Vidunderliga Vietnam 5-16 februari 2012
Så har det äntligen blivit dags att publicera bilder från min rundresa i Vietnam i februari. Det blir inte så mycket text, dels för att nya uppdrag stundar och tiden inte finns, men också för att det är ju inte så kul att åka upp upptäckarresa och redan veta allt!
Min förhoppning med inlägget är att du som var med kan minnas tillbaka på saker du inte kanske tänkt på just då... medan du som inte varit där än, blir lockad att följa med mig eller någon annan vid tillfälle!
Den här rundresan gör jag dessvärre inte längre som den ser ut här!
Den sista med det här upplägget gick våren 2012. Från och med i höst ser den lite annorlunda ut. Gå in på Albatros Travels hemsida och uppdatera dig!
6 februari. Hanoi - Halongbukten (5 februari reser resenärerna från hemlandet)
Resenärerna ankom till Hanoi flygplats på morgonen men lämnade Hanoi direkt för att sätta kurs mot Halongbukten där en traditionell vietnamesisk djonk väntade på oss. Den blev vårt hem första dygnet.
Härifrån gick vi till Enkolonnpagoden från 1049, byggd av kejsaren Ly Thai Tong.
Silkesmaskar matas med blad, bildar puppa och det är puppan som man spinner tråd av.
Vi besökt även en del historiska byggnader också, samt åt lunch vid den lilla gedigna japanska bron.
Min förhoppning med inlägget är att du som var med kan minnas tillbaka på saker du inte kanske tänkt på just då... medan du som inte varit där än, blir lockad att följa med mig eller någon annan vid tillfälle!
Den här rundresan gör jag dessvärre inte längre som den ser ut här!
Den sista med det här upplägget gick våren 2012. Från och med i höst ser den lite annorlunda ut. Gå in på Albatros Travels hemsida och uppdatera dig!
6 februari. Hanoi - Halongbukten (5 februari reser resenärerna från hemlandet)
Resenärerna ankom till Hanoi flygplats på morgonen men lämnade Hanoi direkt för att sätta kurs mot Halongbukten där en traditionell vietnamesisk djonk väntade på oss. Den blev vårt hem första dygnet.
En mindre båt tar oss ut till djonken
Vi gick iland på en av de 3000 öarna och besökte grottor med stalaktiter och stalagmiter.
I en av grottorna finns en formation som ser ut som en sköldpadda och sådana lär ju bringa lycka. Alltså ligger alltid pengar där som tack.
Halongbukten är otroligt vacker, inte bara i solnedgången. Det är en mäktig plats!
Ute på däck fick jag besök av en stor och vacker mal!
7 februari. Halongbukten – Hanoi
Vi blev kvar i Halongbukten och äter lunch på båten innan vi åker in mot Hanoi igen.
Idag åkte vi in i en av lagunerna där det finns apor. Fick dessvärre inga bra kort. Hade bara mobilkameran med mig...
Innan vi lämnade båten lämnades dricks i en stor träkrabba . och vi kunde se hur man fyllde på vatten till nästa båttur.
Gillar båtens tip-box
På väg in till Hanoi gjorde vi två stopp. Det ena var på en pärlfabrik där vi fick se och höra om pärlodling!
Pärlor odlas på olika djup för att få fram olika färgskiftningar
Det andra stoppet (för fika) var på en speciell hantverksverkstad. Här får nämligen handikappade lära sig ett hantverksyrke och får därmed självförtroende, egenvärde plus kan bidra till familjens försörjning.
Just det här centret tar hand om hela familjerna och de kan välja att bo här eller bo i sina byar och bara låta sälja det de tillverkar här. Såna här önskar jag mig i Sverige!
De säljer allt från små hantverk till stora statyer. Någon som är intresserad av att ha en glad buddistmunk i trädgården? De kan låta frakta den till dig för en billig penning!
8 februari. Hanoi - flyg till Huê
En fullspäckad dag i Hanoi som sedan avslutades med flygresa till Hué!
Vi startade med området där Ho Chi Minhs mausoleum samt hans bostäder ligger. Ja, han bodde på tre olika platser under lika många perioder, faktiskt.
Bilder från trädgård och bostadsområdet
Härifrån gick vi till Enkolonnpagoden från 1049, byggd av kejsaren Ly Thai Tong.
Den är byggd som en symbol för Lotusblomman som stiger upp ur vattnet
Vi besökte förstås också Litteraturtemplet men där tog jag visst inga kort alls den här gången! Istället blev det lite bilder från turen på cykelrikschan. Tänk att man hela tiden upptäcker något nytt!
Gillar att man har en aktiemarknad i ett kommunistiskt land.
Vi avslutade turen vid Huc bron (Soluppgångens bro) som går över Hoan Kiemsjön till Ngoc Son templet (Jadetemplet som är Konfusianskt).
Idag såg jag ingen sköldpadda i sjön. Men om jag inte missminner mig hade några resenärer turen på sin sida istället.
Tog bild på brädspelet man brukar spela ute vid templet
Vi åkte efter en timme i gamla stan, till flygplatsen för att där ta ett flyg till nästa stad vi skulle besöka: Huê.
9 februari. Huê
Efter frukost åkte åkte vi ut på Citytur!
Resterna av kinesiska nyåret såg man överallt. Vid hotellentrén stod apelsinträdet kvar.
Vi började sedan med en båttur på Parfymfloden (Song Huong) för att komma till Thien Mu-pagodan.
Efter det fortsatte vi tilll Citadellet, stadens antika fästning med den Förbjudna staden. En personlig favorit, faktiskt!
På eftermiddagen besökte vi mausoleerna för kejsarna Tu Duc och Khai Dinh. Vi startade med Tu Du som visar upp kejsarens gigantiska gravsten, den största i Vietnam.
Khai Dinh ligger bara en bit därifrån och ser helt annorlunda ut. Området är byggt i betong (!) och ser ganska mörk och tråkig ut... tills man kommer in i byggnaden!
Rummet är fullt med mosaiker och rummet går liksom i ljusblått. Jättefint. Tyvärr gör bilden inte mausoleet rättvisa.
På kvällen gick vi till en kejserlig restaurang där vi alla fick låna kläder för att verkligen kunna resa i tiden!
Att klä upp sig, äta god mat och få vietnamesisk underhållning gjorde denna dag komplett.
Vi övernattade i Hué. Imorgon väntade nya äventyr!
10 februari. Hué - Hoi An
Efter frukost på hotellet lämnade vi Hué och åkte till Hoi An. På vägen åker vi längs med Kinesiska havet. Vi stannade en stund i solskenet och kunde doppa tårna! Det var flagg för badförbud... Det är mer regel än undantag här.
En lååååång sandstrand som det snart kommer ligga hotell på, tyvärr. Det är en av turismens baksidor - allt det medför är inte vackert.
Hoi An kom med på UNESCO:s Världsarvslista 1999 och vi tog en långsam promenad i de gamla kvarteren. Vi stannade till vid en silkesverkstad. Det finns en del sådana. De kan visa oss silkesmaskar, puppor och tillverkning och efter att ha sett detta förstår man varför äkta silke är dyrt. Det är ett riktigt handarbete!
Silkesmaskar matas med blad, bildar puppa och det är puppan som man spinner tråd av.
Vi besökt även en del historiska byggnader också, samt åt lunch vid den lilla gedigna japanska bron.
Varje år svämmar Mekongfloden över och invånarna gör streck och skriver datum/år på väggarna efter hur högt vattnet stod.
På väg till båten som skulle ta oss ut på floden, träffade några av oss på den här vackra, duktiga simmaren - Rhabdophis subminatus. På engelska kallas den för Red Necked Keelback och på svenska tror jag den kallas för Regnbågsorm. Den är giftig men biter sällan.
Fast 2010 blev faktiskt en pojke biten av en sån här som vägrade släppa och pumpade in gift 20 sekunder. Giftet angriper njurarna och pojken fick ligga på sjukhus 14 dagar. Några dödsfall är noterade men, som sagt, den biter sällan.
Även om ormen är giftig dör man sällan, om det kan vara till någon tröst.
På kvällen shoppade jag lite på marknaden och träffade några tjejer där jag köpte kort att skicka hem. En av dem erbjöd sig att åka och köpa frimärken och gjorde så. Dessvärre var det till vykort och jag hade kort i brev... Så de blev aldrig skickade. De åkte till och med hem i resväskan haha
11 februari. Hoi An - Saigon
Efter frukosten på hotellet åkte vi till flygplatsen i Danang för att flyga till Saigon.
Dessvärre blev det inga foton tagna från Presidentpalatset, Notre Dame och Binh Taymarknanden den här gången. Men ni har det nu i annat inlägg på bloggen. Däremot får ni ett kort från Thien Hau-pagoden i Cholon (Chinatown).
Altare i Thien Mu - pagodan
Resenärerna hade tid på egen hand på eftermiddagen och kvällen.
12 februari. Saigon. Cu Chi-tunnlarna och tid på egen hand
Efter frukost på hotellet åker vi till de berömda Cu Chi-tunnlarna som byggdes av Vietcong under åren 1940-60.
Bomber man har hittat på området står kvar och kratrar som bomber har gjort har man inte fyllt igen.
Bilder från en av många krigskyrkogårdar...
13 februari. Saigon - Mekongdeltat
Vi lämnade Saigon tidigt på morgonen och åkte till My Tho. Här bytte vi från buss till båt och gav oss ut på en båttur på Mekongfloden och dess kanaler. Vi gick iland på den vackra ön Thoi Son som är fylld av fantastiska fruktplantager. I området ligger också en kokosgodisfabrik!
Kokosgodis och frukt bjöds det på, minsann. Fast varken Kinesiskt äpple eller Dorian stod på menyn...
Vi lunchade på en restaurang som låg i närheten av ett läger för tuppfäktningstuppar
Vi övernattade i Can Tho och jag promenerade ner till kooperativets restaurang och satt vid kajen och åt middag. Inte en helt fel avslutning på arbetsdagen, va?
Middag intogs på kajen med utsikt över Mekong
14 februari. Flytande marknaden Cai Rang - Saigon
Vi gick upp tidigt, tidigt för att återigen gå ombord på en båt. Den här tog oss till flytande marknaden. Här är lite bilder därifrån!
Vi lämnade Mekongdeltat och åkte tillbaka till Hanoi där de flesta av oss avslutade med middag i Barbeque Garden, ett jättemysigt ställe där det var fullsmockat den här kvällen som var 14 februari... Alla hjärtans dag!
Barbeque Garden ännu en gång, alltså!
15 februari. Saigon och hemresa
Vi hade hela dagen till fritt förfogande i Saigon. De som ville besökte krigsmuséet som handlar om Amerikakriget, några softade på hotellet medan andra shoppade det sista.
Under kvällen åker resenärerna till flygplatsen för återresan till Sverige. Själv blev jag kvar på hotellet ytterligare en natt.
16 februari Resenärerna åker hem och jag blir kvar.
Jag hade ju en dag extra och passade på att gå till posten för att skicka hem lite saker med båt. Det tar visserligen tre månader men det brukar komma till Sverige (Fast i skrivande stund är jag lite osäker på det här paketet. För det jag skickade från Thailand tog knappt två månader och den tiden har passerat när jag skriver detta...)
I paketet fick jag inte skicka studsbollarna med batteri, DVD:n (som tydligen var bränd) och fick ta ur batterierna ur ficklampan
Promenerade lite i stan. Det är ju lite trist att ta taxi överallt.
17 februari. Sista dagen i Vietnam för den här gången.
Min sista dag i Vietnam för den här gången blev sedan tveksamt spännande. En timme innan avresa till flygplatsen gick nämligen mina glasögon sönder!
Jag famlade mig ner till receptionen för att höra om de hade en lite mejsel. Det hade de inte. En i receptionen ritade ut var närmaste optiker låg och jag började stappla dit, kisande. Men han hade ritat fel så där låg ingen optiker - bara ett apotek. Men jag gick in där och man ritade in där optikern faktiskt låg men det skulle bli en promenad på 20 minuter nu när jag gått så fel.
De ringde istället på en taxi... som inte kunde vänta när jag sprang in och fick hjälp. Utan jag fick jaga en ny taxi (fast då såg jag ju iallafall) och kom till hotellet fem minuter innan min beställda taxi till flygplatsen kom!
Funderar på att alltid åka med radioskruvmejsel i packningen :)
Men när jag sedan klev av taxi och skulle gå in mot hotellet förlorade jag fotfästet på trottoaren. Jag tog emot mig med handen mot ett träd och skrapade upp knogen på lillfingret! Det blev ett blodigt köttsår som jag baddade med Aloe vera upprepat. Det slutade blöda till slut men i skrivande stund är knogen fortfarande svullen och öm och idag är det den 25 april...
Rengöring med handsprit (Ja kranvattnet är inte rent här) och på med Aloe vera-gelé.
Ja, det var kanske ingen rolig avslutning på Vietnamvistelsen. Men jag hade ju roliga saker att se fram emot för det var ju Bombay nästa!!! Mer om Indienäventyret i annan blogg!
24 mars - Man måste börja NÅGONSTANS
Ja, att sitta med 5000 ogenomgångna bilder från tre rundresor är lite VÄL mycket, inser jag. Så jag bestämde mig idag för att börja någonstans och det får bli bloggar från Sverige, nu när jag kommit hem (ett tag typ).
Det betyder att rundresorna måste vänta lite men var så säker - de kommer!
Här kommer nu första dagen i Sverige efter att ha kommit hem från USA i natt. För idag var det dags att fira Eltons andra födelsedag. Här kommer lite bilder från denna speciella dag.
En tant bevakade folk som kom och gick och öppnade fönstret för att upprört ropa till Per med Jonzon " Man får faktiskt inte rasta hundar här". Herregud! Vi förflyttade oss från parkering till Millan, en promenad på 30 meter på allmän väg. Vad är det för tjafs? Finns det inga större bekymmer i världen än hundar på promenad?
Kermit och Eltons tårta som förstås föreställer Buzz (från Toy Story).
Mamma och Albin (som hade VÄLDIGT svårt att vara still så därför är han suddig).
En fotograf tar kort på fotografen som tar kort på Per, Björn och mamma på balkongen.
Elton och Albin
Nican och Ramus (Martinas plastbarn) med lite, ska vi säga, annorlunda miner
Lite fler annorlunda miner från Per och Martina
En annorlunda Milla. Själv ser jag ut så där naturligt...
Och så måste man ju leka lite. Det var ju trots allt kalas!
(Elton, Per och Nican, Elton)
Elton med Buzzhandduken, Jonzon med Rasmus och Nican som blåser upp balonger på löpande band - men låter mig knyta dem.
Albin hamnar i Eltons farfars famn och passar på att kolla in hans halsband. G-farmor ser du i bakgrunden ätandes tårta. Jonzon och jag kompade en stund.
Martina, Albin, Björn och mamma + Milla, Albin, Martina, Rasmus och Nican
Kermit fick en ballong och Albin undersöker mer än gärna presentkartongerna.
Eltons farfar leker gärna... och Albin provar att äta på kartongerna, inte bara banka på dem.
Dags att gå hem!
Per, jag och Jonzon skjutsade hem Berit. Utanför dörren låg katten Godis och smygstuderade de blommande krokusarna.
Väl hemma fick Jonzon söka efter sitt lördagsgodis. Därefter blev det bäddning och en liten lur i soffan.
Själv packade jag upp mitt nyförvärv som jag hämtade på ica idag: Flat Eric, som gjorde sällskap med grodan Kermit och Fä.
Jaha, ja. Så var alltså den 24 mars 2012 avklarad!
Känns väldigt bra, du!
Det betyder att rundresorna måste vänta lite men var så säker - de kommer!
Här kommer nu första dagen i Sverige efter att ha kommit hem från USA i natt. För idag var det dags att fira Eltons andra födelsedag. Här kommer lite bilder från denna speciella dag.
En tant bevakade folk som kom och gick och öppnade fönstret för att upprört ropa till Per med Jonzon " Man får faktiskt inte rasta hundar här". Herregud! Vi förflyttade oss från parkering till Millan, en promenad på 30 meter på allmän väg. Vad är det för tjafs? Finns det inga större bekymmer i världen än hundar på promenad?
Kermit och Eltons tårta som förstås föreställer Buzz (från Toy Story).
Mamma och Albin (som hade VÄLDIGT svårt att vara still så därför är han suddig).
En fotograf tar kort på fotografen som tar kort på Per, Björn och mamma på balkongen.
Elton och Albin
Nican och Ramus (Martinas plastbarn) med lite, ska vi säga, annorlunda miner
Lite fler annorlunda miner från Per och Martina
En annorlunda Milla. Själv ser jag ut så där naturligt...
Och så måste man ju leka lite. Det var ju trots allt kalas!
(Elton, Per och Nican, Elton)
Elton med Buzzhandduken, Jonzon med Rasmus och Nican som blåser upp balonger på löpande band - men låter mig knyta dem.
Albin hamnar i Eltons farfars famn och passar på att kolla in hans halsband. G-farmor ser du i bakgrunden ätandes tårta. Jonzon och jag kompade en stund.
Martina, Albin, Björn och mamma + Milla, Albin, Martina, Rasmus och Nican
Kermit fick en ballong och Albin undersöker mer än gärna presentkartongerna.
