9 februari 2013 - Buddha och silke i Sarnath
Den här dagen besökte vi Sarnath (ligger i Varanasiområdet), även kallad Isipatana. Det var här Buddha (Siddhartha Gautama) höll sin första predikan och den första buddhistiska Sangha (gemenskapen) bildades.
Sarnath är en pilgrimsort för buddister från hela världen. Det är en av de fyra platserna som hans efterföljare bör besöka. Vi började vår vandring vid klostret Mulagandha Kuti Vihara. Förutom att det påstås finnas äkta reliker efter Buddha här, finns några mycket intressanta väggmålningarna som skildrar historien om Buddhas liv.
Det buddhistiska templet byggdes 1931 och påstår sig ha Buddhas ursprungliga reliker.
Här finns fina väggmålningar som skildrar historien om Buddhas liv.
Munkstatyer i klostret Mulagandha Kuti Vihara.
En tik hade fött valpar men övergivit dem. Istället togs de om hand av folk i klostret. Här får de mjölk i nappflaska.
I området ligger också Dhamek-stupan som sägs markera platsen där Buddha gav sin första predikan till sina fem lärjungarna efter att ha uppnåt upplysning. Just denna stupa sägs innehålla reliker av antingen Buddha själv eller någon av hans lärljungar. Nuvarande stupa byggdes på 500-talet e Kr på samma plats som en annan som kung Ashoka byggde ungefär 700 år tidigare. Det är en solid cylinder av tegel och sten som når en höjd av 43,6 meter och har en diameter på 28 meter. Ganska imponerande!
Vi besökte Dhamekh-stupan som från början byggdes av Ashoka 249 f Kr. Ashoka var tredje monarken av Mauryadynastin och Indiens förste kejsare och har kommit att ses som en av mest exemplariska regenterna i världshistorien. Förbudsskylten om att inte montera dit bladguld gör ingen nytta. Förmodligen för att det lär betyda tur om man gör det...
Varanasi är känt över hela Indien för sin produktion av mycket fint siden och Banarasi-saris. Att se hur dylik vävning går till måste man ju se när man är här, så vi åkte till ett show room. Vi fick veta att det mesta av tygvävningen görs vanligtvis i hemmen, och de flesta vävare i Varanasi är Momin Ansari muslimer. I generationer har hantverket gått i arv från far till son. Beroende på design och mönster, kan en sari ta från 15 dagar till en månad och ibland upp till sex månader att slutföra och kan innefatta guldtråd, silvertråd och insydda ädelstenar och blir alltså ganska så tunga. Dessa saris bärs bara för speciella tillfällen och många indiska flickor drömmer att bära en sari i Varanasisiden på deras bröllopsdag som förväntas kompletteras med kvinnans bästa smycken.
Själv har jag en jättefin sari som jag har guidat i i Indien. Uppsättningen funkar inte riktigt att ha i Sverige, dels för stilen, dels för att mage och rygg blir lite för kalla eftersom den ofta bärs så man är bar i området. Men det 6 meter långa tyget bara älskar jag och kanske, kanske blir det en klänning av det istället vartefter...
Vi besökte Dhamekh-stupan som från början byggdes av Ashoka 249 f Kr. Ashoka var tredje monarken av Mauryadynastin och Indiens förste kejsare och har kommit att ses som en av mest exemplariska regenterna i världshistorien. Förbudsskylten om att inte montera dit bladguld gör ingen nytta. Förmodligen för att det lär betyda tur om man gör det...
Varanasi är känt över hela Indien för sin produktion av mycket fint siden och Banarasi-saris. Att se hur dylik vävning går till måste man ju se när man är här, så vi åkte till ett show room. Vi fick veta att det mesta av tygvävningen görs vanligtvis i hemmen, och de flesta vävare i Varanasi är Momin Ansari muslimer. I generationer har hantverket gått i arv från far till son. Beroende på design och mönster, kan en sari ta från 15 dagar till en månad och ibland upp till sex månader att slutföra och kan innefatta guldtråd, silvertråd och insydda ädelstenar och blir alltså ganska så tunga. Dessa saris bärs bara för speciella tillfällen och många indiska flickor drömmer att bära en sari i Varanasisiden på deras bröllopsdag som förväntas kompletteras med kvinnans bästa smycken.
Själv har jag en jättefin sari som jag har guidat i i Indien. Uppsättningen funkar inte riktigt att ha i Sverige, dels för stilen, dels för att mage och rygg blir lite för kalla eftersom den ofta bärs så man är bar i området. Men det 6 meter långa tyget bara älskar jag och kanske, kanske blir det en klänning av det istället vartefter...
De flesta vävare i Varanasi är Momin Ansari muslimer och tillverkar fantastiska tyger.
8 februari 2013 - Tåg och buss Varanassi
Tidigt på morgonen kom vi till Indiens heligaste stad. Varanasi är en av de äldsta, kontinuerligt bebodda städerna i världen och antagligen den äldsta staden i Indien.
Fotot på den disiga soluppgången tog jag i det öppna dörrhålet. Det är inte ovanligt att man åker med öppna tågdörrar, kanske för syrets skull.
Varanasis tågstagion var näst intill öde när vi anlände. Bussen stod och väntade på oss när vi kom dit, så det var bara för oss att kliva på och bege oss mot vårt hotell som låg en bit utanför.
På vägen till hotellet passade vi på att besöka Bharat Mata Templet, beläget på Mahatma Gandhi Kashi Vidyapiths universitetsområde. Denna helgedom invigdes av Mahatma Gandhi 1936 och är tillägnad Indiens modergudinna. Medan hinduiska tempel brukar innehålla statyer av gudar och gudinnor domineras det här av en stor karta över Indien, huggen i marmor.
Vi hade privilegiet att avsluta dagen vid Ganges och vara med på Aarti. Vi kom dit medan det fortfarande var ljus och kunde se hur människor strömmade nerför trappstegen, så kallade ghats, för att nå den heliga floden och vara en del av den dagliga religiösa ceremonin.
Aarti är en hinduisk eldceremoni som utförs av Brahminerlärjungar (den högsta av de fyra sociala klasserna eller kasterna inom hinduismen) för att hedra den heliga floden, gudar och gudinnor. Det sker varje kväll runt 19-tiden oavsett väder. Och den här kvällen skulle vi få vara med.
Många hyr en båt, däribland oss, och kan se ceremonin sittande på Ganges.
Ritualen är mycket koreograferad och inkluderar blåsande i trumpetsnäckor, rökelse, dans med eld och böner. Luften är så tät av rökelse att det nästan är tungt att andas. Allt som händer är väldigt speciellt - och rörande.
Det är en gemensam ritual för pilgrimer att släppa votivljus på den heliga Ganges, samtidigt som de önskar sig något. Hundratals ljus kan ses flyta på floden varje natt. Och vi gjorde likadant. Jag kan inte avslöja min önskan men så mycket kan jag säga att den inte har slagit in (än), kanske för att jag inte är troende hindu...
7 februari 2013 - Från Agra med tåg till Varanasi
Just den här rundresa gick lite andra vägar än jag brukar ta. Idag började vi i spökstaden Fatehpur Sikri (Segerstaden) som anlades av mogulhärskaren Akbar I efter att ha besegrat en grupp furstendömen i Rajputana, också kallat Rajwar (motsvarar ungefär dagens Rajastan). Akbar är en intressant person som bland annat älskade kunskap. Eftersom han var analfabet, bjöd han in studenter som fick debattera och diskutera olika ämnen medan han satt och lyssna. Han blev därför en oerhört lärd man och ödmjuk härskare.
Fatehpur Sikri, byggd i röd sandsten med inslag av marmor, skulle dock bli Akbars huvudstad i endast drygt 10 år. Man tror idag att staden övergavs av politiska anledningar och en ny huvudstad anlades i Lahore.
Innan vi åkte vidare till Taj Mahal svängde vi in vid Kohinoor Jewellers, känd för sina smaragder och en väldigt speciell samling av tredimensionella broderade tavlor. Var och en av tavlorna väger runt 90 kilo. För att förstå storheten i dessa behöver man se dem så får du chansen så ta den. Ibland lånar man nämligen ut konstverk till finare konstmuseer. Shams hedrades som en nationell skatt redan före sin död 1999 och han hann utbilda många lärjungar. Deras arbete finns till salu här.
Enligt uppgift ska en saudisk shejk på 70-talet ha erbjudit konstnären Sheikh Shams Uddin nästan tre miljoner dollar för en av tavlorna - "Chess" - men konstnären tackade Nej. Just den tavlan har tusentals ädel- och halvädelsstenar inbroderade och tog honom mer än 20 år att färdigställa.
På Kohinoor Jewellers finns även en våning för Kohinoor smyckeskollektion, som inkluderar nyare design och antikviteter, inklusive bitar som ägs av Mumtaz Mahal, för vilka Taj Mahal byggdes. Där rådde dock fotoförbud....
Enligt uppgift ska en saudisk shejk på 70-talet ha erbjudit konstnären Sheikh Shams Uddin nästan tre miljoner dollar för en av tavlorna - "Chess" - men konstnären tackade Nej. Just den tavlan har tusentals ädel- och halvädelsstenar inbroderade och tog honom mer än 20 år att färdigställa.
På Kohinoor Jewellers finns även en våning för Kohinoor smyckeskollektion, som inkluderar nyare design och antikviteter, inklusive bitar som ägs av Mumtaz Mahal, för vilka Taj Mahal byggdes. Där rådde dock fotoförbud....
"Goods shepherd" tog mästar Shams 18 år att brodera i guldtråd.
Ett annat mästerverk är “Bouquet”, sydd i satinsöm (även kallad damaststygn). Varje blomma broderades först separat för att sedan sättas ihop till bukett och vasen är dekorerad med ädel- och halvädelstenar på totalt 20.000 karat! Mitt foto gör inte på långa vägar denna tavla rättvis, som tog Shams 1000 timmar och 11 år att få klar.
Då var det dags att åka från de vackraste tavlor och juvelver du kan tänka dig, till ett annat mästerverk.
