21 juli - Äventyret "I Djur & Skur"
Äntligen var det dags för Äventyret "I Djur & Skur" med Albin. Och det startade för min egen del redan kl 07.00. Då gick jag bort till pendeltåget för att åka in till Linköping och hämta näst äldsta barnbarnet, 3 år. Och här är collage från vår varma, soliga och roliga dag - för någon skur blev det aldrig!
Först skulle man ju säga Hej då till Lillebror Simon och mamma som skulle vara hemma själva. (Pappa var ju på jobbet.) Först åkte vi buss ner till resecentrum. Där tog vi hissen ner - och upp - till pendeltåget som gick till Norrköpings station. Allt var väldigt spännande och det var mycket att titta och peka på under vägen. Och fort gick det! Och så såg man bra när man tagit av sig skorna och kunde sitta på knä på sätet. Albin hade ju egen biljett så när kontrollanten kom så fick han visa fram den ordenligt. Likaså när vi steg på buss 432 i Norrköping fick man visa fram biljetten. (FYI om du har funderingar att åka till Kolmården med kollektivtrafiken kan vara bra att veta att det var inte så mycket folk när vi klev på i Norrköping - 21 juli, måndag kl 09.20. Det blev dock fullt när vi kom till campingen men då är det inte så långt kvar).
Vid entrén stod en farbror som ville se våra inträdesbiljetter och när vi visat dem fick vi komma in. Direkt gick Albin in i affären. Det var kanske en av dagens höjdpunkter - att gå in i affärer. Även om man inte handlar finns det mycket att titta på där.
Efter butiksbesöket gick vi bort till armbanden. Det är pappersarmband som man skriver barnets namn på tillsammans med ditt telefonnummer - bra att ha om barnet kommer bort!
Vi ville hyra skrinda för eventuellt trötta ben, men även till våra väskor. Väl investerade 40 kronor. Men då fick vi gå upp hela den långa backen och inte ta rulltrappan upp. Det var ett ganska svettigt pass då det var 25 grader i skuggan redan då. (Såg att vi hade varmare än Split till och med!)
Vid kartan gjorde vi upp promenaden för att hinna med så mycket som möjligt. Och jag satte alarmet på 15.00, d v s en timme innan bussen gick hemåt. Det gäller att vara så organiserad som det är möjligt när man åker med småbarn.
Inte långt från skrindorna hittar man vargarna så där stod vi ett tag och tittade innan vi fortsatte upp... och ner.
Vi fick se noshörningar som bajsade i kapp, elefanter som kastade sand på sig själva, kameler som åt sly och tigrar som smög på varandra.
Vid aporna tyckte vi det passade bra att ta en glasspaus och samtidigt var det matning och guidad tur bland aporna. Väldigt bra tajmat!
Vi kom bort till Safari vid tolvhugget och där ligger ju starten för linbanan. Den måste vi ju åka. Så vi in i en lång kö och sedan in i en gondol. Man sitter egentligen åtta personer i en sådan men vi fick följa med en familj med bara fyra och hade gott om plats och såg jättebra i 28 minuter som turen varar. Det roliga med den här linbanan är att dels går den sakta, dels ändrar den nivå så man ser djuren bra. Man ser djuren bättre än när man åker med bil på safari. Är djuren inne bland träden när du sitter i en bil, ser du dem inte - det gör du ifrån linbanan. Vi såg faktiskt alla djur utom vildhundarna. Albin tyckte girafferna var roligast med sina långa halsar - och kanske strutsen av samma anledning.
Efter linbanan hämtade vi vår skrinda på parkeringen för att gå till de sjölevande djuren. Jag måste säga att det funkar jättebra att ställa sin skrinda både här och där. Folk verkar respektera att den tillhör någon och låter den stå.
Först gick vi på Life-showen med delfinerna som hoppade, fångade bollar, simmade med sina skötare och busade lite - och fick fisk som belöning. Albin tyckte det var väldigt roligt att applådera när alla andra gjorde det - och många applåder blev det under showen. Sedan stod sälarna på tur.
