Att vara Maria Graube

Gick ner och käkade frulle som vanligt och det var ovanligt mörkt tyckte jag. När jag kom upp på rummet började det ÖS-regna och åska!!! Satt framför balkongen och kikade ut med viss misströstan.



Jag som hade planerat att behålla rummet så länge jag kunde fram till avresan kl 16.55... och ligga vid poolen ända in i det sista! Där satt jag nu och tittade ut på en mörk himmel och ett våldsamt regn!

Men nu vet jag att jag faktiskt uppskattar regn när talesättet "Efter regn kommer solsken" stämmer. Och det gör det på dessa breddgrader! Det blev solsken vid 9-hugget. Och nu var det febril aktivitet bland personalen. Det borstades och föstes vatten för glatta livet. De gjorde fint tills (de flesta av) gästerna vaknat och kommit ner till poolen. Jag behöver nog inte säga att de flesta kommer ner vid tio?



Då låg jag vid poolen redan! Vid 10 gick jag upp till receptionern och fick reda på att jag kunde behålla rummet iallafall till klockan tre (Kostar 60 dinarer) och gick tillbaka ner till min solstol. Luften kändes klarare och det blev varmt och gott igen.

Käkade lunchbuffén idag och gick sedan upp och tömte rummet. Inventerade alla mina vattenflarror och blev förvånad över att de inte blev fler under veckan, faktiskt. Tveksamt om det var mer än 15 liter där "hemma"...



















Ställde in min resväska i bagagerummet, gick och la mig vid poolen igen tills 45 minuter innan avfärd. Då smet jag in på en av toaletterna (uppmärksammade på vägen ut, när jag mötte Erik, att jag varit på herrtoa hahaha) och bytte om till Nordiska kläder, dvs långbyxor.

Så blev det dags att säga farväl till hotellet och Djerba. Vi blev upphämtade och åkte mot en TOM flygplats. Det vara bara vi där! Perfekt. Checkade in bagaget och blev impad igen: 12,4 kg med hem och då var lite presenter med i dem. I Like!



Vi hade gott om tid och jag passade på att säga Hej då till Sunniva (som åker hem till Norge efter säsongens slut), Lise, Carl-Johan (som båda åker till Sharm el Sheik) och Hanna (som kommer ha Nilenkryssningarna i vinter och som jag känner ett uns av avundsjuka för) innan jag tog rulltrappan upp, köpte en dansande kamel till Elton och gick ut i departure-hallen och tog en macka tillsammans med Maria och Erik.

Så var det dags att lyfta och ta oss till Landvetter, Sverige. Tyvärr var inte Kristin med på turen. Hon hade fått ett annat roligt uppdrag - och vi resonerar precis på samma sätt. Vi griper tillfällen i flykten. Och vi kan ses någon annan gång.. om inte annat på Facebook!

Och om själva hemresan från Landvetter fortsätter i en annan blogg.

Jag tänkte summera min vistelse med FEM SNABBA OM MIN SEMESTER PÅ DJERBA

Först FEM BRA SAKER

+ Solen och värmen får komma på samma plats - eftersom det är huvudsaken varför man väljer just Djerba!

+ billiga taxiresor och trevliga chaufförer som inte tjatar på dig

+ en liten ö som man ledigt kan göra en minirundresa på en dag!

+ Apollos personal

+ hotellets buffé som alltid erbjöd något gott att äta

 

FEM MINDRE BRA MED (finns inget som är dåligt i min värld)

- att hotell Abir bestämde sig för att placera en Apollogäst i ett rum som inte fanns kontrakt på (fast det är under åtgärd så det behöver du inte oroa dig för längre!)
- ett animationteam på hotellet kändes trött på jobbet. Om man nu ÄR trött på sitt jobb så kanske man ska byta? (Gäller egentligen ALLA som är trött på sitt jobb, egentligen...)
- Djerba är en liten ö där sol och bad dominerar. Vill du ha historiska utflykter på din semester får du läsa på och ordna såna upplevelser på egen hand. För det FINNS mycket att upptäcka även här!
- för yngre (ljushåriga) tjejer kan det bli jobbigt att gå i medinan där de fysiskt drar i dig för att komma in hos just DEM...
- avsaknaden av kryddor  i maten (säger en som gillar KRYDDIG mat...)

Efter frukosten gick jag till receptionen och nämde att toaletten inte blev fixad helt igår. Han som jobbade beklagade och skulle se till att det blev gjort. Jag mezzade till Apollo om det också. De behöver ju veta vad som händer på deras hotell.

Jag gick ner till stranden och låg där till lunch. När jag kom upp hade de varit och täppt till droppandet och det gick att spola som det skulle. Så bra, tänkte jag! Så knackade det på dörren. In kom två hotellmedarbetare med verktyg. Då hade agenten ringt till hotellets manager och sagt till om toaletten... som ju blivit fixad på förmiddagen... och som de stökade till och gjorde att spolningen hängde sig... och locket åkte av igen. Är det inte underbart!?

