28 aug - Ankomst till Djerba och hotell Abir
Innan jag kom ner till Djerba hade jag forskat om öns historia. Jag återkommer med lite mer av detta inom kort precis här där du befinner dig på bloggen i detta nu!
För nu var det dags att ställa om klockan till Tunisisk tid som var en timme plus. Det innebär att vi ankom till bagagebandet straxt före åtta. Jag tycker alltid det är lika spännande att komma till en flygplats, känd eller okänd. Man undrar alltid om bagaget ska komma eller om det är ute och reser på egen hand. Men se där kom min lilla röda!
Efter att ha sett till att bli avprickad av Hanna på vägen ut gick jag ner till bussen, packade in väskan på, av chauffören anvisad sida och tog en plats. Det var då jag fick tunghäfta!
Det är inte vanligt. Men nu befann jag mig på FRANSK/ARABISKTALANDE mark - inte engelsktalande. Jag har inte fört någon längre konversation på franska sedan 1980 när jag, efter fem år, slutade läsa det på gymnasiet. Jag försökte hitta orden som uteblev och det blev en mycket stapplande meningsutbyte innan jag gick in och satt mig på bussen.
När jag satt på bussen kom de andra gästerna och jag kunde inte låta bli att undrom de aldrig har rest förr eller slutat tänka!
För det första kom gästerna och började själva lasta in sitt bagage utan att ta reda på vilken sida deras hotell hade sitt bagage för att underlätta urpackning. Trodde de att det bara fanns ett hotell på Djerba och alla skulle av på samma?
Sen hörde jag gnäll över att vi aldrig åkte (vi fick kanske vänta i 15 minuter i bussen för vi kom iväg vid halv nio)... Att tanken inte slog dem att det kunde bero på förlorat bagage (de hade ju fått sitt!)... att reseledarena var tvungna att välkomna resenärer andra bussar som fick åka själva till sina hotell (vi fick reseledare på vår) ... eller att man blivit tvungen att göra någon ändring pga oförutsedda händelser som dykt upp. Väldigt intolerant, tycker jag. Och varför ens hetsa upp sig över något man inte vet något om? Och heller inte kan påverka eftersom man inte jobbar som reseledare? Varför inte bara luta sig bakåt, blunda en stund och känna hur bra det känns att komma ner till värmen och en stunds semester?
Vi var många gäster som checkade in på hotell Abir i Zone Touristic. De flesta hade valt All-inclusive, mig inkluderat. Det är enkelt och man behöver aldrig tänka på mat eller dryck. Sen äter man inte alltid på hotellet. Är man ute så äter man ute och tröttnar man på buffé så äter man a la carte någonstans.
Jag fick min nyckel, en bärare tog upp min väska och fick en dollar som tack och det blev dags för lite "rumsyn". I "hallen" fanns hylla för resväska och plats för skorna, två garderober - en med hyllor, en med stång och rikligt med galgar. Badrummet var rymligt med badkar. Ett stort rum med två sängar som var flyttbara. Nu reste jag ju själv men reser man kompisar så kan man ju dela på "boendet" lite enkelt eftersom sängborden dessutom var flyttbara. I rummet fanns också ett typ skrivbord med en pall och två enkla, klädda fåtöljer. Sen kom jag förväntansfullt till draperiet till balkongen. Dröm om min förvåning när jag drog bort och sträckte ut foten för att stiga ut - där jag möts av en vägg och fransk balkong! Jag som hade förväntat mig en balkong att gå UT på!
Aja, tänkte jag. Det står i beskrivningen av hotellet att alla Apollos rum har terass eller balkong - och fransk balkong är ju faktiskt en balkong. Men visst var jag lite besviken först, erkänner jag.
Innan jag valde att gå upp till rummet för natten käkade jag lite av buffén och gick sedan ner till baren för att smaka tunisiska ölet Celtia. Jag fick sällskap av paret jag suttit bredvid på planet, Erik och Maria, några jag stötte ihop med flera gånger under semesterveckan.
Om ölet då! Om jag ska jämföra med något så blir det med ett svenskt, ljust folköl. Det blev faktiskt bara den ölen under hela min vistelse... Däremot blev det desto mer o-kolsyrat Marwa-vatten.
När jag kom upp på rummet insåg jag att mitt rum låg precis ovanför scenen och till ljudet av showen, som höll på till halv ett på natten, somnade jag nog av utmattning. Ljudet var liksom inte lågt, något jag kom att konstatera flera gånger under veckan.