På vägen tid hände något spännande. Vi mötte två pirater - och de ville föja med oss.
- Ja, men häng med,vettja, Varsågoda och sitt, sa jag. Och piratflickan satte sig och åkte med ner till Sälarna. Det var läskigt, tycket Albin men gjorde iallafall en hemsk min tillsammans med piraterna.
Sälarna hade varit Naimas (näst yngsta barnbarnet) favorit när hon var där med mamma Milla häromdagen. Nu skulle vi se om det skulle bli Albins favorit också! Men näe, han är lite som jag. Alltid på väg någonstans. Så även om de var roliga så stannade vi inte där längre tid än någon annanstans.
Det blev en hel del vätskepauser och Albin var jätteduktig på att dricka vatten så ingen av oss tacklade av i värmen. Och vi försökte hålla oss i skuggan en del. På ett ställe hade de en spridare på. Jag är övertygad om att det var för barnens skull och jag skickade in Albin där en stund för att kyla ner sig. Visserligen blev han blöt men det var ju så roligt!
Mitt på dagen måsten man ju äta lunch. Jag hade nog gärna velat äta på en restaurang med riktig mat men det blev en Kolmårdenhamburgare och det dög det också. Även gudlfiskarna hade fått extra tillskott i form av ett Mariekex från någon besökare.
Eftersom vi hade följt vår uppgjorda vandringsplan kom vi fram till barnens lantgård och Bamses värld före klockan 15 så vi hann lätt med båda två som avslutning. Getterna var jätteläskiga och Albin ville INTE klappa dem, bara prata och studera dem. Däremot fanns det mycket att klättra i och det var ju mycket roligare. I Bamses värld blev det lite klättring i tunnlar men roligast var kanske att få gå upp själv i Farmorshus och sedan åka rutschkana ner.
Vi kom ner till utgången med ganska gott om tid tills bussen skulle gå. Därför blev det ett Kolmårdenmemory inköpt och Albin ville gärna ha en Schleich-giraff och på det investerades det i två flaskor Safarivatten. Totalt gick det åt 6 vattenflaskor den här dagen. Och Zookexen hade vi ju helt glömt bort och de kom ju väl till pass där vi satt på trottoarkanten.
När vi kom till stationen i Norrköping var det en trött kille som satt på bänken - även om han inte erkände det förstås. Men oh, vad han piggnade till när han insåg att mamma stod på perrongen på Linköpings resecentrum! Långa och många kramar blev det och stor glädje över att få cykla hem! För nu var det här Äventyret slut.
För mig var det bara att invänta ett pendeltåg och tänka på annat, nämligen jobb. För imorgon var det dags att vända näsan mot Arlanda!
När vi kom till stationen i Norrköping var det en trött kille som satt på bänken - även om han inte erkände det förstås. Men oh, vad han piggnade till när han insåg att mamma stod på perrongen på Linköpings resecentrum! Långa och många kramar blev det och stor glädje över att få cykla hem! För nu var det här Äventyret slut.
För mig var det bara att invänta ett pendeltåg och tänka på annat, nämligen jobb. För imorgon var det dags att vända näsan mot Arlanda!
4-6 juli - Äventyret Far & Flyg
Det är ju så klart nödvändigt att göra ett samlat inlägg från Eltons och mitt äventyr. Han har länge velat följa med mig till jobbet och flyga. Och det fick bli en variant på det. Jag bokade flygbiljjett tur och retur Köpenhamn från Linköping med huvudmål Den blå planet och det blev Äventyret Far & flyg. Så himla roligt! Det var som äventyren när barnen var små! Häng med i bildtexterna, vettja!
Fredag: Allt startade med att jag levererade Naimas blå resväska för hennes framtida äventyr. Vi hann leka en stund men snart blev det dags att säga Hej då till pappa och Lillasyster (som blev lite ledsen när vi gick). Elton och jag fick vänta en stund på taxin nere på trottoaren men snart kom vår bil där en barnstol väntade.
