2 december - Svensk mark på obestämd framtid
Halv sju på morgonen satt jag som vanligt (nästan ensam)i restaurangen. Den här gången visste jag inte om och i så fall när jag skulle komma tillbaka. För idag var det avresedag och dags att lämna Jordanien och landa på Arlanda ungefär en timme före midnatt.
Hej då hotellet i Tala Bay!
Hej då flygplatsen i Amman!
Och så bar det av då. Mot Wien först och kort därefter till Arlanda. Och självklart serverades det en *tamtara* vegetarisk pasta!
Vid mellanlandning i Wien hittade jag något jag fortfarande ångrar att jag inte köpte. Choklad gjord på kamelmjölk. Jag undrar fortfarande hur det smakar...
På Arlanda fick jag mina väskor, rullade dom till hållplats sju efter att ha ringt på skjuts och sedan kunde jag sova ett par timmar på Ibis Styles innan det var dags att fortsätta mot Mantorp. Och det kändes förvånansvärt bra att få komma hem imorgon!
Hej då hotellet i Tala Bay!
Hej då flygplatsen i Amman!
Och så bar det av då. Mot Wien först och kort därefter till Arlanda. Och självklart serverades det en *tamtara* vegetarisk pasta!
Vid mellanlandning i Wien hittade jag något jag fortfarande ångrar att jag inte köpte. Choklad gjord på kamelmjölk. Jag undrar fortfarande hur det smakar...
På Arlanda fick jag mina väskor, rullade dom till hållplats sju efter att ha ringt på skjuts och sedan kunde jag sova ett par timmar på Ibis Styles innan det var dags att fortsätta mot Mantorp. Och det kändes förvånansvärt bra att få komma hem imorgon!
1 december - Inga drakar
Vaknade pigg och förväntansfull. Men mina förhoppningar grusades redan vid frukost. Det blåste och var kallt. Men jag hade ju bestämt mig för att gå ner till Röda havet så så fick det bli.
Klockan var halv tio och jag var redo för stranden.
Det var ingen trängsel direkt. Inte många solade i blåsten och färre badade. Men jag hade grejerna med mig och gick ner. Det var varmare i vattnet än uppe på land som tur var. Här följer nu en bildkavalkad från dagens snorkling, som visade sig bli utan några drakfiskar överhuvudtaget. Det kanske var för blåsigt för dom också.
Det blev inte roligare bilder än så, du!
På eftermiddagen träffade jag Daniella i Aqaba över en kopp té. Det var kul att träffa henne igen. Men efter den här kvällen lär det nog dröja. Hon vänder näsan mot Belgien och pojkvännen för att plugga franska medan jag reser till Sverige. Tur det finns FB och Skype!
Även i Jordanien julpyntar man förstås. Det finns ju en stor grupp kristna i landet som firar julen självklart. Men nog känns det lite konstigt att se en jultomte på dom här breddgraderna.
30 november - Runt i Wadi rum
Så var då sista rundresedagen här. Från Petra ner till Wadi rum och därifrån ner till Aqaba och Tala bay. En härlig dag i både solsken och värme!
Redan efter frukost på Beit Zaman (hotellet i Petra) såg det ut att bli en härlig dag.
Vy över Petraområdet som vi besökte igår.
I Wadi rum väntade fyra jeepar på oss. Och liksom förra veckan var det några som väldigt gärna ville rida kamel så det ordnade vi ju så klart.
Efter två fantastiska timmar i den terrakottafärgade öknen, var vi tillbaka vid Visitor center och åkte vidare mot Aqaba.
I Aqaba tog jag den vanliga orienteringsturer på cirka en timme och därefter väntade lunch i Tala bay och Marina plaza.
En av slaktarna skyltade med att man hade både ko, get och kamel till salu. Och jag längtade snabbt tillbaka till kamelbiffarna som kocken på Bordiehn's Restaurant i Ali Baba bazaar i Hurghada lagade 2008/2009. Undrar om jag skulle bli besviken om jag åkte tillbaka? Det är ju inte helt otroligt att man har bytt kock...
Lite mer än ett dygn hade nu gästerna på egen hand. Ingen väckning imorgon och heller inga uflykter schemalagda. Jag hade dock bestämt mig för hur mitt program skulle se ut. Jag skulle vara med gästerna på stranden imorgon och hålla utkik efter drakfiskarna så ingen simmade in i någon av dom. När det började blåsa ordentligt på kvällen kunde jag bara hålla tummarna för att det skulle gå vägen.
29 november - C.R.O.W.D.E.D
Idag ska ni få lite jämförelsebilder från Petra. Alltså, ni vet ju att jag är i Petra vid halv sju på morgonen. Klockan sju under vintern. Och ni vet också varför jag är där precis när solen stiger upp på himlen. För att ge gästerna upplevelsen av hur Johann Ludwig Burckhardt kan ha upplevt promenaden genom ett övergivet Petra, där han gick med sin get mot Arons berg. Mina bilder har alltså tidigare varit från ett folktomt Petra. Idag tänkte jag visa er skillnaden om du väljer att komma senare. Låt oss fara iväg!
