2-10 oktober 2015 - Tillbakablick: Marocko i mitt hjärta
Då var det så dags för Marockoinlägget som har låtit vänta på sig sedan 2015. Varsågod!
2 oktober Mantorp / Arlanda
Varje gång jag tar bussen till flygplatsen, ångrar jag mig. Det är sååå mycket bekvämare med tåg - om de går som de ska. Men nu var det så och det var bara att gilla läget. Upp kom jag ju och jag kunde checka in på "mitt" gamla hotell Ibis. Kändes som att komma hem när personalen välkomnade en tillbaka :)
Packat och klart för avfärd med Swebus från Linköpings Resecentrum.
Repeterade lite från tidigare rundresa i Marocko. Man glömmer rätt så fort.
Framme på Arlanda ringde jag hotellet som straxt kom och hämtade mig.
Känns alltid lika trevligt att komma tillbaka till det här hotellet som en lång period var mitt andra hem. Det blev en macka och vatten på rummet innan jag la mig för natten. Det skulle bli tidig uppstigning imorgon bitti.
3 oktober Arlanda / Oslo / Marrakech
Tog på mig "marockouniformen" (som egentligen kommer från Jordanien) och tågade till frukostmatsalen vid halv fem. Två timmar senare satt jag i minibussen på väg till Terminal fem för att flyga till Gardemoen i Oslo. Det var nämligen så att jag skulle få visa Marocko för en norsk grupp den här gången.
Tog på mig "marockouniformen" (som egentligen kommer från Jordanien) och tågade till frukostmatsalen vid halv fem. Två timmar senare satt jag i minibussen på väg till Terminal fem för att flyga till Gardemoen i Oslo. Det var nämligen så att jag skulle få visa Marocko för en norsk grupp den här gången.
Hotellfrukost i favoritdjellaban (från Jordanien) på. Snart skulle det bära av till Oslo där jag skulle hämta upp mina gäster.
Arlanda var sig likt. Och som vanligt köpte jag med mig Dalahästchokladen med polkagrisfyllning till lokalguide och chaufför.
Det här företaget jobbade jag för den här gången.
På flygplatsen Menara i Marrakech blev jag glatt överraskad. Där stod veckans lokalguide och väntade på oss och det var ingen mindre än Chaide. Han och jag tog med gruppen till hotel Diwane i Marrakech där vi skulle bo vår första natt.
Chaide och jag tog en kopp marockanskt té i trädgården, och pratade ihop oss inför vår gemensamma guidevecka.
Det blev tidigt i säng. Imorgon skulle våra utflykter börja. Så himla roligt!
4 oktober - Marrakech / Essaouira
Som bekant är jag upp i arla morgonstund. Fick så mycket tid över efter frukost att jag tog en morgonpromenad runt kvarteret - trodde jag. Gick så klart vilse och fick fråga om vägen tillbaka till Hotel Diwane på knackig arabisk-franska två gånger, men kom tillbaka tio minuter innan vi skulle samlas för att åka mot Essaouira. Allt väl där, alltså.
Jag bara älskar arganolja.
Väl i Essaouira, den vita staden, stannade vi först för lunch. Därefter blev det en promenad inne i medinan.
Staden kallades en gång för Mogador och kallas också för Atlantens vita pärla. Här påminns vi om tiden när Spanien, Portugal och England kämpade för att få kontroll på sina kustlinjer. Staden tjänstgjorde som Marockos viktigaste hamn in på 1800-talet, för varor från söder om Sahara till Timbuktu och från karavanvägarna från öknen, över Atlasbergen till Marrakech. Härifrån exporterades bland mycket annat slavar, guld, elfenben, skinnvaror och vapen. På 60/70-talet var det ett paradis för hippiegenerationen. Idag är det mer känt som dels konstnärskoloni populär för stadens speciella ljus, dels för bra surfing på grund av de höga vågorna.
Stranden var full av trutar
Sqala du Port, vakttornet med fin utsikt mot hamnen. Byggd 1793 under Sidi Mohammed Ben Abdellah. Därifrån hade man bra utsikt över havet, medinan och de närliggande Purpuröarna.
Fiskemarknaden i hamnen, dateras från Hanno, en kartagesiskt amiral ca 465 f Kr. Idag är det den 3e största sardinhamnen i Marocko. Näringsrika undervattensströmmar drar till sig fisk, främst sardiner och ål. Här råder ett febrilt liv på morgnarna när fiskarna ger sig ut med sina båtar, små som stora. På eftermiddagarna (runt 4) kommer de tillbaka och säljer fångsten direkt till kund (priset är förhandlingsbart men dyrt. Här förekommer även auktioner). På kajerna kan du se hur man lagar sina nät och agnar långrevarna för nästa dags fiske.
