30 aug - Djerbas guldkorn...
"Djerbas hemligheter"
En spännande dag där vi upplever det lilla extra som Djerba har att erbjuda. Vi tar oss till den romerska vägen som krigsherrar byggde från Djerba till fastlandet och besöker därefter Guellala där det tillverkas vacker keramik. Vi åker vidare mot Djerbas huvudort Houmt Souk. Där besöker vi bland annat en mattbutik och får lära oss hur man knyter mattor. Sedan blir det tid på egen hand, för exempelvis shopping i basarerna."!
Bussen skulle hämta mig kl 07.25 men jag gick ut lite tidigare och satt en stund i en stol utanför och njöt av utsikten över orangeröd Bouganvilla... Det blev ingen allmän rusning till bussen direkt. Det var bara jag som skulle med och jag insåg snabbt att de flesta nog var ute efter enbart sol och bad, precis som jag hade läst i Expressen (tror jag det var).
Vi hämtade upp på ett par hotell till och jag tittade upp på himlen och tänkte tyst för mig själv att det var en bra dag för utflykt - det var moln på himlen denna morgon.
Det blev en hel del kort genom bussfönstret.
På vägen passerade vi till exempel vacker natur med palmer och havet...
För att klara att hålla Olivträd (och andra odlingar såsom med aprikoser, fikon, grapefrukter, mandariner, citroner) med vattenhittar man många ganska ofta den här typen av bevattningstorn. Det berättas om 700 000 olivträd där den äldsta lär vara runt 2000 år, vilket jag inte tar för otroligt. Världens äldsta olivträd hittar du annars på Kreta och det är ca 3000 år...
.
Vi passerade igenom Midoun, närmsta byn från hotellet sett med cirka 15 000 invånare. Mopeden är ett mycket vanligt fordon såväl i byn som på hela ön.
Från Midoun tog vi oss till nästa by, Guellala, keramikbyn. Stadens namn är en smula märkligt. Guellala betyder märklig död och ska hänvisa till en legend om någon som dödar någon med en sten.
Härifrån kommer nästan all keramik på ön och det är allt från bara enkelt bränt till glaserade färger och mönster. Vi stannade till på en av de 450 keramikverkstäderna där vi fick höra att leran som vi såg blandas först med vatten - sötvatten för röd keramik, saltvatten för vit. Den färdiga produkten får sedan soltorka i en till två månader innan det åker in i ugnen. Där ökar man graderna successivt - startar på 100 grader och slutar på 1000, en process som tar fyra dagar. När det är klart kyls den ner, också gradvis så den inte spricker. Därefter är det klar för användning eller försäljning, inte bara till oss turister utan även invånarna.
Vi fick sedan en liten demonstration hur det kan gå till att dreja...
... och fick sedan en liten stund på oss att kika runt. Det var många vackra ting men eftersom jag bor i en resväska så är införskaffande av grejer inte på fråga. Men KOLLA kan man ju göra - och ta kort!
.
Ett vackert dekorerat fat och Den magiska kamelen.
Ni som inte har sett den får åka till Djerba och be om en demonstration. Här tänker jag inte berätta mer! Men att den är populär kunde jag konstatera när jag hittade en hel kartong, redo att finna nya hem. Även om de är handgjorda var och en blev det lite utav serietillverkningskänsla, tyckte jag...
Från keramiken åkte vi till Guellala Museet, ett hembygdsmuseum som visade scener ur berbernas liv. Har man aldrig varit ett ett land bebott av berber är det här en god chans att få se lite hur vardagen såg och faktiskt fortfarande ser ut. Efter att ha betalt 2 dinarer för foto-tillståndet tågade jag med in.
Låt mig presentera några scener och lite annat smått och gott från museet. Vad det är ni SER får ni reda på när ni åker till ön och besöker. Ni måste ju ha LITE överraskningar, tycker jag.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Vi styrde kosan mot El Ghriba (betyder "den fantastiska/den främmande på arabiska), synagogan i byn er-Riahd (hette förr Hara Seghira). Här ligger den mest kända synagogan i Nordafrika där du hittar den äldsta Sefer Torah-rullen (handskriven kopia av Moseböckerna och heligaste boken i judendomen).
I en del litteratur står det att det också ska vara den äldsta synagogan i den arabiska världen. Det är bara ett litet problem. Den som står där idag byggdes nämligen på 1920- talet (1929?). Däremot är den nya BYGGD på en plats det har FUNNITS en tidigare.
.
Jag har hört fyra legender om synagogan i El Ghriba sedan jag var fysiskt var där.
- En av dem berättar om en grupp judarna som flytt till Djerba från Kung Nebukanezer av Babylon, som hittade en helig sten som fallit ner från himlen och att arbetet med bygget sedan leddes av en helig kvinna för att synagogan skulle få "rätt" utseende. Året lär ha varit 586 f Kr.
