Att vara Maria Graube

Gick upp och åt frukost och hade sedan en dryg halv dag att förfoga över.



Det blev lite shopping, lite pool och massage, faktiskt.


Det var intresssant att kika på fönsterputsarna på 31 våningen. Inget jobb för mig, tror jag!


Innan massagen fick jag Karkadé-té (Té baserat på hibiskusblommor)!!! Det var länge sedan minsann och Oh så gott! Efter massagen blev det ingefäraté och solmogen vattenmelon :)

Jag valde att betala extra och behålla rummet till eftermiddagen och kunde därför lugnt packa ihop och sedan bege mig till flygplatsen för att åka till Vietnam och Hanoi där jag skulle möta Hanne-Sofie och gruppen för 14 dagars rundresa i detta asiatiska land istället!

Jag hade inte fått någon info om rundresan, bara en biljett till Hanoi. Alltid lite extra spännande att inte veta någonting om vem som skulle möta och var jag skulle bo!


Incheckat bagage efter 14 dagar i Thailand: 13,7 kg. Helt okej!

Väl inne på flygplatsen blev det en promenad bland butikerna och en hamburgare innan jag gick bort till Gaten.


Uppbyggd scen från mytologin som du kan läsa om här (http://www.sanatansociety.org/indian_epics_and_stories/the_churning_of_the_ocean.htm)




Resan är inte så lång så det kändes som att jag nyss hade startat när planet gick ner för landning. Klockan var då halv nio på kvällen och det var kolsvart ute. Kikade mot utgången i förhoppning att få se en Albatrosskylt - men icke.


Var är min/mina kollegor?

Vände mig stället om och väntade på att min väska skulle komma. Och jag väntade... och väntade... och väntade. men ingen röd Titanväska dök upp på bandet och snart kom inga väskor alls. Hehe... Inte så konstigt. jag hade ställt mig vid fel bagageband haha. Orka det!



Väskan snurrade runt på ett annat band så den fick jag... men några kollegor hittade jag inte. Hm... vad göra? Jo, jag hittade ett ställe där jag kunde köpa ett lokalt telefonkort och ringde till huvudkontoret i Danmark - och fick veta att ingen skulle komma och möta mig. Aja, det var ju inget problem. Det är ju bara att ta en taxi. Problemet var att jag fortfarande inte visste vilket hotell jag var bokad på... Men så fick jag ett SMS med adressen! Växlade pengar till Dong och spatserade med tillförsikt mot taxibilarna.

Och det blev ju en intressant taxiresa med en som inte kunde ett ord engelska, visste inte vart hotellet låg, harklade sig, hostade och rapade ogenerat och snodde 200.000 Dong av mig - och då menar jag snodde!
Priset jag fick på flygplatsen var 300.000... och det var taxameter som gällde. När vi så äntligen kom fram till La Belle Vie, som var hotellets namn, lämnade jag fram 1/2 miljon varvid han log nöjt och visade att han skulle behålla den med orden "Special for me". Behöver jag berätta att jag INTE var road? Jag tillät mig att vara upprörd i ett par minuter, faktiskt!
(Fick senare reda på att Taxichaufförer anses som rena maffian och fick ett bolag rekommenderat - Vinasun - som jag sedan höll mig till!

Fick brev från min kollega. Hanne-Sofie, om morgondagen och kunde sedan ta hissen upp till rummet för att direkt gå och lägga mig. Klockan hade passerat tio och jag var riktigt trött efter kvällens eskapader!



Antal steg: 17 782

Efter frukost och mellanlandning på rummet hade jag Hotellservice. Den sedvanliga halvtimmen blev en timme men å andra sidan så är det alltid kul att få frågor och att prata en stund.

Idag hade enbart vi som beställt kläder hos skräddaren tid att passa. De andra kunde slappa och slippa mig hela dagen - och kvällen. Jag valde att inte ha något planerat - eller oplanerat heller för den delen. Som jag beskrev igår är det svårt att vara spontan med en stor grupp.

Jag valde att ge mig nästan två timmar i solen och fick på den korta tiden lite röda kinder och de sedvanliga polkagrisränderna på halsen på köpet.


Solning i femtioårsåldern ger ibland något tveksamt snygga resultat

Idag fick jag ett par grisar på sängen. Tycker allt att jag har fått lite roligare figurer den här veckan än vanligt!


Sugga och kulting?

Städerskan hade ställt mina tofflor fint bredvid varann. Ibland undrar jag varför jag tar med två par. Men saken är den att mina flipflop är faktiskt ganska bekväma att ha inne. Min hälsporre spökar ibland och de är något fjädrande i sulan.


Utetofflor... och innetofflor... eller säger man sandal kanske?

Jag gick bort med en ny omgång kläder till tvätteriet. Ska ju inte hem på måndag utan vidare till grannlandet och vara borta till den 21e. Knölade ner kläderna i gamla tvättpåsen - bara för att få tillbaka dem snyggt vikta, enbart 30 bath fattigare..



Efter att ha uträttat mina ärenden blev det datorn i knät och där satt jag till kvällen. När magen började kurra vid sjuhugget packade jag ihop och tog svängen via kontoret och sen ut på huvudvägen. Där hittade jag en ensam gäst på Tonsai som jag fick göra sällskap. Sen droppade flera in och vi blev en liten samling även den här kvällen.



Testade Sticky Rice Pork Dumplings, ganska gott faktiskt

En av gästerna "snikade in sig" i köket och ska vara där om ett par dagar. Tänkte gå dit och ta lite foton då. Kan bli intressant.

Antal steg: Ej mätt
Glukosvärde: Ej mätt

Innan utflykten idag var det en frukost vid stranden som vanligt.


Ännu en solig morgon på en folktom strand klockan 06.30

Men idag hade jag även en kortare hotellservice för att dela ut ett papper jag hade skrivit ut igår, med datum och tider för resten av veckan samt avresedagen. Inget jag brukar göra men det hade kommit som önskemål på ankomstdagen till hotellet jämte en namnlista på alla som var med.
Jag fick dessutom förmånen att ta emot kritik personligen och direkt! Sånt är väldigt trevligt. Uppriktiga raka rör uppskattar jag istället för att få en kopia av någon som skickat ett mail/brev för att sedan besvara ett par veckor efter att resan är slut och jag har gått vidare i livet.
Och jag fick nio punkter att reflektera över under dagen, alla nedtecknade i min lilla röda så klart! Två bra förslag har jag redan tagit fasta på!


En hyresgäst som inte är med och betalar kom på besök i badkaret

Idag var det utflykt på den oexploaterade delen av Koh Chang. Ja, jag valde att ta den först på den här resan.

CHAO POR KOH CHANG (kineiskt tempel till öns gudfar och gudmor från Kina)

Att ta med ett grishuvud till templet och få det välsignat är en schamanistisk tradition och ska bringa lycka


Blommande orkidé vid kinesiska templet.


Heterorrhina sexmaculata, en av de mer snälla tusenfotingarna i Thailand

VATTENFALLET Klong Nonsi

På vägen till det lilla vattenfallet blev vi följda av några små, något luggslitna, hundvalpar


Dianella tasmanica, en lilja som blommat ut och fått sina blåa bär hittade vi på vägen


Ett gummiträd hade tre skråror och gav nog mer än 1kg/dag
En torkad Mangosteen ser du till vänster


Tror det är Makreu Puang, en ärtliknande grönsak som ofta används i kryddiga curryrätter


San Chao Thi och San Phra Pum, andehus som smälter in i bakgrunden

BÅTTUR I MANGROVETRÄSKET (Salak Phet)




SKOLAN VAR ÖPPEN SÅ VI SMET IN EN SVÄNG


Skolsalen och våra ciceroner

n
Grönsaks. och svampodling


Verkstaden... kan det vara koltillverkning möjligtvis

LUNCH på Salakphet Seafood & Resort


Ingången till restaurang och resort samt fiskarna som vi matade

MER MANGROVETRÄSK




När jag kom hem till hotellrummet hade jag fått små sälar (tror jag) på sängen. Charmerande!



Vi hade bestämt att åka tillbaka och prova kläderna hos skräddaren och medan vi väntade på att taxin såg jag hur fint man har gjort med sanden i askfatet!


Snyggaste sand-askoppen?

Till kvällen bokade jag bord till 21 pers på Ka-Ti. Försökte meddela hela gruppen att de som ville kunde följa med dit. Det kändes orättvist att bara gå dit som var med på utflykten igår. Det kom att visa sig bli omöjligt. Jag fick hjälp av gästerna och slutligen hade vi fått tag i sju av tio. Visserligen bra avslut men det kändes inte helt bra. Det hade varit mycket trevligare om alla kunnat åtminstone fått erbjudandet att haka på.
Ska jag kanske göra som mina kollegor - lämna gästerna ensamma på sin solsemester på Koh Chang och bara möta upp helt kort på frukosten för eventuella frågor, vara med på utflykter med mer än tio anmälda och sen vara med på avresedagen?
Det har ju aldrig varit mitt sätt att jobba för jag har märkt att de flesta brukar vilja fortsätta umgås med varann plus att gästerna får gärna följa med mig på grejer som jag ändå får för mig att göra... Svårt det där.


Idag föll valet på Ka-Ti, bästa restaurangen på Koh Chang säger alla, som gör roliga nallar av ris

På kvällen mailade jag en ny lägesrapport till HK innan jag intog horisontalläge.
Roligast idag: att ha glada och nyfikna gäster med på utflykt och att jag fick följa med på elefantridningen!

Antal steg: Ej kontrollerat
Glukosvärde: Ej kontrollerat

Den enkla transportsträckan från Jomtien till Koh Chang blev allt annat än enkel. Och det handlade inte om översvämningarna även om den också gjorde sig påmind i ett par omgångar.


