Att vara Maria Graube

Denna dag startade med att det var riktigt jobbigt att gå upp. Hösten ÄR verkligen är här! Det är mörkt när man lägger sig och mörkt när man går upp.

 

Men jag hade saker att se fram emot idag. Jag startade dagen med att grilla färska champinjoner i ugnen som ska vara en ingrediens i Ullareds matsäck.

 

Kl 9 hade jag en tid för permanent hos Ronny på Modeklippoteket. Jag hade ju egentligen inte tänkt perma mig innan jag åkte men efter att ha lånat plattången hos Milla insåg jag att om jag inte skulle gå med uppsatt hår ALLTID så var det bara en sak att göra – gå och permanenta sig!

Modeklippoteket har bytt lokal och finns nu på Repslagargatan i Ruth Hedéns lokaler, så jag parkerade i Åhlenshuset.

Men vägen dit blev INTE rolig. Växlarna kärvade redan på grusvägen ut från Rappet och inte blev det bättre. Jag gjorde kopplingstestet och konstaterade att det nog inte var växellådan iallafall. Det måste vara kopplingen. Efter två motorstopp i stan och muskelkraft för att byta växlar kom jag till slut till stan i alla fall - med lätt magknip.

 

Ronny rullade upp håret på olika stora rullar som förra gången och jag fick den lilla plasthättan på så jag såg ut som en lite vätte innan jag fick värmemaskinen runt huvudet 10 minuter.

 

 

Jag hann ringa Bilbyter för att boka tid 11.30 så de kunde kolla på bilen, ringa till Alice och förklara varför jag skulle bli lite sen till hennes lunch, samt läsa fyra sidor i pocketboken om Marocko innan det var dags att flytta sig till tvätten. Lockarna fixerades på ett par minuter och sen var det bara sköljning kvar tills håret återigen var lite fluffigt och jag blev nöjd. Nu KAN jag ha håret nedsläppt utan att se ut som urtvättad golvmopp...

Jag var där i drygt 2 timmar och konstaterade att det som tar tid är att rulla upp håret på rullarna. Det andra tar inte lång tid. Det var annat förr när man satt i 40 minuter med permanentvätskan som luktade ammoniak omgiven av infraröda lampor som blev asa-varma.

 

Med fluffigt hår och hårsnodden på vänsterarmen gick jag mot bankomaten för att ta ut lite cash och spatserade sedan tveksamt mot bilen.

 

Jag testade en NY grej på väg till verkstan. Jag STOD på kopplingen (japp, det är sant) och noterade att det faktiskt gick lite lättare att växla. Nu var jag alltså SÄKER på att det VAR kopplingen som pajat. Jag märkte också att det var kanske max 5 mm spel innan jag hade dragläget.

Jag sökte upp Lasse som gick med ut. Jag berättade vad jag kommit fram till och han berättade att det nog var hydraliken och att det kanske krävde att verkstan behövde öppna i motorutrymmet (vad det nu handlade om, jag lyssnade inte så noga för jag hörde bara att det skulle kosta runt 6-7000. ORKA!)

Han öppnade huven och kollade behållaren för kopplingen bara för att upptäcka att den var HELT tom!!! Han ”snodde” med sig bilen och fyllde på olja och kommenderade mig in till soffan. (Men istället tog jag en sväng på Mekonomen och satte mig, olydigt i en stol istället... så Lasse fick springa och leta efter mig ha ha)

Ja, ja. Iallafall... det är en hydraulpump som pajat men istället för ovan nämnd summa blir det 1600 som får lämna bankkontot eftersom det var lättmekat på min bilmodell. Tack Ejla!

Han beställde pumpen och lovade ringa när den kom. Bytet skulle bara ta en timme. Jag förklarade att jag skulle ju faktiskt till Ullared på lördag. Han rekommenderade mig att köpa en flaska bromsolja (aa det är samma olja i kopplingen) så kunde jag fylla på under vägen he he. För visst vore det TRIST (för Martina speciellt som aldrig har varit där) att missa GeKås i Ullared!

