13 november - I Hué med omnejd
Det blev lite kvarvarande sandwich som frukost på tåget och lite slappande innan klockan blev tio då det var tid att kliva ut på stationen i Hué. Staden har några områden står på UNESCOS Världsarvlista sedan 1993 - du ska få bli med och besöka ett par av dem.
För att komma ut från tågstationen måste man visa sin tågbiljett. Undrar vad som skulle hända om man tappat bort den? Blir man arresterad för att ha plankat då, kanske?
Frukost på vårt hotell och vi kunde få våra rum trots att klockan inte var 15.00. Det är ju annars vid den tiden man ska få sina rum enligt internationell praxis. Turen var på vår sida, alltså.
Bästa på frukosten? Soppan och nyplockade pyttepyttesmå mandariner!
I badrummet fick jag syn på något som kröp på dörren - en stor, gul geting! En sån där som sticks väldigt bra, kan man säga.
Men man är väl Reseledare? En reseledare är nämligen förberedd på att lösa snart sagt ALLA problem som kan uppstå under en resa! Så jag fram till resväskan och rotade fram "Tamtara" typ Radar, det vill säga min bästa kompis i Asien - Baygone, insekternas värsta fiende! Och ni har sett sprayflaskan förut, eller hur?
En farlig insekt är snart en död insekt - om guiden själv får välja!
Inte förrän klockan blev ett var det dags för utflykt! Då skulle vi på drakbåttur på Song Huong, Parfymfloden.
Läckra drakbåtar, va?
Floden heter Parfymfloden på grund av alla doftande, blommande träd längs med strandkanten. Dessvärre varken blommade eller doftade det just den här dagen. Vi var där fel tid på året helt enkelt. Men vackert var det!
På Hà Khê-kullen besökte vi den Zen-buddhistiska Thien Mu-pagodan med Phuoc Dien-tornet som är sju våningar högt och byggdes år 1844 (en del källor uppger 1864!).
Klockan, Dai Hong Chung, är från 1710 och sägs höras på 10 kilometers avstånd. Vikten finns lite delade meningar om men de flesta källor uppger 3285 kg så det får man väl kanske tro på.
T vä: en av tempelväktarna - T hö en glad munk som oftast missuppfattas för att vara buddha. Men buddhastatyer är alltid med gloria... Den här ser ut att prata i mobiltelefon, tyckte jag haha
T vä: Obilgatoriska trumman - Mitten - en munk slår på urnan när en troende kommer och ber - T hö I buddhismen har både numerologi och astrologi stor betydelse. I den här pagodan finner du en jättefin och detaljerad stjärnkarta.
Bonsaiträdgården med många intressanta uppbindningar
Abotten Hòa Thượng Thích Ðôn Hậus har fått en grav i tallunden bakom templet, som tack för arbetet han lade ner under återuppbyggnaden av templet i början av 1900-talet efter att det blev förstört under en cyklon.
Jag blev fascinerad över trädet som är översållad med en klängväxt. Jag frågade både kollega och lokalguide vad det var för sort och fick förklarat för mig att det är en orkidé. Inte så mycket till upplysning dessvärre och jag har verkligen försökt hitta den men inte lyckats. Ett tag trodde jag det var Christensonia vietnamica men växtsättet stämmer inte helt... Om du vet så hör av dig!
Den röda färgen är helig i buddismen och anses bland annat ge beskydd mot onda ögat.
Och så klart finns det en sköldpadda även här. Den är utskuren i marmor, klar 1715 och har en 2,5 meter hög stele (rest stenblock) på ryggen med inspriptioner som handlar om Kung Nguyen Phuc Chus arbete med det största renoveringsarbete och tillbyggandet i templets historia.
Från Thien Mu-pagodan åkte vi buss till Citadellet som också ligger vid Parfymfloden. Här blev det tyvärr en smula stressigt. För efter guidningen fick vi bara 20 minuter på oss att gå runt och det här området är JÄTTEstort (500 hektar = 5 kvadratkilometer).
Personligen löste jag detta genom att regelrätt springa runt hela området - och med detta i minnet ska jag definitivt ändra tidsdisposition för den här utflyktsdagen, känner jag. Men först lite bilder från själva guidningen, då!
Ingången till området och Citadellet, byggt 1805-1832 då landet styrdes av Nguyen-dynastin. Under tak står 4 av 400 kanoner som en gång stod uppställda som beskydd.
Och bakom första porten, på Ngo Mon-torget, satt det fullt med röda drakar i träden. Ingen symbolik i dem inte. Jag tror den här platsen är poppis att leka med drakar helt enkelt :)
Cot Co, Flaggtornet med vietnamesiska flaggan (röd med gul stjärna). Tidigare stod en del kanonerna du såg tidigare, här uppe.
