21 juli - Äventyret "I Djur & Skur"
Äntligen var det dags för Äventyret "I Djur & Skur" med Albin. Och det startade för min egen del redan kl 07.00. Då gick jag bort till pendeltåget för att åka in till Linköping och hämta näst äldsta barnbarnet, 3 år. Och här är collage från vår varma, soliga och roliga dag - för någon skur blev det aldrig!
Först skulle man ju säga Hej då till Lillebror Simon och mamma som skulle vara hemma själva. (Pappa var ju på jobbet.) Först åkte vi buss ner till resecentrum. Där tog vi hissen ner - och upp - till pendeltåget som gick till Norrköpings station. Allt var väldigt spännande och det var mycket att titta och peka på under vägen. Och fort gick det! Och så såg man bra när man tagit av sig skorna och kunde sitta på knä på sätet. Albin hade ju egen biljett så när kontrollanten kom så fick han visa fram den ordenligt. Likaså när vi steg på buss 432 i Norrköping fick man visa fram biljetten. (FYI om du har funderingar att åka till Kolmården med kollektivtrafiken kan vara bra att veta att det var inte så mycket folk när vi klev på i Norrköping - 21 juli, måndag kl 09.20. Det blev dock fullt när vi kom till campingen men då är det inte så långt kvar).
Vid entrén stod en farbror som ville se våra inträdesbiljetter och när vi visat dem fick vi komma in. Direkt gick Albin in i affären. Det var kanske en av dagens höjdpunkter - att gå in i affärer. Även om man inte handlar finns det mycket att titta på där.
Efter butiksbesöket gick vi bort till armbanden. Det är pappersarmband som man skriver barnets namn på tillsammans med ditt telefonnummer - bra att ha om barnet kommer bort!
Vi ville hyra skrinda för eventuellt trötta ben, men även till våra väskor. Väl investerade 40 kronor. Men då fick vi gå upp hela den långa backen och inte ta rulltrappan upp. Det var ett ganska svettigt pass då det var 25 grader i skuggan redan då. (Såg att vi hade varmare än Split till och med!)
Vid kartan gjorde vi upp promenaden för att hinna med så mycket som möjligt. Och jag satte alarmet på 15.00, d v s en timme innan bussen gick hemåt. Det gäller att vara så organiserad som det är möjligt när man åker med småbarn.
Inte långt från skrindorna hittar man vargarna så där stod vi ett tag och tittade innan vi fortsatte upp... och ner.
Vi fick se noshörningar som bajsade i kapp, elefanter som kastade sand på sig själva, kameler som åt sly och tigrar som smög på varandra.
Vid aporna tyckte vi det passade bra att ta en glasspaus och samtidigt var det matning och guidad tur bland aporna. Väldigt bra tajmat!
Vi kom bort till Safari vid tolvhugget och där ligger ju starten för linbanan. Den måste vi ju åka. Så vi in i en lång kö och sedan in i en gondol. Man sitter egentligen åtta personer i en sådan men vi fick följa med en familj med bara fyra och hade gott om plats och såg jättebra i 28 minuter som turen varar. Det roliga med den här linbanan är att dels går den sakta, dels ändrar den nivå så man ser djuren bra. Man ser djuren bättre än när man åker med bil på safari. Är djuren inne bland träden när du sitter i en bil, ser du dem inte - det gör du ifrån linbanan. Vi såg faktiskt alla djur utom vildhundarna. Albin tyckte girafferna var roligast med sina långa halsar - och kanske strutsen av samma anledning.
Efter linbanan hämtade vi vår skrinda på parkeringen för att gå till de sjölevande djuren. Jag måste säga att det funkar jättebra att ställa sin skrinda både här och där. Folk verkar respektera att den tillhör någon och låter den stå.
Först gick vi på Life-showen med delfinerna som hoppade, fångade bollar, simmade med sina skötare och busade lite - och fick fisk som belöning. Albin tyckte det var väldigt roligt att applådera när alla andra gjorde det - och många applåder blev det under showen. Sedan stod sälarna på tur.
På vägen tid hände något spännande. Vi mötte två pirater - och de ville föja med oss.
- Ja, men häng med,vettja, Varsågoda och sitt, sa jag. Och piratflickan satte sig och åkte med ner till Sälarna. Det var läskigt, tycket Albin men gjorde iallafall en hemsk min tillsammans med piraterna.
Sälarna hade varit Naimas (näst yngsta barnbarnet) favorit när hon var där med mamma Milla häromdagen. Nu skulle vi se om det skulle bli Albins favorit också! Men näe, han är lite som jag. Alltid på väg någonstans. Så även om de var roliga så stannade vi inte där längre tid än någon annanstans.
Det blev en hel del vätskepauser och Albin var jätteduktig på att dricka vatten så ingen av oss tacklade av i värmen. Och vi försökte hålla oss i skuggan en del. På ett ställe hade de en spridare på. Jag är övertygad om att det var för barnens skull och jag skickade in Albin där en stund för att kyla ner sig. Visserligen blev han blöt men det var ju så roligt!
Mitt på dagen måsten man ju äta lunch. Jag hade nog gärna velat äta på en restaurang med riktig mat men det blev en Kolmårdenhamburgare och det dög det också. Även gudlfiskarna hade fått extra tillskott i form av ett Mariekex från någon besökare.
Eftersom vi hade följt vår uppgjorda vandringsplan kom vi fram till barnens lantgård och Bamses värld före klockan 15 så vi hann lätt med båda två som avslutning. Getterna var jätteläskiga och Albin ville INTE klappa dem, bara prata och studera dem. Däremot fanns det mycket att klättra i och det var ju mycket roligare. I Bamses värld blev det lite klättring i tunnlar men roligast var kanske att få gå upp själv i Farmorshus och sedan åka rutschkana ner.
Vi kom ner till utgången med ganska gott om tid tills bussen skulle gå. Därför blev det ett Kolmårdenmemory inköpt och Albin ville gärna ha en Schleich-giraff och på det investerades det i två flaskor Safarivatten. Totalt gick det åt 6 vattenflaskor den här dagen. Och Zookexen hade vi ju helt glömt bort och de kom ju väl till pass där vi satt på trottoarkanten.
När vi kom till stationen i Norrköping var det en trött kille som satt på bänken - även om han inte erkände det förstås. Men oh, vad han piggnade till när han insåg att mamma stod på perrongen på Linköpings resecentrum! Långa och många kramar blev det och stor glädje över att få cykla hem! För nu var det här Äventyret slut.
För mig var det bara att invänta ett pendeltåg och tänka på annat, nämligen jobb. För imorgon var det dags att vända näsan mot Arlanda!
När vi kom till stationen i Norrköping var det en trött kille som satt på bänken - även om han inte erkände det förstås. Men oh, vad han piggnade till när han insåg att mamma stod på perrongen på Linköpings resecentrum! Långa och många kramar blev det och stor glädje över att få cykla hem! För nu var det här Äventyret slut.
För mig var det bara att invänta ett pendeltåg och tänka på annat, nämligen jobb. För imorgon var det dags att vända näsan mot Arlanda!
Kommentarer
Trackback