- Den andra beskriver för oss om en grupp präster från Jerusalem samma år som legenden ovanför, som kom till ön med en dörr och en sten från det första templet i Jerusalem som förstörts under samme kung.
- Den tredje myten berättar om en enstörig kvinna på 1800-talet som blev innebränd i sitt hus. Kropp hittades sedan oskadd, något som sågs som ett mirakel. Man förstod då att hon varit ett helgon och man grundade därför El Ghriba till hennes ära.
- Den fjärde och sista folklore-sagan jag har hört, handlar om en vacker judisk flicka som flytt ur Israel, medförande en Torah och en sten från Jerusalems tempel. Hon kom till ön och dog av utmattning och på just den platsen för hennes död byggs synagogan!
Nä, nu får det vara nog med legender. Låt oss gå vidare i livet så jag får berätta mer intressanta ting om El Ghriba som jag har lärt mig under veckan.
Varje år, under maj månad, kommer pilgrimer hit för att fira Lag BaOmer (som också har kabbalistisk betydelse = judiska mystiken som många kända artister är anhängar av, bl a Madonna). Det man firar vid denna tidpunkt är den judiska fysiska frigörelsen från Egypten och andliga uppenbarelsen av Torah vid foten av berget Sinai. Att få vara med under detta firande tror jag skulle vara en upplevelse och skådespel men det får la bli i ett annat liv...
Synagogan har dessvärre en mer tragisk historia också.
Den har varit utsatt för i alla fall ett par attacker - dels 1985 när en tunisisk säkerhetsvakt öppnade eld mot församlingen och dödade tre personer, varav ett barn (jag har också hört att det skulle vara fyra vuxna och ett barn) - dels 2002 när en lastbil fullastad med sprängämnen (har även hört att den skulle varit lastad med naturgas) körde in i yttermuren utanför och dödade 21 personer (här går uppgifter också isär för jag har också hört siffran 17 och 70 (!)) där Usama Bin Ladins nätverk Al-Qaida tog på sig ansvaret för attentatet. Att uppgifterna går i sär beror lite på vem man frågar har jag märkt...
Så till besöket IRL (in real life, för den oinvigde)
Innan man får komma in i det innersta rummet måste man täcka axlar och hår. Iklädd en lånad sjalett i äkta nylon vandrade jag sedan runt helt reglementsenligt klädd. Och det var inte utan att jag fick lite hjärtklappning vid ett tillfälle, när jag kände hur min huvudbonad gled ned från huvudet och ville lägga sig på axlarna istället. Det var bara att lite diskret ta tag i "plagget" och se till att det kom på plats innan jag gick vidare på min fototurné som här var helt gratis!
Då tar vi en liten rundtur, hörni! Vad ni ser... ja det får ni ta reda på när ni kommer ner själva!
.
.
.
.
.
Det är en lättupptäckt liten by som kretsar runt fyra platser, vill jag mena:
- Medinan = gamla delen med shopping i fokus. Det är här du hittar souvenirer, klädes/skokopior, guld/silver, keramik, lädervaror och mattor att ta med hem som minne, men också mat, frukt grönsaker och annat ett hushåll kan behöva.
- Borj Ghazi Mustapha som jag berättar mer om i en annan blogg
- Marinan, där invånarna samlas och äter gott eller tar en promened, vanligast efter kl 10 på kvällen.
- Hamnen, där man bland annat kan får se hur bläckfiskar fångas med hjälp av lerkrukor. Härifrån åker de lokala fiskare och stora båtar som fångar tonfisk och räkor på morgonen för att komma tillbaka på eftermiddagen.
Mitt emot körskolan kunde man, om man hade bil, köpa sig en nummerplåt. Bara att välja och vraka!
En traktor och vagn åkte runt och samlade ihop palmblad, kanske till något bygge?
Den lilla promenaden in till medinans hjärta var över. Här skulle vi besöka en Silverbutik för att få höra om och se berbersmycken med eller utan korall och halvädelstenar (där turkos och bärnsten är något av en favorit verkar det som.) Och här kom ett litet miniäventyr att utspelas inom loppet av fem minuter och ifrån denna punkt (nedan).
Jag stannade, kikade runt och suckade: "Åh, nej. Inte jag! Vem som helst utom jag!" För där stod JAG - reseledaren själv, visserligen på semester - och var MARDRÖMSGÄSTEN, som inte håller ihop med gruppen utan tror att man kan strosa runt i egen takt trots att man går i sällskap med tjugofem andra. Så funkar inte livet. Man går gemensamt! *suckar igen*
Så fick jag äntligen syn på några jag kände igen och följde nöjd och glad efter dem in bland gränderna - bara för att snart höra dem prata franska med varann! Det var nog inte riktigt rätt gäster det där, nä!