 

Under min tur inne på Mekonomen hittade jag en asfrän bilstol till Elton - med ryggsäck! Man blir typ som en snigel... eller sköldpadda fast istället för sitt hus har man en BILSTOL med sig. Alltså, man vet ju ALDRIG när det kan vara användbart, tänkte jag och slog till på en blå tillsammans med en gul flarra bromsolja.

 

Nu var jag rustad att fara till Alice på Lycka-till-lunch som bestod av stekt fläskkotlett, potatisgratäng serverat tillsammans med gurka och körsbärstomater. Som efterrätt blev det kaffe och kladdkaka med grädde! Mums!

Den lille kattungen Leo ville också vara med men se det fick han inte. Han blev tillfälligt förvisad till sovrummet men fick sen komma ut och gosa lite. Han är verkligen bedårande söt! Ja, det är det båda två, så klart... men kissekatten får lite pluspoäng!

 

.

 

Efter lunchen åkte jag till Milla som hade beställt dansmattan som var kvar i Rappet. Det skulle la bli träning i vardagsrummet, antar jag.

När jag kom dit var det två vagnar i hallen. Det var Camilla och hennes bäbis Kendra som var där på fika.. Och DÅ... DÅ kom jag på två brillianta idéer.
1. Elton kunde ha ryggsäckskudden som extra för kompisar som kanske vill åka med i bilen...
2. Den kunde fungera som handbagage när han kommer ner till sin mormor! Inte i något av de länder jag har jobbat i är bilbarnstol något allmänt förekommande. De flesta undrar vad man frågar om...
Så nu har Elton denna utmärkta kombiprodukt, dels till sina kläder, dels en egen bilbarnstol. My God, vad praktiskt, tänkte jag!

Efter besöket hos Milla åkte jag till Ingeborgs bageri för att köpa Ostfrallor – som de inga hade kvar. Jag var lite sent ute. Det blev en beställning till morgondagen istället. Passade istället på att säga Hej till lillebror Fredrik som bor nästan granne med bageriet.

På vägen hem gick jag in på Vikingahallen och skulle bara hämta mitt paket kaffe som jag fått på kupong... och kom ut med en kasse. Det är som vanligt, ni!

 

Väl hemma hämtade jag posten där det låg ett brev från min läkare Ulla som skrev att mitt långtidssockret har ökat till 6,7 mot 5,8 vid förra mätningen! Det räcker alltså INTE att äta 1 dl var tredje timme!

Aja, no stress! Inget insulinintag krävs än, menade hon. Vi ska kolla igen när jag kommer från Marocko! Men jag började ta mig en allvarlig funderare över portion- och motion-situationen nu.

 

Väl innanför dörren stekte jag kycklingfiléerna och fläskytterfilén som legat i marinad sedan gårdagen. Slängde in potatisgratängen i ugnen och satte mig själv vid datorn. Där gick jag ut på internet för att hitta bild på bilstolen ha ha och då läste jag att den är för barn 4-12 år ha ha ha. Det inköpet gick LITE fort, kanske men jag säger bara: Elton, väx upp!

För den numera nyfikne så finns här en liten presentation av denna omtalade stol som samtidigt är ett av Mekonomens JULKLAPPSTIPS! Kolla här!

 

 

Senare på kvällen fick jag en vision om att jag skulle måla min runda tavla SJÄLV som jag vill ha över soffan i min lägenhet som jag inte har. Försökte hitta någon som sålde rund a pannåer och skickade mail till två företag. Kanske de kan hjälpa mig?

Eller kanske nån här som vet något?

 

 

Lördag 25e
... fick jag hämta min dator. Och jag vara LYCKLIG! Vi jobbade på att ta hem gratisprogram hela dagen och att lägga tillbaka det jag jobbar med dagligen och trivdes i största allmänhet med livet!

