12 november - Vilse = fullständigt normalt!
Idag hade vi tid att gå på egen hand i Hanoi innan vi skulle ta tåget till Hué. Och jag bestämde mig för att : Jag GÅR in! hahaha Ja, det var ju en tveksamt bra idé skulle det komma att visa sig. Men jag fick se mycket som jag annars inte skulle ha sett, förstås!
Totalt fick jag fråga om vägen på olika hotell fyra gånger hahaha. Ja, man har inte roligare än man gör sig. Inget ont som inte har något gott med sig, va? För kolla här vad jag fick se som jag inte skulle ha sett annars!
Sjön Hồ Tây (West lake) som jag trodde var Hồ Hoàn Kiếm innan jag gick in på Sofitel (den höga byggnaden du ser på bilden) och frågade var jag var...
Och så hamnade jag på Dong Xuan marknaden - Hanois störst inomhusmarknad som även har Fresh food. Var inte det trevligt? En kvinnlig säljare försökte motivera mig att köpa med mig en påse körsbärstomater.
Den här skylten såg jag två gånger... andra gången var när jag upptäckte att jag gått i cirkel haha
Så råkade jag hamna vid Nhà thờ Cửa Bắc, byggd av fransmännen 1932 är idag en av tre mest betydelsefulla katolska kyrkorna i Hanoi. (De andra är Ham Long-kyrkan och St. Joseph katedralen.) Tog kort och tillägnar dem min vördade moster Kerstin som är just katolik :)
Ett och annat övergångsställe finns i staden och man är glad för alla... fast de hade jag väl träffat på även om jag inte gått vilse så det var kanske inget speciellt...
Det gamla fina vattentornet "Bót Hàng Đậu", byggt av fransmännen 1894 hade jag inte stött på iallafall. Hade inte tid att se om det var öppet men vet att man kan gå in i det.
Long Bien-bron förbinder två stadsdelar i Hanoi. Den byggdes 1903 av fransmännen och då hette den Paul Doumer Bridge efter franska generalguvernören i Indokina... Och du ser att jag promenerade längs Hanoi Ceramic Road, va? Med den där 3,850 meter långa mosaikväggen som finns i Guinness rekordbok sedan 2010.
Och kolla in husen - smala och höga. Visst är de fiiiiinaaaa!
Tittade in på en gård och vad fick jag väl se? Ho Chi Min, förstås! Det finns inplastade kort att köpa med honom på. Själv äger jag två av någon outgrundlig anledning...
Så äntligen kom jag till kända trakter. Funderade på att köpa några extra reselakan att ta med hem som present men avstod. De är ganska tunga, faktiskt.
Mellanlandade på ThaiExpress och åt en godkänd Pad Thai! Jag var så himla sugen på något med sting i. Det saknar jag i Vietnam... Upplever att det mesta smakar koriander, en icke-favorit-krydda!
När man klarar sina examina här åker man gärna omkring och fotograferar sig. Även turister fotograferade och man ställde glatt upp på bild. Här vid sjön Hồ Hoàn Kiếm dit jag också kom till slut.
Och dra mig på en tallkotte- jag kom fram till mitt mål som var Vattendockteatern, där jag egentligen skulle ha startat min tur runt gamla stan hahaha
Innan mina äventyr var slut på egen hand bestämde jag mig för att gå på SPA och få massage. Gick in till ett populärt SPA dit man gärna går och gör sig fin inför bröllop "Diamond SPA". (http://diamond-spa.com/english/beamember.php)
Klockan sex tog vi bussen till den anrika järnvägsstationen som slog upp sina portar 1902. Det var nämligen dags att ta resväskan och bege sig till tåget som skulle ta oss till Hué, tidigare huvudstad i Vietnam. Järnvägen vi skulle åka på, byggdes av fransmännen på 1880-talet och går mellan Hanoi och Saigon.
Jag var redo med mina guldiga reselakan och grårutiga munskydd, båda som skydd mot eventuella insekter... Hade blivit uppskrämd om hur hygienen på tåget var... men det visade sig att vi hade blivit uppgraderade en klass så det var inte såååå farligt.
Alla vagnarna är märkta med ordet Toa, vilket torde betyda "vagn". Men för information såg vår gemensamma toalett ut så här. Lite jobbigt att gå på eftersom tåget påminde mig om tåg i Tyskland på 60-talet - högljutt, skakigt och läskigt att passera mellan vagnarna! Det gällde att hålla sig i väggarna :)
Om man sov inte gott alls haha Man sover fyra och fyra i en liten hytt och i "min" låg Hanne-Sofie, jag och en gäst som reste ensam + en okänd vietnamesisk kvinna som inte pratade engelska. Vi visste inte vart hon skulle och skruvade därför inte av ljudet på utropen av stationerna som var åtta stycken totalt. Behöver jag berätta att man vaknade varje gång? Men oavsett detta så är tågresan en spännande upplevelse, tycker jag. Det är ju liksom så det är!
PARENTES ETT: Det var fler än en gång jag blev nostalgisk under denna turen. Jag kom bland annat att tänka på besöken i S:t Ottilien (Benedektinerklostret utanför München - http://www.erzabtei.de/html) med mamma och moster Kerstin eller med familjen - och mindes Pater Valter som trollade fram glassar ur kåpan till Brollan och mig och vi tyckte det var så himla magiskt! Vet inte helt varför jag började tänka på just det där, men troligtvis var det för att ett par av gästerna hade sin dotter som nunna i ett kloster i Sverige.
