19 november - Flytande marknaden och retur till Saigon
Tog bilder från mitt fönster före och efter frukost. Det var så vackert, tyckte jag.
Ingen dålig utsikt över Mekong, får jag lov att säga.
T vä: Nere vid hamnen står en av Vietnams många Ho Chi Min-statyer. T hö: Det snabbväxande ogräset Vattenhyacint (flytväxt) ställer till oreda här i asien. Det är en lila blomma med ursprung sydamerika och har ingen naturlig fiende som till exempel äter upp den och håller efter. Vattendrag blir övervuxna, fiskar dör då växten tar allt syre, den kan dra till sig myggor - och sniglar som sprider Snigelfeber (mer känt som Bilharzia), motorer trasslar in sig. Och det är inte bara ett problem i Vietnam. Försök att stävja tillväxten pågår men är i sin linda.
Kommer du ihåg Flytande markanden utanför Bangkok? Den med mest souvenirer? Utanför Can Tho ligger också en flytande marknad mest med frukt och grönsaker! Där var jag idag. Häng med, vettja!
Att lastlinjen låg under vatten verkade inte vara något bekymmer för kaptenerna
Lägg den här mannen på minnet om du vill ha kanske Vietnams godaste iskaffe...
Barnarbete är tillåtet i Vietnam som bekant. Det försöker vi motarbeta genom att helt sonika vägra handla av dem och meddela (via lokalguiden) att de borde få gå i skolan istället. Inte för att det kanske gör särskilt mycket men om alla turister vägrade handla av barn skulle det kanske få effekt? Vi kan bara göra så lite...
Vi lämnade den flytande marknaden och åkte vidare in i kanalsystemet och passerade en isfabrik. Den får vi tyvärr inte besöka. Den är för farlig, faktiskt. Maskinerna där är nog inte säkrade...
Att man tillverkar is beror en del på att man inte har frys hemma. Som du kanske minns åkte isbilen runt i området jag bodde i i Thailand. Sen är det väl kanske mest hotell, restauranger och butiker som köper stora partier, förstås.
Vi stannade i en risfabrik. Vietnam är ju andra största exportören av ris, det har jag ju redan berättat. Här fick vi se hur slutproduktionen går till. Före det kommer hit har man skördat och skiljt agnarna från gräset och låtit det torka, ofta direkt på asfalten. När det kommer hit skakas riset så allt skräp försvinner och till slut hamnar det i en stor säck.
Och efter att ha studerat spindelnäten, sopkvast och golvmopp förstår jag varför det står att man ska skölja riset innan man tillagar det. Detta gör jag nu varje gång!
Det finns 80 000 olika rissorter i världen. Så många odlas inte här förstås... Behöver man vila lite ifrån produktionen kan man gå och lägga sig i hängmattan på kontoret... men jag gissar att det bara var förmannen förunnat...
Försöker påminna mig vad det var för träslag men går bet. Jag vet iallafall att det är träslaget man använder till pålhusen. De står emot röta bra.
Efter den här lilla turen hade vi en timme att slå ihjäl innan vi skulle åka tillbaka till Saigon. Den använde jag (och Hanne-Sofie) att gå och handla på varuhuset nära hotellet.
l
Té på tork och en massa mopeder utanför ingången till varuhuset Vinatex Plaza
Under bussresan gjorde två stopp. Det första var vid en krigskyrkogård som dessvärre var under renovering.
Var bara tvungen att be att få ta kort på en av gästernas förhandtillverkade solhatt. Ett konstverk!
Det andra var ett lunchstopp i en lummig trädgård tillsammans med andra busslaster. Bra mat till vettigt pris. Ibland är de där turistställena rätt bra ändå.
Och här hittade vi en annan variant på julgran!
Och så passerade vi ett krigsmonument (förstås)
Väl tillbaka i Saigon satte jag mig ner på de förstenade träden utanför receptionsområdet. Jamen, kan du fatta!? Här har jag som amatörgeolog varit stolt ägare till en liten gren-bit och en "trä"skiva av en liten förkislad stubbe från Arizona - och kan få sitta på riktiga stubbar från Vietnam, va! Så himla cooooooolt!
I Vietnam finns flera ställen med just den här typen av träd och man har daterat dem till lite mer än 100 000 år gamla. Så det är ju inte så himla gammalt då. Mina förstenade träd är 2 miljoner år gamla...
Hade det varit möjligt hade jag stoppat ner möblerna i resväskan, tror jag.
På kvällen blev det mat på Grillen - ett schysst ställe nere på stan. Här grillar de maten på gasolgrillar på borden och det är jämrans gott.
Barbecue garden i Saigon är väldigt gemytligt
PARENTES: Nu ska här berättas att ett förkislat träd kan bildas på bara 100 år om förutsättningar är rätt. Ungefär lika ospännande som att veta att en ökenros bildas på tio...
Men nog är det en litte fascinerande företeelse oavsett hur lång tid det tar, va? Naturen är spännande!
Mina små trädbitar från Arizona...
Antal steg: 23 675
Ingen dålig utsikt över Mekong, får jag lov att säga.