Jag grejade lite och fick iordning på det och efter det var det inga problem!

På eftermiddagen stannade jag på hotellet vid poolen.
Det var dagen för avresedag så jag packade, så klart annars hände det  inte särskilt mycket mer den här dagen förutom att alla blev förvånade över att det kom lite regnstänk!

Jag hade haft problem med toaletten allt sedan jag kom. Men man är ju problemlösare så jag lyfte bort locket och såg till att behållaren fylldes med vatten som den skulle... och då var det ju inget problem längre!

Men idag kom jag ut i badrummet och det var blött på golvet. Jag noterade att det droppade från en skruv undertill. DET kunde jag inte fixa så idag fick jag allt gå ner till receptionern och säga till. Det skulle ordnas under dagen.



Jag lämnade hotellet och gick ner till stranden. Det var ganska lugnt idag så det gick lätt att komma i och ur för att bada.



Igår gick jag till Relaxcentret som låg till vänster när man kom ut på huvudvägen. Jag kunde inte bestämma mig så jag tog med en broschyr som jag "pluggade" och gick tillbaka senare på eftermiddagen och beställde hamam, peeling med grön tvål (fanns svart och vit också) och sedan 60 minuter återvitaliserande massage!



Kl 14 var det dags. Jag betalade 71 dinarer (ung 355 kronor) och följde med ner till ångbastun. Där fick jag sitta 15-20 minuter. Väldigt behagligt. De hade dessutom lite eukalyptus i ångan så det luktade gott. Jag blev hämtade och ledd till en avdelning med en bänk där jag fick lägga mig.
Där var det dags för scrubb med den gröna tvålen. Den behandlingen var som ett stort Jasså! Jag jämför med hamam i turkiet där det verkligen SKRUBBAR. Det här var en sämre behandling än den jag gör själv i duschen med duchsvantarna en gång i veckan. Behandlingen tog drygt fem minuter. Det var jag besviken på, helt klart.
Massagen var lugn och sansad, inte som svensk massage. Men den var helt okej.
In alles var allt värt pengarna iallafall.


Efteråt tog jag en promenad till Apollos kontor men ingen var där så jag skrev en lapp och lämnade innan jag vände tillbaka till hotellet.

Förmiddagen tillbringade jag i en solstol vid havet. Idag var det lite lugnare så det gick lite lättare att bada.

På eftermiddagen åkte jag med Maria i taxi runt ön. Det blev ungefär samma saker jag redan hade upplevt men några nya hamnade i mitt minne!

Jag kom till exempel till borgen!


Runt borgen finns en vallgrav. Här lär det ha simmat runt krokodiler som extra skydd mot inkräktare.


Försvarsfästningen byggdes ursprungligen avromarna men det du kan se i dag byggdes 1289 av den sicilianske kungen Roger de Lluria. Sedan dess har den byggt på och förstärkts och är delvis renoverad. Borgen var viktig vid försvaret av Houmt Souk under 1500-talet under ledning av piraten Dragut. Han är kanske mest känd för en massaker på spanska kristna år 1560. Av skallarna från dessa stackare byggde han en 11 meter hög pyramid i avskräckande syfte. Det fick vara kvar fram till 1848 och idag ser vi bara en obelisk som påminner oss om det (kom inte dit och kunde ta kort).

När jag kikade ner över muren hajade jag till. Där låg en och SOV på en avstats.


Här hittar du en vattenreservoar där man samlade sötvatten. Och den är STOR! Här är själva brunnen.



Det här ligger utanför och jag minns inte vad man berättade om dem... Men de finns där som ett minne av något, helt klart.

 

Ifrån torget tog taxichauffören oss till en souvenirbutik. Han hade inte lyssnat på det Maria sa, att hon ville köpa kläder - en tunisisk jallabella. Det är som vanligt. De chansar vilt och hoppas på att man ska handla så de kan få lite provision. Det blev ingen shopping, bara ett kort på de typiskt tunisiska tofflorna...

Turen fortsatte mot Guellala (hette förmodligen Haribusen under antiken). På vägen svängde vi in till ett bageri, mitt ute i ingenstans som vi snart insåg ändå var väldigt populärt för det kom folk hela tiden och handlade... Maria kände sig tvungen att handla och det blev en liten kartong med kakor med därifrån. Ett halv kilot för 1,5 dinar (7,50 SEK).

.

I Keramikbyn pratas fortfarande Ibadis språk. Det är folk som härstammar från en muslimsk extrem falang, kallad Kharijis.
Kharijis sekt grundades av 'Abd Allah ibn-Ibad i Basra i 680-talet och på grund av deras stränga moralkodex kallades "puritanerna i öknen". De krigade mot alla, även muslimer, som de ansåg var otrogna (som inte hade samma syn som de).
Ibadis är mer fredliga och tror (som tur är?) inte på våldsamma uppror och mord. De har fortfarande egna traditioner, regler och språk dock.