Akbar I fick en son som han döpte till Jahangir. Denne efterträdde honom själv som härskare, och även om Jahangir hade ett visst mått av framgång är nog en av hans söner mer känd. Det är nämligen ingen mindre än Shah Jahan. Han lät bygga mausoleet Taj Mahal åt sin favorithustru Mumtaz Mahal vid hennes död. Jag har ofta förmånen att komma till Taj Mahal tidigt på morgonen, när det fortfarande är nästan folktomt. Idag kom vi på eftermiddagen, en milsvid skillnad.
Taj Mahal finns på Unescos världsarvslista sedan 1983 och 2007 utsågs platsen till ett av världens sju nya underverk. Och man är rädd om byggnaderna. Man kan välja att ta av sig skorna när man besöker området, och det brukar jag göra, men idag tog jag på mig såna där käcka plastöverdrag istället. Och dagen till ära fick två vita Ibis bli fotograferade i mausoleets i trädgård.
Kvällen kom och det var dags för oss att ta oss till tågstationen. Framför oss hade vi snart 14 timmars tågresa till Varanasi.
I väntan på tåget kunde vi se stora svartråttor springa fram och tillbaka. Du ser ett av hålen de kom upp och ner i, i mitten av bilden. Denna gnagarart (Rattus rattus) härstammar just ifrån Indien och Sydostasien. Visste du att Svartråttan anses, tillsammans med hamstrar och ekorrar, vara en av källorna till att pesten spred sig så snabbt under 1300-talet?
Att åka tåg i Indien är ett äventyr i sig. När tåget stannar på perrongen, och det kommer inte alltid i tid, har man 15, 30 sekunder och om man har tur upp till en minut på sig att komma ombord, sedan rullar det. När man har en grupp på 30 personer får man göra smågrupper som hastar in med sin packning i olika dörrar för att det ska funka. Faktiskt väldigt kul, fastän kaotiskt kan man säga. Men än så länge har jag inte förlorat någon resenär på någon perrong.
Vi letade upp våra hytter och så småningom gick vi och la oss för natten och försökte vänja oss vid främmande ljud och att toaletten var ett hål rakt ner på perrongen...
Vi letade upp våra hytter och så småningom gick vi och la oss för natten och försökte vänja oss vid främmande ljud och att toaletten var ett hål rakt ner på perrongen...
6 februari 2013 - Äta bakterier?
Blogginläggen från 2012 är slut, så nu är det dags att beta tag i 2013. Så här kommer (mer) Indien, ett av mina absoluta favoriterländer alla kategorier i världen.
Vid Röda fortet i Agra bor det en massa Rhesusapor (Macaca mulatta). I hinduismen är Rhesusapor heliga djur och de får leva fritt i städerna och förekommer ofta vid hinduernas tempelanläggningar. De kan bli riktig ilskna så ett säkerhetsavstånd på ett par meter är att rekommendera.
På vårt lunchställe fick vi lite musik och dans.
VI besökte en mattillverkare som hade fullt med mönster och garn nere i källaren tillsammans med färdiga mattor som skulle skickas utomlands, bland annat till Sverige.
Att magen kan bli lite körig, det är ju inte alls konstigt när man kommer till ett nytt land. Det händer även i länder på närmare avstånd från Sverige - och även i Sverige ska vi komma ihåg. Det är när man får feber och samtidigt tacklar av fysisk som man kan anses vara sjuk.
En gäst hade med sig bakterier för att balansera magen och det påstås att de hjälper mot turistmage. Inte vet jag om det hjälper. Men nog är det intressant att man äter bakterier som ska balansera magen, iallafall!
Jag kan inte för mitt liv förstå varför jag har klarat mig så bra i Indien och har försökt analysera detta. Vad gör jag som andra inte gör?
Hm, ja först och främst tänker jag alltid efter på vad och hur jag stoppar mat och dryck i munnen. Däremot glömmer jag alltid bort att sprita händerna som ju är inne just nu.
Jag äter inga ägg som inte är färdigkokta/stekta, Jag ser till att kött (speciellt kyckling) är genomstekt. Att äta där turister äter brukar vara ett säkert kort - och inte äta från små stånd på gatan, ur gott det än ser ut. Att alltid dricka en Lassie till maten (youghurtdryck som kan fås med frukt, med socker, med salt eller både med socker och salt. Det sistnämnda tar man om man behöver balansera kroppen vid tillfällig diarré och fungerar alltså även på svensk mark om man inte har vätskeersättning.
På vårt lunchställe fick vi lite musik och dans.
VI besökte en mattillverkare som hade fullt med mönster och garn nere i källaren tillsammans med färdiga mattor som skulle skickas utomlands, bland annat till Sverige.
Innan jag avrundar tänkte jag passa på att skriva lite om det Indien kanske är mest känt för, och som gör att många undviker att åka dit - bakteriell diarré.
Att magen kan bli lite körig, det är ju inte alls konstigt när man kommer till ett nytt land. Det händer även i länder på närmare avstånd från Sverige - och även i Sverige ska vi komma ihåg. Det är när man får feber och samtidigt tacklar av fysisk som man kan anses vara sjuk.
En del menar att det är säkert att bli vegetarian när man är i Indien. Men det är samma sak där. Bakterierna finns ju överallt eftersom det oftast handlar om bristande hygien. Och sköljs grönsakerna i kranvatten och inte hettas upp så bakterier försvinner så spelar det ingen roll om du äter kött eller grönsaker. Det är upphettningen som har betydelse (Läs mer om det här).
En gäst hade med sig bakterier för att balansera magen och det påstås att de hjälper mot turistmage. Inte vet jag om det hjälper. Men nog är det intressant att man äter bakterier som ska balansera magen, iallafall!
Jag kan inte för mitt liv förstå varför jag har klarat mig så bra i Indien och har försökt analysera detta. Vad gör jag som andra inte gör?
Hm, ja först och främst tänker jag alltid efter på vad och hur jag stoppar mat och dryck i munnen. Däremot glömmer jag alltid bort att sprita händerna som ju är inne just nu.
Jag äter inga ägg som inte är färdigkokta/stekta, Jag ser till att kött (speciellt kyckling) är genomstekt. Att äta där turister äter brukar vara ett säkert kort - och inte äta från små stånd på gatan, ur gott det än ser ut. Att alltid dricka en Lassie till maten (youghurtdryck som kan fås med frukt, med socker, med salt eller både med socker och salt. Det sistnämnda tar man om man behöver balansera kroppen vid tillfällig diarré och fungerar alltså även på svensk mark om man inte har vätskeersättning.
Ett trick som jag har lärt mig av befolkningen (ja, för de får diarré också ibland) är 24-timmarsdieten på lassie, ris, banan och té. Det handlar om att inte göda de ilskna bakterierna i magen utan svälta ut dem, har man berättat för mig.
Så när du besöker landet, varför inte testa mina sätt? Du kanske klarar dig, du också :)
14 mars 2012 - Las Vegas by Day
Ja, du! Jag har en binge inlägg från 2012/2013 som aldrig blivit publicerade. Det är väl så att jag har rest för mycket ibland och inte hunnit med att blogga när jag är ute. Sedan kommer ny resa och då försöker jag ligga i fas med den och på den vägen är det. Det här inlägget är från en heldag i Las Vegas. Som du snart märker har inlägget egentligen legat klart sedan den perioden jag valde att göra bilderna mindre än idag. Men, men. För att få ut det skrivna ordet så låter jag det vara...
Jag börjar varje dag, var jag än är, eftersom jag är morgonpigg att hänga på låset till frukostmatsalen. Den här dagen fick jag vänta på kassörskan som försovit sig. Ja, så kan det bli. Det blev till slut en kö på 20 pers där några var lite irriterade. Men vaddå. Vad ska man göra åt den saken? Onödigt att hetsa upp sig över något man inte kan göra något åt, va!
Frukost i USA är intressant. Grönsaker och frukt är ett unikum. Däremot hittar du alltid vitt bröd, äggröra, bacon, efterrätter, kakor och bakelser. Grönsaker äter man bara till lunch och middag... Generellt kunde jag konstatera gång på gång att USA saknar egen matkultur. Det är kanske inte så konstigt. Det är ju trots allt en federal (betyder förbund) union som består av typ 52 länder. (ja, jag vet att det kallas stater men de är lika olika som olika länder).
I USA har man istället tagit mat från hela världen liksom gjort om det och kallar det sedan amerikanskt. Trodde du till exempel att hamburgaren var amerikansk? Noop! Hamburgaren "uppfanns" i Tyskland i slutet på 1800-talet och kom till USA med tyska immigranter! Och snabbmatsidén kommer heller inte från USA - den fanns redan under romarriket...
Las Vegas har en kortare historia än någon annan stad i världen! Från att ha varit en liten järnvägsby i början av 1900-talet, mitt i Nevadas öken bland reptiler, kaktusar och andra ökenlevande djur och växter, är det idag en av världens snabbast växande. Staten Nevada är en av de rikaste staterna i USA faktiskt. Det beror bland annat på legaliseringen av hasardspel och prostitution sedan 1930-talet, där maffian bidrog genom att muta politiker och fuska vid spelborden. Folk som blev lockade av storslagna hotell, shower, överdådiga fester och pokerbord med "löften" om rikedom, började välla in och därmed var framgångssagan skriven.
Jag börjar varje dag, var jag än är, eftersom jag är morgonpigg att hänga på låset till frukostmatsalen. Den här dagen fick jag vänta på kassörskan som försovit sig. Ja, så kan det bli. Det blev till slut en kö på 20 pers där några var lite irriterade. Men vaddå. Vad ska man göra åt den saken? Onödigt att hetsa upp sig över något man inte kan göra något åt, va!
Frukost i USA är intressant. Grönsaker och frukt är ett unikum. Däremot hittar du alltid vitt bröd, äggröra, bacon, efterrätter, kakor och bakelser. Grönsaker äter man bara till lunch och middag... Generellt kunde jag konstatera gång på gång att USA saknar egen matkultur. Det är kanske inte så konstigt. Det är ju trots allt en federal (betyder förbund) union som består av typ 52 länder. (ja, jag vet att det kallas stater men de är lika olika som olika länder).
I USA har man istället tagit mat från hela världen liksom gjort om det och kallar det sedan amerikanskt. Trodde du till exempel att hamburgaren var amerikansk? Noop! Hamburgaren "uppfanns" i Tyskland i slutet på 1800-talet och kom till USA med tyska immigranter! Och snabbmatsidén kommer heller inte från USA - den fanns redan under romarriket...
