8 november - Vietnam nästa!
Gick upp och åt frukost och hade sedan en dryg halv dag att förfoga över.
Det blev lite shopping, lite pool och massage, faktiskt.
Det var intresssant att kika på fönsterputsarna på 31 våningen. Inget jobb för mig, tror jag!
Innan massagen fick jag Karkadé-té (Té baserat på hibiskusblommor)!!! Det var länge sedan minsann och Oh så gott! Efter massagen blev det ingefäraté och solmogen vattenmelon :)
Jag valde att betala extra och behålla rummet till eftermiddagen och kunde därför lugnt packa ihop och sedan bege mig till flygplatsen för att åka till Vietnam och Hanoi där jag skulle möta Hanne-Sofie och gruppen för 14 dagars rundresa i detta asiatiska land istället!
Jag hade inte fått någon info om rundresan, bara en biljett till Hanoi. Alltid lite extra spännande att inte veta någonting om vem som skulle möta och var jag skulle bo!
Incheckat bagage efter 14 dagar i Thailand: 13,7 kg. Helt okej!
Väl inne på flygplatsen blev det en promenad bland butikerna och en hamburgare innan jag gick bort till Gaten.
Uppbyggd scen från mytologin som du kan läsa om här (http://www.sanatansociety.org/indian_epics_and_stories/the_churning_of_the_ocean.htm)
Resan är inte så lång så det kändes som att jag nyss hade startat när planet gick ner för landning. Klockan var då halv nio på kvällen och det var kolsvart ute. Kikade mot utgången i förhoppning att få se en Albatrosskylt - men icke.
Var är min/mina kollegor?
Vände mig stället om och väntade på att min väska skulle komma. Och jag väntade... och väntade... och väntade. men ingen röd Titanväska dök upp på bandet och snart kom inga väskor alls. Hehe... Inte så konstigt. jag hade ställt mig vid fel bagageband haha. Orka det!
Väskan snurrade runt på ett annat band så den fick jag... men några kollegor hittade jag inte. Hm... vad göra? Jo, jag hittade ett ställe där jag kunde köpa ett lokalt telefonkort och ringde till huvudkontoret i Danmark - och fick veta att ingen skulle komma och möta mig. Aja, det var ju inget problem. Det är ju bara att ta en taxi. Problemet var att jag fortfarande inte visste vilket hotell jag var bokad på... Men så fick jag ett SMS med adressen! Växlade pengar till Dong och spatserade med tillförsikt mot taxibilarna.
Och det blev ju en intressant taxiresa med en som inte kunde ett ord engelska, visste inte vart hotellet låg, harklade sig, hostade och rapade ogenerat och snodde 200.000 Dong av mig - och då menar jag snodde!
Priset jag fick på flygplatsen var 300.000... och det var taxameter som gällde. När vi så äntligen kom fram till La Belle Vie, som var hotellets namn, lämnade jag fram 1/2 miljon varvid han log nöjt och visade att han skulle behålla den med orden "Special for me". Behöver jag berätta att jag INTE var road? Jag tillät mig att vara upprörd i ett par minuter, faktiskt!
(Fick senare reda på att Taxichaufförer anses som rena maffian och fick ett bolag rekommenderat - Vinasun - som jag sedan höll mig till!
Fick brev från min kollega. Hanne-Sofie, om morgondagen och kunde sedan ta hissen upp till rummet för att direkt gå och lägga mig. Klockan hade passerat tio och jag var riktigt trött efter kvällens eskapader!
Antal steg: 17 782
Det blev lite shopping, lite pool och massage, faktiskt.
Det var intresssant att kika på fönsterputsarna på 31 våningen. Inget jobb för mig, tror jag!
Innan massagen fick jag Karkadé-té (Té baserat på hibiskusblommor)!!! Det var länge sedan minsann och Oh så gott! Efter massagen blev det ingefäraté och solmogen vattenmelon :)
Jag valde att betala extra och behålla rummet till eftermiddagen och kunde därför lugnt packa ihop och sedan bege mig till flygplatsen för att åka till Vietnam och Hanoi där jag skulle möta Hanne-Sofie och gruppen för 14 dagars rundresa i detta asiatiska land istället!
Jag hade inte fått någon info om rundresan, bara en biljett till Hanoi. Alltid lite extra spännande att inte veta någonting om vem som skulle möta och var jag skulle bo!
Incheckat bagage efter 14 dagar i Thailand: 13,7 kg. Helt okej!
Väl inne på flygplatsen blev det en promenad bland butikerna och en hamburgare innan jag gick bort till Gaten.
Uppbyggd scen från mytologin som du kan läsa om här (http://www.sanatansociety.org/indian_epics_and_stories/the_churning_of_the_ocean.htm)
Resan är inte så lång så det kändes som att jag nyss hade startat när planet gick ner för landning. Klockan var då halv nio på kvällen och det var kolsvart ute. Kikade mot utgången i förhoppning att få se en Albatrosskylt - men icke.
Var är min/mina kollegor?
Vände mig stället om och väntade på att min väska skulle komma. Och jag väntade... och väntade... och väntade. men ingen röd Titanväska dök upp på bandet och snart kom inga väskor alls. Hehe... Inte så konstigt. jag hade ställt mig vid fel bagageband haha. Orka det!
Väskan snurrade runt på ett annat band så den fick jag... men några kollegor hittade jag inte. Hm... vad göra? Jo, jag hittade ett ställe där jag kunde köpa ett lokalt telefonkort och ringde till huvudkontoret i Danmark - och fick veta att ingen skulle komma och möta mig. Aja, det var ju inget problem. Det är ju bara att ta en taxi. Problemet var att jag fortfarande inte visste vilket hotell jag var bokad på... Men så fick jag ett SMS med adressen! Växlade pengar till Dong och spatserade med tillförsikt mot taxibilarna.
Och det blev ju en intressant taxiresa med en som inte kunde ett ord engelska, visste inte vart hotellet låg, harklade sig, hostade och rapade ogenerat och snodde 200.000 Dong av mig - och då menar jag snodde!
Priset jag fick på flygplatsen var 300.000... och det var taxameter som gällde. När vi så äntligen kom fram till La Belle Vie, som var hotellets namn, lämnade jag fram 1/2 miljon varvid han log nöjt och visade att han skulle behålla den med orden "Special for me". Behöver jag berätta att jag INTE var road? Jag tillät mig att vara upprörd i ett par minuter, faktiskt!
(Fick senare reda på att Taxichaufförer anses som rena maffian och fick ett bolag rekommenderat - Vinasun - som jag sedan höll mig till!
Fick brev från min kollega. Hanne-Sofie, om morgondagen och kunde sedan ta hissen upp till rummet för att direkt gå och lägga mig. Klockan hade passerat tio och jag var riktigt trött efter kvällens eskapader!
Antal steg: 17 782
Kommentarer
Trackback