Romarna vaktade ingången till Qasr al-Bint (templet till huvudguden Dushara) och Ali, en av åsneförarna, var på väg ner till jobbet.
Dom vackra mineralfäragde kungagravarna passerade jag förbi upp till min utkiksplats där jag senare åt min matsäck med några gäster.
Och här är det slut med bilder utan folk.
Nu ska du få en uppfattning om hur det ser ut ett par timmar efter att vi kommer. Det här är vad de flesta får uppleva när dom kommer till Petra... stackarna. Dom vet inte vad dom missar. Men dom kan ju bocka av att ha varit där, förstås... Men häng med nu!
Galet mycket folk. Jag vet. Och det här är ändå inte högsäsong. Jag undrar hur mycket dom här besökarna egentligen blir visade av sina guider på vägen ner till Skattkammaren, som för många är det ultimata i Petra. Men du ska veta att det finns hur mycket spännande som helst att visa och berätta om.
Efter åttta timmar i Petra så åkte vi tillbaka till hotellet. Ett besök i varma poolen eller baren stod på programmet för många, innan vår gemensamma middag. Imorgon skulle vi åka vidare och då var det öknen i Wadi rum som skulle besökas!
Efter åttta timmar i Petra så åkte vi tillbaka till hotellet. Ett besök i varma poolen eller baren stod på programmet för många, innan vår gemensamma middag. Imorgon skulle vi åka vidare och då var det öknen i Wadi rum som skulle besökas!
28 november - Ändrade planer till fördel
Eftersom vi tog Madaba igår redan så hade vi bara Kerak. Smart drag eftersom eftermiddagarna brukar vara lite krångliga där numera. Så vi hade bara ett stopp vägen ner till Petra och kunde därför besöka ad-Beidha (Lilla Petra) redan idag. Kändes kanon! Dessutom kom vi till hotellet tidigt. Så tidigt att man hann med ett varmt bad gott och väl innan middagen.
Ett av Keraks "nyare" torn
Dom fem valparna plus mamma var ute och lekte vid vårt stopp mellan Kerak och Petra.
Vy över Wadi Mujib.
I ad-Beidha spelade det gamle mannen på sin rebab.
Och två av "mina" beduinpojkar sjöng beduinernas traditionella välkomstsång för oss i en av karavanernas restauranger (triclinium).
Beduinernas lilla busiga valp gjorde oss sällskap.
Det blev en bra utflyktsdag - och typ lite kortare än vanligt. Det var ljust ute när vi kom till hotellet i Petra, och bara det är ju positivt. Sedan var solen framme lite idag. Det kände ju också bra efter dagar med regn. Imorgon hade vi i en heldag i Petra. Spännande att se vilka upplevelser som väntade där!
27 november - Ännu en dag i regn
Jepp, det fortsatte regna. Och idag som bad i Döda havet stod på programmet. Men nästan alla gäster trotsade regnet och gick ner och badade. Jag, för en gång skull, valde att avstå och vaktade tillhörigheter vid kafeterian istället. Kändes helt okej!
Besöket vid Jesu dopplats och Jordanfloden som var fylld till bredden. Jag har aldrig varit nere vid floden när det har varit så mycket vatten.
På Samara Mall, där vi åt lunch idag, satt skyltar upp om rea på Ikea i Amman. Hade varit kul att åka dit och kolla lite kända möbler med svenska namn.
Undrar om det regnade något när Moses var på berget Nebo och kollade ut över det heliga landet? Det står det inget om i Bibeln.
Den här dagen brukar jag åka in till Ammans souk men det kändes inte särskilt lockande idag. Ingen av gästerna var särskilt sugna på det heller så det blev gemensam middag med en förhoppning att vi skulle få lite bättre väder imorgon när vi skulle söderut.
26 november - Heldagsregn
Den här dagen öppnade sig himlen och det regnade typ hela dagen. Jag tror jag tog av mig regnponchon två gånger totalt, och då bara för ett par minuter. Många gäster hade tänkt att de åkte ju söderut och missat att kontrollera att Jordanien har vinter med regn - och snö från norr till Wadi Rumområdet. I Jerash fick därför försäljarna som sålde paraplyer och regnponchos göra bra med affärer.
Bilderna idag är enbart från Jerash, men regnet blötte ner oss även i Ajloun och på Citadellet. Tråkigt så klart, men inget man kan göra åt. Som tur var hade jag gäster den här veckan som insåg att vädret kan man inte råda på. Det är tråkigt med dom som tror att vädret blir bättre om man gnäller till mig, liksom. Vi reseledare kan lösa många problem men makten över vädret, det har vi faktiskt inte!
25 november - Ny ankomst
Igår satt jag inne på hotellrummet hela dagen och bloggade ifatt. Uppkopplingen här gör att det är svårt att jobba på internet och har gjort att jag halkat efter som bara den. Men igår försökte jag få ihop ett par inlägg.
Idag blev det dock en promenad i området för jag var ju tvungen att äta lunch innan jag åkte till flygplatsen för att hämta gäster.