Men nu var jag på plats och jag hade en veckas semester att se fram emot med okända äventyr att vänta!
För nu var det dags att ställa om klockan till Tunisisk tid som var en timme plus. Det innebär att vi ankom till bagagebandet straxt före åtta. Jag tycker alltid det är lika spännande att komma till en flygplats, känd eller okänd. Man undrar alltid om bagaget ska komma eller om det är ute och reser på egen hand. Men se där kom min lilla röda!
Efter att ha sett till att bli avprickad av Hanna på vägen ut gick jag ner till bussen, packade in väskan på, av chauffören anvisad sida och tog en plats. Det var då jag fick tunghäfta!
Det är inte vanligt. Men nu befann jag mig på FRANSK/ARABISKTALANDE mark - inte engelsktalande. Jag har inte fört någon längre konversation på franska sedan 1980 när jag, efter fem år, slutade läsa det på gymnasiet. Jag försökte hitta orden som uteblev och det blev en mycket stapplande meningsutbyte innan jag gick in och satt mig på bussen.
När jag satt på bussen kom de andra gästerna och jag kunde inte låta bli att undrom de aldrig har rest förr eller slutat tänka!
För det första kom gästerna och började själva lasta in sitt bagage utan att ta reda på vilken sida deras hotell hade sitt bagage för att underlätta urpackning. Trodde de att det bara fanns ett hotell på Djerba och alla skulle av på samma?
Sen hörde jag gnäll över att vi aldrig åkte (vi fick kanske vänta i 15 minuter i bussen för vi kom iväg vid halv nio)... Att tanken inte slog dem att det kunde bero på förlorat bagage (de hade ju fått sitt!)... att reseledarena var tvungna att välkomna resenärer andra bussar som fick åka själva till sina hotell (vi fick reseledare på vår) ... eller att man blivit tvungen att göra någon ändring pga oförutsedda händelser som dykt upp. Väldigt intolerant, tycker jag. Och varför ens hetsa upp sig över något man inte vet något om? Och heller inte kan påverka eftersom man inte jobbar som reseledare? Varför inte bara luta sig bakåt, blunda en stund och känna hur bra det känns att komma ner till värmen och en stunds semester?
Vi var många gäster som checkade in på hotell Abir i Zone Touristic. De flesta hade valt All-inclusive, mig inkluderat. Det är enkelt och man behöver aldrig tänka på mat eller dryck. Sen äter man inte alltid på hotellet. Är man ute så äter man ute och tröttnar man på buffé så äter man a la carte någonstans.
Jag fick min nyckel, en bärare tog upp min väska och fick en dollar som tack och det blev dags för lite "rumsyn". I "hallen" fanns hylla för resväska och plats för skorna, två garderober - en med hyllor, en med stång och rikligt med galgar. Badrummet var rymligt med badkar. Ett stort rum med två sängar som var flyttbara. Nu reste jag ju själv men reser man kompisar så kan man ju dela på "boendet" lite enkelt eftersom sängborden dessutom var flyttbara. I rummet fanns också ett typ skrivbord med en pall och två enkla, klädda fåtöljer. Sen kom jag förväntansfullt till draperiet till balkongen. Dröm om min förvåning när jag drog bort och sträckte ut foten för att stiga ut - där jag möts av en vägg och fransk balkong! Jag som hade förväntat mig en balkong att gå UT på!
Aja, tänkte jag. Det står i beskrivningen av hotellet att alla Apollos rum har terass eller balkong - och fransk balkong är ju faktiskt en balkong. Men visst var jag lite besviken först, erkänner jag.
Innan jag valde att gå upp till rummet för natten käkade jag lite av buffén och gick sedan ner till baren för att smaka tunisiska ölet Celtia. Jag fick sällskap av paret jag suttit bredvid på planet, Erik och Maria, några jag stötte ihop med flera gånger under semesterveckan.
Om ölet då! Om jag ska jämföra med något så blir det med ett svenskt, ljust folköl. Det blev faktiskt bara den ölen under hela min vistelse... Däremot blev det desto mer o-kolsyrat Marwa-vatten.
När jag kom upp på rummet insåg jag att mitt rum låg precis ovanför scenen och till ljudet av showen, som höll på till halv ett på natten, somnade jag nog av utmattning. Ljudet var liksom inte lågt, något jag kom att konstatera flera gånger under veckan.
Men nu var jag på plats och jag hade en veckas semester att se fram emot med okända äventyr att vänta!
Kommentarer
Trackback