Ngo Mon - middagsporten - ingången till kungliga palatset
Att mata Koikarparna måste man, för tur vill man ju ha!
Ingången till Dien Thai Hoa, Tronpalatset (kallas också för Palace of Supreme Harmony) Och nog påminner den röda plattan om solguden Ra:s symbol i Egypten, eller hur? Världshistorien sammanfaller ständigt...
En av trapporna var omgiven av urnor med blommande buskar och klippta träd som såg ut om julgranar
Bredvid ett av vaktlejonen stod plötsligt en häst att rida ett varv på om man ville... passade inte helt in, faktiskt.
T vä: Bakom varje sten stod en soldat och det var bara de högst rankade som fick en sten. Den som var närmast tronsalen var också den som stod högst i rankingen. T hö: Utsmyckade pelare framför Tronsalen
Och efter Tronpalatset slutade rundvandringen i Den kungliga förbjudna staden (Kallas ibland även för Den purpurfärgade förbjudna staden) mellan Mandarinbostäderna (Mandariner = västerländsk benämning på kinesiska kejserliga ämbestmän) vid den gyllene draken som lär vara täckt med bladguld.
Fram hit var det alltså guidning och här började min joggingtur!
Jag startade med gården med mandarinbyggnaderna som idag inhyser ett kafé på vänster hand och ett litet museum på höger hand. Jag fortsatte sedan runt och även om jag missade en massa fick jag iallafall en ganska god överblick av området.
Hittade jättefina bronsurnorna som tjänstgjorde - och tjänstgör - som vattentunnor. Man menar att konsten att arbeta i brons härstammar från Hué.
Ett par av gångarna varav den till höger hade otroligt vackra dörrar i rött och guld. Dessvärre saknades byggnaden de ledde in i...
Utsikt från en av broarna mot en ö. Det fanns en hel del konstgjorda sjöar i området och vattnet kommer ganska troligt från Parfymfloden eftersom Citadellet ligger på norra flanken av floden.
Drakdekoration på trappa och en av paviljongerna
Och så kom en buske som var klippt som en sköldpadda. Varför blir jag inte förvånad?
Två portar... fast det ser nu ju!
Ytterligare en vacker vattentunna i brons och ytterligare en port i en svart vägg. Att väggarna är svarta beror på det fuktiga klimatet.
Från Citadellet begav vi oss sedan till Tu Ducs grav. Han var den fjärde kungen i Ngyuen-dynastin och anses vara den siste oberoende härskaren i Vietnam. Nåja, han förlorade faktiskt landet mot fransmännen så det kan väl diskuteras :/ Men många menar att han har den vackraste minneslundarna (mausoleum) iallafall och nog ligger det vackert. Hade det inte varit så förfallet hade det kunnat vara mycket vackrare. Men det är väldigt rogivande att gå här och jag kan gott förstå att Tu Duc gärna åkte hit när han levde. Japp! För man började bygga i området medan han levde nämligen
Sjön på området får sitt vatten från Parfymfloden. Hit åkte han bland annat för att fiska för det älskade han.
Stenstatyer av små elefanter och hästar jämte korta mandariner, som inte fick avbildas högre än kungen vilket innebär att de alla är kortare än 153 cm, står vakt.
I paviljongen, som är öppen på fyra sidor står en stele på 20 ton som mer eller mindre innehåller Tu Ducs självbiografi.
Tu Ducs sarkofag som han inte ligger i (och ingen vet var hans kropp finns heller) och gården den finns på
Från mausoleet tog vi bussen tillbaka till hotellet och självklart blev det en del fotograferat även genom fönstret.
Kor som betar på vägkanten och vietnamesiska andehus (ganska olika de som finns i Thailand) som det finns gott om här i trakten.
Bro över Parfymfloden, infarten till den lokala marknaden och fruktförsäljning på trottoaren
Vi åt en kunglig middag med enbart kreativt dekorerad mat och fick dessutom en demo på hur man gör rosor av tomatskal. Klart schysst stället som jag lär komma tillbaka till!
Och idag fick jag smaka det inhemska vinet, Dalat som inte var hemskt men heller inte jättegott till mat. Funkar nog med en massa is och som socialdricka möjligtvis.
I en av rätterna ingick lotusfrö. Smakar ungefär som bönor.
Se så vackert man serverade bön-kakor och klementiner!
Demonstration av hur man gör rosor av tomatskal
Dagen slutade, som vanligt, sent vilket innebar att jag inte kom i säng förrän tio... Att äta middag klockan åtta ligger inte helt i linje med mitt sätt att leva... Men det har varit en trevlig och intressant dag och det uppväger ju en del, förstås!