Vi lämnade hotellet i arla morgonstund.

Efter cirka 1,5 timmes färd körde plötsligt bussen in till kanten, Chauffören stängde av motorn och hoppade ut och jag frågade Oui vad som hände. Han visste inte men hoppade ut för att kolla och skulle komma tillbaka med information.
Efter fem års reseledarerfarenhet avhjälps de flesta bekymmer på 5-10 minuter så jag valde att behålla gästerna kvar i bussen istället för att ha dem ute på motorvägen. Det var säkrare att han dem på ett och samma ställe och skyddade, ansåg jag.

När ungefär tio minuter förflutit bad en gäst att jag skulle gå ut och kolla och så fick det bli. Jag gick ut och bort till chaufför, lokalguide och två mekaniker som höll på med något. Jag lutade mig in i motorutrymme och man pekade på ena fläktremmen som man skulle byta. Det hade ju varit väldans fiffigt att komma tillbaka till bussen och meddela mig direkt som vi sagt, va? Det hade ju sparat en del väntan och gästirritation!



Jag frågade hur länge det skulle ta ytterligare och de svarade tjugo minuter - vilket i bästa fall innebär 30. Och då bestämde jag mig för att ändå hämta ut gästerna trots motorvägen. För även om det var vamt ute så kom en och annan vindpust.
Dessvärre konstaterade jag snabbt att det inte fanns något ställe att köpa vatten för att dela ut. Det hade nog alla behövt i det här läget...

Några vandrade iväg en bit med de flesta stannade kvar i närheten av bussen så när den var kör-klar var snart alla inne i bussen igen. Jag var lite rädd över att behöva vänta in någon som gått ut på tur!


I oplanerade, mindre roliga situationer behöver man hitta något positivt. Vad sägs om några vackra blommor?
Några gäster plockade torr vass men den fröade rätt bra så jag vet inte hur mycket som kommer hem till Sverige.

Vi tog ett längre toastopp och där kunde alla få fylla på vattenreserven!
Chauffören hade då öppnat luckan igen och jag kikade in. Även om jag ju aldrig har tittat i en bussmotor tyckte jag att fläktremmen hade vänt på sig. En fläktrem ser trots allt likadan ut i bil och lastbil. Jag påpekade detta och sa att det nog inte fungera utan remmen skulle slira varvid motorn skulle bli varm igen. Men fick till svar "Nej, nej, det är ingen fara. Det är okej". (och det visade sig senare att han hade rätt - se nedan *)


Så körde vi då vidare mot Laem Ngop, hamnstaden där vi skulle ta båten över till Koh Chang. Vi hann köra en dryg timme. Då märker vi att chauffören inte kan växla! "Oh, nej inte det också", tänkte jag.

Oavsett orsak gick växellådan iallafall sönder straxt före Chantanaburi. Den här gången hoppade jag ut direkt med chaufför och lokalguide. Jag insåg att det skulle bli ännu en väntan och ville förkorta den om möjligt.


Det är också nu jag bli uppmärksammad av en av gästerna på att det saknades två bultar i ett av de sex hjulen.
Inte för att tydligen skulle hade hänt så mycket om ett hjul hade lossnat. Det händer visst titt som tätt i Sverige att hjul tappas märkte jag när jag googlade på just detta! Men vi hade kunnat bli stående ytterligare en gång.
Här är länken om en sån händelse för dig som är intresserad.http://www.folkbladet.nu/243028/2011/03/01/buss-tappade-dack

Men då bestämde jag mig för att kalla på ny buss. Jag sa till lokalguiden att vi kan ringa till bussarna i Laem Ngop och be dem komma och hämta men han ordnade fram en ny stor buss som kom en timme senare.
Då har jag hunnit ordna för kaffe, vatten och våtservetter på 7/Eleven iallafall. En av gästerna hittade en marknad och några valde att följa med dit istället för att sitta och vänta i den upphittade skuggan.
Efter det ringde jag huvudkontoret i Danmark och lämnade en lägesrapport samt de beslut jag fattat.

En rosa inredd buss kom och gästerna kunde kliva in i en luftkonditionerad buss ännu en gång, med förhoppning att få komma till hamnen!



Och visst kom vi ner. Men inte runt klockan två som planerat. Snarare runt halv sex..
Tam mötte upp och vi delade ut den lilla broschyren där det också finns en karta över ön. Det blev runt 20 minuters väntan (båtarna går cirka var tjugonde minut) innan vi kunde kliva på och åka över.


Det var fortfarande skymning när vi lämnade fastlandet


Men som du vet mörknar det fort här så när vi kom till hotellet var det helmörkt

Men äventyret var inte helt slut för några. På vägen till hotellet fick en av minibussarna punktering... och när alla kommit till hotellet vid 19-tiden fick jag 11 nycklar istället för 12 och fick se till att ytterligare en nyckel kom fram så alla hade ett "hem", tre timmar senare än normalt.

Tidigare hade jag fastslagit tider för bland annat skräddarbesök - det sköt jag upp till morgondagen. Jag hade väl nämnt för någon att jag skulle sy om mina festbrallor och sy upp en flagga eftersom min marockanska tofs sett sina bästa dagar. Det slutade med att elva gäster ville följa med. Det som från början var något spontant blev ofrivilligt typ organiserat fast det inte var meningen.

Jag hade även bestämt tid för byvandring och gemensam middag samma dag. Allt bestämde jag mig för att skjuta upp. Nåja, middagen bytte jag bara tid på. Äta behövde vi ju göra på kvällen oavsett!

Efter nyckelutdelning pekade jag som vanligt ut riktningarna till rum och spa, pool, och restaurang och berättade att de blev följda av någon till rummen. Men förvirring uppstod (fick jag höra på kvällen).
De som följde väskorna kom rätt direkt. Några hade gått och letat på egen hand och gått vilse. Och skyltarna hade man inte sett, berättade några för mig när jag visade de tre de hade passerat.
En gäst påpekade klokt att det hade varit bra att ha fått en karta - och det hade jag nog haft om vi brukat komma när det var mörkt - men vi är på hotellet fyra-halv fem normalt och gästerna tar gärna en promenad själva och upptäcker området. (Men i skrivande stund finns en ritad karta över området i min plastmapp för framtida behov, även om det här nog var en unik dag på många sätt. Tack AnnMarie för förslaget!)

Klockan 20.00 stod jag redo att ta emot i restaurangen och i stort sett alla gäster samlades inom den närmaste halvtimmen. Det var nog bra att samlas runt något trevligt! Jag var lite ledsen över att inte alla kom, men det var så det var - bara att gilla läget, alltså!

Innan jag gick och la mig denna afton reflekterade jag över dagen: Skulle jag kunna gjort något annorlunda idag? Absolut. Det kan man alltid när man har fakta i efterskott, eller hur? Men frågan är om det hade blivit bättre.
Nu fick vi trots allt enbart tre timmars försening, vilket ändå är att anse som ganska okej med tanke på situationerna på vägen. Att alla inte var översvallande glada på mig måste jag acceptera, hantera och gå vidare i livet med, helt enkelt! För imorgon = Ny dag, nya tag!


Antal steg: 8871
Glukosvärde: Mätte inte idag


* Efter att ha chattat med "min" mekaniker Tobbe har jag fått reda på att växellådehaveriet inte kan ha berott på att motorn blev varm. Chauffören hade faktiskt haft rätt i fläktremmen inte var något problem. Det är bara automatväxlar som går sönder av överhettning... inte de som växlas med handkraft och det gjorde den här bussen! Tack snälla Tobbe för den upplysningen. Det hade jag faktiskt glömt bort.
Vidare: Du vet säkert om att du är skyldig att också göra viss Tillsyn före körning på din egen bil och varje gång du lånar okänt fordon...Fast hur många gör det innan de sätter sig och åker till jobbet? De flesta jag känner sätter sig i bilen och kör för att ta problemet om det kommer - mig inkluderat. Min Ejla (min bil heter ju så) skulle säkert behöva lite mer kärlek. Men hon sköter sig felfritt och får en ny Wunderbaum då och då i present som tack! Mer om Tillsyn före körning hittar du bland annat här och som följs av yrkeschaufförer - med vissa undantag tydligen :/ http://www.akeri.se/files/bilder/sa/filer/En_handledning_for_trafiksakerhetsarbetet.pdf

Dags för Safari då!

ELEFANTTREKKING
Och idag fick jag följa med på tur, till min stora glädje. Det är inte lika kul att se hur alla rider iväg medan jag sitter kvar på dinglar med benen i trähuset.

Elefanterna fick vi se, klappa, rida på, doppa oss med och mata med bananer! Jag gillar verkligen de där djuren! Men nog är jag lite rädd också. De är ju så himla stora - och tunga!






GUMMIPLANTAGE
Tog inga bilder på gummiträden eller grejerna runt. Däremot hittade jag "sockeräpple" som en gäst och jag hade delat på dagen före!



VATTENFALLET KLONG PLU
Snacka om skillnad mot senast! Då hade det regnat en hel del och det forsade vatten så vi fick hoppa på slippriga stenar och stundtals gå i vatten. Nu var det nästan snustorrt och jättelätt att gå.


Vi fick gå på en torr stig den här gången.


Och vattenfallet var väldigt litet och stillsamt!

Från vattenfallet åkte vi söder ut till UTSIKTSPLATSEN. Jag tittade frenetiskt efter apflocken. Men var var de??? Borta! För idag hade de tydligen sökt skugga under den varma tiden på dygnet. Nedrans otur!

Vi åkte vidare till Fisherman Village = BANG BAO där vi intog vår lunch och gavs tid för lite shopping. Själv passade jag (och en gäst) på att fylla på Aloe Vera förrådet.