Eltons farfar leker gärna... och Albin provar att äta på kartongerna, inte bara banka på dem.
Dags att gå hem!
Per, jag och Jonzon skjutsade hem Berit. Utanför dörren låg katten Godis och smygstuderade de blommande krokusarna.
Väl hemma fick Jonzon söka efter sitt lördagsgodis. Därefter blev det bäddning och en liten lur i soffan.
Själv packade jag upp mitt nyförvärv som jag hämtade på ica idag: Flat Eric, som gjorde sällskap med grodan Kermit och Fä.
Jaha, ja. Så var alltså den 24 mars 2012 avklarad!
Känns väldigt bra, du!
5 februari - Ofrisk pga nedkylning
Idag reser mina gäster ifrån Sverige och imorgon kommer de! Ser redan fram emot detta. Men idag hade jag ett flertal projekt att bita tag i.
Dagen började med frukost med jobb. Satt där med papper, och anteckningsblock när Claus kom ner. Han skulle resa med sina gäster till Ha Long-bukten idag så våra vägar skiljdes åt.
Dags att fatta tag i pinnarna!
Fortsatte jobba på rummet till framåt elva-tiden. Då blev dags satt gå på tur igen, tyckte jag. Bestämde mig för att promenera ner till sjön och Vattendockteatern! Och kan du fatta - jag gick inte vilse idag... fast okej, jag var inne på ett ställe och fick bekräftat att jag var på rätt väg.
Tradtitionella koniska hatten, Nón lá (Typ lövhatt) finns det gott om längs vägen
Här är balsam mot håravfall (haha ja det fanns ingen annan så liten) och trippelögonskuggan jag köpte igår. Och ja, den funkade tycker jag. Och idag hittade jag en Adidasklocka i marinblått som matchar uniformerna (aa jag har ju två liksom)
På kvällen höll jag mig hemma för inom loppet av ett par timmar på eftermiddagen låg jag o-frisk. Sånt är intressant, tycker jag - att det kan gå så fort, alltså. Men jag anar varför! Jag blev nedkyld under resan upp till Arlanda och sånt är ju inte bra för immunförsvaret! Det brukar vara en inkubationstid på ett par dagar så det stämmer ju.
Det blev alltså febernedsättande och tablett mot halsont, grönt té och knäckemackor med hummer ost (hehe aa. Tog med det.) för inte har jag tid att vara sjuk, inte. Imorgon kommer jag således vara helt friskt utgår jag ifrån!
Notera: Imorgon åker jag till Ha Long-bukten och sover på en Junk, bara så ni vet. Inget internat alltså. Är tillbaka på Prince hotel i övermorgon med en uppdatering istället, hoppas jag.
Antal steg: Äsch, räknaren låg kvar på rummet när jag var ute men uppskattningsvis 12.000.
Dagen började med frukost med jobb. Satt där med papper, och anteckningsblock när Claus kom ner. Han skulle resa med sina gäster till Ha Long-bukten idag så våra vägar skiljdes åt.
Dags att fatta tag i pinnarna!
Fortsatte jobba på rummet till framåt elva-tiden. Då blev dags satt gå på tur igen, tyckte jag. Bestämde mig för att promenera ner till sjön och Vattendockteatern! Och kan du fatta - jag gick inte vilse idag... fast okej, jag var inne på ett ställe och fick bekräftat att jag var på rätt väg.
Tradtitionella koniska hatten, Nón lá (Typ lövhatt) finns det gott om längs vägen
Här är balsam mot håravfall (haha ja det fanns ingen annan så liten) och trippelögonskuggan jag köpte igår. Och ja, den funkade tycker jag. Och idag hittade jag en Adidasklocka i marinblått som matchar uniformerna (aa jag har ju två liksom)
På kvällen höll jag mig hemma för inom loppet av ett par timmar på eftermiddagen låg jag o-frisk. Sånt är intressant, tycker jag - att det kan gå så fort, alltså. Men jag anar varför! Jag blev nedkyld under resan upp till Arlanda och sånt är ju inte bra för immunförsvaret! Det brukar vara en inkubationstid på ett par dagar så det stämmer ju.
Det blev alltså febernedsättande och tablett mot halsont, grönt té och knäckemackor med hummer ost (hehe aa. Tog med det.) för inte har jag tid att vara sjuk, inte. Imorgon kommer jag således vara helt friskt utgår jag ifrån!
Notera: Imorgon åker jag till Ha Long-bukten och sover på en Junk, bara så ni vet. Inget internat alltså. Är tillbaka på Prince hotel i övermorgon med en uppdatering istället, hoppas jag.
Antal steg: Äsch, räknaren låg kvar på rummet när jag var ute men uppskattningsvis 12.000.
4 februari - Nämen det ÄR ju Claus!?
Efter ytterligare en mellanlandning i Bangkok, för avsläppande av folk och tankning fortsatte vi vidare mot Hanoi. När jag landade där hade jag rest i 24, en ganska normal pendlingstid alltså.
Mellanlandning i Bangkok
Framme i Hanoi tyckte jag mig känna igen en man på andra sidan bagagebandet. Men det kunde väl ändå inte vara möjligt?! Sist jag såg min kollega var på Kuonis ledarskapsutbildning i Gilleleje 2009. Men nog var det min danska kollega Claus som stod där och skulle ha en rundresa. Och ännu konstigare var att vi skulle bo på samma hotell den här natten, Prince hotel.
Så jag snikade in mig på en plats i han och hans gäster buss. Var inte det superbt, va?
Utanför Hanois flygplats stod Claus' buss och väntade.
Framme på hotellet!
Jag fick mitt rum och upp kom bagaget (mot 20.000 Dong förstås). Därefter gick jag på tur. Tänkte ta en tur runt kvarteret bara... men det kolsvart inom loppet av 30 minuter så jag tog samma väg tillbaka haha. Runt kvarteret här är väl kanske 3-4 kilometer nämligen.
Men jag hoppade in och köpte balsam, som jag ju hade glömt hemma - och tro det eller ej, ögonskugga i bourgogne-nyanser. Det kanske blir bättre än rosalila, tänkte jag. Åt vinröda hållet hade jag fått tips på Kicks vid något tillfälle.
Här finns hjälmar av alla de sorter. Vill du ha en Armani? Nike? Med uttag för hästsvans? You name it. Allt finns!
Konstaterade att Facebook var ännu lite mer sensurerat mot senaste gången, och att man inte kan ens komma ut på inloggningssidan. Det fick bli ett sms till närmaste familjen med mitt Globala nummer istället. Och så info på bloggen. Härligt med gratis WiFi :)
Till kvällen blev det en hamburgare från Lotterian och TV. Att jag var trött, var bara förnamnet.
En bekant pausbild fast på en vietnamesisk Tv-kanal.
Antal steg. Tog aldrig på mig den. Den ligger tryggt i resväskan fortfarande
Mellanlandning i Bangkok
Framme i Hanoi tyckte jag mig känna igen en man på andra sidan bagagebandet. Men det kunde väl ändå inte vara möjligt?! Sist jag såg min kollega var på Kuonis ledarskapsutbildning i Gilleleje 2009. Men nog var det min danska kollega Claus som stod där och skulle ha en rundresa. Och ännu konstigare var att vi skulle bo på samma hotell den här natten, Prince hotel.
Så jag snikade in mig på en plats i han och hans gäster buss. Var inte det superbt, va?
Utanför Hanois flygplats stod Claus' buss och väntade.
Framme på hotellet!
Jag fick mitt rum och upp kom bagaget (mot 20.000 Dong förstås). Därefter gick jag på tur. Tänkte ta en tur runt kvarteret bara... men det kolsvart inom loppet av 30 minuter så jag tog samma väg tillbaka haha. Runt kvarteret här är väl kanske 3-4 kilometer nämligen.
Men jag hoppade in och köpte balsam, som jag ju hade glömt hemma - och tro det eller ej, ögonskugga i bourgogne-nyanser. Det kanske blir bättre än rosalila, tänkte jag. Åt vinröda hållet hade jag fått tips på Kicks vid något tillfälle.
Här finns hjälmar av alla de sorter. Vill du ha en Armani? Nike? Med uttag för hästsvans? You name it. Allt finns!
Konstaterade att Facebook var ännu lite mer sensurerat mot senaste gången, och att man inte kan ens komma ut på inloggningssidan. Det fick bli ett sms till närmaste familjen med mitt Globala nummer istället. Och så info på bloggen. Härligt med gratis WiFi :)
Till kvällen blev det en hamburgare från Lotterian och TV. Att jag var trött, var bara förnamnet.
En bekant pausbild fast på en vietnamesisk Tv-kanal.
Antal steg. Tog aldrig på mig den. Den ligger tryggt i resväskan fortfarande
20 november - Krigsmuseet, slutshopping och hemfärd
På dagen var det inget som stod på schemat direkt. Bara om man hade lust kunde man haka på oss till Krigsmuseet. Och det var det en del som gjorde. Men först: Frukost och fotgrafering över stadsvy från hotellrummet :)
Vy över Saigon stad
Vi promenerade till krigsmuseet. Det ligger ganska så nära hotellet nämligen. Här är lite foton från promenaden.
Ett kassaskåp säljes - för säkerhets skull.
Durian såldes bland annat av dessa härliga damer.
Efter att ha betalat 15000 VDN i inträder fick jag komma in
Giljotin för avrättning och burar för "korrigering"
En klassisk bild som illustrerar krigets fasor. Den har nog alla sett någon gång, oavsett ålder. För den intresserade är det mest fotografier tagna under kriget som det här museet handlar om.
Efter museet gick jag och min kollega ner mot marknaden för att satsa på lite mer shopping. Det vore ju synd att inte fylla väskan med 20 kilo. När jag åkte ner till Saigon hade jag med mig ynka 16 och skulle ju ha 4 kilo luft med mig annars. Och här är lite bilder från shoppingturen.
Jag undrar om det betyder att om jag köper en grillad kyckling, befriar de en då? Det trodde min kollega haha
En älg smög omkring i en butik! Lika malplacerat som julgranarna.
Men det blev inte mycket handlat, faktiskt. Nästan lite tråkigt. Faktum är att det stannade vid 16 kilo i resväskan på vägen hem från Vietnam. Men jag hittade inget jag ville ha eller behövde. Så när jag kom hem till hotellet var det bara tillrättaläggande i väskan, låsa den och dra den ner till receptionen.
Eftersom vi var tidigt hemma så passade jag på att gå på massage en timme. Det kändes som en smart avslutning på min Vietnamvistelse.
Jag valde att åka med gästernas buss till flygplatsen trots att jag inte skulle flyga förren 2,5 timme senare. Men att sitta och åka fram och tillbaka till hotellet, som skulle ta ungefär lika lång tid, lät inte lockande så då kunde jag lika gärna vara kvar där och äta middag, tänkte jag.
Det skulle bli brölopsfirande på hotellet på kvällen. Det hade ju varit kul att få vara med på...
Jag fick stå och titta på när gästerna kunde checka in sitt bagage. Själv skulle jag få vänta tre timmar innan jag kunde stå där själv.
Gästernas incheckning gick smidigt
När alla försvunnit tog jag så min resväska och gick upp till restaurangen. Där åt jag middag och försökte fördriva tiden. Hade fått några skvallertidningar från en av gästerna så jag inte skulle ha alltför tråkigt. Och några timmar senare var det min tur och därmed tar mina bloggar slut från Vietnam den här gången. Nästa gång jag skriver är jag på väg till Sverige!
Hej då Vietnam. Vi ses snart igen!
Antal steg: 21 322
Vy över Saigon stad
Vi promenerade till krigsmuseet. Det ligger ganska så nära hotellet nämligen. Här är lite foton från promenaden.
Ett kassaskåp säljes - för säkerhets skull.
Durian såldes bland annat av dessa härliga damer.
Efter att ha betalat 15000 VDN i inträder fick jag komma in
Giljotin för avrättning och burar för "korrigering"
En klassisk bild som illustrerar krigets fasor. Den har nog alla sett någon gång, oavsett ålder. För den intresserade är det mest fotografier tagna under kriget som det här museet handlar om.
Efter museet gick jag och min kollega ner mot marknaden för att satsa på lite mer shopping. Det vore ju synd att inte fylla väskan med 20 kilo. När jag åkte ner till Saigon hade jag med mig ynka 16 och skulle ju ha 4 kilo luft med mig annars. Och här är lite bilder från shoppingturen.
Jag undrar om det betyder att om jag köper en grillad kyckling, befriar de en då? Det trodde min kollega haha
En älg smög omkring i en butik! Lika malplacerat som julgranarna.
Men det blev inte mycket handlat, faktiskt. Nästan lite tråkigt. Faktum är att det stannade vid 16 kilo i resväskan på vägen hem från Vietnam. Men jag hittade inget jag ville ha eller behövde. Så när jag kom hem till hotellet var det bara tillrättaläggande i väskan, låsa den och dra den ner till receptionen.
Eftersom vi var tidigt hemma så passade jag på att gå på massage en timme. Det kändes som en smart avslutning på min Vietnamvistelse.
Jag valde att åka med gästernas buss till flygplatsen trots att jag inte skulle flyga förren 2,5 timme senare. Men att sitta och åka fram och tillbaka till hotellet, som skulle ta ungefär lika lång tid, lät inte lockande så då kunde jag lika gärna vara kvar där och äta middag, tänkte jag.
Det skulle bli brölopsfirande på hotellet på kvällen. Det hade ju varit kul att få vara med på...
Jag fick stå och titta på när gästerna kunde checka in sitt bagage. Själv skulle jag få vänta tre timmar innan jag kunde stå där själv.
Gästernas incheckning gick smidigt
När alla försvunnit tog jag så min resväska och gick upp till restaurangen. Där åt jag middag och försökte fördriva tiden. Hade fått några skvallertidningar från en av gästerna så jag inte skulle ha alltför tråkigt. Och några timmar senare var det min tur och därmed tar mina bloggar slut från Vietnam den här gången. Nästa gång jag skriver är jag på väg till Sverige!
Hej då Vietnam. Vi ses snart igen!
Antal steg: 21 322
19 november - Flytande marknaden och retur till Saigon
Tog bilder från mitt fönster före och efter frukost. Det var så vackert, tyckte jag.
Ingen dålig utsikt över Mekong, får jag lov att säga.
T vä: Nere vid hamnen står en av Vietnams många Ho Chi Min-statyer. T hö: Det snabbväxande ogräset Vattenhyacint (flytväxt) ställer till oreda här i asien. Det är en lila blomma med ursprung sydamerika och har ingen naturlig fiende som till exempel äter upp den och håller efter. Vattendrag blir övervuxna, fiskar dör då växten tar allt syre, den kan dra till sig myggor - och sniglar som sprider Snigelfeber (mer känt som Bilharzia), motorer trasslar in sig. Och det är inte bara ett problem i Vietnam. Försök att stävja tillväxten pågår men är i sin linda.
Kommer du ihåg Flytande markanden utanför Bangkok? Den med mest souvenirer? Utanför Can Tho ligger också en flytande marknad mest med frukt och grönsaker! Där var jag idag. Häng med, vettja!
Att lastlinjen låg under vatten verkade inte vara något bekymmer för kaptenerna
Lägg den här mannen på minnet om du vill ha kanske Vietnams godaste iskaffe...
Barnarbete är tillåtet i Vietnam som bekant. Det försöker vi motarbeta genom att helt sonika vägra handla av dem och meddela (via lokalguiden) att de borde få gå i skolan istället. Inte för att det kanske gör särskilt mycket men om alla turister vägrade handla av barn skulle det kanske få effekt? Vi kan bara göra så lite...
Vi lämnade den flytande marknaden och åkte vidare in i kanalsystemet och passerade en isfabrik. Den får vi tyvärr inte besöka. Den är för farlig, faktiskt. Maskinerna där är nog inte säkrade...
Att man tillverkar is beror en del på att man inte har frys hemma. Som du kanske minns åkte isbilen runt i området jag bodde i i Thailand. Sen är det väl kanske mest hotell, restauranger och butiker som köper stora partier, förstås.
Vi stannade i en risfabrik. Vietnam är ju andra största exportören av ris, det har jag ju redan berättat. Här fick vi se hur slutproduktionen går till. Före det kommer hit har man skördat och skiljt agnarna från gräset och låtit det torka, ofta direkt på asfalten. När det kommer hit skakas riset så allt skräp försvinner och till slut hamnar det i en stor säck.
Och efter att ha studerat spindelnäten, sopkvast och golvmopp förstår jag varför det står att man ska skölja riset innan man tillagar det. Detta gör jag nu varje gång!
Det finns 80 000 olika rissorter i världen. Så många odlas inte här förstås... Behöver man vila lite ifrån produktionen kan man gå och lägga sig i hängmattan på kontoret... men jag gissar att det bara var förmannen förunnat...
Försöker påminna mig vad det var för träslag men går bet. Jag vet iallafall att det är träslaget man använder till pålhusen. De står emot röta bra.
Efter den här lilla turen hade vi en timme att slå ihjäl innan vi skulle åka tillbaka till Saigon. Den använde jag (och Hanne-Sofie) att gå och handla på varuhuset nära hotellet.
l
Té på tork och en massa mopeder utanför ingången till varuhuset Vinatex Plaza
Under bussresan gjorde två stopp. Det första var vid en krigskyrkogård som dessvärre var under renovering.