Antal steg: 12 935
För att komma ut från tågstationen måste man visa sin tågbiljett. Undrar vad som skulle hända om man tappat bort den? Blir man arresterad för att ha plankat då, kanske?
Frukost på vårt hotell och vi kunde få våra rum trots att klockan inte var 15.00. Det är ju annars vid den tiden man ska få sina rum enligt internationell praxis. Turen var på vår sida, alltså.
Bästa på frukosten? Soppan och nyplockade pyttepyttesmå mandariner!
I badrummet fick jag syn på något som kröp på dörren - en stor, gul geting! En sån där som sticks väldigt bra, kan man säga.
Men man är väl Reseledare? En reseledare är nämligen förberedd på att lösa snart sagt ALLA problem som kan uppstå under en resa! Så jag fram till resväskan och rotade fram "Tamtara" typ Radar, det vill säga min bästa kompis i Asien - Baygone, insekternas värsta fiende! Och ni har sett sprayflaskan förut, eller hur?
En farlig insekt är snart en död insekt - om guiden själv får välja!
Inte förrän klockan blev ett var det dags för utflykt! Då skulle vi på drakbåttur på Song Huong, Parfymfloden.
Läckra drakbåtar, va?
Floden heter Parfymfloden på grund av alla doftande, blommande träd längs med strandkanten. Dessvärre varken blommade eller doftade det just den här dagen. Vi var där fel tid på året helt enkelt. Men vackert var det!
På Hà Khê-kullen besökte vi den Zen-buddhistiska Thien Mu-pagodan med Phuoc Dien-tornet som är sju våningar högt och byggdes år 1844 (en del källor uppger 1864!).
Klockan, Dai Hong Chung, är från 1710 och sägs höras på 10 kilometers avstånd. Vikten finns lite delade meningar om men de flesta källor uppger 3285 kg så det får man väl kanske tro på.
T vä: en av tempelväktarna - T hö en glad munk som oftast missuppfattas för att vara buddha. Men buddhastatyer är alltid med gloria... Den här ser ut att prata i mobiltelefon, tyckte jag haha
T vä: Obilgatoriska trumman - Mitten - en munk slår på urnan när en troende kommer och ber - T hö I buddhismen har både numerologi och astrologi stor betydelse. I den här pagodan finner du en jättefin och detaljerad stjärnkarta.
Bonsaiträdgården med många intressanta uppbindningar
Abotten Hòa Thượng Thích Ðôn Hậus har fått en grav i tallunden bakom templet, som tack för arbetet han lade ner under återuppbyggnaden av templet i början av 1900-talet efter att det blev förstört under en cyklon.
Jag blev fascinerad över trädet som är översållad med en klängväxt. Jag frågade både kollega och lokalguide vad det var för sort och fick förklarat för mig att det är en orkidé. Inte så mycket till upplysning dessvärre och jag har verkligen försökt hitta den men inte lyckats. Ett tag trodde jag det var Christensonia vietnamica men växtsättet stämmer inte helt... Om du vet så hör av dig!
Den röda färgen är helig i buddismen och anses bland annat ge beskydd mot onda ögat.
Och så klart finns det en sköldpadda även här. Den är utskuren i marmor, klar 1715 och har en 2,5 meter hög stele (rest stenblock) på ryggen med inspriptioner som handlar om Kung Nguyen Phuc Chus arbete med det största renoveringsarbete och tillbyggandet i templets historia.
Från Thien Mu-pagodan åkte vi buss till Citadellet som också ligger vid Parfymfloden. Här blev det tyvärr en smula stressigt. För efter guidningen fick vi bara 20 minuter på oss att gå runt och det här området är JÄTTEstort (500 hektar = 5 kvadratkilometer).
Personligen löste jag detta genom att regelrätt springa runt hela området - och med detta i minnet ska jag definitivt ändra tidsdisposition för den här utflyktsdagen, känner jag. Men först lite bilder från själva guidningen, då!
Ingången till området och Citadellet, byggt 1805-1832 då landet styrdes av Nguyen-dynastin. Under tak står 4 av 400 kanoner som en gång stod uppställda som beskydd.
Och bakom första porten, på Ngo Mon-torget, satt det fullt med röda drakar i träden. Ingen symbolik i dem inte. Jag tror den här platsen är poppis att leka med drakar helt enkelt :)
Cot Co, Flaggtornet med vietnamesiska flaggan (röd med gul stjärna). Tidigare stod en del kanonerna du såg tidigare, här uppe.