Härifrån åkte vi direkt till TEMPLET. Missade att ta bilder därifrån idag. Får kompensera detta nästa gång genom att ta desto fler :/ De rustade för fullt för firandet som skulle starta nästa vecka.

På kvällen blev det Chumnan, som jag kallar "den blå restaurangen". Långsam service men väldigt bra mat. Men jag rekommenderar att inte komma dit hungrig. Det tar runt en timme innan du har fått maten...


Den blå restaurangen, snett emot 7Eleven... typ


En av restaurangkatterna gjorde sig väldigt hemmastadd under min solklänning

Tog en sväng till 7Eleven på hemvägen men det börjar bli riktigt utplockat nu...

r
Inga leveranser - inga varor

Passerade (på hemvägen) det fina "altaret" och gröna sandwichar. Som sagt, färgglatt ska det vara...



Och så var man hemma på hotellet igen då, och dags att ladda för en ny dag!



Antal steg: No clue
Glukosvärde: 8,2 (!) Aj, aj, aj

Efter att ha tillbringat en natt mitt i en myrstig hoppade jag glatt upp. Idag var en annan dag än igår - och den skulle jag starta med en frukost nere vid stranden för att sedan omfamna den enda 1 november 2011 jag skulle få uppleva någonsin.

Vaddå myrstig, undrar du kanske? Jo, jag hade upplevt att det killade väldigt på kroppen under natten men tänkte att det var nog en stresssymptom och/eller inbillning haha. Men när jag klev upp insåg att det hade varit verklighet i allra högsta grad! Jag hade myror i sängen! (Ovanligt med myrinvasioner så här års annars!) "Vilken tur att det hände mig och ingen annan", tänkte jag när jag ringde till receptionen och bad dem spraya rummet vid städningen.
Fast... efter att ha studerat hur städerskan duttade runt med sprayen på myrorna bestämde jag mig för att köpa Bayone själv så ett par dagar senare efter att ha fått myrorna tillbaka, sprutade jag rum och badrum rejält på kvällen - men var inte ute tillräckligt länge ur rummet utan mådde riktigt dåligt, till och med så jag kastade opp (för att säga det lite milt). Det där giftet är inte nyttigt, alltså! Men myrorna, de försvann!


Uppskattar inte att dela säng med myror som envisas med att skapa en myrgång över min lekamen!

Frukosten var inte klar när jag dök upp kl 06.30. De hade tidigare sagt att det skulle funka till högsäsongen... fast det är klart, vi befinner oss bara i början av den. Men så småningom kunde jag förse mig med min lunchfrukost - och jag var lycklig!


Stranden låg öde tidigt på morgonen

Efter frukosten mellanlandade jag hemma för att snart gå tillbaka till frukostrestaurangen för att ha hotellservice. Resten av dagen var till frivilliga aktiviteter för gästerna.

Klockan 10 kom taxin som tog oss till Khun Rat (skräddaren). Jag lämnade ifrån mig mina byxor efter att ha visat vilka ändringar jag ville att de skulle göra och jag valde (till slut) tyg och färger på min flagga. Därmed kände jag mig ganska nöjd.
Sen var det ju det där med dräkten då. När jag lät sy upp min röda klänning var jag ju egentligen inne på att använda Djellaban som mönster och den har hood. Men Johnny förfasade sig över det så det blev inget av med den saken. Tanken med hood har stannat kvar men varje gång jag har fört det på tal till honom, blev jag övertalad att skippa idén då det "inte passar till stilen". '
MEN nu bestämde jag mig för att den här gången skulle det faktiskt bli en bluskavaj med hood! Problemet var... vilken modell? För att hitta en blusjacka i vettig modell visade sig vara lättare sagt än gjort. Det skulle komma att dröja tre dagar innan valet och beslutet fattades att ha en sweatshirthood som modell - hahaha och sen visade det sig att jag dessutom krånglat till modellen med passpoaler (ett nytt ord jag lärde mig den här dagen) så pass att bara en av skräddarna skulle kunna sy den... vilket innebär att jag får den i januari när jag kommer nästa gång... eftersom han hade semester en månad! Buhuhuuu - för som du vet, den som väntar på något gott väntar alltid för länge, va! Men vad göra? Vad göra?


Tuturuturuuuu! När jag kom tillbaka till rummet hade jag fått två glada elefanter på sängen


Och katten som brukar hålla till i paviljong fem vilade på trappan upp till receptionen


En av 120 amaryllisarter, Crinum zeylanicum, blommar nu

Eftermiddagen gick till datorn och jag köpte faktiskt internet på hotellet. Livet blir så mycket enklare med internet hemma!

På kvällen hade jag byvandring som startade på oupplysta vägen och slutade på den upplysta. Men promenaden fick ett oplanerat mellanstopp på thairestaurangen Moj's. Jag hade tänkt äta där och alla hakade på! Där fick de, under mycket enkla förhållanden (i cognacskupor, vitvinsglas och dricksglas) prova Mangosteenvinet som tillverkas på Kho Chang. Vi hade så trevligt att jag berättade att jag skulle äta på Ka-Ti kvällen efter och att de som hade lust kunde ju komma dit... och hela Bytursgruppen ville bli med. Härliga gäster!


PÅ Moj's äter jag gärna Pad Kra Pao, en riktigt kryddig rätt med köttfärs som jag gråter till men den är så god. En av gästerna tog samma och han åt upp allt helt oberörd!!! Livet är orättvist ibland hahaha

Antal steg: 16 133
Glukosvärde: Inte mätt

Vi lämnade regnskogen liggandes i ett morgondis. Underbart vackert!



På vägen mot Ancient City, som var alternativet till översvämmad Ayutthaya, stannade vi vid Bron som går över Kwai.



En av gästerna hade hittat en fikonliknande frukt och undrade vad det var för något.


Och det är en ... (håller på och artbestämmer)

Efter lunchen skulle vi ta oss vidare. Det var väldigt mycket trafik och den flöt långsamt på, troligtvis på grund av de evakueringar som pågick. Det gjorde att vi var riktigt sena och efter i schemat. När vi efter att ha fått vända en gång på grund av översvämningarna... och byta väg en gång efter att ha fått information om problem även där... och vi får själva åka igenom 2-3 dm vatten i några partier... och möter vid en korsning ännu mer vatten måste jag fatta ett snabbt beslut.




Jag hade kunnat propsa på ett besök på Ancient City men eftersom varken chaufför eller lokalguide kunde säga något om det ens var genomförbart inom rimlig tid så fick jag ta resans första obekväma beslut - att inte åka dit. Vi åkte därför direkt mot Jomtien.

PÅ vägen konstaterade jag att nedfarten till Sukhumvit var avstängd. Den kom vi inte ner på. Det fick en annan väg och därför passerade vi både Ikea och Erawan Elephant Museum. Trevligt!


Nyöppnade Ikea där forne arbetskamraten Peter Nord har varit med och byggt upp. Lite extra kul.


Erawan Elephant Museum, tre våningar med antikviteter i en 50 m hög elefant

Jag är oerhört glad över att ha fattat beslutet att inte åka. Att bli fast i vattenmassor hade inte glatt någon, misstänker jag. Det beslutet gjorde nämligen att vi kom till Jomtien på planerat klockslag, det vill säga klockan sex. (Hade vi försökt med Ancient City hade vi varit där runt 24-tiden... Tveksamt om det hade varit helt uppskattat, faktiskt.)
Och översvämningar i Ancient city-området hade redan börjat läste jag senare och några dagar senare var även det översvämmat http://news.xinhuanet.com/english2010/video/2011-11/02/c_131225398.htm).

Som det blev nu kunde gästerna som bokat sig på LadyBoy Showen Alcazar se fram emot en riktigt bra show iallafall. Tänk om jag hade sumpat båda grejerna!


Uppställning efter showen. Där inne rådde fotoförbud...

Efter att ha gjorde Patthaya och Jomtien by night åkte vi tillbaka till hotellet, Grand Jomtien Palace, för att äta middag och sova.


Utsikt från min balkong

Imorgon hade vi bara transportsträcka ner till Koh Chang att vänta. Nu blev det ju inte så bara skulle det visa sig. Fler obekväma beslut skulle komma att krävas. Reseledareyrket är precis som alla jobb - inte alltid roligt.

Antal steg: 7554
Glukosvärde: Kollade aldrig den här dagen.

Efter att ha gett gästerna sovmorgon startade vi vår första utflykt - en promenad till kalkstensgrottan i området med vackra stalagtiter och stalagmiter. Alla följde inte med utan valde att stanna på hotellet istället.

Vi klättrade trappan upp och begav oss in i den slippriga grottan.




På vägen tillbaka till hotellet smet vi in och kikade på förberedelserna för bröllopet som skulle gå av stapeln under dagen. Vi hade hört munkarnas välsignelse under tiden vi gick upp till grottan och var lite nyfikna. Träffade hotelltrubaduren som berättade att det var Front desk managerns syrra som skulle gifta sig.


Ballongerna var färdigarrangerade och man höll för fullt på med maten.

Alla följde sedan med på båtturen mot vattenfallet i Sai Yok, nationalparken. Jag hade bett alla ta på sig badkläder, om de ville bada i vattenfallet. En del hade nappat på erbjudandet!


Det syns tydligt att vi befinner oss på en gammal havsbotten. Det är sandstränder längs floden!





Vi började med badandet för de som ville. De som inte ville bada berättade jag för att de kunde ta en promenad i parken och sedan komma tillbaka lagom till lunchen och den valde gruppen att jag kunde beställa till dem. Vi bestämde ändå gemensamt att Pad Thai funkade för alla.