Jag tror det var hos en Ibadis-man vi besökte på vår tur. Han som visade oss runt hade gjort som små rum att visa upp och jag tror faktiskt att han bodde där permanent.  På gården gick en liten söt kamelbäbis som vi fick ge vattenflaskan.


Sen blev det lite rundvandrning. I första rummet hittade jag en symbol som jag uppfattade var en symbol för själva stammen. (Om du som läsare vet MER om den här symbolen får gärna lägga till en kommentar så kan jag lägga till det i texten. Har själv inte hittat något...)


Innan vi åkte fick jag en present - en ökenros eller sandros som den också kallas. Den bildas genom en kemisk utfällning, som här handlar om saltvatten och sand,  och bildas faktiskt inom loppet av ett par årtionden. För den intresserade lär det vara en önskesten som ska motivera att finna det rätta svaret och hör hjärtchakrat till.

.

Vi fortsatte vår tur vidare och här är lite fotografier. Härlig parkering, olivodlingar...


Pumpablommor, olivoljefabrik...

.

Oliver, kaktusfikon (som ni kan köpa i butikerna i Sverige, faktiskt) Tog i en igår och fick taggar i pekfingret)

Ett av alla bevattningssystem med bassäng och kanaler och vit härligt doftande jasmine

Tisdagen hade kommit och jag hade beslutat mig för att tillbringa den på stranden! Käkade frulle som vanligt vid sex, packade mitt lilla strandkit, bestående av handduk, uppblåsbar kudde, vattenflarra, hörlurar till mp3:n, bok, Suncovers och ett mellanmål.

På med 'ryggan' för att promenera de cirka 600 metrarna till stranden - bara för att upptäcka att grinden var stängd! Trodde jag! Den var lite på glänt. Det hade ju varit lite taskigt om gästerna inte kunde få gå ner kl sju-halvåtta.


Det var en faslig oordning. Det var ingen som gick där på kvällarna och ställde iordning solstolarna, trots att managern bodde på området. Han sov antingen i en solstol eller på taket av den lilla kafeterian, där man kunde hämta dryck gratis om man hade All-inclusive. Det var heller ingen som städade på området så det var en stökig känsla. Men det var ju bara att vända blicken och se ut över det blå havet.

Jag betalade mina 1,5 dinarer och la mig i solen och njöt. Det blåste och gick ganska höga vågor vilket gjorde det lite svårt att bada. Jag var bara i två gånger under dagen. Här solade jag 5,5 timme innan jag gick tillbaka till hotellet för lunch.

Mitt på dagen grillade de lunch på stranden men det fick man betala för och det var inte helt billigt men jag hörde att det var väldigt gott och man fick mycket mat. Och vill man inte lämna stranden så var det nog värt pengarna, kan jag tänka. Men jag bestämde mig för att äta på Barbeque på hotellområdet (också mot betalning) och det blev en internationell maträtt: hamburgare (mer som pannbiff) med pommes ("hemmagjorda" superfrasiga och hur mycket mat som helst!)


Resans andra kissekatt kom jamande och ville smaka men eftersom restaurangen inte vill ha katter tiggande där så fick den inget av mig.



På kvällen roddade man om bland solstolarna på hotellet. Jag berättade om de som la ut sina handdukar dagen innan för att få den solstol de ville ha.
Idag fick jag syn på en anställd som ställde iordning sängarna och tog bort handdukarna när solen började gå ner. Jag blev lite full i skratt och kunde se förvirringen som skulle uppstå morgonen efter...

Idag hade jag utflykt på schemat! Dags för en liten bussresa runt ön med följande innehåll;
"Djerbas hemligheter"
En spännande dag där vi upplever det lilla extra som Djerba har att erbjuda. Vi tar oss till den romerska vägen som krigsherrar byggde från Djerba till fastlandet och besöker därefter Guellala där det tillverkas vacker keramik. Vi åker vidare mot Djerbas huvudort Houmt Souk. Där besöker vi bland annat en mattbutik och får lära oss hur man knyter mattor. Sedan blir det tid på egen hand, för exempelvis shopping i basarerna."!

Bussen skulle hämta mig kl 07.25 men jag gick ut lite tidigare och satt en stund i en stol utanför och njöt av utsikten över orangeröd Bouganvilla... Det blev ingen allmän rusning till bussen direkt. Det var bara jag som skulle med och jag insåg snabbt att de flesta nog var ute efter enbart sol och bad, precis som jag hade läst i Expressen (tror jag det var).



