2-10 oktober 2015 - Tillbakablick: Marocko i mitt hjärta
Varje gång jag tar bussen till flygplatsen, ångrar jag mig. Det är sååå mycket bekvämare med tåg - om de går som de ska. Men nu var det så och det var bara att gilla läget. Upp kom jag ju och jag kunde checka in på "mitt" gamla hotell Ibis. Kändes som att komma hem när personalen välkomnade en tillbaka :)
Packat och klart för avfärd med Swebus från Linköpings Resecentrum.
Repeterade lite från tidigare rundresa i Marocko. Man glömmer rätt så fort.
Framme på Arlanda ringde jag hotellet som straxt kom och hämtade mig.
Känns alltid lika trevligt att komma tillbaka till det här hotellet som en lång period var mitt andra hem. Det blev en macka och vatten på rummet innan jag la mig för natten. Det skulle bli tidig uppstigning imorgon bitti.
Tog på mig "marockouniformen" (som egentligen kommer från Jordanien) och tågade till frukostmatsalen vid halv fem. Två timmar senare satt jag i minibussen på väg till Terminal fem för att flyga till Gardemoen i Oslo. Det var nämligen så att jag skulle få visa Marocko för en norsk grupp den här gången.
Hotellfrukost i favoritdjellaban (från Jordanien) på. Snart skulle det bära av till Oslo där jag skulle hämta upp mina gäster.
Arlanda var sig likt. Och som vanligt köpte jag med mig Dalahästchokladen med polkagrisfyllning till lokalguide och chaufför.
Det här företaget jobbade jag för den här gången.
På flygplatsen Menara i Marrakech blev jag glatt överraskad. Där stod veckans lokalguide och väntade på oss och det var ingen mindre än Chaide. Han och jag tog med gruppen till hotel Diwane i Marrakech där vi skulle bo vår första natt.
Chaide och jag tog en kopp marockanskt té i trädgården, och pratade ihop oss inför vår gemensamma guidevecka.
Som bekant är jag upp i arla morgonstund. Fick så mycket tid över efter frukost att jag tog en morgonpromenad runt kvarteret - trodde jag. Gick så klart vilse och fick fråga om vägen tillbaka till Hotel Diwane på knackig arabisk-franska två gånger, men kom tillbaka tio minuter innan vi skulle samlas för att åka mot Essaouira. Allt väl där, alltså.
Chaide och jag bestämde oss för att lägga in ett besök på ett av de kvinnodrivna kooperativen som tillverkar Arganolja. Arganträdet växer ju bara i den här regionen på hela jordklotet vilket gör tillverkningen extra intressant. Här tillverkar de oljan för hand vilket gör den lite grumlig. Min andra arganolja är mer klar och med doft. Den är maskinpressad och har annan eterisk olja tillsatt - inte ett dugg mindre bra, bara annorlunda. De hade tyvärr slut på de lite större flaskorna så jag köpte två små istället. Det fick gå det med.
Jag bara älskar arganolja.
Väl i Essaouira, den vita staden, stannade vi först för lunch. Därefter blev det en promenad inne i medinan.
Staden kallades en gång för Mogador och kallas också för Atlantens vita pärla. Här påminns vi om tiden när Spanien, Portugal och England kämpade för att få kontroll på sina kustlinjer. Staden tjänstgjorde som Marockos viktigaste hamn in på 1800-talet, för varor från söder om Sahara till Timbuktu och från karavanvägarna från öknen, över Atlasbergen till Marrakech. Härifrån exporterades bland mycket annat slavar, guld, elfenben, skinnvaror och vapen. På 60/70-talet var det ett paradis för hippiegenerationen. Idag är det mer känt som dels konstnärskoloni populär för stadens speciella ljus, dels för bra surfing på grund av de höga vågorna.
Stranden var full av trutar
Sqala du Port, vakttornet med fin utsikt mot hamnen. Byggd 1793 under Sidi Mohammed Ben Abdellah. Därifrån hade man bra utsikt över havet, medinan och de närliggande Purpuröarna.
Fiskemarknaden i hamnen, dateras från Hanno, en kartagesiskt amiral ca 465 f Kr. Idag är det den 3e största sardinhamnen i Marocko. Näringsrika undervattensströmmar drar till sig fisk, främst sardiner och ål. Här råder ett febrilt liv på morgnarna när fiskarna ger sig ut med sina båtar, små som stora. På eftermiddagarna (runt 4) kommer de tillbaka och säljer fångsten direkt till kund (priset är förhandlingsbart men dyrt. Här förekommer även auktioner). På kajerna kan du se hur man lagar sina nät och agnar långrevarna för nästa dags fiske.
Ringmuren som omger Medinan byggdes på 1760-talet när den alawitiska sultanen Mohammed ben Abdallah = Mohammed II, ville utnyttja Atlantkusten till flottbas för att förbättra förbindelser med de sjöfarande europeiska länderna. Den gamla staden innanför muren (finns på UNESCOs världsarvslista) visar upp en genuint marockansk stad och det fina är att motordrivna fordon är förbjudna vilket gör att allt känns så lugnt. Förutom små hotell och restauranger finns här en massa butiker. Mest är kanske Essaoira känd för träverkstäder som arbetar i Thuja.
Scala de la Kasbah, portugisiskt fort från 1743 - 300 m långt, byggd på klipporna - skyddade stan mot hoten från havet. Vacker utsikt och man kommer gärna hit för en paus i vardagen.
Sen eftermiddag kom vi fram till vårt hotell La Perla de Mogador.
Direkt efter frukost satte vi kurs mot Safi, en by på Marockos västkust och som också är huvudstad i regionen Doukkala-Abda. Staden var under portugisiskt styre under perioden 1488-1541 och fästningen som vi besökte byggdes för att skydda mot invasion från havet.
Men först några bilder från resan med fikapaus på en gatukafé.
Du kanske har hört namnt Safi i media? Dit fortsatte resan. Det är den viktigaste fiskehamnen för landets sardinindustri och härifrån exporteras även fosfater, textilier och keramik. Det blev en promenad i den gamla bydelen som har mycket atmosfär.
Ganska precis efter att vi ätit klart, åkte vi vidare mot El Jadida (betyder Det nya) och ett av Unescos världsarv, Mazagan. Det är en av de första portugisiska bosättningarna grundad av upptäcksresande i Västafrika på väg till Indien. Spännande värre! Arkitekturen i medinan är en blandning mellan morisk och europeisk stil vilket kanske främst märks i vattencisternen med sina gotiska valv.
Det är idag en populär semesterort för marockaner från Casablanca, Marrakesh och Fez. Dessvärre är ständerna väldigt förorenade på grund av hamn och industrier...
Den portugisiska vattencisternen är värd en titt - om det finns vatten i de underjordiska valven annars är det lite utav en besvikelse. När jag var där senast var det en vattenspegel på 1 meter jäms över. Så himla vackert så du kan inte tro. Tyvärr var det inte så mycket vatten när vi var där nu. Vi fick nöja oss med att kika på 25 pelare och vetskapen att cisternen är klassad som världsarv sedan 2004 jämte medinan och Church of the Assumption från samma period.
"Jag vill ha en moské i den yttersta västra delen av den muslimska världen", förklarade kung Hassan II. Och så började man bygga Hassan II moskén. Det tog 13 år innan den invigdes 1993 och är en av världens största moskéer (störst är Masjid al-Haram i Mekka). Den rymmer 25 000 bedjande inne och ytterligare 80 000 på yttergården. Minareten är 210 meter hög och längst upp lyser en laserstråle mot Mecka, synlig 35 km bort. Coolt, va?