Först hade jag tänkt att vi bara skulle ha handbagage med oss men jag ångrade mig på morgonen. Inte kan vi väl flyga utan att checka in bagage?!?! Nej, det är omöjligt! Så Elton fick visa pass och biljett och fick ett boardingcard såsom sig bör. Och iväg for bagaget. Nu har jag ju lite tur för på Flygplatsen har jag två f d skolkamrater och Charlotta ordnade så Elton fick se var bagaget tar vägen - ut i bagagerummet och upp på en vagn. Dessutom fick förstegångsresenären en klubba (och så fick jag en också).
Planet var inte fullt och det var nog affärsmän och -kvinnor allihop som var med. Och där satt vi med våra klubbor i munnen och väntade på att få starta. Först var det säkerhetsgenomgång och Elton tyckte det var lite kul att titta på bladet för mer information. Och så var det ju det här med säkerhetsbältet... att man får ta av sig det när skylten släcks. Det var ju lite spännande förstås, för i bilen måste man ju alltid ha bältet på sig. Jag passade på att berätta om gropar i luften, att det är precis som gupp på vägarna ibland.
Så var det dags att starta! Och lite gropigt blev det. Känslan är ju lite som att åka karusell, det kittlar i magen. Både spännande, läskigt och kul på samma gång. Och tänk att man kan flyga ovanför de fluffiga molnen!
Köpenhamns flygplats är stor. Så stor att det finns rulltrappor och rullband för att man ska kunna ta sig fram snabbare. Vi testade alla! Men vi köpte även en gigantisk Kinderäggubbe med 7 ägg i.
Det här med att göra saker snabbt med en fyraåring funkar inte alls. Allt går liksom väldigt långsamt, va. Så när vi skulle hämta vårt bagage fanns inte vårt plan längre med på monitorn över bagagebanden. Vi fick därför gå till SASinformationen för att höra vart det kunde ha tagit vägen. Först fick vi leta bland en massa annat kvarglömt(?) bagage men så såg de att det nog låg kvar på Band nr 5 som hade varit linköpingsflygets rullband. Och visst åkte de omkring där! Lyckan över återföreningen var total!
Med varsin väska tog vi Metron en station och letade sedan upp vårt hotel Ocean där vi skulle tillbringa två nätter. Det låg i ett bostadsområde med en trädgård och rummet var mer som en lägenhet med ett stort rum med soffa och två sängar, en hall med garderob och ett badrum. Det blev så klart lite lek före vi gick ner till hamnen (bilder nedan) och efter hamnen blev det mer lek och ett videosamtal med mamma och Lillasyster innan tandborstning och horisontalläge.
Det var en kort promenad som blev så där lite extra spännande. För i parken innan hamnen står en märklig staty som vi inte kunde se vad den föreställde så vi bestämde oss för att det var ett rymdskepp.
Hamnen ligger nära flygplatsen och vi fick se många flygplan gå ner för landning den är kvällen. Det gjorde vår middag, som för Eltons del bestod av vanliljglass med chokladsås och apelsinjuice som han blåste bubblor i, lite mer intressant. Efter att ha tittat på båthus och båtar och gått på träbryggor så vände vi hemåt, mätta och glada.
Lördag och besök på den Blå planet väntade. Så först blev det frukost och på det lite spel. Jag laddade ner ett Dionsauriespel på plattan och det blev helgens digitala spelhöjdpunkt, att gräva efter dino-ben.
Den blå planet skulle du och jag kunna gå igenom på kanske en timme. Med en fyraåring kan man räkna med att det tar runt fyra. Man springer fram och tillbaka och tittar på alla fiskar och skaldjur. Naturfilmen såg vi fem gånger, Grottan (som bara barn kan gå in i för det är så lågt i tak) var vi tre gånger - och jag satt utanför medan det lektes och vilades lite. Regnskogen var vi i två gånger. Vi tittade också på när fiskarna matades i tanken med hajar och rockor. Vad var då favoriterna? Hajarna, filmen, grottan och två sötvattenkrabbor som slogs om revir. Och hajspelet som vi gick och köpte i butiken det sista vi gjorde.