Ngo Mon - middagsporten - ingången till kungliga palatset
Att mata Koikarparna måste man, för tur vill man ju ha!
Ingången till Dien Thai Hoa, Tronpalatset (kallas också för Palace of Supreme Harmony) Och nog påminner den röda plattan om solguden Ra:s symbol i Egypten, eller hur? Världshistorien sammanfaller ständigt...
En av trapporna var omgiven av urnor med blommande buskar och klippta träd som såg ut om julgranar
Bredvid ett av vaktlejonen stod plötsligt en häst att rida ett varv på om man ville... passade inte helt in, faktiskt.
T vä: Bakom varje sten stod en soldat och det var bara de högst rankade som fick en sten. Den som var närmast tronsalen var också den som stod högst i rankingen. T hö: Utsmyckade pelare framför Tronsalen
Och efter Tronpalatset slutade rundvandringen i Den kungliga förbjudna staden (Kallas ibland även för Den purpurfärgade förbjudna staden) mellan Mandarinbostäderna (Mandariner = västerländsk benämning på kinesiska kejserliga ämbestmän) vid den gyllene draken som lär vara täckt med bladguld.
Fram hit var det alltså guidning och här började min joggingtur!
Jag startade med gården med mandarinbyggnaderna som idag inhyser ett kafé på vänster hand och ett litet museum på höger hand. Jag fortsatte sedan runt och även om jag missade en massa fick jag iallafall en ganska god överblick av området.
Hittade jättefina bronsurnorna som tjänstgjorde - och tjänstgör - som vattentunnor. Man menar att konsten att arbeta i brons härstammar från Hué.
Ett par av gångarna varav den till höger hade otroligt vackra dörrar i rött och guld. Dessvärre saknades byggnaden de ledde in i...
Utsikt från en av broarna mot en ö. Det fanns en hel del konstgjorda sjöar i området och vattnet kommer ganska troligt från Parfymfloden eftersom Citadellet ligger på norra flanken av floden.
Drakdekoration på trappa och en av paviljongerna
Och så kom en buske som var klippt som en sköldpadda. Varför blir jag inte förvånad?
Två portar... fast det ser nu ju!
Ytterligare en vacker vattentunna i brons och ytterligare en port i en svart vägg. Att väggarna är svarta beror på det fuktiga klimatet.
Från Citadellet begav vi oss sedan till Tu Ducs grav. Han var den fjärde kungen i Ngyuen-dynastin och anses vara den siste oberoende härskaren i Vietnam. Nåja, han förlorade faktiskt landet mot fransmännen så det kan väl diskuteras :/ Men många menar att han har den vackraste minneslundarna (mausoleum) iallafall och nog ligger det vackert. Hade det inte varit så förfallet hade det kunnat vara mycket vackrare. Men det är väldigt rogivande att gå här och jag kan gott förstå att Tu Duc gärna åkte hit när han levde. Japp! För man började bygga i området medan han levde nämligen
Sjön på området får sitt vatten från Parfymfloden. Hit åkte han bland annat för att fiska för det älskade han.
Stenstatyer av små elefanter och hästar jämte korta mandariner, som inte fick avbildas högre än kungen vilket innebär att de alla är kortare än 153 cm, står vakt.
I paviljongen, som är öppen på fyra sidor står en stele på 20 ton som mer eller mindre innehåller Tu Ducs självbiografi.
Tu Ducs sarkofag som han inte ligger i (och ingen vet var hans kropp finns heller) och gården den finns på
Från mausoleet tog vi bussen tillbaka till hotellet och självklart blev det en del fotograferat även genom fönstret.
Kor som betar på vägkanten och vietnamesiska andehus (ganska olika de som finns i Thailand) som det finns gott om här i trakten.
Bro över Parfymfloden, infarten till den lokala marknaden och fruktförsäljning på trottoaren
Vi åt en kunglig middag med enbart kreativt dekorerad mat och fick dessutom en demo på hur man gör rosor av tomatskal. Klart schysst stället som jag lär komma tillbaka till!
Och idag fick jag smaka det inhemska vinet, Dalat som inte var hemskt men heller inte jättegott till mat. Funkar nog med en massa is och som socialdricka möjligtvis.
I en av rätterna ingick lotusfrö. Smakar ungefär som bönor.
Se så vackert man serverade bön-kakor och klementiner!
Demonstration av hur man gör rosor av tomatskal
Dagen slutade, som vanligt, sent vilket innebar att jag inte kom i säng förrän tio... Att äta middag klockan åtta ligger inte helt i linje med mitt sätt att leva... Men det har varit en trevlig och intressant dag och det uppväger ju en del, förstås!
Antal steg: 12 935
Kommentarer
Trackback
