6 februari - Stackars Pikachu

Idag blev det en Pokénad in till centrum efter min hotellservice. Mina Ecco hade sett sina bästa dagar och behövde ersättas. Det blev efter mycket övervägande ett par Sketchers. Superbekväma!
 

Ut med det gamla och in med det nya


Största Taxfreebutiken Zon


Hawaiskjortor någon?


Enda lokala shoppingcentret är Chenang mall


Vi bor på Tengahstranden så varför inte göra ett besök på den intilliggande Chenang


Som Pokémonjägare gjorde detta motiv på en T-shirt lite ont


5 februari - Shopping med förhinder

Varje dag under Langkawivistelsen hade jag hotellservice i receptionen kl 09:30 och 17:30, så om man ville träffa mig så fanns där möjlighet om man inte ville ringa.

Några strandpromenader och spontana poolbesök blev det också. Och även om vi kanske inte var ihop så mycket på dagarna så hade vi en tendens att samlas när det var dags att äta middag på La Villa som även ordnade två middagar på stranden åt oss. Himla trevligt!


Stranden är cirka 2 km lång


Lite foton från hotellområdet

Tre av kvällarna följde jag med gäster till Island Batik, klädbutiken med billiga kläder. Det blev en del byxor, klänningar, blusar och barnkläder hem till Sverige därifrån. Det finns även en hel del taxfreebutiker om man går en bit till på samma gata. Där tror jag att en del var inne och handlade också. Priserna är bra och man kan skicka det man köpt i sändbagaget. Mellanlandningen på hemresan blir lättare både bildligt och bokstavligt. Problemet är nog bara att man på inrikesflygen bara har rätt att ha med 20 kilo att jämföra med internationella flyget som medger 10 kilo ytterligare...

Och i vårt närmaste supermarket hittar man förutom snacks och dryck, även ett altare

4 februari - Resdag mot Langkawi

Vi avnjöt frukosten (kl 8) innan lämnade vi höglandet för att fara vidare mot kusten. Ett litet extra stopp med promenad i Senoibyn (urbefolkningsgrupp som valt att konvertera till islam och leva enligt Malaysisia lagar och regler) i Kampung Kepayang där vi lämnade lite pennor och block till skolan.
 

 
Därefter fortsatte vi till i den kungliga staden Kuala Kangsar, vackert belägen vid Perakfloden och känd för sina välbevarade palats. Kuala Kangsar har varit hem för Peraks kungafamilj sedan Sultan Muzafars regering under 1700-talet. Vi såg det pampiga sultanpalatset Istana Iskandariah som är byggt av vit marmor och pryds av guldfärgade kupoler. Men så klart fick vi ju inte missa det gamla palatset! Istana Kenangan stod klart 1931 som ett tillfälligt palats för Sultan Iskandar. Det coola med denna byggnad i trä, är inte bara att den är otroligt vacker utan att den är byggd utan en enda spik! Vi gjorde också ett stopp vid Ubudiah-moskén, designad av arkitekten Arthur Benison Hubback som också ligger bakom järnvägsstationen i Kuala Lumpur. Därtill kunde vi beskåda Malaysias första gummiträd och Malay College innan vi fortsatte mot Penangs flygplats.
 
 
Lunchstopp i Auto-City vid Penangbrons fastlandsfäste (där de flesta hamnade på McDonalds!).

 
Det som sedan stod på programmet de närmaste 4 nätterna/3 dagarna var helt upp till resenären. Så efter gruppincheckning på Penangs flygplats och 40 minuters flygresa anlände vi på vårt hotell, Holiday Villa Langkawi tillsammans med lokalguiden King. Langkawi är egentligen en ögrupp som består av 99 öar där huvudön Pulau Langkawi är den största. Här finns vita korallstränder, lummig regnskog, exotiska blommor och vackra vattenfall. Förutom att njuta på stranden finns mycket att se och göra på ön.



Under resan till hotellet ordnade jag en utflykt till berget Machingchang (704 m ö h) för den som var intresserad. Tänkte att det kunde vara roligt att åka tillsammans istället för en och en. Här ligger Malaysias längsta fria monokabel-linbana och världens brantaste med 42 graders lutning, Skybridge (125 m lång upphängd 100 m ovan mark i bara en pylon) och det roliga 3D-konstmuseet. 
 


Middagen åt vi på La Villa och även om vi inte hade sagt någon tid dök i stort sett alla upp vid kl 19  Och efter middagen följde några med mig (nästan) ända till vårt lokala centrum. De vände straxt före och jag trampade själv iväg till Island Batik där det blev en del shopping... och det kom att bli mer inhandlat därifrån av såväl mig som gästerna. Det blev något utav en favoritbutik.


Måste bara visa vilka olika smaker det finns på jordnötter. Det finns även torkade sjögräschips eller vad sägs om torkade fiskchips? Alltså, det står jättebra kvar på hyllorna. Jag satsar mycket hellre på olika sorters fruktchips där torkade mango nog är en favorit.
 
År 2012 publicerade jag ungefär samma bild från ungefär samma plats på Langkawi: en bil med vindrutetorkarna utåtvridna - och det är fortfarande värmen som är orsaken. Gummit smälter...

3 februari - Bland frukter och grönsaker

Dagen startade med en frukost på balkongen tillsammans med en av gästerna som också var morgonpigg. Så där satt vi med våra koppar kaffe och mötte dagsljuset. 



Den här dagen startade vi annars med besök på Raaju's Hill Strawberrys, en av jordgubbsplantagerna som Cameron Highlands också är känd för. 
Här kunde vi även stifta bekantskap med en av de 2500 arterna av de ”skrikande gräshopporna” - cikadorna. Deras livscykel varierar och är ganska spännande. Det finns de som lever 17 år under jord som nymfer (ser ut som brunbeiga getingar utan gadd) innan de kommer upp för att para sig lätt hysteriskt under en vecka till en månads tid för att sedan dö. Det är hanarna som du kan höra när de lockar på honorna. Visste du förresten att cikador äts som mat i många delar av världen. I Kina anses det vara en hälsosam delikatess...



Klimatet lämpar sig inte bara för té och jordgubbar. Här finns många och stora växthus för blommor, grönsaker och frukt. 



Därför besökte vi blomster- och grönsaksmarknaden och här bjöds på Guava med äpple- och/eller jordgubbssmak.  Lite speciellt! 



Som en lite extra bonus den här dagen valde jag att åka in till Tanah Rata för lunch. Där finns en massa olika matställen att välja på. Det kunde vara kul som omväxling eftersom det annars är ganska så styrt med vart vi kan äta lunch på vägen. Målet var sedan att det skulle finnas tid för vila, gå till varmvattenbassängen, gå på Spa eller spankulera i området på eftermiddagen. 



En liten extragrej smög sig in även denna dag, i form av Afternoon Tea. Muffins, jordgubbssylt (ja, vad annars?), clotted cream och kaffe eller té dukades fram på terrassen utanför entrén till hotellet. Vad clotted cream är för något? Det kommer ursprungligen från England och är gjort av opastöriserad grädde. För att göra egen, besök https://www.arla.se/recept/clotted-cream/ där du hittar ett enkelt recept.
 
På kvällen serverades en traditionell malaysisk middag på vårt hotell och den här kvällen behövde vi inte laga maten själva :) 

2 februari - Elefanter och palmolja

Inget regn hade hörts smattra på palmbladstaket under natten. Enligt väderprognosen skulle regnet komma runt lunch som först. Och glädjen gick inte att ta miste på. För efter frukost kunde grupp två vandra bort till hängbroarna och promenera 45 meter uppe i luften de också!
 


Makakerna hade intagit såväl verandor som betongstigen till frukosten idag


Ormen Dendrelaphis tristis har inget svenskt namn men på engelska heter den Common Bronze back tree snake

Egentligen skulle vi ha checkat ut tidigt men hotellet tillät oss alla att ha rummen kvar tills det var tid att ta taxibåten över till Kuala Tahan (kl 10:30) där en ny busschaufför (och buss) stod och väntade på en parkering en bit bort. Regnskogen med temperaturer runt 30 grader försvann bakom oss under vår resa österut (ca 4,5h) på slingrande smala vägar, genom det böljande landskapet med några extrainsatta stopp på vägen. 