Man ser inte många brevlådor och är det reklamutdelning kan man istället fästa det i gallret på dörrarna.
Jag undrar hur man gör när man ska ut från den här parkeringen för jag har nog aldrig sett så tätt med bilar. Kanske jobbar de på samma ställe och slutar samtidigt?
Hittade ett hål i staketet på parkeringen som var en återvändsgränd. Det klev jag igenom och kom ut på andra sidan och kunde kliva vidare.
I området runt Kempinski ligger en massa snabbmatsrestauranger. Där hittade jag Burger king, men det var inte öppet.
Istället blev det nyööpnade KFC men där undrade jag lite hur det kommer att gå. Jag var ensam beställare i restaurangen men personalen ignorerade mig och stod och pratade med varann istället, och det tog evigheter innan jag fick min kyckling. Jag får hoppas att de får mer alert personal som gillar att jobba för det upplevde jag inte att de gjorde som jobbade idag.
När jag kom tillbaka till hotellet för att klä om till Albatroströja och hämta gästlista hade jag fått fint bäddat och en svan av mina handdukar. Det var ju lite gulligt.
Idag blev det dock en promenad i området för jag var ju tvungen att äta lunch innan jag åkte till flygplatsen för att hämta gäster.
Man ser inte många brevlådor och är det reklamutdelning kan man istället fästa det i gallret på dörrarna.
Jag undrar hur man gör när man ska ut från den här parkeringen för jag har nog aldrig sett så tätt med bilar. Kanske jobbar de på samma ställe och slutar samtidigt?
Hittade ett hål i staketet på parkeringen som var en återvändsgränd. Det klev jag igenom och kom ut på andra sidan och kunde kliva vidare.
I området runt Kempinski ligger en massa snabbmatsrestauranger. Där hittade jag Burger king, men det var inte öppet.
Istället blev det nyööpnade KFC men där undrade jag lite hur det kommer att gå. Jag var ensam beställare i restaurangen men personalen ignorerade mig och stod och pratade med varann istället, och det tog evigheter innan jag fick min kyckling. Jag får hoppas att de får mer alert personal som gillar att jobba för det upplevde jag inte att de gjorde som jobbade idag.
När jag kom tillbaka till hotellet för att klä om till Albatroströja och hämta gästlista hade jag fått fint bäddat och en svan av mina handdukar. Det var ju lite gulligt.
Tjaa, efter att ha plockat ihop mina grejer startade så sista Jordanienturen. Och det började som vanligt, incheckning på hotellet och gemensam middag. Inte mycket mer att berätta där, alltså!
23 november - Promenad med funderingar om framtiden
Det blev en ny promenad ner till souken idag. Och det blev en del funderingar om hur 2015 kommer se ut.
Innan jag gick testade jag om jag kunde få ihop sjalen på egen hand. Och jag blev rätt nöjd. Men nej, jag hade inte på mig den ner till stan, även om jag funderade på det i ett hastigt ögonblick.
Det byggs en hel del. Inte så konstigt eftersom Amman tillhör en av världsstäderna i Beta minus-gruppen där även Abu Dhabi, Hanoi och Riga ingår. (Stockholm hittar du i Alpha minus-gruppen, ifall du undrar.)
Jag tog vägen förbi nya kulturcentret. Tyvärr hade de inte slagit upp portarna ännu men det är på G.
Idag letade jag efter närmaste vägen ner till souken.
Jag tog vägen förbi välbevakade parlamentet men jag kunde ta ett kort in mot byggnaden.
Vägen gick förbi Ammans blå moské, som egentligen heter kung Abdullah den förstes moské.
Och granne med blå moskén ligger två andra samfunds kyrkor.
Så kom jag då ner till souken. Ganska nära romerska teatern ligger ett Nymfeum i ruiner så det får ni bilder på idag. Det tog en dryg timme ner så totalt var jag ute och trampade tre timmar, för jag valde att gå hem.
När jag kom tillbaka till hotellet bad jag att få en kopp kaffe - och så kom man in med en hel kanna. Dessutom tyckte personalen att jag skulle väl ändå ha en kaka till och kom med kakor, vaniljpudding och chokladpudding från lunchserveringen. Tyvärr kunde jag inte äta allt eftersom det bara var en massa sött, men det var ju väldigt snällt tänkt.
Middagen åt jag på hotellet innan jag gick och la mig för att fundera på vad morgondagen skulle innefatta. Jag kan ju avslöja att det blev en dag på hotellet med datorn i knät. Så det finns inget blogginlägg från 24 november. Däremot hittar du ett från den 25:e för då var det dags för min sista rundresa i Jordanien i år - och som det ser ut även på obestämd framtid. Det finns bara tre rundresor ute för Albatros längre fram i vår och dom har Daniella fått. Mig vill dom ha i Kroatien igen men inte förrän i maj månad. Det är alltså fyra månader utan intäkt. Resebranschen har fått sig en törn av allt kaos och alla krig som råder i omvärlden och det märks på uppdragen. Lite jobbigt, men kanske är det en vink om att jag ska göra något annat i fortsättningen?