Moskén är en av två moskéer i Marocko som är öppna för icke-muslimer. Dessvärre var den stängd när vi kom men jag kan berätta att den är fantastiskt vacker med sin fontän, ett tak som öppnar sig mot himlen, ett stor hammam i källaren (inte i bruk dock) o vackert kakel. Men nog är utsidan också vacker!
Med utsikt över en disig Hassan II:s minaret och en stad täckt i smog, vilket är mer regel än undantag här, var det dags att ta väskan och åka vidare mot Fez med en massa intressanta stopp på vägen.
Casablanca är Marockos största stad och kombinerar modern och traditionell marockansk livsstil.
Vi tog Cornich d’Ain Diab in mot staden för att besöka Place Mohammed V. Cornichen är strandpromenaden som går från El Hank-fyren till Hassan II moskén, med stränder, pooler, villor, caféer, hotell och restauranger - de flesta har emellertid sett bättre dagar.
Stranden är flera kilometer lång, långgrund och har lite läskiga undervattenströmmar så man måste vara försiktig när man badar där.
Vid El-Hankfyren går det höga vågor o starka strömmar som gör det riskabelt att ge sig in i hamnen. Det var fransmännen som byggde fyren i början av 1900-talet. De placerade den på klippan vid inloppet och den var då den högsta byggnaden (51 meter högt, byggd på en bas på 6,6 meter) men som du vet nu är den positionen nu ersatt med Hassan II:s minaret.
Kuriosa: På boulevard Sour Jdid ligger "Rick Café" den kända restaurangen från filmen Casablanca där Ingrid Bergman och Humphrey Bogart sågs. Filmen spelades ju aldrig in i Casablanca utan i en studio, men handlingen utspelar ju sig här... så varför inte inreda en restaurang som den ser i ut i filmen?
På Place Mohammed V hittar man centrum för Marockos ekonomiska huvudstad och Casablancas administration. Här finns också en park dit man gärna kommer för att slappna av. Vid vissa tider på dygnet kan du få se en koreograferad upplyst fontän som "dansar" till arabisk, europeisk eller asiatisk musik. Dessvärre höll man på att bygga om på området så det var avspärrat, annars hade vi kunnat beundra både ryttarstatyn av marskalk Lyautey av François Cogne och fontänen från 1976.
Vi kunde beundra framsidan av den officiella och administrativa bostaden för kungen av Marocko och dess många vakter.
I den moderna huvudstaden tar man sig med fördel fram antingen på cykel eller metro idag.
Vi lämnade så småningom huvudstaden och styrde hjulen mot Meknès. Staden grundades egentligen redan på 700-talet som ett fort (Kasbah) men det var under sultan Moulay Ismail (1672-1727) grundaren av Alawitedynastin, som den blev huvudstad. Mycket av arkitekturen är inspirerad av den europeiska. Som bekant hade ju muslimerna iberiska halvön under 700 år. Gamla stan i Meknès upptogs 1996 på Unescos världsarvslista.
Många äldre marockanska kvarter påminner mig väldigt mycket om Grekland med sina byggnader i vitt med blå dörrar och fönsterluckor.
Moulay Ismail är kanske mest känd för sitt brutala ledarskap över sitt folk. Slavar byggde stallarna för regentens 12.000 hästar och han var en hästfanatiker.
6 oktober Fez
Fez har min favoritmedina och slår faktiskt Marrakech som jag också tycker väldigt mycket om. Där skulle vi tillbringa större delen av dagen. Men först åkte vi upp till utkiksplatsen som vi brukar besöka, för att se staden lite uppifrån.
Fez är Marockos andliga och kulturella centrum och här hittar man också en hel massa hantverksindustrier. Häng med in i den mysiga medinan!
Arkitekturen i staden påminner mer om byggnader i Alperna och eftersom det ligger på så hög höjd snöar det under vintermånaderna och har ett svalt klimat under sommaren.
Söder om staden ligger en konstgjord insjö och dammen Bin el Ouidane är en av landets hundratals dammar .
Och här finns fossiler i mängder. Som du säkert vet var jorden täckt av vatten under livets begynnelse. När sedan den första massdöden inträffade för 251 miljoner år sedan, dog ungefär 95 % av alla havslevande arter ut. Detta är det största massutdöendet i jordens historia.
I Marocko hittar du färgglad keramik överallt.
9 oktober Marrakech
I den rosa staden promenerade vi till Bahiapalatset och souken med Djemaa El-Fna som står på UNESCOs världsarvslista. Före det åkte vi iväg för att beundra Koutoubiamoskén. Moskén byggdes år 1162 av sultanen Abd al-Mumin för att fira segern över Almoraviderna. Minareten har stått som förebild för, bland annat Hassantornet i Rabat som vi ju var och såg, men också för klocktornet Giralda i Sevilla, Spanien!
Koutoubiamoskén har en vacker park med citrusfrukter och rosor.
Förutom slavar som byggde själva palatset hade man hjälp av begåvade konstnärer från Afrika och Andalusien.
Vi stötte på en musiker som spelade, sjöng och gungade på huvudet så tofsen på den traditionella hatten hypnotiskt snurrade runt, runt, runt.
Vi passerade Mellah, de judiska kvarteren. I städer, var en Mellah ett muromgärdat området med en port. Vanligtvis låg kvarteren nära det kungliga palatset eller guvernörens residens. Syftet med den här typen av område var att skydda sina judiska invånare från återkommande förföljelse eftersom de spelade en viktig roll i den lokala ekonomi.
Det som är typiskt för de judiska kvarteren är att man hade utsmyckade hus och balkonger. Muslimerna fick (och får) inte visa upp att de hade pengar så alla hus såg likadana ut. Åtminstone utvändigt. Det var när man kom in som man såg hur rik man var.
Souken är alltid lika trevlig att gå i, tycker jag.
Sista dagen tillbringade några av oss i souken igen. Vi åkte dit med en seriös chaufför, för när vi berättade att vi gärna ville passa på att handla billigt den sista dagen, körde han oss till en grossist där vi kunde handla till inköpspris. Lite farligt där, kan man säga.
Och jag känner att jag kommer klara mig läääänge med inhandlad arganolja, parfymer och kryddor :)
Eftersom vi landade så sent kom jag inte hem till Sverige hemresedagen. Det fick bli övernattning på Gardemoen innan jag flög hem till Arlanda och sedan vidare med Swebus/pendeltåg hem till Mantorp. Det var faktiskt ganska skönt att liksom få landa och gå och lägga sig bara. Det har ju inte alltid varit så...
4 mar - Fantasia på teamdagen
Lånade gnawernas krakebs, metallkastanjetter, och virkade mössa och försökte ge mig på lite tofssnurrande. Det gick inget vidare dock så någon trans hamnade jag inte i haha
(Gnaoua (arabiska = svarta män): etnisk grupp som är ättlingar till slavarna tagna från Mauritanien, Senegal, Gambia, Burkino Faso and Mali under arabiska slavhandeln som pågick från slutet 600-talet fram till 1970 (sista landet som förbjöd slaveriet var Oman). Marocko är något av ett huvudsäte för det sufistiska (islamsk mystik) sällskapet som också har en fyradagarsfestival i Essaouira varje år sedan 1998.)
Jag och Emeli tog plats i ett av tälten...
.
...där vi väntade in underhållningen.
.
Dansande dervisch med ljusslingor i kjolarna. Coolt grepp! Det har jag inte sett tidigare.