Efter Den blå planet bestämde vi oss för att gå till stranden och bada. Det var en bit att gå förbi hamnen och det är sandstrand så vi hade sand överallt när vi kom hem. Men det badades med puffar, badring och presenten från Kinderägg, nämligen en liten uppblåsbar surfbräda. Och vi fick se en manet som strandat på sjögräset intill strandkanten. Det var emellertid inte så varmt i vattnet så den lille mannen hackade tänder ganska snart och ville bli omvirad av handduk och var ganska redo att gå hem när klockan straxt före fem. Och då blev det balansgång på bjälkarna längs kajen.
Nu skulle vi ju ha middag den här dagen också och idag tog vi Metron in till Ströget där vi såg McDonalds ganska snart. Det är väl kanske inte så svårt att gissa vart vi hamnade. När vi stod där i kön och väntade på vår tur kom en av de anställda ut med en ballong till Elton och den var med oss hela kvällen sedan. Den oranga Happy meal-draken fick också följa med till hotellet.
Efter McDonaldsbesöket och innan vi gick in på hotellet gick vi ett varv runt hotellet. Där hittade vi ett körsbärsträd fullt körsbär. Gott tyckte jag. Inte gott, tyckte Elton. På kvällen tyckte Elton att det var roligare att leka än att sova. Så det slutade med att jag gick och la mig och Elton hade Picnic bland kuddar och filtar och tittade på videos på mamma och Naima. Jag tror han hade liiiite hemlängtan.
Söndagen kom och det var dags för oss att vända hemåt. Vid SAS incheckningsdisk fick vi våra bagagetaggar som vi satte på våra väskor, och boardingkort som vi stoppade in i våra pass. Efter det gick vi till scanningen av bagaget och fick ännu en gång se hur våra väskor försvann. Efter säkerhetskontrollen blev det lite shopping och två nya Kinderägg (ja, Eltons var uppättna), ett till Naima och så ett till Elton själv.
Med tiden på Den blå planet i minnet bestämde jag mig för att det kunde vara bra att vara på Kastrup tre timmar före- och det visade sig klokt. Det slutade ändå med att jag fick be Elton att äta sin röda korv i farten för att hinna bort till gaten innan den skulle stänga hahaha. Ja, nog tar det lite längre tid allting.
Med Eltons nyinköpta och nya favorit, hajspelet, i handbagaget blev det lite spel och vi delade på en kladdigchokladmuffins i halvlek.
En timme senare och lite genomgång av Memoryspelet som Elton fick av flygvärdinnan, landade vi på Linköpings flygplats där vi vinkade adjö till planet. Vi fick våra väskor och en av flygplatsens anställda var lite busig och satte Elton själv på bagagebandet som fick en liten åktur som avslutning. Utanför i väntsalen satt Mamma Milla och Lillasyster Naima som båda hade längtat efter Elton. Elton själv hade mycket att berätta under det att vi gick mot bilen som skulle ta den lilla familjen hem till sig.
Jag blev avsläppt på centralstationen och kunde ta pendeln hem ganska snart och med detta så var ju Äventyret Far & Flyg slut. Och som du säkert kan se på bildena så var det en lyckade weekend!
12 februari - Äventyret Smil & Bil
Den här dagen var det Albins äventyrsdag! Och nu sitter hans mamma och pappa och hoppas på att få veta vad vi gjort. Men ICKE! Det kommer bli en hemlighet ett tag till! Och därmed även för dig. Jag kommer göra lite tillägg senare i just det här tillägget så håll koll!
Hej då mamma och pappa!