Ett fotostopp på Varning för elefant-skylten var ju bara ett måste! Och ett besök på en Palmoljeplantage - ett hett diskussionsämne hemma i Sverige som jag hoppas kunna kasta lite ljus över. Och så klart gjorde vi ett lunchstopp innan vi kom fram till den gamla brittiska bergsstationen Cameron Highlands.


Nåja, ingen elefant korsade vägen när vi var där

Två typer av olja kan produceras av palmoljefrukterna; rå palmolja kommer från att pressa den köttiga frukten och palmkärnolja som kommer från att krossa kärnan i mitten av frukten.
Palmolja är en extremt mångsidig olja som har många olika egenskaper och funktioner. Den finns därför i nästan allt som vi hittar i stormarknader, även i veganska alternativ. I allt från pizza, munkar och choklad, till deodorant, schampo, tandkräm och läppstift. Det används också i djurfoder och som biobränsle i många delar av världen. I asiatiska och afrikanska länder används palmolja allmänt som en matolja, precis som vi kan använda solros- eller olivolja i Sverige..



Palmolja är dessutom en otroligt effektiv gröda som producerar mer olja per landareal än någon annan likvärdig vegetabilisk oljeskörd. Man kan ta upp till två skördar per månad! Globalt levererar palmolja 35% av världens efterfrågan på vegetabilisk olja på bara 10% av marken.
För att få samma mängd alternativa oljor som sojabönor eller kokosnötsolja skulle du behöva allt mellan 4 och 10 gånger mer mark, vilket skulle flytta problemet till andra delar av världen och hota andra livsmiljöer och arter.
Dessutom är palmolja en viktig gröda för BNP i tillväxtekonomier och det finns miljoner småbrukare som är beroende av att producera palmolja för deras försörjning. Att bojkotta palmolja är inte alltid svaret, men det krävs mer åtgärder för att ta itu med problemen och gå längre och snabbare.

 
Problem som diskuteras: Skogsförlust för utrotningshotade djur och miljoner ton växthusgaser i atmosfären som berättas bidra till klimatförändringarna.
Lösning: Roundtable of Sustainable Palm Oil eller RSPO bildades 2004 och idag exporteras nästan uteslutande olja från certifierade plantage.
I Malaysia är det slutavverkat för den här typen av plantage -men istället har plantageägare dessvärre flyttat avverkningen till Sumatra och Indonesien som saknar bestämmelser. 

Men nu lämnar vi detta och går vidare i livet. För sen eftermiddag kom vi fram till Cameron Highlands. Medeltemperaturen här är 18 grader men just denna dag låg den på svensk sommartemp, runt 23 grader! I högländerna är i annars klimatet svalt, luften frisk och jorden bördig vilket tidigt gjorde området populärt. Här bosatte sig många av de engelsmän som var stationerade i Malaysia under kolonialtiden. Här är luften lätt att andas och man skickade lungsjuka hit för konvalescens.
 


Under depressionen på 30-talet upptäckte man att miljön lämpade sig ypperligt för odling av té. Därför hittar vi en mängd téplantage här. På vägen upp till vårt hotell, besökte vi en av de äldsta och som är Malaysias andra största téproducent, Cameron Valleys Bharat Tea Estate och fick se hur det odlas. Och det blev en hel del té med hem härifrån.

 
Väl framme på Strawberry Park Resort checkade vi in och åt gemensam kinesisk HotPot-middag (eldgryta). Det är ett speciellt sätt att laga maten som även kallas Ångbåt och hänvisar till utseendet på grytan förr i tiden.
 
 
Vår middag bestod av kycklingbuljong i grytan över gasoleld som man sedan plockade ner råa grönsaker, enokisvampar, fisk, skaldjur, kyckling och biff efter önskemål. När det är klart lägger man upp på sin tallrik och kan doppa i chilisås och soja efter behag. En lite pysslig middag där man typ lagar sin egen mat, men samtidigt en ganska rolig avslutning på dagen.

1 februari - Bland hängbroar och djungelfolk

Vi spenderade en natt omgivna av djungelljud (mest apor som sprang över taken och "skällande" geckos) och kunde vakna upp till ljudet av regnskogens många fåglar. På promenaden till frukosten kunde man få se långsvansade makaker som kikade lika mycket på oss som vi på dem. 


Rovdjursaporna, de långsvansade makakerna bodde på området

Tänk vad träd är vackra


Och här började resortens historia, med långhus och det gröna till höger var restaurangen


Fina blommor och frukter av alla de slag finns i regnskogen


50 nyanser av grönt


Vi fick lära oss vilken växt som tjänstgör som djungeltvål


Och överallt slingrar sig lianerna

Här är gångtunnelns upp till terminerna som faktiskt bor i träd
 

En del lianer ser ut som trädstammar


Regnskogens egen färgpalett att måla antingen sig själv eller föremål


Djungelfolket som vi besökte på eftermiddagen, ristar in tecken i stammarna runt om i djungeln men jag glömde fråga vad just dessa betydde
 

Gaddlösa långtungebina, ganska nära släkt med våra honungsbin faktiskt men saknar gadd då, bygger bon håligheter i en trädstam. Den där struten du ser är ingångstunneln byggd av bivax blandat med jord och rent vax längst ut. 


Blad som går att veckla ut

Efter en halvtimmes promenad ungefär blev det dags att välja väg. Antingen ta trapporna upp till 300 meter höga Teresek Hill där man kan få en sagolik utsikt över regnskogen och om vädret tillåter ända till Malackahalvöns högsta berg, Mount Tahan eller, om man tyckte det var nog med trappstegsklättring redan, följa med mig och AJ direkt till hängbroarna.

Under taket på entrén till hängbroarna bodde fladdermöss

Men här trädde vädrets makter in och hade andra planer för den bergsklättrande gruppen! De som valde att gå direkt till skogens hängbroar kunde gå på promenad på 45 meters höjd bland trädkronorna. 



De som valt att gå uppför Teresek Hill kom till hängbrostationen, köade – och när de stod där och köade kom regnet! Snopna såg de hur hängbroarna stängde för dagen. Det är nämligen alldeles för farligt att gå på broarna när träden blir mjuka av vattnet och inte orkar bära upp dem. Ingen promenad uppe i luften för dem alltså! 

Den gruppen mötte besvikna upp till en promenad i Semangbyn där vi alla fick se hur de gör upp eld, tillverkar giftpilar för blåsrör och den som ville fick provblåsa (mot ett uppstoppat mjukisdjur).
Under tiden gick min hjärna för högtryck för att se över alternativ för de som inte fått gå hängbroarna.
 


Semangfolket som vi besökte, tillhör en ursprungsbefolkningsgrupp som ingår i etnografiska gruppen Negritos som betyder Liten svart. Enligt moderna DNA-forskning (mitokondrie-DNA) tyder släktskapet med utvandrande afrikaner för ca 65000 år sedan. De är småväxta, har mörk hy och burrigt svart hår. Det är dessa Orang Asli som har valt att leva sina liv i djungeln utanför Malaysias lagar och regler och fortfarande är Animister, d v s tror att allt har en själ.

Byäldsten visade sina färdigheter tillsammans med några duktiga unga män. Kolla in filmen lite längre ner.


Katterna här hade märkliga svansar och det berättades att de föds så

Interiör från ett boningshus, tror det var flickornas
 
Det vi kan och får besöka är en mellanstation. Staten har till och med murat upp en toalett. Hit kommer man från djungeln om man till exempel måste till läkare eller kanske föda barn. Eftersom de annars bor djupt inne i djungeln kan det handla om promenader som tar en eller ett par dagar.
 

