Att vara Maria Graube -

13 februari 2018 - Tillbaka till Malaysia

Morgonen kunde ägnas helt till bloggande eftersom jag packade igår. Inläggen publicerades sedan ett efter ett. Snart skulle jag vara klar med Malaysia, första delen. I skrivande stund är det ju gamla nyheter. Idag när jag publicerar detta är det den 6 januari 2019...

Men den här dagen hade jag bokat Tuk-tuk till klockan 12 men redan när jag kom ner en kvart tidigare fanns Sna där, redo att köra mig till flygplatsen.

På flygplatsen fick jag vänta en stund och för att dämpa tristessen blev det en gigantisk kaffe latte på flygplatsens kafé.

Flygtiden mellan Siem Reap och KL är bara 2 timmar och 15 minuter men det var mörkt när jag landade. Tog en Grab-taxi till hotellet, checkade in och gick och la mig. Snart skulle det vara dags att möta nya gäster.

2019-01-06 @ 14:59:00 Permalink Bloggar från Kambodja Kommentarer (0) Trackbacks ()

12 februari 2018 - Avslutning i Ta Prohm

Ta Prohm byggdes 1186 och är kanske de coolaste templet på hela Angkorområdet. Pappa till templet var Jayavarman VII, en buddistisk kung som var en de mest produktiva i Khmerriket. Han utvidgade inte bara riktet. Han byggde också en hel massa vägar, "hotell", sjukhus och tempel. Bland annat detta tempel som han tillägnade sin mor i Mahāyāna-stil (den största inriktning inom buddhism).

Det är i det här templet som några Tomb Raider-scener blev inspelad år 2001.
Här kan du läsa mer och lite längre ner kan du se scenerna.

Så var mitt besök snart till ända. MJ körde tillbaka mig till hotellet och ett par timmar senare gick jag ut i Siem Reap och letade upp en restaurang att äta middag på. Dessvärre föll valet på en tuggummigrillad krokodilstek. Ett riktigt nerköp som inte gick att äta upp. Men med några kantbitar i magen avslutade jag kvällen och laddade för tillbakaresa till Malaysia.

2019-01-06 @ 14:39:19 Permalink Bloggar från Kambodja Kommentarer (0) Trackbacks ()

12 februari 2018 - Fortsättningen

Från Angkor Wat åkte vi vidare mot södra porten till Angkor Thom. Det är en vanlig missuppfattning att det är ingången till ett annat tempel men det är faktiskt fel. Det är entrén till en hel stad. Och där inne hittar du en massa roliga tempel som även du ska få besöka bildmässigt alldeles straxt.

Kanske är det Bayon som är det mest fascinerande templet. Inuti inser du att
Bayon är uppbyggd runt 54 torn, 45 meter hög i tre nivåer och 216 leende
ansikten av Avalokiteshvaras (en varelse som personifierar medkänslan hos
alla buddhor) som blickar ner på dig.
På första och andra nivån finns historiska och religiösa basreliefer.
Den tredje nivån har ett centralt cirkulärt torn, vilket är unikt i Khmer arkitektur.

Baphuon var centrum i staden. Här ligger en pyramid som representerar berget
Meru (det heliga berget i hinduisk, buddhistisk och jain kosmologi som anses
vara centrum för alla fysiska, metafysiska och andliga universum).
Det är också en himla massa vackra bilder på rötter eftersom naturen hann ta över området från 1500-talet tills utgrävningarnas början på 1900-talet.

Från Baphuon kan man vandra bort till Phimeanakas, det Himmelska templet där man brukade dyrka gudarna. Trapporna är prydda med Garuda-figurer. Garuda är den gud som skyddar mot ormar och andra onda ting.

När jag vandrade bland träden undrade jag vilka spindlar som hade bon nere på marken. Dessvärre såg jag ingen så de gömde sig väl.

Min rundvandring slutade på terasserna. Den ena är tillägnad Spetälskekungen eller snarare till legenden om en angkorisk kung som ska ha haft spetälska plus att man hittade en staty som var missfärgad så den ser ut att ha spetälska. Den andra terassen är tillägnad elefanter.

Och så åkte vi vidare i livet till nästa plats: Ta Prohm. Det var där Tomb Raider blev inspelad år 2001.

2018-12-25 @ 12:02:00 Permalink Bloggar från Kambodja Kommentarer (0) Trackbacks ()

12 februari 2018. Angkor Wat i Angkor Wat

Ja då har jag fått lite tid över och kan blogga ifatt en del. Först fick jag dåligt samvete att jag inte uppdaterar som tidigare. Men så tänkte jag en gång till och, Nej, att blogga är inte jag BEHÖVER göra, eller hur? Men nog är det ganska kul att ha att se tillbaka på, va? Så nu kör vi :)

Kl 04.30 kom MJ och hämtade mig. Det var kolsvart ute. Men vad gjorde väl det. Det var ljummet - och idag skulle jag äntligen få komma till Angkor Wat som hade stått på min önskelista sedan första gången jag hörde låten med samma namn av Yes. Så klart länkar jag till den längst ner i detta inlägg. Kanske du också blir fångad?

Jag förstod redan innan att det skulle vara mycket folk. Men jag valde ändå att gå till den konstgjorda sjön för att stå där och kika på soluppgången. Och ja, det var precis som jag hade föreställt mig.

Du vet när man har längtat efter någonting länge och sedan äntligen får uppleva det, hur emotionellt det kan bli. Så ja... jag grät ganska många gånger den här dagen - men av glädje. Hur kan man inte göra det när man är här. Kolla bara in bilderna.

Efter att ha fått uppleva soluppgången besökte jag Angkor Wat. Satte mig i ett hörn (och grät) och liksom bara var en lång stund. MJ hade gjort klart för mig att det var min tur och att jag kunde stanna hur länge jag vill.

Jag tillbringa ganska många timmar på platsen. Det var ju trots allt ett av de måsten att uppleva innan jag dör och då kan man ju inte springa igenom. Men så äntligen kände jag mig klar att åka vidare. MJ och jag hade planer att se så mycket mer. Det här området är gigantiskt och har en massa spännande att visa upp! Men innan jag avslutar inlägget som har du videon med låten som är egentliga orsaken till att jag var där. Lyssna och njut!

2018-12-25 @ 08:17:18 Permalink Bloggar från Kambodja Kommentarer (0) Trackbacks ()

11 februari 2018. Solnedgång i Angkor Wat

Hotellet hade en liten pool, men den använde jag aldrig. Jag hade ju så mycket annat för mig.

Jag började denna dag med en promenad in till centrum. Här besökte jag ett buddistiskt tempel, nattmarknaden, pub street, vanliga marknaden för att avsluta med en kambodjansk pizza.

Spännande att man har särskilda kuddar för män...

Klockan 4 blev jag upphämtad av MJ:s bror. Det var dags att åka och köpa biljett kl 17, en biljett som skulle räcka hela dagen imorgon också. Jag var inte ensam i kön för biljettköp och fotografering. Men snart hade jag min personliga biljett i plastfickan och vi kunde åka till Phnom Bakeng för att se solnedgången.

Och jag var inte ensam om att vilja köpa en biljett redan idag. Kommer man efter kl 17 får man komma in redan samma dag plus använda samma biljett nästa dag. Bra valuta för pengarna (30 US dollar).