Upp kom snart en husbåt! Då fick jag reda på att även de som inte ville bada kunde följa med om de ville. Det var ju så dags. Några hade redan hunnit gå på promenad... Men vad göra. Skulle jag låta bli att säga något till de andra som satt kvar? Näe, det går ju inte an! Så jag sa till de som var kvar att de kunde följa med de också. Några hakade på men lika många stannade kvar iallafall.


Ungefär en sån här kom och hämtade de badande - och några icke-badande sen då.

De som inte badade kom svepande förbi på husbåten före de badande och såg mäkta förvånade ut att inte få lägga till vid restaurangen. De skulle nämligen hämta upp de badande så småningom och skulle fortsätta till det stora vattenfallet...

Efter runt en tjugo minuter såg vi några oranga prickar komma flytande - och det var den badande gruppen det! OCh fort gick det. Det var riktigt, riktigt strömt och jag var väldigt tacksam över att alla ordentligt hade flytvästen på!



Efter att ha räknat in och sett att alla var med på restaurangen, åt vi vår lunch (Valet föll som sagt på Pad Thai... som det skulle visa sig att de inte hade. Det blev istället kyckling i sötsursås med ris. Men det var rent på de flesta tallrikar och det måste man väl tolka som att det funkade det också, va?) och kunde sedan ta en gemensam promenad över bron, genom nationalparken till bussen... som skulle ta oss till piren... där vi skulle åka tillbaka till hotellet!


Vy över restaurangen från bron


Ett par bilder från parken

Några gäster gjorde mig sällskap till buffémiddagen, andra valde à la carte, andra valde vila. Visst är det väl härligt att man kan få välja själv, va?

Antal steg: 21 002 (Wö! Nästan jämt!)
Glukosvärde: 7,1 - det håller sig ganska stabilt tycker jag.

Idag, dagen efter vårt besökt i Grand Palace läser jag om att området blivit än mer översvämmat. Vilken tur vi hade, du!
Läs mer här:
(http://www.nytimes.com/2011/10/29/world/asia/flood-waters-menace-bangkoks-grand-palace.html - - http://www.dailymail.co.uk/news/article-2054546/Thailand-flooding-Bangkoks-Grand-Palace-ankle-deep-floodwater.html)

Tidigt på morgonen började vi åka till floden Kwai. Vi startar med den flytande marknaden och denna dag tog jag lite kort under båtresan vi gjorde.

Även här var området översvämmat. Tänk vad snabbt saker kan hända. För två veckor sedan var det visserligen mycket vatten men inte var något översvämmat!


Pumpar gick för fullt från fält och hus ut i kanalen som redan var överfull. Det hjälpte nog enbart för stunden.





Vi stannade på vanliga platsen och det blev tid att gå runt och några valde att shoppa. När vi sedan var klara med fotostoppet på bron satte vi oss på bussen igen. Nu var det mot tåget vi skulle - tåget på Dödens järnväg!

På stationen sprang några hundvalpar och en av dem bestämde sig för att plötsligt vila och kom därför med på bild :) Det gamla fina trädet fick blev också fotograferat den här gången.



Tåget, som kom från Bangkok blev lite försenat med på kom vi och kunde sedan avnjuta runt en halvtimme i tåget med förfriskningar och vacker utsikt!

Denna morgon skulle vi besöka två av Bangkoks höjdpunkter. Här är lite foton med nya perspektiv.
Det är Oui som står för guidningen den här dagen ovasett vilken resa - nåja, inte i bussen då, men utanför. Jag är belagd med munkavle i stort sett hela dagen. Enligt lag får jag inte guida utanför och här är det vanskligt att ens prova...

GRAND PALACE
När vi kom till Grand Palace var huvudingången översvämmad så vi fick ta en sidoingång. Rundvandringen följde heller inte den vanliga turordningen utan vi fick snabbt tänka om. Men runt området kom vi iallafall och vi hade möjlighet att se allt som planerat!


Lokalguiden Oui berättar om Grand Palace.


Delar av Grand Palace hade redan svämmat över med vatten - och det kom att bli värre. Gäster som kom två dagar senare hade fått vada i 2-3 dm vatten...



Några vyer och vaktombytet

WAT PHO
Nästa mål var äldsta templet i Bangkok. Jag noterade nu när jag skulle blogga att det var väldigt sparsamt med bilder därifrån. Men två blev det iallafall men ingen på den liggande buddhan. Den har jag ju visat er tidigare så det kanske inte gör något.


Singha - lejon står med ojämna mellanrum och vaktar. Och så en bild på de tre Chedis på området

Efter lunchen på en av restaurangerna nere vid den, just nu, vilda floden Chao Praya skulle vi åka på en av kanalerna. Oui hade hittat en som var far-bar. Men det blev ingen longtailbåt. De var i hamn allihop. Strömmarna var väldigt starka så de orkade inte ta sig fram.


Vi fick åka en större motorbåt - men dröm om min förvåning när vi fick se tre av Bandvaranerna trots allt. Det var lyckosamt, kände jag.

På kvällen blev det änu en tur till Big C. Några ville köpa svart ris och hakade på mig när jag ändå skulle dit och köpa Shiitake-svamp. Alltid trevligt med sällskap!

Och jag la mig oerhört tacksam över att vi hade kunnat göra allt som stod på programmet. Årets översvämning är nämligen den svåraste, om inte någonsin, så iallafall på hundra år!

Antal steg: 16 132
Glukosvärde 6,8

Efter att ha startat resan den 25 oktober fortsatte jag mot andra rundresan den här säsongen - en unik resa på flera än ett sätt. Det blev många situationer som uppstod för första gången i mitt reseledarliv! Oerhört utvecklande vill jag påstå!
För kännedom: Jag har försökt utveckla dagarna med lite mer information vilket innebär att jag publicerar ett inlägg för varje dag jag har varit ute.

Först fortsätter jag med mellanlandning i Doha där jag träffade en underbart okomplicerad och lycklig äldre dam, Gun, som skulle till sin son i Phuket, Vi gjorde sällskap i väntan på flyget som skulle ta oss vidare till Bangkok. Det blev en av de trevligaste mellanlandningar ever! (undrar om det hör ihop med namnet då jag jämför med Gun,



Det blev inte mycket sova. Kan fortfarande inte vänja mig vid att sova sittande men slumrade till då och då iallafall efter att ha fått nattmackan.



Så landade jag så småningom på Suvarnabhumi. Eftersom jag har landat med gästerna förut gjorde jag som jag brukar. Jag ställde mig utanför utgången med min board och väntade... och väntade... och väntade - men ingen kom?! Och jag såg heller ingen lokalguide. Jag frågade runt men ingen visste något.


Var är mina gäster?

Efter en halvtimme hade jag fått fram kontraktet och insåg att jag inte hade några gäster på mitt plan. De skulle komma kl 14.45 från Köpenhamn!
"Aja", tänkte jag, "då jag mig för att ta tåget in till stan och iallafall lämna av min packning." Att sitta på flygplatsen i sju timmar var liksom inget alternativ. Sagt och gjort!



På Bayioke Sky hotel, där vi skulle bo även på den här rundresan fick jag möjlighet att flytta in på mitt rum fast jag kom så tidigt (annars är det ju incheckning efter klockan 15 som gäller enligt internationell praxis), vilket innebar att jag kunde få en timme i horisontalläge innan det var dags att ta tåget tillbaka till flygplatsen.



Väl tillbaka på flygplatsen så var det ju det där att hitta vilken av utgångarna gästerna skulle komma ut. Efterforskningarna ledde till att de skulle komma till utgång B, vilket i sin tur innebar att jag inte fick vara där. Man kräver flygplatspass och det har inte jag.

Nästa projekt var att då hitta lokalguiden som hade dylik produkt, vilket var spännande i sig eftersom jag dels inte visste vem jag letade efter (vem det blir bestäms av agenten ibland med kort varsel så jag får veta vem jag ska jobba ungefär samtidigt som gästerna kommer till flygplatsen), dels för att jag inte hade något telefonnummer till honom/henne och telefonnumret till agentens kontor fungerade av okänd anledning.
Jag vandrade därför omkring och letade ett tag men satte mig med min board så jag såg utgång B iallafall. Efter ett tag ringde telefonen och då var det Oui! Det var vi två som skulle arbeta ihop den närmaste veckan alltså! Kul!


Några roliga skyltar. Röda till vänster - mot konkursen? Och jag gillade ordet Travelator på rulltrappan :)

Det blev alltså Oui som fick ta emot gästerna. Det kändes inte helt bra. Vill gärna möta dem redan när de kommer ut , få namn och känna av gruppen. Men det var alltså en omöjlighet. Jag blev stoppad var jag än försökte smita in :/ Men så kom gästerna promenerande till nedre plan och jag blev jätteglad över att nu skulle rundresan få börja på riktigt!

Kort presentation av mig (brukar inte göra några längre utläggningar, tro det eller ej) De som är intresserade av mig personligen brukar fråga under resans gång) och bussresa till Baiyoke stod på schemat närmast.
Lite praktisk info som vanligt och den här gången la jag till att bästa shoppingen skulle vara i Bangkok eftersom det sedan skulle vara oerhört begränsat på Chang.
(Hahaha, ja det påpekandet kom att visa sig vara en överdrift enligt ett par till skillnad mot reaktionen senaste gruppen som tyckte att "det finns ju inget att handla". Men det är väl så det är. En del är nöjda med turistbutiker och det finns det ju en del - i White Sands, 20 minuter med bil från Klong Prao. Nå, jag får meditera över hur jag ska framföra det där med shoppingmöjligheter så det kanske blir rätt nästa gång... :/

Iallafall, jag företog en promenad med några gäster och vi gick lite i Pratunam Market för att gå vidare till Big C. Här är lite bilder från promenaden.


Idag snöade det vid isbjörnarna utanför köpcentret. Snö i 27 graders värme - nästan roligt faktiskt!