Söndagen 26e
...började jag fundera över om jag skulle köpa en ny telefon där jag kan ladda ner Skype och prata billigt från Hot Spots i Marocko. Valet föll på Sony Ericcson Xperia. Gick ut på Tradera och hittade att par auktioner varav en skulle sluta inom kort. Jag bestämde mig för att det var ett klokt drag och vann faktiskt auktionen utan att det blev jättedyrt. Ser fram emot att få den i veckan.

Måndagen 27e
...började med jobb hemifrån först.

Därefter åkte jag till Nyköping där jag hade tre samtal inbokade med entusiastiska kandidater och skrev några fler slutrapporter och dagen blev en ganska vanlig dag.

Milla hade äntligen fått kortet jag skickat från Djerba haha. Jag skickade alla samtidigt men de har kommit på lite olika tider. Att Millas var sent KAN ju bero på att jag saknade postnummer och hade satt frimärket i nederkant istället för uppkant...

Själv fick jag min Casio med termometer och kompass. Jätteroligt leksak som jag får försöka lära mig lite bättre. Problemet jag har är att kalibrera termometern...




Tisdagen 28e
... stod det coachsamtal på Manpower i Linköping på schemat. Hade fyra inbokad och tre kom. Den fjärde var i Norge och sökte jobb för fullt och hade helt glömt bort mig. Det må vara hänt, tänker jag.

Efter några slutrapporter skrivna och telefonsamtal ringda så åkte jag till Skäggetorp för att möta Eva. Hon skulle kolla in min lokal som jag har för uthyrning. När vi kom upp till glasdörren som numera är prydd med en Skäggetorp Hälsocenter, upptäckte jag att jag inte hade med mig nyckeln! Jag ringde Cornellis och som TUR VAR så var han och Victor i hissen och kunde hjälpa oss in.

Dessvärre passade inte lokalen Evas planer riktigt, så den får stå där och lysa med min frånvaro ytterligare en tid. Överväger lite att behålla den... billigare hyra lär jag få leta efter (1200 inkl moms och då ingår el, vatten och tillgång till väntrum, omklädningsrum, personalmatsal, duschar och tvättrum!) Vi får se om det är meningen.
När vi om in såg jag att de hade gjort i ordning väntrummet lite mer och dörrarna till toaletterna var gul-lackerade. De hade faktiskt lackerat alla dörrar i korridoren och min dörr var fortfarande inte monterad men det BÖRJAR likna något nu.
Träffade Ulla som installerade sig för fullt i sina lokaler. Hon skulle ha behandling imorgon och försökte få allt klart. Det var roligt att se henne eftersom jag inte träffat henne sedan i våras.

När jag skulle åka hem så kände jag att växlarna började kärva riktigt ordenligt. Jag tänkte att det kanske var växellådan och det skulle ju inte vara så roligt. Det är ju inte gratis. Men hem kom bilen och jag tillsammans så det får jag ta tag i imorgon, onsdag

Denna afton ägnade jag åt marinering av fläskytterfile´och kycklingfiléer. Sistnämnda ska tillsammans med grillade färska champinjoner, snäck-pasta, hemmaodlade gula körsbärstomater, slanggurka, och bearnaisessås utgöra lunchen i varuhuset GeKås på lördag! Mums!

Innan jag åkte hemifrån idag packade jag in glasdörrarna som skulle till Pella idag. Sen blev det coachsamtal och slutrapporter på Manpower i Norrköping. Svängde förbi Pella med dörrarna och passade på att äta mig lilla lunchlåda där. Det blev ett hastigt besök. Det var nämligen Coach-möte på Manpower i Linköping så jag hade en tid att passa. Men jag hann lämna Pellas dörrar och hämta mina egna samt värma min mat i mikron för länge så den fyllde hela fatet innan vi sa Hej då!


Jag bestämde mig för att parkera i Drottninggatans P-hus eftersom jag hade tänkt gå in en sväng på Netto, som ligger i närheten. Och jag åkte... och åkte... och åkte...




 – tills jag upptäckte att jag befann mig på taket! Där fick jag en parkeringsplats. Det var fin utsikt därifrån, i alla fall!