PARENTES TVÅ: Under rundresan fick jag frågan vilket som var Linköpings vänort i Norge. Den frågan kunde jag inte svara på vid tillfälle men vet nu att det är Tønsberg (Mer om Tønsberg på http://www.tonsberg.kommune.no/ och mer om Linköpings vänorter på http://www.linkoping.se/Vanorter)
Antal steg: 22 121
Totalt fick jag fråga om vägen på olika hotell fyra gånger hahaha. Ja, man har inte roligare än man gör sig. Inget ont som inte har något gott med sig, va? För kolla här vad jag fick se som jag inte skulle ha sett annars!
Sjön Hồ Tây (West lake) som jag trodde var Hồ Hoàn Kiếm innan jag gick in på Sofitel (den höga byggnaden du ser på bilden) och frågade var jag var...
Och så hamnade jag på Dong Xuan marknaden - Hanois störst inomhusmarknad som även har Fresh food. Var inte det trevligt? En kvinnlig säljare försökte motivera mig att köpa med mig en påse körsbärstomater.
Den här skylten såg jag två gånger... andra gången var när jag upptäckte att jag gått i cirkel haha
Så råkade jag hamna vid Nhà thờ Cửa Bắc, byggd av fransmännen 1932 är idag en av tre mest betydelsefulla katolska kyrkorna i Hanoi. (De andra är Ham Long-kyrkan och St. Joseph katedralen.) Tog kort och tillägnar dem min vördade moster Kerstin som är just katolik :)
Ett och annat övergångsställe finns i staden och man är glad för alla... fast de hade jag väl träffat på även om jag inte gått vilse så det var kanske inget speciellt...
Det gamla fina vattentornet "Bót Hàng Đậu", byggt av fransmännen 1894 hade jag inte stött på iallafall. Hade inte tid att se om det var öppet men vet att man kan gå in i det.
Long Bien-bron förbinder två stadsdelar i Hanoi. Den byggdes 1903 av fransmännen och då hette den Paul Doumer Bridge efter franska generalguvernören i Indokina... Och du ser att jag promenerade längs Hanoi Ceramic Road, va? Med den där 3,850 meter långa mosaikväggen som finns i Guinness rekordbok sedan 2010.
Och kolla in husen - smala och höga. Visst är de fiiiiinaaaa!
Tittade in på en gård och vad fick jag väl se? Ho Chi Min, förstås! Det finns inplastade kort att köpa med honom på. Själv äger jag två av någon outgrundlig anledning...
Så äntligen kom jag till kända trakter. Funderade på att köpa några extra reselakan att ta med hem som present men avstod. De är ganska tunga, faktiskt.
Mellanlandade på ThaiExpress och åt en godkänd Pad Thai! Jag var så himla sugen på något med sting i. Det saknar jag i Vietnam... Upplever att det mesta smakar koriander, en icke-favorit-krydda!
När man klarar sina examina här åker man gärna omkring och fotograferar sig. Även turister fotograferade och man ställde glatt upp på bild. Här vid sjön Hồ Hoàn Kiếm dit jag också kom till slut.
Och dra mig på en tallkotte- jag kom fram till mitt mål som var Vattendockteatern, där jag egentligen skulle ha startat min tur runt gamla stan hahaha
Innan mina äventyr var slut på egen hand bestämde jag mig för att gå på SPA och få massage. Gick in till ett populärt SPA dit man gärna går och gör sig fin inför bröllop "Diamond SPA". (http://diamond-spa.com/english/beamember.php)
Klockan sex tog vi bussen till den anrika järnvägsstationen som slog upp sina portar 1902. Det var nämligen dags att ta resväskan och bege sig till tåget som skulle ta oss till Hué, tidigare huvudstad i Vietnam. Järnvägen vi skulle åka på, byggdes av fransmännen på 1880-talet och går mellan Hanoi och Saigon.
Jag var redo med mina guldiga reselakan och grårutiga munskydd, båda som skydd mot eventuella insekter... Hade blivit uppskrämd om hur hygienen på tåget var... men det visade sig att vi hade blivit uppgraderade en klass så det var inte såååå farligt.
Alla vagnarna är märkta med ordet Toa, vilket torde betyda "vagn". Men för information såg vår gemensamma toalett ut så här. Lite jobbigt att gå på eftersom tåget påminde mig om tåg i Tyskland på 60-talet - högljutt, skakigt och läskigt att passera mellan vagnarna! Det gällde att hålla sig i väggarna :)
Om man sov inte gott alls haha Man sover fyra och fyra i en liten hytt och i "min" låg Hanne-Sofie, jag och en gäst som reste ensam + en okänd vietnamesisk kvinna som inte pratade engelska. Vi visste inte vart hon skulle och skruvade därför inte av ljudet på utropen av stationerna som var åtta stycken totalt. Behöver jag berätta att man vaknade varje gång? Men oavsett detta så är tågresan en spännande upplevelse, tycker jag. Det är ju liksom så det är!
PARENTES ETT: Det var fler än en gång jag blev nostalgisk under denna turen. Jag kom bland annat att tänka på besöken i S:t Ottilien (Benedektinerklostret utanför München - http://www.erzabtei.de/html) med mamma och moster Kerstin eller med familjen - och mindes Pater Valter som trollade fram glassar ur kåpan till Brollan och mig och vi tyckte det var så himla magiskt! Vet inte helt varför jag började tänka på just det där, men troligtvis var det för att ett par av gästerna hade sin dotter som nunna i ett kloster i Sverige.
PARENTES TVÅ: Under rundresan fick jag frågan vilket som var Linköpings vänort i Norge. Den frågan kunde jag inte svara på vid tillfälle men vet nu att det är Tønsberg (Mer om Tønsberg på http://www.tonsberg.kommune.no/ och mer om Linköpings vänorter på http://www.linkoping.se/Vanorter)
Antal steg: 22 121
Kommentarer
Trackback