22 november - Promenad till souken
Idag valde jag att hitta en väg ner till souken. Jag gjorde ett par avstickare så det tog lång tid innan jag kom ner.
Jag lämnade hotellet vid nio-tiden.
Det tråkiga i Jordanien generellt är att trottoarer är till för allt annat än gående. Som gångare är man hänvisad till mycket trafikerade vägbanor många gånger och det känns inte alls bra för bilarna kör fort. Det rör sig om decimetrar ibland när man går. Men nu hade jag ju bestämt mig för att gå ner till gamla stan så det var ju bara att bita ihop och se sig för.
Jag tog svängen runt idrottsplatsen som jag kan se från mitt hotellfönster. Här är ingången till Paralymics träningsområde.
Idag kom regnet och det med besked. Jag fick söka skydd under ett tak utanför en moské på Haroon al-rasheedgatan och gå med regnponchon på ett tag. Tur jag hade med mig den.
Lite längre upp hittar man entrén tll Ammans fotbollsstadion.
När jag kom till nöjesfältet började jag känna igen mig. Den här vägen åker vi ibland in i Amman när vi kommer norr ifrån.
.
Nu hade jag kommit in i den moderna delen av stan med vanliga butiker.
Jag lämnade hotellet vid nio-tiden.
Det tråkiga i Jordanien generellt är att trottoarer är till för allt annat än gående. Som gångare är man hänvisad till mycket trafikerade vägbanor många gånger och det känns inte alls bra för bilarna kör fort. Det rör sig om decimetrar ibland när man går. Men nu hade jag ju bestämt mig för att gå ner till gamla stan så det var ju bara att bita ihop och se sig för.
Jag tog svängen runt idrottsplatsen som jag kan se från mitt hotellfönster. Här är ingången till Paralymics träningsområde.
Idag kom regnet och det med besked. Jag fick söka skydd under ett tak utanför en moské på Haroon al-rasheedgatan och gå med regnponchon på ett tag. Tur jag hade med mig den.
Lite längre upp hittar man entrén tll Ammans fotbollsstadion.
När jag kom till nöjesfältet började jag känna igen mig. Den här vägen åker vi ibland in i Amman när vi kommer norr ifrån.
.
Nu hade jag kommit in i den moderna delen av stan med vanliga butiker.
Jag hade fått ett par skjortor av en gäst och dom var jag och levererade i en second handbutik.
Och jag hade verkligen tänkt välja turkost för det är den jag har pratat om länge. Men så hittade jag en annan i rött - och kände direkt att DEN ska jag ha. Och visst passar den här bättre nu när det snart är jul och allt.
Plötsligt hade jag citadellet framför mig. Jag stannade och tog ett foto över romerska teatern och i förgrunden ser du hur man har brett ut vindruvor och torkning. Nu hade jag bara att gå runt och nerför backen, så var jag framme i souken.
Jag fick in i en av butikerna med abayor och lät mig bli fotograferad i min turkosa abaya som jag önskat mig.
Och jag hade verkligen tänkt välja turkost för det är den jag har pratat om länge. Men så hittade jag en annan i rött - och kände direkt att DEN ska jag ha. Och visst passar den här bättre nu när det snart är jul och allt.
21 november - Planering
Nej, idag blev det inte mycket gjort, kan jag säga.
Det såg ut att bli vettigt väder idag.
Efter frukosten satte jag mig och planerade vad jag hade lust att göra.
Jag hade tagit med mig min gamla karta och tips på att göra, så den satte jag mig med. Jag konstaterade att det borde gå att vandra ner till gamla stan och att det inte var så förtvivlat långt. Men detgjorde jag inte idag. Idag planerade jag bara.
20 november - Uppresa och kollegiemöte
På förmiddagen kom bussen och hämtade oss och vi åkte mot flygplatsen i Amman. På vägen stannade vid vid raststället Jerusalem. Och där fanns ju valparna kvar. Jag blir sååå himla valpsugen. Hade jag haft möjlighet att jag tagit med mig en av dom hem.
Tiken i mitten hade jag gladeligen tagit med mig hem. Helt underbart söt och väldigt trevlig!
Efter att ha följt med gästerna till flygplatsen skulle jag ta mig till Cham Palace där jag skulle bo fram tills gästerna kom, och sedan ytterligare tre nätter tillsammans med dom. Agenten hade ordnat skjuts från flygplatsen så det blev väldigt enkelt alltihop. På vägen stannade vi till på Jordan Experience kontor. Kul att träffa alla där.
På Cham Palace hittade jag två Albatroskollegor. Hanna var där med sina norska gäster.
Daniella var där med svenska. Mycket märkligt, tyckte vi alla tre, att vi skulle ses på samma hotell samtidigt när vi var ute med Albatros. Vi är vana vid att alltid komma omlott.