De flesta coacherna var med på mötet idag och det var roligt att se dem. Vi möts mest i korridoren mellan samtalen och hinner aldrig prata ordenligt och det är synd.. Vi har mycket att lära av varann eftersom vi har olika bakgrund.

Efter mötet passerade jag Ingeborgs bageri (alltså jag gick IN på bageriet – inte åkte förbi) och köpte ostfrallor som jag tog med till mamma.Vi hade bestämt att vi skulle ses på en fika hos henne.

Och där blev jag kvar i flera timmar. Vi hade så himla mycket att prata om så jag höll på att aldrig ta mig därifrån. Vi sa hej då 3 gånger och då hade jag stått med ytterkläderna på i 20 minuter säkert. Ja, det är så det är. Helt normalt!

 
Men hem kom jag och där slängde jag mig i soffan, tog på mig de trådlösa hörlurarna och softade framför datorn och Playkanalerna!

Idag hade jag en tidig tid till VC där jag kollade en knuta mellan lill- och ringfinger i handflatan. Jättevanligt fick jag veta och man gör sällan något åt det om det inte blir alltför besvärligt.

Det finns något som heter 'Dupuytrens kontraktur' (förkortas DC) men kallas ofta felaktigt för senknuta. Senorna är aldrig påverkade. Knutorna beror på en förtjockning och skrumpning av den bindväv som ligger alldeles under huden och det är ring- eller lillfingret och kan vara ärftligt, tydligen. De dyker oftast upp hos diabetiker och rökare (även epileptiker) – så jag passar väl profilen fram dit.
DC är vanligare hos skandinaviska män (!) än hos övriga världsmedborgare och kallas ibland ”Vikinga-sjukan” eller ”Kusk-sjukan”. Jag ÄR så manlig!
//(Det finns även något som kallas Ganglion. Det är en utbuktning är en bråckbildning på ledkapseln eller glidytehinnan runt en sena som är fylld med ledvätska. De bildas i anslutning till en led och de kan komma och gå. De uppstår oftast sitter på ovansidan av handen eller foten och är något som alla kan få.//


Innan jag lämnade Kungsgatan tog Ulla blodtrycket och det var fortfarande högt för att vara nyttigt (123/90). Så efter diskussion och mycket funderingar över alternativen av livsstilsförändringar tog jag den enklaste utvägen och valde ett litet piller (Enalapril) som dessutom har en njurskyddande funktion. Inget jag är stolt över direkt men men... Samma dag la jag cigaretterna permanent på hyllan så inget ont som inte har något gott med sig i alla fall! Har ju trots allt bara varit periodare och aldrig nikotinist och det här fick mig att tänka till om okynnesrökande är värt priset... och då pratar jag inte om Enapril som kostar 54 kronor för 100 tabletter!

Innan jag drog iväg till Manpower svepte jag in och lämnade socker-prov så hade jag det gjort också innan jag åker till Marocko. Alltid bra att veta om man fortfarande är Livsstilsdiabetiker eller inte! Då parerar man insulinnivån enbart med kost/motion och det har ju funkat bra i fyra år!


Idag stannade jag kvar i Linköping och jobbade. Hade tre coachsamtal och lika många slutrapporter att skriva. Jag rådfrågade en av mina kandidater som är proffs på IT/nätverk hur jag skulle göra med datorn. Han förklarade ”Om du tycker om din dator och det inte är några andra problem, så formatera om den och sluta klicka på länkar eller gå in på röda (Norton varnar med röd prick) länkar så har du inga problem". Han har ju HELT rätt!


Före jag lämnade Linköping City smet jag in på Myrorna och köpte stolarna jag tittat på igår. Och innan jag åkte hem till Rappet lämnade jag sorgset in min dator, Ace, till Jon på Elgiganten för formatering och för fjärde gången sa jag ”Farväl” lika vemodigt...