Las Vegas har en kortare historia än någon annan stad i världen! Från att ha varit en liten järnvägsby i början av 1900-talet, mitt i Nevadas öken bland reptiler, kaktusar och andra ökenlevande djur och växter, är det idag en av världens snabbast växande. Staten Nevada är en av de rikaste staterna i USA faktiskt. Det beror bland annat på legaliseringen av hasardspel och prostitution sedan 1930-talet, där maffian bidrog genom att muta politiker och fuska vid spelborden. Folk som blev lockade av storslagna hotell, shower, överdådiga fester och pokerbord med "löften" om rikedom, började välla in och därmed var framgångssagan skriven.
Spelhallen är kanske lite mer folktom på morgonen men folk är det är - alltid! Och för att spelarna ska kunna glömma tid och rum, finns det inga klockor...
Klockan tio möttes vi för att ta shuttle-bussen och åka ner till The Strip och gå en promenad. Det första hotellet i Las Vegas, El Rancho, byggdes just på stadens pulserande huvudgatan. Det hade bara femtio rum men en massa annat, som tropiska trädgårdar, gröna gräsplaner och simbassänger - ett paradis mitt i öknen.
Shuttle bus från hotell till The Strip.
För att komma över på andra sidan gatan helskinnad gör man det enklast genom i att ta gångbroarna över vägen.
Det första kasinohotellet, Flamingo ägdes från 1946 av maffioson Bugsey Siegel. Det kom dock att bli en turbulent historia under ett år, vilken slutade med att han blev skjuten. Men redan då och under alla år fram till idag, har många kändisar uppträtt här. Och på Flamingo startade vår promenix!
Bilder från Flamingo Las Vegas Hotel.
Caesars Palace öppnade 1962 och har sedan dess vuxit till 3348 rum och är klassat som 4 Diamanter-hotell. Jepp, i USA snackar vi inte stjärnor. Rating av hotell och restauranger sköts här av American Automobile Association (AAA) och de klassar enbart bra hotell så det går inte att jämföra med vårt system med stjärnor. Det finns alltså inga dåliga diamanthotell, bara mer eller mindre lyxiga.
Vi stötte på sittande, något ostadiga Musse Pigg och Nalle Puh - båda med ölflaskor bredvid sig. Kändes lite tragiskt, tycker jag.
Gyllene Måsen (Mc Donalds för den oinvigde) måste ju så klart få vara med. Den första snabbmatrestaurangen öppnades av Richard och Maurice McDonald i Kalifornien 1940. Ray Kroc grundade femton år senare McDonald’s moderna franchisekedja som vi känner det idag.
Casino Royale ligger på en plats som bytt skepnad ett par gånger. Här låg Frank Musso's Restaurant som avlöstes av Nob Hill Casino, blev Casino Royale 1992 och är sedan 2013 Best Western Plus Casino Royale. (Mittemot ligger Mirage med vulkanen som vi passerade förbi senare.)
Intill Casino Royal ligger lyxiga The Venetian Resort Hotel Casino-komplexet där du hittar ett extremt varuhus med Venedigs mest kända landmärken, bland annat Sankt Markusplatsen, Rialtobron och så Grand Canal jämte andra kanaler med gondoler som du kan segla runt på. Du befinner dig inne, men under blå himmel med små tussar till moln. Ett fantastiskt ställe med lyxbutiker som de flesta av oss bara har råd att gå in och kika i...
Utanför The Venetian träffade jag en amerikansk turist, Alicia, som precis köpt en lååångt pastglas till sin man.
I Hotel Mirage investerades runt 630 miljoner dollar och när man efter två års byggande öppnade 1989 var det ett av världens mest påkostade och det dyraste kasinohotellet i historien att bo på. Vi återvände hit på kvällen för att titta på deras spektakulära vulkanutbrott som återkommer dagligen.
Vi såg en arrestering på hela vår resa - och den var precis här. Poliserna stod vid pikén med den arresterade mot karossen. Fotade inte av hänsyn men bild på MC-polisernas ena hoj får du!
Flickor i olika skepnader försökte locka (män) till deras shower och kanske lite mer. De ignorerade oss kvinnor som de här på bilden. De ser mig inte ens - och ja, här finns ganska öppen prostitution. Det delades ut flyers om husen utan fönster som låg utanför stan.
Spiderman poserar mot $1 - en inkomstkälla för alla som, utklädda, poserar tillsammans med turisterna.
Forums shoppingcenter, känt som Världens Shopping-under, och är en del av Caesars Palace och inhyser 160 butiker med enbart kända märken som Louis Vuitton, Versace, Christian Dior, Valentino, Tiffany och Gucci. Kul att vandra runt i men egentligen inget för mig.
I Hotel Mirage investerades runt 630 miljoner dollar och när man efter två års byggande öppnade 1989 var det ett av världens mest påkostade och det dyraste kasinohotellet i historien att bo på. Vi återvände hit på kvällen för att titta på deras spektakulära vulkanutbrott som återkommer dagligen.
Vi såg en arrestering på hela vår resa - och den var precis här. Poliserna stod vid pikén med den arresterade mot karossen. Fotade inte av hänsyn men bild på MC-polisernas ena hoj får du!
Flickor i olika skepnader försökte locka (män) till deras shower och kanske lite mer. De ignorerade oss kvinnor som de här på bilden. De ser mig inte ens - och ja, här finns ganska öppen prostitution. Det delades ut flyers om husen utan fönster som låg utanför stan.
Spiderman poserar mot $1 - en inkomstkälla för alla som, utklädda, poserar tillsammans med turisterna.
Forums shoppingcenter, känt som Världens Shopping-under, och är en del av Caesars Palace och inhyser 160 butiker med enbart kända märken som Louis Vuitton, Versace, Christian Dior, Valentino, Tiffany och Gucci. Kul att vandra runt i men egentligen inget för mig.
Syrebarer finns lite överallt. Man sitter med slangar i näsan och andas in syre med dofter av varierande karaktär - mest frukt. Väldigt märkligt in min värld.
Ansiktskräm med Botox, 50 ml för 500 dollar, fanns om jag ville köpa. Jag tackade nej till en förvånad säljare. Jag gillar mina rynkor!
Ansiktskräm med Botox, 50 ml för 500 dollar, fanns om jag ville köpa. Jag tackade nej till en förvånad säljare. Jag gillar mina rynkor!
Som jag beskrev i början så har Las Vegas, trots sin enbart 70-åriga historia blivit, på många sätt en oemotståndlig stad. Gillar man kasinohotell, coola varuhus och konstgjorda miljöer kan jag gott föreslå ett besök i staden.
Och går ni i giftastankar men är lite osäkra, kan ni åka hit, gifta er på tio minuter i något av de 50 kapellen för runt 80 dollar, bo sex veckor här och sedan skilja för runt 150 dollar. Fast jag skulle nog rekommendera att vänta med att gifta sig tills man är säker på sin sak.
2-10 oktober 2015 - Tillbakablick: Marocko i mitt hjärta
Då var det så dags för Marockoinlägget som har låtit vänta på sig sedan 2015. Varsågod!
2 oktober Mantorp / Arlanda
Varje gång jag tar bussen till flygplatsen, ångrar jag mig. Det är sååå mycket bekvämare med tåg - om de går som de ska. Men nu var det så och det var bara att gilla läget. Upp kom jag ju och jag kunde checka in på "mitt" gamla hotell Ibis. Kändes som att komma hem när personalen välkomnade en tillbaka :)
Packat och klart för avfärd med Swebus från Linköpings Resecentrum.
Repeterade lite från tidigare rundresa i Marocko. Man glömmer rätt så fort.
Framme på Arlanda ringde jag hotellet som straxt kom och hämtade mig.
Känns alltid lika trevligt att komma tillbaka till det här hotellet som en lång period var mitt andra hem. Det blev en macka och vatten på rummet innan jag la mig för natten. Det skulle bli tidig uppstigning imorgon bitti.
3 oktober Arlanda / Oslo / Marrakech
Tog på mig "marockouniformen" (som egentligen kommer från Jordanien) och tågade till frukostmatsalen vid halv fem. Två timmar senare satt jag i minibussen på väg till Terminal fem för att flyga till Gardemoen i Oslo. Det var nämligen så att jag skulle få visa Marocko för en norsk grupp den här gången.
Tog på mig "marockouniformen" (som egentligen kommer från Jordanien) och tågade till frukostmatsalen vid halv fem. Två timmar senare satt jag i minibussen på väg till Terminal fem för att flyga till Gardemoen i Oslo. Det var nämligen så att jag skulle få visa Marocko för en norsk grupp den här gången.
Hotellfrukost i favoritdjellaban (från Jordanien) på. Snart skulle det bära av till Oslo där jag skulle hämta upp mina gäster.
Arlanda var sig likt. Och som vanligt köpte jag med mig Dalahästchokladen med polkagrisfyllning till lokalguide och chaufför.
Det här företaget jobbade jag för den här gången.
På flygplatsen Menara i Marrakech blev jag glatt överraskad. Där stod veckans lokalguide och väntade på oss och det var ingen mindre än Chaide. Han och jag tog med gruppen till hotel Diwane i Marrakech där vi skulle bo vår första natt.
Chaide och jag tog en kopp marockanskt té i trädgården, och pratade ihop oss inför vår gemensamma guidevecka.
Det blev tidigt i säng. Imorgon skulle våra utflykter börja. Så himla roligt!
4 oktober - Marrakech / Essaouira
Som bekant är jag upp i arla morgonstund. Fick så mycket tid över efter frukost att jag tog en morgonpromenad runt kvarteret - trodde jag. Gick så klart vilse och fick fråga om vägen tillbaka till Hotel Diwane på knackig arabisk-franska två gånger, men kom tillbaka tio minuter innan vi skulle samlas för att åka mot Essaouira. Allt väl där, alltså.
Jag bara älskar arganolja.
Väl i Essaouira, den vita staden, stannade vi först för lunch. Därefter blev det en promenad inne i medinan.