Var bara tvungen att be att få ta kort på en av gästernas förhandtillverkade solhatt. Ett konstverk!
Det andra var ett lunchstopp i en lummig trädgård tillsammans med andra busslaster. Bra mat till vettigt pris. Ibland är de där turistställena rätt bra ändå.
Och här hittade vi en annan variant på julgran!
Och så passerade vi ett krigsmonument (förstås)
Väl tillbaka i Saigon satte jag mig ner på de förstenade träden utanför receptionsområdet. Jamen, kan du fatta!? Här har jag som amatörgeolog varit stolt ägare till en liten gren-bit och en "trä"skiva av en liten förkislad stubbe från Arizona - och kan få sitta på riktiga stubbar från Vietnam, va! Så himla cooooooolt!
I Vietnam finns flera ställen med just den här typen av träd och man har daterat dem till lite mer än 100 000 år gamla. Så det är ju inte så himla gammalt då. Mina förstenade träd är 2 miljoner år gamla...
Hade det varit möjligt hade jag stoppat ner möblerna i resväskan, tror jag.
På kvällen blev det mat på Grillen - ett schysst ställe nere på stan. Här grillar de maten på gasolgrillar på borden och det är jämrans gott.
Barbecue garden i Saigon är väldigt gemytligt
PARENTES: Nu ska här berättas att ett förkislat träd kan bildas på bara 100 år om förutsättningar är rätt. Ungefär lika ospännande som att veta att en ökenros bildas på tio...
Men nog är det en litte fascinerande företeelse oavsett hur lång tid det tar, va? Naturen är spännande!
Mina små trädbitar från Arizona...
Antal steg: 23 675
Ingen dålig utsikt över Mekong, får jag lov att säga.
T vä: Nere vid hamnen står en av Vietnams många Ho Chi Min-statyer. T hö: Det snabbväxande ogräset Vattenhyacint (flytväxt) ställer till oreda här i asien. Det är en lila blomma med ursprung sydamerika och har ingen naturlig fiende som till exempel äter upp den och håller efter. Vattendrag blir övervuxna, fiskar dör då växten tar allt syre, den kan dra till sig myggor - och sniglar som sprider Snigelfeber (mer känt som Bilharzia), motorer trasslar in sig. Och det är inte bara ett problem i Vietnam. Försök att stävja tillväxten pågår men är i sin linda.
Kommer du ihåg Flytande markanden utanför Bangkok? Den med mest souvenirer? Utanför Can Tho ligger också en flytande marknad mest med frukt och grönsaker! Där var jag idag. Häng med, vettja!
Att lastlinjen låg under vatten verkade inte vara något bekymmer för kaptenerna
Lägg den här mannen på minnet om du vill ha kanske Vietnams godaste iskaffe...
Barnarbete är tillåtet i Vietnam som bekant. Det försöker vi motarbeta genom att helt sonika vägra handla av dem och meddela (via lokalguiden) att de borde få gå i skolan istället. Inte för att det kanske gör särskilt mycket men om alla turister vägrade handla av barn skulle det kanske få effekt? Vi kan bara göra så lite...
Vi lämnade den flytande marknaden och åkte vidare in i kanalsystemet och passerade en isfabrik. Den får vi tyvärr inte besöka. Den är för farlig, faktiskt. Maskinerna där är nog inte säkrade...
Att man tillverkar is beror en del på att man inte har frys hemma. Som du kanske minns åkte isbilen runt i området jag bodde i i Thailand. Sen är det väl kanske mest hotell, restauranger och butiker som köper stora partier, förstås.
Vi stannade i en risfabrik. Vietnam är ju andra största exportören av ris, det har jag ju redan berättat. Här fick vi se hur slutproduktionen går till. Före det kommer hit har man skördat och skiljt agnarna från gräset och låtit det torka, ofta direkt på asfalten. När det kommer hit skakas riset så allt skräp försvinner och till slut hamnar det i en stor säck.
Och efter att ha studerat spindelnäten, sopkvast och golvmopp förstår jag varför det står att man ska skölja riset innan man tillagar det. Detta gör jag nu varje gång!
Det finns 80 000 olika rissorter i världen. Så många odlas inte här förstås... Behöver man vila lite ifrån produktionen kan man gå och lägga sig i hängmattan på kontoret... men jag gissar att det bara var förmannen förunnat...
Försöker påminna mig vad det var för träslag men går bet. Jag vet iallafall att det är träslaget man använder till pålhusen. De står emot röta bra.
Efter den här lilla turen hade vi en timme att slå ihjäl innan vi skulle åka tillbaka till Saigon. Den använde jag (och Hanne-Sofie) att gå och handla på varuhuset nära hotellet.
l
Té på tork och en massa mopeder utanför ingången till varuhuset Vinatex Plaza
Under bussresan gjorde två stopp. Det första var vid en krigskyrkogård som dessvärre var under renovering.
Var bara tvungen att be att få ta kort på en av gästernas förhandtillverkade solhatt. Ett konstverk!
Det andra var ett lunchstopp i en lummig trädgård tillsammans med andra busslaster. Bra mat till vettigt pris. Ibland är de där turistställena rätt bra ändå.
Och här hittade vi en annan variant på julgran!
Och så passerade vi ett krigsmonument (förstås)
Väl tillbaka i Saigon satte jag mig ner på de förstenade träden utanför receptionsområdet. Jamen, kan du fatta!? Här har jag som amatörgeolog varit stolt ägare till en liten gren-bit och en "trä"skiva av en liten förkislad stubbe från Arizona - och kan få sitta på riktiga stubbar från Vietnam, va! Så himla cooooooolt!
I Vietnam finns flera ställen med just den här typen av träd och man har daterat dem till lite mer än 100 000 år gamla. Så det är ju inte så himla gammalt då. Mina förstenade träd är 2 miljoner år gamla...
Hade det varit möjligt hade jag stoppat ner möblerna i resväskan, tror jag.
På kvällen blev det mat på Grillen - ett schysst ställe nere på stan. Här grillar de maten på gasolgrillar på borden och det är jämrans gott.
Barbecue garden i Saigon är väldigt gemytligt
PARENTES: Nu ska här berättas att ett förkislat träd kan bildas på bara 100 år om förutsättningar är rätt. Ungefär lika ospännande som att veta att en ökenros bildas på tio...
Men nog är det en litte fascinerande företeelse oavsett hur lång tid det tar, va? Naturen är spännande!
Mina små trädbitar från Arizona...
Antal steg: 23 675
Chu A Thai Commune, Ayunpa District, Central Highlands Gia Lai Province. The ancient boulder, 4.4m high with a diameter of 0.9-1.1m, is believed to date back 100,000 years. The rock is being preserved at Dong Xanh Park in Pleiku City.
18 november - Mekong och Can Tho
Idag skulle vi lämna Saigon och åka på tur mer söderut, mot Mekongdeltat. Floden är en av Asiens största floder (ca 4500 km ång) och rinner genom Kina, Laos, Burma, Thailand, Vietnam och Kambodja. Så befinner du dig i någon av de länderna är det ganska troligt att du stöter på den någonstans. Det är en av de coolaste floderna i världen med fiskar som blir över 3 meter långa, faktiskt! Jag såg ett TV-program ("Extreme fishing" med Robson Green) för ett tag sen om sportfiske av de arterna i Thailand i just den här floden. Och även om jag inte är särskilt intresserad av just fiske så var det programmet så himla intressant! Att få se en sötvattenstingrocka går inte av för hackor, alltså!
Nog om detta. Först skulle vi ju åka ner till Mekong och det tar typ fem timmar från Saigon.
Julgranar i Vietnam känns något malplacerat, du. Denna fann jag i vår paus.
Under vår båttur passerade vi flytande byar. Himla praktiskt att bo så. Man är inte känslig för översvämningar iallafall!
Här hittade vi Muongfolket. Det är Vietnams tredje största minoritetsgrupp med en population på ca 1,2 miljoner och de räknas till urvietnameserna (Viet) men Viet flyttade ner till låglandet och influerades av kineserna medan Muong flyttade upp till bergen och isolerade sig. Kvinnorna låter gärna sitt hår växa i den här folkgruppen. Många har hår ända ner till anklarna...
En fruktodling som drivs av och med kvinnor där jag fick smaka på deras eget bananbrännvin.
En lite tur på en klong där det växte vattenkokosnötter överallt.
Maria i godisfabriken. Här gjorde man kokoskolor. Vi fick se tillverkningen och hur de slår in dem, först i rispapper som man äter upp, sen i vanligt papper - och några följde med hem. De ska jag bjuda "flickorna" på när vi har hazard, tänkte jag.
På väg till restaurangen. Nog tycker jag att det där huset till höger ser lite väääl osäkert ut för att bo i.
T vä: En vit blomma på ett träd som jag har försökt men inte lyckats artbestämma. T Hö: när jag vände på trädens blad hittade jag en slags grön vandrande pinne (pashmid). Var inte det roligt så säg?
Grillad elefantörefisk som rullas in i salladsbladpaket som sedan kan doppas i salt, socker och chiliblandning samt en jättegod sås.
T vä Cyrotstachys renda (Red Sealing Wax Palm på engelska). T hö bananer i olika stadier
På vägen tillbaka från vår utflykt började molnen torna upp sig
Petrovietnam är landets största oljeproducent och andra största energiproducenten. Det är statligt ägt och har sitt huvudkontor i Saigon. Och ja, landet har egen olja. En del menar att vietnamkriget egentligen handlade om tillgången till just detta fossila bränsle...
Utsikt från en av de många broarna
T vä: Mekong har många bifloder och vi åkte över såväl små som stora broar. T hö: Ett av landets många krigsmonument med gravar (det vita du ser)
T vä: Får det lov att vara en anka? De används att hålla borta sniglar på risfälten. T hö: Can Tho Bridge över floden Hậu, Mekongs största biflod. Den är nästan 3 km lång och har en fri höjd för fartyg upp till 39 meter och är därmed en av de längsta/högsta i sydostasien.
Traditionell sophanteringen = "Bränn upp skräpet!"-metoden
Nog är himlen vacker där solen spricker igenom över Mekong och oss
Vi skulle nu bli kvar en natt i Can Tho - och här köpte jag min andra Ao Dai, en svart/blå. Hade inte alls tänkt köpa den eftersom jag tyckte den var lite dyr...
Men kanske efter att ha blivit mätt från middagen och att det var en kollektivägd marknad plus att den kvinnliga säljare var så himla rolig, slutade det med att jag trots allt betalade och gick därifrån med den i påsen hahaha Så det kan vara!
Antal steg: Glömde mäta faktiskt
Nog om detta. Först skulle vi ju åka ner till Mekong och det tar typ fem timmar från Saigon.
Julgranar i Vietnam känns något malplacerat, du. Denna fann jag i vår paus.
Under vår båttur passerade vi flytande byar. Himla praktiskt att bo så. Man är inte känslig för översvämningar iallafall!
Här hittade vi Muongfolket. Det är Vietnams tredje största minoritetsgrupp med en population på ca 1,2 miljoner och de räknas till urvietnameserna (Viet) men Viet flyttade ner till låglandet och influerades av kineserna medan Muong flyttade upp till bergen och isolerade sig. Kvinnorna låter gärna sitt hår växa i den här folkgruppen. Många har hår ända ner till anklarna...
En fruktodling som drivs av och med kvinnor där jag fick smaka på deras eget bananbrännvin.
En lite tur på en klong där det växte vattenkokosnötter överallt.
Maria i godisfabriken. Här gjorde man kokoskolor. Vi fick se tillverkningen och hur de slår in dem, först i rispapper som man äter upp, sen i vanligt papper - och några följde med hem. De ska jag bjuda "flickorna" på när vi har hazard, tänkte jag.
På väg till restaurangen. Nog tycker jag att det där huset till höger ser lite väääl osäkert ut för att bo i.
T vä: En vit blomma på ett träd som jag har försökt men inte lyckats artbestämma. T Hö: när jag vände på trädens blad hittade jag en slags grön vandrande pinne (pashmid). Var inte det roligt så säg?
Grillad elefantörefisk som rullas in i salladsbladpaket som sedan kan doppas i salt, socker och chiliblandning samt en jättegod sås.
T vä Cyrotstachys renda (Red Sealing Wax Palm på engelska). T hö bananer i olika stadier
På vägen tillbaka från vår utflykt började molnen torna upp sig
Petrovietnam är landets största oljeproducent och andra största energiproducenten. Det är statligt ägt och har sitt huvudkontor i Saigon. Och ja, landet har egen olja. En del menar att vietnamkriget egentligen handlade om tillgången till just detta fossila bränsle...
Utsikt från en av de många broarna
T vä: Mekong har många bifloder och vi åkte över såväl små som stora broar. T hö: Ett av landets många krigsmonument med gravar (det vita du ser)
T vä: Får det lov att vara en anka? De används att hålla borta sniglar på risfälten. T hö: Can Tho Bridge över floden Hậu, Mekongs största biflod. Den är nästan 3 km lång och har en fri höjd för fartyg upp till 39 meter och är därmed en av de längsta/högsta i sydostasien.
Traditionell sophanteringen = "Bränn upp skräpet!"-metoden
Nog är himlen vacker där solen spricker igenom över Mekong och oss
Vi skulle nu bli kvar en natt i Can Tho - och här köpte jag min andra Ao Dai, en svart/blå. Hade inte alls tänkt köpa den eftersom jag tyckte den var lite dyr...
Men kanske efter att ha blivit mätt från middagen och att det var en kollektivägd marknad plus att den kvinnliga säljare var så himla rolig, slutade det med att jag trots allt betalade och gick därifrån med den i påsen hahaha Så det kan vara!
Antal steg: Glömde mäta faktiskt
17 november - Till fascinerande Cu shi
Startade dagen med att ta ett foto från hotellrummet över stan för att sedan fortsätta mot en tidig frukost som vanligt.
Min utsikt över Saigon och en lugn morgontrafik klockan halv sex på morgonen
Och innan jag glömmer det: Om ni är i Vietnam - håll utkik efter den här logon på taxin. Det är den som hittills gjort mest seriöst intryck
Idag skulle vi till Cu Chi. Men vi åkte inte dit dirket. För på vägen dit stannade vi och besökte en av de bästa lackverkstäderna i stan!
Det här med lackade föremål är något utav en specialitet för Vietnam och de anses ha de bästa lackarbetena i världen. Men kvaliteten varierar oerhört.
De som säljs billigt i butiker och marknader ska man vara oerhört försiktig med. För att ge ett par exempel som jag själv har märkt: En vas håller inte vatten - den läcker som ett såll, ett matfat håller inte varm mat - den krackelerar, ett frukt/godisfat kan hålla så länge det är torra varor - är det för fuktigt blir det fula märken - tavlorna kan slå sig om det är fuktigt hus du bor i. Men hur kommer sig detta? Jo, problemet med de här billiga prylarna är att de saknar rätt grundmaterial och förarbetet, helt enkelt. Men visst, billigt är det men du får det du betalar för...
Vill du ha något av kvalitet som varar? Ett riktigt lackarbete går det till så här:
Produkten är baserad på en träplatta som kläs med en tygbit, ditklistrad med saven från vaxträdet (Rhus succedanea), som i sin tur täcks av ett lager av jordblandad lackträdssav.
Sen kommer sandpappret fram och när ytan är slät lackas produkten med ännu ett lager av varm lacksav.
Efter det poleras ytan och nu kommer den svarta, skinanden ytan fram.
Sen var det det där med målning då. Det är ju inte svarta produkter du köper så ofta, va? Man skissar med upphettat lack och färgerna målas dit, färg för färg - alltid med ett lager varm lack emellan som måste torka ordentligt! Det här tar låååååång tid, speciellt om det är många färger!
Men det är inte klart där! För efter sista lackningen ska det poleras och tvättas.
SEN kommer det ut till försäljning. Och med det här i tankarna så kanske du är beredd att betala lite mer? Så låt souvenirbutikerna behålla sina lackerade grejer till de som inte vet bättre ;)
T vä: Det är inte bara målade lackarbetet som gör. Man gör även intarsiaarbeten! T hö Tvätt och polering innan försäljning
Kunde inte låta bli att jämföra med Rysslands fina lackarbetet. Jag gillar verkligen min lilla ask med en figur ifrån en av de ryska sagorna! Har inte kunnat bestämma mig vad jag ska ha från Vietnam ännu men nästa gång jag åker ner tror jag nog att det blir en tavla, faktiskt.
Efter studiebesöket på verkstaden fortsatte vi igenom Saigon mot Cu Chi-tunnlarna.
Moskéer och tempel kan stå sida vid sida. Här råder religionsfrihet, precis som i Thailand.
Vi passerade plantager av gummi, en stor exportvara fortfarande även om priset har gått ner
Ett par timmar senare var vi framme vid nätverket av underjordiska gångar där sydvietnams gerilla (mer känt som Viet Cong i USA eller FNL = från franskan 'Front National pour la Libération du Sud Viêt Nam') gömde sig i samband med strider. Viet Cong stred tillsammans med nordvietnamesiska armén (som hade stöd från sovjet och Kina) mot Sydvietnams armé s(om hade stöd från USA) samt amerikanska trupperna som fanns i landet. I vietnam kallas det här kriget för Amerikakriget. Vi känner det mer som Vietnamkriget, vilket höll på 1957-75.