Och här fanns (tyvärr) mycket plast både i byn och nedanför kullen

 

Efter en mellanlandning på hotellet för lunch bar det av på nästa utflykt. En något strapatsfylld sådan. Det var mycket vatten i floden vilket betydde att man var tvungen och typ vada i land. Och när man väl kom upp till vattenfallet, fick man inte bada där då floden var alldeles för vild. Men man kunde bada på två andra ställen och jag tror att alla var i utom jag.
 


När vi återvände till vår resort på kvällen hade jag hittat en potentiell lösning som presenterades under gemensamma middagen! Avresan mot Cameron Highlands sköts fram med två timmar. Därefter fick vi hålla tummarna för att det inte skulle regna på natten. Och vi höll nog tummarna så vi fick kramp allihop...


En makak hade hittat en lös bräda och gjorde allt för att den skulle lossa ändå mer


Säkerhetsavstånd 3 meter fast här blev det lite fler metrar då


Regnskogen bommar


Tusenfotning ca 2 dm lång men ofarlig

31 januari - Mot regnskogen

Efter frukost (Kl 8:30) lämnade vi storstadens brus och reste mot världens äldsta regnskog i nationalparken Taman Negara (restid ca 4h) med ett avbrott för lunch.
I Kuala Tembeling steg vi ombord med våra mindre väskor på traditionella långbåtar som tog oss med på en naturskön färd in i djungeln (ca 2h). Resväskorna lämnade vi kvar i bussen eftersom de inte skulle få plats. Vi skulle återförenas med dessa när det var dags att åka upp till höglandet. 



Vi klev av vid Mutiara Taman Negara Resort där våra väskor åkte bagagevagnshiss upp till receptionsområdet emedan vi tog trapporna. Vi checkade in för de kommande två nätterna och hade sedan ett par timmar fritid som bland annat ägnades åt att fatta beslut om man ville följa med AJ och mig på en eller två extrautflykter: ett besök i Orang Aslibyn och/eller båtutflykt med promenad till vattenfallet.


På kvällen åt vi gemensam middag och jag tog upp anmälningar för extrautflykterna innan det var tid för en nattvandring i djungeln. Vi delades där upp i två grupper och vi hade varsin parkguide som berättade om vad vi såg. Trots den sena timmen är djungeln allt annat än sömnig, och under vandringen höll vi utkik efter de många nattaktiva djur och insekter som lever här.


Av den långa svansen att döma tror jag detta är en asiatisk Gräsödla som vilade på ett blad

Denna palm kallas för Wait-a-while palm. Taggarna har hullingar som griper tag i dina kläder och man gör klokt i att stanna upp och försöka lirka bort taggarna innan man fortsätter att gå för att slippa blodutgutelse

Det blev inte många foton tagna. Har ju bara mobilen med. Min actionkamera använde jag bara en gång på hela resan. Tror jag får investera i en kepa till nästa resa så jag kan montera kameran på den och filma. Kanske inte på natten dock. De där små tingestarna kan inte ta in särskilt mycket ljus tyvärr. 

30 januari - Melaka

Denna morgon åkte vi söderut till Malaysias färgstarka födelseort, Melaka (kl 8:30). Resan tog längre tid än de vanliga knappt 2 timmarna. Vi hamnade nog på typ 3,5 timmes restid på grund av trafiken, så det blev lite segt.

Det blev en välkommen promenad i Melaka. Stadens strategiska läge gjorde den tidigt till en eftertraktad plats för kolonialmakter som Portugal, England och Holland, och den Unescolistade stadskärnan är en fascinerande smältdegel av de olika kulturer som präglat staden.



Under vår tur såg vi höjdpunkter som ruinerna av portugisernas A Famousa (porten som står ensam kvar), St Paulskyrkan samt holländarnas administrationsbyggnad, kyrkan och klockstapeln på Röda torget – och tre färgglada kor intill väderkvarnen och rondellen. 

 
Som Pokémonjägare blev man så klart extra glad över att se den här Pikachu-cykeln

De färgglada korna är ett samarbetsprojekt med Holland och skänktes av dem i samband med malajernas firande av Holland Days Festival 2019. 


Ja, du får kanske anstränga dig för att se kossorna, men de ÄR där

Vi avslutade turen med en härlig båtfärd på Melakafloden innan det var dags att gå iland och promenera Jonker Street.


Malaysia ligger 7 timmar före Svergie... eller kanske ett år efter om man ska tro skylten



Jonker street är huvudgatan i China Town, tidigare känd för antikviteter men består idag av souvenirer, souvenirer och souvenirer. Här försvann vi in på en tvärgata för att äta gemensam lunch.


En enkel restaurang med handskriven meny speciellt för oss


Buddhistisk tempelprocession


Proton är Malaysias eget bilmärke och så här ser loggan ut

Väl tillbaka i Kuala Lumpur hade vi resten av dagen fri för egna aktiviteter. På kvällen var vi några som återigen hamnade på Street Food Market nära hotellet igen, men de flesta var nog ute på egna kulinariska äventyr innan det var dags att packa ihop resväskor och handbagage inför regnskogsvistelsen de närmaste dagarna.


29 januari - Citytur igen och extrauflykter

Efter frukost (kl 8:30) väntade Cityturen för de sist anlända medan de andra fick ta sovmorgon och göra vad de ville. Åtminstone på förmiddagen.

Försökte fota från lite nya vinklar på ställena vi var på igår.
 



På eftermiddagen hade vi fått biljetter för ett besök i världens just nu elfte högsta byggnad, Petronas Twin Towers. För att komma dit fick vi ta Monorail eftersom vi inte hade någon buss den här dagen. Vi har stationen precis utanför hotellingången och det är lätt att ta sig dit. Bara att gå av vid stationen som heter Bukit Nanas och sedan gå höger bort så är man framme, kan man säga. 
Väl där åkte vi rulltrappan ner till ingången och gruppen blev indelade i två grupper innan man fick lov att gå igenom säkerhetskontrollen. Nu skulle det bjudas på en hisnande utsikt över staden, först på Himmelsbron på 41 våningen (den kallas så eftersom den ligger på högre höjd än mellan några andra byggnader) och sedan upp på 86 våningen för panoramautsikt över miljonstaden. Eftersom alla ville åka upp satt jag och AJ utanför souvenirbutiken och väntade på att alla skulle komma ner igen och besöket tog ungefär en timme in alles. 
 
Efter fotostoppet av de två tornen i dagsljus kunde man välja att bli kvar längre, gå tillbaka till hotellet (tar cirka 30 minuter), åka monorail tillbaka till hotellet eller åka monorail med mig till China Town och Petaling Street. De flesta åkte med mig till shoppingstråket. 

 
Det blev lite handlat och vi var kvar tills mörkret började la sig. Nu kunde man välja igen - att antingen åka Monorail hem eller gå med mig till Street Food Market i Bukit Bitang. De flesta hakade på till min favvothai-restaraurang där. Så himla roligt!

Efter en ny extrasväng till bankomaten blev det hemgång efter en trevlig kväll. 

28 januari - Ankomstdag

Ja, då var det dags att ta emot gästerna för årets första Rolfresa i Malaysia.
 

Gillar skyltarna de har på toaletterna på KL:s flygplats.


I väntan på gästerna

Första gruppen landade i KL redan straxt före kl 8 på morgonen. Så dags finns inga rum klara för incheckning. Så vad göra? Ja, man måste ju fördriva tiden och hålla igång efter en så lång resa på dryga 9600 kilometer. Därför satsade vi på Cityturen direkt.




Så vi in till stan och avstigning nära floderna Gombak och Klang. Det var i flodernas y-korsningen som KL:s historia startade med djungel, träsk, begravningsplats, kåkstad och sedan 1909 en vacker moské - Masjid Jamek. Härifrån promenerade vi på Katsura walk och Central market, fick se lite av China Town innan vi klev på bussen och styrde mot det mäktiga palatset Istana Negara, byggt 1928 som fungerade som kungens palats fram till 2008 när ett nytt stod klart.