Ringmuren som omger Medinan byggdes på 1760-talet när den alawitiska sultanen Mohammed ben Abdallah = Mohammed II, ville utnyttja Atlantkusten till flottbas för att förbättra förbindelser med de sjöfarande europeiska länderna. Den gamla staden innanför muren (finns på UNESCOs världsarvslista) visar upp en genuint marockansk stad och det fina är att motordrivna fordon är förbjudna vilket gör att allt känns så lugnt. Förutom små hotell och restauranger finns här en massa butiker. Mest är kanske Essaoira känd för träverkstäder som arbetar i Thuja.
Du kanske har hört namnt Safi i media? Dit fortsatte resan. Det är den viktigaste fiskehamnen för landets sardinindustri och härifrån exporteras även fosfater, textilier och keramik. Det blev en promenad i den gamla bydelen som har mycket atmosfär.
Som bekant är jag upp i arla morgonstund. Fick så mycket tid över efter frukost att jag tog en morgonpromenad runt kvarteret - trodde jag. Gick så klart vilse och fick fråga om vägen tillbaka till Hotel Diwane på knackig arabisk-franska två gånger, men kom tillbaka tio minuter innan vi skulle samlas för att åka mot Essaouira. Allt väl där, alltså.
Alltid kul att gå vilse - och känna lättnaden när man till slut känner igen sig.
Chaide och jag bestämde oss för att lägga in ett besök på ett av de kvinnodrivna kooperativen som tillverkar Arganolja. Arganträdet växer ju bara i den här regionen på hela jordklotet vilket gör tillverkningen extra intressant. Här tillverkar de oljan för hand vilket gör den lite grumlig. Min andra arganolja är mer klar och med doft. Den är maskinpressad och har annan eterisk olja tillsatt - inte ett dugg mindre bra, bara annorlunda. De hade tyvärr slut på de lite större flaskorna så jag köpte två små istället. Det fick gå det med.
Chaide och jag bestämde oss för att lägga in ett besök på ett av de kvinnodrivna kooperativen som tillverkar Arganolja. Arganträdet växer ju bara i den här regionen på hela jordklotet vilket gör tillverkningen extra intressant. Här tillverkar de oljan för hand vilket gör den lite grumlig. Min andra arganolja är mer klar och med doft. Den är maskinpressad och har annan eterisk olja tillsatt - inte ett dugg mindre bra, bara annorlunda. De hade tyvärr slut på de lite större flaskorna så jag köpte två små istället. Det fick gå det med.
Jag bara älskar arganolja.
Väl i Essaouira, den vita staden, stannade vi först för lunch. Därefter blev det en promenad inne i medinan.
Staden kallades en gång för Mogador och kallas också för Atlantens vita pärla. Här påminns vi om tiden när Spanien, Portugal och England kämpade för att få kontroll på sina kustlinjer. Staden tjänstgjorde som Marockos viktigaste hamn in på 1800-talet, för varor från söder om Sahara till Timbuktu och från karavanvägarna från öknen, över Atlasbergen till Marrakech. Härifrån exporterades bland mycket annat slavar, guld, elfenben, skinnvaror och vapen. På 60/70-talet var det ett paradis för hippiegenerationen. Idag är det mer känt som dels konstnärskoloni populär för stadens speciella ljus, dels för bra surfing på grund av de höga vågorna.
Men låt oss bege oss ut på stan en stund.
Stranden var full av trutar
Sqala du Port, vakttornet med fin utsikt mot hamnen. Byggd 1793 under Sidi Mohammed Ben Abdellah. Därifrån hade man bra utsikt över havet, medinan och de närliggande Purpuröarna.
Fiskemarknaden i hamnen, dateras från Hanno, en kartagesiskt amiral ca 465 f Kr. Idag är det den 3e största sardinhamnen i Marocko. Näringsrika undervattensströmmar drar till sig fisk, främst sardiner och ål. Här råder ett febrilt liv på morgnarna när fiskarna ger sig ut med sina båtar, små som stora. På eftermiddagarna (runt 4) kommer de tillbaka och säljer fångsten direkt till kund (priset är förhandlingsbart men dyrt. Här förekommer även auktioner). På kajerna kan du se hur man lagar sina nät och agnar långrevarna för nästa dags fiske.
