18 november - Mekong och Can Tho
Idag skulle vi lämna Saigon och åka på tur mer söderut, mot Mekongdeltat. Floden är en av Asiens största floder (ca 4500 km ång) och rinner genom Kina, Laos, Burma, Thailand, Vietnam och Kambodja. Så befinner du dig i någon av de länderna är det ganska troligt att du stöter på den någonstans. Det är en av de coolaste floderna i världen med fiskar som blir över 3 meter långa, faktiskt! Jag såg ett TV-program ("Extreme fishing" med Robson Green) för ett tag sen om sportfiske av de arterna i Thailand i just den här floden. Och även om jag inte är särskilt intresserad av just fiske så var det programmet så himla intressant! Att få se en sötvattenstingrocka går inte av för hackor, alltså!
Nog om detta. Först skulle vi ju åka ner till Mekong och det tar typ fem timmar från Saigon.
Julgranar i Vietnam känns något malplacerat, du. Denna fann jag i vår paus.
Under vår båttur passerade vi flytande byar. Himla praktiskt att bo så. Man är inte känslig för översvämningar iallafall!
Här hittade vi Muongfolket. Det är Vietnams tredje största minoritetsgrupp med en population på ca 1,2 miljoner och de räknas till urvietnameserna (Viet) men Viet flyttade ner till låglandet och influerades av kineserna medan Muong flyttade upp till bergen och isolerade sig. Kvinnorna låter gärna sitt hår växa i den här folkgruppen. Många har hår ända ner till anklarna...
En fruktodling som drivs av och med kvinnor där jag fick smaka på deras eget bananbrännvin.
En lite tur på en klong där det växte vattenkokosnötter överallt.
Maria i godisfabriken. Här gjorde man kokoskolor. Vi fick se tillverkningen och hur de slår in dem, först i rispapper som man äter upp, sen i vanligt papper - och några följde med hem. De ska jag bjuda "flickorna" på när vi har hazard, tänkte jag.
På väg till restaurangen. Nog tycker jag att det där huset till höger ser lite väääl osäkert ut för att bo i.
T vä: En vit blomma på ett träd som jag har försökt men inte lyckats artbestämma. T Hö: när jag vände på trädens blad hittade jag en slags grön vandrande pinne (pashmid). Var inte det roligt så säg?
Grillad elefantörefisk som rullas in i salladsbladpaket som sedan kan doppas i salt, socker och chiliblandning samt en jättegod sås.
T vä Cyrotstachys renda (Red Sealing Wax Palm på engelska). T hö bananer i olika stadier
På vägen tillbaka från vår utflykt började molnen torna upp sig
Petrovietnam är landets största oljeproducent och andra största energiproducenten. Det är statligt ägt och har sitt huvudkontor i Saigon. Och ja, landet har egen olja. En del menar att vietnamkriget egentligen handlade om tillgången till just detta fossila bränsle...
Utsikt från en av de många broarna
T vä: Mekong har många bifloder och vi åkte över såväl små som stora broar. T hö: Ett av landets många krigsmonument med gravar (det vita du ser)
T vä: Får det lov att vara en anka? De används att hålla borta sniglar på risfälten. T hö: Can Tho Bridge över floden Hậu, Mekongs största biflod. Den är nästan 3 km lång och har en fri höjd för fartyg upp till 39 meter och är därmed en av de längsta/högsta i sydostasien.
Traditionell sophanteringen = "Bränn upp skräpet!"-metoden
Nog är himlen vacker där solen spricker igenom över Mekong och oss
Vi skulle nu bli kvar en natt i Can Tho - och här köpte jag min andra Ao Dai, en svart/blå. Hade inte alls tänkt köpa den eftersom jag tyckte den var lite dyr...
Men kanske efter att ha blivit mätt från middagen och att det var en kollektivägd marknad plus att den kvinnliga säljare var så himla rolig, slutade det med att jag trots allt betalade och gick därifrån med den i påsen hahaha Så det kan vara!
Antal steg: Glömde mäta faktiskt
Nog om detta. Först skulle vi ju åka ner till Mekong och det tar typ fem timmar från Saigon.
Julgranar i Vietnam känns något malplacerat, du. Denna fann jag i vår paus.
Under vår båttur passerade vi flytande byar. Himla praktiskt att bo så. Man är inte känslig för översvämningar iallafall!
Här hittade vi Muongfolket. Det är Vietnams tredje största minoritetsgrupp med en population på ca 1,2 miljoner och de räknas till urvietnameserna (Viet) men Viet flyttade ner till låglandet och influerades av kineserna medan Muong flyttade upp till bergen och isolerade sig. Kvinnorna låter gärna sitt hår växa i den här folkgruppen. Många har hår ända ner till anklarna...
En fruktodling som drivs av och med kvinnor där jag fick smaka på deras eget bananbrännvin.
En lite tur på en klong där det växte vattenkokosnötter överallt.
Maria i godisfabriken. Här gjorde man kokoskolor. Vi fick se tillverkningen och hur de slår in dem, först i rispapper som man äter upp, sen i vanligt papper - och några följde med hem. De ska jag bjuda "flickorna" på när vi har hazard, tänkte jag.
På väg till restaurangen. Nog tycker jag att det där huset till höger ser lite väääl osäkert ut för att bo i.
T vä: En vit blomma på ett träd som jag har försökt men inte lyckats artbestämma. T Hö: när jag vände på trädens blad hittade jag en slags grön vandrande pinne (pashmid). Var inte det roligt så säg?
Grillad elefantörefisk som rullas in i salladsbladpaket som sedan kan doppas i salt, socker och chiliblandning samt en jättegod sås.
T vä Cyrotstachys renda (Red Sealing Wax Palm på engelska). T hö bananer i olika stadier
På vägen tillbaka från vår utflykt började molnen torna upp sig
Petrovietnam är landets största oljeproducent och andra största energiproducenten. Det är statligt ägt och har sitt huvudkontor i Saigon. Och ja, landet har egen olja. En del menar att vietnamkriget egentligen handlade om tillgången till just detta fossila bränsle...
Utsikt från en av de många broarna
T vä: Mekong har många bifloder och vi åkte över såväl små som stora broar. T hö: Ett av landets många krigsmonument med gravar (det vita du ser)
T vä: Får det lov att vara en anka? De används att hålla borta sniglar på risfälten. T hö: Can Tho Bridge över floden Hậu, Mekongs största biflod. Den är nästan 3 km lång och har en fri höjd för fartyg upp till 39 meter och är därmed en av de längsta/högsta i sydostasien.
Traditionell sophanteringen = "Bränn upp skräpet!"-metoden
Nog är himlen vacker där solen spricker igenom över Mekong och oss
Vi skulle nu bli kvar en natt i Can Tho - och här köpte jag min andra Ao Dai, en svart/blå. Hade inte alls tänkt köpa den eftersom jag tyckte den var lite dyr...
Men kanske efter att ha blivit mätt från middagen och att det var en kollektivägd marknad plus att den kvinnliga säljare var så himla rolig, slutade det med att jag trots allt betalade och gick därifrån med den i påsen hahaha Så det kan vara!
Antal steg: Glömde mäta faktiskt
Kommentarer
Trackback