Tack vare detta ovanliga möte kollegor emellan åkte vi iväg till Pariscirkeln och åt middag ihop. Jättetrevligt! Både Hanna och Daniella hade utflykter imorgon. Jag hade inte bestämt mig för vad jag skulle hitta på. Allt fick avgöras efter vädret. Väderprognosen såg inte kul ut alls. Regn, regn och regn stod det fem dagar framöver. Det var ju himla beiget. Men, men, det blir nog bra. Jag kommer alldeles säkert hitta på något att göra.
19 november - Simma med fiskar
Det stannade inte bara vid en tanke den här gången. Idag gick jag faktiskt ner till Röda havet och snorklade. Det har hänt i flera år att jag TÄNKT gå ner och bada och snorkla men det har bara inte blivit av!
Idag kom snorkelutrustningen på detta ansikte. Och det var det väl värt, kommer ni snart se! Här är nämligen bilderna jag tog. För inte nog med att snorkelutrustningen var med. Jag hade även kommit ihåg att ta med mig undervattenskameran!
Det är så klart vatten att man har kanske 40 meters fri sikt. Nu är simområdet inhängnat eftersom det blir strömt långt ut så det finns ändå vissa begränsningar. Men att snorkla längst stranden kan man väl inte säga är helt fel heller, va?
Ödlefisken är harmlös. Här ligger den och jagar.
En gammal favorit fick jag se. Här ligger en Skorpionfisk (eller Stenfisk om du vill), en av dom giftigaste fiskarna i världen faktiskt, så den vill man INTE trampa på. Du ser inte taggarna nu men fiskarna fäller upp den nålliknande ryggfenan när dom störs eller känner sig hotade. Den syns knappast där på botten eftersom den kamouflerar sig och smälter in med omgivningen. Här ligger den under bryggan och lurar, men det fanns dom som låg ute i vattnet där folk simmade. Det kanske var lika bra att dom inte visste om vad som lurade på botten. Själv har jag alltid badskor när jag inte känner till botten och dom var på nu också.
Några blåsfiskar kom också på besök, också en giftig fisk. Ja, det var många sådana här idag. Den har fått sitt namn eftersom dom vid fara kan blåsa upp sig med vatten eller luft. Det ser du på mina två bilder. Dom äter bland annat musslor, sjöborrar, krabbor och koralldjur och har därför effektiva tänder att ta sönder skal med. Men du kanske har hört talas om blåsfiskar i annat sammanhang? I Japan äter men en sorts blåsfisk, fugu. Det är en delikatess som bara får beredas av speciellt utbildade och examinerade kockar. Det mesta av giftet är koncentrerat till skinn och inre organ, framförallt levern, som enligt lag inte får säljas över huvud taget och som på restauranger hanteras som riskavfall. Giftet hämmar aktiviteten i muskler och nerver och leder till andningsförlamning, oftast med dödlig utgång. Man räknar med 34-64 förgiftningsfall och 0-6 dödsfall per år. Men det ska vara en delikatess så jag antar att dom tycker att det är värt att ta risken att äta den...
En var precis nedanför trappan som man klev ner i vattnet på. Den gällde det att ha koll på.
Visst är det en vacker fisk!
En jagade småfisk. Den verkade jaga på eftermiddagen när dom småfiskarna anlände i stora stim.
Alltså, kolla vad fin!
Vid en av stenarna full med koraller fanns möjlighet till skydd, dels i en minigrotta men även liksom under stenen. Undrar bara vad de behövde skydda sig emot.
Foto på den jagande Drakfisken uppifrån. Här ser man hur småfiskarna försökte komma undan när den gjorde utfall.
Jag var i mycket och snorklade idag. Men jag hann med att få lite sol på kroppen också. Det var jätteskönt att få ett par timmar på stranden med gästerna. På kvällen hade vi gemensam middag och efter det väntade ju packande igen. Imorgon var det dags för gästerna att åka hem till Sverige medan jag skulle stanna i Amman tills nästa grupp skulle komma ner.
18 november - Lilla Petra, Wadi Rum Aqaba
Vi startade vår avresa när det var ljust ute. Klockan var halv åtta och vi skulle börja morgonen med ett besök i ad-Beidha (lilla Petra).
Solen börjadet gå upp när vi lämnade vårt hotell.
Ett stopp vid nabateéernas cistern är ju ett måste.
Det var tyst och lugnt i ad-Beidha idag
Från Petraområdet körde vi söderut och idag skulle vi nästan så långt söderut som det går att åka i Jordanien.
Vy över Petraområdet som vi besökte igår.
Efter en mellanlandning i Wadi Rum åkte vi ner till Aqaba och Tala bay, där vi checkade in på resans sista hotell, Marina Plaza.
Petroglyferna som thamuderna har ristat in med en massa kameler. Inte så konstigt eftersom dom anses ha varit kamelförare.
Jag valde att stå och titta på när nägra gäster klev uppför en av sanddynerna.
Ut i jeep två timmar och fyra stopp. Idag var det sju som väldigt gärna ville rida kamel, så det ordnade vi.
Vi åt lunch i lägret med namnet Jabal Rum. Enkelt men gott, tycker jag. De visade oss att man kunde bo över i ett femstjärningt tält. Någon som blir sugen?
