Beställde klösträd och kattmat på Zooplus även det med hemleverans.
- Beställde pallkragebågar och vattenkanna på Biltema på nätet.
- La in fyra månaders foton från mobil till datorn.
- Bloggade ett par inlägg, bland annat detta.
- Tänkte
- Tingade och betalde handpenning på en av Ninas MC-blandisar med arbetsnamnet Rajax.
- Ropade på en massa grejer på Tradera, men vann bara en vattenfontän (än så länge)
Och så en fysiska aktivitet per dag - var ambitionen. Först lite typ vardagssysslor
- Ut och pyssla om plantor och vattna.
- Ta små-Pokénader. bland annat promenerade jag, iförd Buff som munskydd, till Biltema för att hämta grejerna vid ingången och sedan hem igen.
Sen fick jag faktiskt gjort sådan som funnits på Att-göra-listan men som inte blivit gjort tidigare. Så där måste jag ju medge att det finns en fördel med att vara ofrivilligt hemma och med lite självdisciplin.
- Rensade privata kvitton/räkningar som var äldre än tre år.
- Rensade företagskvitton och deklarationer som var äldre än 7 år.
- Gick igenom manualer och kastade till sånt jag inte längre hade kvar.
- Satte ihop ett katthus av kartonger som jag hade liggandes.
- Började gå igenom grejer i förrådet.
Men nu ska du få läsa något intressant!
Efter en fysisk aktivitet - ja, då tog energin slut. Var inte det väldigt, väldigt konstigt? Men en sak om dagen räckte för att jag skulle behöva lägga mig framför TVn och somna (vill dock tror att det var power naps). Redan på förmiddagen runt klockan 10 var jag helt slut och fick lägga mig och vila. Inte ett dugg likt mig, eller hur? Det är något fel som är trasigt, helt klart - men jag tror fortfarande inte att det är Coronaviruset och det kommer jag inte tro förrän jag blir överbevisad (läs testad).
Efter en fysisk aktivitet - ja, då tog energin slut. Var inte det väldigt, väldigt konstigt? Men en sak om dagen räckte för att jag skulle behöva lägga mig framför TVn och somna (vill dock tror att det var power naps). Redan på förmiddagen runt klockan 10 var jag helt slut och fick lägga mig och vila. Inte ett dugg likt mig, eller hur? Det är något fel som är trasigt, helt klart - men jag tror fortfarande inte att det är Coronaviruset och det kommer jag inte tro förrän jag blir överbevisad (läs testad).
Vecka 21
Dagen startade med fortsatt sjukskrivning från jobbet och sedan samtal till vårdcentralen för att prata med en sjuksköterska. Mer för att få höra att det var okej att gå tillbaka till jobbet även med de symptom jag hade. Men istället genererade det en akuttid samma förmiddag.
Jag fick instruktion vart jag skulle gå. Misstänkta influensafall hade egen ingång. Jag blev även uppmanad att inte komma för tidigt. Max fem minuter före. Och om det var någon i väntrummet skulle jag hålla med på väl tilltagen distans.
Jag kom fram tre minuter före utsatt tid, klev in genom anvisad dörr och in i väntrummet där man möttes av en flaska sprit. Ingen annan satt där och jag behövde inte vänta länge innan läkaren kom och hämtade mig. Det blev frågor om hur jag mådde, undersökning av hjärta, lungor, puls, hals och temperaturmätning.
Resultat? Att jag ska betraktas vara smittad med Covid-19. Vila o övervakning av utvecklingen gäller eftersom det inte går att göra något mer. Det var ju bara att moloket vända hemåt.
Under Folkhälsomyndighetens dagliga information tisdag 19/5 uppmanade den, av svenska regeringen utsedda, nationella testkoordinatorn Harriet Wallberg befolkningen att göra ett Självtest på internet innan man gick omkring och trodde man var Coronasmittad. Och det gjorde jag så klart. Det skulle säkert visa att alla bara överreagerar. Men istället får jag upp nedanstående resultatet:
Men som sagt var, personligen tror jag fortfarande att det är något annat. Självklart får jag böja mig för Folkhälsomyndihetens rekommendationer, låta dagarna försvinna bakom mig utan att få saker gjort som jag hade planerat. Men nog hade det varit schysst att få reda på om det nu är den där fruktade viruset eller vad det handlar om.
Nej, då. Jag är inte bitter...
13 februari - Alla Hjärtans Dag-förberedelser
Ja, till och med på Federal hotel hade man förberett för Alla Hjärtans dag med fotomöjlighet i anslutning till restaurangen.
Vet inte riktigt vad som hände mer den här dagen, förutom lite förberedelser inför nästa grupp. Det kan iallafall inte varit så särskilt mycket att skriva om eftersom jag inte tog några fler foton den här torsdagen...
Nåja, med detta inlägg kommer jag köra lite sammanfattningar. Jag ska erkänna att jag inte har orken att blogga. Varför det är så återkommer jag till lite längre fram.
12 februari - Axel
Ja, min frysta axel fortsatte att vara fryst. Och i ett led att hitta ett sätt att bli bra provade jag både det ena och andra. Den här dagen var det dags för Thaioljemassage, som inte hjälpte ett dugg. Men nu hade jag provat det.