Igår började min dator krångla igen. Liksom gångerna tidigare stängde den av sig, startade om och en svart skärm visade sig. Bara att inse att det var dags att säkerhetskopiera. Det gick nämligen fortfarande att lura den att starta om med hjälp av Powerknappen. La över allt jag hade gjort sedan senaste formateringen i somras och somnade nöjd (om man kan göra det när man har en dator som krånglar så ofta).

Idag, när jag satte jag på datorn, ville den INTE samarbeta över huvudtaget. Det blev att ta fram Millas gamla tröga dator och jobba från den. Jag var tacksam för att jag hade det alternativet, dock. Millas dator kommer till pass både nu och då. Den här gången funderade jag på om jag skulle köpa en NY dator istället för att formatera Ace för fjärde gången...

På schemat denna onsdag hade jag först coachsamtal i Motala respektive Mjölby. På vägen hem hann jag in en sväng på CityGross och kom hem med en kasse mat. Det funkar allt bättre med de progressiva glasögonen. Det är inga problem med avståndsbedömningar och yrsel i butiker har börjat gå över.

.

Efter att ha mellanlandat i Rappet åkte jag in till Linköping och träffade Eva N som bjöd på toast på Café Berget. Jätteroligt att få sitta och prata med henne ordentligt. Det blir inte så ofta.

Efter fikat gick jag till Anette P, fotvårdsspecialist på Vårdcentralen, som inventerade hur jag sköter mina fötter och avslutade med lite fotvård. Härligt! Och vi bestämde att vi skulle ses om 10 år. Jag sköter mig alldeles för bra för att få komma dit. Nästan synd. Det är alltid skönt att bli lite ompysslad!

Innan jag lämnade stan hoppade jag in på Myrorna.Där hittade jag fällbara stolar, visserligen tänkt som utemöbel, men som passade mig perfekt i färgen till övriga inredningen för lägenheten jag inte har än!
Jag reserverade dem för att fundera över natten. Tror det kan bli perfekta att ha som kombinationsmöbel (köksstol - med en kudde så man kommer upp lite, runt soffbordet och som vägg"prydnad" när de inte används).

 

 

Valdagen/kvällen/natten och påföljande dagar blev lätt hysteriska, påstår jag. Jag vet inte vad som hände med svenska folket. Ja, inte alla förstås men fler än jag trodde var möjligt. Faktum är att jag skämdes över alla kommentar jag läste på Facebook (FB), artiklar i tidningar och vad som sades på TV, till och med kommentarer från våra folkvalda politiker. Skäms!

 

Inte hade jag, i min vildaste fantasi, kunnat föreställa mig att man i ett enda svep glömde bort vad DEMOKRATI står för.

Tendensen att man börjat tulla på demokratiska systemet såg jag under valrörelsen men jag tänkte inte så noga på det då. När valresultatet däremot stod klart, hörde jag att det hade blivit ”Alla-får-tycka-som-de-vill-bara-de-tycker-som-jag-gör” över en natt!

Jag som alltid stolt har kunnat säga att jag kommer ifrån demokratiska kungariket Sverige i Skandinavien, där man får uttrycka och tänka vad man vill.

 

Idag klurar jag på om det, när jag vaknar i Agadir tisdagen 12e oktober, kommer uppleva det som att flytta från Sverige till Sverige... fast jag flyttar till Nordafrika och Marocko...en så kallat Demokratisk Monarki, där man får kritisera vem som helst – utom de som har den verkliga makten. De som vågar uttrycka andra åsikter än de styrande, riskerar fängelse än i dag, 2010, även om det inte är lika vanligt som på 60-70- och 80-talen.

 

Vad innebär då Demokrati som jag försvarar?

 

Så här kan man sammanfatta beskrivningarna från http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____1514.aspx

Kännetecken för en demokrati är folkstyre, tryck- och yttrandefrihet, rättsäkerhet och föreningsfrihet.