Scala de la Kasbah, portugisiskt fort från 1743 - 300 m långt, byggd på klipporna - skyddade stan mot hoten från havet. Vacker utsikt och man kommer gärna hit för en paus i vardagen.
Sen eftermiddag kom vi fram till vårt hotell La Perla de Mogador.
Jag såg till att vi kunde äta vår gemensamma trerättersmiddag under bar himmel i poolområdet. Väldigt trevligt!
5 oktober- Essaouira / Safi / Oualidia / El Jadida / Casablanca
Direkt efter frukost satte vi kurs mot Safi, en by på Marockos västkust och som också är huvudstad i regionen Doukkala-Abda. Staden var under portugisiskt styre under perioden 1488-1541 och fästningen som vi besökte byggdes för att skydda mot invasion från havet.
Men först några bilder från resan med fikapaus på en gatukafé.
Du kanske har hört namnt Safi i media? Dit fortsatte resan. Det är den viktigaste fiskehamnen för landets sardinindustri och härifrån exporteras även fosfater, textilier och keramik. Det blev en promenad i den gamla bydelen som har mycket atmosfär.
Efter promenaden i Safi åkte vi vidare mot nästa stopp som var lunch vid havet. Förra gången jag var här blev vi bjudna på delikatessen Sjöborre. Ingen hit bland skandinaver. Den här gången blev det mer traditionell marockansk lunch, vilket kändes klart mycket bättre.
Ganska precis efter att vi ätit klart, åkte vi vidare mot El Jadida (betyder Det nya) och ett av Unescos världsarv, Mazagan. Det är en av de första portugisiska bosättningarna grundad av upptäcksresande i Västafrika på väg till Indien. Spännande värre! Arkitekturen i medinan är en blandning mellan morisk och europeisk stil vilket kanske främst märks i vattencisternen med sina gotiska valv.
Det är idag en populär semesterort för marockaner från Casablanca, Marrakesh och Fez. Dessvärre är ständerna väldigt förorenade på grund av hamn och industrier...
Den portugisiska vattencisternen är värd en titt - om det finns vatten i de underjordiska valven annars är det lite utav en besvikelse. När jag var där senast var det en vattenspegel på 1 meter jäms över. Så himla vackert så du kan inte tro. Tyvärr var det inte så mycket vatten när vi var där nu. Vi fick nöja oss med att kika på 25 pelare och vetskapen att cisternen är klassad som världsarv sedan 2004 jämte medinan och Church of the Assumption från samma period.
"Jag vill ha en moské i den yttersta västra delen av den muslimska världen", förklarade kung Hassan II. Och så började man bygga Hassan II moskén. Det tog 13 år innan den invigdes 1993 och är en av världens största moskéer (störst är Masjid al-Haram i Mekka). Den rymmer 25 000 bedjande inne och ytterligare 80 000 på yttergården. Minareten är 210 meter hög och längst upp lyser en laserstråle mot Mecka, synlig 35 km bort. Coolt, va?
Moskén är en av två moskéer i Marocko som är öppna för icke-muslimer. Dessvärre var den stängd när vi kom men jag kan berätta att den är fantastiskt vacker med sin fontän, ett tak som öppnar sig mot himlen, ett stor hammam i källaren (inte i bruk dock) o vackert kakel. Men nog är utsidan också vacker!
Ganska precis efter att vi ätit klart, åkte vi vidare mot El Jadida (betyder Det nya) och ett av Unescos världsarv, Mazagan. Det är en av de första portugisiska bosättningarna grundad av upptäcksresande i Västafrika på väg till Indien. Spännande värre! Arkitekturen i medinan är en blandning mellan morisk och europeisk stil vilket kanske främst märks i vattencisternen med sina gotiska valv.
Det är idag en populär semesterort för marockaner från Casablanca, Marrakesh och Fez. Dessvärre är ständerna väldigt förorenade på grund av hamn och industrier...
Den portugisiska vattencisternen är värd en titt - om det finns vatten i de underjordiska valven annars är det lite utav en besvikelse. När jag var där senast var det en vattenspegel på 1 meter jäms över. Så himla vackert så du kan inte tro. Tyvärr var det inte så mycket vatten när vi var där nu. Vi fick nöja oss med att kika på 25 pelare och vetskapen att cisternen är klassad som världsarv sedan 2004 jämte medinan och Church of the Assumption från samma period.
Från El Jadida drog vi iväg mot Casablanca
I Casablanca for vi först och kikade på den imponerande moskén Hassan II, vackert belägen vid kustlinjen, för att därefter checkade in på vårt hotell, Hotel Suisse.