Vi tog med vagnen eftersom dagen inte HELT planerad - bara lite. Men eftersom vi fortfarande har lite hemligheter att presentera senare, så får ni nöja er med vetskapen att det blev många hiss-tester, glada tillrop åt bilar, lastbilar och bussar och en del käk hehe
När vi kom hem vid fem stod mamma, pappa och Simon och väntade i fönstret. De hade säkert stått där sedan tio imorse.
Och efter att ha kört iväg mamma och pappa på bio, haft konkurrens på uppmärksamheten av lillebror Simon och sett på Disneys "Bilar", somnade så äntligen huvudpersonen denna dag med två bussar och en lastbil i sängen.
Hej då mamma och pappa!
Vi tog med vagnen eftersom dagen inte HELT planerad - bara lite. Men eftersom vi fortfarande har lite hemligheter att presentera senare, så får ni nöja er med vetskapen att det blev många hiss-tester, glada tillrop åt bilar, lastbilar och bussar och en del käk hehe
När vi kom hem vid fem stod mamma, pappa och Simon och väntade i fönstret. De hade säkert stått där sedan tio imorse.
Och efter att ha kört iväg mamma och pappa på bio, haft konkurrens på uppmärksamheten av lillebror Simon och sett på Disneys "Bilar", somnade så äntligen huvudpersonen denna dag med två bussar och en lastbil i sängen.
5 april - Vardagsäventyr med barn och barnbarn.
Kvart över nio mötte jag Martina och Albin på busshållplatsen vid Cupolens parkering. Det var dags för en heldag i Gamla Linköping med barn och barnbarn. Och tio minuter senare kom Milla, Elton och Naima.
Elton gillar min shoppingvagn också :)
Naima satt glad i vagnen och åkte med oss upp mot Dahlbergs Café. Albin gick lite på egna vägar men vi sammanstrålade sedan på torget.
Martina och Elton sprang i förväg och gömde sig för oss bakom en tom varuvagn. Ser du dem?
Liksom förra gången det var Dockteater, tog vi en fika innan. Och vi hade tajmat det bra den här gången också och kunde få sittplats runt ett bord innan invasionen kom.
Jocke och Bawan från Kulturaktörerna spelade upp "De tre små grisarna" för entusiastisk och fängslad publik.
Albin satt lite illa till för att se bra så han ägnade sig åt Eltons halvätna bulle och lampan i taket istället.
Efter teatern -och ett Hej till Mariann från Linjedansen, gick vi tvärs över gatan till Ankungen. Därifrån skulle nämligen tipspromenaden för barn utgå ifrån. Och denna genomfördes i ett gott samarbete mellan mormodern, mammorna och barnen ute i omgivningarna.
Elton och Albin sprang mellan frågorna och hjälpte till med svaren.
Och så måste man ju te en paus och leka lite i snön (och smaka lite) när snöhög uppenbarade sig.
Men hallå!! Mamma Martina och Mamma Milla var ju nyss lika små som deras egna barn är nu ju!
Hyacinterna hade kommit upp mot en vägg där snön hade smält undan lite grann.
Lunchpaus på Värdshuset!
Lekpaus efter maten: Man skulle kunna säga att Härm-åldern är här för att stanna.
Istället för att gå till Curmanska och pyssla, valde vi att gå mot Fenomenmagasinet istället. Elton ville så gärna se ormarna som var där på tredje våningen. Och inte oss emot!
Det var lite svårt att se (och lite tråkigt att ta kort på) ormarna. De rör sig ju inte så mycket i sina små terrarier. Däremot var ödlorna aktiva och så gillade jag Dödskallekackerlackorna. De har jag inte sett tidigare!
Albin och Elton gick runt, runt, runt och tittade på reptiler och ödlor. Men till slut så tröttnade de på det också och ville vidare.
Så vi åkte/gick ner till andra våningen. Men där var det inget roligt så vi gick ner till entréplan. Där var det roligare!
... för där finns det vatten att leka i. En kanal med luckor att stänga och öppna och båtar som åker.
Naima blev omkringburen men som tur är finns det pallar utsatta och spännande bord att sätta henne på. Hon är tung att bära runt på.