Vi hämtade upp på ett par hotell till och jag tittade upp på himlen och tänkte tyst för mig själv att det var en bra dag för utflykt - det var moln på himlen denna morgon.

Och bussturen började ju jämrans bra. Jag hittade 1/2 Dinar på golvet!


Det blev en hel del kort genom bussfönstret.
På vägen passerade vi till exempel vacker natur med palmer och havet...

... fullvuxna Agave längs med vägarna...



För att klara att hålla Olivträd (och andra odlingar såsom med aprikoser, fikon, grapefrukter, mandariner, citroner) med vattenhittar man många ganska ofta den här typen av bevattningstorn. Det berättas om 700 000 olivträd där den äldsta lär vara runt 2000 år, vilket jag inte tar för otroligt. Världens äldsta olivträd hittar du annars på Kreta och det är ca 3000 år...

.

Vi passerade igenom Midoun, närmsta byn från hotellet sett med cirka 15 000 invånare. Mopeden är ett mycket vanligt fordon såväl i byn som på hela ön.

 

Från Midoun tog vi oss till nästa by, Guellala, keramikbyn. Stadens namn är en smula märkligt. Guellala betyder märklig död och ska hänvisa till en legend om någon som dödar någon med en sten.

 

Härifrån kommer nästan all keramik på ön och det är allt från bara enkelt bränt till glaserade färger och mönster. Vi stannade till på en av de 450 keramikverkstäderna där vi fick höra att leran som vi såg blandas först med vatten - sötvatten för röd keramik, saltvatten för vit. Den färdiga produkten får sedan soltorka i en till två månader innan det åker in i ugnen. Där ökar man graderna successivt - startar på 100 grader och slutar på 1000, en process som tar fyra dagar. När det är klart kyls den ner, också gradvis så den inte spricker. Därefter är det klar för användning eller försäljning, inte bara till oss turister utan även invånarna.

Vi fick sedan en liten demonstration hur det kan gå till att dreja...

 

... och fick sedan en liten stund på oss att kika runt. Det var många vackra ting men eftersom jag bor i en resväska så är införskaffande av grejer inte på fråga. Men KOLLA kan man ju göra - och ta kort!

 

.

Ett vackert dekorerat fat och Den magiska kamelen.

Ni som inte har sett den får åka till Djerba och be om en demonstration. Här tänker jag inte berätta mer!  Men att den är populär kunde jag konstatera när jag hittade en hel kartong, redo att finna nya hem. Även om de är handgjorda var och en blev det lite utav serietillverkningskänsla, tyckte jag...

 

Från keramiken åkte vi till Guellala Museet, ett hembygdsmuseum som visade scener ur berbernas liv. Har man aldrig varit ett ett land bebott av berber är det här en god chans att få se lite hur vardagen såg och faktiskt fortfarande ser ut. Efter att ha betalt 2 dinarer för foto-tillståndet tågade jag med in.


Låt mig presentera några scener och lite annat smått och gott från museet. Vad det är ni SER får ni reda på när ni åker till ön och besöker. Ni måste ju ha LITE överraskningar, tycker jag.


.


.


.

n

Vi styrde kosan mot El Ghriba (betyder "den fantastiska/den främmande på arabiska), synagogan i byn er-Riahd (hette förr Hara Seghira). Här ligger den mest kända synagogan i Nordafrika där du hittar den äldsta Sefer Torah-rullen (handskriven kopia av Moseböckerna och heligaste boken i judendomen).

I en del litteratur står det att det också ska vara den äldsta synagogan i den arabiska världen. Det är bara ett litet problem. Den som står där idag byggdes nämligen på 1920- talet (1929?). Däremot är den nya BYGGD på en plats det har FUNNITS en tidigare.

.

Jag har hört fyra legender om synagogan i El Ghriba sedan jag var fysiskt var där.

• En av dem berättar om en grupp judarna som flytt till Djerba från Kung Nebukanezer av Babylon, som hittade en helig sten som fallit ner från himlen och att arbetet med bygget sedan leddes av en helig kvinna för att synagogan skulle få "rätt" utseende. Året lär ha varit 586 f Kr.
• Den andra beskriver för oss om en grupp präster från Jerusalem samma år som legenden ovanför, som kom till ön med en dörr och en sten från det första templet i Jerusalem som förstörts under samme kung.

Stenen man talar om i de två första sägnerna ska finnas kvar i synagogan men den missade jag. Den hade ju varit roligt att se även om legender är legender.

• Den tredje myten berättar om en enstörig kvinna på 1800-talet som blev innebränd i sitt hus. Kropp hittades sedan oskadd, något som sågs som ett mirakel. Man förstod då att hon varit ett helgon och man grundade därför El Ghriba till hennes ära.
• Den fjärde och sista folklore-sagan jag har hört, handlar om  en vacker judisk flicka som flytt ur Israel, medförande en Torah och en sten från Jerusalems tempel. Hon kom till ön och dog av utmattning och på just den platsen för hennes död byggs synagogan!