Mitt emot massagen hittade jag en sömmerska. Tog därför tillfället i akt att gå dit och fråga om hon kunde laga en blus och en klänning som gått upp i sömmarna, och det kunde hon. Priset? Motsvarande 30 kronor. Och till det priset gick det ju inte att avstå, tyckte jag.
11 februari - Åttiotal på H&M
Jobbade undan lite på förmiddagen och begav mig ut på tur när jag kände mig klar. Insåg ganska snart att kläderna hos såväl nationella som internationella kedjor skulle passa väl på 80-talet. Bland annat såg jag en hel del bodies, något jag minns från början av det årtiondet och inget jag längtade efter att ta på mig igen.
Blev sugen på Chicken Teriyaki till sen lunch, och det blev det en i källaren på Plaza Low Yat. Jättegott men jag kan inte för mitt liv begripa varför man snålar med såsen. Det händer väldigt ofta att man behöver be om extra sås här. Men visst är det såsen som liksom gör hela rätten, va? Så nog känns det lite konstigt.
10 februari - Första avskedet och jag blir kvar
Igår kväll påbörjade mina gäster sin resa hem till Sverige. Men jag blev kvar på The Clans ytterligare en natt och skulle flyga tillbaka till KL runt lunch idag istället. Och nu när gästerna åkt så hade jag beställt min enkla frukost bestående av juice, kaffe, bröd, marmelad, en naturell youghurt och ett kokt ägg. Inte helt en frukost i min still men som undantag funkade det ju jättebra.
Jag åkte Air Aisa tillbaka till KL och trots att det bara tar en timme att flyga så bjuds det på juice och jordnötter. Trevligt!
Gjorde ett misstag och köpte (dyr) biljett med Klia Express in till centralen och därifrån tog jag metron till mitt boende.
Trottoarerna är inte särskilt jämna och det funkar inte som i Sverige, att det dyker upp någon varningsskylt. Näe, här är det eget ansvar som gäller vilket innebär att man måste ha ögonen med sig. Och det hade inte jag. Så jag stöp huvudstupa och landade på ena knät som jag skrapade upp. Himla onödligt!
9 februari - Nyckeln på rutan
Citytur med Mr Clements i Georgetown med start i familjen Koohs klan-tempel tillägnat familjens anfäder.
Förutom vimmel bland Street art, gick vi ner till familjen Chews Jetty som man kan besöka. Varje kinesisk klan har sin egen "ramp" med bostäder på pålar och ute i havet.
Därifrån gick vi till China Town och Little India. Och såsom traditionen bjuder stannade vi till och åt världens godaste Samosa! Och på vägen dit passerade vi en bil där förmodligen ägaren hade tappat bilnyckeln och någon hade satt den under vindrutetorkare. Det gjorde mig lite glad, att det faktiskt var möjligt att göra en sån grej, och att folk lät bli att sno bilen.
På kvällen tog jag en liten promenad och trodde att jag visste vart jag var. Men se det gjorde jag inte alls. Men plötsligt befann jag i bekanta kvarter. För när jag kikade upp så fick jag se ThreeSixty. Och med restaurangen i ryggen vandrade jag tillbaka till hotellet, The Clans
8 februari - Promenad i Georgetown
Så landade vi då i Georgetown och fick möjlighet att gå på egen hand hela eftermiddagen. Det enda som stod på schemat var kvällen på middag på 360. Alla i gruppen ville följa med, vilket kändes jätteroligt!
Men först hamnade jag på en kinesisk fest där jag fick delta till förmån för en insamling. Väldigt speciellt.
På hemvägen från China Town passade jag på att hoppa in i en saributik i India Town...
Och att ta en Street Art promenad.
Kl 19 kom två minibussar och körde hela gruppen till Bayview hotel i Georgetown där vi skulle äta på den roterande restaurangen ThreeSixty sista kvällen. Himla trevligt gäng!
Och efter middagen blev det en kvällspromenad också
Och efter 360 tog några av oss en kvällspromenad innan det var dags för horisontalläge. Förstår om du blir förvånad, men ibland KAN jag faktiskt vara ute efter kl 22.
Passade på att kika in på vår frukostmatsal. Förra året fick var och en beställa sin egna, mycket enkla kontinentalfrukost. I år hade de ordnat att vi fick en lite buffé istället.
Redan i månadsskiftet januari/februari började världen ändra sig. Det var fingenting som egentligen påverkade oss där nere i Malaysia. Däremot var det mycket prat om smittspridning i Kina och eftersom vi precis hade avslutat firandet av Kinesiska nyåret med många resenärer till och från Malaysia kom det så klart några blänkare på nyheterna. Men världen snurrade allt snabbare och ännu en gång blev snart mitt bloggande lidande. Det beyder att det mest kommer bli bilder och sammanfattningar ett tag nu.
(Sverige fick det första bekräftade sjukfallet i Covid-19 den 31 januari.
(Smittspridningen på svensk mark bekräftades dock för första gången 6 mars och det första dödsfallet ägde rum 11 mars.)