Det finns många experiment att undersöka på Fenomenmagasinet.
Elton var glad i flygplanet. Han vill så gärna ut och flyga... När vi gick ner till fiskarna gick han upp dit istället - och ville sedan INTE hem. Det slutade med att Milla fick hämta honom... Albin och Martina gick hem lite före oss. Albin var trött sedan lunchen så det fick räcka med äventyr för den lille gossen.
Liksom förra gången det var Dockteater, tog vi en fika innan. Och vi hade tajmat det bra den här gången också och kunde få sittplats runt ett bord innan invasionen kom.
Jocke och Bawan från Kulturaktörerna spelade upp "De tre små grisarna" för entusiastisk och fängslad publik.
Albin satt lite illa till för att se bra så han ägnade sig åt Eltons halvätna bulle och lampan i taket istället.
Efter teatern -och ett Hej till Mariann från Linjedansen, gick vi tvärs över gatan till Ankungen. Därifrån skulle nämligen tipspromenaden för barn utgå ifrån. Och denna genomfördes i ett gott samarbete mellan mormodern, mammorna och barnen ute i omgivningarna.
Elton och Albin sprang mellan frågorna och hjälpte till med svaren.
Och så måste man ju te en paus och leka lite i snön (och smaka lite) när snöhög uppenbarade sig.
Men hallå!! Mamma Martina och Mamma Milla var ju nyss lika små som deras egna barn är nu ju!
Hyacinterna hade kommit upp mot en vägg där snön hade smält undan lite grann.
Lunchpaus på Värdshuset!
Lekpaus efter maten: Man skulle kunna säga att Härm-åldern är här för att stanna.
Istället för att gå till Curmanska och pyssla, valde vi att gå mot Fenomenmagasinet istället. Elton ville så gärna se ormarna som var där på tredje våningen. Och inte oss emot!
Det var lite svårt att se (och lite tråkigt att ta kort på) ormarna. De rör sig ju inte så mycket i sina små terrarier. Däremot var ödlorna aktiva och så gillade jag Dödskallekackerlackorna. De har jag inte sett tidigare!
Albin och Elton gick runt, runt, runt och tittade på reptiler och ödlor. Men till slut så tröttnade de på det också och ville vidare.
Så vi åkte/gick ner till andra våningen. Men där var det inget roligt så vi gick ner till entréplan. Där var det roligare!
... för där finns det vatten att leka i. En kanal med luckor att stänga och öppna och båtar som åker.
Naima blev omkringburen men som tur är finns det pallar utsatta och spännande bord att sätta henne på. Hon är tung att bära runt på.
Det finns många experiment att undersöka på Fenomenmagasinet.
Elton var glad i flygplanet. Han vill så gärna ut och flyga... När vi gick ner till fiskarna gick han upp dit istället - och ville sedan INTE hem. Det slutade med att Milla fick hämta honom... Albin och Martina gick hem lite före oss. Albin var trött sedan lunchen så det fick räcka med äventyr för den lille gossen.
Det blev en himla rolig och trevlig dag och nu väntar ju planering för nästa Vardagsäventyr.
Jag fick skjuts av Milla in till stan och innan jag gick upp mot mamma, köpte jag batterier att ha som reserv till kameran. (Det jag inte visste då var att jag skulle få ett SMS senare, om att min batteriladdare och laddningsbara batterier hade kommit till Shellmacken...)
Hos mamma hämtade jag en resväska med gamla fotografier, björkskål med sked och en tavla, som jag fått. Mamma är ju i full gång med sin flytt och rensar som hon aldrig har gjort förr!
Och så berättade hon att hon fått sina första glasögon då hon blivit närsynt. Men det är ju det där att använda dem och vänja sig. Hon tänkte först köra bilen utan dem men näe, det går ju inte ann. Så under en massa skratt kom de fram och på hennes näsa. Och visst är det snygga! (Det syns inte på bilden men skalmarna är röda. Hon är allt tuff min mamma!)