En Toyota med tilläggsnamnet Saab stod på parkeringen



Och AJ och jag jobbade ihop återigen

Men dagen slutade inte här. På väg till Selangor Royal Pewter factory gjort vi ett extrastopp vid Batu Caves där man förberedde för hinduernas främsta högtid, Taipusam. Några klev upp den 272 trappstegen till templet men de flesta blev nog kvar på gatunivå. Här blev det Jack fruit till fruktstunden.




På tennfabriken fick vi en rundvisning och kunde därefter äta lättlunch på deras restaurang innan vi åkte till hotell Meliá Kuala Lumpursom nu hade våra rum klara.



Under tiden vi var ute på stadsrundturen hade arlandafolket anlänt och redan checkat in. Dessa sju skulle vi träffa på kvällen innan det var dags att bege oss till middagen.

På Meliá skulle vi stanna tre nätter. Hotellet ligger mitt i Bukit Bintang - gyllene triangeln - med närhet till såväl sevärdheter som shopping, restauranger och barer.
Var vi åt middag? Jo, i ösregn sprang jag och AJ med lånade paraplyn mellan buss och entré in till Suria KLCC som ligger i Twin Towers. Här skulle vi äta kinesisk meny på Spring garden medan mörkret lade sig utanför väggarna. Och vilken tur vi hade! Regnet upphörde under det att vi satt och åt, och vi kunde få se torn och område upplysta med kolsvart bakgrund innan vi åkte tillbaka till hotellet. 

 
Ett annat äventyr denna kväll (och under resans gång) var utflykt till en bankomat. Ja, det finns depositmaskiner också och försöker man ta ut pengar där försvinner kortet in i maskinen efter tredje försöket (och ja, det har hänt). Och att ta ut pengar här och i många andra länder kan vara lite klurigt. Det gäller nämligen att göra rätt val vid knapptryckningarna. Om du använder ett kreditkort och väljer att ta ut på krediten – sorry, inga pengar. Man måste välja Savings oavsett vilket kort! Och med detta vardagsäventyr avslutades iallafall min dag och jag tror att alla hamnade i horisontalläge snabbt...

27 januari - Flytt till Meliá och rörig dag

Seg morgon med frukost, packande och utcheckning straxt efter kl 11. Efter besiktning fick jag tillbaka mina 100 MYR som jag betalat i deposit, för att därefter ta en Grab taxi till hotell Meliá (uttalas Millia) för tio Ringgit.

 
Det blev en lite stökig incheckning där. Inte på grund av mig utan för en arg japan som vägrade betala turistskatten 10 MYR som alla icke-malajer måste betala sedan 1 september 2017. Stackars receptionisten fick tillkalla managern och jag vet inte hur det slutade. 
 
När man kommer till hotell (finns i de flesta länder jag jobbat i) väntar väskbärare (Bellboys) och man ringer på en som ser till att bagaget kommer upp och ner. En kom och tog hand om mitt bagage som försvann i väg direkt. (Att få upp väskan till rummet kostar 2 MYR i dricks). Efter en kvarts väntan anade jag oråd och tog hissen ner, för att finna att man i röran vid receptionen hade ställt min resväska i bagagerummet redo för avfärd istället för att komma upp på mitt rum. Ingen ko på isen. Jag fick min västa och valde att köra upp den själv eftersom jag ju faktiskt behövde grejer i den innan jag kunde sticka ut på stan. 
 

Jag kunde beskåda trafikkontroll mitt över gatan


Tog en sväng till Federal och kollade in poolområdet eftersom jag funderar på att flytta dit mellan resa 1 och 2. Har bott där en massa gånger man aldrig varit där eftersom jag alltid har jobbat när jag är där.


I IT-huset köpte jag en kort USB-C kabel. Min 2 meters är ganska så otymplig
 
Det blev ett besök på Burger King där jag saknade bearnaisesåsdipen och fick nöja mig med smält cheddar 


Loggans färger påminner på 7Elevens och har ungefär samma innehåll men inte samma ordning kan man säga
 
Eftermiddagen/kvällen bestod av allsköns problemlösningar för att få ihop arrivaldagen med två ankomsttider och lite andra saker. Har försökt hitta olika lösningar sedan jag och AJ diskuterade men allt var fortfarande inte löst när jag gick och la mig. Dels har det varit nyårsfirande med ledigt hos agenten, dels har det varit vanlig helg på kontoret i Sverige. Behöver jag säga att jag sov ganska oroligt?

26 januari - Mer jobb och planering

Hade en tanke på att gå ner och köpa frukost på kaféet men skippade det. Bättre att göra mig av med det lilla jag har i kylen. Imorgon ska jag ju faktiskt checka ut.
 
Efter frukost blev det jobb framför datorn till kl halv två på eftermiddagen. Då hade jag även hunnit käka lunch och tänkte mig en promenad ner till Sungei Wang Plaza eller Lot 10. Måste hitta ett par tunna ljusa byxor. Har ju bara svart och myggor gillar mörka färger (Läs mer på https://topphalsa.se).
Glad i hågen steg jag ut genom dörren - i shorts mot bättre vetande.
 

Naturkrafter


Regnskogen mitt i KL


Och så var det ju de där blommorna längs med trottoarerna.

Min promenad kännetecknades av idel omvägar och att gå vilse. Något av en hobby i och för sig, eftersom man får se sådant man inte brukar se annars. Problemet kan dock vara att man hamnar obekväma kvarter. Och det gjorde jag idag. 
 
Jakel mall, ett väldigt muslimskt varuhus. Jag gick in och vände ganska snart. Det här var ett ställe man inte gick runt med shorts i. Så dumt att jag inte tog mina långbyxor! Nu fick jag gå därifrån i oförättat ärende, som var till 4e våningen där det fanns byxor för damer...
 

Från Jakel mall gick jag vidare på snirkliga vägar och befann mig snart i okända bazarkvarter. Hade varit supertrevligt att strosa runt i - om jag hade haft långbyxor. Som ensam turist där blev det fake-it-til-you-make-it, det vill säga att jag låtsades som om jag visste vart jag var och skulle utan att ha en aning. Försökte gå på min kropps känsla och faktiskt - efter en liten stund förvånade jag mig själv genom att komma ner till Masjid Jamek och China town! Bra där, Graube!


Nu hade jag ju inget ärende i de här trakterna, och jag gick i cirklar tills jag tog hjälp av GPSen och kunde vandra in på mer kända vägar. Här ovanför ser ni bild på planket som var med på bloggen för typ två år sedan. Bakom planket står en lång betongbyggnad som skulle blivit ett hotell, men fortfarande såg precis likadan spökligt ut. Tror dock inte att skyskrapan bakom fanns med då.
 
Hoppade in på Federal på hemvägen och kollade deras walk-in-price för mellantiden om 15 dagar. Hade bokat lägenheten samma period men har blivit besviken på deras poolområde med obekväma trästolar och ingen kontroll på vilt plaskande pojkgäng som inte lyssnade när jag argt sa till. Inte för att jag hade planerat att hänga vid poolen särskilt mycket - men om jag vill slappa vill jag ha möjlighet att göra det också. Priset Ella gav mig blev dock ca 3370 SEK med frukost vilket betydde nästan dubbelt så mycket än för lägenheten så det fick jag slå ur hågen (för stunden).
 
På baksidan av Federal ligger Plaza Low Yat, varifrån jag tog en taxi från Starbucks häromdagen. Idag var det lejondans framför Burger King och inte bara av de unga gula lejon, utan även den vita som är äldst i lejonfamiljen. 


Släntrade in på ett väldigt stängt Sungei Wang. Men mitt bland alla dessa mörka butiker hittade jag ett stånd med byxon - som jag dessutom kunde ha! Så nu har jag gråmelerade tunna byxor som får duga.


Det finns en hel del skyltar med Jimmy Choo (Skodesigner). Inte så konstigt. Han föddes i Malaysia, närmare bestämt i Georgetown.
 

