Att vara Maria Graube

Livet ger ju inga garanterier. Men tycker du att det är konstigt att jag publicerar min sista vilja så har jag tveklöst en mot-undran... vill inte du vara med och bestämma om hur du vill ha det???

För mig känns det viktigt, iallafall. Och eftersom vi kan dö utan förvarning när som helst så vill jag liksom ha allt klart och underlätta för mina efterlevande. Allt blir så mycket enklare att slippa fundera och bestämma hur en  begravning ska se ut. Det kan vara många viljor i en familj... och sorgen drabbar oss alla på olika sätt. Du kanske blir arg, super, gråter, blir deprimerad - ja du fattar.

Man fungerar inte helt 100% när man har sorg.

Och att sörja SKA man och det är normalt men det får inte ta över ditt liv! Som det kinesiska talsättet säger.

"Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår."

Och visst underlättar det om man vet hur den som dött faktiskt vill ha det och allt finns klart på papper! Själv vill jag helst begravas utan allt onödigt stohej runt omkring. Bränn mig och strö ut askan i minneslund. Det blir bra så. Jag är inte kvar fysiskt oavsett! Och jag vet att jag har funnits och det gör du också!

Så över till det praktiska då

Dör jag i Sverige: Ge det som går att använda till forskningen. Resten kremeras.

Dör jag utomlands: Obduktion och kremering i aktuellt land – hemkomst i urna, tack! Helt onödiga kostnader att ta hem mig i kista eftersom jag ändå ska kremeras!

Borgerlig begravning i Lilla Aska där det finns en lite fin minneslund. Gillar Hoppets kapell men ni får själva bestämma om det blir bra eller inte.

Officiant oväsentligt egentligen. Jag har ändå skrivit mina sista ord själv hehe

Kista – föredrar den billigaste i kartong. Lägg istället gärna över ett snyggt bårtäcke om ni har lust. Återigen - jag ska ju ändå kremeras!

Blommor Eftersom jag inte är någon blomstervän får ni själva välja om det ska vara blommor eller inte.

Minnesstund efter begravningen väljer ni själva om ni vill ha. Jag får inbjudan automatiskt och vet vart jag ska för att komma och säga hej i så fall ;)

Dödsannons bör jag tydligen ha en. Helst en på internet där jag ändå har befunnit mig både i jobb och fritid. Vill ni ha i pappersform får det väl bli Corren, misstänker jag.

Arv haha ja, äger jag något ska det delas mellan mina barn Martina och Milla.

Musik Här får ni några låtar att välja emellan. Metallica - Nothing else matters, Pharell Williams - Happy, Queen - Who wants to live for ever. Monthy Pyton - Always look at the bright side of life, Bobby Mc Ferrin - Don´t worry, be happy. Som synes ska det inte vara ett dystert event. Se det som en minnesstund istället. Låtvalen speglar mig och mitt liv, vettja!
 

Ja, det är väl allt va? Om jag kommer på något mer så återkommer jag med annan blogg...

Det här finns dessutom nedskrivet på papper.

Den dagen jag går (okänd författare)

”Den dagen jag går för att ej vända åter

jag vill att ni minns mig precis som jag var.

Det är helt naturligt, mina kära, om ni gråter.

Men inget kan ändra det öde vi har.

Den dagen ni står här och när ni mig saknar

Jag vill att ni lever och livslusten har.

Mina älskade kära, jag vill att ni vaknar

”och lever” de dagar, den tid ni har kvar.”

Mitt resonemang runt liv och död

Det dikten beskriver tänker jag numera när någon dör i min närhet. För ni håller väl ändå med att så fort vi har fötts till ett liv här så finns enbart en garanterad väg ut – döden! Det borde alltså inte vara så märkvärdigt som vi ibland har en tendens att göra den. Själv har jag konstaterat att varje gång jag är ledsen över att någon dör, är det mitt ego som talar.

En dag för många år sedan nu, så bestämde jag mig för att istället för att sörja vara jag glad över den personens tid på jorden och allt denne har åstadkommit i sitt liv. För alla bidrar vi på något sätt – direkt eller indirekt - fast vi kanske inte tänker på det. Och alla människor har bra sidor och mindre bra sidor (sedan kanske den ena sidan överväger ibland då...)

Det är därför jag alltid lever varje dag som om det vore sista dagen. Det känns viktigt för mig personligen att vara sann emot mig själv och leva mitt liv på bästa möjliga sätt i varje given stund med de förutsättningar jag har just då.

Oavsett vad som gör att mitt liv slutar, var alltid säkra på att jag levt det liv jag har valt och dör lycklig med just den vetskapen.

Motton i vuxna livet: ”Rosa tankar”, ”Kärlek till alla” och "Det blir som det ska".