Efter att ha fått en klisterlapp att jag fick vara där, kollade vi in modellen. Detta sinnrika system användes cirka åtta år. Här bodde man, hade vapengömmor, inrättade sjukhus, sambandscentraler och försörjningsleder för mat och andra förnödenheter. Oerhört fascinerande! De barn som föddes här i början, växte alltså upp under jord sina första åtta år.
Med bara en hacka och en korg kunde tunnlarna grävas ut
... och ingången försvann. Jag kan bara säga att överviktiga göre sig icke besvär att försöka sig på att komma ner i tunneln. Ner kommer du men det är liiiite jobbigt att komma upp, serrö.
Om man vill gå ner i tunnlarna finns det turistanpassade ned- och uppgångar numera. Men tunnlarna är inte för de med klaustrofobi, bara så du vet. De är inte spaciösa på något sätt...
Sinnrika fällor, osynliga för blåtta ögat men en hemsk sanning för den som trampar "fel". Här pratar vi långsam död - något som var synonymt för alla fällorna man ser här... Och med hjälp av lojalitet och hemlighetsmakeri, tunnlarna och fällorna kunde en tekniskt undermålig armé stå som slutlig segrare. Det är tänkvärt, det.
Att laga mat och inte avslöja var man var klarade man genom att använda sig av termitbon som har massor av små små hål. Då sipprade röken ut sakta och spritt så det inte syntes ett stort rökmoln
Väl skyddade skyttegravar att ta sig runt i
T vä. En förstörd amerikansk tanks har blivit kvar. När markstrid inte fungerade försökte amerikanarna komma åt Viet Cong genom att bomba området med napalm och Agent Orange (ett fruktansvärt bekämpningsmedel som ger missbildningar på foster än i dag, både i USA och Vietnam...) T hö. Kvinnorna hade en stor betydelse i gerillan. Det hade bland annat ansvar över att veta hur tunnlarna gick samt var utgångarna var. De var också med och tillverkade minor
Olika fällor. Ursprungligen användes typ såna här fällor att fånga djur med för mat. Spetsarna doppades i ormgift för att man skulle vara säkra på att den drabbade verkligen dog. Jag har ju sett den här typen av fällor på film men att se dem i verkligheten var faktiskt skrämmande...
Alla hjälptes åt med mintillverkningen
Jag minns faktiskt demonstrationerna mot det här kriget. Det gör kanske du också. Så att åka hit och se ett av de tunnelområden som spelade roll i avgörandet av krigets utgång var spännande, otäckt och fascinerande på samma gång.
En lite mer lättsam upplevelse var att se hur man tillverkade vietnamesiska riskakor.
En tunn smet rörs ut på en rund gjutjärnshäll och samlas upp på en rulle. Den runda kakan läggs ut på bambu"väggar" och ställs att torka i solen. Klart!
Hemmagjort risbrännvin någon? Säljs ganska billigt på dunk här isåfall
Man återanvänder det mesta här i landet. Vad sägs om ett par bekväma sandaler av bildäck? Finns i alla storlekar...
Efter att ha ätit Tapioca (en rotfrukt som även kallas Cassava/ Maniok/ Yuca och påminner om potatis) och druckit té, en basmåltid under tiden man bodde i tunnlarna, var det skönt att tvätta händerna vid röret och se på vackra blommor. Ett besök i Cu Chi är annars en tung upplevelse, tycker jag
Efter lunchen åkte vi tillbaka mot Saigon.
(Det syns jättedåligt men...) Längs med vägarna kan man åka in och ta en kopp te och en tupplur i någon av hängmattorna som finns. Klart schysst idé!
En trehjulig moped fullastad med träväggar funkar det också
På kvällen åkte vi till Majestic... Dyr men inte så jättebra mat, med underhållning som inte var helt traditionellt vietnamesisk.(Deras sång- och dans framträdanden var till modern musik och vi kände igen internationella låtar. Däremot var deras spelning vietnamesisk). Det var väl kanske inte vad jag hade tänkt mig...
Antal steg: 20 446
Min utsikt över Saigon och en lugn morgontrafik klockan halv sex på morgonen
Och innan jag glömmer det: Om ni är i Vietnam - håll utkik efter den här logon på taxin. Det är den som hittills gjort mest seriöst intryck
Idag skulle vi till Cu Chi. Men vi åkte inte dit dirket. För på vägen dit stannade vi och besökte en av de bästa lackverkstäderna i stan!
Det här med lackade föremål är något utav en specialitet för Vietnam och de anses ha de bästa lackarbetena i världen. Men kvaliteten varierar oerhört.
De som säljs billigt i butiker och marknader ska man vara oerhört försiktig med. För att ge ett par exempel som jag själv har märkt: En vas håller inte vatten - den läcker som ett såll, ett matfat håller inte varm mat - den krackelerar, ett frukt/godisfat kan hålla så länge det är torra varor - är det för fuktigt blir det fula märken - tavlorna kan slå sig om det är fuktigt hus du bor i. Men hur kommer sig detta? Jo, problemet med de här billiga prylarna är att de saknar rätt grundmaterial och förarbetet, helt enkelt. Men visst, billigt är det men du får det du betalar för...
Vill du ha något av kvalitet som varar? Ett riktigt lackarbete går det till så här:
Produkten är baserad på en träplatta som kläs med en tygbit, ditklistrad med saven från vaxträdet (Rhus succedanea), som i sin tur täcks av ett lager av jordblandad lackträdssav.
Sen kommer sandpappret fram och när ytan är slät lackas produkten med ännu ett lager av varm lacksav.
Efter det poleras ytan och nu kommer den svarta, skinanden ytan fram.
Sen var det det där med målning då. Det är ju inte svarta produkter du köper så ofta, va? Man skissar med upphettat lack och färgerna målas dit, färg för färg - alltid med ett lager varm lack emellan som måste torka ordentligt! Det här tar låååååång tid, speciellt om det är många färger!
Men det är inte klart där! För efter sista lackningen ska det poleras och tvättas.
SEN kommer det ut till försäljning. Och med det här i tankarna så kanske du är beredd att betala lite mer? Så låt souvenirbutikerna behålla sina lackerade grejer till de som inte vet bättre ;)
T vä: Det är inte bara målade lackarbetet som gör. Man gör även intarsiaarbeten! T hö Tvätt och polering innan försäljning
Kunde inte låta bli att jämföra med Rysslands fina lackarbetet. Jag gillar verkligen min lilla ask med en figur ifrån en av de ryska sagorna! Har inte kunnat bestämma mig vad jag ska ha från Vietnam ännu men nästa gång jag åker ner tror jag nog att det blir en tavla, faktiskt.
Efter studiebesöket på verkstaden fortsatte vi igenom Saigon mot Cu Chi-tunnlarna.
Moskéer och tempel kan stå sida vid sida. Här råder religionsfrihet, precis som i Thailand.
Vi passerade plantager av gummi, en stor exportvara fortfarande även om priset har gått ner
Ett par timmar senare var vi framme vid nätverket av underjordiska gångar där sydvietnams gerilla (mer känt som Viet Cong i USA eller FNL = från franskan 'Front National pour la Libération du Sud Viêt Nam') gömde sig i samband med strider. Viet Cong stred tillsammans med nordvietnamesiska armén (som hade stöd från sovjet och Kina) mot Sydvietnams armé s(om hade stöd från USA) samt amerikanska trupperna som fanns i landet. I vietnam kallas det här kriget för Amerikakriget. Vi känner det mer som Vietnamkriget, vilket höll på 1957-75.
Efter att ha fått en klisterlapp att jag fick vara där, kollade vi in modellen. Detta sinnrika system användes cirka åtta år. Här bodde man, hade vapengömmor, inrättade sjukhus, sambandscentraler och försörjningsleder för mat och andra förnödenheter. Oerhört fascinerande! De barn som föddes här i början, växte alltså upp under jord sina första åtta år.
Med bara en hacka och en korg kunde tunnlarna grävas ut
... och ingången försvann. Jag kan bara säga att överviktiga göre sig icke besvär att försöka sig på att komma ner i tunneln. Ner kommer du men det är liiiite jobbigt att komma upp, serrö.
Om man vill gå ner i tunnlarna finns det turistanpassade ned- och uppgångar numera. Men tunnlarna är inte för de med klaustrofobi, bara så du vet. De är inte spaciösa på något sätt...
Sinnrika fällor, osynliga för blåtta ögat men en hemsk sanning för den som trampar "fel". Här pratar vi långsam död - något som var synonymt för alla fällorna man ser här... Och med hjälp av lojalitet och hemlighetsmakeri, tunnlarna och fällorna kunde en tekniskt undermålig armé stå som slutlig segrare. Det är tänkvärt, det.
Att laga mat och inte avslöja var man var klarade man genom att använda sig av termitbon som har massor av små små hål. Då sipprade röken ut sakta och spritt så det inte syntes ett stort rökmoln
Väl skyddade skyttegravar att ta sig runt i
T vä. En förstörd amerikansk tanks har blivit kvar. När markstrid inte fungerade försökte amerikanarna komma åt Viet Cong genom att bomba området med napalm och Agent Orange (ett fruktansvärt bekämpningsmedel som ger missbildningar på foster än i dag, både i USA och Vietnam...) T hö. Kvinnorna hade en stor betydelse i gerillan. Det hade bland annat ansvar över att veta hur tunnlarna gick samt var utgångarna var. De var också med och tillverkade minor
Olika fällor. Ursprungligen användes typ såna här fällor att fånga djur med för mat. Spetsarna doppades i ormgift för att man skulle vara säkra på att den drabbade verkligen dog. Jag har ju sett den här typen av fällor på film men att se dem i verkligheten var faktiskt skrämmande...
Alla hjälptes åt med mintillverkningen
Jag minns faktiskt demonstrationerna mot det här kriget. Det gör kanske du också. Så att åka hit och se ett av de tunnelområden som spelade roll i avgörandet av krigets utgång var spännande, otäckt och fascinerande på samma gång.
En lite mer lättsam upplevelse var att se hur man tillverkade vietnamesiska riskakor.
En tunn smet rörs ut på en rund gjutjärnshäll och samlas upp på en rulle. Den runda kakan läggs ut på bambu"väggar" och ställs att torka i solen. Klart!
Hemmagjort risbrännvin någon? Säljs ganska billigt på dunk här isåfall
Man återanvänder det mesta här i landet. Vad sägs om ett par bekväma sandaler av bildäck? Finns i alla storlekar...
Efter att ha ätit Tapioca (en rotfrukt som även kallas Cassava/ Maniok/ Yuca och påminner om potatis) och druckit té, en basmåltid under tiden man bodde i tunnlarna, var det skönt att tvätta händerna vid röret och se på vackra blommor. Ett besök i Cu Chi är annars en tung upplevelse, tycker jag
Efter lunchen åkte vi tillbaka mot Saigon.
(Det syns jättedåligt men...) Längs med vägarna kan man åka in och ta en kopp te och en tupplur i någon av hängmattorna som finns. Klart schysst idé!
En trehjulig moped fullastad med träväggar funkar det också
På kvällen åkte vi till Majestic... Dyr men inte så jättebra mat, med underhållning som inte var helt traditionellt vietnamesisk.(Deras sång- och dans framträdanden var till modern musik och vi kände igen internationella låtar. Däremot var deras spelning vietnamesisk). Det var väl kanske inte vad jag hade tänkt mig...
Antal steg: 20 446
16 november - Vi flyger till Ho Chi Min City
Vi lämnade Hoi An tidigt på morgonen och begav oss till flygplatsen i Da Nang för att flyga till Ho Chi Min City. Ja, nu är det ju aldrig någon som säger Ho Chi Min City. Man fortsätter säga Saigon och det gör jag också hädanefter..
Saigon inhyser sisådär en 6 miljoner invånare. Här är lite bilder som jag tog på vägen in i storstan.
Vy mot Thõng Nhãt Stadium
Så var det dags för en propagandaskylt - och en militärlastbil
Mopeder, mopeder, mopeder. Men till skillnad från Thailand använder alla hjälm här pga väldigt höga böter om du inte har den.
Vietnams godaste potatis chips? Ja, kanske det!
Till salu: Vattenkokosnötter. Kanske från Hoi An?
En kaninunge någon?
Eller kanske blomster?
Vårt första stopp för dagen var Thien Hau- pagodan. Det är ett kinesiskt tempel tillägnat gudinnan med samma namn.
Kan inte låta bli att undra om det ofta blir el-fel här... eller om vakten ofta har bruk för sin batong...
Från Chinatown (heter Cholon här) åkte vi in mot de mer moderna kvarteren.
Bitexco Tower - Vietnams högsta byggnad, 262 meter högt med 68 våningar och helikopterplatta stod klar 2010
Ben Than-marknaden med lång historia. Utanför står en staty av general Tran Nguyen sittande till häst
Utanför marknaden åt vi lunch på Pho 2000. En enkel restaurang med supergod mat. De driver en till lika bra restaurang i Saigon som heter Pho 24.
Efter lunchen åkte vi till Återföreningspalatset (f d Presidentpalatset), som många av oss "gamlingar" kanske känner igen från 1975 när amerikanarnas tanks kör igenom grindarna varvid Saigon faller. Tanksen står kvar. Kvar är även inredning, kart-rum och radioapparater... Häng med på min rundvandring!
Palatset och tanksen mellan träden
Mr Ho Chi min himself
Konst att beundra fanns det gott om
Jag vet inte hur många rum med kartor och telefoner som fanns i den här byggnaden. Kanske man skulle räkna nästa gång?
Du tycker inte att den här stjärnan påminner om något annat??? Typ en tatuering på vänster överarm på undertecknad eller så?
Mattan var en gåva till presidenten från en diplomat från Hong Kong
Ett rum fullt med lackerade möbler och målningar. Vilket jobb!
Jag gillade elefantfötterna, trots att jag inte vet hur de kom dit.
Den privata biosalongen. Om jag hade varit cineast hade jag kanske också velat ha en
Och så hade man en egen helikopterplatta på taket
Kartrum fanns det gott om, som sagt var...
Sambandscentraler som fick mig att minnas när jag satt med min Com-radio i Gustavsvik, Motala och Skypade. Skype namn? Bambi hahaha Ja, det är sant. Preskriberat nu. Vi pratar 1981-1983, alltså va
En jämrans fin jeep, får jag säga
Efter rundvandringen på palatset gick vi lite på stan allihop. Här är lite utav det vi passerade.
Notre dam-basilikan (officiella engelska namnet är Basilica of Our Lady of The Immaculate Conception). Byggdes av fransmännen mellan åren 1863 och 1880. De två klocktornen är 58 meter höga.
Stora posthuset ritad av en mycket känd arkitekt: Gustave Eiffel. Japp, Eiffeltornet är hans verk också
Shoppingsugen? Besök Diamond Plaza som ligger precis i närheten (typ)
På kvällen var det inget arrangerat för middagen så Hanne-Sofie och jag gick ut på byn på egen hand. Vi hamnade på en underbar restaurang. Inte en enda turist, personalen kunde ingen engelska. En engelsk meny fanns dock men jag var osynlig tydligen. Jag blev bortglömd hela tiden. Min kära kollega fick sin mat och dryck och där satt jag och hade tomt på bordet. Fick säga till två gånger innan jag fick min mat - ett segt vildsvin. Ja, den grillade matten var ingen hit direkt för någon av oss... Men vi hade väldigt kul åt det hela och jag fick ett par bambupinnar att fortsätta träna med hemma hahaha De tyckte inte att jag var särskilt duktig med dem när jag åt hahaha
Ursäkta mig, men finns jag? Var är min mat??? Jag är också hungrig!
Hanne-Sofie och jag gick förbi restaurangen ett par dagar senare. Och jag kände att jag ville ha med namnet på bloggen. Restaurangen rekommenderas nämligen, trots omständigheterna. Den är riktigt vietnamesisk! Beställ bara inte vildsvinet...
Min kollega Hanne-Sofie gör V-tecknet utanför restaurangen. Ja, det kan ju hon göra som fick sin mat :)
Staty av en Champakvinna. Champa var ett antikt rike som existerade i nuvarande Vietnam mellan åren 192 och 1697 då det blev en vietnamesisk vasallstad. Riket upphörde helt att existera på 1720-talet.
Operahuset byggt 1897 och då var det typ ett kommmun/statshus. Det blev inte teater här förrän 1975
Att se juldekorationer i Asien i värmen är lika märkligt varje gång. Här är ljusgardiner som täcker ett av shoppingcentren i stan... och det finns ju en del såna - shoppingcenters alltså.
Antal steg: Ingen uppgift
Saigon inhyser sisådär en 6 miljoner invånare. Här är lite bilder som jag tog på vägen in i storstan.
Vy mot Thõng Nhãt Stadium
Klockstapel som jag inte vet något om direkt. Den var hög och lite fin iallafall och ganska nära Stadium.
Så var det dags för en propagandaskylt - och en militärlastbil
Mopeder, mopeder, mopeder. Men till skillnad från Thailand använder alla hjälm här pga väldigt höga böter om du inte har den.
Vietnams godaste potatis chips? Ja, kanske det!