Fick för mig att jag skulle köpa en sådan där solskyddsjacka till. Upp till herravdelningen där jag sansade mig. Jag kan ju bara använda en i taget, va?
 
Det var rusningstrafik när jag gick hem och trafiken stod mest stilla hela tiden i Bukit Bitang, som ligger mitt i centrum.


Tog en snabbis in på Lot 10 också, men kom ut tomhänt.

Lite vattenånga som svalkar är inte dumt utanför en hotellentré.

Väl hemma köpte jag middag på lokala supermarket - men tror du inte jag tog fel! Jag som inte gillar de där ansjovisarna köpte Nasi Lemak med bara ansjovisar. Men de gick enkelt att plocka bort så till middag med kryddigt ris och körsbärstomater. Funkar ju bra det också!

Jag ägnade sedan hela kvällen att hitta boendealternativ för nätterna mellan rundresa ett och två. Och efter en massa velande fram och tillbaka fattade jag beslutet att det fick vara värt 6 nätters vistelse på Federal som jag känner till väl och gillar i ett favoritområde.
Priset då? Jo, jag surfade ut på Trivago som länkade till Agoda som i sin tur hade pressat priset på Federal att jag fick ner det nästan 500 spänn mot walk-in-price. Kom undan med 2863,08 SEK. Betalt direkt och utan möjlighet att få tillbaka visserligen... men jag får leva med förhoppningen att kunna förbli levande tills 10 februari helt enkelt ;)

25 januari Shoppingrunda

Först: Smörsandwich med ost lät ju jättegott... Men hallå, varför ha socker på? De gick inte att äta. Alltså den kombon - vem kom på den?
 
 
Terminalarbete på förmiddagen och Pokénad med shopping på eftermiddagen.
Tanken var egentligen att gå till ett annat varuhus än KLCC, men jag gick lite fel och hamnade där iallafall.
 

Alla vägar bär till Petrona Towers verkar det som.
 
 
 
Suria KLCC är, liksom många andra varuhus här, fyllda med märkesbutiker. Mitt ärende gick till Estée Lauder. Tänkte kolla om de hade min favoritparfym Youth-Dew - och det hade de!!! Lyckan är total! I Sverige verkar den inte vara särdeles poppis i fysiska butiker, för jag hittar den enbart online.

 
Den här dagen firade man in Kinesiska nyåret. Man går från Grisens till Råttans år idag. 
Och så klart gick grupper runt och visade upp Lejondansen, en kinesisk tradition som dansas under helgdagar och viktiga evenemang. Dansen ska driva bort det onda, så att lycka och välgång kan ta dess plats. Nu läste jag på nyheterna att kineserina själva inte längre är så intresserade av de fluffiga lejonen längre, men nog är det en publikmagnet alltid.
 


Sorry, sista bilden fick bli en skärmdump från min video. Glömde redigera innan jag la upp den från mobilen. Ni får leva med att den blev med svart bakgrund.
 

Tog ut pengar för rundresan som startar nästa vecka - och jag brukar gå just till den här banken - ClMB. Vet inte varför men det liksom bara blir att jag hamnar där. 
 
Madam Kvan's är berömd för sin Nasi Lemak - Nationalrätten. Det är en risrätt kokt i kokosmjölk som äts framförallt till frukost och består av små helstekta ansjovisar, rostade jordnötter, hårdkokt ägg, och en het kryddig sås. Jag klarar personligen inte av ansjovisarna men allt annat är gott. På Madam Kvans´s kan man få rätten extra god.
 
 
Men jag var inte på Suria för att äta. Jag skulle ju ha något ljust långärmat som
är antimyggvänligt. Därför gick jag till UNIQLO där jag är medlem. Men här är otänkbart för mig att handla på damavdelniingen. XL här är som M hemma så jag får ta mig till herravdelningen för att satsa på deras XL där istället. 
 
 
Och jag hittade en spännande jacka faktiskt. Den är en lättviktare med UV-skydd (!) och regnskydd. 99 MYR (233 SEK) på rea. Supertunn och med hood. Jamen alltså, den är ju perfekt för djungeltrekking känner jag. 


Känns som en väldigt bra investering faktiskt. 

Gick runt lite mer i varuhuset. Delvis för att jag behövde ett par ljusare långbyxor också, av antimyggskäl. Jag har ju bara ett par svarta med mig och det går ju inte an!
Men när jag spankulerade runt där i de mer lokala butikerna, så slog det mig hur mycket 80-tal som hänger på galgarna. Plisserat, volanger, överdimensionerade kragar och höga axelvaddar överallt. Behöver jag säga att det inte blev något mer handlat i klädväg idag?


Känns som man har haft den här typen av kläder för runt 40 år sedan.
 
Men shopping av andra ting blev det. Hamnade på Hokkaido till exempel. Hokkaido är extremt populärt för läckra desserter som kakor, kakor, muffins, choklad, glass och mycket mer. Här köpte jag tre mini cheese cakes inte större än en munsbit.
 
 

Med hem kom cheese cakes med Dorian, blåbär och ost.
 
På Isetan köpte jag påfyllning till kylen. Och idag slog jag på stort och köpte körsbärstomater. De kostar som hemma men ibland måste man lyxa lite också.
 


Från bageriet utanför Isetan, där man plockar sitt bröd på en bricka med tång, köpte jag en ostmacka som jag hade som färdkost. 


Intressant croissant med löskokt ägg som värms innan servering. Inget för mig dock...
 
Jag var ju ute efter antimyggkläder idag, och behövde fylla på med myggmedel. Sedan ett par år är det förbjudet med DEET men det jag köpte kunde vara lika effektivt i 8 timmar. Har provat lite olika lokala myggmedel här utan att ha blivit så imponerad, men denna är värd att prova iallafall.
 

Vi får väl se hur effektiv denna är i Cameron Highlands och Taman Negara. I KL är mygg inget direkt problem. Har bara fått typ 5 myggbett på benen, that's it. 
 

På apoteket rådfrågade jag om andra antiinflammatoriska tabletter för min axel. De Voltaren 50mg jag köpte först hjälpte inte ett dugg. Så istället fick jag dubbla dosen. Notera att här köper man kartor som man får i små påsar - inte kartonger. Smart, för då slipper man ju kasta överbliven medicin.
 
När jag anlände till lägenheten i tisdags noterade jag en avspärrade väg upp till vänster. Jag hade fått en idé om att den nog skulle ta mig snabbare till Tvillingtornen - och därifrån. Därför testade jag att gå där idag.
 

Deras stoppljus vid övergångsställen har väldigt ofta intressanta placeringar - typ 5 meter från övergångsstället. Väldigt ologiskt i min verklighet. Men det finns väl någon anledning jag inte känner till.

Och så var det ju det där med genvägen. Jamen den funkade ju hur bra som helst! 

Efter middagen, jobb framför datorn och SongPop blev det så läggdags för att ladda batterierna för morgondagen. Det blir sista hela dagen på OYO. I övermorgon skiftar jag nämligen boende till Mélia, där jag ska bo med gästerna under vistelsen i KL. Ser lite fram emot att flytta till ett hotell med bufféfrukost...

24 januari - Förberedelser

Den här torsdagen tillbringade jag mest framför datorn med jobb. Det är en hel del som gås igenom innan rundresor, som gästerna aldrig ser. De gratistimmarna ingår liksom i jobbet. Men eftersom jag valde förberedelsetid kom jag inte ut särskilt mycket den här dagen.

 
Jag hade ju sett i mina papper från agenten att AJ skulle vara min lokalguide. Vi jobbade ihop för två år sedan. I tisdags skrev jag till honom på WhatsApp och undrade om han hade tid för en kaffe någonstans i KL. Dessvärre hade han en tysk grupp och skulle ut och cykla med dem precis. 
Men idag kl 15.30 hade jag bestämt med AJ att han skulle komma och hämta mig, så skulle vi åka och fika någonstans. Och när det var dags hade jag privilegiet att träffa hans söta lilla fru sedan 23 år tillbaka också. Vi skjutsade henne till KLCC där hon skulle shoppa - men i hastigheten glömde hon sin telefon i bilen. Vi åkte runt och letade lite efter henne men hon hade försvunnit in i varuhuset. Och att hitta någon där är som att hitta en nål i en höstack.
 