BKK by night med sandsäckar och uppmurade väggar mot vattenmassorna, och Ronald McDonalds som hälsar besökarna med en Wai

Jag och gästerna skiljdes åt och vi laddade för en ny dag med Grand palace och Wat Pho.

Antal steg: 4 667
Glukosvärde 7,2

Hoppade glatt upp ur sängen, käkade frulle medan jag la in de sista bilderna på rundresebloggen och såg på CSI.

Ett par timmar senare kom Milla och Elton och så blev det då full rulle. Det var snart leksaker i hela vardagsrummet och av en händelse fick Elton tag på Millas och Olles små videoband varvid hon öppnade videoskåpet för att gömma undan dem - och hittade Eltons Favoritfilm på VHS.
Och eftersom Per fortfarande har sin video (!) inkopplad så kunde denna sättas på och det blev en och annan paus i runt-springandet. Elton älskar Buzz!


Elton är i undersökaråldern och är sällan still. Att ringa i telefonen är en sak som är väldigt rolig...

Per och Jonzon (som kallas för Vaffen av Elton) kom hem från landet och Jonson fick bada i badkaret. Han både gillar det och tycker det är lite tråkigt...



Efter lunchen och Eltons sovpaus åkte vi in till Tornby. Hade skrivit en liten lista på saker att införskaffa och kom hem med allt utom adapterkabel till min dator- igen! Glömde det förra gången på Elgiganten också...
Men det blev inköp av potta, pall, lakan, haklappar, täcke på IKEA. Praktiskt att ha hos mormor och morfar för Albin och Elton!



Köpte även 15 meter julklappspapper och etiketter samt ett par julklappar till barnbarnen: tågräls till Elton och en plockgubbe till Albin. Dessutom hamnade en bankbräde till Elton i vagnen att ha nu, men den glömdes kvar och får levereras i veckan som kommer.



På Elgiganten köpte jag en ny telefon, Sony Ericssons Xperia Active som tål fukt och damm och kommer nog passa mig bra efter lite träning.
Elton tyckte det var tråkigt att vänta på att pappa slutade jobba och fick följa med Mamma Milla till lekavdelningen för att leka i - och utanför huset.



Skjutsade hem den lilla familjen för att åka och hälsa på den andra lilla familjen. Det blev en kort visit men vi ska ses lite mer en annan dag!


Martina och Albin

När jag var hos Martina ringde Pella. Hon var på McDonalds och jag trodde hon åkt till den i Ryd eftersom hon var på John Bauer på LinköpingsScrap-eventet och den ligger närmast. Så jag åkte dit, ringde henne och sa att jag var där - och då var hon i den i Braskens bro haha. Aja. Jag åkte istället till John Bauer och mötte upp henne där!



Hon lyckades övertyga mig att följa med in och det var en nästan utomkroppslig upplevelse. Det var pysselgrejer och kvinnor överallt. Jag ringde till Milla som jag vet gillar sånt här som kallas för scrapbooking, och jag köpte en Kalas-stämpel och några röda "kristaller" till henne.

Mitt eget intresse var dessvärre lika svalt när jag gick därifrån som när jag kom, får jag erkänna - och som Milla sa; Jag har också lite svårt att se dig hålla på med det...
Men jag är glad för alla glada människor som faktiskt gillar det här!


En sprayflaska till mig själv!

Och jag hittade faktiskt en grej till mig själv - en sprayflaska för 18 spänn! Den var visst till någon slags färg egentligen men jag såg potential i att hälla min arganolja i och ha som reseförpackning! Och den funkade UTMÄRKT till det kan jag berätta :) och då var jag lycklig!

Kvällen ägnades vidare åt rundresebloggen. Redigering och text skulle in! Och så blev ju telefonen satt på laddning förstås!

Antal steg: 8873

Här kommer glimtar från min senaste rundresa.
Vill veta mer om det vi besöker? Häng med på nästa tur vettja!
Kan ju inte berätta allt på bloggen fattar du, la!


29 september  - Från Rappestad till Arlanda
Tog bilen in till Linköping och hämtade upp Milla som också skulle till centralstationen. Vi parkerade bilen på långtidsparkeringen så hon hade den när hon kom från Norrköping.

Sedan tog SJ, fascinerande nog, mig utan problem till min slutdestination idag.



Väl på Arlanda checkade jag in mitt bagage hos SAS -  och det blev ju en intressant företeelse utan något tänk bakom kändes det som.

Du ska checka in bagaget själv och få boardingcard i från automaten. Där får du även bagagelapparna som du själv sätter på din väska. Men sen, förstår du, sen finns det inget bagage-drop!?
Istället får du stå i en helt "normal"  kö fram till inceckningsdisken, där man visar pass och biljett samt väger bagaget och skickar iväg.  Snacka om dubbelarbete!


7,6 kilo i packningen den här rundresan. Tror det är ett personligt rekord, faktiskt!

Det var middagstid och jag var ju som vanligt i god tid. Det blev därför en tråkig lasagne i en av SkyCitys restauranger. Men det skulle dröja innan det blev mat på planet så jag behövde ju något i magen!


Lunch på Sbarro i Sky City

Slog en lov i Taxfree, köpte några chokladkartonger till mina kollegor och hittade en jättekul ryggsäck i form av en Ahlgrens Bil som dock fick stå kvar på hyllan.



Att Arlanda är en busy flygplats är ingen tvekan. Det var köbildning för departure!



Inflygning från Sverige till Danmark


Vi lämnar Sverige...


och kommer till Danmark.

Köpenhamns flygplats - fortfarande den 29e

Gillar Köpenhamns internationella flygplats. Det finns ganska många butiker och restauranger. Du hittar även en H&M! Gick in och kollade helt kort men jag måste säga att det var inte särskilt kul kläder :/


En svensk känd klädkedja ligger mitt i flygplatsen


Öppnade datorn och kollade på film innan jag gick iväg till gaten för att åka vidare mot Bangkok

Antal steg: 15123


30 september - Förflyttning: 8614.04 km i luften
Resan är lång och den är ganska slitsam eftersom du sitter still i nästan 10 timmar i streck och får sova sittande dessutom. Men fram kom jag - och gästerna också. De mötte jag upp tillsammans med rundresans lokalguide, Be.

Från flygplatsen åkte vi direkt till Baiyoke hotel där vi skulle bo två nätter. Den här första kvällen har man inte så mycket energi till några större event. Därför valde vi att åka på en enkel flodtur på Chao Praya med mat och underhållning och underbar utsikt över ett upplyst Krung Thep (som Bangkok egentligen heter).


Bangkok - River Cruise och utsikt över Wat Arun (Gryningstemplet)


På turen var vi nästan de enda farangerna (västlänningar) och vi blev bland annat underhållna av traditionella danser från Thailand.

Efter flodturen var vi några som åkte upp till 83:e våningen och jag passade på att filma "rundturen" så ni även får se Bangkok by night!  (Har tidigare publicerat samma rundtur fast på dagen! Ligger på Maria Graube Youtube-kanal, för den som är intresserad)


Panorama utsikt från Baiyoke hotel, Bangkok

Antal steg: 15852


1 oktober - Grand Palace och Wat Pho
Tvingade mig att ligga kvar till halv sex eftersom frukosten inte serveras förrän 06.00 och jag behöver äta så fort jag vaknar. Drog isär gardiinerna och tog ett kort på min utsikt.  Helt okej, va?


Utsikt från hotellrummet

Vår utflykt idag gick till Grand Palace. Där bör jag inte guida utan lämnar över till Be och översätter och svarar på frågor lite snyggt bara. I övrigt guidar vi tillsammans. Be tar lite och jag lägger tilll sånt som jag tycker känns intressant för gästerna att veta. Det innebär att vi delar på guidningen både i och utanför bussen, precis som det ska vara :).

Ni har ju sett bilder däirifrån tidigare så det blev bara ett kort taget där idag. Ska försöka ta lite fler nästa gång för nog är det roligt med bilder, eller hur?


Skylten säger: Ställ inte skorna här...

I Wat Pho hade vi det obligatoriska stoppet hos den liggande buddhan och de flesta provade på lite Thai massage.


I Wat Pho står kinesiska statyer på vakt


Har du tjugo önskningar? Här finns förutsättningar för att få dem uppfyllda. Tänk bara på att vara försiktig med vad du önskar - de kan gå i uppfyllelse vilket innebär att du även får ta konsekvensen av dina önskningar...


46 m lång, 15 hög


Att stå givakt i värmen kan vara ansträngande

Det är alltid lika spännande att åka på kanalerna i Bangkok. Och efter Wat Pho blev det av, minsann! Båttur på Chao Praya och en av kanalerna (kallas klong).
Det var väldigt mycket vatten så vi kunde inte komma runt som vanligt utan fick vända efter halva. Och det där med vatten kom att bli något av en följetong den här rundresan.

Om man har tur och det är vackert väder när man åker på klongerna kan man få se "water monitors", varanerna som bor där. De brukar ligga och sola på trapporna upp till husen där. Idag hade vi dessvärre molnigt så jag trodde chanserna var mycket små men dröm om min förvåning: En av de större jag har sett låg där till allas vår beskådan! Och jag blev lycklig! Underbart vackra djur!
(Däremot betyder de inte tur här i Thailand utan anses komma med motsatt verkan. Därav deras namn på thai som översatt till engelska betyder "The bad guy". Kanske för att den äter större djur och kanske gett sig på människor, gissar jag.)


En 'Tua Hea' (Varanus salvator macromaculatus = Water monitor på engelska)

På kvällen blev det tid för shopping för de som ville. Några åkte på Calypso, en jättebra Ladyboyshow här i stan.