Till salu: Vattenkokosnötter. Kanske från Hoi An?
En kaninunge någon?
Eller kanske blomster?
Vårt första stopp för dagen var Thien Hau- pagodan. Det är ett kinesiskt tempel tillägnat gudinnan med samma namn.
Kan inte låta bli att undra om det ofta blir el-fel här... eller om vakten ofta har bruk för sin batong...
Från Chinatown (heter Cholon här) åkte vi in mot de mer moderna kvarteren.
Bitexco Tower - Vietnams högsta byggnad, 262 meter högt med 68 våningar och helikopterplatta stod klar 2010
Ben Than-marknaden med lång historia. Utanför står en staty av general Tran Nguyen sittande till häst
Utanför marknaden åt vi lunch på Pho 2000. En enkel restaurang med supergod mat. De driver en till lika bra restaurang i Saigon som heter Pho 24.
Efter lunchen åkte vi till Återföreningspalatset (f d Presidentpalatset), som många av oss "gamlingar" kanske känner igen från 1975 när amerikanarnas tanks kör igenom grindarna varvid Saigon faller. Tanksen står kvar. Kvar är även inredning, kart-rum och radioapparater... Häng med på min rundvandring!
Palatset och tanksen mellan träden
Mr Ho Chi min himself
Konst att beundra fanns det gott om
Jag vet inte hur många rum med kartor och telefoner som fanns i den här byggnaden. Kanske man skulle räkna nästa gång?
Du tycker inte att den här stjärnan påminner om något annat??? Typ en tatuering på vänster överarm på undertecknad eller så?
Mattan var en gåva till presidenten från en diplomat från Hong Kong
Ett rum fullt med lackerade möbler och målningar. Vilket jobb!
Jag gillade elefantfötterna, trots att jag inte vet hur de kom dit.
Den privata biosalongen. Om jag hade varit cineast hade jag kanske också velat ha en
Och så hade man en egen helikopterplatta på taket
Kartrum fanns det gott om, som sagt var...
Sambandscentraler som fick mig att minnas när jag satt med min Com-radio i Gustavsvik, Motala och Skypade. Skype namn? Bambi hahaha Ja, det är sant. Preskriberat nu. Vi pratar 1981-1983, alltså va
En jämrans fin jeep, får jag säga
Efter rundvandringen på palatset gick vi lite på stan allihop. Här är lite utav det vi passerade.
Notre dam-basilikan (officiella engelska namnet är Basilica of Our Lady of The Immaculate Conception). Byggdes av fransmännen mellan åren 1863 och 1880. De två klocktornen är 58 meter höga.
Stora posthuset ritad av en mycket känd arkitekt: Gustave Eiffel. Japp, Eiffeltornet är hans verk också
Shoppingsugen? Besök Diamond Plaza som ligger precis i närheten (typ)
På kvällen var det inget arrangerat för middagen så Hanne-Sofie och jag gick ut på byn på egen hand. Vi hamnade på en underbar restaurang. Inte en enda turist, personalen kunde ingen engelska. En engelsk meny fanns dock men jag var osynlig tydligen. Jag blev bortglömd hela tiden. Min kära kollega fick sin mat och dryck och där satt jag och hade tomt på bordet. Fick säga till två gånger innan jag fick min mat - ett segt vildsvin. Ja, den grillade matten var ingen hit direkt för någon av oss... Men vi hade väldigt kul åt det hela och jag fick ett par bambupinnar att fortsätta träna med hemma hahaha De tyckte inte att jag var särskilt duktig med dem när jag åt hahaha
Ursäkta mig, men finns jag? Var är min mat??? Jag är också hungrig!
Hanne-Sofie och jag gick förbi restaurangen ett par dagar senare. Och jag kände att jag ville ha med namnet på bloggen. Restaurangen rekommenderas nämligen, trots omständigheterna. Den är riktigt vietnamesisk! Beställ bara inte vildsvinet...
Min kollega Hanne-Sofie gör V-tecknet utanför restaurangen. Ja, det kan ju hon göra som fick sin mat :)
Staty av en Champakvinna. Champa var ett antikt rike som existerade i nuvarande Vietnam mellan åren 192 och 1697 då det blev en vietnamesisk vasallstad. Riket upphörde helt att existera på 1720-talet.
Operahuset byggt 1897 och då var det typ ett kommmun/statshus. Det blev inte teater här förrän 1975
Att se juldekorationer i Asien i värmen är lika märkligt varje gång. Här är ljusgardiner som täcker ett av shoppingcentren i stan... och det finns ju en del såna - shoppingcenters alltså.
Antal steg: Ingen uppgift
15 november - Hoi An på egen hand
Det här hotellet i Hoi an är väldigt trevligt, tycker jag. Det är gångavstånd in till byn, har schysst Spa och en bra frukostbuffé.
Frukostborden är dekorerade med nyplockade blommor
Den här morgonen, som var början på en dag utan något på schemat direkt. regnade det. Och när det regnar så regnar det ordenligt. Det blev regncapen på för den frivilliga utflykten till skolan - som sen inte blev av. Vi blev inte insläppta då andra grupper hade misskött sig och personalen inte ville att historien skujlle upprepa sig. Det får man ju så klart respektera. Vi vände alltså tillbaka till hotellet i oförättat ärende.
Utsikt från mitt hotellrum
Regnet gav med sig i perioder och en sådan period promenerade jag runt i byn. Här har du lite bilder från min dag.
Ett av de mer centrala templen i Hoi An
Templet låg på en jättefin gård...eller man kanske borde skriva att gården låg fint vid templet. Vet inte vilket som var först.
Kommunistiska propagandaskyltar påminner mig alltid om när jag var 16 år (1978) och sjöng prog, gick med hårband, fjädrar i öronen ochr vinröd plysch och hängde med KPMLRs ungdomsförbund och förespråkade Revolution åt folket :) Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess...
På hotellet sprang några kattungar. Nåja, alla sprang inte...
på kvällen gick jag runt och Hanne-Sofie hade inspirerat mig till att köa sjal. Här hittade jag jättefina och lite senare kom jag därifrån med en (se bilden med jackan på)
Jag nämde det där med sidenlampor i en tidigare blogg. Visst är de fina? Och jag är fortfarande sugen på att köpa en men vet fortfarande inte var jag skulle hänga den...
Innan jag vände hemåt hämtade jag min nya jacka i duv/turkosblå cashmere. Till denna ser du min nya, vansinnigt matchade pashmina (som också är cashmere) sjal.
Antal steg: 9 776
Frukostborden är dekorerade med nyplockade blommor
Den här morgonen, som var början på en dag utan något på schemat direkt. regnade det. Och när det regnar så regnar det ordenligt. Det blev regncapen på för den frivilliga utflykten till skolan - som sen inte blev av. Vi blev inte insläppta då andra grupper hade misskött sig och personalen inte ville att historien skujlle upprepa sig. Det får man ju så klart respektera. Vi vände alltså tillbaka till hotellet i oförättat ärende.
Utsikt från mitt hotellrum
Regnet gav med sig i perioder och en sådan period promenerade jag runt i byn. Här har du lite bilder från min dag.
Ett av de mer centrala templen i Hoi An
Templet låg på en jättefin gård...eller man kanske borde skriva att gården låg fint vid templet. Vet inte vilket som var först.
Kommunistiska propagandaskyltar påminner mig alltid om när jag var 16 år (1978) och sjöng prog, gick med hårband, fjädrar i öronen ochr vinröd plysch och hängde med KPMLRs ungdomsförbund och förespråkade Revolution åt folket :) Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess...
På hotellet sprang några kattungar. Nåja, alla sprang inte...
på kvällen gick jag runt och Hanne-Sofie hade inspirerat mig till att köa sjal. Här hittade jag jättefina och lite senare kom jag därifrån med en (se bilden med jackan på)
Jag nämde det där med sidenlampor i en tidigare blogg. Visst är de fina? Och jag är fortfarande sugen på att köpa en men vet fortfarande inte var jag skulle hänga den...
Innan jag vände hemåt hämtade jag min nya jacka i duv/turkosblå cashmere. Till denna ser du min nya, vansinnigt matchade pashmina (som också är cashmere) sjal.
Antal steg: 9 776
14 november - Mot Hoi An med båttur på Thu Bon
Morgonen startade med utsikt över hustaken från mitt rum och en frukost ett par våningar ner.
Det finns inte många höga hus i Hué, inte.
Direkt efter frukost skulle vi lämna Hué och åka mot Hoi An, en annan anrik stad i Vietnam. Här är lite kort jag tog på vägen ner.
Översvämmande risfält
Gravar ser man överallt. Det finns nämligen inga restriktioner på var man får förlägga dem. Och så får du se andehusen på lite närmare håll. De här var till salu vid vägkanten.
Många broar åkte vi över. Vietnam har en hel del vattendrag.
Arbete på risfälten sker med vattenbuffel
Bergen låg inbäddade i moln under morgonen. Så stämningsfullt!
Vattenbufflar på rad . Kanske var det på väg till jobbet?
Tåget till Saigon körde om oss.
Tvätt i floden och utsikt innan vi åkte upp i bergspasset
Och i Vietnam håller chaufförer och hjälpchaufförer sina bussar i tipptopp skick, precis som jag är van vid
Vy över ett fiskeläger
Och så fick vi åka i den nya tunneln. Så himla skönt att slippa det livsfarliga passet! Vägen är visserligen lite längre men ack så mycket säkrare!
Första kontakten med Sydkinesiska havet, en del av Stilla havet
T vä: Nya Da Nang-bron över Han-floden - T hö Alltså du ser den inte men låååångt bort står en hög vit staty av buddist/taoistiska gudinnan Mazu som beskyddar sjöfarare.
Längs med kusten ligger många fiskebyar
Men stränderna är tomma och öde - och det är kanske lika bra? Här är det farliga underströmmar som kan sätta P för badandet nämligen. Men jag undrar hur länge det dröjer innan resorts och solstolar kommer. De har börjat poppa upp...
Vi stoppade helt kort för att gästerna skulle få dopppa fötterna i Sydkineiska havet :) Mycket uppskattat!
Vid lunchtid kom vi fram till Hoi An, en av sydostasiens äldsta städer och en personlig favorit.
Vi gick av vid typ infarten till gågatan
Japanska bron är symbol för staden och den fascinerade och inspirerade den franske konstnären Claude Monet så till den milda grad att den fick stå modell för en av hans tavlor (http://www.nationalgallery.org.uk/paintings/claude-oscar-monet-the-japanese-bridge)
På bron hittar du en apa och en hund med röd "hood" (står i början respektive slutet) men varför de står där är man inte helt säker på. Här finns även ett litet "kapell" tillägnat norra landsdelens vädergud, Tran Vo Bac De. I kapellet hittade jag sköldpaddan (förstås) men också Fågel Fenix, båda mytologiska figurer i Vietnam
Den täckta bron byggdes 1593 och förband den kinesiska delen med den japanska.
Sidenlampor hängde i träden. Jag blev allt sugen på att köpa en - men var skulle jag ha den???
Efter broövergången gick vi ner till båtarna. Det var dags att ge sig ut på floden Thu Bon som rinner ut i Sydkineiska havet just i Hoi An!
Färgglada motorbåtar tog oss runt en av de mindre öarna utanför staden
Vi passerade den lokala marknaden och jag noterade att översvämning var ett problem här liksom i Bangkok, då man bunkrat upp med sandsäckar på strandbanken även här.
Vietnamesisk fisketeknik
Floden är inte bara viktig för fiske. Det går en hel del transporter på den här floden också!
På öarna runt om i floden är det klonger och några hade dammluckor för att skydda sig mot översvämningarna
På väg tillbaka till hotellet stannade vi och gick in på ett hantverkshus. Där satt kvinnor och sydde tavlor med silkestråd och vi fick träffa producenterna av tråden (silkesmaskar i olika livsskeden). Här tog mitt spontana jag över så när jag kom därifrån hade jag beställt en jacka i kashmere i duvblått. Hur i hela friden gick det till utan att jag märkte det???
Kvällen var sedan på egen hand, även middagen vilket innebar att jag kunde äta vid sex-tiden. Perfekt!
Jag och HanneSofie gick dessutom på byn och kollade vad vi skulle handla imorgon när vi hade hela dagen på egen hand. Och nog hittade man lite alltså. Det var nog bra att få en natt att meditera på vad man egentligen behöver hehe
Antal steg: 12 136
Det finns inte många höga hus i Hué, inte.
Direkt efter frukost skulle vi lämna Hué och åka mot Hoi An, en annan anrik stad i Vietnam. Här är lite kort jag tog på vägen ner.
Översvämmande risfält
Gravar ser man överallt. Det finns nämligen inga restriktioner på var man får förlägga dem. Och så får du se andehusen på lite närmare håll. De här var till salu vid vägkanten.
Många broar åkte vi över. Vietnam har en hel del vattendrag.
Arbete på risfälten sker med vattenbuffel
Bergen låg inbäddade i moln under morgonen. Så stämningsfullt!
Vattenbufflar på rad . Kanske var det på väg till jobbet?
Tåget till Saigon körde om oss.
Tvätt i floden och utsikt innan vi åkte upp i bergspasset
Och i Vietnam håller chaufförer och hjälpchaufförer sina bussar i tipptopp skick, precis som jag är van vid
Vy över ett fiskeläger
Och så fick vi åka i den nya tunneln. Så himla skönt att slippa det livsfarliga passet! Vägen är visserligen lite längre men ack så mycket säkrare!
Första kontakten med Sydkinesiska havet, en del av Stilla havet
T vä: Nya Da Nang-bron över Han-floden - T hö Alltså du ser den inte men låååångt bort står en hög vit staty av buddist/taoistiska gudinnan Mazu som beskyddar sjöfarare.
Längs med kusten ligger många fiskebyar
Men stränderna är tomma och öde - och det är kanske lika bra? Här är det farliga underströmmar som kan sätta P för badandet nämligen. Men jag undrar hur länge det dröjer innan resorts och solstolar kommer. De har börjat poppa upp...
Vi stoppade helt kort för att gästerna skulle få dopppa fötterna i Sydkineiska havet :) Mycket uppskattat!
Vid lunchtid kom vi fram till Hoi An, en av sydostasiens äldsta städer och en personlig favorit.
Vi gick av vid typ infarten till gågatan
Japanska bron är symbol för staden och den fascinerade och inspirerade den franske konstnären Claude Monet så till den milda grad att den fick stå modell för en av hans tavlor (http://www.nationalgallery.org.uk/paintings/claude-oscar-monet-the-japanese-bridge)
På bron hittar du en apa och en hund med röd "hood" (står i början respektive slutet) men varför de står där är man inte helt säker på. Här finns även ett litet "kapell" tillägnat norra landsdelens vädergud, Tran Vo Bac De. I kapellet hittade jag sköldpaddan (förstås) men också Fågel Fenix, båda mytologiska figurer i Vietnam
Den täckta bron byggdes 1593 och förband den kinesiska delen med den japanska.
Sidenlampor hängde i träden. Jag blev allt sugen på att köpa en - men var skulle jag ha den???
Efter broövergången gick vi ner till båtarna. Det var dags att ge sig ut på floden Thu Bon som rinner ut i Sydkineiska havet just i Hoi An!
Färgglada motorbåtar tog oss runt en av de mindre öarna utanför staden
Vi passerade den lokala marknaden och jag noterade att översvämning var ett problem här liksom i Bangkok, då man bunkrat upp med sandsäckar på strandbanken även här.
Vietnamesisk fisketeknik
Floden är inte bara viktig för fiske. Det går en hel del transporter på den här floden också!
På öarna runt om i floden är det klonger och några hade dammluckor för att skydda sig mot översvämningarna
På väg tillbaka till hotellet stannade vi och gick in på ett hantverkshus. Där satt kvinnor och sydde tavlor med silkestråd och vi fick träffa producenterna av tråden (silkesmaskar i olika livsskeden). Här tog mitt spontana jag över så när jag kom därifrån hade jag beställt en jacka i kashmere i duvblått. Hur i hela friden gick det till utan att jag märkte det???
Kvällen var sedan på egen hand, även middagen vilket innebar att jag kunde äta vid sex-tiden. Perfekt!
Jag och HanneSofie gick dessutom på byn och kollade vad vi skulle handla imorgon när vi hade hela dagen på egen hand. Och nog hittade man lite alltså. Det var nog bra att få en natt att meditera på vad man egentligen behöver hehe
Antal steg: 12 136
13 november - I Hué med omnejd
Det blev lite kvarvarande sandwich som frukost på tåget och lite slappande innan klockan blev tio då det var tid att kliva ut på stationen i Hué. Staden har några områden står på UNESCOS Världsarvlista sedan 1993 - du ska få bli med och besöka ett par av dem.
För att komma ut från tågstationen måste man visa sin tågbiljett. Undrar vad som skulle hända om man tappat bort den? Blir man arresterad för att ha plankat då, kanske?
Frukost på vårt hotell och vi kunde få våra rum trots att klockan inte var 15.00. Det är ju annars vid den tiden man ska få sina rum enligt internationell praxis. Turen var på vår sida, alltså.
Bästa på frukosten? Soppan och nyplockade pyttepyttesmå mandariner!
I badrummet fick jag syn på något som kröp på dörren - en stor, gul geting! En sån där som sticks väldigt bra, kan man säga.