 
KL och parkering = Kaos. Så till slut bestämde vi oss för att åka tillbaka till mig och ta en fika på kafeterian (Café: in House). Och jag säger bara det... det var nog den godaste Latten jag druckit.
Vi gick igenom svenska programmet och agentens program och snackade upplägg i ett par timmar.
 
Innan vi skiljdes åt hade frugan lånat en telefon och ringt AJ så de kunde bestämma tid och mötesplats, medan jag själv tog hissen upp till 31:a våningen och lägenhet 15 och fortsatte jobba framför datorn. 
 
 
Men det är verkligen inte bra med terminalarbete kvällstid. Tiden bara försvinner iväg och plötsligt har visarna förflyttat sig efter midnatt!!! Läskigt, va? Natten till lördag somnade jag vid typ 3. Det var ju bara att för en gångs skull sätta alarm så jag kommer upp senast halv åtta imorgon, annars sabbar jag ju en natt till....

23 januari - Utedusch

Halv fem (på morgonen) kollade jag vädret. Kändes rätt så fint, faktiskt. Sen kom dagen att visa prov på varför man säger: I KL går man aldrig hemifrån utan solglasögon och paraply...


Bara som en liten jämförelse tog jag med vädret i Linköping också.

Men jag gick inte upp halv fem, utan låg kvar runt tre timmar till. Så klockan halv åtta bestämde jag mig för att nu fick det vara bra med sängliggandet och gick upp och gjorde frukost. Det blev en något annorlunda frulle. Men jag blev mätt iallafall. Nu till dagens eskapader, då!

Frukost: Kaffe med grädde, salta kex med färskost, en tomat, vanlijyoghurt med banan. 
 
Det blev så klart en massa promenerande idag också. Totalt på två dagar, har jag gått 2,5 mil och det får jag känna mig nöjd med. Målet med min promenad var Chinatown och inköp av axelremsväska och så klart, att spela Pokémon.
 

Klocktornet på gamla marknadsplatsen.
 
Kasturi Walk ligger intill Central market.
 
Jag blev så himla besviken att kinesiska zodiaktecknen inte fanns utan för huvudingången till Central market i år.
 
En liiiten bit interiör i Central Market. Här kan man handla utan att behöva pruta, vilket många turister föredrar. 
 

Ett fönster fullt med Maneki Neko-katter a.k.a Lyckokatter stod och vinkade till förbipasserande

Delar av Masjid Jamek (moskén) i förgrunden med Sultan Abdul Samad-byggnaden i bakgrunden med klocktornet som skulle likna Big Ben. Flaggan till vänster svajar på Självständighetstorget (Merdeka Square).


Gick en sväng på Petaling street Market i Chinatown. Här hittade jag en fake-Diesel med en massa dragkedjeförsedda fack för 100 spänn (gick inte att pruta med damen här inte) och en kvalitet som tveksamt håller i två månader.


Jag gick både fram och tillbaka till China town. Tog en fruktstund på en busshållplats för att fylla på energireserven.
 

Jag tror jag har gått och blivit lite melonberoende faktiskt. Perfekt i värmen!


Trottoarerna här är i betong. Men betong behöver inte vara tråkigt. Som inspiration har man tagit löv från regnskogen som finns längs vägen, för att göra bladavtryck. Lite fint, eller hur?


Vy in mot KL Forest Eco Park som är ett regnskogsreservat mitt emot där jag bor i centrala KL.

En blomma ur Kostussläktet. Jag är inte heeelt säker men det kan vara en Costus Spiralis .Den planteras gärna längs trottoarerna på de mest trafikerade vägarna.
 

Jag gick till Suria KLCC, Shopping centret under Twin Towers, för att handla lite mat på Setan (matkedja).

En av de som säljer Fish eyes objektiv för mobilkameror till turister undrade om inte jag skulle ha en också. Och så fick jag prova. Men jag ska ju dit en massa fler gånger så det får vänta om jag ens vill ha ett.Vi får se.
 
Mitt pokémonspelande (tog ner ett gym) irriterade vakten som ni ser ryggtavlan på till vänster i bild. Jag blev bortschasad när jag ville fotografera pokéstoppet utanför ingången till ett av tornen hahaha Det jag ville fotografera syns i mitten på fotot, det där gröna som snurrade runt. Larvigt och övernitiskt att köra bort en snart 60-årig tant tycker jag.
 

Och inne på KLCC var det så klart nyårspynt överallt, som man kunde bli fotograferade i och med.


På Setan hittade jag några bekantingar: veganska färskostar som var med på kalaset hos Martina.
 

Och om man gillar sushi hade man kunnat hamna i dess paradis. Det här är bara en liten del av den avdelningen.

Men jag körde på pastalinjen och varm mat. Inte helt billigt dock. Betalade faktiskt runt 20 SEK per styck. Men jag insåg att det skulle bli dyrare att laga mat själv hemma eftersom jag inte hade några basvaror. Onödig investering för bara en vecka. Jag kommer ju inte kunna ha grejer kvar här.

Bonusinköp: GODA chips och så klart - melon färdigskuren och redo att ätas. 
 
När jag var klar började jag gå hemåt. Då kom de första dropparna. Här snackar vi droppar som är som moderna 5-kronor, va.
 
 
Men jag tänkte att, äsch, det blir nog bara det - och vandrade vidare. Kom väl sisådär 50 meter. Då öppnade sig himlen!
 
 
Men hem kom jag, I dyngsura kläder och kippande sandaler. Men levande - och visst, det var väl ändå det viktigaste, eller hur?
 
Igår slarvade jag med vattendrickandet och här får man betala ganska omgående med yrsel och huvudvärk. Så denna kväll avslutade jag med vätskeersättning, redo att möta morgondagen som innefattade en massa jobb vid skrivbord och tillsammans med min lokalguide, AJ.

21 januari ARN-DOH-KUL

Resan gick bra. Hade bokat fönsterplatser och kunde sova ganska mycket tror jag, för jag började se tre filmer (Gemini, Angel has fallen, Detektiven Pikachu) som jag bara såg slutet på. Och nattflyg är en bra idé vid långflyg runt 15 timmar och en mellanlandning, faktiskt. Då mellanlandar man i dräglig tid.
 

Hade bokat fönsterplats på båda flygresorna. Det blir så mycket enklare att sova för mig, eftersom man kan byta sovställning lite mer.


Pikachufilmen var så himla söt och bra gjord. Man kände igen alla figuerna direkt!
 
Lite om resan ner till KL: Doha som jag har ansett var en av världens tråkigaste flygplatser, gick inte att känna igen. Den var fantastiskt fin med en massa restauranger och butiker. 
Och istället för en lång bussresa mellan flygplan och terminal, kom man in i terminalen direkt. Om det var långt emellan terminalerna fanns det Sky train som gick typ var tredje minut.  Jag hade bara tre timmars väntetid här. Försökte hålla mig gåendes så mycket som möjligt och samlade väl ihop några steg innan det var dags att sätta sig på nästa flyg.
 

Näe, man behövde inte gå om  man inte vill. Det gick bra att åka rullband också.


Jag förstår inte helt vad ett troll har med Qatar att göra, faktiskt. 


En massa nytt. Det fick verkligen inte att känna igen sig på en fläck.


Skytrain går mellan terminalerna.


Det är slut med bussning mellan plan och terminal nu.


Och en massa kul Pokéstop fanns det ju då förstås.

Man märkte när man kom in i annan tidszon. Lite märkligt faktiskt. 


Vi landade runt kl 21 lokal tid (svensk tid kl 14). Jag aktiverade SIMkort, gick igenom Immigrations med passkontroll, fotografering och fingeravtryck, hämtade resväskan och beställde en GrabCab (typ Uber som också finns här men som är dyrare). Då var klockan cirka 22.30.
 