Jag tog en promenad runt kvarteret men hade inget direkt ärende att shoppa så jag hoppade in för en hamburgare på KFC. Sen gick jag faktiskt tillbaka till Thailands (just nu) högsta byggnad och intog horisontalläge.



Antal steg: 18312


2 oktober - Från Bangkok mot floden Kwai
Tidigt på morgonen åkte vi till Damnoen Saduak, flytande marknaden som är känd från James Bond-filmen "Mannen med den gyllene pistolen". Lätt att ta sig dit och den är öppen varje dag 07-11. Dessvärre blir det alltmer souvenirer så jag tror jag ska se efter något alternativ.
Gillar Bang ‘Khu’ Wiang fast den är öppen 04-07 och lite besvärligt att ta sig till, så det kanske inte blir så poppis bland gästerna? (Andra marknader finns men är öppna på helgerna mest)


Shoppa souvenirer på flytande marknaden är ingen bra affär. Du handlar billigare på andra ställen. Bättre att läska sig med en kokosnöt.

Dödens järnväg i Kanchanaburi blev nästa besök. Men vi hade fått göra ett extra stopp och var lite sena till stationen. Det blev till att leta efter infarten till stationen efter. haha. Jag märkte inget förrän Gai, bussmedhjälparen, hoppade ut ur bussen och frågade efter vägen. Men med kom vi!


Dödens järnväg där en krigsfånge dog per lagd sliper (ca 120 000)

Innan vi åkte ner till floden Kwai gick vi igenom Hell fire pass och besökte museet. Alltid mäktigt och rörande att besöka såna här typer av historiska platser...


"Chong Khao Khart" = Hell fire pass på thai

Efter den här dagen var det välkommet att åka båttransfer till vårt hotell i regnskogen vid floden (River Kwai resotel). Här arbetar många Mon, ett folkslag som du hittar vid gränsen till Myanmar (Burma) och de har också en musik/dans/sångshow. Så efter kvällens buffé gick jag med till showen.


Trummisen på bilden till höger är mesta underhållningen även om de andra är bra.

Antal steg: 8741


3 oktober - Nationalpark i regnskogen
En morgonpromenad upp i bergen för att besöka lavagrottan med stalagtiter och stalagmiter. Nog för att det är vackert att se på men det roligaste är fladdermössen, tycker jag!




Det är hög luftfuktighet i grottan och varmt ute så efter den här promenaden gick vi tillbaka till hotellet och bytte kläder för att sedan ta en båttur på floden med regnskogen runt oss. Vi skulle till Nationalparken Sai Yok, dels för att se vattenfallen men också för att äta mat på en flodbåt.

En scen i Deer Hunter (1978) spelades faktiskt in här (när de tvingades spela Rysk roulette, om du minns).





Antal steg: 7544


4 oktober - Från vatten... till vatten.
Efter ännu en frukost med utsikt över morgondis över regnskogen var det dags att packa ihop och åka vidare på vår rundresa.



Alla väskor i båtarna - Check!
Alla gäster i båtarna - Check!
Ok! Mot bussen!



På väg mot Ayutthaya som var dagens slutmål, stannade vi för att besöka en av kyrkogårdarna (ja, det finns fler, serrö) för de som omkommit under japanernas kommando vid byggandet av järnvägen mellan Thailand och Burma!



Vidare ner söderut stannade vi och tog en promenad över bron som går över floden vi nyss lämnade.
Men bron är faktiskt bara en i mängden som byggdes och den berättade historien om just den här är inte helt med sanningen överensstämmande.
Emellertid är den för evigt uppmärksammad efter brittiska filmklassikern "Bron över floden Kwai" från 1957/58 med Alec Guinness i huvudrollen (baserades på Pierre Boulles roman från 1952).



Efter vårt stopp vid bron hade det kommit en en stackars fjäril i bussen. Den flög omkring framme vid mig och plötsligt hade den satt sig på min hand. Efter att vi hade pratats vid en stund flög den ner och satte sig på min board och där satt den en lång stund. Då var jag förvissad om att vi skulle ha tur på vår rundresa - och så var det. Det var något varje dag som vi hade tur med och det hade mest med regn och vår placering att göra!

Det hade kommit varningar om översvämningar i Ayutthaya men eftersom översvämningar är något som inträffar varje år och att här löser vi problem OM de inträffar - inte IFALL de inträffar (det vill säga att vi inte löser problem som inte uppståttt än!).
Men på vägen ner mot låglandet såg vi hur vatten hade översvämmat risfälten rejält. Och på väg till vår restaurang som faktiskt låg bland risfälten, var det visserligen lite vatten på en del ställen också men vi hade inga problem att ta oss fram!




Kanonkuleträdet vid vårt lunchställe

I Ayutthaya besökte vi Wat Phra Sri Sanphet och Wat Mahathat. Den här före detta ruinhuvudstaden har påverkats av tidigare jordbävningar och översvämningar så prangen (khmeriska torn) lutar och en del har redan rasat. Jag är rädd att jag kommer få se ännu fler förstörelse nästa gång jag kommer...


Wat Mahathat med Buddhas ansikte i trädet som också håller upp väggen

Vi kom fram till Krungsri River hotell på eftermiddagen. Det blev en tur till 7Eleven, en dusch och sedan en middag på Thairestaurangen (som är något av ett äventyr då personalen inte pratar särskilt mycket engelska och inte vet helt vad det innebär att ge service - men man går dit för maten!).

På väg till 7Eleven insåg jag att översvämningen från Pa Sak-floden kunde komma att bli riktigt besvärligt.


Tempelområdet och bostäderna omkring låg i vatten...

Antal steg: 12 066


5 oktober - Elefantön utan vilda elefanter
Efter frukosten packade vi in oss i bussen och idag handlade det om ren transportsträcka. Vi tog emelleritd två stopp på vägen, ett vid motorvägens enda Servicecenter och sedan en snabbpaus för toalettbesök.


Vy från mitt hotellrum över bron som går över Pa Sak.

Vi tog oss utan problem ner vidare söderut mot kambodjanska gränsen. Nåja, nu skulle vi ju inte till Angkor wat på den här turen. Vårt slutmål var ju Koh Chang, elefantön (kallas så för sin forms skull). Här tog vi farväl av Be vars uppdrag nou var slut! Hon skulle tillbaka till Bangkok och sen vidare till KL = Kuala Lumpur där hon skulle hälsa på sin pojkvän).

Till Koh Chang finns ingen bro så man får ta en båt, men det tar bara typ 30 minuter.



På kajen stod Yim och Tam  (lokalguider) och tog emot oss, jämte chaufförerna till våra tre minibussar. Och efter en busstur utefter norra och västra kusten kom vi fram till Tropicana resort & spa på Praow Beach!

Då hade vi hunnit planera klart för veckans utflykter (Båttur i nationalparken, Okända Koh Chang med utflykt på östra  oexploaterade sidan och Safari med elefantridning bland annat och på västra sidan!).

På kvällen tog jag och några gäster en liten promenad till 7Eleven (ja, de växer som svampar ur jorden i Thailand) för lite proviantering. Vi tog vägen via templet och där hängde munkarnas dräkter på tork. Man blir allt lite glad av den oranga färgen!



De flesta åt på restaurangen på hotellet och nog hade vi lite tur för de bjöd på eldshow idag!



Antal steg: 7254


6 oktober
En molning morgon men att äta frukost nere vid beachen kl 06.30 i 27 graders värme känns okej iallafall :)


Här äter vi lunch till frukost. Passar helt mig själ - och hotellhunden hehe

Idag jobbade jag undan på kontoret och kunde höra av mig till nära och kära. Det har inte blivit mycket sånt under rundresan. Har ju lite annat att tänka på då!


Jippiiiie! Jeanstyg!

På kvällen hakade jag på till skräddaren och tur var väl detta, för vad hittade jag väl där???
Jo, ett jeanstyg! Som jag har väntat på att de skulle få in det på Samui - men icke! Det var tydligen meningen att jag skulle hitta det på en annan ö!
Det blev så klart ett par kostymbyxor beställda i detta tyg. Av det blårutiga tyget blev det en arbetsskjortal

Antal steg: 7323


7 oktober - Båttur i arkepelagen
Klockan åtta kom minibussarna och hämtade oss. Vi åkte ner till Bang Bao (Fisherman Village) där båten väntade. Och det blev en väldigt trevlig tur med två snorkel-, ett lunch och ett bad/kaffestopp (på Koh Wai där jag tog flest bilder idag).


Bang Bao


På Koh Wai finns bland annat ett havssköldpadde-sjukhus


Koh Wai


I Koh Wai la kaptenen (andra från höger) i nytt sisalsnöre som drogs bakom båten hela vägen hem.

På kvällen upptäckte jag till min stora besvikelse att min LED-ficklampa inköpt för den svindlande summan utav 10 kronor på Ullared, hade försvunnit under utflykten. Jag måste ha fastnat med den vid något tillfälle... Oerhört smärtsamt!



Antal steg: 5866


8 oktober - Shopping! Shopping?
På Koh Chang handlar det inte om shopping. Det finns souvenirbutiker, några privata små förnödenhetsbutiker  och 7Eleven på ön, that's it!
På den här ön handlar det om att sola, slappa och bada. Men två tredjedelar av gruppen ville ha lite presenter med sig hem ifrån Thailand så vi bestämde oss för att åka till White sands ett par timmar.
Jag bokade en minibuss och en Songtao via hotellet och klockan tio begav vi oss av.
En timme senare var åtminsteone jag klar. Då hade jag köpt några vykort och frimärken och en ny solklänning. Det var vad jag personligen hade på min lista.

Väntade utanför vinbutiken som skulle öppna klockan elva men dit skulle ingen komma förrän klockan 12 berättade man för mig (idé att skifta öppettider på dörren kanske?). Istället gick jag och tog en kaffe latte på stranden med några i sälllskapet. 