Men man är väl Reseledare? En reseledare är nämligen förberedd på att lösa snart sagt ALLA problem som kan uppstå under en resa! Så jag fram till resväskan och rotade fram "Tamtara" typ Radar, det vill säga min bästa kompis i Asien - Baygone, insekternas värsta fiende! Och ni har sett sprayflaskan förut, eller hur?
En farlig insekt är snart en död insekt - om guiden själv får välja!
Inte förrän klockan blev ett var det dags för utflykt! Då skulle vi på drakbåttur på Song Huong, Parfymfloden.
Läckra drakbåtar, va?
Floden heter Parfymfloden på grund av alla doftande, blommande träd längs med strandkanten. Dessvärre varken blommade eller doftade det just den här dagen. Vi var där fel tid på året helt enkelt. Men vackert var det!
På Hà Khê-kullen besökte vi den Zen-buddhistiska Thien Mu-pagodan med Phuoc Dien-tornet som är sju våningar högt och byggdes år 1844 (en del källor uppger 1864!).
Klockan, Dai Hong Chung, är från 1710 och sägs höras på 10 kilometers avstånd. Vikten finns lite delade meningar om men de flesta källor uppger 3285 kg så det får man väl kanske tro på.
T vä: en av tempelväktarna - T hö en glad munk som oftast missuppfattas för att vara buddha. Men buddhastatyer är alltid med gloria... Den här ser ut att prata i mobiltelefon, tyckte jag haha
T vä: Obilgatoriska trumman - Mitten - en munk slår på urnan när en troende kommer och ber - T hö I buddhismen har både numerologi och astrologi stor betydelse. I den här pagodan finner du en jättefin och detaljerad stjärnkarta.
Bonsaiträdgården med många intressanta uppbindningar
Abotten Hòa Thượng Thích Ðôn Hậus har fått en grav i tallunden bakom templet, som tack för arbetet han lade ner under återuppbyggnaden av templet i början av 1900-talet efter att det blev förstört under en cyklon.
Jag blev fascinerad över trädet som är översållad med en klängväxt. Jag frågade både kollega och lokalguide vad det var för sort och fick förklarat för mig att det är en orkidé. Inte så mycket till upplysning dessvärre och jag har verkligen försökt hitta den men inte lyckats. Ett tag trodde jag det var Christensonia vietnamica men växtsättet stämmer inte helt... Om du vet så hör av dig!
Den röda färgen är helig i buddismen och anses bland annat ge beskydd mot onda ögat.
Och så klart finns det en sköldpadda även här. Den är utskuren i marmor, klar 1715 och har en 2,5 meter hög stele (rest stenblock) på ryggen med inspriptioner som handlar om Kung Nguyen Phuc Chus arbete med det största renoveringsarbete och tillbyggandet i templets historia.
Från Thien Mu-pagodan åkte vi buss till Citadellet som också ligger vid Parfymfloden. Här blev det tyvärr en smula stressigt. För efter guidningen fick vi bara 20 minuter på oss att gå runt och det här området är JÄTTEstort (500 hektar = 5 kvadratkilometer).
Personligen löste jag detta genom att regelrätt springa runt hela området - och med detta i minnet ska jag definitivt ändra tidsdisposition för den här utflyktsdagen, känner jag. Men först lite bilder från själva guidningen, då!
Ingången till området och Citadellet, byggt 1805-1832 då landet styrdes av Nguyen-dynastin. Under tak står 4 av 400 kanoner som en gång stod uppställda som beskydd.
Och bakom första porten, på Ngo Mon-torget, satt det fullt med röda drakar i träden. Ingen symbolik i dem inte. Jag tror den här platsen är poppis att leka med drakar helt enkelt :)
Cot Co, Flaggtornet med vietnamesiska flaggan (röd med gul stjärna). Tidigare stod en del kanonerna du såg tidigare, här uppe.
Ngo Mon - middagsporten - ingången till kungliga palatset
Att mata Koikarparna måste man, för tur vill man ju ha!
Ingången till Dien Thai Hoa, Tronpalatset (kallas också för Palace of Supreme Harmony) Och nog påminner den röda plattan om solguden Ra:s symbol i Egypten, eller hur? Världshistorien sammanfaller ständigt...
En av trapporna var omgiven av urnor med blommande buskar och klippta träd som såg ut om julgranar
Bredvid ett av vaktlejonen stod plötsligt en häst att rida ett varv på om man ville... passade inte helt in, faktiskt.
T vä: Bakom varje sten stod en soldat och det var bara de högst rankade som fick en sten. Den som var närmast tronsalen var också den som stod högst i rankingen. T hö: Utsmyckade pelare framför Tronsalen
Och efter Tronpalatset slutade rundvandringen i Den kungliga förbjudna staden (Kallas ibland även för Den purpurfärgade förbjudna staden) mellan Mandarinbostäderna (Mandariner = västerländsk benämning på kinesiska kejserliga ämbestmän) vid den gyllene draken som lär vara täckt med bladguld.
Fram hit var det alltså guidning och här började min joggingtur!
Jag startade med gården med mandarinbyggnaderna som idag inhyser ett kafé på vänster hand och ett litet museum på höger hand. Jag fortsatte sedan runt och även om jag missade en massa fick jag iallafall en ganska god överblick av området.
Hittade jättefina bronsurnorna som tjänstgjorde - och tjänstgör - som vattentunnor. Man menar att konsten att arbeta i brons härstammar från Hué.
Ett par av gångarna varav den till höger hade otroligt vackra dörrar i rött och guld. Dessvärre saknades byggnaden de ledde in i...
Utsikt från en av broarna mot en ö. Det fanns en hel del konstgjorda sjöar i området och vattnet kommer ganska troligt från Parfymfloden eftersom Citadellet ligger på norra flanken av floden.
Drakdekoration på trappa och en av paviljongerna
Och så kom en buske som var klippt som en sköldpadda. Varför blir jag inte förvånad?
Två portar... fast det ser nu ju!
Ytterligare en vacker vattentunna i brons och ytterligare en port i en svart vägg. Att väggarna är svarta beror på det fuktiga klimatet.
Från Citadellet begav vi oss sedan till Tu Ducs grav. Han var den fjärde kungen i Ngyuen-dynastin och anses vara den siste oberoende härskaren i Vietnam. Nåja, han förlorade faktiskt landet mot fransmännen så det kan väl diskuteras :/ Men många menar att han har den vackraste minneslundarna (mausoleum) iallafall och nog ligger det vackert. Hade det inte varit så förfallet hade det kunnat vara mycket vackrare. Men det är väldigt rogivande att gå här och jag kan gott förstå att Tu Duc gärna åkte hit när han levde. Japp! För man började bygga i området medan han levde nämligen
Sjön på området får sitt vatten från Parfymfloden. Hit åkte han bland annat för att fiska för det älskade han.
Stenstatyer av små elefanter och hästar jämte korta mandariner, som inte fick avbildas högre än kungen vilket innebär att de alla är kortare än 153 cm, står vakt.
I paviljongen, som är öppen på fyra sidor står en stele på 20 ton som mer eller mindre innehåller Tu Ducs självbiografi.
Tu Ducs sarkofag som han inte ligger i (och ingen vet var hans kropp finns heller) och gården den finns på
Från mausoleet tog vi bussen tillbaka till hotellet och självklart blev det en del fotograferat även genom fönstret.
Kor som betar på vägkanten och vietnamesiska andehus (ganska olika de som finns i Thailand) som det finns gott om här i trakten.
Bro över Parfymfloden, infarten till den lokala marknaden och fruktförsäljning på trottoaren
Vi åt en kunglig middag med enbart kreativt dekorerad mat och fick dessutom en demo på hur man gör rosor av tomatskal. Klart schysst stället som jag lär komma tillbaka till!
Och idag fick jag smaka det inhemska vinet, Dalat som inte var hemskt men heller inte jättegott till mat. Funkar nog med en massa is och som socialdricka möjligtvis.
I en av rätterna ingick lotusfrö. Smakar ungefär som bönor.
Se så vackert man serverade bön-kakor och klementiner!
Demonstration av hur man gör rosor av tomatskal
Dagen slutade, som vanligt, sent vilket innebar att jag inte kom i säng förrän tio... Att äta middag klockan åtta ligger inte helt i linje med mitt sätt att leva... Men det har varit en trevlig och intressant dag och det uppväger ju en del, förstås!
Antal steg: 12 935
För att komma ut från tågstationen måste man visa sin tågbiljett. Undrar vad som skulle hända om man tappat bort den? Blir man arresterad för att ha plankat då, kanske?
Frukost på vårt hotell och vi kunde få våra rum trots att klockan inte var 15.00. Det är ju annars vid den tiden man ska få sina rum enligt internationell praxis. Turen var på vår sida, alltså.
Bästa på frukosten? Soppan och nyplockade pyttepyttesmå mandariner!
I badrummet fick jag syn på något som kröp på dörren - en stor, gul geting! En sån där som sticks väldigt bra, kan man säga.
Men man är väl Reseledare? En reseledare är nämligen förberedd på att lösa snart sagt ALLA problem som kan uppstå under en resa! Så jag fram till resväskan och rotade fram "Tamtara" typ Radar, det vill säga min bästa kompis i Asien - Baygone, insekternas värsta fiende! Och ni har sett sprayflaskan förut, eller hur?
En farlig insekt är snart en död insekt - om guiden själv får välja!
Inte förrän klockan blev ett var det dags för utflykt! Då skulle vi på drakbåttur på Song Huong, Parfymfloden.
Läckra drakbåtar, va?
Floden heter Parfymfloden på grund av alla doftande, blommande träd längs med strandkanten. Dessvärre varken blommade eller doftade det just den här dagen. Vi var där fel tid på året helt enkelt. Men vackert var det!
På Hà Khê-kullen besökte vi den Zen-buddhistiska Thien Mu-pagodan med Phuoc Dien-tornet som är sju våningar högt och byggdes år 1844 (en del källor uppger 1864!).
Klockan, Dai Hong Chung, är från 1710 och sägs höras på 10 kilometers avstånd. Vikten finns lite delade meningar om men de flesta källor uppger 3285 kg så det får man väl kanske tro på.
T vä: en av tempelväktarna - T hö en glad munk som oftast missuppfattas för att vara buddha. Men buddhastatyer är alltid med gloria... Den här ser ut att prata i mobiltelefon, tyckte jag haha
T vä: Obilgatoriska trumman - Mitten - en munk slår på urnan när en troende kommer och ber - T hö I buddhismen har både numerologi och astrologi stor betydelse. I den här pagodan finner du en jättefin och detaljerad stjärnkarta.
Bonsaiträdgården med många intressanta uppbindningar
Abotten Hòa Thượng Thích Ðôn Hậus har fått en grav i tallunden bakom templet, som tack för arbetet han lade ner under återuppbyggnaden av templet i början av 1900-talet efter att det blev förstört under en cyklon.
Jag blev fascinerad över trädet som är översållad med en klängväxt. Jag frågade både kollega och lokalguide vad det var för sort och fick förklarat för mig att det är en orkidé. Inte så mycket till upplysning dessvärre och jag har verkligen försökt hitta den men inte lyckats. Ett tag trodde jag det var Christensonia vietnamica men växtsättet stämmer inte helt... Om du vet så hör av dig!
Den röda färgen är helig i buddismen och anses bland annat ge beskydd mot onda ögat.
Och så klart finns det en sköldpadda även här. Den är utskuren i marmor, klar 1715 och har en 2,5 meter hög stele (rest stenblock) på ryggen med inspriptioner som handlar om Kung Nguyen Phuc Chus arbete med det största renoveringsarbete och tillbyggandet i templets historia.
Från Thien Mu-pagodan åkte vi buss till Citadellet som också ligger vid Parfymfloden. Här blev det tyvärr en smula stressigt. För efter guidningen fick vi bara 20 minuter på oss att gå runt och det här området är JÄTTEstort (500 hektar = 5 kvadratkilometer).
Personligen löste jag detta genom att regelrätt springa runt hela området - och med detta i minnet ska jag definitivt ändra tidsdisposition för den här utflyktsdagen, känner jag. Men först lite bilder från själva guidningen, då!
Ingången till området och Citadellet, byggt 1805-1832 då landet styrdes av Nguyen-dynastin. Under tak står 4 av 400 kanoner som en gång stod uppställda som beskydd.
Och bakom första porten, på Ngo Mon-torget, satt det fullt med röda drakar i träden. Ingen symbolik i dem inte. Jag tror den här platsen är poppis att leka med drakar helt enkelt :)
Cot Co, Flaggtornet med vietnamesiska flaggan (röd med gul stjärna). Tidigare stod en del kanonerna du såg tidigare, här uppe.
Ngo Mon - middagsporten - ingången till kungliga palatset
Att mata Koikarparna måste man, för tur vill man ju ha!
Ingången till Dien Thai Hoa, Tronpalatset (kallas också för Palace of Supreme Harmony) Och nog påminner den röda plattan om solguden Ra:s symbol i Egypten, eller hur? Världshistorien sammanfaller ständigt...
En av trapporna var omgiven av urnor med blommande buskar och klippta träd som såg ut om julgranar
Bredvid ett av vaktlejonen stod plötsligt en häst att rida ett varv på om man ville... passade inte helt in, faktiskt.
T vä: Bakom varje sten stod en soldat och det var bara de högst rankade som fick en sten. Den som var närmast tronsalen var också den som stod högst i rankingen. T hö: Utsmyckade pelare framför Tronsalen
Och efter Tronpalatset slutade rundvandringen i Den kungliga förbjudna staden (Kallas ibland även för Den purpurfärgade förbjudna staden) mellan Mandarinbostäderna (Mandariner = västerländsk benämning på kinesiska kejserliga ämbestmän) vid den gyllene draken som lär vara täckt med bladguld.
Fram hit var det alltså guidning och här började min joggingtur!
Jag startade med gården med mandarinbyggnaderna som idag inhyser ett kafé på vänster hand och ett litet museum på höger hand. Jag fortsatte sedan runt och även om jag missade en massa fick jag iallafall en ganska god överblick av området.
Hittade jättefina bronsurnorna som tjänstgjorde - och tjänstgör - som vattentunnor. Man menar att konsten att arbeta i brons härstammar från Hué.
Ett par av gångarna varav den till höger hade otroligt vackra dörrar i rött och guld. Dessvärre saknades byggnaden de ledde in i...
Utsikt från en av broarna mot en ö. Det fanns en hel del konstgjorda sjöar i området och vattnet kommer ganska troligt från Parfymfloden eftersom Citadellet ligger på norra flanken av floden.
Drakdekoration på trappa och en av paviljongerna
Och så kom en buske som var klippt som en sköldpadda. Varför blir jag inte förvånad?
Två portar... fast det ser nu ju!
Ytterligare en vacker vattentunna i brons och ytterligare en port i en svart vägg. Att väggarna är svarta beror på det fuktiga klimatet.
Från Citadellet begav vi oss sedan till Tu Ducs grav. Han var den fjärde kungen i Ngyuen-dynastin och anses vara den siste oberoende härskaren i Vietnam. Nåja, han förlorade faktiskt landet mot fransmännen så det kan väl diskuteras :/ Men många menar att han har den vackraste minneslundarna (mausoleum) iallafall och nog ligger det vackert. Hade det inte varit så förfallet hade det kunnat vara mycket vackrare. Men det är väldigt rogivande att gå här och jag kan gott förstå att Tu Duc gärna åkte hit när han levde. Japp! För man började bygga i området medan han levde nämligen
Sjön på området får sitt vatten från Parfymfloden. Hit åkte han bland annat för att fiska för det älskade han.
Stenstatyer av små elefanter och hästar jämte korta mandariner, som inte fick avbildas högre än kungen vilket innebär att de alla är kortare än 153 cm, står vakt.
I paviljongen, som är öppen på fyra sidor står en stele på 20 ton som mer eller mindre innehåller Tu Ducs självbiografi.
Tu Ducs sarkofag som han inte ligger i (och ingen vet var hans kropp finns heller) och gården den finns på
Från mausoleet tog vi bussen tillbaka till hotellet och självklart blev det en del fotograferat även genom fönstret.
Kor som betar på vägkanten och vietnamesiska andehus (ganska olika de som finns i Thailand) som det finns gott om här i trakten.
Bro över Parfymfloden, infarten till den lokala marknaden och fruktförsäljning på trottoaren
Vi åt en kunglig middag med enbart kreativt dekorerad mat och fick dessutom en demo på hur man gör rosor av tomatskal. Klart schysst stället som jag lär komma tillbaka till!
Och idag fick jag smaka det inhemska vinet, Dalat som inte var hemskt men heller inte jättegott till mat. Funkar nog med en massa is och som socialdricka möjligtvis.
I en av rätterna ingick lotusfrö. Smakar ungefär som bönor.
Se så vackert man serverade bön-kakor och klementiner!
Demonstration av hur man gör rosor av tomatskal
Dagen slutade, som vanligt, sent vilket innebar att jag inte kom i säng förrän tio... Att äta middag klockan åtta ligger inte helt i linje med mitt sätt att leva... Men det har varit en trevlig och intressant dag och det uppväger ju en del, förstås!
Antal steg: 12 935
12 november - Vilse = fullständigt normalt!