Straxt efter 21 landade vi på Klia Airport i KL


Bästa sim-kortet i Malaysia enligt mig.
 
Under tiden jag satt i taxin in mot stan (tar cirka en timme) försökte jag nå lägenhetshotellet utan att lyckas. Googlade på namnet och fick upp ett nummer till deras servicecenter och ringde dem. Efter mycket om och men framkom att incheckning är bara möjlig mellan 07 och 22.
Så där satt jag i taxin, utan att ha någonstans att bo ankomstnatten. Det märkliga i sammanhanget var att, innan jag åkte hemifrån hade jag fått bekräftelser från Booking com och påminnelser om att skicka flightnummer och beräknad ankomsttid. Och det hade jag gjort och skrivit mellan 23 och 00. Det enda jag fick var att någon skulle möte upp vid ankomst. Det stämde alltså inte.
Det var ju bara att tänka snabbt. Först hörde jag med chauffören men så kom jag ju på att jag kunde ringa hotel Federal, ett hotell som jag har bott på en hel massa. Pratade med receptionen och fick i realtid ett rum för 191 real + skatt. Så min chaffis fick styra hjulen dit istället.
 
Hotel Federals Kinesiska-nyårs-pyntade vestibul

Det blev ett kärt återseende när jag kom fram, för den som stod i receptionen var ingen mindre än Ella!  Jag installerade mig på rummet och gick snart och la mig. Allt ordnade sig till slut och jag slapp sova på en bänk. Det hade ju varit lite småjobbigt, även om jag hade gjort det om jag inte hade kunna lösa det. Och det var sjukt skönt att ta av stödstrumporna efter 29 timmar på resande fot.

Randiga ben kom fram ur strumporna

Imorgon skulle andra äventyr vänta men det kommer i annat inlägg det!


22 januari - Försov mig

Vaknade första gången klockan 7. Men jag var fortfarande lite trött så jag tänkte jag skulle ligga kvar en timme till - men somnar om och vaknar kl tjugo över tio... och frukostbuffén slutade serveras kl 10.30! Ja, så det blev ingen frukost. Istället fick jag gå upp, dricka av mitt té och äta mina medhavda Wasa knäckemackor. Kändes ju jämrans onödigt, va! Bufféfrukosten på Federal som är så bra!

Jag checkade ut prick kl 12. Anledningen var helt enkelt att OYOs servicecenter meddelade att jag kunde komma efter kl 14 som idag, d v s normal incheckningstid. Jag bokade en Grabtaxi - till fel adress, så jag fick vänta en stund innan min chaufför kom. 


Hon visste inte vart Oyo Home låg någonstans men vi slog våra kloka huvuden (och gps:er) ihop och så kom vi fram till en hög byggnad.som det stod... Mercu Summer suites. Men vi hade frågat och chauffören var säker på att det var rätt adress. Jag betalade och gick in och hittade en reception för just Mercu där en snorkig receptionist meddelade att om jag ville ha kontakt med Oyo home fick jag ringa dem, och att de inte hade någon reception.
 
Problemet var att nu började mina telefonminuter sina. Jag använde de mesta för samtal hit och dit igår. Men som tur är hinner jag säga vem jag var. Och jag kunde skicka SMS om vart jag var någonstans. Och det dröjde bara några minuter så kom den som skulle möta mig.
 

Eftermiddagen ägnade jag till en mils promenad. Här sitter kvinnor och rensar ogräs.

Och vi åkte upp till 31a våningen och till min lägenhet. Jag är bara andra hyresgästen där och den var kanske inte helt klar förstod jag när jag försökte se på TV och boxen inte gick att koppla in om jag ville ha internet och extra kontakt saknades. Men det finns ju playkanaler, om jag känner att jag absolut måste se på TV so what?
 
Petrona Twin Towers ligger 650 meter från min lägenhet.
 
Min promenad hade jag tänkt skulle gå till Melia för lite hotellcheck. Men först handlade jag lite. Nätadapter, antiinflammatoriska tabletter för min axel och förnödenheter på Giants. Det fanns visserligen två supermarket i huset jag bor i. Men en liten youghurt för 2:60 MYR gjorde att jag istället valde att handla någon annanstans. Det var bara det att samma youghurt kostade 2.10 MYR där, och med så lite skillnad kan jag lika gärna handla hemma och slippa bära.
 

Menara Towers


Handlade på Giants som ligger i Sungei Wang Plaza. I det varuhuset var det också pyntat inför Kinesiska nyåret som är nu i helgen. 
 
Och så hamnade jag, lätt rosa av 27-gradig värme och hög luftfuktighet, på Jalan Alor Night food court och min favorit Thai restaurang. Där åt jag en Pad Thai som de gör så himla bra. 

Det blev en Doggy bag och det passade ju bra eftersom jag har lägenhet med micro.
 
Kom jag till Melia då? Jara, och där fick jag en visning i de nyrenoverade rummen. Har inte varit där sedan 2012 så det var lite kul. Det enda jag egentligen kände igen var matsalen som bara fått lite nya möbler och annan färg på väggarna. Ska bli roligt att bo där med gästerna.
 
Jag var lite inne på att gå till China Town också men vet du, jag var lite för yr i huvudet. Lite konstigt med tanke på hur mycket vatten jag dricker. Men förmodligen var jag ur balans med sött och salt. Så jag valde att vända hemåt istället och gå dit en annan dag.
 

Melia och Federal ligger i samma område.
 
På vägen hem hoppade jag in på KK (Kopia på 7Eleven) på två ställen. Först fyllde jag på samtalsminutrar för lokala och internationella samtal, och besök nummer två behövde jag salt och köpte en påse chips. Den påsen betalade jag och gick - utan påsen. Kassören sprang ifatt mig med påsen i hand så den kom med hem. 
 
Köpte tyvärr BBQ-chips och hade glömt att man gillar att söta chipsen här. Nästa gång kör jag naturell potatis, helt klart.

Jag försökte få en Grabtaxi till Melia. Men jag hade lyckats pricka in rusningstid och att få tag i en taxi är något utav en utmaning före kl 20 mitt i centrum. För där är det kaos. Jag tyckte jag var lite smart och gick istället bort till Starbucks på Plaza Low Yat, beställde en taxi bara för att upptäcka att appen valt fel adress. Men efter typ en halvtimmes väntan och en massa sms:ande.så kom jag tillbaka hem till lägenheten. Och där bloggade och nu ska jag gå och lägga mig. Ser fram emot morgondagen som jag inte har en aning om vad den kommer innefatta. 

15 februari 2018 - Shoppingdag

Efter frukost på Kontiki bestämde jag mig för att gå ut på stan.
 


Här är några bilder från min tur i stan. Det blev inte mycket shoppat men jag fick ju se en hel del.



Jag passerade ett roligt projekt. En hus uppbyggt av en massa bamburör där vem som helst kunde lämna ett papper med ett budskap, vilket som helst.
 

Central Market ligger i en art deco-byggnad från 1928 och är kanske KL:s mest kända landmärke - och poppis bland turister. Den ligger inte långt från China Town som jag föredrar personligen. Kanske för att där är mer kaos...

Central Market är en av KL: s mest kända landmärken och en populär turistattraktion. Byggdes 1928 ligger det en kort promenad från Petaling Street, längs Jalan Hang Kasturi. Också kallad Pasar Seni, brukade vara en enkel våtmarknad, men i början av 1980-talet omformades till ett hantverk. Inriktningen för stadens konstnärliga samfund, inuti byggnaden, är en strid av boutiquer, hantverk och souvenirboder med handlare som säljer lokala varor, såsom autentiska malaysiska batiktryck och mer. Central Market ligger på motsatt sida av Dayabumi-komplexet och är en art deco-stilbyggnad med lokala "barocka" klädselar.