Hade hoppats att de skulle haft det goda Mangosteenvinet som finns på Samui, men de hade bara importerade utländska viner... Lite beiget!


Att gå och fika betydde "Ta en öl" för några, men i Thailand har man ingen öl-kultur - eller vinkultur heller för den delen - så här serveras öl och rött vin med glas fyllda med is... Underbart!

När jag kom hem hade jag fått elefanter av handdukarna dekorerade med blommor av städerskan. Faktum är att städerskorna hade nya figurer nästan varje dag men jag gillade elefanterna bäst, känner jag.



Igår kväll hade jag tvättat upp lite kläder och hängt ut över natten och dagen, och kan du tänka dig - en SNIGEL hade tagit sig friheten att ta en promenad över min svarta tröja. Så himla fräckt, alltså!



Antal steg: 11 296


9 oktober - Safari med elefanter och makaker
Vi startade morgonen med elefantridning inte så långt från hotellet. Det ligger som en sjö där och man rider med elefanten där, vilket är lite coolt. Många andra turer är bara i djungeln.

Dessvärre när vi klappat elefanterna, matat elefantbäbisen (vars namn översatt till svenska betyder Ny) med bananer och vi åt frukt, kom hällregnet. Det blev till att planera om i programmet. Så kan det vara när naturen sätter en käpp i hjulet.

Men vi hade privilegiet att träffa på en av öns apflockar som lever vilt här! Det är allt trevligt att se djur i sin rätta miljö...



På väg till Ficherman Village klarnade det upp och regnet försvann.


Lunchen åt vi i Bang Bao och där blev det lite tid för shoppning också!

På eftermiddagen kunde vi åka till vattenfallet. Det var dock ganska besvärligt klättring på lite slippriga stenar och en hel del vatten att gå igenom. Men fram kom vi och de flesta hoppade i och badade!



På grund av regnet kunde vi inte åka till familjen som arbetar på gummiplantagen - och någon skörd av gummi kom inte att ske den här dagen, också på grund av regnet...

Antal steg: 11144


10 oktober - Ut i det okända
Som vanligt låg Paviljong 5-katten och sov på mattan när jag gick till frukosten. Och på vägen dit passade jag på att ta kort på den rosa bananblomman. Är så van att se den purpurröda att den kändes lite unik.



Idag hade jag sällskap till frukosten, inte av katten eller hunden, utan av Alex, en kollega som kom med sin rundresa hit igår. Ganska trevligt att ha någon att äta frukost med, det vill säga är lika morgonpigg som mig!

Och kan du tänka dig, idag var det dags för en utflykt igen! Idag skulle vi till den östra sidan. Och den här ön är lite tvärt emot vad Samui är. Där är västra sidan full med turister och den östra mer oexploaterad.

Vi åkte först till Ao Sapparod Bay för att besöka det kinesiska templet till Chao Por och Chao Mae, gudfar och gudmor till ön. Därefter åkte vi till vattenfallet Klong Nonsi. Dit är lite enklare att ta sig mot det igår, men kanske inte lika fint då. Å andra sidan är promenaden förbi ett andehus och genom fruktodlingar och djungel.

Innan lunch tog vi en härlig båttur i Salak Phet i viken som mynnar ut i havet med mangroveskog på ömse sidor. Klart coolt! Hade tänkt ta en promenad i mangroveskogen med gästerna också, men så kom det ett monsunregn precis när vi var ute på "sjön" vilket hade betytt att vi skulle behöva mer eller mindre vada, så jag valde bort det.

Vi åt en härlig lunch och hade därefter planerat att åka till en utsiktspunkt nästan helt söderut på ön. Den ligger jättefint men på grund av de sista regnet som kom idag hade det varit jordskred så vi hade ingen väg att åka på. Men vi var alla glada över att vi inte hade åkt dit först, som jag faktiskt hade tänkt! Då hade vi haft liiiite större problem - att komma till hotellet!

Det blev iallafall ett besök på ananasplantage. Det är visserligen inte sässong helt men vi såg några som kunde dokumenteras på bild! På väg till bussen igen passade jag på att ta ett kort på den imponerande Älghornsbräken som växer här!



Även om landsutflykterna inte blev helt som jag hade tänkt mig så hoppas jag och tror att gästerna var glada över utflykterna både igår och idag och att de fick härliga upplevelser med sig hem :)

Innan jag slog mig till ro idag bestämde jag mig för att ta lite bilder från Tropicana, vårt hotell.
Det är en himla trevligt resort med mysigt spa och restaurang som serverar riktigt god och prisvärd mat, vill jag påstå.



Men det blev inget restaurangbesök idag, varken på hotellet eller på huvudgatan. Idag blev det en matlåda: köttfärs med chili och basilika och ris från 7Eleven - en vanlig mariamat alltså!



11 oktober - By for now
Bell boysens vagnar stod på parkeringen redo att ta hand om vår packning imorgon bitti.
Solen lyste på min frukost idag och jag njöt i fulla drag, även denna dag tillsammans med min kollega!



Det enda som var på programmet för gästerna idag egentligen var att samlas till kvällen för gemensam avskedsdrink. Själv satt jag på kontoret fram till halv fyra.
Hade bland annat fått mail från Tyskland från en Inger som ville ha min koreografi på Milk Cow Boogie att lära ut där! Var inte det lite kul?
Hade även fått mail från Philip med två roliga förslag på uppdrag till våren som jag tackade ja till.

Även om datorn krävde sin uppmärksamhet kunde jag avsätta tid för en timme sol på förmiddagen och 45 minuter på eftermiddagen, vilket självklart gjorde mig tacksam!


Jag hade bokat bord på hotellet en skaplig tid så de kunde välja att bara ta en drink och gå vidare ut och äta - eller äta på restaurang. Och de hade dukat jättefint... men så kom regnet och vi fick lämna långbordet till förmån för fyra bord in under tak.



12 oktober - Bye, bye
På grund av översvämningarna i låglandet garderade jag mig lite extra för hemfärden. Det innebar att vi lämnade hotellet redan kl 12 istället för 14.



Men så kom vi över till andra sidan och där stod bara lokalguiden från Bangkok, Ton! Bussen hade inte kommit.
Han var ny och hittade inte till vår pir... och det var poliskontroller på vägen ner.
Det slutade med att vi kom iväg kl 15.30 och min marginal hade försvunnit.
Men niema problema. Vi hade inga som helst bekymmer att komma till flygplatsen, Suvarnabhumi. Det var ett parti med lite vatten på vägen men mer än så blev det inte!

Vi checkade in vårt bagage och skiljdes åt. En promenad bland butikerna för lite shopping, lite mellis på någon restaurang och några toalettbesök hanns med fram tills dygnet bytte datum till den 13 oktober.


13 oktober
Avresa kl 00.25 och efter tio timmar blev det mellanlandning i Köpenhamn med definitivt farväl av gästerna för den här gången.
En timme senare landade jag på svensk mark vilket ju innebär att det inlägget hamnar i "Bloggar från Sverige" och får ett  eget blogginlägg. Vi ses där!

Sista bloggen från Thailand den här gången!
Genom diset kunde jag se solen så jag tvingade mig att ligga en sista stund i solen under förmiddagen. Hade ju beställd taxi till 15.30 så jag hade gott om tid.

Jag packade färdigt. åt upp den sista maten, klappade hundarna som båda kom förbi, pratade med grannarna och Johan (på FB) samt min kollega i Phuket som tar över servicetelefonen från och med ikväll.

Sa farväl till poolen, solstolen och nacho som låg och solade för plötsligt hade det blivit dags att fara till kontoret - och jag tyckte kanske att min packning kunde vara godkänd inom ramen för 20 kg trots allt. hehe



På kontoret gjorde jag färdigt sista ekonomi och lämnade över de småpengar jag hade, till agenten och tog ner mitt schemat för september. Jag skrev också ett brev till Jeena med lite info och la på skrivbordet.



17.41 hade jag inget att göra och då var det en timme och tjugo minuter före jag skulle bli hämtade. Förströdde mig med allehanda ting och hade lite svårt att förstå att om 26 timmar skulle jag vara i Sverige (i 15 graders "värme(?) som brorsan så vänligt upplyste mig om i morse).

Äntligen blev klockan 19 och jag kunde packa in i minibussen. Incheckningen gick smidigt och jag fick med 24.1kg utan problem (på Qatar airways får man ha med sig 23 kg).



Avresan till Bangkok var 21.00 men vi hade en försening på 50 minuter så det blev ju att sitta och vänta. Flygresan till huvudstaden med Bangkok Airways var sedan med en racerchaufför, ja eller pilot då. Det var gasen i botten och upp snabbt och sen ner snabbt och bromsen i botten. Tror de har missat lektionen om planerad körning och miljö... Men nog var det lite roligt iallafall :)

Landade i Bangkok runt 23.15 och nästa flyg skulle gå 02.25. Lite mer väntan där alltså. Men mer om det blir det i nästa inlägg om livet vill. För resan till Doha i Qatar är ju under en annan dag :)



Men so far so good alltså!

Antal steg: 5879


BOBBYS HJØRNE
Bobby og Nacho kom på besøg om morgen. Måske før at ta farvæl...


Kan vi på lite ost, tack?

Idag var en sån där dag när jag vaknade straxt före tre och inte kunde somna om. Så det blev väldigt tidigt frulle och lunch klockan 7 på morgonen haha. Aja, What ever! Det är så det är ibland. Oftast när jag är lite stressad och det kanske man kan säga att jag är även att jag har läget under kontroll inför min egen departure imorgon.



