Att vara Maria Graube

Så var det då sju dagar kvar tills avresa mot svenska breddgrader. Ser fram emot att komma hem till familj och vänner men inte till det svenska vädret. Men det är ju så i livet - man får alltid ta det onda med det goda. hahaha

Har haft resväskan framme ett par veckor redan men idag började jag provpacka. Jag har ju aldrig haft så mycket med mig från något land som nu. Och det trots att jag kommer tillbaka hit i vinter igen haha Det blir spännande att se om proffpackaren kan få ner allt i en 70 liters resväska, en ryggsäck och en "handväska"!

På min promenad till Anezi, där bussen skulle hämta mig och de första gästerna, slogs jag igen av hur trevligt det här landet verkligen är.
Här låser ingen sin butik med sjutillhållarlås och larm. Här kan man fortfarande fälla ner ner tältdörren eller sätta en pinne för hålet i väggen och folk respekterar att det är dina grejer.
Det var lite samma sak när jag växte upp hemma i Sverige. Då behövde man inte låsa ytterdörren eller bildörren. Det är bara 50 år sedan. Vad hände, Sverige?


Inga överraskningar på jobbet idag alls. Det blev alltså en ganska tråkig dag. Dessutom med regnskurar...
Men en kraftig jordbävning i Japan med tsunamis som följd, påminde världsmedborgarna att Jorden lever i högsta grad, något vi glömmer bort mellan varven.

Min egen dag gick till flygplatsjobb såsom brukligt en fredag. Men idag var det sista gången jag hade transfer från flygplatsen. Så nu börjar nedräkningen. En vecka kvar tills jag åker till Sverige alltså!


Antal steg: 6528