Jag fick skjuts av Milla in till stan och innan jag gick upp mot mamma, köpte jag batterier att ha som reserv till kameran. (Det jag inte visste då var att jag skulle få ett SMS senare, om att min batteriladdare och laddningsbara batterier hade kommit till Shellmacken...)
Hos mamma hämtade jag en resväska med gamla fotografier, björkskål med sked och en tavla, som jag fått. Mamma är ju i full gång med sin flytt och rensar som hon aldrig har gjort förr!
Och så berättade hon att hon fått sina första glasögon då hon blivit närsynt. Men det är ju det där att använda dem och vänja sig. Hon tänkte först köra bilen utan dem men näe, det går ju inte ann. Så under en massa skratt kom de fram och på hennes näsa. Och visst är det snygga! (Det syns inte på bilden men skalmarna är röda. Hon är allt tuff min mamma!)
14 oktober - Äventyret Vild Vildare Vildast Dag 2
Det sakta uppvaknandet dokumenterade förstås, därefter klev vi upp och gjorde oss klara för frukost i restaurangen.
God morgon alla!
Efter frullen packade vi ihop våra grejer. Det var dags för dagens Wild Tour på Kolmården, enbart öppen för Vildmarkshotellets gäster.
Promenaden startade med stadigt uppför när vi kom in bakvägen! Ja, jag hjälpte väl till liiite iallafall.
Det var superlyxigt att gå där NÄSTAN helt ensamma och titta på djuren både ute och inne!
Här är lite bilder från vår Vilda tur!
Här är lite bilder från vår Vilda tur!
Vi hade tur med vädret hela dagen. Visserligen var inte solen framme hela tiden men regnet höll sig borta!
Tigrarna var ute men lite för långt bort för att jag skulle få några bra foton. Som tur var passerade en när vi gick igenom "tunneln", så jag kunde knäppa en bild på detta imponerande djur genom imman. Jag får hoppas att jag ser dem i Ranthambore när jag kommer dit igen i februari 2013. Tapiren hade dock vänligheten att spatsera förbi oss när vi, i vår tur, spatserade förbi hans hemman!
Snöleoparen satt på sitt berg och kikade runt. Ett par kameler visade upp en minikaravan hemma hos sig.
Djuren i all ära men Albin föredrog helt andra saker, som typ alla vattenpölar! Vore ju himla synd att missa dem.
Lunchpaus i Bamses värld men påföljande blöjbyte.
Dagens höjdpunkt var förstås aporna!
Vi hade förmånen att få se en styrkedemonstration av apan som hänger i trädet.
När styrkedemonstrationan pågick bland chimpanserna med skrik och apor som rusade runt, tittade två barn förstummat på medan vi mer log och kände igen oss. hahaha
En av de mindre gorillorna blev av någon anledning upprörd och kastade skrikande en gren mot oss bakom rutan. Grårygg tittade lugn på.
Så var vår tur bland de vilda djuren slut och vi var tillbaka vid Vildmarkshotellet!
När vi satte oss i bilen kände vi nog alla att vi var trötta. Och det ÄR jobbigt att vara på Äventyr - men roligt är det! Så redan samma kväll satte jag mig med en binge idéer till nästa Äventyr hehe
Vi hade förmånen att få se en styrkedemonstration av apan som hänger i trädet.
När styrkedemonstrationan pågick bland chimpanserna med skrik och apor som rusade runt, tittade två barn förstummat på medan vi mer log och kände igen oss. hahaha
En av de mindre gorillorna blev av någon anledning upprörd och kastade skrikande en gren mot oss bakom rutan. Grårygg tittade lugn på.
Sjölejon, sälar och sjöbjörnar simmar tillsammans. Den ensamma tyckte jag såg lite opålitlig ut, måste jag erkänna.
Så var vår tur bland de vilda djuren slut och vi var tillbaka vid Vildmarkshotellet!