Read more at: https://translate.googleusercontent.com/translate_c?depth=1&hl=sv&prev=search&rurl=translate.google.com&sl=en&sp=nmt4&u=http://www.kuala-lumpur.ws/attractions/central-market.htm&xid=17259,15700022,15700124,15700186,15700191,15700201,15700237,15700242,15700248&usg=ALkJrhgav2DMNyYOiw6hnENYfA_2hvTErg&cid=ch:OTH:001
 
Utanför byggnaden stod Kinesiska Zodiaktecknen. Det var en del av förberedelsen för Kinesiska nyåret. Här kunde man gå runt och kolla hur lyckosamt år 2018 skulle bli. Jag är Tiger och av skylten att döma skulle jag få ett bra år.



Petaling Street i China Town.



Parallellgatan till gatan där Federal hotel ligger med en massa bra matställen.

 
Men idag gick jag upp till Sungei Plaza och deras food court istället.
 


Tog bakvägen tillbaka in på hotellet. Och när jag kom tillbaka hade jag varit ute och gått typ 7 timmar. Det är rätt bra det, du!


1 februari - Penang - KL

Min stora resväska var redan packad så jag kunde lugnt ha min HS och fixa det sista för den här gången och packa väskan som jag skulle lämna kvar. Det skulle dröja till den 22 februari innan jag var tillbaka. För nu var det dag att säga farväl till denna fantastiska grupp. Det är alltid lika vemodigt. Vi har ju faktiskt varit tillsammans i tre veckor även om vi har setts olika mycket dagarna som gått. Och jag blev ordentligt avfirad innan vi skiljdes åt, vilket kändes i mitt 55-åriga hjärta!

Kl 13 kom bussen för att hämta oss. En lastbil fick ta vårt bagage eftersom bagageutrymmet i bussen inte räckte till. Väl på plats på flygplatsen kunde vi göra en ”smidig” gruppcheck-in. Så smidig som det nu går här. Vi fick i alla fall en egen kö och jag tycker personalen skötte sig väldigt snabbt med Malaysiska mått mätt.

Efter att ha gått igenom ett par säkerhetskontroller kunde vi, några timmar senare sätta oss i flygplanet som skulle ta oss till KL. Där landade vi på den äldre internationella flygplatsen KLIA2 och möttes av en flygplatsrepresentant som tog oss till snabbtåget Klia Express som på tre minuter skulle ta oss till den nya, större internationella flygplatsen med det fantasifulla namnet KLIA.

Incheckningen där var inte öppen när vi kom, utan vi fick vänta i tjugo minuter. Men även här fick vi egen kö för gruppcheck in, vilket ju var väldigt lovande och varje par skulle checkas in samtidigt fick vi veta. Men där slutade likheten mellan Penang och KL, kan jag säga. Här arbetade man i uuultraaaraaapiiid!

Men du vet hur det är, det är ingen som helst idé att stressa upp sig för att det går långsamt. Vi är gäster i landet och kan inte komma på blixtvisit och tala om hur flygplatspersonalens jobb ska gå till. Det är slöseri med energi. Personalen gör bara som de är lärda och om den saken eller hur deras system är upplagt vet vi ingenting. Så näe, det är bara dumt att jaga upp sig. Det finns ju värre problem än att behöva vänta på saker, eller hur?
15 parincheckningar och en timme senare hade i alla fall alla fått checka in sina resväskor och fått sina boardingcard. Därefter var det bara för gästerna att checka ut från Malaysia, gå igenom säkerhetskontroller och ta Airtrain till teminal F – men utan mig. För jag skulle vara kvar och göra mig redo för äventyr på egen hand, jag!



Jag tog en Grabtaxi från KLIA till Federal. Jag hade bokat en natt där eftersom jag tänkte lämna kvar en väska även på det här hotellet till nästa gång. Efter en ganska tråkig middag på hotellet kunde jag börja planera för mina ”lediga” dagar. Först ut var Bali – ett personligt nerköp skulle det visa sig…


31 januari - Thaipusam och avskedsmiddag

Tamilerna är en folkgrupp från södra Asien, som har funnits i mer än 2000 år. De äldsta grupperna finns i södra Indien och nordöstra Sri Lanka. Precis som för samlingsnamnet araber, är språket det som främst förenar tamilerna. Men idag finns även grupper som upprätthåller tamilska kulturella traditioner men inte talar språket. Vad gäller religion är de flesta hinduer.  
I Malaysia finns både tamil-talande och icke tamil-talande grupper sedan 1800-talet, när de kom för att jobba på britternas gummiplantager. Festivalen Thaipusam har firats i landet sedan dess men inte överallt. Det började i Batu Caves men firas på sex platser ytterligare. Och Penang har ett av de största firanden i Malaysia, dit man vallfärdar från hela Sydostasien. Festivalen kan man säga går ut på att bevisa tro, uthållighet och botgöring. Hinduer från alla kaster och kulturer visar då sin tacksamhet och uppskattning för Lord Murugan - Lord Shivas och Parvatis son tillika Ganeshas bror.
 
Men varför berättar jag nu detta? Jo, för idag skulle vi på utflykt till denna färgsprakande speciella hindufestival andra dag. (Den pågår i tre dagar.) Vi började där piercingen utfördes. Man hade stängt av gatan som passerar förbi fängelse. Det kändes lite som ett exotiskt inslag, bara det faktiskt. 



Vissa har "bara" krokar som skjuts in under huden i ryggen. Andra bär dem plus krokar med bägare medan många bär så kallade "kavadis ", som har långa kedjor som hänger med krokar i slutet som skjuts in i ryggen. Många av dessa pilgrimer är dessutom genomborrade med två "vels" (symboliska spjut), ett genom tungan och ett genom kinderna. Just den handlingen symboliserar att personen i fråga har avstått från att tala så att han (eller hon också för den delen även om inte jag såg någon piercad kvinna, utan de gick med mjölk istället) kan koncentrera sig mer fullständigt på gudomligheten plus att personen ställer sig helt under gudens beskydd och slipper blod och smärta, samt att man hyllar den fysiska kroppens kraft.
För att klara det här har man förberett sig under en månads tid med vegetarisk kost, trummor och rökelse, och lär vara helt i trans.
 
Varje kavadibärare har en grupp hjälpare som stöder och hejar på dem under pilgrimsfärden. Hjälparna bildar en skyddande ring runt bäraren så denne kan dansa fritt, vilket återspeglar Murugans roll som Dansens Herre.
Det var fullt med partytält och läktare för familjer som hade någon som skulle gå den långa vandringen genom staden, upp till det heliga templet.
 
 
Sedan förflyttade vi oss till slutet av festivalen, där de hängivna kliver 513 trappsteg upp till Arulmigu Balathandayuthapani Hilltop Temple (Vattenfalltemplet). Här fanns fullt med marknadsstånd, gratis utdelning av mat och vatten som man kunde köa till, mjölk och kannor för den som ville vara med och offra i templet och så några tempel i gatuplan för den som kanske inte orkade gå alla de där trappstegen. De piercade som vi såg i början hade till klockan 18 på sig i år, att komma till templet. Siarna hade spått att efter detta klockslag var ingen bra tid för besök, så då skulle det stänga för dagen nämligen. Därför hade man extra bråttom. Och nog såg de rätt så slitna ut, tycker jag, där de kom vandrande...
 
 
Det var en speciell händelse för många gäster - och jag tror inte att någon ångrade sig att det följde med. Det är lite utav Once in a life time experience...
 
Här är en kort dokumentär för dig som vill veta lite mer.
 
 
Eller gå in och läs om festivalen på http://www.bbc.co.uk/religion/religions/hinduism/holydays/thaipusam.shtml
 

Det här var sista kvällen med detta norska gäng. Därför hade vi bokat middag på Bayviews ThreeSixty, en restaurang med jättefin utsikt över Penang, som snurrar runt och där man liksom får jaga maten. Det blev en fin avskedsmiddag efter att ha tillbringat tre veckor tillsammans!
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0