Staden kallades en gång för Mogador och kallas också för Atlantens vita pärla. Här påminns vi om tiden när Spanien, Portugal och England kämpade för att få kontroll på sina kustlinjer. Staden tjänstgjorde som Marockos viktigaste hamn in på 1800-talet, för varor från söder om Sahara till Timbuktu och från karavanvägarna från öknen, över Atlasbergen till Marrakech. Härifrån exporterades bland mycket annat slavar, guld, elfenben, skinnvaror och vapen. På 60/70-talet var det ett paradis för hippiegenerationen. Idag är det mer känt som dels konstnärskoloni populär för stadens speciella ljus, dels för bra surfing på grund av de höga vågorna.
Stranden var full av trutar
Sqala du Port, vakttornet med fin utsikt mot hamnen. Byggd 1793 under Sidi Mohammed Ben Abdellah. Därifrån hade man bra utsikt över havet, medinan och de närliggande Purpuröarna.
Fiskemarknaden i hamnen, dateras från Hanno, en kartagesiskt amiral ca 465 f Kr. Idag är det den 3e största sardinhamnen i Marocko. Näringsrika undervattensströmmar drar till sig fisk, främst sardiner och ål. Här råder ett febrilt liv på morgnarna när fiskarna ger sig ut med sina båtar, små som stora. På eftermiddagarna (runt 4) kommer de tillbaka och säljer fångsten direkt till kund (priset är förhandlingsbart men dyrt. Här förekommer även auktioner). På kajerna kan du se hur man lagar sina nät och agnar långrevarna för nästa dags fiske.
Ringmuren som omger Medinan byggdes på 1760-talet när den alawitiska sultanen Mohammed ben Abdallah = Mohammed II, ville utnyttja Atlantkusten till flottbas för att förbättra förbindelser med de sjöfarande europeiska länderna. Den gamla staden innanför muren (finns på UNESCOs världsarvslista) visar upp en genuint marockansk stad och det fina är att motordrivna fordon är förbjudna vilket gör att allt känns så lugnt. Förutom små hotell och restauranger finns här en massa butiker. Mest är kanske Essaoira känd för träverkstäder som arbetar i Thuja.
Du kanske har hört namnt Safi i media? Dit fortsatte resan. Det är den viktigaste fiskehamnen för landets sardinindustri och härifrån exporteras även fosfater, textilier och keramik. Det blev en promenad i den gamla bydelen som har mycket atmosfär.
Som bekant är jag upp i arla morgonstund. Fick så mycket tid över efter frukost att jag tog en morgonpromenad runt kvarteret - trodde jag. Gick så klart vilse och fick fråga om vägen tillbaka till Hotel Diwane på knackig arabisk-franska två gånger, men kom tillbaka tio minuter innan vi skulle samlas för att åka mot Essaouira. Allt väl där, alltså.
Alltid kul att gå vilse - och känna lättnaden när man till slut känner igen sig.
Chaide och jag bestämde oss för att lägga in ett besök på ett av de kvinnodrivna kooperativen som tillverkar Arganolja. Arganträdet växer ju bara i den här regionen på hela jordklotet vilket gör tillverkningen extra intressant. Här tillverkar de oljan för hand vilket gör den lite grumlig. Min andra arganolja är mer klar och med doft. Den är maskinpressad och har annan eterisk olja tillsatt - inte ett dugg mindre bra, bara annorlunda. De hade tyvärr slut på de lite större flaskorna så jag köpte två små istället. Det fick gå det med.
Chaide och jag bestämde oss för att lägga in ett besök på ett av de kvinnodrivna kooperativen som tillverkar Arganolja. Arganträdet växer ju bara i den här regionen på hela jordklotet vilket gör tillverkningen extra intressant. Här tillverkar de oljan för hand vilket gör den lite grumlig. Min andra arganolja är mer klar och med doft. Den är maskinpressad och har annan eterisk olja tillsatt - inte ett dugg mindre bra, bara annorlunda. De hade tyvärr slut på de lite större flaskorna så jag köpte två små istället. Det fick gå det med.
Jag bara älskar arganolja.
Väl i Essaouira, den vita staden, stannade vi först för lunch. Därefter blev det en promenad inne i medinan.
Staden kallades en gång för Mogador och kallas också för Atlantens vita pärla. Här påminns vi om tiden när Spanien, Portugal och England kämpade för att få kontroll på sina kustlinjer. Staden tjänstgjorde som Marockos viktigaste hamn in på 1800-talet, för varor från söder om Sahara till Timbuktu och från karavanvägarna från öknen, över Atlasbergen till Marrakech. Härifrån exporterades bland mycket annat slavar, guld, elfenben, skinnvaror och vapen. På 60/70-talet var det ett paradis för hippiegenerationen. Idag är det mer känt som dels konstnärskoloni populär för stadens speciella ljus, dels för bra surfing på grund av de höga vågorna.
Men låt oss bege oss ut på stan en stund.
Stranden var full av trutar
Sqala du Port, vakttornet med fin utsikt mot hamnen. Byggd 1793 under Sidi Mohammed Ben Abdellah. Därifrån hade man bra utsikt över havet, medinan och de närliggande Purpuröarna.
Fiskemarknaden i hamnen, dateras från Hanno, en kartagesiskt amiral ca 465 f Kr. Idag är det den 3e största sardinhamnen i Marocko. Näringsrika undervattensströmmar drar till sig fisk, främst sardiner och ål. Här råder ett febrilt liv på morgnarna när fiskarna ger sig ut med sina båtar, små som stora. På eftermiddagarna (runt 4) kommer de tillbaka och säljer fångsten direkt till kund (priset är förhandlingsbart men dyrt. Här förekommer även auktioner). På kajerna kan du se hur man lagar sina nät och agnar långrevarna för nästa dags fiske.
Scala de la Kasbah, portugisiskt fort från 1743 - 300 m långt, byggd på klipporna - skyddade stan mot hoten från havet. Vacker utsikt och man kommer gärna hit för en paus i vardagen.
Sen eftermiddag kom vi fram till vårt hotell La Perla de Mogador.
Jag såg till att vi kunde äta vår gemensamma trerättersmiddag under bar himmel i poolområdet. Väldigt trevligt!
5 oktober- Essaouira / Safi / Oualidia / El Jadida / Casablanca
Direkt efter frukost satte vi kurs mot Safi, en by på Marockos västkust och som också är huvudstad i regionen Doukkala-Abda. Staden var under portugisiskt styre under perioden 1488-1541 och fästningen som vi besökte byggdes för att skydda mot invasion från havet.
Men först några bilder från resan med fikapaus på en gatukafé.
Du kanske har hört namnt Safi i media? Dit fortsatte resan. Det är den viktigaste fiskehamnen för landets sardinindustri och härifrån exporteras även fosfater, textilier och keramik. Det blev en promenad i den gamla bydelen som har mycket atmosfär.
Efter promenaden i Safi åkte vi vidare mot nästa stopp som var lunch vid havet. Förra gången jag var här blev vi bjudna på delikatessen Sjöborre. Ingen hit bland skandinaver. Den här gången blev det mer traditionell marockansk lunch, vilket kändes klart mycket bättre.
Ganska precis efter att vi ätit klart, åkte vi vidare mot El Jadida (betyder Det nya) och ett av Unescos världsarv, Mazagan. Det är en av de första portugisiska bosättningarna grundad av upptäcksresande i Västafrika på väg till Indien. Spännande värre! Arkitekturen i medinan är en blandning mellan morisk och europeisk stil vilket kanske främst märks i vattencisternen med sina gotiska valv.
Det är idag en populär semesterort för marockaner från Casablanca, Marrakesh och Fez. Dessvärre är ständerna väldigt förorenade på grund av hamn och industrier...
Den portugisiska vattencisternen är värd en titt - om det finns vatten i de underjordiska valven annars är det lite utav en besvikelse. När jag var där senast var det en vattenspegel på 1 meter jäms över. Så himla vackert så du kan inte tro. Tyvärr var det inte så mycket vatten när vi var där nu. Vi fick nöja oss med att kika på 25 pelare och vetskapen att cisternen är klassad som världsarv sedan 2004 jämte medinan och Church of the Assumption från samma period.
"Jag vill ha en moské i den yttersta västra delen av den muslimska världen", förklarade kung Hassan II. Och så började man bygga Hassan II moskén. Det tog 13 år innan den invigdes 1993 och är en av världens största moskéer (störst är Masjid al-Haram i Mekka). Den rymmer 25 000 bedjande inne och ytterligare 80 000 på yttergården. Minareten är 210 meter hög och längst upp lyser en laserstråle mot Mecka, synlig 35 km bort. Coolt, va?
Moskén är en av två moskéer i Marocko som är öppna för icke-muslimer. Dessvärre var den stängd när vi kom men jag kan berätta att den är fantastiskt vacker med sin fontän, ett tak som öppnar sig mot himlen, ett stor hammam i källaren (inte i bruk dock) o vackert kakel. Men nog är utsidan också vacker!
Ganska precis efter att vi ätit klart, åkte vi vidare mot El Jadida (betyder Det nya) och ett av Unescos världsarv, Mazagan. Det är en av de första portugisiska bosättningarna grundad av upptäcksresande i Västafrika på väg till Indien. Spännande värre! Arkitekturen i medinan är en blandning mellan morisk och europeisk stil vilket kanske främst märks i vattencisternen med sina gotiska valv.
Det är idag en populär semesterort för marockaner från Casablanca, Marrakesh och Fez. Dessvärre är ständerna väldigt förorenade på grund av hamn och industrier...
Den portugisiska vattencisternen är värd en titt - om det finns vatten i de underjordiska valven annars är det lite utav en besvikelse. När jag var där senast var det en vattenspegel på 1 meter jäms över. Så himla vackert så du kan inte tro. Tyvärr var det inte så mycket vatten när vi var där nu. Vi fick nöja oss med att kika på 25 pelare och vetskapen att cisternen är klassad som världsarv sedan 2004 jämte medinan och Church of the Assumption från samma period.
Från El Jadida drog vi iväg mot Casablanca
I Casablanca for vi först och kikade på den imponerande moskén Hassan II, vackert belägen vid kustlinjen, för att därefter checkade in på vårt hotell, Hotel Suisse.