I Aqaba tog jag en timmes promenad i souken, Några av gästerna hade uttryckt en önskan om att få köpa kryddor så vi gick vägen förbi "min" kryddbutik. Alla var inte lika entusiastiska över besöket dock, men har man lovat så har man lovat.
På kvällen tog jag en kvällspromenad ner till hamnområdet för att därefter äta middag. Den här dagen fick gästerna gå och äta när de hade lust. Själv hade jag lust klockan halv sju men det var jag ensam om.
Utsikt över marinan.
Vy mot poolområdet och restaurangen
Jag hade med mig snorkelutrustningen den här omgången. Min plan är att jag ska ner och snorkla i Röda havet imorgon. Hoppas jag får se lite skorpionfiskar!
17 november - Petra
Väckningen fungerade utmärkt. Likaså stod frukosten klar när jag kom ner. Det var ju ovanligt. Det brukar tyvärr inte funka till 100% här. Men klocka 06.20 satt vi alla i bussen redo för en arbetsdag i Petra.
Bussen framkörd och med blommande kaprifol vid entrén kunde vi säga farväl till hotellet.
Morgonen var kall och disig men det gjorde att vi fick en utflyktsdag med riktigt vettiga temperaturer, även om solen inte var framme speciellt mycket.
Fann den här skalbaggen. Gillar den skarpt. Visst ser det ut som den har hamrat skal? Undrar vad det är för art...
Obeliskgraven på väg ner till den smala gången, Siqen.
Skattkammaren.
Sandkonstnär. Jag blir impad varje gång jag ser det.
Nabatéernas teater
Foto från bakre delen av kafeterian vi stannade och fikade i.
Hur använde nabatéerna lokala kryddor? Ja, det fick vi lära oss idag.
Tog min matsäckspåse upp till en viloplats lite avsides. Man slipper besökare och säljare här, så det känns riktigt vilsamt. Hade med mig några gäster upp som också kunde njuta av atmosfär och tystnad.
Besök vid kungagravarna.
Det som ser målat ut är "bara" naturens egna skapelser av olika mineraler som ger färgerna.
Vid visitor center har det kommit upp nya skyltar om att besökarna ska tänka sig för innan dom handlar eller hyr en riddjur.
Vi stannade i Petra drygt åtta timmar. Sedan vände vi tillbaka till hotellet. Där väntade varmt bad i bassägen för den som hade lust, medan några valde att lägga sig för att läsa och vila. Gemensam middag på kvällen och sedan packning inför avresan mot Aqaba imorgon. Imorgon var sista rundresedagen. I övermorgon var det slappardag och inget på schemat.
16 november - Söderut mot Petra
Halv åtta styrde bussens hjul mot Madaba. Här besökte vi Apostlakyrkan, arkeologiska parken och St Georgekyrkan med Palestinakartan.
Vy över Apostlakyrkan. Ruinerna är från en bysantinsk kyrka från år 578. Det berättas om att golvet pryds av en av Madaba vackraste mosaiker, känd som "personifikation av havet", Thalassa. Man ser en kvinna som dyker upp från havet, omgiven av mytiska varelser och ett sammelsurium av baggar, tjurar, papegojor och exotiska växter. Mosaiken är lagd av artisten Salamanios, vet man. Vi fick se en replika av bilden på närmare håll i Madabas mosaikskola av en lärare som lät oss gå in i verkstan.
Jag gillar perspektiven på husen i mosaikerna i parken.
I skolan kunde vi se centerbilden från Apostlakyrkan med den personifierade Thalassa.
Där kunde vi även se en replika av moabitiske Kung Meshas stela. Han reste den till minne av upproret mot och segern över Israels kung på 850-talet före Kristus. Originalet finns i Louvren.
I St Georgekyrkan är det lätt att missa rummet i källaren med ikoner och alla önskningar. Det är ett ganska häftigt rum. Dom flesta brukar bara gå in och titta på kartan.
Detalj från palestinakartan över där vi var igår, vid Johannes döparens plats vid Jordanfloden och med Jeriko mellan två palmer längst ner. Texten är gammalgrekiska.
Från Madaba åkte vi en bit på den numera asfalterade karavanvägen med riktning Kerak. Här är en vy mot Mujibdammen som tog sex år att bygga, stod klar 2003, har sju inflöden och rymmer 35 miljoner kubik vatten.
Det finns enbart EN restaurang om man tar den här vägen. De brukar fixa en variant av traditionella rätten Maqluba (Upp och ner) åt mig. Den brukar lagas med lamm, grönsaker och ris och läggs i en stor gryta i den ordningen jag just beskrev. När den är klar vänder man grytan upp och ner och då kommer lammet överst.
Här en variant om du blev nyfiken och vill testa på att laga den här rätten hemma. Den vi erbjuds lagas med grönsaker och ris med kyckling bredvid så man kan välja. Det händer ju att jag har med mig vegetarianer.
Att åka hela gamla karavanvägen tar evigheter. Vägen är brant, krokig och riskabel men en bit kan man åka. Det är fantastiska vyer i ett beige sandstenslandskap som känns inte helt olikt ett landskap på månen. Väl ute på motorvägen igen åkte vi mot Kerak som var nästa mellanlandning.