"Jag vill ha en moské i den yttersta västra delen av den muslimska världen", förklarade kung Hassan II. Och så började man bygga Hassan II moskén. Det tog 13 år innan den invigdes 1993 och är en av världens största moskéer (störst är Masjid al-Haram i Mekka). Den rymmer 25 000 bedjande inne och ytterligare 80 000 på yttergården. Minareten är 210 meter hög och längst upp lyser en laserstråle mot Mecka, synlig 35 km bort. Coolt, va?
Moskén är en av två moskéer i Marocko som är öppna för icke-muslimer. Dessvärre var den stängd när vi kom men jag kan berätta att den är fantastiskt vacker med sin fontän, ett tak som öppnar sig mot himlen, ett stor hammam i källaren (inte i bruk dock) o vackert kakel. Men nog är utsidan också vacker!
6 oktober Casablanca / Rabat / Meknès/ Fez
Med utsikt över en disig Hassan II:s minaret och en stad täckt i smog, vilket är mer regel än undantag här, var det dags att ta väskan och åka vidare mot Fez med en massa intressanta stopp på vägen.
Casablanca är Marockos största stad och kombinerar modern och traditionell marockansk livsstil.
Vi tog Cornich d’Ain Diab in mot staden för att besöka Place Mohammed V. Cornichen är strandpromenaden som går från El Hank-fyren till Hassan II moskén, med stränder, pooler, villor, caféer, hotell och restauranger - de flesta har emellertid sett bättre dagar.
Stranden är flera kilometer lång, långgrund och har lite läskiga undervattenströmmar så man måste vara försiktig när man badar där.
Vid El-Hankfyren går det höga vågor o starka strömmar som gör det riskabelt att ge sig in i hamnen. Det var fransmännen som byggde fyren i början av 1900-talet. De placerade den på klippan vid inloppet och den var då den högsta byggnaden (51 meter högt, byggd på en bas på 6,6 meter) men som du vet nu är den positionen nu ersatt med Hassan II:s minaret.
Kuriosa: På boulevard Sour Jdid ligger "Rick Café" den kända restaurangen från filmen Casablanca där Ingrid Bergman och Humphrey Bogart sågs. Filmen spelades ju aldrig in i Casablanca utan i en studio, men handlingen utspelar ju sig här... så varför inte inreda en restaurang som den ser i ut i filmen?
I Rabat åt vi först lunch innan den guidade stadsrundtur. Där besökte vi sedan Hassans torn (om just nu håller på att renoveras) med mausoleet över Mohammed V, fortet Kasbah Oudayas och Kungliga slottet Dar al-Makhzen och dess omgivningar.
Hassantornet byggdes under dynastin Almohaderna. Det var Yacoub al-Mansour som började bygga den, men när han dog 1150 övergavs projektet. Men det 45 meter höga tornet fick bli kvar. Pelarna du ser är från en tidigare moské. Sista fotot är på Mohammed V:s mausoleum.
Innan vi fortsatte till Kungens (ena) palats tog vi en promenad i Oudaias Kasbah, ett fort som också innefattar en fin park att strosa runt i.
I parken i Oudaias Kasbah blommar det nästan året runt och är väldigt behaglig att spatsera runt i.
Men vi kunde ju inte stanna i parken hela dagen. Vi skulle ju se kungens palats, ju! I palatset finns plats för marockanska Högvakten, en skola för högt uppsatta medlemmar av den kungliga familjen, en restaurangskola och på bottenvåningen ligger ett bibliotek byggt för skrifter insamlade av kung Hassan II.
Vi kunde beundra framsidan av den officiella och administrativa bostaden för kungen av Marocko och dess många vakter.
I den moderna huvudstaden tar man sig med fördel fram antingen på cykel eller metro idag.
Vi lämnade så småningom huvudstaden och styrde hjulen mot Meknès. Staden grundades egentligen redan på 700-talet som ett fort (Kasbah) men det var under sultan Moulay Ismail (1672-1727) grundaren av Alawitedynastin, som den blev huvudstad. Mycket av arkitekturen är inspirerad av den europeiska. Som bekant hade ju muslimerna iberiska halvön under 700 år. Gamla stan i Meknès upptogs 1996 på Unescos världsarvslista.
Många äldre marockanska kvarter påminner mig väldigt mycket om Grekland med sina byggnader i vitt med blå dörrar och fönsterluckor.