 

Nä, nu får det vara nog med legender. Låt oss gå vidare i livet så jag får berätta mer intressanta ting om El Ghriba som jag har lärt mig under veckan.

Varje år, under maj månad, kommer pilgrimer hit för att fira Lag BaOmer (som också har kabbalistisk betydelse = judiska mystiken som många kända artister är anhängar av, bl a Madonna). Det man firar vid denna tidpunkt är den judiska fysiska frigörelsen från Egypten och andliga uppenbarelsen av Torah vid foten av berget Sinai. Att få vara med under detta firande tror jag skulle vara en upplevelse och skådespel men det får la bli i ett annat liv...

 

Synagogan har dessvärre en mer tragisk historia också.

 

Den har varit utsatt för i alla fall ett par attacker - dels 1985 när en tunisisk säkerhetsvakt öppnade eld mot församlingen och dödade tre personer, varav ett barn (jag har också hört att det skulle vara fyra vuxna och ett barn)  - dels 2002 när en lastbil fullastad med sprängämnen (har även hört att den skulle varit lastad med naturgas) körde in i yttermuren utanför och dödade 21 personer (här går uppgifter också isär för jag har också hört siffran 17 och 70 (!)) där Usama Bin Ladins nätverk Al-Qaida tog på sig ansvaret för attentatet. Att uppgifterna går i sär beror lite på vem man frågar har jag märkt...

 

Så till besöket IRL (in real life, för den oinvigde)

 

Innan man får komma in i det innersta rummet måste man täcka axlar och hår. Iklädd en lånad sjalett i äkta nylon vandrade jag sedan runt helt reglementsenligt klädd. Och det var inte utan att jag fick lite hjärtklappning vid ett tillfälle, när jag kände hur min huvudbonad gled ned från huvudet och ville lägga sig på axlarna istället. Det var bara att lite diskret ta tag i "plagget" och se till att det kom på plats innan jag gick vidare på min fototurné som här var helt gratis!


Då tar vi en liten rundtur, hörni! Vad ni ser... ja det får ni ta reda på när ni kommer ner själva!

.


.

I anslutning till synagogan ligger också ett "hotell"-liknande komplex där imamer (judisk motsvarhet till präst) bor.


Så kom vi då fram till huvudstaden med sina dryga 60 000 invånare (finns lite olika uppgifter där både 44 000 och 70 000 nämns. Kanske beror på om man räknar centralorten alternativt "kommunen").


Det är en lättupptäckt liten by som kretsar runt fyra platser, vill jag mena:

• Medinan = gamla delen med shopping i fokus. Det är här du hittar souvenirer, klädes/skokopior, guld/silver, keramik, lädervaror och mattor att ta med hem som minne, men också mat, frukt grönsaker och annat ett hushåll kan behöva.
• Borj Ghazi Mustapha som jag berättar mer om i en annan blogg
• Marinan, där invånarna samlas och äter gott eller tar en promened, vanligast efter kl 10 på kvällen.
• Hamnen, där man bland annat kan får se hur bläckfiskar fångas med hjälp av lerkrukor. Härifrån åker de lokala fiskare och stora båtar som fångar tonfisk och räkor på morgonen för att komma tillbaka på eftermiddagen.

På vår rundtur skulle vi bara besöka medinan och två butiker samt får lite tid för egen shopping. Bussen kunde inte köra ända fram till slutmålet så vi fick gå cirka 300 spännande meter. Jag gillade att man har körskolor. Det märks på trafiken tycker jag. Man tutar inte särskilt mycket och håller tämligen väl till höger på vägen. Det är klart det finns undantag. Ett av dem hamnade jag i näst sista dagen och handlade om en fartfylld taxiresa.



Mitt emot körskolan kunde man, om man  hade bil, köpa sig en nummerplåt. Bara att välja och vraka!


Så var måndagen snart till ända. Hade nu Animationeteamets schema...



... och satt en stund framför mitt balkongräcke och kikade ut över ett mörkt och tomt poolområde...


... och på Animationteamet som, när klockan slog 21, lockade upp barnen för inövade danser från hotellets MiniClub med den vanliga publiken - typ inga... Därefter fortsatte det man kallade showen som innefattade personalen som bjöd upp gäster till danser i olika stilar där båda parter hade varierande kvaliteter och avslutades med något tema. Då hade jag stängt balkongdörren...

Dagen startade med att jag slog dörrarna till min franska balkong och konstaterade att "Idag skiner solen! Dessutom insåg att jag nog var lyckligt lottad med min lilla balkong när jag jämförde med de små balkongerna i närheten. Visserligen kunde man gå ut men de hade bara en liten balkongdörr och litet fönster. Här kunde jag sitta med TVÅ stora fönster uppslagna, se ut över poolområdet OCH havet en bit bort - inte helt fel, tänkte jag!