Nacho kom på besök innan jag gick till kontoret där jag blev fram till kvart i sju då det var dags att ta hand om kvällens departure.

Är så klar jag kan bli med allt så imorgon kan jag ta det lugnt, packa, kanske få sista solen innan jag åker till kontoret med all packning.



Så näe, det hände inte mycket inte som kan vara roligt för dig att ha reda på.

När jag kom hem åt jag lite och gick sen och la mig för att kolla Survivor säsong 23 och Americas topmodel säsong 17 som startade.

Antal steg: 8144


BOBBYS HJØRNE
Så ikke hunderne ikveld.

Vaknade av grannar i poolen. Inte för att det gjorde något för klockan var 05.08 och det var ju ändå dags att gå upp.

Innan jag skulle gå till jobbet uppmärksammade jag att min plånbok inte låg där den brukade. Så idag blev det plånboksjakt. Men som igår så visste jag ju att den låg någonstans i lägenheten. Efter att ha kollat i handbagaget (den kunde ju ha hamnat där av misstag när jag la dit lite annat) tänkte jag att, "Näe, den måste ligga i väskan". Och visst gjorde den det, men bakom mina passkopior inte framför där den brukar ligga.



Hade kontorsjobb och avstämning med Fredrik, min närmaste chef (som väldigt gärna vill ha mig tillbaka nästa sommar och det känns ju fint) - och plötsligt var klockan fem.

Gjorde inget speciellt när jag kom hem utan satt och kollade på Cold Case och Oprahs sista program, vilket var lite sorgligt på ett sätt. Hon har, helt ovetandes, medverkat till den jag är och därmed också där jag är idag. Så jag postade en tack-kommentar på hennes hemsida. Vem vet, Kanske hon läser den?


Antal steg. 5132

BOBBYS HJØRNE
Så ikke noen hund ikveld.

Eftersom jag valt att äta så mycket igår sov jag riktigt dåligt i natt. Min mage gillade inte läget. Så det kan bli. Men det är bara att lära sig av detta och gå vidare i livet. För idag är det torsdag 15/9 år 2011, ännu en dag att förhoppningsvis kunna lägga bakom sig som en bra dag!

När jag kom till kontoret noterade jag att man börjat gräva utanför. Så nu ska man börja bygga trottoaren utanför alltså.
Khun Porn talade om för mig att elektricitet skulle försvinna klockan 9. Jag rusade därför upp och satte på datorn för att stressa med ekonomi som ska vara klar den 15e. Men det visade sig att elektriciteten aldrig försvann den här dagen och jag hann klart med bokföringen - som inte stämde. Så imorgon måste jag leta vari felet ligger. Tveksamt spännande!



Eftersom jag kunde sitta vid datorn hela dagen (och tror att vi inte kommer ha internet imorgon istället) så blev jag kvar till femhugget. Då var jag hungrig och bestämde mig för att besöka Tesco och handla lite - för tredje sista gången. När jag skulle betala upptäckte jag att mitt Icakort var borta! Sånt är ju aldrig bra.

När jag kom hem försökte jag erinra mig var jag hade haft det sist och det var ju i soffan - och visst låg det där. Det hade ramlat ner mellan madrasserna! Lyckan var fullkomlig av återföreningen!



Så blev det då matlagning och i hastigheten, när jag skulle fixa marinaden, stoppade jag handen i påsen som jag packat inför flytten, noterade att det var rött innehåll och trodde det var grillkrydda och hällde på väldigt mycket kan man säga..



Några teskedar grävde jag bort så det slutade faktiskt som en väldigt god kycklinggryta. Och jag åt jättemycket av, dessvärre. Så frågan är, är det bättre att äta jämt eller överäta en gång? Magen var lika besviken iallafall...

Antal steg: 7867

BOBBYS HJØRNE
Så kun Nacho ikveld.

Men vad är nu det där som kommer krypande på golvet, satt jag och undrade med morgonkaffet i handen. Jag steg upp och klev närmare. Tjaa, en liten tusenfoting av den lite snällare sorten hade kommit på besök, ja. Den fick kliva upp på ett papper och fortsätta sin promenad ute istället.


En snäll tusenfoting på besök

Idag var sista hela Fri-från-planeringdagen. Bobby kom på besök i hopp om att få något att äta. Han fick en tuggpinne. Men han ville ju ha en korvbit eller så... Han svepte runt köksdelen. nosade runt, skällde ett par gånger uppfordrande men när han inget fick försvann han ut haha. Sån är han, Bobby!


"Tuggpinne? Bara en tuggpinne? Var är korven?"


"Ok, då får det vara. Jag kollar om jag kan få korv nå'n annanstans!"

Packade ihop Jeenas saker som jag behöver ta till kontoret. DVD-filmer i kartong och trolley samt träningsmatten som jag använde kanske tio gånger totalt (blev inte så mycket mer där nä). Det som saknas är vågen som ska läggas på toppen.

Jag fick lite sol-dis på min kropp men tröttnade ganska snart. Det blev Medium-maraton istället, sista säsongen insåg jag när jag sett sista avsnittet.

Och jag åt hela dagen, inte var tredje timme utan ibland varje timme eller varannan. Jag tror det beror på att jag inte har så mycket i kylskåpet och det är bara tråkiga grejer kvar. Låter som konstigt resonemang men det är lite så. Om jag äter god mat äter jag mindre. Och tonfisk och klibbigt ris är ingen hit till exempel, inte korv och klibbigt ris heller... Det blir att köpa hem lite gott till de sista dagarna insåg jag.

Antal steg: Fri-från-planering-dag = Fri-från-stegräknar-dag

Så var det dags för lite mer kontorsjobb idag. Men tack vare mina avprickningslistor ligger jag i fas (om nu inte något dyker upp de sista dagarna förstås) och behöver inte stressa fram en massa.

Var klar vid halv fyra och hade sedan besök på två hotell (som låg i varsin ände av Chaweng) där det saknades servicepapper och hemresetider i pärmarna.

Jag kände att det kunde komma att bli sista promenaden genom byn idag så jag passade på att hämta mina byxor som man låtit sy istället för de grå. De passade perfekt på första försöket. Och då som först får jag veta att de grå byxorna skulle torrtvättats - och att man inte har sån kemtvätt här! Det hade kanske varit bra att upplysa om innan jag valde tyget? För hade jag vetat det hade jag valt något jag kunde tvätta själv. Gillar inte sånt som måste lämnas in på kem...

Jag skulle bli upphämtade vid Petch Buncha (största thaiboxningsstadium) så jag tvärade igenom marknaden på Chaweng plaza som redan vid femhugget hade samlat ganska mycket folk.


Chaweng plaza -  marknad varje tisdagkväll

När jag stod och väntade utanför Stadium och lyssnade på reklamslingan som började om varannan minut tänkte jag först "Fy vad jobbigt att lyssna till det där hela dagarna varenda dag" men sen kom jag på mig själv att inte höra den plötsligt. Och det är ju så det är. Hör man något mycket och ofta så sållar hjärnan till slut bort det.


Lejon vaktar ingången till Petch Buncha Stadium (som för övrigt är döpt efter ägarens namn. Brukar se honom glida runt på sin mc med pistolen hängande i bältet. "Den har han som självförsvar", berättar man för mig...)

Det var min sista kväll före sista lediga dagen den här säsongen. Detta skulle firas bestämde jag och köpte en flaska Mangosteenvin. Hade sett det tidigare men inte brytt mig om att köpa. För 350 bath var det värt att prova dena unika dryck.



Det blev ett litet projekt kan man säga. Korken var väldigt porös vilket gjorde att den trasades sönder och halva blev kvar. Men med lite trixande lyckades jag undkomma kork i vinet och kunde så hälla upp.
Nog såg det en aning suspekt ut. Det var en smula underjäst och därför lite porlande. Och till min förvåning - och grannarnas, som också fick smaka - var det jättegott!
Det var inte speciellt sött men heller inte torrt. Svårdefinierbart, helt klart. Någon tyckte att det inte ens smakade vin... men jo, det gjorde det allt.


Efter en korkfight kunde jag smaka på vinet som var jättegott.

Sedan 2008 när jag jobbade i Grekland, där man dricker vin i vanliga dricksglas, gör jag det fortfarande. För mig har glaset ingen betydelse vad det gäller vin. Det är innehållet som säger något och det hamnar inne i munnen oavsett varifrån det kommer, ju! Och flaskan blev tömd så nog var det något utav en succé.

Antal steg: 23 307
Testade glukosvärdet på morgonen och det låg på 7,2 så jag brydde mig inte om att mäta resten av dagen...


BOBBYS HJØRNE
Han førsvand da han så Spike, der var med Johan ikveld...

Så har jag packat om igen då.
Var inte helt nöjd med att ha ryggsäcken som handbagage och bestämde mig idag för att jag skickar den istället för rullväskan. Därmed kommer jag vinna lite vikt där. Plus att jag kommer ha lilla Guccihandäskan med dator, mobil och lite sånt istället för att skicka den väskan i stora resväskan. Måste ju tänka ekonomisk för sjutton! Betala för övervikt är onödigt om man inte behöver, eller hur?

När ändringen var klar, satt jag med mariagraube.se. En hemsida ska ju vara levande så jag har gjort om lite grann och lagt till en sida och har tänkt lägga till ett par sidor till vartefter.
Men så'nt tar ju en evinnerlig tid alltså, så jag satt faktiskt hela dagen med det där. Det innebär att jag inte har något att skriva om här på bloggen, dessvärre.


En stund hade jag sällskap av Nacho som skulle ligga nere vid fötterna för att inte missa någon mat...

Sista måndagen på Samui försvann. När jag gick och la mig var det bara sex dagar kvar på ön. Känns märkligt...

Antal steg: Ja, inte kom jag upp i tusen iallafall...