"Jag vill ha en moské i den yttersta västra delen av den muslimska världen", förklarade kung Hassan II. Och så började man bygga Hassan II moskén. Det tog 13 år innan den invigdes 1993 och är en av världens största moskéer (störst är Masjid al-Haram i Mekka). Den rymmer 25 000 bedjande inne och ytterligare 80 000 på yttergården. Minareten är 210 meter hög och längst upp lyser en laserstråle mot Mecka, synlig 35 km bort. Coolt, va?
Moskén är en av två moskéer i Marocko som är öppna för icke-muslimer. Dessvärre var den stängd när vi kom men jag kan berätta att den är fantastiskt vacker med sin fontän, ett tak som öppnar sig mot himlen, ett stor hammam i källaren (inte i bruk dock) o vackert kakel. Men nog är utsidan också vacker!
6 oktober Casablanca / Rabat / Meknès/ Fez
Med utsikt över en disig Hassan II:s minaret och en stad täckt i smog, vilket är mer regel än undantag här, var det dags att ta väskan och åka vidare mot Fez med en massa intressanta stopp på vägen.
Casablanca är Marockos största stad och kombinerar modern och traditionell marockansk livsstil.
Vi tog Cornich d’Ain Diab in mot staden för att besöka Place Mohammed V. Cornichen är strandpromenaden som går från El Hank-fyren till Hassan II moskén, med stränder, pooler, villor, caféer, hotell och restauranger - de flesta har emellertid sett bättre dagar.
Stranden är flera kilometer lång, långgrund och har lite läskiga undervattenströmmar så man måste vara försiktig när man badar där.
Vid El-Hankfyren går det höga vågor o starka strömmar som gör det riskabelt att ge sig in i hamnen. Det var fransmännen som byggde fyren i början av 1900-talet. De placerade den på klippan vid inloppet och den var då den högsta byggnaden (51 meter högt, byggd på en bas på 6,6 meter) men som du vet nu är den positionen nu ersatt med Hassan II:s minaret.
Kuriosa: På boulevard Sour Jdid ligger "Rick Café" den kända restaurangen från filmen Casablanca där Ingrid Bergman och Humphrey Bogart sågs. Filmen spelades ju aldrig in i Casablanca utan i en studio, men handlingen utspelar ju sig här... så varför inte inreda en restaurang som den ser i ut i filmen?
I Rabat åt vi först lunch innan den guidade stadsrundtur. Där besökte vi sedan Hassans torn (om just nu håller på att renoveras) med mausoleet över Mohammed V, fortet Kasbah Oudayas och Kungliga slottet Dar al-Makhzen och dess omgivningar.
Hassantornet byggdes under dynastin Almohaderna. Det var Yacoub al-Mansour som började bygga den, men när han dog 1150 övergavs projektet. Men det 45 meter höga tornet fick bli kvar. Pelarna du ser är från en tidigare moské. Sista fotot är på Mohammed V:s mausoleum.
Innan vi fortsatte till Kungens (ena) palats tog vi en promenad i Oudaias Kasbah, ett fort som också innefattar en fin park att strosa runt i.
I parken i Oudaias Kasbah blommar det nästan året runt och är väldigt behaglig att spatsera runt i.
Men vi kunde ju inte stanna i parken hela dagen. Vi skulle ju se kungens palats, ju! I palatset finns plats för marockanska Högvakten, en skola för högt uppsatta medlemmar av den kungliga familjen, en restaurangskola och på bottenvåningen ligger ett bibliotek byggt för skrifter insamlade av kung Hassan II.
Vi kunde beundra framsidan av den officiella och administrativa bostaden för kungen av Marocko och dess många vakter.
I den moderna huvudstaden tar man sig med fördel fram antingen på cykel eller metro idag.
Vi lämnade så småningom huvudstaden och styrde hjulen mot Meknès. Staden grundades egentligen redan på 700-talet som ett fort (Kasbah) men det var under sultan Moulay Ismail (1672-1727) grundaren av Alawitedynastin, som den blev huvudstad. Mycket av arkitekturen är inspirerad av den europeiska. Som bekant hade ju muslimerna iberiska halvön under 700 år. Gamla stan i Meknès upptogs 1996 på Unescos världsarvslista.
Många äldre marockanska kvarter påminner mig väldigt mycket om Grekland med sina byggnader i vitt med blå dörrar och fönsterluckor.
Moulay Ismail är kanske mest känd för sitt brutala ledarskap över sitt folk. Slavar byggde stallarna för regentens 12.000 hästar och han var en hästfanatiker.
Vi kunde beundra framsidan av den officiella och administrativa bostaden för kungen av Marocko och dess många vakter.
I den moderna huvudstaden tar man sig med fördel fram antingen på cykel eller metro idag.
Vi lämnade så småningom huvudstaden och styrde hjulen mot Meknès. Staden grundades egentligen redan på 700-talet som ett fort (Kasbah) men det var under sultan Moulay Ismail (1672-1727) grundaren av Alawitedynastin, som den blev huvudstad. Mycket av arkitekturen är inspirerad av den europeiska. Som bekant hade ju muslimerna iberiska halvön under 700 år. Gamla stan i Meknès upptogs 1996 på Unescos världsarvslista.
Många äldre marockanska kvarter påminner mig väldigt mycket om Grekland med sina byggnader i vitt med blå dörrar och fönsterluckor.
Efter en liten promenad i stadens äldre kvarter, åkte vi till vi Moulay Ismails kungliga stall som en gång inhyste hans 12.000 hästar. Han älskade sina hästar mer än människor, och vart och ett av djuren hade två slavar med uppgift att se till att hästen hade det bra. Det berättas att de till och med fick samla hästarnas urin i en skål, eftersom det var så värdefullt att inte ens jorden var värd att få det..
Moulay Ismail är kanske mest känd för sitt brutala ledarskap över sitt folk. Slavar byggde stallarna för regentens 12.000 hästar och han var en hästfanatiker.
Innan vi åkte vidare till Fez och nästa övernattning, åkte vi in till hjärtat av gamla Meknès - torget el-Hedim. Här låg tidigare den där Kasbahn jag tidigare nämnde, men Moulay Ismail rev det och anlade ett torg istället. Platsen användes sedan för att ropa ut hans kungagöranden och till offentliga avrättningar.
Orsaken till torget sägs också ha varit att man bättre skulle kunna beundra den vackra porten Bab el-Mansour.
Dagen avrundades med inresa i Fez, den äldsta av Marockos så kallade fyra kungastäder. (De andra är Marrakesh, Rabat och Meknes.) Staden grundades under 800-talet av Moulay Idriss och har genom århundradena varit huvudstad till flera dynastier. Här checkade vi in på hotellet, åt gemensam middag och kunde ladda för en dag i denna spännande stad.
6 oktober Fez
Fez har min favoritmedina och slår faktiskt Marrakech som jag också tycker väldigt mycket om. Där skulle vi tillbringa större delen av dagen. Men först åkte vi upp till utkiksplatsen som vi brukar besöka, för att se staden lite uppifrån.
Fez är Marockos andliga och kulturella centrum och här hittar man också en hel massa hantverksindustrier. Häng med in i den mysiga medinan!
Arkitekturen i staden påminner mer om byggnader i Alperna och eftersom det ligger på så hög höjd snöar det under vintermånaderna och har ett svalt klimat under sommaren.
Söder om staden ligger en konstgjord insjö och dammen Bin el Ouidane är en av landets hundratals dammar .
Och här finns fossiler i mängder. Som du säkert vet var jorden täckt av vatten under livets begynnelse. När sedan den första massdöden inträffade för 251 miljoner år sedan, dog ungefär 95 % av alla havslevande arter ut. Detta är det största massutdöendet i jordens historia.
I Marocko hittar du färgglad keramik överallt.
9 oktober Marrakech
6 oktober Fez
Fez har min favoritmedina och slår faktiskt Marrakech som jag också tycker väldigt mycket om. Där skulle vi tillbringa större delen av dagen. Men först åkte vi upp till utkiksplatsen som vi brukar besöka, för att se staden lite uppifrån.
Fez är Marockos andliga och kulturella centrum och här hittar man också en hel massa hantverksindustrier. Häng med in i den mysiga medinan!
8 oktober Fez / Beni Mellal / Marrakech
Resan mot Marrakech gick genom Mellanatlasbergen och staden Ifrane. Den staden som den ser ut idag, grundades av fransmännen 1928 med mål att ge Marrakeshborna möjlighet till frisk luft under de stekheta sommarmånaderna. Men här bodde folk dessförinnan - i grottor. (Namnet "Ifran" betyder Grotta på berberspråk.) Faktum är att grottorna var bebodda långt in på 1900-talet och det är först de senaste 50 år som dess invånare har byggt hus ovanpå sina grottor. Så ja, grottorna används fortfarande, men idag till djur och för lagring.
Arkitekturen i staden påminner mer om byggnader i Alperna och eftersom det ligger på så hög höjd snöar det under vintermånaderna och har ett svalt klimat under sommaren.
Söder om staden ligger en konstgjord insjö och dammen Bin el Ouidane är en av landets hundratals dammar .
Och här finns fossiler i mängder. Som du säkert vet var jorden täckt av vatten under livets begynnelse. När sedan den första massdöden inträffade för 251 miljoner år sedan, dog ungefär 95 % av alla havslevande arter ut. Detta är det största massutdöendet i jordens historia.
I Marocko hittar du färgglad keramik överallt.
Det blev eftermiddag och snart började det skymma. När vi kom fram till Marrakech var det nästan mörkt.
9 oktober Marrakech
I den rosa staden promenerade vi till Bahiapalatset och souken med Djemaa El-Fna som står på UNESCOs världsarvslista. Före det åkte vi iväg för att beundra Koutoubiamoskén. Moskén byggdes år 1162 av sultanen Abd al-Mumin för att fira segern över Almoraviderna. Minareten har stått som förebild för, bland annat Hassantornet i Rabat som vi ju var och såg, men också för klocktornet Giralda i Sevilla, Spanien!
Koutoubiamoskén har en vacker park med citrusfrukter och rosor.