Klockan blev sex och det blev dags för frukost. Man hängde på låste till restaurangen och behöver jag skriva att det inte var någon kö in?
Letade efter mörktbröd men hittade bara baguetter och ljusa småfrallor, nybakade. Det var bara att gilla läget. Det skulle bli utanfiberfrukost men det rörde sig ju bara om en vecka! Inget att bråka om! Dessutom kan man ju välja att äta youghurt och flingor eller något annat så alternativ finns alltid. Nu valde jag inte det utan satsade på samma variant som jag har hemma i övrigt, det vill säga tomat och gurka men här toppade jag med underbart goda svarta oliver varje morgon - eller faktiskt till varje måltid. Har ju fastnad i Olivträsket efter tre års träning. Men det är bara svarta som gäller och i Sverige köper jag bara de med kvalitet - inga såna där billiga.
Frukosten var i stort sett samma hela veckan och jag insåg när jag gick förbi några dagar senare att man troligtvis kunde fått omelett och/eller pannkakor om man kom senare. Så vi som är Early risers får nöja oss med buffén. Kunde så klart delat upp min frukost på två gånger och gått dit en gång till men... Orka det! Dessutom har jag annat att göra än att bara hänga i restaurangen.

Ett plus för kaffet som var riktigt gott jämfört med det många andra länder jag besökt.


Efter frukosten blev det Bikini på och första dagen satsade jag på poolområdet och solstol på hotellet. Visserligen är solstolarna gratis men i början av veckan uppmärkammade jag att gäster tenderade att lägga ut handdukar KVÄLLEN FÖRE utan att personalen gjorde något. Det kom att ändras under veckan som tur var. Det är lite VÄL hysteriskt eftersom jag nog tycker det fanns gott om stolar. De som inte fick plats runt poolen stod uppställda så man kunde hämta och lägga sig på gräsutrymmen som också fanns precis i anslutning.
Vattnet i poolen var nästan lika varmt som luften och det rörde sig kanske om 28 grader. Det blev inget avsvalkande - jag blev bara blöt... Men hallå  gillar jag min bikini eller gillar jag min bikini? Jepp, jag gillar den skarpt. Bra köp från engelska Figleaves.com. Passar perfekt för min numera ännu lite mer rundade siluetten (lät inte det där nästan SNYGGT, va?).

En liten varning - lägg dig inte närheten av trappan om du vill inte vill ha en boll i huvudet när de spelar vattenpolo kl 11 och klockan 16! Och jag fick en känsla av att det är jag som gäst skulle springa och hämta bollen trots att en i animationteamet stod på land och såg UT att vara bollkalle. När de aktuella 45 minuterna kom blev de magläge för att skydda ansiktet från hårda bollar, kan jag säga. Alltså nu låg jag bara där två gånger och andra gången KUNDE jag ha valt annan plats men prioriterade en kant-plats på avresedagen. Kan inte förklara varför men det kändes som att jag var på väg hem och ville ha nära haha.



Under dagen märkte jag att Animation har aktiviteter två omgångar med väldigt hög musikvolym (mellan 10 och 12.30 samt mellan 15/16 till cirka 19.30). Dels hade man aktiviteter utanför poolområdet och i gymet, dels i poolen. Med kroppen som insats handlade det om Vattengympa och Polo, två gånger om dagen om man låg vid det grunda vattnet, alltså vid trappan.

Erkänner att jag tycker att hotellets DJ lämnade övrigt att önska. Han bröt låtar mitt i, spelade två låtar samtidigt på ungefär samma volym på olika kanaler och jag tror inte han hade så många CD-skivor att välja emellan. Det var ungefär samma låtar  varje dag vilket gjorde att man gjorde en skrämmande upptäckt i slutet av vistelsen - man hummade MED!!! Hualigen!

Eftersom denna söndag var första hela dagen på Djerba skulle Apollo ha Inspirationsmöte på ett kafé på gång avstånd från hotellet. Jag packade min ryggsäck och passade på att upptäcka området omkring...




Hanna och Lise hade hand om träffen på El Kandhil men Lise hade servicetelefonen och kunde bara vara med och hjälpa gästerna med frågor efteråt. Det är så det är när man ansvarar för den. Man måste prioritera gästerna som ringer i det fallet. Och Hanna klarade sig galant. Det visade sig att hon ska till Egypten i vinter och han hand om Nilenkryssningar! Så roligt. Och hon kommer att vara en bra rundreseledare. Det märktes utav hennes sätt att presentera sig, Djerba och programmet. Där har Apollo gjort ett bra val.'