(Dervisch (persiska = fattig): Muslimskt brödrarskap inom sufism (islamsk mysticism) med ursprung i Saudiarabiens 600-tal. "De dansande dervischerna" tillhör dock Mawlawiyya (även kallade Mevleviorden) grundat på 1200-talet i Konya, Turkiet. Man brukar säga att det var Jala al-din Rumi som grundade orden men faktum är att det var hans son, sultan Baha al-Din Muhammad-i Walad....
Dansen är en ritual som kallas Sema. Den handlar om grunden för allas vår existens - att allting snurrar (atomerna står aldrig still!) Ceremonin handlar om människans egna andliga resa mot mognad och perfektion.)
Fantasian var finalen på vår teamdag och den avslutades med god service från Karim (mitten) och hans medhjälpare och berbiskt PangPang!
Tack Apollo och Emeli för en trevlig dag!
19 mar - "Solsidan", snö och solsken
Slängde i en maskin med mörk tvätt. Fick senare reda på att tvättmaskinen levde farligt. Något hade brunnit i den för några veckor sedan, berättade Per, och värst var det vid centrifugering. Men det fick bra och den mörka tvätten hade inte blivit kol-svart hehe
Efter en dusch satte jag mig med FB och bloggen. Jag satt mest framför datorn hela dagen. Försökte se ifatt Solsidan men fick hör att man är på tredje säsongen och att sista avsnittet skulle vara nu i vecka. Aja, ett par avsnitt hann jag med iallafall!
Det var kallt men soligt hela dagen och jag försökte tänka positivt. Här kommer en kort ut genom fönstret för själv tog jag inte ett steg utanför dörren. Dels har jag inga vinterskor, dels har jag ingen längtan ut i kyla.
Per grillade på eftermiddagen till min stora glädje. Jonzon var nog också ganska så nöjd eftersom han, som vanligt, fick matresterna. Resten av dagen tillbringades i sofforna på olika håll. Det är jobbigt att vara ledig...
Antal steg: inte många men 160 ostbollar slank det ner...
18 mar - "Toaletterna är anpassade för bagage"
När nästan alla var incheckade, var det dags för mig att göra samma sak.
Satt en stund med Emeli, Josefin (och Marcus), Kattis och Sophie innan det var dags att gå igenom tullen. Kvinnan som stod bakom tulldisken stoppade mig och bara mig i sällskapet som gick in samtidigt. Hon gick igenom allt mitt handbagage. kontrollerade att jag bara hade 500 SEK i min rosa Filofax som jag sa, kontrollerade i min lilla gröna plånbok hur mycket dirham jag hade med mig in i taxfreeområdet och ställde frågor om Euro coh Dollar. En nitisk tullkvinna! Men in kom jag och snart var det dags att gå till planet.
Fem timmar på planet förflöt med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den läste jag ut och lämnade den till min granne som blev nyfiken på den då både jag och hennes väninna tyckte den var rolig, underhållande - och bra sammanvävd.
Väl på Arlanda kom bagaget ganska så fort men jag missade chansen till att ta tåget hem istället för bussen eftersom vi hade startat tjugo minuter efter utsatt tid. Så det blev en och en halvtimmes väntan på Terminal 5.
Var lite hungrig och pep bort till Seven Eleven där det blev två wienerkorvar i servett (gillar inte korvbröd speciellt) värde 34 SEK. Bara för att jag tog dem i servett blev det ingen ketchup och senap och när jag bad att få lite bostongurka så var det mot 9 SEK extra! Och det hade jag ju inte lust att betala, kan jag berätta.
Mina 34-kronorskorvar var sedan de saltaste korvarna jag har ätit, tror jag. Drack upp en halv liter medhavt marockanskt flaskvatten (japp, för det kunde jag ta igenom sista säkerhetskontrollen. Så säkert är det där!)
Jo jag tackar ja. Anpassade för handbagage kanske... Men jag klämde mig in och kunde förätta mitt behov.
Resan hem, som jag trodde skulle gå direkt till Linköping eftersom det stod DIREKT på turlistan, innebar enbart att jag slapp byta buss haha. Men det var ju ändå att glädjas åt för det var över en decimeter snö ute och jag hade gympadojor med lufthål.
Antal steg: 3 476
17 mar - Ryggläge
Aja, det är som det är. Bara att gå vidare i livet. Idag var ju sista lediga dagen och till min stora glädje fick jag solsken! Det innebar att jag klev i bikinin och la mig i en solstol några timmar. Men klockan tio över två kom dem! Hästflugorna, alltså! Då gav jag upp och gick hem.
Värmde på en halv matlåda och tog mina sista cornichon och körsbärstomathalvor. Snart är mina skåp helt tomma. Ganska vältajmat, eller hur?
Efter lunchen gick jag ner till receptionsområdet och bloggade två inlägg från igår, chattade på FB och började kolla på Masterchef US... men där fick det vara nog.
Gick upp igen men fortsatte ha Masterchef maraton tills jag gick och la mig.
Antal steg: inte många. Hade inte stegräknaren på...
16 mar - Oum el Banine
Klockan halv tolv marockansk tid (d vs runt tolv) kom direktrisen för barn- och kvinnohemmet Oum el Banine, Mahjouba Edbouche. Hon ville visa oss runt dels på daghemsdelen men sedan låta oss hälsa på i det nya hemmet hos de unga blivande mammorna.
Utanför hemmet mötte vi en annan bil. Ut hoppade två unga damer som visade sig studera till socionomer i Sverige och hade den här typen av verksamhet som C-uppsats! Den ena var marockanska och pratade flytande arabiska och kunde tolka åt oss under första delen av rundvisningen. Tänk vad världen är liten.
Besöket var lite som att bli förflyttad i tiden. Jag är ju själv ett barnhemsbarn på 60-talet hemma i Sverige och mina underbara föräldrar var så kloka att jag fick åka dit och hälsa på tills de la ner på 70-talet (Videhemmet i Linköping). Så här retroaktivt känns det oerhört värdefullt att ha den erfarenheten. Tack mamma (och pappa som ju är i himlen)!
Skillnaden här är att man tar hand om mammorna också. De får jobba, studera eller praktisera medan bäbisarna tas om hand här av kärleksfull personal. Det var verkligen härligt att se!
De jobbar mycket med att skapa band mellan barn och mor och har hjälp av Sverige i det jobbet, faktiskt. Jag har, bara den här säsongen, mött totalt sex svenskar som kommit ner för att jobba där.
De har särskilda rum för de små upp till 9 månader där de sover och har en lekhage.
.
Det finns avskilda rum för de lite större barnen upp till två år där de sover och så har de ett eget lekrum. Och så har de gjort i ordning för de lite större barnen upp till tre år nu också. Barnen som var vakna (vi kom under siestan) var så glada, log och skrattade när vi gungade på deras babysitters där de också fick sova middag.
I skötrummet hänger handdukar till varje barn och två tvättlappar, en för ansikte och överkropp, en för underliv och underkropp. Allt rent, snyggt och välordnat!
Både jag och Emeli var oerhört imponerade hur fint de har fått det med olika färger i rummen, pedagogiska leksaker - och underbar personal. Jag blev så glad inombords att vi hjälper det här hemmet!
Efter barnhemsbesöket åkte vi till de blivande mammornas hem som är köpta för skänka pengar från Tyskland, tror jag det var. Här finns plats för tio kvinnor och vi träffade hälften av dem och deras föreståndare Jamila Ait Blal som också sitter i styrelsen. De har galler för dörren och dörren är låst med dubbla lås och den måste låsas upp inifrån av dem själva efter en knackning på dörren.