Idag hade vi tid att gå på egen hand i Hanoi innan vi skulle ta tåget till Hué. Och jag bestämde mig för att : Jag GÅR in! hahaha Ja, det var ju en tveksamt bra idé skulle det komma att visa sig. Men jag fick se mycket som jag annars inte skulle ha sett, förstås!
Totalt fick jag fråga om vägen på olika hotell fyra gånger hahaha. Ja, man har inte roligare än man gör sig. Inget ont som inte har något gott med sig, va? För kolla här vad jag fick se som jag inte skulle ha sett annars!
Sjön Hồ Tây (West lake) som jag trodde var Hồ Hoàn Kiếm innan jag gick in på Sofitel (den höga byggnaden du ser på bilden) och frågade var jag var...
Och så hamnade jag på Dong Xuan marknaden - Hanois störst inomhusmarknad som även har Fresh food. Var inte det trevligt? En kvinnlig säljare försökte motivera mig att köpa med mig en påse körsbärstomater.
Den här skylten såg jag två gånger... andra gången var när jag upptäckte att jag gått i cirkel haha
Så råkade jag hamna vid Nhà thờ Cửa Bắc, byggd av fransmännen 1932 är idag en av tre mest betydelsefulla katolska kyrkorna i Hanoi. (De andra är Ham Long-kyrkan och St. Joseph katedralen.) Tog kort och tillägnar dem min vördade moster Kerstin som är just katolik :)
Ett och annat övergångsställe finns i staden och man är glad för alla... fast de hade jag väl träffat på även om jag inte gått vilse så det var kanske inget speciellt...
Det gamla fina vattentornet "Bót Hàng Đậu", byggt av fransmännen 1894 hade jag inte stött på iallafall. Hade inte tid att se om det var öppet men vet att man kan gå in i det.
Long Bien-bron förbinder två stadsdelar i Hanoi. Den byggdes 1903 av fransmännen och då hette den Paul Doumer Bridge efter franska generalguvernören i Indokina... Och du ser att jag promenerade längs Hanoi Ceramic Road, va? Med den där 3,850 meter långa mosaikväggen som finns i Guinness rekordbok sedan 2010.
Och kolla in husen - smala och höga. Visst är de fiiiiinaaaa!
Tittade in på en gård och vad fick jag väl se? Ho Chi Min, förstås! Det finns inplastade kort att köpa med honom på. Själv äger jag två av någon outgrundlig anledning...
Så äntligen kom jag till kända trakter. Funderade på att köpa några extra reselakan att ta med hem som present men avstod. De är ganska tunga, faktiskt.
Mellanlandade på ThaiExpress och åt en godkänd Pad Thai! Jag var så himla sugen på något med sting i. Det saknar jag i Vietnam... Upplever att det mesta smakar koriander, en icke-favorit-krydda!
När man klarar sina examina här åker man gärna omkring och fotograferar sig. Även turister fotograferade och man ställde glatt upp på bild. Här vid sjön Hồ Hoàn Kiếm dit jag också kom till slut.
Och dra mig på en tallkotte- jag kom fram till mitt mål som var Vattendockteatern, där jag egentligen skulle ha startat min tur runt gamla stan hahaha
Innan mina äventyr var slut på egen hand bestämde jag mig för att gå på SPA och få massage. Gick in till ett populärt SPA dit man gärna går och gör sig fin inför bröllop "Diamond SPA". (http://diamond-spa.com/english/beamember.php)
Klockan sex tog vi bussen till den anrika järnvägsstationen som slog upp sina portar 1902. Det var nämligen dags att ta resväskan och bege sig till tåget som skulle ta oss till Hué, tidigare huvudstad i Vietnam. Järnvägen vi skulle åka på, byggdes av fransmännen på 1880-talet och går mellan Hanoi och Saigon.
Jag var redo med mina guldiga reselakan och grårutiga munskydd, båda som skydd mot eventuella insekter... Hade blivit uppskrämd om hur hygienen på tåget var... men det visade sig att vi hade blivit uppgraderade en klass så det var inte såååå farligt.
Alla vagnarna är märkta med ordet Toa, vilket torde betyda "vagn". Men för information såg vår gemensamma toalett ut så här. Lite jobbigt att gå på eftersom tåget påminde mig om tåg i Tyskland på 60-talet - högljutt, skakigt och läskigt att passera mellan vagnarna! Det gällde att hålla sig i väggarna :)
Om man sov inte gott alls haha Man sover fyra och fyra i en liten hytt och i "min" låg Hanne-Sofie, jag och en gäst som reste ensam + en okänd vietnamesisk kvinna som inte pratade engelska. Vi visste inte vart hon skulle och skruvade därför inte av ljudet på utropen av stationerna som var åtta stycken totalt. Behöver jag berätta att man vaknade varje gång? Men oavsett detta så är tågresan en spännande upplevelse, tycker jag. Det är ju liksom så det är!
PARENTES ETT: Det var fler än en gång jag blev nostalgisk under denna turen. Jag kom bland annat att tänka på besöken i S:t Ottilien (Benedektinerklostret utanför München - http://www.erzabtei.de/html) med mamma och moster Kerstin eller med familjen - och mindes Pater Valter som trollade fram glassar ur kåpan till Brollan och mig och vi tyckte det var så himla magiskt! Vet inte helt varför jag började tänka på just det där, men troligtvis var det för att ett par av gästerna hade sin dotter som nunna i ett kloster i Sverige.
PARENTES TVÅ: Under rundresan fick jag frågan vilket som var Linköpings vänort i Norge. Den frågan kunde jag inte svara på vid tillfälle men vet nu att det är Tønsberg (Mer om Tønsberg på http://www.tonsberg.kommune.no/ och mer om Linköpings vänorter på http://www.linkoping.se/Vanorter)
Antal steg: 22 121
Totalt fick jag fråga om vägen på olika hotell fyra gånger hahaha. Ja, man har inte roligare än man gör sig. Inget ont som inte har något gott med sig, va? För kolla här vad jag fick se som jag inte skulle ha sett annars!
Sjön Hồ Tây (West lake) som jag trodde var Hồ Hoàn Kiếm innan jag gick in på Sofitel (den höga byggnaden du ser på bilden) och frågade var jag var...
Och så hamnade jag på Dong Xuan marknaden - Hanois störst inomhusmarknad som även har Fresh food. Var inte det trevligt? En kvinnlig säljare försökte motivera mig att köpa med mig en påse körsbärstomater.
Den här skylten såg jag två gånger... andra gången var när jag upptäckte att jag gått i cirkel haha
Så råkade jag hamna vid Nhà thờ Cửa Bắc, byggd av fransmännen 1932 är idag en av tre mest betydelsefulla katolska kyrkorna i Hanoi. (De andra är Ham Long-kyrkan och St. Joseph katedralen.) Tog kort och tillägnar dem min vördade moster Kerstin som är just katolik :)
Ett och annat övergångsställe finns i staden och man är glad för alla... fast de hade jag väl träffat på även om jag inte gått vilse så det var kanske inget speciellt...
Det gamla fina vattentornet "Bót Hàng Đậu", byggt av fransmännen 1894 hade jag inte stött på iallafall. Hade inte tid att se om det var öppet men vet att man kan gå in i det.
Long Bien-bron förbinder två stadsdelar i Hanoi. Den byggdes 1903 av fransmännen och då hette den Paul Doumer Bridge efter franska generalguvernören i Indokina... Och du ser att jag promenerade längs Hanoi Ceramic Road, va? Med den där 3,850 meter långa mosaikväggen som finns i Guinness rekordbok sedan 2010.
Och kolla in husen - smala och höga. Visst är de fiiiiinaaaa!
Tittade in på en gård och vad fick jag väl se? Ho Chi Min, förstås! Det finns inplastade kort att köpa med honom på. Själv äger jag två av någon outgrundlig anledning...
Så äntligen kom jag till kända trakter. Funderade på att köpa några extra reselakan att ta med hem som present men avstod. De är ganska tunga, faktiskt.
Mellanlandade på ThaiExpress och åt en godkänd Pad Thai! Jag var så himla sugen på något med sting i. Det saknar jag i Vietnam... Upplever att det mesta smakar koriander, en icke-favorit-krydda!
När man klarar sina examina här åker man gärna omkring och fotograferar sig. Även turister fotograferade och man ställde glatt upp på bild. Här vid sjön Hồ Hoàn Kiếm dit jag också kom till slut.
Och dra mig på en tallkotte- jag kom fram till mitt mål som var Vattendockteatern, där jag egentligen skulle ha startat min tur runt gamla stan hahaha
Innan mina äventyr var slut på egen hand bestämde jag mig för att gå på SPA och få massage. Gick in till ett populärt SPA dit man gärna går och gör sig fin inför bröllop "Diamond SPA". (http://diamond-spa.com/english/beamember.php)
Klockan sex tog vi bussen till den anrika järnvägsstationen som slog upp sina portar 1902. Det var nämligen dags att ta resväskan och bege sig till tåget som skulle ta oss till Hué, tidigare huvudstad i Vietnam. Järnvägen vi skulle åka på, byggdes av fransmännen på 1880-talet och går mellan Hanoi och Saigon.
Jag var redo med mina guldiga reselakan och grårutiga munskydd, båda som skydd mot eventuella insekter... Hade blivit uppskrämd om hur hygienen på tåget var... men det visade sig att vi hade blivit uppgraderade en klass så det var inte såååå farligt.
Alla vagnarna är märkta med ordet Toa, vilket torde betyda "vagn". Men för information såg vår gemensamma toalett ut så här. Lite jobbigt att gå på eftersom tåget påminde mig om tåg i Tyskland på 60-talet - högljutt, skakigt och läskigt att passera mellan vagnarna! Det gällde att hålla sig i väggarna :)
Om man sov inte gott alls haha Man sover fyra och fyra i en liten hytt och i "min" låg Hanne-Sofie, jag och en gäst som reste ensam + en okänd vietnamesisk kvinna som inte pratade engelska. Vi visste inte vart hon skulle och skruvade därför inte av ljudet på utropen av stationerna som var åtta stycken totalt. Behöver jag berätta att man vaknade varje gång? Men oavsett detta så är tågresan en spännande upplevelse, tycker jag. Det är ju liksom så det är!
PARENTES ETT: Det var fler än en gång jag blev nostalgisk under denna turen. Jag kom bland annat att tänka på besöken i S:t Ottilien (Benedektinerklostret utanför München - http://www.erzabtei.de/html) med mamma och moster Kerstin eller med familjen - och mindes Pater Valter som trollade fram glassar ur kåpan till Brollan och mig och vi tyckte det var så himla magiskt! Vet inte helt varför jag började tänka på just det där, men troligtvis var det för att ett par av gästerna hade sin dotter som nunna i ett kloster i Sverige.
PARENTES TVÅ: Under rundresan fick jag frågan vilket som var Linköpings vänort i Norge. Den frågan kunde jag inte svara på vid tillfälle men vet nu att det är Tønsberg (Mer om Tønsberg på http://www.tonsberg.kommune.no/ och mer om Linköpings vänorter på http://www.linkoping.se/Vanorter)
Antal steg: 22 121
11 november - Hanoi 24/7
Denna morgon vaknade jag som miljonär flera gånger om och kikade ut från mitt hotellrum för att planera hur jag skulle använda pengarna :)
Men, men. Säg den lycka som består? Om miljonerna ändå hade varit i svenska pengar. 1/2 miljon Dong är nämligen bara värda runt 270 spänn haha). Aja, alla dessa skulle iallafall få vara med på cityturen i Hanoi. Man vet ju aldrig. Kanske man hittar något man känner att man inte kan leva utan? Sånt händer.
I Vietnam är det bara småpengarna som är gjorda av papper och de byts nu successivt ut mot mynt. Ocn i dagarna hörde jag att Sverige har "upptäckt" idén med plastpengar eftersom man menar att de håller längre. Eh, smart Sverige! Tänk att det bara dröjde nästan 24 år att upptäcka det?! (Australien var först med plastsedlar, 1988 och Rumänien först i Europa, 1999 - Vietnam började byta ut papper mot plast 2003...)
Men jag behöver inte bekymra mig om att dra åt svångremmen vad beträffar pengar, snarare bältet. Idag kunde jag nämligen dra åt obehindrat så jag hamnade i sista hålet av de två jag gjorde för att par månader i Thailand... Läskigt!
Så blev klockan 8 och vi åkte iväg. Här är lite bilder från dagen - och jag gillar verkligen Hanoi. Det är en storstad och eftersom Vietnams turism ligger i sin linda fortfarande är den genuin och souvenirbutiker lyser med sin frånvaro (för det mesta). Vi som turistar får handla i deras egna butiker. Sånt uppskattas! Som du vet är jag ingen vän av souvenirer eller dåligt sydda kläder enbart för turisten...
Så, go vänner. Här är bilderna från dagens äventyr då!
Vietnam (Eg Socialistiska republiken Vietnam) är ju en enpartistat, d v s enbart kommunistpartiet är tillåtet, Och nog såg jag mycket Ryssland. Skyltar och krigsmonument var klassiska - och många! Mausoleet för Ho Chi Min och paradplatsen var som att förflytta sig till Röda torget, bara lite annorlunda utseende, om du fattar.
Klonger (kanaler) och diskning på trottoaren - precis som i Thailand. Ja, mycket är samma som där - men lika mycket är olika, bara så du vet! Maten för att ta ett exempel, är i sig inget spicy - vill man ha sting i maten får man adda själv när maten är klar.
National War Memorial, Ba Dinh Distric
Framför Ho Chi Mins mausoleum (som han absolut inte ville ligga i men gör den ändå förutom en gång om året då han är på uppfräschning i Moskva) paraderas det vid kommunistiska högtider/ceremonier
Presidentpalatset som Ho Chi Min inte ville bo i för han tyckte det var för lyxigt
Garagen med fina bilar från fransmännens ockupation: Två Volga (ryska bilar!) och en Peugot
Här i området bodde Ho Chi Min istället för i Presidentpalatset - ett enkelt pålhus.
Kontor och mötesrum - och det var när vi gick runt här som vi blev förföljda av en mycket trolig ficktjuv - ett vida känt problem. Jag tog en bild på honom och Hanne-Sofie stirrade på honom varefter han försvann. Men att de kretsade runt oss i olika skepnader kunde vi konstatera vid ett flertal tillfällen under vår resa. Var uppmärksam på vilka du har runt dig, alltså!
Har försökt artbestämma den röda blomman men inte lyckats. Träden ser ut att vara Pomelo iallafall - en jämrans god citrusfrukt!.
Ho Chi Min-bild i 3D finns att köpa i souvenirbutiken som ligger intill.
Vaktombytet kom... och parkarbetarna också i samma otakt. Disciplin verkar inte stå högt upp på listan i det militära?.
Inte långt från Ho Chi Mins verkliga bostad ligger Chùa Một Cột, en-pelar-pagodan, och dit skulle vi ju självklart också på besök. Det är en av de två viktigaste templen i Vietnam (Det andra är parfymtemplet) dit man kommer på pilgrimsfärd. Här träffade jag ett svenska par som var på en typ privat rundresa och tro det eller ej så hann vi träffas fyra-fem gånger under resan haha
En-pelar-pagodan
Van Mieu Templet eller som vi säger på svenska, Litteraturtemplet - Vietnams första universitet som byggdes under 1100-talet, är också ett fint besök. Dessvärre står texterna på kinesiska och när vi frågade lokalguide vad det stod fick vi det enkla svaret. "Det står på kinesiska", vilket då var underförstått att han inte förstod han heller hahaha
Litteraturtemplet dit många åker för att få tur eller att ta bröllopskort
Den hektiska dagen fortsatte med en cykeltur genom den gamla stadsdelen - en favvo.
(sista bilden är från ett förlovningsfölje)
Efter cykelturen åkte vi och åt lunch på en HotPot-restaurang där maten tillagades på bordet framför oss!
Det var bra att få ladda energireserven för efter maten besökte vi Hoa Lo-fängelset som också kallas för Hanoi Hilton - en mycket gripande upplevelse. Det var som att gå i Hells Fires Pass som också tar tag i min själ. Luften är tryckande och tjock och jag snyftar en hel del där jag går. Kan inte helt förklara sorgen som drabbar mig...
Från tragik till dramatik - på Thăng Longs vattendockteater, ett "must see" när man är i Vietnam.
Ledsen över de mindre bra bilderna svårt med mörkerbilder i mobilen :(
Innan mellanlandning på hotellet gick vi över röda bron till Jadetemplet (Đền Ngọc Sơn) som ligger i Hồ Hoàn Kiếm-sjön och som dessutom inhyser Sköldpaddstornet i mitten på en liten ö. Allt ligger väldigt vackert mitt i Hanoi.
I slutet av Huc-bron står Bodi-träd (heligt träd i buddhismen)
I insjön bor en gammal sköldpadda. Det berättas att den är runt 80 år och om man får se den får man TUR. Och kan du fatta! Jag och några gäster fick se den då den tittade upp över ytan under sin simtur ett par gånger!!! Så himla roligt, alltså!
Från templet gick vi för att köpa reselakan Det var dags att förbereda för tågresa. Ett guldfärgat i satin - inte 100% silke som det står (en vanlig Scam här) kom med hem. Men vaddå, det var billigt (100.000 Dong).