Moulay Ismail är kanske mest känd för sitt brutala ledarskap över sitt folk. Slavar byggde stallarna för regentens 12.000 hästar och han var en hästfanatiker.
Vi kunde beundra framsidan av den officiella och administrativa bostaden för kungen av Marocko och dess många vakter.
I den moderna huvudstaden tar man sig med fördel fram antingen på cykel eller metro idag.
Vi lämnade så småningom huvudstaden och styrde hjulen mot Meknès. Staden grundades egentligen redan på 700-talet som ett fort (Kasbah) men det var under sultan Moulay Ismail (1672-1727) grundaren av Alawitedynastin, som den blev huvudstad. Mycket av arkitekturen är inspirerad av den europeiska. Som bekant hade ju muslimerna iberiska halvön under 700 år. Gamla stan i Meknès upptogs 1996 på Unescos världsarvslista.
Många äldre marockanska kvarter påminner mig väldigt mycket om Grekland med sina byggnader i vitt med blå dörrar och fönsterluckor.
Efter en liten promenad i stadens äldre kvarter, åkte vi till vi Moulay Ismails kungliga stall som en gång inhyste hans 12.000 hästar. Han älskade sina hästar mer än människor, och vart och ett av djuren hade två slavar med uppgift att se till att hästen hade det bra. Det berättas att de till och med fick samla hästarnas urin i en skål, eftersom det var så värdefullt att inte ens jorden var värd att få det..
Moulay Ismail är kanske mest känd för sitt brutala ledarskap över sitt folk. Slavar byggde stallarna för regentens 12.000 hästar och han var en hästfanatiker.
Innan vi åkte vidare till Fez och nästa övernattning, åkte vi in till hjärtat av gamla Meknès - torget el-Hedim. Här låg tidigare den där Kasbahn jag tidigare nämnde, men Moulay Ismail rev det och anlade ett torg istället. Platsen användes sedan för att ropa ut hans kungagöranden och till offentliga avrättningar.
Orsaken till torget sägs också ha varit att man bättre skulle kunna beundra den vackra porten Bab el-Mansour.
Dagen avrundades med inresa i Fez, den äldsta av Marockos så kallade fyra kungastäder. (De andra är Marrakesh, Rabat och Meknes.) Staden grundades under 800-talet av Moulay Idriss och har genom århundradena varit huvudstad till flera dynastier. Här checkade vi in på hotellet, åt gemensam middag och kunde ladda för en dag i denna spännande stad.
6 oktober Fez
Fez har min favoritmedina och slår faktiskt Marrakech som jag också tycker väldigt mycket om. Där skulle vi tillbringa större delen av dagen. Men först åkte vi upp till utkiksplatsen som vi brukar besöka, för att se staden lite uppifrån.
Fez är Marockos andliga och kulturella centrum och här hittar man också en hel massa hantverksindustrier. Häng med in i den mysiga medinan!
Arkitekturen i staden påminner mer om byggnader i Alperna och eftersom det ligger på så hög höjd snöar det under vintermånaderna och har ett svalt klimat under sommaren.
Söder om staden ligger en konstgjord insjö och dammen Bin el Ouidane är en av landets hundratals dammar .
Och här finns fossiler i mängder. Som du säkert vet var jorden täckt av vatten under livets begynnelse. När sedan den första massdöden inträffade för 251 miljoner år sedan, dog ungefär 95 % av alla havslevande arter ut. Detta är det största massutdöendet i jordens historia.
I Marocko hittar du färgglad keramik överallt.
9 oktober Marrakech
6 oktober Fez
Fez har min favoritmedina och slår faktiskt Marrakech som jag också tycker väldigt mycket om. Där skulle vi tillbringa större delen av dagen. Men först åkte vi upp till utkiksplatsen som vi brukar besöka, för att se staden lite uppifrån.
Fez är Marockos andliga och kulturella centrum och här hittar man också en hel massa hantverksindustrier. Häng med in i den mysiga medinan!
8 oktober Fez / Beni Mellal / Marrakech
Resan mot Marrakech gick genom Mellanatlasbergen och staden Ifrane. Den staden som den ser ut idag, grundades av fransmännen 1928 med mål att ge Marrakeshborna möjlighet till frisk luft under de stekheta sommarmånaderna. Men här bodde folk dessförinnan - i grottor. (Namnet "Ifran" betyder Grotta på berberspråk.) Faktum är att grottorna var bebodda långt in på 1900-talet och det är först de senaste 50 år som dess invånare har byggt hus ovanpå sina grottor. Så ja, grottorna används fortfarande, men idag till djur och för lagring.