Eftersom det inte finns något som heter våldtäkt och sexuellt utnyttjanden och det är förbjudet att bli gravid/ha barn utan att vara gift så blir de olagliga enligt marockans lag och de kan kastas i fängelse eller dödas för att de är ensamstående mammor. Lite svårt att greppa det där.
De unga mammorna välkomnade oss lite försiktigt och unga är de... runt 13-14-15 – det var lite jobbigt faktiskt. Vi har unga mammor hemma i Skandinavien också men de väljer det själva. Här är det inte mycket till val. Abort är också olagligt och om de genomför en olaglig abort ändå så är risken stor att de dör. Dessa unga damer är utfrysta från familj och släkt.
Men en lite ljusglimt fann vi för i receptionen. Där satt en av flickornas mamma och pratade med sin tårögda dotter. Mamman log emot oss, säkert tacksam för att vi var där för att hjälpa hennes dotter som väntade barn när som helst.
En ung mamma, runt 14 år hade precis fött sin dotter dagen före. Hon såg väldigt trött ut men försökte le när jag pratade med henne (hon förstod lite franska).
En annan ung mamma, kanske året äldre, försökte trösta sitt barn som hade kolik.
De andra var ute i köket och förberedde kvällsmaten.
.
Jamila, Mahjouba, Emeli och jag åkte sedan till Marjane och shoppade loss. För shopping blev det. I kassan från våra gäster hade vi samlat in 6950, 40 dirham på knappt fem månader!!! Tack alla ni som bidragit till Oum el Banine. Ni ska veta hur tacksamma alla är idag!
Vi började med fyra tomma vagnar och slutade med fyra överfulla vagnar.
I bilen när vi åkte från kvinnornas hem så knäckte jag olyckligt till min rygg. Den värkte sedan igenom hela dagen och kvällen. Så onödigt. Fick använda vagnen som rullator!
Och vagnarna blev allt fullare och fullare... och tyngre och tyngre.
Upp på bandet, till en något förvånad kassör, kom blöjor, mjölkpulver, mjöl, socker, tomatpuré, tvättmedel, toapapper, diskmedel, sköljmedel, tvål, shampoo, ris, linser, olivolja, matolja, smör, margarin, nescafe, pasta, kryddor, té, kött och jag har nog missat en hel del grejer... Men mat, hygienartiklar och kem för tio personer var det iallafall.
Jag gav kuvertet till Mahjouba, som själv fick betala kalaset
.
När det blev drygt 440 dirham över gick Jamila tillbaka in och köpte kött för resten och kvar blev bara ett par dirham i kuveret!
När vagnarna var fullastade, betalda spatserade vi mot bilen. Väl ute vsa Mahjouba (som också hade ryggproblem) att hon ville ha hjälp med att lasta allt från de fyra stora varuvagnarna. Och vips, som från bar himmel, uppenbarade sig tre unga människor som helt sonika bar in allt i bilen. Skulle det kunna hända i Sverige? Hm... lite tveksamt.
Det blev en fantastisk eftermiddag och både jag och Emeli kände att vi gjorde en god gärning med gästernas pengar. Ännu en gång – tack till alla som bidragit!
Läs mer om barn- och kvinnohemmet om du har lust.
Surfa in på http://www.oumelbanine.net/index.html
16 mar - "Knak" lät ryggen...
Sista hela arbetsdagen i Agadir för den här gången. Och regn även idag. Vilken tråkig avslutning, får jag säga. Men det är så det är och bara att gilla läget. Vädret kan man inte påverka, bara attityden - och jag har dålig attityd till moln, nederbörd och kyla.
Den här bloggen kommer vara tvådelad. Jag har lovat gästerna som skänkt pengar till Oum el Banine, att visa vad vi köpt för deras pengar och eftersom det är en hel del så väljer jag att göra en särskild blogg om inköp och besöket där.
Började dagen med en promenad längs cornichen till jobbet men så kom regnet vilket gjorde att det blev taxi resten av vägen. På kontoret gjorde jag min sista avräkning och lämnade ifrån mig kvittoblock och andra Apollogrejer. Jag lämnade också mina gummistövlar för andra gången. Nu har jag inte tänkt behöva dem mer nämligen.
Eftersom jag har beställt buss från Arlanda direkt hem till Linköping och blir hämtad på stationen så funkar nog mina ventilerade gympaskor - in sha'Allah.
Vid halv elva utanför kontoret fick jag plötsligt se något glädjande. Blå himmel!
Hjälpchauffören jag har haft mest kom förbi och undrade om vi hade ett Apolloparaply över som han kunde få. Dessvärre har vi ju bara var sitt, Emeli ochj jag, så det fick bli ett Nej på den frågan. Men han tog det bra och ställde gärna upp på bild till bloggen istället.
Vid halv tolv marockansk tid (det vill säga vid tolv) kom Mahjouba Edbouche, direktrisen för barn- och kvinnohemmet och hämtade oss. Mer om det i bloggen 16-mar-oum-el-banine.
Vid ett tillfälle när jag skulle flytta mig inne i bilen sa de "knak" och därmed var jag handikappad resten av dagen. Det gick inte fort att förflytta sig inte!
Efter shoppingen till Oum el Banine tog Emeli och jag en taxi till McDonalds på cornichen med en chaufför som satte taxametern på söndagstaxa så vi har nog aldrig betalat så mycket som idag (22 dirham!). Sura lämnade vi honom och skulle nog kunna komma ihåg honom i fortsttningen som en som luras.
Emeli bjöd på en Royal Cheese meny som tack för förra gången jag bjöd. Efter det så skiljdes vi åt. Jag gick hem och vilade min rygg och Emeli gick till kontoret för lite administration som hon låg efter med.
Ett par timmar efter hemkomst kopplade jag så över telefonen och började min fridag med vitt vin och körsbärstomater.
Antal steg: 5122
15 mar - Se, det snöar!
Till och med Abdou och Ahmed (hjälpchaufför) pekade - entusiastiskt till skillnad från mig - ut och sa "Maria, titta! Snö! varvid jag suckade och svarade Phuuuuu, aa, jag ser det..."
Vid stoppet i Chichaoua hos Ibrahim blev han lika förvånad att det kommit snö så långt ner i landet och så sent på året.
Ibarhim, managern på fiket i Chichaoua, och min chaufför Abdou
I Marrakech köpte jag de sista presenterna till familjen. Hade laddat med småpengar för att ta kort på torget men vet du att jag kom av mig i kylan. Gick istället och tittade på en vinterkappa. Hittade en lång svart som satt perfekt - utom över axlarna. Så den fick bli kvar på galgen och jag fick fortsätta frysa.
Men trots att det var kallt hela dagen så var gästerna nöjda, och det är ju huvudsaken. När vi åkte fick vi lite sol och jag tog några kort på himlen. Här är ett!
Loggade in på datorn när jag kom hem. Och som vanligt de senaste veckorna har jag fått spök-mail från Therese som dog i januari. Känns alltid väldigt märkligt när jag får dessa SPAM...
När jag gick och la mig fann jag en liten insekt krypande omkring i min säng. Uppskattades inte! Men å andra sidan så behöver man inte äta FinnCrisp i mörkret klockan tre på natten heller och locka till sig dem. Bara att skylla sig själv alltså och borsta bort vad de nu var för något.
Antal steg: 12 682
14 mar - Pasta för första gången ute
(Om du vill veta soluppgång/nedgång i Linköping, kolla här! Du kan så klart skriva in din egen stad om du bor någon annanstans.)