Från moské till palats. Bahiapalatset började byggas på 1800-talet under Si Moussa, sultanens storvezir, för personligt bruk. Namnet Bahia bars av en av hans fruar. Till sin hjälp hade han slavar och runt 5000 hantverkare. Hans son tog sedemera över och fortsatte bygga. Det roliga är att halva palatset används fortfarande av den marockanska regeringen för att ta emot utländska prominenta personer.
Från Bahiapalatset promenerade vi vidare in i medinan och fick förmånen att höra Gnawamusik. Musikstilen härstammar från Västafrika. Gnawamusiker är ibland också människor som utövar healingritualer, med uppenbara band till förislamiska afrikanska animism riter. I marockansk populärkultur anses Gnawas vara experter på magiska behandlingar, som att läka sjukdomar genom användning av färger, kulturella bilder, parfymer och skräck.
Vi stötte på en musiker som spelade, sjöng och gungade på huvudet så tofsen på den traditionella hatten hypnotiskt snurrade runt, runt, runt.
Vi passerade Mellah, de judiska kvarteren. I städer, var en Mellah ett muromgärdat området med en port. Vanligtvis låg kvarteren nära det kungliga palatset eller guvernörens residens. Syftet med den här typen av område var att skydda sina judiska invånare från återkommande förföljelse eftersom de spelade en viktig roll i den lokala ekonomi.
Det som är typiskt för de judiska kvarteren är att man hade utsmyckade hus och balkonger. Muslimerna fick (och får) inte visa upp att de hade pengar så alla hus såg likadana ut. Åtminstone utvändigt. Det var när man kom in som man såg hur rik man var.
Souken är alltid lika trevlig att gå i, tycker jag.
Vi avslutade aftonen, och resans sista kväll, med att åka iväg till Chez Ali och se deras fantastiska show och äta en trerätters marockansk middag tillsammans. Supertrevligt avslutning!
10 oktober Marrakech / Oslo
Sista dagen tillbringade några av oss i souken igen. Vi åkte dit med en seriös chaufför, för när vi berättade att vi gärna ville passa på att handla billigt den sista dagen, körde han oss till en grossist där vi kunde handla till inköpspris. Lite farligt där, kan man säga.
Eftersom vi inte skulle åka förrän på eftermiddagen hann vi även med en god Tajine de veau aux pruneaux och världens godaste oliver på en av terasserna vid torget Djema el-Fna.
Vi hade en härlig förmiddag i Marrakech innan vi var tvungna att bege oss tillbaka till hotellet, packa ner det nyinköpta och åka till flygplatsen.
Och så vinkade jag Hej då till Marrakech och Marocko för den här gången.
Och jag känner att jag kommer klara mig läääänge med inhandlad arganolja, parfymer och kryddor :)
Eftersom vi landade så sent kom jag inte hem till Sverige hemresedagen. Det fick bli övernattning på Gardemoen innan jag flög hem till Arlanda och sedan vidare med Swebus/pendeltåg hem till Mantorp. Det var faktiskt ganska skönt att liksom få landa och gå och lägga sig bara. Det har ju inte alltid varit så...
20-30 juni 2016 - Tillbakablick: Semester
Jamen visst serrö! Hade spärrat mig veckan för midsommar för att vara lite ledig från jobbet :)
Första dagarna ägnade jag åt den fruktansvärt dåligt städade linköpinglägenheten och småäventyr, för att avrunda veckan i Pers sommarstuga. Här kommer en fotokavalkad från veckan.
Göta kanal, Borensberg
Flyttade tillbaka till Linköping...
En dag i sommarvärmen gick jag till Bosses glassbar.
Jonzon och jag gillar att vara i solen - iallafall en stund....
Och så åkte vi till den lilla bruna stugan med vita knutar.
Gick en promenad i skogen och kände mig lite som statist i serien Jordskott.
Första dagarna ägnade jag åt den fruktansvärt dåligt städade linköpinglägenheten och småäventyr, för att avrunda veckan i Pers sommarstuga. Här kommer en fotokavalkad från veckan.
Göta kanal, Borensberg
Flyttade tillbaka till Linköping...
En dag i sommarvärmen gick jag till Bosses glassbar.
Jonzon och jag gillar att vara i solen - iallafall en stund....
Och så åkte vi till den lilla bruna stugan med vita knutar.
Gick en promenad i skogen och kände mig lite som statist i serien Jordskott.
Fisketurer ingår när vi är i sommarstugan. På sommarhalvåret följer jag gärna med ut på sjön. Däremot vintern, ja då får han gärna gå ut själv på isen.
Att det här inlägget har dröjt så länge beror på en massa saker. mest på andra prioriteringar. Och när jag hade tänkt prioritera det ville livet något helt annat. Men bättre sent än aldrig...
2 december-4 februari - När ryggen gick sönder
Ibland händer saker som gör att man verkligen får anstränga sig att vara positiv och vara glad för det man har, istället för att vara bitter över allt man saknar.
Bevingat ord med vy över den vackra hängbjörken.
Det smög sig på, det där onda i ländryggen. Misstänkte diskbråck eftersom det drabbat Ischiasnerven, något som gjort att jag hade svårt att gå. Men (som vanligt) tänkte jag att "Det här fixar jag själv" och ringde såväl 1177 som Rörelse och Hälsa för att få lite tips på vägen. Så den 2e december fick jag order om att ligga på mage och försiktigt böja bakåt (typ yogaövningen Kobran) för att tvinga in disken i läge, fortsätta promenera men också vila emellanåt.
Men istället för att bli bättre blev jag sämre och sämre för varje dag jag var ute och gick mina Pokénader...
Så kom dagarna när jag inte kunde sitta längre. De första dagarna kunde jag ändå gå till soffan, slänga mig snabbt på min sittpuff och kunde avstyra kramperna i högerbenet. Den perioden kunde jag fortfarande ställa mina måltider på IKEAlådan FILUR som jag har som avlastningsbord, och därmed inta måltider halvnormalt. Men näe, Alvedon och Ipren hjälpte INTE mot den här smärtan. Jag grät mig igenom dagarna skulle man kunna säga. Och nätterna fick jag tillbringa liggande på vänster sida för att slippa få ont.
Så kom dagarna när jag inte kunde sitta längre. De första dagarna kunde jag ändå gå till soffan, slänga mig snabbt på min sittpuff och kunde avstyra kramperna i högerbenet. Den perioden kunde jag fortfarande ställa mina måltider på IKEAlådan FILUR som jag har som avlastningsbord, och därmed inta måltider halvnormalt. Men näe, Alvedon och Ipren hjälpte INTE mot den här smärtan. Jag grät mig igenom dagarna skulle man kunna säga. Och nätterna fick jag tillbringa liggande på vänster sida för att slippa få ont.
Hittade även ett annat alternativ, nämligen att hänga på min köksö som fick flytta in i rummet. Där kunde jag låtsas att allt var normalt :)
Så kom onsdagen den 7 december. Den dagen blev jag, för första gången i mitt liv sängliggande, totalt oförmögen att röra mig utan att krampa. Redan samma dag insåg jag att detta diskbråck skulle jag kanske inte klara av helt själv...
Den 8e fick jag, efter ännu ett samtal till 1177, ringa efter ambulansen som hämtade mig till akuten. Och efter att ha skrikit mig igenom de första minutrarna stoppade man i mig morfin och kramperna avtog så småningom.
På akuten fick jag ligga och vänta i cirka fem timmar innan en läkare kom. Han trodde också att det var diskbråck men att det skulle gå över av sig själv. Någon röntgen blev det inte. Han skrev ut långtids- och korttidsverkande morfin, gav mig ett par tabletter och jag fick nån timme senare försöka resa mig upp och gå lite grann. Och jag kunde gå - trodde jag...
Det retar mig att jag är obotlig optimist. För självklart bestämde jag mig för att, nu kunde jag klara mig själv, reste mig, klädde på mig och ringde till mamma som skulle skjutsa hem mig. Jag hann bara utanför akuten när kramperna började... och jag grät mig bort till hållplatsen jag skulle bli hämtad. Jag grät tydligen högt för man stannade och frågade om jag behövde hjälp. Hade jag varit smart, hade jag vänt och gått in på akuten igen och krävt röntgen den här dagen...
Mina nästkommande veckor tillbringade jag fast i hopkrupen position och behövde hjälp med i stort sett allt.- utom toalettbesöken som jag valde att klara själv trots skrikande av smärta varje gång. Men där gick gränsen för vad klarade av att be om hjälp med. Då tog jag hellre smärtan....
Fick frågan härom dagen, hur jag fördrev tiden och vet du, konstigt nog minns jag inte så mycket. Vet bara att jag försökte överleva. Och att boka av en hel massa planerade saker. Mitt liv blev "On hold".
Det blev inga jobbtimmar på Releasy som planerat, Ljuspromenaden i Norrköping med barn och barnbarn kunde jag inte gå på, svärmors 80-årsdag kunde jag inte delta i, Hazarden med tjejerna ställdes in jämte återbesöket på Mammografin. Och det var bara planerade saker för första veckan efter akutbesöket, det.
Det blev inga jobbtimmar på Releasy som planerat, Ljuspromenaden i Norrköping med barn och barnbarn kunde jag inte gå på, svärmors 80-årsdag kunde jag inte delta i, Hazarden med tjejerna ställdes in jämte återbesöket på Mammografin. Och det var bara planerade saker för första veckan efter akutbesöket, det.
Först den 19e kom jag på att jag nog skulle sjukskriva mig iallafall. Då hade jag legat i 12 dagar och var fortfarande förvissad om att, det här skulle jag klara själv. Men efter samtal till vårdcentralen som rekommenderade ambulans tillbaka till akuten samma dag, kände jag att jag faktiskt kanske inte skulle klara det här på egen hand. Men jag skippade det där med ambulans. Det KUNDE ju gå över av sig själv...
Mina favoritgubbar, Per och Jonzon.
Onsdagen den 21e kom mannen i mitt liv och hämtade hem mig till sig. Liggandes gråtande i baksätet förflyttades jag från stan till landet och bodde sedan kvar där till andra veckan i januari.
Jag kunde inte ligga i vanlig säng så det blev gästsängen som placerades i vardagsrummet för sällskapets skull. Det hade ju varit tråkigt att ligga i sovrummet, ensam hela dagarna. Jag hade ju fortfarande mål i mun och grät inte heeela dagarna. Fick dock avboka sjukgymnasten återigen och några julfiranden med famijlen blev det inte tal om. Stor besvikelse för en som bara älskar julen.