Nu hade jag nästlat mig in bland guld- och silversmederna så jag tänkte istället att jag skulle nog hitta dem bara jag tog en tur bland DE gränderna. Sagt och gjort! Jag promenerade vidare ännu längre in och i ännu smalare gränder...
I nästa ögonblick befann jag mig vid något slags torg och nu kom jag på att jag hade ju fått Sunnivas privata telefonnummer vid ankomsten. Det plockade jag fram!
Jag såg ingen annan råd än att jag på något sätt måste meddela Apollokontoret att deras kollega hade kommit ifrån sällskapet och nog fick ta sig hem för egen maskin. Bara de kunde ringa till Abdel (lokalguiden som hade turen) och meddela det så vore det ju bra!
Jag tog av mig ryggsäcken, tog fram vattenflaskan och tog en klunk. Därefter satte jag mig på muren, slog telefonnumret bara för att notera att det på displayen står INGET SIMKORT!!! Jag startade om och fick till svar INGET NÄT TILLGÄNGLIGT. Dessutom ser jag nu att batterisymbolen visar gult. Jag hade missat att ladda den på morgonen. Men fattar ni hur det ÄÄÄR!
Nu tog jag en minuts paus för att fattade lite kloka beslut.
Okej. Jag kunde alltså INTE meddela att jag kommit "bort". Det innebar ju att jag lika gärna kunde fortsätta gå i medinan och om det var meningen... ja då skulle jag nog hitta gruppen till slut.
Jag hängde på mig 'ryggan' igen och började promenera in bland gränderna. Nu hade jag ju inte särskilt bråttom, skadan var ju redan skedd. Jag strosade lite lugnt när jag, helt oväntat, fick syn på en person jag kände igen... och en till... och faktisk en till. JAG HADE HITTAT MIN GRUPP! Jag släntrade in i silverbutiken (de hade bara hunnit till första stoppet) som om allt var i ordning... Ja, det var det ju - NU i alla fall! he he
Besöket var säkert intressant men det var i slutet av besöket och dags att gå till nästa ställe som skulle visa mattor och tillverkningen.
Det är damer som tillverkar mattorna och vi gäster fick hjälpa till. Så på nedanstående ull-matta har Graube knutit en helt knut, vilket så klart gör att den blivit extra värdefull hö hö
.
Här skulle gästerna fått veta mer om mattorna, tillverkningen och de olika mönstren/typerna. Men det blev tyvärr ingenting med den saken. Mannen som ansvarade för visningen slängde ut ett par ull- och silkesmattor, bjöd på myntaté, thats it. Så jag tar på mig uppgiften att berätta lite om två av dem här!
Jämfört med många andra kända mattillverkande länder startade Tunisiens mattknytningen på allvar först i mitten av 1800-talet i staden Kairouan. Du hittar mattor, inte bara att ha på golvet som isolering och prydnad, utan också på kamelen under sadeln, på borden, som sängöverkast, för bönen, för att skärma av och på väggarna, som väskor, ja nästan överallt. Färgning av garnet sker vanligtvis med växter och mineraler. Det gör att färgerna bli behagligt naturliga. Om de har skarpa färger är det mycket troligt att det är syntetiska färger.
- Berbermattorna visar släktskap med anatoliska mattor (från Mindre asien där Turkiet är huvudland)och tillverkas i slitstark får-, get eller dromedarull, ibland bomull (oftast för avskärmning). Du känner igen dem på det rektangulära formatet, medaljonger, bårder och kantränder. Eftersom personer inte får avbildas i muslimska länder består mönstren av starkt stiliserade blommor, djur och stjärnor. Dessa är knutna - inte vävda.
- Kelim är egentligen namnet på tekniken och betyder att du får en lite tunnare, slätvävd matta utan lugg. Mönstren domineras av rektangulära eller blommiga mönster med spetsiga detaljer. De ser likadana ut på båda sidorna vilket också gör att livslängden på mattan ökar.
Efter fem minuter i mattbutiken gick jag och satte mig på kaféet utanför, där också bussen skulle hämta upp oss. En annan ensamresenär, Helena som bodde i grannhotellet Isis, gjorde mig sällskap. Där valde vi färskpressad apelsinjuice och jag hann med två härliga glas innan det var dags för avfärd.
Glad över att funnit gruppen och fått i mig lite juice satte jag mig i bussen som skulle ta oss till Fadhloun-moskén som en gång i världen även fungerat som fästning. Det är ingen verksam moské längre, något som gör att vi är tillåtna att besöka den även som icke-muslimer.
Den är helt vit både utanpå och inuti! Till och med nischen mot Mecka!