T vä: Nere vid hamnen står en av Vietnams många Ho Chi Min-statyer. T hö: Det snabbväxande ogräset Vattenhyacint (flytväxt) ställer till oreda här i asien. Det är en lila blomma med ursprung sydamerika och har ingen naturlig fiende som till exempel äter upp den och håller efter. Vattendrag blir övervuxna, fiskar dör då växten tar allt syre, den kan dra till sig myggor - och sniglar som sprider Snigelfeber (mer känt som Bilharzia), motorer trasslar in sig. Och det är inte bara ett problem i Vietnam. Försök att stävja tillväxten pågår men är i sin linda.
Kommer du ihåg Flytande markanden utanför Bangkok? Den med mest souvenirer? Utanför Can Tho ligger också en flytande marknad mest med frukt och grönsaker! Där var jag idag. Häng med, vettja!
Att lastlinjen låg under vatten verkade inte vara något bekymmer för kaptenerna
Lägg den här mannen på minnet om du vill ha kanske Vietnams godaste iskaffe...
Barnarbete är tillåtet i Vietnam som bekant. Det försöker vi motarbeta genom att helt sonika vägra handla av dem och meddela (via lokalguiden) att de borde få gå i skolan istället. Inte för att det kanske gör särskilt mycket men om alla turister vägrade handla av barn skulle det kanske få effekt? Vi kan bara göra så lite...
Vi lämnade den flytande marknaden och åkte vidare in i kanalsystemet och passerade en isfabrik. Den får vi tyvärr inte besöka. Den är för farlig, faktiskt. Maskinerna där är nog inte säkrade...
Att man tillverkar is beror en del på att man inte har frys hemma. Som du kanske minns åkte isbilen runt i området jag bodde i i Thailand. Sen är det väl kanske mest hotell, restauranger och butiker som köper stora partier, förstås.
Vi stannade i en risfabrik. Vietnam är ju andra största exportören av ris, det har jag ju redan berättat. Här fick vi se hur slutproduktionen går till. Före det kommer hit har man skördat och skiljt agnarna från gräset och låtit det torka, ofta direkt på asfalten. När det kommer hit skakas riset så allt skräp försvinner och till slut hamnar det i en stor säck.
Och efter att ha studerat spindelnäten, sopkvast och golvmopp förstår jag varför det står att man ska skölja riset innan man tillagar det. Detta gör jag nu varje gång!
Det finns 80 000 olika rissorter i världen. Så många odlas inte här förstås... Behöver man vila lite ifrån produktionen kan man gå och lägga sig i hängmattan på kontoret... men jag gissar att det bara var förmannen förunnat...
Försöker påminna mig vad det var för träslag men går bet. Jag vet iallafall att det är träslaget man använder till pålhusen. De står emot röta bra.
Efter den här lilla turen hade vi en timme att slå ihjäl innan vi skulle åka tillbaka till Saigon. Den använde jag (och Hanne-Sofie) att gå och handla på varuhuset nära hotellet.
l
Té på tork och en massa mopeder utanför ingången till varuhuset Vinatex Plaza
Under bussresan gjorde två stopp. Det första var vid en krigskyrkogård som dessvärre var under renovering.
Var bara tvungen att be att få ta kort på en av gästernas förhandtillverkade solhatt. Ett konstverk!
Det andra var ett lunchstopp i en lummig trädgård tillsammans med andra busslaster. Bra mat till vettigt pris. Ibland är de där turistställena rätt bra ändå.
Och här hittade vi en annan variant på julgran!
Och så passerade vi ett krigsmonument (förstås)
Väl tillbaka i Saigon satte jag mig ner på de förstenade träden utanför receptionsområdet. Jamen, kan du fatta!? Här har jag som amatörgeolog varit stolt ägare till en liten gren-bit och en "trä"skiva av en liten förkislad stubbe från Arizona - och kan få sitta på riktiga stubbar från Vietnam, va! Så himla cooooooolt!
I Vietnam finns flera ställen med just den här typen av träd och man har daterat dem till lite mer än 100 000 år gamla. Så det är ju inte så himla gammalt då. Mina förstenade träd är 2 miljoner år gamla...
Hade det varit möjligt hade jag stoppat ner möblerna i resväskan, tror jag.
På kvällen blev det mat på Grillen - ett schysst ställe nere på stan. Här grillar de maten på gasolgrillar på borden och det är jämrans gott.
Barbecue garden i Saigon är väldigt gemytligt
PARENTES: Nu ska här berättas att ett förkislat träd kan bildas på bara 100 år om förutsättningar är rätt. Ungefär lika ospännande som att veta att en ökenros bildas på tio...
Men nog är det en litte fascinerande företeelse oavsett hur lång tid det tar, va? Naturen är spännande!
Mina små trädbitar från Arizona...
Antal steg: 23 675
Chu A Thai Commune, Ayunpa District, Central Highlands Gia Lai Province. The ancient boulder, 4.4m high with a diameter of 0.9-1.1m, is believed to date back 100,000 years. The rock is being preserved at Dong Xanh Park in Pleiku City.
Kommentarer
Trackback