Men jag blev inte bättre. Alla måltider åt jag i sängen. För att minimera smärtan som kom så fort jag rörde mig, drack jag mindre vatten så jag slapp gå på toa så ofta, och morfinet blev en nödvändighet.
I nyårsveckan fick jag så avboka även nästa besök hos sjukgymnasten... Nu hade jag äntligen nåt en gräns. Jag orkade inte ha ont mer. Den 27e blev det därför ambulans in till Universitetssjukhuset andra gången samma månad.
Ny väntan på akuten.
Väntan på akuten blev längre den här gången och man var på vippen att skicka hem mig igen utan röntgen, eftersom vanlig röntgen inte visade så mycket och magnetröntgen (MR) hade cirka 3 veckors väntelista. Men efter att personalen hade sett hur ont jag hade omvärderades beslutet av läkaren, och nu behöll man mig för vidare evaluering. Jag fick därför komma upp till Ryggkliniken och tillbringa natten där.
Höj- och sänkbar gåstol blev mitt fordon på Ryggkliniken.
För att ha en chans att förflytta mig fick jag en gåstol. En fantastisk uppfinning som gjorde att jag sakta kunde förflytta mig till och från toaletten, även om slutresultatet var kramper och hysterisk gråt framför undersköterskan som alltid var med. Maten låg jag fortfarande och åt och jag kunde bara ligga på vänster sida.
Att inte kunna gå eller vända på mig på tre veckor ger resultat - och det är att benens muskler förtvinar. Jag kunde nästan känna hur krafterna rann av mig. Och där och då fick jag inse att jag skulle vara tvungen att avboka även allt som var planerat första kvartalet 2017; Gate1s seminarium i Rom samt reseledningsuppdragen i Andalusien och Vietnam.
Det blev morfin och nervmedicin flera gånger per dygn för att minska smärtan.
Med nya färgglada piller och upptrappning av morfin kunde jag ta mig genom natten.
Dagen efter blev det MR på förmiddagen, nytt besök av läkaren med resultatet och sjukgymnasten.
Fick kopior på röntgenbilderna. Det var ju inte så svårt att se att disken läckte och jag kunde äntligen förstå varför jag hade så jäkla ont.
Inför operation måste man duscha med specialtvål två gånger. För att jag skulle klara av det körde man in en duschsäng. Men eftersom jag skulle ha våldsamma bekymmer att ens komma i den valde jag gåstolen in i duschen och sedan hänga på en pall och stå ut. En gång på kvällen, en gång på morgonen.
Två duschar senare, dygnsfasta och mååånga fruktlösa försök att ta blodprov och montera ny venkateter i armar, händer och fötter, kördes jag ner till operation. Jag fick sövas i samma säng som jag sov i eftersom jag inte klarade av att byta till operationsbordet och min kropp var utmattad av alla stickförsök att de till slut valde att ta blodprov och sätta in katetern när jag somnat. Så var det tack och godnatt och jag gick in i dimman!
Uppvaket blev spännande, främst av två skäl. Dels hade jag andningsuppehåll och en maskin pep titt som tätt och personal kom och petade på mig och ropade "Andas, du måste andas". Dels var urinblåsan så full att man övervägde kateter. Jag fick inte åka tillbaka till Ryggkliniken förrän jag tömt blåsan. Men kateter kändes inte ett dugg lockande. Jag bad istället att få ett bäcken, så där låg jag kanske 45 minuter och försökte få kroppen att slappna av och tycka att det vore okej att kissa i sängen. Det är inte lätt, måste jag säga. Men till slut gick det och snart hade 5,5 dl hamnat i kärlet - och jag kunde köras upp till mitt rum.
Fullproppade med ännu mer smärtstillande kunde jag sakta återvända till kroppen. Och du kanske kan förstå min enorma glädje att redan ett par timmar senare kunna gå på damrummet och sedan tillbaka utan att krampa - och på kvällen kunde jag sitta upp och äta kvällsmat. Heeeeelt underbart!
Dagen efter operationen kunde jag sitta upp och äta frukost för första gången på nästan fyra veckor.
Dagen efter operationen kunde jag, utan gåstol och bara med ett par kryckor, ge mig ut själv i korridoren och se ut över sjukhusområdet! Då grät jag av lycka faktiskt.
Läkaren kom förbi och kollade så såret inte hade blött igenom. Han berättade också att jag måste ta det lugnt eftersom den här typen av diskbråck lätt kan uppstå på samma ställe igen. Det kunde ske samma dag, nästa vecka, om ett eller ett par år - eller inte alls. Jag satsar på: inte alls, jag.
Sjukgymnasten kom och testade lite rörlighet och gav mig ett rehabträningsprogram. Och på eftermiddagen fick jag utskrivningspapper och mediciner som skulle ta mig igenom nyåret.
Mitt träningsprogram de första fyra veckorna som utfördes jämte promenader.
Nedkörd i rullstol till utgången kunde jag vänta på Per som kom och hämtade hem mig till sig igen.
Mina favoritgubbar, Per och Jonzon.
Onsdagen den 21e kom mannen i mitt liv och hämtade hem mig till sig. Liggandes gråtande i baksätet förflyttades jag från stan till landet och bodde sedan kvar där till andra veckan i januari.
Jag kunde inte ligga i vanlig säng så det blev gästsängen som placerades i vardagsrummet för sällskapets skull. Det hade ju varit tråkigt att ligga i sovrummet, ensam hela dagarna. Jag hade ju fortfarande mål i mun och grät inte heeela dagarna. Fick dock avboka sjukgymnasten återigen och några julfiranden med famijlen blev det inte tal om. Stor besvikelse för en som bara älskar julen.
Men jag blev inte bättre. Alla måltider åt jag i sängen. För att minimera smärtan som kom så fort jag rörde mig, drack jag mindre vatten så jag slapp gå på toa så ofta, och morfinet blev en nödvändighet.
I nyårsveckan fick jag så avboka även nästa besök hos sjukgymnasten... Nu hade jag äntligen nåt en gräns. Jag orkade inte ha ont mer. Den 27e blev det därför ambulans in till Universitetssjukhuset andra gången samma månad.
Ny väntan på akuten.
Väntan på akuten blev längre den här gången och man var på vippen att skicka hem mig igen utan röntgen, eftersom vanlig röntgen inte visade så mycket och magnetröntgen (MR) hade cirka 3 veckors väntelista. Men efter att personalen hade sett hur ont jag hade omvärderades beslutet av läkaren, och nu behöll man mig för vidare evaluering. Jag fick därför komma upp till Ryggkliniken och tillbringa natten där.
Höj- och sänkbar gåstol blev mitt fordon på Ryggkliniken.
För att ha en chans att förflytta mig fick jag en gåstol. En fantastisk uppfinning som gjorde att jag sakta kunde förflytta mig till och från toaletten, även om slutresultatet var kramper och hysterisk gråt framför undersköterskan som alltid var med. Maten låg jag fortfarande och åt och jag kunde bara ligga på vänster sida.
Att inte kunna gå eller vända på mig på tre veckor ger resultat - och det är att benens muskler förtvinar. Jag kunde nästan känna hur krafterna rann av mig. Och där och då fick jag inse att jag skulle vara tvungen att avboka även allt som var planerat första kvartalet 2017; Gate1s seminarium i Rom samt reseledningsuppdragen i Andalusien och Vietnam.
På eftermiddagen kom läkaren och förklarade att jag hade tid till MR nästkommande dag, och att sjukgymnasten skulle komma förbi för att se vad jag behövde hjälp med för att klara av att åka hem.
Det blev morfin och nervmedicin flera gånger per dygn för att minska smärtan.
Med nya färgglada piller och upptrappning av morfin kunde jag ta mig genom natten.
Dagen efter blev det MR på förmiddagen, nytt besök av läkaren med resultatet och sjukgymnasten.
Fick kopior på röntgenbilderna. Det var ju inte så svårt att se att disken läckte och jag kunde äntligen förstå varför jag hade så jäkla ont.
Tydlig diskbråck med stort läckage som tryckte på nerver konstaterades i fjärde ländkotan och man förklarade att operation måste övervägas. Men jag menade att vi kunde väl börja med sjukgymnasten innan vi diskuterade operation ändå. Fick okej på det och sjukgymnasten kom - och där blev det stopp. Hon konstaterade att jag hade alldeles för ont och gick ganska snart och pratade med "min" läkare. Någon timme senare kom denne och förklarade att en operation var enda utvägen om jag inte skulle vara sängliggandes ett par månader och självläka. Då kapitulerade jag. Ett par månader till i horisontalläge var inte ett dugg lockande, du!
Operation bokades akut till dagen efter och jag fick order om fasta från midnatt.
Operation bokades akut till dagen efter och jag fick order om fasta från midnatt.
Inför operation måste man duscha med specialtvål två gånger. För att jag skulle klara av det körde man in en duschsäng. Men eftersom jag skulle ha våldsamma bekymmer att ens komma i den valde jag gåstolen in i duschen och sedan hänga på en pall och stå ut. En gång på kvällen, en gång på morgonen.
Två duschar senare, dygnsfasta och mååånga fruktlösa försök att ta blodprov och montera ny venkateter i armar, händer och fötter, kördes jag ner till operation. Jag fick sövas i samma säng som jag sov i eftersom jag inte klarade av att byta till operationsbordet och min kropp var utmattad av alla stickförsök att de till slut valde att ta blodprov och sätta in katetern när jag somnat. Så var det tack och godnatt och jag gick in i dimman!
Uppvaket blev spännande, främst av två skäl. Dels hade jag andningsuppehåll och en maskin pep titt som tätt och personal kom och petade på mig och ropade "Andas, du måste andas". Dels var urinblåsan så full att man övervägde kateter. Jag fick inte åka tillbaka till Ryggkliniken förrän jag tömt blåsan. Men kateter kändes inte ett dugg lockande. Jag bad istället att få ett bäcken, så där låg jag kanske 45 minuter och försökte få kroppen att slappna av och tycka att det vore okej att kissa i sängen. Det är inte lätt, måste jag säga. Men till slut gick det och snart hade 5,5 dl hamnat i kärlet - och jag kunde köras upp till mitt rum.