Man skulle kunna säga att området består av fyra delar.
Dels ett tvättrum före ingången till gården, för den rituella muslimska reningen man måste genomföra innan man får gå in i en moské... Straxt före den avdelningen går man in till biljettkontoret och betalar 1 dinar för foto-tillståndet, om man vill ha ett sånt.
Lite längre fram kan man se ut över kyrkogården, som nog i vårt tycke ser väldigt oansenlig ut utan utsmyckningar. Men muslimerna tror på livet efter detta och alla ska bedömas uppe i himlen efter samma lika principer oavsett rikedom och status. Alltså har alla samma typ av grav.
.
Mitt emot ligger, från vänster räknat berättar Abdel att vi kan se ett förråd, ett bageri och en före detta Koranskola.
.
Här fanns också en av de få katterna jag faktiskt såg under min semestervistelse. Med sin svarta och vita päls tyckte jag att den matchade lokalguiden Abdels uniform så jag passa på att ta kort på dem båda samtidigt.
Det var roligt att få se östra halvan av ön men som historiskt intresserad hade jag velat se den sju kilometer långa stenbron till fastlandet vars grund byggdes av romarna under romartiden och som är en av öns stolheter, borgen i Houmt Souk och kanske krokodilparken (fast det var nog bara jag som skulle velat åka dit, som gillar krokodiler särskilt mycket...). Turen kretsade lite för mycket runt religion och shopping för min smak men som ni märker blev det många upplevelser fram till halv två, lagom för det sista på buffén.
Jag passade på att prova hotellets Rosévin till middagen - det enda drickbara i mitt tycke den här veckan förutom kaffe, myntaté och vatten!
Jag valde att inte lägga mig och sola idag utan tog en mellandag. Jag var ganska så trött och gick istället upp på rummet för att sova middag. Under promenaden upp till rum 405 insåg jag att min kondition är inte vad den har varit och borde vara. Det var VÄLDIGT kämpiga steg uppför trapporna flera gånger om dagen...
.
När jag kom upp till rummet efter lunchen hade jag en svan på min säng. Kanske hon tyckte att jag var snål som gav henne bara en dinar varje dag, för det hände bara en gång till under veckan. Men jag misstänker att min städerska bara kunde den här.
I Egypten brukade jag få de mest roliga handduks"statyer" i form av blommor, gubbar, krokodiler och allt möjligt. Men nu var jag ju faktiskt i Tunisien! Det är ju ett helt annat land och då KAN det inte vara samma, - något en del skandinaviska turister verkar tro.
De bokar en resa till ett annat land men nästan kräver att hamna i hemlandet, förstår jag när jag hör klagomål på standard och mat. Det är så jag blir mörkrädd ibland! Alla borde fråga sig VARFÖR de väljer att ta semester utomlands och vad man egentligen vill ha UT av sin semester. Här kommer några personliga tips för dig som funderar på hotell Abir.
- Har du höga krav på mat, standard och service finns det bara ett säkert alternativ - välj 5-stjärnigt, tack! Välj inte ett hotell med kategorin 2+, som hotell Abir ligger i, och gnäll om hur uselt det mesta är...
- Vill du vara säker på att få en semester med lugn och ro väljer man heller inte detta hotell. Det står tydligt att Animation kan störa om man har utsikt mot poolområdet - och du kan inte välja om du får rum däråt eller mot trädgården. Vill du ha lugn och ro rekommenderar jag att du satsar på ett hotell med ordet LUGNT i beskrivningen...
- Kräver du god och bra mat på semester? Generellt gäller att aldrig välja All-inclusive som alltid är buffé lagad till många gäster och måste passa flera nationaliteter och personligheter, något som gör att den sällan har mycket smaker. Välj istället en lägenhet och laga all mat själv eller rum med enbart frukost - och ät ute på restaurang! Du får både välja och vraka men också vara beredd på att åka/gå från hotellområdet och öppna plånboken! All-inclusive är bara det vinnande alternativet för bekvämlighet och om man vill spara pengar, anser jag! Inte för att få bästa maten... (Tröttnar man på buffémat är det ju bara att gå ut och äta. Själv gick jag till exempel ut på restaurang vid fyra tillfällen under veckan.)
Så var måndagen snart till ända. Hade nu Animationeteamets schema...
... och satt en stund framför mitt balkongräcke och kikade ut över ett mörkt och tomt poolområde...
... och på Animationteamet som, när klockan slog 21, lockade upp barnen för inövade danser från hotellets MiniClub med den vanliga publiken - typ inga... Därefter fortsatte det man kallade showen som innefattade personalen som bjöd upp gäster till danser i olika stilar där båda parter hade varierande kvaliteter och avslutades med något tema. Då hade jag stängt balkongdörren...