När vi satte oss i bilen kände vi nog alla att vi var trötta. Och det ÄR jobbigt att vara på Äventyr - men roligt är det! Så redan samma kväll satte jag mig med en binge idéer till nästa Äventyr hehe
13 oktober - Äventyret Vild Vildare Vildast Dag 1
Så var det äntligen dags! Äventyr med barn och barnbarn.
Samling utanför Martina och sen körde vi i minikolonn - jag först, Milla sen.
Första projektet idag var familjefotografering på Modellfabriken i Norrköping! Här är lite bilder från projektet.
Albin och Elton lekte sig igenom besöket innan det blev alltför långtråkigt (i slutet när det inte hände så mycket).
Martina och Milla i sminket. Det blev bra men jag såg rynkig och arg ut tyckte vi alla tre, så min make-up åkte bort innan fotograferingen...
Fixa håret får man göra själv. Det hade nog varit bättre att ha gjort redan hemma...
Modellfabriken gör skäl för namnet. Allt görs på löpande band och det kan bli väntetider. När det var vår tur fick vi veta att fotografen bara hade tid för två byten, inte tre. Det kändes ju trist för oss alla, som hade förberett och packa en massa och dragit med oss in. Det hade kanske varit bra om vi fått reda på genom ett sms innan kl 12 så hade vi åtminstone kunnat lämnat hälften av grejerna i bilen... Vi fick ju SMS med bekräftelse och påminnelse.
Albin och Elton tyckte det var spännande i fotoateljen - mest när det inte var fotodags... Ateljen är dessutom en genomfart till omklädningsrummet och val-av-fotografier-rummet, så vi vuxna upplevde att det var lite stressande med allt spring.
Efter fotograferingen fick vi vänta på vår tur till en dator för att gå igenom våra kort. Vi passade på att äta lite lunch och prata lite. Soffan stod i omklädningsrummet (ja det fanns två bås där man kunde klä om också) så vi var nog lite i vägen men det fanns liksom inget alternativ.
Att välja ut 15 kort var inte helt lätt och vid det här laget hade barnen tröttnat. Vi hade då varit där i 3,5 timme...
Tyvärr var närbilderna på Albin inte så bra. Han hade ett bläcksträck på kinden och det missade fotografen att säga till om. Fotografen var nog kanske inte helt engagerad som på en vanlig atelje, för bilderna blev bra men kunde ha varit bättre om denne sagt till om håret eller att kläderna inte såg bra ut...Men ett av korten är det till höger och vilka är då med på bilden? Fr vä: Elton, Milla, Naima, jag, Martina och Albin - alla barn och barnbarn i skrivande stund
Efter fyra timmar satt vi i bilarna igen! Vi var överens om att det var en annorlunda upplevelse men att vi nog kommer välja annan studio nästa gång. Prislapp? 15 jpeg-bilder på CD + en av de utvalda bilderna utskriven: 2999 SEK. Extra enstaka bilder efter det, också på CD:n i samma format: 100 SEK.
Så till nästa projekt. Vi packade in alla våra grejer och barn i bilarna och åkte mot "tamtara" Vildmarkshotellet!
Det tar ett tag att packa in allt och alla i bilarna.
Vi bodde in oss och fattade beslutet att skippa bad och gå till lekrummet istället. Vi hade passerade det på vägen till familjerummet och Elton hade lite svårt att gå förbi det!
Snabb uppackning, därefter mot Lekrummet!
Och efter lek och bus blev det middag i restaurangen med vita dukar på borden - som inte var vita efter att vi hade varit där... så det blev riktigt med dricks till servitören haha
Barnen hade egen buffé att ta mat ifrån. Delar av den hamnade dels på golvet, dels på duken, dels i munnen. Det var nog tre lika delar där, ja.
Alla var snart mätta och glada så vi kunde gå till rummet, busa lite mer och sedan försöka få alla att sova till nästa morgon... Och det gick väl så där.
Att varva ner för att sova är omöjligt i ett rum med sju personer. Men det är sånt man får räkna med på Äventyr!