Arkitekturen i staden påminner mer om byggnader i Alperna och eftersom det ligger på så hög höjd snöar det under vintermånaderna och har ett svalt klimat under sommaren.
Söder om staden ligger en konstgjord insjö och dammen Bin el Ouidane är en av landets hundratals dammar .
Och här finns fossiler i mängder. Som du säkert vet var jorden täckt av vatten under livets begynnelse. När sedan den första massdöden inträffade för 251 miljoner år sedan, dog ungefär 95 % av alla havslevande arter ut. Detta är det största massutdöendet i jordens historia.
I Marocko hittar du färgglad keramik överallt.
Det blev eftermiddag och snart började det skymma. När vi kom fram till Marrakech var det nästan mörkt.
9 oktober Marrakech
I den rosa staden promenerade vi till Bahiapalatset och souken med Djemaa El-Fna som står på UNESCOs världsarvslista. Före det åkte vi iväg för att beundra Koutoubiamoskén. Moskén byggdes år 1162 av sultanen Abd al-Mumin för att fira segern över Almoraviderna. Minareten har stått som förebild för, bland annat Hassantornet i Rabat som vi ju var och såg, men också för klocktornet Giralda i Sevilla, Spanien!
Koutoubiamoskén har en vacker park med citrusfrukter och rosor.
Från moské till palats. Bahiapalatset började byggas på 1800-talet under Si Moussa, sultanens storvezir, för personligt bruk. Namnet Bahia bars av en av hans fruar. Till sin hjälp hade han slavar och runt 5000 hantverkare. Hans son tog sedemera över och fortsatte bygga. Det roliga är att halva palatset används fortfarande av den marockanska regeringen för att ta emot utländska prominenta personer.
Från Bahiapalatset promenerade vi vidare in i medinan och fick förmånen att höra Gnawamusik. Musikstilen härstammar från Västafrika. Gnawamusiker är ibland också människor som utövar healingritualer, med uppenbara band till förislamiska afrikanska animism riter. I marockansk populärkultur anses Gnawas vara experter på magiska behandlingar, som att läka sjukdomar genom användning av färger, kulturella bilder, parfymer och skräck.
Vi stötte på en musiker som spelade, sjöng och gungade på huvudet så tofsen på den traditionella hatten hypnotiskt snurrade runt, runt, runt.
Vi passerade Mellah, de judiska kvarteren. I städer, var en Mellah ett muromgärdat området med en port. Vanligtvis låg kvarteren nära det kungliga palatset eller guvernörens residens. Syftet med den här typen av område var att skydda sina judiska invånare från återkommande förföljelse eftersom de spelade en viktig roll i den lokala ekonomi.
Det som är typiskt för de judiska kvarteren är att man hade utsmyckade hus och balkonger. Muslimerna fick (och får) inte visa upp att de hade pengar så alla hus såg likadana ut. Åtminstone utvändigt. Det var när man kom in som man såg hur rik man var.
Souken är alltid lika trevlig att gå i, tycker jag.
Vi avslutade aftonen, och resans sista kväll, med att åka iväg till Chez Ali och se deras fantastiska show och äta en trerätters marockansk middag tillsammans. Supertrevligt avslutning!
10 oktober Marrakech / Oslo
Sista dagen tillbringade några av oss i souken igen. Vi åkte dit med en seriös chaufför, för när vi berättade att vi gärna ville passa på att handla billigt den sista dagen, körde han oss till en grossist där vi kunde handla till inköpspris. Lite farligt där, kan man säga.
Eftersom vi inte skulle åka förrän på eftermiddagen hann vi även med en god Tajine de veau aux pruneaux och världens godaste oliver på en av terasserna vid torget Djema el-Fna.
Vi hade en härlig förmiddag i Marrakech innan vi var tvungna att bege oss tillbaka till hotellet, packa ner det nyinköpta och åka till flygplatsen.
Och så vinkade jag Hej då till Marrakech och Marocko för den här gången.
Och jag känner att jag kommer klara mig läääänge med inhandlad arganolja, parfymer och kryddor :)
Eftersom vi landade så sent kom jag inte hem till Sverige hemresedagen. Det fick bli övernattning på Gardemoen innan jag flög hem till Arlanda och sedan vidare med Swebus/pendeltåg hem till Mantorp. Det var faktiskt ganska skönt att liksom få landa och gå och lägga sig bara. Det har ju inte alltid varit så...
Kommentarer
Trackback