Fullproppade med ännu mer smärtstillande kunde jag sakta återvända till kroppen. Och du kanske kan förstå min enorma glädje att redan ett par timmar senare kunna gå på damrummet och sedan tillbaka utan att krampa - och på kvällen kunde jag sitta upp och äta kvällsmat. Heeeeelt underbart!
Dagen efter operationen kunde jag sitta upp och äta frukost för första gången på nästan fyra veckor.
Dagen efter operationen kunde jag, utan gåstol och bara med ett par kryckor, ge mig ut själv i korridoren och se ut över sjukhusområdet! Då grät jag av lycka faktiskt.
Läkaren kom förbi och kollade så såret inte hade blött igenom. Han berättade också att jag måste ta det lugnt eftersom den här typen av diskbråck lätt kan uppstå på samma ställe igen. Det kunde ske samma dag, nästa vecka, om ett eller ett par år - eller inte alls. Jag satsar på: inte alls, jag.
Sjukgymnasten kom och testade lite rörlighet och gav mig ett rehabträningsprogram. Och på eftermiddagen fick jag utskrivningspapper och mediciner som skulle ta mig igenom nyåret.
Mitt träningsprogram de första fyra veckorna som utfördes jämte promenader.
Nedkörd i rullstol till utgången kunde jag vänta på Per som kom och hämtade hem mig till sig igen.
Julen hade som bekant passerat och dagen efter utskrivningen var det nyårsafton. Det blev inte mycket firande då heller men Milla, Jens, Elton och Naima kom på besök och jag kunde vara med och äta en stund innan jag behövde gå och lägga mig igen. På ett sätt var det vemodigt att lämna 2016 ofrivilligt sängliggandes, å andra sidan tänkte jag; nu kan det bara bli bättre!
Fyrverkeribilderna är från lägenheten i Mantorp årsskiftet 2015/2016.
Dagarna gick. Per pysslade om mig och Jonzon vaktade mig de första dagarna. Hunden kände att något inte var helt okej och jag hade hade fortfarande andningsuppehåll så det var kanske därför. Istället för att sova i sin säng, sov han så nära han fick under nätterna.
Några dagar in på nya året vågade jag mig ut, utan kryckor och på egen hand på en minipokénad. I Rappestad finns ett enda Pokéstop och det ligger vid kyrkan så det blev en promenad dit. Det var liksom höjden av frihet de här dagarna, att kunna gå dit.
Rappestads enda pokéstop.
Två veckor efter operationen hade jag flyttat in till stan igen eftersom jag klarade av att gå skapligt. Och även om alla vardagsbestyr gick i slow motion blev det till och med roligt att dammsuga.
Fjorton dagar efter operationen hade jag tid för att ta bort stygnen. Det var första gången jag klarade av en massa trappsteg utan att stanna, både upp och ner. Ett stort framsteg. Dessutom gick jag hem, men det var nog inte helt lyckat eftersom jag fick ont. Men jag måste ju testa. Jag kan ju inte ge upp innan jag har försökt liksom. (Mamma och Björn skjutsade ner mig dock.)
Jag bestämte mig för att utmana benen och tog trapporna både upp och ner på vårdcentralen.
Alla stygn togs bort och det såg väldigt bra ut, sa sköterskan. Läkaren hade lagt snittet så det låg parallellt med min tatuering, trots att jag sagt att jag inte brydde mig om var han la det, bara han gjorde mig bra...
Samma vecka fick jag allt fler steg i benen och jag började kunna gå på lite längre. Jag blev så entusiastisk att jag bokade tid för hälsocheck på Itrim. Och där fick jag reda på att jag anses ha 17 kg övervikt. Kändes lite väl överdrivet. Men 10 kg fett skulle kroppen nog må bra av att förlora...
När Martina firade sin 33-årsdag på lördagen kunde jag äntligen vara med på ett firande (och stoppa i mig några tårtkalorier skall erkännas). Det kändes jättekul att träffa alla.
När Martina firade sin 33-årsdag på lördagen kunde jag äntligen vara med på ett firande (och stoppa i mig några tårtkalorier skall erkännas). Det kändes jättekul att träffa alla.
Collage från Martinas födelsedag med bästa familjen. Utan dem hade jag haft svårt att klara december...
Nitton dagar efter operationen hade jag tid till Fysioterapeuten på Ryggkliniken. Där var jag en timme och testades på rörlighet, domningar och reflexer. Det förstnämnda var nog rätt okej med tanke på den korta tiden som har förflutit och att jag har haft väldigt enkla övningar. Att jag är svag i benen är ju inte så konstigt eftersom jag har legat en månad. Domningarna i högerfoten är dessvärre kvar och reflexerna i den samme var väldigt otydliga. Men jag gick därifrån med nytt övningspapper som jag ska börja med 1 februari.
Fick nytt övningsschema av Fysioterapeuten på Ryggkliniken.
Den här dagen gick jag till stan från US, och därifrån tog jag bussen hem. Kändes väldigt bra.
Ett enkelt med väldigt trevligt och gott eftermiddagsté i gamla Missionskyrkan med min kära mamma.
Så var vi då framme vid den här veckan som snart är slut. Och visst har det varit några projekt även denna vecka. Ett besök på Fridtunaskolan där Elton, Naima och Albin går på gympa. En minipokénad i Lektorshagen med Albin, Simon och Martina som sedan kom med hem på lite grekisk yoghurt och frukt.. Jag har haft ett möte på Arbetsförmedlingen. Och så ryckte jag in som personlig tekniker till mamma och Björn.
Mamma och Björn ville ha hjälp med nya appar på mobilen. Sedan organiserades det på datorn och till slut fixade jag TV:n som inte hade funkat på två dagar.
Ja, jag tycker nog att jag gör nåt litet framsteg varje dag. I onsdags aktiverade jag mitt nyckelkort på Actic och kan gå dit när jag vill, och i fredags blev jag uppringd av World Class för ett projekt som jag anmält intresse till. Dit ska jag på tisdag nästa vecka. Fast någon styrketräning blir det inte än på ett tag. Ska göra som läkare och Fysioterapeut sa, ta det lugnt och skynda långsamt.
Tillbringar kvalitetstid med Jonzon den här helgen.
Nu i helgen har jag hand om Jonzon eftersom Per är vid kusten och fiskar, och då är det ju promenader som gäller. Men det är promenader utan hastiga rörelser. För icke att förvånas över är att jag i torsdags gjorde nåt som jag kanske inte borde ha gjort, nämligen att promenera i rask takt. Det pallade inte ryggen med. Det knäckte till och därmed fick jag ställa in besöket på H&Ms V.I.P-kväll med Milla. Det är bättre nu, men jag väljer nog att lunka ett tag till. Jag vill INTE att den här rygg-historien ska upprepa sig...
Nitton dagar efter operationen hade jag tid till Fysioterapeuten på Ryggkliniken. Där var jag en timme och testades på rörlighet, domningar och reflexer. Det förstnämnda var nog rätt okej med tanke på den korta tiden som har förflutit och att jag har haft väldigt enkla övningar. Att jag är svag i benen är ju inte så konstigt eftersom jag har legat en månad. Domningarna i högerfoten är dessvärre kvar och reflexerna i den samme var väldigt otydliga. Men jag gick därifrån med nytt övningspapper som jag ska börja med 1 februari.
Fick nytt övningsschema av Fysioterapeuten på Ryggkliniken.
Den här dagen gick jag till stan från US, och därifrån tog jag bussen hem. Kändes väldigt bra.
Dagen efter hade jag min första tvättid sedan rygghaveriet. Dagen efter det hade jag tid för mammografin äntligen. Inga nya skuggor syntes. Det betyder således att jag har varit bröstcancerfri drygt ett år. Perfekt!
Och ännu en dag senare var jag på Stadsmissionens café med mamma, på deras Afternoon tea. En hektisk vecka och nästan som vanligt.
Så var vi då framme vid den här veckan som snart är slut. Och visst har det varit några projekt även denna vecka. Ett besök på Fridtunaskolan där Elton, Naima och Albin går på gympa. En minipokénad i Lektorshagen med Albin, Simon och Martina som sedan kom med hem på lite grekisk yoghurt och frukt.. Jag har haft ett möte på Arbetsförmedlingen. Och så ryckte jag in som personlig tekniker till mamma och Björn.
Mamma och Björn ville ha hjälp med nya appar på mobilen. Sedan organiserades det på datorn och till slut fixade jag TV:n som inte hade funkat på två dagar.
Ja, jag tycker nog att jag gör nåt litet framsteg varje dag. I onsdags aktiverade jag mitt nyckelkort på Actic och kan gå dit när jag vill, och i fredags blev jag uppringd av World Class för ett projekt som jag anmält intresse till. Dit ska jag på tisdag nästa vecka. Fast någon styrketräning blir det inte än på ett tag. Ska göra som läkare och Fysioterapeut sa, ta det lugnt och skynda långsamt.
Tillbringar kvalitetstid med Jonzon den här helgen.
Nu i helgen har jag hand om Jonzon eftersom Per är vid kusten och fiskar, och då är det ju promenader som gäller. Men det är promenader utan hastiga rörelser. För icke att förvånas över är att jag i torsdags gjorde nåt som jag kanske inte borde ha gjort, nämligen att promenera i rask takt. Det pallade inte ryggen med. Det knäckte till och därmed fick jag ställa in besöket på H&Ms V.I.P-kväll med Milla. Det är bättre nu, men jag väljer nog att lunka ett tag till. Jag vill INTE att den här rygg-historien ska upprepa sig...
(I tillägg:. Sökte sjukpenning från första akutbesöket, trots sjukanmälan den 19e, men fick ett samtal från FK att det inte kunde godkännas. Min handläggare berättade också att sjukintyget från opererande läkare inte hade godkänts utan han hade fått i uppdrag att skriva nytt, plus att datumet inte stämde. Fick ringa till Ryggkliniken och fick ett nytt sjukintyg ett par dagar senare. Har inte hört mer från FK så nu är det bara att vänta och se om jag är berättigad till någon sjukpenning.)