Efter mötet bokade jag mig på två utflykter, Djerbas guldkorn som gick av stapeln dagen efter, alltså måndag, och Piratskepp till Flamingoön (som egentligen är en halvö och flamingos kommer dig runt december) på fredagen. Däremellan tänkta jag ta dagen lite som den kom och bestämma från en tidpunkt till annan. Det var ju trots allt semester och jag hade INTE destinationskunskap på schemat.

Efter möte fotograferade jag det så kallade centrum som vi bodde i. Det bestod av lite restauranger och supermarkets, thats it. Närmsta by var Midoun, kanske en mil bort, och huvudsstaden på ön Houmt Souk, cirka en och en halv mil från hotellet.


Hotellets entré (fotot nedan).
Innanför glasdörrarna finns receptionen till höger. När du kommer dit första dagen får du fylla i en blankett, liknande den du skriver i på flyget eller flygplatsen (inresekort). Första kortet handlar om att registrera att du befinner dig i landet och de kan kolla hur länge du har varit och din adress i landet. På hotellet handlar det om säkerhet ifall något skulle hända. Jag hörde att det var mycket kommentarer runt detta och har man aldrig rest förut - hur ska man kunna veta?

Trappan ner till poolområdet har du till vänster bredvid den lilla souvenirbutiken. Den lilla butiken säljer lite chips och godis också om man vill slippa gå 200 meter för att handla på huvudgatan. Tänk på att du får betala för bekvämligheten, bara.



Denna afton provade deras vita vin som var av märket Venus. Inget jag kan rekommendera. Det smakade äpplesaft med en vin-underton... Och färgen var ungefär som vatten...


När jag var ute på tur passade jag på att köpa vykort. Brukar var dålig på att skriva och skicka sånt. Men idag skärpte jag till mig och satte mig i fönstret och skrev. Försökte arra lite grann med en pläd för att sitta bekvämt men kom senare på att jag kunde sätta en fåtölj framför fönstret och slänga ut fötterna på avsatsen för att sitta lite bekvämare.



Efter att ha letat och letat efter en brev-LÅDA visade receptionisten mig till brev-BUREN. Jag lade förnöjt på mina kort och funderade över om de skulle skickade iväg dem så mottagaren hade det innan jag kom hem... Och efter detta begav jag mig tillbaka till rummet och tog kväller till tonerna av Animation-musiken.

Avsluta kvällen med att sätta på en tvätt"maskin".

Innan jag kom ner till Djerba hade jag forskat om öns historia. Jag återkommer med lite mer av detta inom kort precis här där du befinner dig på bloggen i detta nu!

För nu var det dags att ställa om klockan till Tunisisk tid som var en timme plus. Det innebär att vi ankom till bagagebandet straxt före åtta. Jag tycker alltid det är lika spännande att komma till en flygplats, känd eller okänd. Man undrar alltid om bagaget ska komma eller om det är ute och reser på egen hand. Men se där kom min lilla röda!



Efter att ha sett till att bli avprickad av Hanna på vägen ut gick jag ner till bussen, packade in väskan på, av chauffören anvisad sida och tog en plats. Det var då jag fick tunghäfta!
Det är inte vanligt. Men nu befann jag mig på FRANSK/ARABISKTALANDE mark - inte engelsktalande. Jag har inte fört någon längre konversation på franska sedan 1980 när jag, efter fem år, slutade läsa det på gymnasiet. Jag försökte hitta orden som uteblev och det blev en mycket stapplande meningsutbyte innan jag gick in och satt mig på bussen.


När jag satt på bussen kom de andra gästerna och jag kunde inte låta bli att undrom de aldrig har rest förr eller slutat tänka!
För det första kom gästerna och började själva lasta in sitt bagage utan att ta reda på vilken sida deras hotell hade sitt bagage för att underlätta urpackning. Trodde de att det bara fanns ett hotell på Djerba och alla skulle av på samma?
Sen hörde jag gnäll över att vi aldrig åkte (vi fick kanske vänta i 15 minuter i bussen för vi kom iväg vid halv nio)... Att tanken inte slog dem att det kunde bero på förlorat bagage (de hade ju fått sitt!)... att reseledarena var tvungna att välkomna resenärer andra bussar som fick åka själva till sina hotell (vi fick reseledare på vår) ... eller att man blivit tvungen att göra någon ändring pga oförutsedda händelser som dykt upp. Väldigt intolerant, tycker jag. Och varför ens hetsa upp sig över något man inte vet något om? Och heller inte kan påverka eftersom  man inte jobbar som reseledare? Varför inte bara luta sig bakåt, blunda en stund och känna hur bra det känns att komma ner till värmen och en stunds semester?

Vi var många gäster som checkade in på hotell Abir i Zone Touristic. De flesta hade valt All-inclusive, mig inkluderat. Det är enkelt och man behöver aldrig tänka på mat eller dryck. Sen äter man inte alltid på hotellet. Är man ute så äter man ute och tröttnar man på buffé så äter man a la carte någonstans.

