4 februari - Nämen det ÄR ju Claus!?
Efter ytterligare en mellanlandning i Bangkok, för avsläppande av folk och tankning fortsatte vi vidare mot Hanoi. När jag landade där hade jag rest i 24, en ganska normal pendlingstid alltså.
Mellanlandning i Bangkok
Framme i Hanoi tyckte jag mig känna igen en man på andra sidan bagagebandet. Men det kunde väl ändå inte vara möjligt?! Sist jag såg min kollega var på Kuonis ledarskapsutbildning i Gilleleje 2009. Men nog var det min danska kollega Claus som stod där och skulle ha en rundresa. Och ännu konstigare var att vi skulle bo på samma hotell den här natten, Prince hotel.
Så jag snikade in mig på en plats i han och hans gäster buss. Var inte det superbt, va?
Utanför Hanois flygplats stod Claus' buss och väntade.
Framme på hotellet!
Jag fick mitt rum och upp kom bagaget (mot 20.000 Dong förstås). Därefter gick jag på tur. Tänkte ta en tur runt kvarteret bara... men det kolsvart inom loppet av 30 minuter så jag tog samma väg tillbaka haha. Runt kvarteret här är väl kanske 3-4 kilometer nämligen.
Men jag hoppade in och köpte balsam, som jag ju hade glömt hemma - och tro det eller ej, ögonskugga i bourgogne-nyanser. Det kanske blir bättre än rosalila, tänkte jag. Åt vinröda hållet hade jag fått tips på Kicks vid något tillfälle.
Här finns hjälmar av alla de sorter. Vill du ha en Armani? Nike? Med uttag för hästsvans? You name it. Allt finns!
Konstaterade att Facebook var ännu lite mer sensurerat mot senaste gången, och att man inte kan ens komma ut på inloggningssidan. Det fick bli ett sms till närmaste familjen med mitt Globala nummer istället. Och så info på bloggen. Härligt med gratis WiFi :)
Till kvällen blev det en hamburgare från Lotterian och TV. Att jag var trött, var bara förnamnet.
En bekant pausbild fast på en vietnamesisk Tv-kanal.
Antal steg. Tog aldrig på mig den. Den ligger tryggt i resväskan fortfarande
Mellanlandning i Bangkok
Framme i Hanoi tyckte jag mig känna igen en man på andra sidan bagagebandet. Men det kunde väl ändå inte vara möjligt?! Sist jag såg min kollega var på Kuonis ledarskapsutbildning i Gilleleje 2009. Men nog var det min danska kollega Claus som stod där och skulle ha en rundresa. Och ännu konstigare var att vi skulle bo på samma hotell den här natten, Prince hotel.
Så jag snikade in mig på en plats i han och hans gäster buss. Var inte det superbt, va?
Utanför Hanois flygplats stod Claus' buss och väntade.
Framme på hotellet!
Jag fick mitt rum och upp kom bagaget (mot 20.000 Dong förstås). Därefter gick jag på tur. Tänkte ta en tur runt kvarteret bara... men det kolsvart inom loppet av 30 minuter så jag tog samma väg tillbaka haha. Runt kvarteret här är väl kanske 3-4 kilometer nämligen.
Men jag hoppade in och köpte balsam, som jag ju hade glömt hemma - och tro det eller ej, ögonskugga i bourgogne-nyanser. Det kanske blir bättre än rosalila, tänkte jag. Åt vinröda hållet hade jag fått tips på Kicks vid något tillfälle.
Här finns hjälmar av alla de sorter. Vill du ha en Armani? Nike? Med uttag för hästsvans? You name it. Allt finns!
Konstaterade att Facebook var ännu lite mer sensurerat mot senaste gången, och att man inte kan ens komma ut på inloggningssidan. Det fick bli ett sms till närmaste familjen med mitt Globala nummer istället. Och så info på bloggen. Härligt med gratis WiFi :)
Till kvällen blev det en hamburgare från Lotterian och TV. Att jag var trött, var bara förnamnet.
En bekant pausbild fast på en vietnamesisk Tv-kanal.
Antal steg. Tog aldrig på mig den. Den ligger tryggt i resväskan fortfarande
Kommentarer
Trackback