Utsikt från korsriddarborgen Kerak som stod klar 1142 och är en av dom tre största i regionen (de andra två finns i Syrien). Här passerade handelsvägarna från Damaskus till Egypten och Mecka förbi. Den mest kände korsriddaren som huserade i den här borgen, är väl sadisten Reynald av Châtillon som flyttade in här 1176. Han roade sig med att kasta ut sina fångar nerför de branta väggarna, iklädda en trälåda på huvudet för att de skulle lida så länge som möjligt. Vilken läskig typ, va?
Efter rundvandringen i Kerak åkte vi vidare ner till Petra där vi checkade in på Bait Zaman där vi skulle bo två nätter. Den här kvällen var det tidigt i säng. Planen var som vanligt väckning klockan 05.15, frukost 05.30 som förankrades med såväl reception som managern i restaurangen. Klockan 06.20 skulle de som ville följa med, sitta i bussen ner till entrén till Petra. Jepp, vi skulle vara där före alla andra imorgon också :)
15 november- Bethabara, Döda havet, Nebo o souken
En fullspäckad dag, kan man lugnt säga. För inte nog med att jag hade den vanliga utflyksdagen sydost över. Jag hade också en extrautflykt in till souken i Amman dit dom som ville kunde haka på.
Idag bar det ner under havsnivå. Först drygt 200 meter under havet och ett besök vid Jesu dopplats. Sedan ytterligare 200 meter neråt, där ett dopp i Döda havet väntade.
Bethany beyond Jordan (Bethabara) är den officiella dopplatsen där Johannes Döparen döpte bland annat profeten själv.
Målning från den nya kyrkan nere vid Jordanfloden, St George med Elias himlafärd i den brinnande vagnen.
Glömde ta foto vid Döda havet idag men där var vi i alla fall. Och efter lunchen for vi till berget Nebo. Här uppenbarade sig Gud för Moses, precis som på toppen av Sinaiberget när Moses tog emot de tio budorden. På Nebo stod Moses och blev visad israeliternas heliga land. Men den stackarn dog 120 år gammal, innan han ens fick kliva in i landet och det var Nuns son, Joshua, som fick korsa Jordanfloden med israeliterna in i landet.
Du kanske minns sången om Jeriko "Joshua Fought the Battle of Jericho" som man brukade få sjunga i skolan? Jeriko ligger både nära Bethany och berget Nebo. Du kan se stan från båda ställena, faktiskt. Här ovan är dock foto på nya kyrkan som man arbetar för fullt med, och en dörr till ett kloster som låg i närheten av berget.
Här har du historien o Joshua och Jeriko förresten, en något underhållande sådan.
Här har du historien o Joshua och Jeriko förresten, en något underhållande sådan.
Vi åkte till hotellet med våra blöta badkläder efter utflyktsdagens slut, för att därefter åka ner till bazarkvarteren i Balad (gamla stan). Vi var inne på matmarknaden bland annat och jag kollade sedan in abayor. Skulle behöva ha ett par till.
Och jag hittade en som jag köpte för 15 dinarer (drgyt 150 spänn). Fast när jag kom tillbaka till Sverige kände jag inte att jag ville använda den så den hamnade hos Myrorna.
Jag tyckte jag skulle ha matchande higab till abayan och jag fick hjälp av säljaren att få ihop det så här fint. Efter ett par timmar i souken kändes det nog för dom flesta och vi delade taxi hem, åt middag och gick sedan och packade. Imorgon skulle vi förflytta oss helt söderut med Petra som slutdestination.
14 november - Utflykt i norra Jordanien
Många blogginlägg har det blivit från Jordanien så ni vet ju redan en massa om platserna. Jag har försökt hitta lite nya grejer att berätta och hoppas väl kunna ge er något ni inte riktigt visste och i korta ordalag.
Morgonen startade med en bussresa upp till fästningen i Ajloun som byggdes 1184-85 av Izz al-Din Usama, befälhavare och brorson till Salah ad-Din al-Ayyubi (mer känd som Saladin). Dom som vaktade där hade i uppdrag att skydda landet från korsriddarna. Men inte bara det. Här fanns gott om attraktiva järngruvor och dom tre huvudkaravanvägarna mellan södra Jordanien och Syrien möttes här i Wadi Kufranjah, Wadi Rajeb och Wadi al-Yabes. Och från utkikstornet har man 360 graders sikt. Spännande plats.
Morgonen startade med en bussresa upp till fästningen i Ajloun som byggdes 1184-85 av Izz al-Din Usama, befälhavare och brorson till Salah ad-Din al-Ayyubi (mer känd som Saladin). Dom som vaktade där hade i uppdrag att skydda landet från korsriddarna. Men inte bara det. Här fanns gott om attraktiva järngruvor och dom tre huvudkaravanvägarna mellan södra Jordanien och Syrien möttes här i Wadi Kufranjah, Wadi Rajeb och Wadi al-Yabes. Och från utkikstornet har man 360 graders sikt. Spännande plats.