Jag fick min nyckel, en bärare tog upp min väska och fick en dollar som tack och det blev dags för lite "rumsyn".  I "hallen" fanns hylla för resväska och plats för skorna, två garderober - en med hyllor, en med stång och rikligt med galgar. Badrummet var rymligt med badkar. Ett stort rum med två sängar som var flyttbara. Nu reste jag ju själv men reser man kompisar så kan man ju dela på "boendet" lite enkelt eftersom sängborden dessutom var flyttbara. I rummet fanns också ett typ skrivbord med en pall och två enkla, klädda fåtöljer. Sen kom jag förväntansfullt till draperiet till balkongen. Dröm om min förvåning när jag drog bort och sträckte ut foten för att stiga ut - där jag möts av en vägg och fransk balkong! Jag som hade förväntat mig en balkong att gå UT på!
Aja, tänkte jag. Det står i beskrivningen av hotellet att alla Apollos rum har terass eller balkong - och fransk balkong är ju faktiskt en balkong. Men visst var jag lite besviken först, erkänner jag.

Innan jag valde att gå upp till rummet för natten käkade jag lite av buffén och gick sedan ner till baren för att smaka tunisiska ölet Celtia. Jag fick sällskap av paret jag suttit bredvid på planet, Erik och Maria, några jag stötte ihop med flera gånger under semesterveckan.
Om ölet då! Om jag ska jämföra med något så blir det med ett svenskt, ljust folköl. Det blev faktiskt bara den ölen under hela min vistelse... Däremot blev det desto mer o-kolsyrat Marwa-vatten.


När jag kom upp på rummet insåg jag att mitt rum låg precis ovanför scenen och till ljudet av showen, som höll på till halv ett på natten, somnade jag nog av utmattning. Ljudet var liksom inte lågt, något jag kom att konstatera flera gånger under veckan.

Men nu var jag på plats och jag hade en veckas semester att se fram emot med okända äventyr att vänta!

Jag har tidigare besökt Sousse med Martina. Men det var var länge sedan. Den här gången hade jag bestämt mig för att besöka ön Djerba. Har sökt till den destinationen vid ett par tillfällen men av någon anledning har jag inte fått placering där så nu fick det bli semestertripp istället.

Den här dagen var det avresa från Rappestad vid halv nio. Hade varit inne på Eniro några dagar tidigare och tagit reda på att körsträckan var 240,9 km och det skulle ta 2 timmar och 22 minuter om jag åkte utan avbrott. Men eftersom jag gillar att ha gott om tid och man vet aldrig vad som ska hända på vägen så startade jag tidigt. Och det skulle visa sig vara klokt! Fast av rent ytliga skäl...



Nu ska ni får höra om mitt ytliga jag!
Jag använder sällan eller aldrig nagellack. Det sitter typ en dag och är helt bortkastad energi och tar dessutom evigheter att få att torka om man har fler än ETT lager!

Men så fick jag ett ryck häromdagen och hamnade på Åhléns hygienavdelning framför Dependhyllan (ett märke). Jag läste att man behöver underlack som är lite klistrigt och som skyddar nageln + själva nagellacket + ett överlack som skydd som man sedan fyller på från varje dag till var tredje dag för att nöta bort DET lagret istället för färgen! Det där har jag alltid tyckt var överreklamerat men var beredd att chansa. Jag valde - efter 15 minuters väljade - ett pärlemorvitt nagellack, neutralt och bra.

Avresedagen var det så dags att till frukosten starta detta  otroligt allvarliga projekt.
På med underlacket och det torkade ju fort. Efter kaffet drog jag på det första lagret med färg och det torkade på 20 minuter. Fixade lite mer och packade det sista och det blev dags för färg-lager nummer två. Och det var nu mina vanliga problem började. Det torkade "aldrig" !!! Tiden gick... och gick... och gick. Hade tänkt åka kl 8 och klockan snart halv nio och då penslade jag på överlacket som skulle torka snabbt. Men det funkar inte riktigt så som det var tänkt.
Det är nog INTE meningen att man ska göra NÅGONTING på en timme eller så, skulle jag tro. För det minsta jag gjorde blev det hack och smet av nagellacket - vilket slutade att jag stod i badrummet och tog bort allt jag gjort den senaste en och en halv timmen. Jättekul! Det gjorde att jag fick lite vatten på min kvarn- att jag visste att det var bortkastad tid och energi på en sån trivial sak som nagellack!

Men nu hade jag ju bestämt mig - och som vanligt när jag har bestämt mig så ger jag inte upp. Jag slängde på lite underlack och lät torka. Packade in i bilen och hade med färgen och överlack i bilen. Min tanke var att stanna då och då och ta det i omgångar med längre mellanrum för att se om jag kunde lyckas!