Det blev således en lång startsträcka för utflykten till Taroudant. Så hur fördrev jag tiden då? Jo, med att blogga det här, kolla på Masterchef med Chef Ramsey, Top Model och njuta av blixt och dunder. Det kom aldrig igår som jag trott. Molnen liknade bara åskmoln. Men idag kl 05.57 kom det! Då blev det läge att dra ur sladden till datorn till och med (och därmed insåg jag att jag måste köpa nytt batteri!).
Till Taroudant guidade jag i bussen som valigt. Emeli Bülow tog ett kort på mig vid ett sådant tillfälle i februari. Här kommer det!
I Taroudant åt jag berberomelett med tomat på vanliga stället (bild från ett tidigare tillfälle taget av Emeli Bülow igen).
Därefter följde jag med några gäster in i soukerna. Själv letade jag efter babouscher (marockansk toffel) som matchade den uppsydda djellaban. Det var ju helt lönlöst! Kanske hittar jag det i Marrakech imorgon.
Kommer förresten sakna köttet här i Marocko. Det är så välhängt och oframstressat...
Det där ko-skinnet som jag har gått och sneglat på nästan hela säsongen får hänga kvar. Men nu har jag det på bild. Hade gärna haft det i ett rum om jag haft en lägenhet...
Och ja, det ösregnade hela tiden vi var ute. Men vi sökte skydd hos Apelsinjuicemannen och satt en stund inne hos honom med gästerna innan vi var tvungna att gå till torget för att möta upp de andra och ringa efter bussen.
Jag hann ångra mig flera gånger att gummistövlarna inte kom med. Mina fötter blev dyngsura så på hemvägen satt jag barfota med fötterna i sabra-väskan och guidade haha.
Efter utflykten åkte jag till kontoret. Där satt Emeli och vi gick snart på lunch på Paris och valde pasta bolognese båda två. Jag insåg då att det var första gången jag beställde pasta på restaurang sedan jag kom hit. Märkligt!
Efter den sena lunchen öppnade vi Servicekontoret och det kom tre gäster totalt under tiden vi hade öppet. Ibland undrar jag varför vi ens har ett servicekontor. Det kommer ändå inte så många.
När vi stängde var jag kraftigt nedkyld. Det blev taxi hem till en lång, varm dusch och insmörjning med arganolja, sedan på med fleecedjellaban och in under fleecefilten. Kvällen gick sedan till reprisen på Top Model och Master chef och tidigt sänggående.
Antal steg. 7 645
13 mar - Rutindag... Umpf!
Idag stod, för sista gången den här säsongen, Hotellservice på schemat. Sånt är rutinjobb som går av sig självt. Dessutom blev inga problemlösningar nödvändiga på hela dagen. En enkel arbetsdag, alltså! För att pigga upp mig själv fokuserade jag lite på blommor jag passerade.
Idag plockade jag ihop grejer hemifrån och lämnade på kontoret. Sånt som jag eller någon annan kan ha glädje av i vinter. Det börjar bli tomt i lägenheten och jag gillar det!
När jag publicerar det här är det bara fyra dagar kvar här i Agadir och det börjar kännas lite konstigt, får jag medge. När jag skrev ut Swebusbiljetterna för resan till Linköping och biljetterna till Thailand blev avresan än mer påtagligt.
Ser fram emot onsdagens besök på Oum el banine. Jag, Therese och Emeli har samlat in pengar hela säsongen till barn- och kvinnohemmet. Nu har Samad (vår agents representant) fått i uppdrag att ta reda på vad de behöver och på onsdag ska jag och Emeli shoppa upp en ansenlig summa pengar. Jag har lovat att presentera allt vi har köpt här på bloggen så håll koll runt den 16e.
Antal steg: 11588
12 mar - Mig in action
Nu till dagens eskapader: Emeli Bülow tog lite kort på mig "in Action" till bloggen så ni kan få ta del av hur mina lördagar har sett ut här i Marocko! För idag var ju sista dagen med Inspirationsmöte och Citytur.
Och som du kanske ser så använder jag inte någon marinblå/vit uniform. Mycket uppskattat från gästerna och klart mer rätt.
Idag invigde jag min - till mig uppsydda - traditionella djellaba i Apollos turkosa färg (som vi har i jackan) och kunde lämna min svarta med silverdekorationer hemma. Mina smycken i silver och atlasceder, hantverket från Taroudant, hänger på öron och hals. Till detta har jag fått uppsytt en matchande väska i sabra (kaktussilke) som också är typiskt marocko.
INSPIRATIONSMÖTE PÅ PALAIS DU SUD kl 11-12
CITYTUREN 12.15 - 14.30
Besök på Cooperatim Artisanat, Hantverksskolan för unga människor (läs: från elva år) som också har en butik där sakerna säljs. Här i Marocko har vi alltså utbildningar för de barn som inte är teoretiker utan praktiker, något jag tycker att svenska skolsystemet skulle anamma! På gården brukar jag samla alla för att visa pomeransträden, berätta om skolan och svara på frågor som dykt upp.
- Välkomna tillbaka till bussen!
SERVICEKONTOR 16-18
Alltså här har jag ju inga kort att presentera men det var ju en del av min dag så det får väl en egen rubrik. Hade nio gäster på besök denna eftermiddag. Alla ville följa med mig antingen till Taroudant eller Marrakech. Jättekul!
Innan jag lämnade kontoret fick jag låna minneskortet från Emeli för att ladda hem bilderna hon tagit under dagen - vilka du ju har sett nu.
REFLEKTION SJUKFÖRSÄKRINGEN
På morgonen innan inspirationsmötet hann jag med en hel del. Och i skuggan av jordbävningskatastrofen i Japan och demonstrationerna i muslimska världen kom jag att reflektera över den sociala utslagningen som verkar äga rum i Sverge sedan ett par år - hur tänkte man där när man ändrade till exempel sjukfärsäkringsreglerna? Enbart på pengarna, verkar det som...
Det känns som om Sverige har blivit lite som i Ryssland efter Perestrojkan när man ändrade systemet över en natt - och befolkningen fick inte en chans att acklimatisera sig vilket istället har gjort rika personer rikare och fattiga fattigare. Det var iallafall vad jag såg när jag jobbade i Ryssland i fem månader. Det är många som längtar tillbaka till kommunisttiden...
Och tro det eller ej, befolkningen här i Marocko har det nog bättre som sjuk och arbetslös än hemma i Sverige idag. För här är man åtminstone uppvuxen med att familj och släkt tar hand om dig då.
Så hade vi det också under Bondesamhället men det ändrade sig i och med Industriella revvolutionen för dryga 100 år sedan. Då kom vårt bidragssamhället igång på allvar och utvecklades alltså fram till mitten av 80-talet och sedan dess har man "tillbakautvecklat"/avvecklat det något abrupt istället. Intressant utveckling! Det är lite som att ge bort en gåva bara för att ta tillbaka den meddetsamma...
REFLEKTION SOCIALSEKRETERARE
Vad det gäller motprestation för att få försörjningsstöd är de nog helt korrekta - men det måste bli någon ordning på socialsekreterarna! De verkar inte klara av sina arbetsuppgifter helt. Kanske de borde ses över? För även om klienterna gör det de ska så fungerar inte kommunikationen - eller utbetalningarna. Jag tror att jag skulle vara perfekt för jobbet!
Och ja, jag har sökt ett par gånger men det finns (hittills?) inga "Think out of the box"- rekryterare på Linköpings Kommun... Väldigt synd! Men tänk dig en coachande socialsekreterare?! Vad vore väl bättre?