Jag gillar det här lilla fortet. En favorit, faktiskt.
Från Ajloun förflyttade vi oss till Jerash, en av romarnas tio handelsstäder, Decapolis. Den kraftig jordbävningen år 749 förstörde stora delar av antika Jerash och dom efterkommande jordskalven tillsammans med krig och kaos bidrog till ytterligare förstörelse. Ruinerna förblev begravda i jord och sand under hundratals år, tills de upptäcktes 1806 av den tyske upptäckseresande Ulrich Jasper Seetzen. Då bodde inte mycket folk i området. Men sjuttio år senare kom muslimska tjerkesser som emigrerade 1878 till Jordanien från Kaukasus efter det ottomanska-ryska kriget. Ungefär fyrtio år senare kom folk från Syrien och bosatte sig där också. Idag bor det ungefär 50.000 invånare i staden.
Artemistemplets allra heligaste med korintiska kolonner i rosa sandsten. Vackert.
Lunchen åt vi på Artemis som ligger nästgårds, Där blev det som vanligt jordansk mixed grill och de som önskade kunde prova lemon-mint-juicen som passar så bra till mat.
Mätta och belåtna for vi vidare tillbaka till Amman. Nu skulle vi upp till Citadellet och ammoniternas huvudstad Rabbath-Ammon. Platsen ligger på Jebel al-Qala'a, Ammans högsta punkt 850 meter över havet, och är en av världens äldsta kontinuerligt bebodda platser. Dom flesta byggnader som fortfarande är synliga härstammar från romerska, bysantinska och Umayyadernas (muslimsk dynasti) perioder, men man har även hittat rester från kalkolitikum (kopparåldern) till slutet av den tidiga bronsåldern (2 700–1 700 f Kr.). Coolt, eller hur?
Umayyadernas guvernör på 700-talet lät bygga ett palatsområde. Men som jag beskrev ovan kom en kraftig jordbävning år 749 och det mesta förstördes. Det blev sedan aldrig helt uppbyggt igen. Här ser du byggnaden som kallas receptionen. Den är byggd som ett kors, och det är helt enkelt för att det står över en bysantisk kyrka. Kupolen du ser är ny i trä och något man tänker sig att det kunde ha sett ut. Det finns väl vissa tveksamheter bland forskare där men nog passar det rätt bra in, tycker jag.
Nu var utflyktsdagen slut och vi åkte hem till hotellet där det blev middag och horisontalläge. Imorgon blir det religionshistoria för nästan hela slanten - och bad i Döda havet!
13 november - Avresa och inresa
Jag såg inte fram emot att åka med Austrian till Jordanien. Alltså det är inget fel på flyget som sådant, utan mer vad man serverar. Det är nog den tråkigaste flygplansmaten i världen, som jag känner till. Men nu var det med det bolaget vi flyger ner till Jordanien med byte i Wien. Bara att gilla läget, alltså.
Korridoren bort till gaten var jättefint dekorerad med ljusdraperier.
Jag mötte upp och prickade av alla mina gäster vid gaten och så klev vi in för att flyga mot Wien.
På väg till Wien serverades den vanliga frukosten, det vill säga en kanelbulle med kaffe. Som diabetiker blir jag lite stressad av den frukosten. Andra bolag brukar ge en lite macka till frukost. Så himla mycket bättre.
Mellan Wien och Amman serveras alltid en vegetarisk pastarätt. Den brukar bestå, antingen av ost och tomater eller ett par squashbitar. Idag var det med tomater. Lika smaklös och tråkig som vanligt. Idag var efterrätten en vaniljpudding, annars brukar det vara en kaffepudding. Och till detta får man lite frasigt vitt bröd, smör och ett glas vatten. Näe, inte är det någon vinnarmat, inte.
Vi kom fram till Amman, fick våra inresevisum och kunde åka vidare till Cham Palace i Amman. Där checkade vi in, åt gemensam middag och kunde se fram emot morgondagens utflykt till Norra Jordanien!
9 oktober - Hemflygning
Vi startade inte förrän halv tio från Tala Bay. Sen körde vi upp till Amman. Ja, med paus förstås. Det tar trots allt nästan fem timmar upp. Men resan flöt på bra och vi kom upp i tid för incheckning av bagage, utcheckning ur landet av oss själva och tid att strosa runt på Taxfree och/eller äta lunch.
Vi hade mellanlandning i Wien och där spreds vi. Jag rusade till mitt plan mot Arlanda och de andra mot sitt plan mot Gardemoen. Men vi hade redan sagt Hej då innan incheckningen. Det brukar vara enklast så eftersom flygplatser är rätt röriga och man ska på toa, handla och ja, du vet.
Det var kolsvart när jag landade på Arlanda.
Mitt plan var försenat så jag landade på Arlanda en halvtimme efter utsatt tid. Men det var ju ingen ko på isen för jag skulle ju bo över på Ibis den här natten. Deras minibuss kom och hämtade mig och jag kunde lugnt gå och lägga mig för att sova till morgonen därpå!