Efter att ha mellanlandat på hotellet var det dags för middag. Jag invigde då min nya Ao Dai. Den är lite stor men unik. Den är handsydd och handmålad och jag såg ingen liknande på hela turen...
Och du, från och med idag var det pinnar som bestick till maten. Vi såg högst en gaffel som extra tillbehör resten av resan. En utmaning som antogs glatt!
Tränar fortfarande på att äta med pinnar...
Och så var det ju det där med inhemska drycker. Jag testade Halida och BaBaBa (333) och ingen vann. Men måste jag välja någon av de blaskiga ljusa ölen får det bli den sistnämnda.
Du förstår... jag tycker inte om ljust öl och det är det enda som finns i länderna jag har befunnit mig senare år (undantag Turkiet som har sin Efes Dark som är riktigt god!). Saigon är ytterligare ett blaskigt ljust öl som kommer på delad första plats, för kännedom. Resten göre sig icke besvär!
Tveksam vinnare: 333
Efter den här dagen med många upplevelser intog jag horisontalläge i väntan på att få se ännu en dag!
Antal steg: 22 121
Men, men. Säg den lycka som består? Om miljonerna ändå hade varit i svenska pengar. 1/2 miljon Dong är nämligen bara värda runt 270 spänn haha). Aja, alla dessa skulle iallafall få vara med på cityturen i Hanoi. Man vet ju aldrig. Kanske man hittar något man känner att man inte kan leva utan? Sånt händer.
I Vietnam är det bara småpengarna som är gjorda av papper och de byts nu successivt ut mot mynt. Ocn i dagarna hörde jag att Sverige har "upptäckt" idén med plastpengar eftersom man menar att de håller längre. Eh, smart Sverige! Tänk att det bara dröjde nästan 24 år att upptäcka det?! (Australien var först med plastsedlar, 1988 och Rumänien först i Europa, 1999 - Vietnam började byta ut papper mot plast 2003...)
Men jag behöver inte bekymra mig om att dra åt svångremmen vad beträffar pengar, snarare bältet. Idag kunde jag nämligen dra åt obehindrat så jag hamnade i sista hålet av de två jag gjorde för att par månader i Thailand... Läskigt!
Så blev klockan 8 och vi åkte iväg. Här är lite bilder från dagen - och jag gillar verkligen Hanoi. Det är en storstad och eftersom Vietnams turism ligger i sin linda fortfarande är den genuin och souvenirbutiker lyser med sin frånvaro (för det mesta). Vi som turistar får handla i deras egna butiker. Sånt uppskattas! Som du vet är jag ingen vän av souvenirer eller dåligt sydda kläder enbart för turisten...
Så, go vänner. Här är bilderna från dagens äventyr då!
Vietnam (Eg Socialistiska republiken Vietnam) är ju en enpartistat, d v s enbart kommunistpartiet är tillåtet, Och nog såg jag mycket Ryssland. Skyltar och krigsmonument var klassiska - och många! Mausoleet för Ho Chi Min och paradplatsen var som att förflytta sig till Röda torget, bara lite annorlunda utseende, om du fattar.
Klonger (kanaler) och diskning på trottoaren - precis som i Thailand. Ja, mycket är samma som där - men lika mycket är olika, bara så du vet! Maten för att ta ett exempel, är i sig inget spicy - vill man ha sting i maten får man adda själv när maten är klar.
National War Memorial, Ba Dinh Distric
Framför Ho Chi Mins mausoleum (som han absolut inte ville ligga i men gör den ändå förutom en gång om året då han är på uppfräschning i Moskva) paraderas det vid kommunistiska högtider/ceremonier
Presidentpalatset som Ho Chi Min inte ville bo i för han tyckte det var för lyxigt
Garagen med fina bilar från fransmännens ockupation: Två Volga (ryska bilar!) och en Peugot
Här i området bodde Ho Chi Min istället för i Presidentpalatset - ett enkelt pålhus.
Kontor och mötesrum - och det var när vi gick runt här som vi blev förföljda av en mycket trolig ficktjuv - ett vida känt problem. Jag tog en bild på honom och Hanne-Sofie stirrade på honom varefter han försvann. Men att de kretsade runt oss i olika skepnader kunde vi konstatera vid ett flertal tillfällen under vår resa. Var uppmärksam på vilka du har runt dig, alltså!
Har försökt artbestämma den röda blomman men inte lyckats. Träden ser ut att vara Pomelo iallafall - en jämrans god citrusfrukt!.
Ho Chi Min-bild i 3D finns att köpa i souvenirbutiken som ligger intill.
Vaktombytet kom... och parkarbetarna också i samma otakt. Disciplin verkar inte stå högt upp på listan i det militära?.
Inte långt från Ho Chi Mins verkliga bostad ligger Chùa Một Cột, en-pelar-pagodan, och dit skulle vi ju självklart också på besök. Det är en av de två viktigaste templen i Vietnam (Det andra är parfymtemplet) dit man kommer på pilgrimsfärd. Här träffade jag ett svenska par som var på en typ privat rundresa och tro det eller ej så hann vi träffas fyra-fem gånger under resan haha
En-pelar-pagodan
Van Mieu Templet eller som vi säger på svenska, Litteraturtemplet - Vietnams första universitet som byggdes under 1100-talet, är också ett fint besök. Dessvärre står texterna på kinesiska och när vi frågade lokalguide vad det stod fick vi det enkla svaret. "Det står på kinesiska", vilket då var underförstått att han inte förstod han heller hahaha
Litteraturtemplet dit många åker för att få tur eller att ta bröllopskort
Den hektiska dagen fortsatte med en cykeltur genom den gamla stadsdelen - en favvo.
(sista bilden är från ett förlovningsfölje)
Efter cykelturen åkte vi och åt lunch på en HotPot-restaurang där maten tillagades på bordet framför oss!
Det var bra att få ladda energireserven för efter maten besökte vi Hoa Lo-fängelset som också kallas för Hanoi Hilton - en mycket gripande upplevelse. Det var som att gå i Hells Fires Pass som också tar tag i min själ. Luften är tryckande och tjock och jag snyftar en hel del där jag går. Kan inte helt förklara sorgen som drabbar mig...
Från tragik till dramatik - på Thăng Longs vattendockteater, ett "must see" när man är i Vietnam.
Ledsen över de mindre bra bilderna svårt med mörkerbilder i mobilen :(
Innan mellanlandning på hotellet gick vi över röda bron till Jadetemplet (Đền Ngọc Sơn) som ligger i Hồ Hoàn Kiếm-sjön och som dessutom inhyser Sköldpaddstornet i mitten på en liten ö. Allt ligger väldigt vackert mitt i Hanoi.
I slutet av Huc-bron står Bodi-träd (heligt träd i buddhismen)
I insjön bor en gammal sköldpadda. Det berättas att den är runt 80 år och om man får se den får man TUR. Och kan du fatta! Jag och några gäster fick se den då den tittade upp över ytan under sin simtur ett par gånger!!! Så himla roligt, alltså!
Från templet gick vi för att köpa reselakan Det var dags att förbereda för tågresa. Ett guldfärgat i satin - inte 100% silke som det står (en vanlig Scam här) kom med hem. Men vaddå, det var billigt (100.000 Dong).
Efter att ha mellanlandat på hotellet var det dags för middag. Jag invigde då min nya Ao Dai. Den är lite stor men unik. Den är handsydd och handmålad och jag såg ingen liknande på hela turen...
Och du, från och med idag var det pinnar som bestick till maten. Vi såg högst en gaffel som extra tillbehör resten av resan. En utmaning som antogs glatt!
Tränar fortfarande på att äta med pinnar...
Och så var det ju det där med inhemska drycker. Jag testade Halida och BaBaBa (333) och ingen vann. Men måste jag välja någon av de blaskiga ljusa ölen får det bli den sistnämnda.
Du förstår... jag tycker inte om ljust öl och det är det enda som finns i länderna jag har befunnit mig senare år (undantag Turkiet som har sin Efes Dark som är riktigt god!). Saigon är ytterligare ett blaskigt ljust öl som kommer på delad första plats, för kännedom. Resten göre sig icke besvär!
Tveksam vinnare: 333
Efter den här dagen med många upplevelser intog jag horisontalläge i väntan på att få se ännu en dag!
Antal steg: 22 121
10 november - Ha long - Hanoi
Vaknade till ett vackert morgondis och stegade mot frukostmatsalen som öppnade klockan sex till min stora glädje. Men glädjen blev inte långvarig. Deras vietnamesiska kaffet är så himla sött att jag inte kan dricka det! (Det finns mindre söta kaffesorter, för information). Det blev en frukost utan kaffe, alltså. Ingen hit för en som brukar ladda med 4 dl kaffe med mjölk på morgnarna!
Utsikt från mitt hotellrummet mot hamnen i Ha Long-bukten
Ett par timmar senare var det dags för segling i Tonkinbukten (kallas för Bac Bo i Vietnam och Bei Bu i Kina och är föremål för gränskonflikt mellan länderna).
Jag såg upp mot på himlen och nog såg jag lite blått! Annars är klimatet här uppe i Norra Vietnam ganska så kallt, om du fråga mig. Nu ska här tilläggas att jag inte gick med långärmad tröja på mig alltför ofta, men nog fick jag användning av den ett par kvällar. Dessutom regnade det en del här så plastcapen fick pryda denna kropp vid ett par tillfällen.
Hotellet låg mittemot hamnen så vi bara gick en kort promenad så var vi vid båten. Och resan var både vacker och avkopplanden. Man kan förstå att skärgården har fått några utmärkelser.
Vi gjorde två stopp i bukten: I en av kalkstensgrottorna...
Papperskorg i form av pingvin och jag kan inte låta bli att undra: hur tänkte man där?
Man gillar färgade lampor :/ Väldigt onaturligt och tveksamt vackert...
... och i flytande byn.
Till min enorma glädje fann jag den levande fossilen som jag har försökt artbestämma och funnit att det kan vara Tachypleus tridentatus, en modern "kopia" av min Trilobit som levde här för 600 till 250 miljoner år sedan!? Jag får erkänna att jag blev så entusiastisk att jag höll på att hoppa ner i deras bur haha
Hästskokrabba vs Trilobit. Se teckning på den prehistoriska trilobiten HÄR
Lunchen på båten var en av de bästa under hela rundresan. Till och med den råa vitfisken var god!
Rå fisk, krabba och vårrullar stod bland annat på guide-menyn
Efter seglingen skulle vi åka tillbaka till Hanoi för äventyr i storstaden.
Vietnam är världens andra storproducent av ris (thailand ligger etta)
Vid mellanlandningen på Hantverksverkstäderna köpte jag en Ao dai, traditionell vietnamesisk dräkt (för kvinnor numera) som jag kände mig nöjd med - iallafall tillfälligt. Hittade en annan som kändes bättre lite senare på turen.
Och så blev det en ny omgång av bönkakor..
Och inne i Hanoi åkte vi på Red River Road och kunde njuta av mosaikmuren som hamnade i Guinness rekordbok 2010! Oerhört vackert arbete... men notera även "mina" fina hus. Nog skulle även du kunna tänka dig att bo i ett?
Väl tillbaka på La Belle Vie (samma hotell som jag kom till när jag landade) så hände det som inte fick hända. Elkabeln till datorn brann upp och gick i två delar när jag skulle lägga in bilderna jag tagit hittills!!! Som tur var hände inget med datorn men efter det blev det inget bloggande så allt du läser nu är uppdaterat efter den 22 november...
Antal steg: 8446
Glukosvärde: inte mätt
Utsikt från mitt hotellrummet mot hamnen i Ha Long-bukten
Ett par timmar senare var det dags för segling i Tonkinbukten (kallas för Bac Bo i Vietnam och Bei Bu i Kina och är föremål för gränskonflikt mellan länderna).
Jag såg upp mot på himlen och nog såg jag lite blått! Annars är klimatet här uppe i Norra Vietnam ganska så kallt, om du fråga mig. Nu ska här tilläggas att jag inte gick med långärmad tröja på mig alltför ofta, men nog fick jag användning av den ett par kvällar. Dessutom regnade det en del här så plastcapen fick pryda denna kropp vid ett par tillfällen.
Hotellet låg mittemot hamnen så vi bara gick en kort promenad så var vi vid båten. Och resan var både vacker och avkopplanden. Man kan förstå att skärgården har fått några utmärkelser.
Vi gjorde två stopp i bukten: I en av kalkstensgrottorna...
Papperskorg i form av pingvin och jag kan inte låta bli att undra: hur tänkte man där?
Man gillar färgade lampor :/ Väldigt onaturligt och tveksamt vackert...
... och i flytande byn.
Till min enorma glädje fann jag den levande fossilen som jag har försökt artbestämma och funnit att det kan vara Tachypleus tridentatus, en modern "kopia" av min Trilobit som levde här för 600 till 250 miljoner år sedan!? Jag får erkänna att jag blev så entusiastisk att jag höll på att hoppa ner i deras bur haha
Hästskokrabba vs Trilobit. Se teckning på den prehistoriska trilobiten HÄR
Lunchen på båten var en av de bästa under hela rundresan. Till och med den råa vitfisken var god!
Rå fisk, krabba och vårrullar stod bland annat på guide-menyn
Efter seglingen skulle vi åka tillbaka till Hanoi för äventyr i storstaden.
Vietnam är världens andra storproducent av ris (thailand ligger etta)
Vid mellanlandningen på Hantverksverkstäderna köpte jag en Ao dai, traditionell vietnamesisk dräkt (för kvinnor numera) som jag kände mig nöjd med - iallafall tillfälligt. Hittade en annan som kändes bättre lite senare på turen.
Och så blev det en ny omgång av bönkakor..
Och inne i Hanoi åkte vi på Red River Road och kunde njuta av mosaikmuren som hamnade i Guinness rekordbok 2010! Oerhört vackert arbete... men notera även "mina" fina hus. Nog skulle även du kunna tänka dig att bo i ett?
Väl tillbaka på La Belle Vie (samma hotell som jag kom till när jag landade) så hände det som inte fick hända. Elkabeln till datorn brann upp och gick i två delar när jag skulle lägga in bilderna jag tagit hittills!!! Som tur var hände inget med datorn men efter det blev det inget bloggande så allt du läser nu är uppdaterat efter den 22 november...
Antal steg: 8446
Glukosvärde: inte mätt
9 november - Mot Ha Long-bukten
Efter en frukost på hotellet bestående av den traditionella nudelsoppan, kunde jag glatt ladda för dagens sysslor som startade med upphämtning av 28 förväntansfulla norska gäster på flygplatsen!
Och även du får följa med på rundresan, tänkte jag. Fast det förstås, om du vill veta mer om platserna vi besöker så häng med mig på Vidunderliga Vietnam 5/2 2012, vettja!!!
Det här var en specialtur i samarbete med en tidning och mitt uppdrag var att ligga lågt och enbart observera. Inte helt lätt för en som är van att leda själv... Men det gick förvånansvärt bra, tycker jag, även om det så klart inte var så kul alla gånger.
Min kollega Hanne-Sofies favorit"godis" - Bönkakor!
Från flygplatsen skulle vi åka direkt till Ha Long-bukte, som sedan ett par veckor ligger på UNESCOS Världsarvlista över Naturliga Underverk (New seven wonders of nature), en arkepelag som har fått även andra utmärkelser genom åren!
Personligen älskar jag husen i Vietnam. Smala, och höga och väldigt europeiska...
Solmogna fingerbananer och ananans till salu vid vägkanten och en ko som betar på rena rama soptippen (= vägkanten)
Risgräs som håller på och torkar... och översvämmade risfält
Så dök första påminnelsen upp om vart vi var på väg - en kalkstenskulle
På den här turen skulle vi ta in på hotell och bo där första natten. På min tur seglar vi ut direkt och bor faktiskt på båten! Lite mysigare. Lite roligare :)
Antal steg: 8157
Gluosvärde: 7,7 (inte bra...)
Och även du får följa med på rundresan, tänkte jag. Fast det förstås, om du vill veta mer om platserna vi besöker så häng med mig på Vidunderliga Vietnam 5/2 2012, vettja!!!
Det här var en specialtur i samarbete med en tidning och mitt uppdrag var att ligga lågt och enbart observera. Inte helt lätt för en som är van att leda själv... Men det gick förvånansvärt bra, tycker jag, även om det så klart inte var så kul alla gånger.
Min kollega Hanne-Sofies favorit"godis" - Bönkakor!
Från flygplatsen skulle vi åka direkt till Ha Long-bukte, som sedan ett par veckor ligger på UNESCOS Världsarvlista över Naturliga Underverk (New seven wonders of nature), en arkepelag som har fått även andra utmärkelser genom åren!
Personligen älskar jag husen i Vietnam. Smala, och höga och väldigt europeiska...
Solmogna fingerbananer och ananans till salu vid vägkanten och en ko som betar på rena rama soptippen (= vägkanten)
Risgräs som håller på och torkar... och översvämmade risfält
Så dök första påminnelsen upp om vart vi var på väg - en kalkstenskulle
På den här turen skulle vi ta in på hotell och bo där första natten. På min tur seglar vi ut direkt och bor faktiskt på båten! Lite mysigare. Lite roligare :)
Antal steg: 8157
Gluosvärde: 7,7 (inte bra...)