Nu ska vi komma ihåg att jag också haft försörjningstöd i unga år, men på den tiden fanns engagerade socialsekreterare som fick ut mig på alla möjliga grejer som slutade i att jag var med i paneldebatter om ungdomsarbetslöshet, var ute på praktik som elevassistent eller gick på någon kurs. Det var aldrig något snack om att jag skulle få pengar om jag inte presterade något! Och det är så jag tycker att man ska jobba om man ska få kalla sig SOCIALsekreterare!
Jag har sökt jobb på Linköpings Kommun Ekonomiskt bistånd, flera gånger men nu har jag liksom gett upp. Jag får alltid NEJ! Jag har ingen Socionomexamen, serrö! Tror jag läggs åt sidan utan att man ens titta på min CV.
Jag vet inte varför man behöver ha den utbildningen riktigt men det är väl som med allt annat i Sverige: att det är ett principbeslut på att man ska ha vissa utbildningar för vissa jobb. Men kolla in vad man studerar: samhällsvetenskap, socialt arbete, juridik och psykologi!
Juridik har jag läst på universitetet (15p) , psykologi har jag läst på egen hand eftersom jag är intresserad men har läst sociologi på Universitetet, socialt arbete är i stort sett det enda jag har arbetat med de senaste trettio åren, och samhällsvetenskap är något jag lever varje dag eftersom jag forskar tvärvetenskapligt och guidar så också eftersom jag vill att man ska förstå saker ur korrekt sammanhang.
Men men. Det räcker inte att jag är överkvalificerad till dylik anställning - jag har fortfarande inte någon socionomexamen haha Underbart land jag är uppväxt i!
(Om du nu känner att du är en sån där äventyrlig rekryterare för socialsekreterartjänster i kommunen så är du välkommmen att höra av dig till mariagraube@gmail.com. Jag tackar Ja till jobbet här och nu.)
REFLEKTION: POLITISKA UTVECKLINGEN I MAROCKO
Från sjukförsäkring och socialsekreterarjobb kastar jag mig över till Marocko och utvecklingen här då'ra. Det var ju ett tag sedan du fick en uppdatering om läget i landet. Varsågod!
http://www.bbc.co.uk/news/world-africa-12695902
http://www.bbc.co.uk/news/world-africa-12695092
Antal steg idag: 5788 (unnade mig lyxen att ta taxi hem idag)
11 mar - Nedräkningen startar
Har haft resväskan framme ett par veckor redan men idag började jag provpacka. Jag har ju aldrig haft så mycket med mig från något land som nu. Och det trots att jag kommer tillbaka hit i vinter igen haha Det blir spännande att se om proffpackaren kan få ner allt i en 70 liters resväska, en ryggsäck och en "handväska"!
På min promenad till Anezi, där bussen skulle hämta mig och de första gästerna, slogs jag igen av hur trevligt det här landet verkligen är.
Här låser ingen sin butik med sjutillhållarlås och larm. Här kan man fortfarande fälla ner ner tältdörren eller sätta en pinne för hålet i väggen och folk respekterar att det är dina grejer.
Det var lite samma sak när jag växte upp hemma i Sverige. Då behövde man inte låsa ytterdörren eller bildörren. Det är bara 50 år sedan. Vad hände, Sverige?
Inga överraskningar på jobbet idag alls. Det blev alltså en ganska tråkig dag. Dessutom med regnskurar...
Men en kraftig jordbävning i Japan med tsunamis som följd, påminde världsmedborgarna att Jorden lever i högsta grad, något vi glömmer bort mellan varven.
Min egen dag gick till flygplatsjobb såsom brukligt en fredag. Men idag var det sista gången jag hade transfer från flygplatsen. Så nu börjar nedräkningen. En vecka kvar tills jag åker till Sverige alltså!
Antal steg: 6528
10 mar - Planläggning
Vid fem gick jag till Atlas Tours för ett möte med AnneMarthe som vill att jag tar lite rundresor i Marocko för henne i vinter. Tidigare har jag fått mail från annat håll om rundresor i Thailand, Vietnam och Kambodja. Så jag tror jag kommer ha att göra i vinter iallafall även om det kommer bli oregelbundet och inkomsten därefter... Kommer pendla mellan Asien och Sverige iallafall i slutet oktober och i november och lite mellan Sverige - Norge och Marocko. Fick erbjudande att rycka in som semestervikarie i januari på Atlas Tours kontor. Får se om jag nappar på det.
Jag tror jag ska se om jag kan hitta någon timanställning i Linköping/Norrköping så jag har något att göra när jag är hemma. Förslag emottages tacksamt! Maila jättegärna till mariagraube@gmail.com
Och här kommer bilden med hallon och rosévin som inte gick att publicera igår!
Antal steg: 8732
9 mar - Var är tonern?
Sedan i helgen har skrivaren haft toner utan bläck. Jag har inte kunnat skriva ut någonting. Några nya original till program blev alltså inte utskrivna till mina utflykter den här veckan. Någon ny toner kom varken måndag (eller tisdag heller för den delen men då var jag ju i Marrakech).
Aja, det är bara att gilla läget. Att skaffa toner är inte något jag bär ansvar för så jag har inte dåligt samvete för att det inte har införskaffat. Men visst är det stressande att inte kunna göra sitt jobb som förväntat och som sedan släpar efter.
Igår fick jag veta av Emeli att jag kunde gå och köpa idag. Så bra, tänkte jag och knatade iväg hemifrån med stora förhoppningar. Först gick jag till Tikida och Iberostar där jag satte i nya papper som handlade om Praktisk Information. Konstaterade att det inte var mycket folk i solstolarna idag. Kunde nog säkerligen bero på att det inte var någon sol Den försökte titta fram men så tog regnmolnen över och det kom ett par skurar runt lunchen. (Fast på eftermiddag kom både sol och värme.)
Gick cornichen men svängde upp lite tidigare mot stan idag. En gäst hade glömt sin jacka på bussen så jag gick och lämnade den på Anezi innan jag gick vidare mot kontoret.
Fast på väg till kontoret tänkte jag att det vore nog gott med lite vin varvid jag svängde in på Uniprix där jag träffade några gäster som jag stannade och pratade med en stund. Vi skiljdes åt och jag spatserade mot alkoholavdelningen. Länge stod jag och letade efter Cépage Sauvignon Blanc - men icke! Så kikade jag längst in och fick syn på en stackars ensam rosé. Den fick det bli istället. Vore väl synd att låta den stå där och bli gammal!
38 dirham fattigare fortsatte jag mot kontoret. Då fick jag för mig att fylla på körsbärstomatförrådet. Gick in och tog en plastpåse och träffar då på ett par gäster där också - och AnneMarthe. Sistnämda och jag bestämde träff imorgon för vinterplanering och gästerna tog jag med mig till kontoret så de kunde få sin plastpåse (som de hade glömt på bussen igår). Med från saluhallen hade jag då med mig, inte bara tomater, utan även en ask med söta hallon!
.
Så var jag då äntligen på kontoret. Jag tog pengarna och den gamla toner för att vara säker på att få rätt med mig hem... bara för att mötas av en tom hylla!!! Jag frågade var tonern var och fick svaret "Den kommer i eftermiddag". Men ORKA! Begreppet "idag" betyder inte på morgonen idag. Det betyder just bara Idag och den sträcker sig till klockan åtta på kvällen, den. Där satt jag nu på kontoret och kunde återigen inte göra någonting. Jag som hade tänkt jobba med att
- skriva ut avräkningen och lämna den underskriven och klar
- skriva ut välkomstmaterial, vika det och lägga i utresekort och bagagetaggar
- skriva ut servicepapper och gå ner till Odyssee och sätta in det i pärmen, något som inte blivit gjort på två veckor (noop, tro inte att det har legat på mitt bord. Mina hotell är uppdaterade!)
- äta lite senare lunch på Blå Nilen och ta in Kamelfilé på grillspett
- Ha lite show up
Men, som ni vet så blir det inte alltid som man tänkt sig! Och tonern lyste med sin frånvaro i fyra timmar...
Det blev alltså att mer eller mindre att sitta av tid till väntan och fördriva lite tid med att äta tidigare lunch som bestod av en tråkig tonfisksallad.
Jag plockade iordning lite och flyttade upp Therese' böcker i hyllan för utlån. Det har inte blivit gjort tidigare. Straxt före tre fick jag den efterlängtade tonern och kunde sedan skriva ut välkomstmaterial, servicepapper samt kopiera kartor.
Gick sen till Odyssee och fortsatte sedan mot Amadil.
Reklamen för kvinnomässan sitter uppe på lyktstolparna nu. På lördag är det bankett minsann. Hade varit kul att gå på men jag tror inte jag kommer ges möjlighet.
På vägen mötte jag först två gäster som jag pratade lite med och lite senare fann jag två gäster på en restaurang och satte mig ner och samspråkade med dem innan jag gick vidare. På Amadil satte jag Praktisk information i pärmen och kunde därefter fortsätta hem.
Där serverades färska hallon och rosévin på balkongen varvid jag var ganska nöjd med allt jag åstadkommit under dagen som inte börjat helt bra. (Bilden bara vägrar ladda upp sig så jag gav upp.)
Apropå en gäst som misstrodde mig när jag berättade att vi exporterar saharasand till stränderna på Kanariöarna (främst till Teneriffa) så kommer här lite länkar om detta. Reseledaren där hade berättat för gästen att sanden blåst dit från Sahara vilket inte alltså är helt med sanningen överensstämmande. Och jag gillar korrekt information. Så varsågod!
http://www.villamarinelifestylescanaryislands.com
http://www.iknow-canaryislands.co.uk
http://canary-islands.greatestdivesites.com
Antal steg: 11833
8 mar - Får det vara ett par nya tänder?
Det hade regnat på natten och det låg droppar kvar på bilarna. Hualigen.
Marrakech var som vanligt roligt. Idag tog jag kort på mannen med löständerna. Kan inte låta bli att fundera om det där med dylik försäljning bara är en fotograferingsploj i modern tid när han blev irriterade över att jag bara gav honom en femma som tack för att han ställde upp på bild...
7 mar - Det där hände ju aldrig
Om han ändå krävde mig på pengar skulle jag avkräva hans guidelicensnummer och organisationsnummer eftersom vi är intresserad av vem som kräver mig på pengar på en tur vi aldrig har eller har haft... Men det där hände ju aldrig. Inte något av det, serrö!
Vid tornet fanns ingen lokalguide som krävde att gästerna skulle gå på promenad med honom och sedan kräva mig på lön för den icke efterfrågade tjänsten.
Sen fick jag för mig att jag skulle ha ett par sjalar som brudarna brukar köpa när de kommer till Marocko. Först idag insåg att de är faktiskt riktigt snygga - och lätta! Men jag hittade inga som var bra i färgkombinationerna så jag väntar till imorgon när jag kommer till Marrakech. Man skulle kunna säga att det är lite bättre utbud där (30 000 butiker, vad sägs om det?)
Larbis kompis berättade på arabiska/franska att min Djellaba var klar redan. Vi gick bort till skräddaren där jag fick veta att den var på pressning bara. Men innan jag åkte hem hade jag provat den och den låg i en påse på väg hem till mig. Emeli ska ta kort på mig när jag har den på Inspirationsmötet på lördag så du får vänta lite på det. Men den är i turkost, svagt randigt kvalitetstyg sytt i enkelt snitt - utan silhuett, mer som ett litet tält, så klart (det är ju ändå en Djellaba!)
På vägen hem stötte vi på getterna i trädet. Idag var det många uppe och klev.
Eftersom jag inte hade gått så många steg idag så blev det promenad längs med cornichen. Det dåliga vädret, hörde jag senare, hade kommit till Essaouira. Men det är på väg så min fridag ser inte så himla positiv ut. Grått läskigt moln hela dagen. Men det är en prognos så det är bara att vänta och se. Men solnedgången skymdes denna afton av moln... och förmörkade mitt sinne en smula.
Väl hemma satte jag mig och bloggade detta och pratade på FB. Straxt efter 20-tiden åt jag lite middag och en timme senare låg jag i horisontalläge och laddade för tisdagens Marrakechutflykt med jobb 15 timmar.
Antal steg. 11 126
6 mar - Plötsligt hör jag en bekant röst!
"Men vad du ser trött ut!?" Den kommentaren fick jag på hemväg från hotellservice omgång No1 av journalisten Mohammed. Tack för den, du! Jag viftade bort det så klart, men visst hade han rätt. Jag var trött och hade till och med suttit och gäspat på Amadil Beach. Men det är nog mer att jag är trött på att ha ont, tror jag. Ont i magen, alltså. Har hugg en decimeter från höftbenet in mot naveln på höger sida. Tarmarna har nog fått sig en törn de senaste dagarna, skulle jag tro. Får la tänka mig för vad jag stoppar i mig tills det går över.
Efter förmiddagspasset i Emelis Easyline ( Ja, jag kunde ju inte ge upp bara efter att ha provat dem EN gång. En del saker måste man ge flera chanser. Ta bara hur jag lärde mig äta jordens nyttiga oliver - en om dagen i fem månaders tid!) gick jag hem och fixade mat och tog en lite kort siesta innan jag promenerade till kontoret, återigen i Emellis Easyline.
Innan jag gick hemifrån funderade jag över min avräkning och varför det fattades 360 dirham i min kassa. Gick på toa och fortsatta fundera. Då plötsligt hör jag en bekant röst som säger "Men du har ju skrivit in utflykter som inte har blivit betalda ju!" Jag tittar mig förskräckt omkring och får se en kvinna i vit tenniströja och hästsvans till vänster om mig, mycket lik mig själv! Och det VAR jag! haha Och jag som läste häromdagen att man plockat ut ett par människor som pratat för sig själva inne i Big Brother huset eftersom man var orolig för deras mentala hälsa. Ska jag kanske vara orolig för min?
Här satt jag ju nu själv på toaletten och gjorde likadant. Det var ju bara att göra slag i saken och utvisa mig själv. Mina ben ledde bestämt bort mig från toalettsitsen medan jackan samt ryggsäck tog rygg på mig, föste ut mig i det fria! (Men jag pratar nämligen väldigt ofta med mig själv. Ni skulle bara höra när jag är och handlar hahaha Då har jag alltid väldigt intressanta diskussioner! Och för mig är det fullständigt normalt!!!)
Promenerade sedan den långa vägen förbi Atlantic Palace och Kungliga palatset, bara för att den är så långtråkig (som straff för att jag pratade för mig själv i badrummet kanske?). Jag blev inte impad av dojorna den här gången heller så på eftermiddagen lämnade jag tillbaka dem och hade fattat ett Icke Köpbeslut. Noop, jag behåller de jag har!
Gick förbi ett tomt torg även denna söndag. Inga demonstrationer där inte! Läste någonstans att det är smådemonstrationer lite här och där men att det inte är något sammanhållande utan mer spontana samlingar.
På kontoret hittade jag Emeli men hon gick och tog ledigt resten av dagen ganska snart. Hon skulle egentligen varit helledig men hade lite hon låg efter med på grund av visumresan...
Innan hotellservice omgång 2 spatserade jag raskt till Aswak Assalam och veckohandlade för 105 dirham. Det är inte mycket jag behöver nu när jag ska lämna Marocko om 11 dagar. Ska försöka hålla nere kostnaderna för att slippa ta ut mer dirham men ska ju betala min uppsydda djellaba nästa vecka och har många uteluncher kvar som ska betalas. Jag ska göra vad jag kan, iallafall!
Vid den är muren längs med F.A.R brukar man kunna få se våra "limbarn" ligga och sova på någon trappa mitt på dagen. Man kan inte låta bli att undra... var är föräldrarna?
Måste ju bara visa våra snygga mobilmaster. Vad sägs om en 40 meter hög palm i plast? Vi har fått en till sån nere vid Bank Magreb och Avenue Mohammed V! Gillar att man döljer något som är fult. Tänk dig ett skyhög björk istället för en metallställning!
På vägen hem från sista hotellet hade jag sällskap av två kvinnor i min egen ålder. Av dem fick jag höra att det inte räcker att gå 10 000 steg per dag i min ålder med syfte att mota benskörhet. Jag skulle gå 12 000. Då blev jag ju besviken. Jag som satt 10 000 som dagsmål varje dag.
Googlade naturligtvis på detta och fick bara fram att jag ska gå 11000 steg ett år till, SEN får jag minska till 10 000 - för att hålla vikten. Hittade inga siffror beträffande specifikt benskörhet (det är liksom bara en bonuseffekt) men jag fann hel del annat som kanske kan vara av intresse? Varsågod!
http://www.forskning.se - http://www.vardguiden.se - http://www.stegraknare.se/artiklar
Och idag hade jag jätteroligt när jag lagade mat. Vet inte varför riktigt. Kanske för att det var de sista matlådorna tillagade i min köksvrå i Agadir den här säsongen? Stod iallafall där i mitt blå plastförkläde och stekte färska champinjoner till såsen jag sedan hällde på min strimlade kalkonfilé som var kvar sedan häromdagen. Därefter lagade jag väldigt god köttfärssås medan jag vräkte i mig skrynkliga oliver som godis.
Antal steg; 23 354 och låg på 22a plats efter dagens registrering.
Men jag hörde att tävlingen stängde idag, söndag 6 mars, så jag antar att jag inte är kan regga mer, vilket innebär att jag då slutade på den platsen av 219 deltagare totalt. Hade ju tänkt mig en placering bland de tio bästa men aja, det är ju bara att gå vidare i livet mot nya utmaningar.
5 mar - Kniiiiip, fick jag säga till mig själv
Det blev iallafall en omväxlande natt, skulle man kunna säga. Frossa och svettningar om vart annat fortsatte fram till klockan 7 på morgonen. Var uppe ett par gånger, dels på toa, dels för att ta febernedsättande brus, dricka té eller vatten och äta lite. När jag sedan gick upp tyckte jag nog att jag kände igen mig själv lite mer även om jag var ganska trött.
Och dagens eskapade avlöpte utan större problem. Dessa var:
- Inspirationsmöte med 41% av ankommande gäster gäster på Palais de Sud
- Stadsrundtur i "Afrikas Nice" (d v s i Agadir) med 31 % av ankommande gäster
- Öppet servicekontor med 9% av gästerna på destinationen ( vi har en del långliggare och en hel del stammisar som kommer in och säger Hej även om de redan vet och har sett det mesta). Det är alltid runt 90% som aldrig kommer till vårt servicekontor så ibland undrar vi varför vi har öppet... Bättre att vara ute på stan. Jag möter alltid gäster när jag går Hem från eller Till kontoret! Ikväll var det Joucef (stammis) och hans kompis.
Promenerade hem för att vara min vana trogen. Och på vägen tillbaka hände det! Det kurrade till i magen... Oh, nooooo! Behöver jag berätta för dig att det blev en oerhört rask promenad i slutet? Men det fanns ingen anledning till oro. Knipmusklerna vet fortfarande hur de ska arbeta så jag klarade mig med marginal hem. Kunde lugnt hänga av mig jacka och väska... men sen var det språngmarsch!
Ändå tycker jag att min kropp klarade sig väldigt bra idag. Tack, kroppen för att du är med mig!
Antal steg: 11037 där jag nästan småjoggade i slutet...
4 mar - Easyline
Emeli åkte iväg på visumresa till Barcelona så jag skulle vara själv på destinationen under två dygn. Typiskt nog mådde jag riktigt dåligt hela dagen med frossa, feber, diarre och illamående. Drog slutsatsen att det var flugbetten igår som var boven i dramat och kanske "jetlag" efter den sena natten mellan onsdag och torsdag? Är ju inte van vid att vara uppe så sent längre...
Men det var bara att bita ihop. Det är ju inte gästernas fel att reglerna för visumresa och hästflugor finns!
Klev ner i Emelis Easyline och gick cornichen till jobbet men blev inte alls impad. Kände lite i vänster vad och baksida vänster lår men det var liksom bara det. Hade ju läst hur bra de var och kanske hade för höga förväntningar? Ja, inte vet jag. Det enda jag tänkte på var hur klumpiga de var och att höger sula slog mig på vänster fotknöl för de är så breda. Tveks.amt om jag köper några...
..
Men till kontoret kom jag iallafall och planerade där för transfer till och från flygplatsen. Skulle bli tvungen att skicka två bussar båda vägarna visade det sig. Likadant på vägen från flygplatsen. Passar på att tacka Hassan och Josefin på Ving som passade Apollogästerna när jag behövde gå på toa.
När jag kom hem kröp jag in i mitt fleeceunderställ,, la mig under lakan, täcke, överkast och tjock filt - och frös iallafall. Alltså, sånt är inte kul, du!
Hade ingen matlust men åt vitt bröd med tonfisk. Tänkte att det kunde vara bra. Sen började servicetelefonen att ringa. Den ringde hela seneftermiddagen så klart. Men det är bara att gilla läget. Ingår ju i jobbet!
Drack lite mintté med eukalyptushonung och tog en febernedsättande brustablett och tyckte synd om mig själv vid halv sex. Då hade jag blivit genomsvett och tog av mig allt utom lakan och täcke. Men det där pendlade hela natten, ömsom frossa, ömsom svettningar. Och nu insåg jag hur många bett jag hade på kroppen. De var överallt, knallröda. Inte konstigt att jag fick betala nu då haha.
Aja, jag slumrade mig iallafall genom natten och det var ju bra.
Antal steg: 10 112 i Easyline (fortfarande inte impad)
3 mars - Fridag med hästflugor
Solstolsläge fram till straxt före halv tre. För efter att ha varit omgiven av hästflugor under en timmes tid och blivit hjärtinnerligt trött och irriterad över att behöva vifta med händer och fötter hela tiden packade jag ihop mina grejer och gick hem.
Uppmärksamma att det står förklarat att hästflugor ”suger blod och svett från hästar och nötkreatur” där jag förmodligen ska sälla mig till sistnämnda eller?
Aja, jag fick nästan 5 timmar i solen och ska väl inte klaga, antar jag. Fast jag hade ju tänkt mig ytterligare en timme...
Gjorde inget speciellt resten av dagen. Slappade framför datorn med avbrott för lite matlagning då.
En soft fridag, helt enkelt!