 

Jag stannar vid ordet Folkstyre och jag citerar ”Alla myndiga personer får delta på lika villkor i valen, och varje person har en röst.”... ”Det är majoriteten som bestämmer i en demokrati. Men det är viktigt att komma ihåg att minoriteten också har rättigheter. Majoriteten får aldrig förtrycka minoriteten.”

Japp, och det gäller tydligen alla utom SD som är i minoritet med sina 5,7% av Sveriges röstberättigade befolkning. (Hade de 15,37% som inte brydde sig om att rösta, faktiskt röstat hade kanske valresultatet blivit annorlunda, vad vet vi?)

 

Jag fastnar också vid Tryck- och yttranderfrihet. Där står ”Det är en grundläggande rättighet i en demokrati att få ge uttryck för sina tankar och känslor i tal och skrift ” -

Yes, och det gäller tydligen alla utom SD.

 

Jag försökte hålla mig borta från åsiktsregnet och det blev riktigt svårt.

• Jag läste på FB statusrader att man krävde att få veta vilka av ens addade vänner (!?) hade röstat på (i en demokrati har man RÄTT att hålla det hemligt – men den uppgiften missade de i skolan, helt klart) så de kunde ta bort dem som vänner.

• En kvinna beskrev de som röstat på SD som människor ”som inte har nån hjärna och som brukar sluta i finkan!”... och att de var ”en skam för hela Sverige och borde kunna sättas in där redan nu.” En kommentar från en som nog borde rannsaka sig själv! Hon gör nämligen precis som SD– drar en grupp människor över en kam... och efter att hon fått ”mothugg” tog hon bort sig som vän från den som startat ”diskussionen”. Rent av barnsligt!

• En vanlig statusrad dagarna efter lät också ”Uppmanar dig som har röstat på SD att gå in på min sida och ta bort mig som vän. Hej då. (Kopiera gärna statusraden)”. Det demonstrerar bara vilka ytliga vänskapsförhållande som kan råda på FB. Snacka om att inte kunna hålla isär sak och person! Jag undrade om det var VUXNA människor som skrev så och kunde förvånat konstaterat att Så var det. Och en del av dem är mina egna bekanta! Men jag accepterar att de har sina åsikter och jag tycker om dem som PERSONER så varför skulle jag ta bort dem??? Näe, vad ytlig! Och om det är någon som har tagit bort mig så må det vara hänt. De som gillar mig för den jag är har mig kvar, that's it!

• AFA uppmanade till demonstrationer mot SD och lever inte alls som de lär. Visste du att sammanslutningen, av en del, anses som en ren terroristorganisation och själva ägnar sig åt hets mot folkgrupp? En anhängare blev till och med avstängd permanent från FB, (som för övrigt grundades av den judiske studenten Mark Zuckerbe... men det visste du väl) där Liam på User Operations lämnar motivering (del av): ”We do not tolerate hate speech. Targeting people based on their race, ethnicity, national origin, religion, sex, gender identity, sexual orientation, disability, or disease is a serious violation of our standards and has resulted in the permanent loss of your account. We will not be able to reactivate your account for any reason. This decision is final.”

  Min spontana reaktion blir: De borde nog se över Facebook och stänga fler konton...

 

Glädjande nog hittade jag även statusrader som ”Jag kommer att behålla ALLA som vänner OAVSETT vad dom röstat på! Kan man inte acceptera en annans persons åsikt (även om man kanske inte håller med...) är man ingen riktig vän. (Kopiera och klistra in i din profil)

 

Så det finns kanske hopp om Sveriges demokrati trots allt!

 

Idag var första dagen med progressiva glasögon. Som optikern Sabina hade rekommenderat kom de på näsan när jag steg upp. Det blev en, ska vi säga, omväxlande dag!

Den startade med en dusch för att bli av med mitt tillplattade hår! För det insåg jag och min omgivning igår att det INTE var att föredra!


Notera gärna mina progressiva glasögon på näsan!

Jag fixade frukost och satte mig vid datorn där jag bland annat googlade om ögon-make up och hamnade här...


Och blev så impad att det satte lite griller i huvudet på mig... Det där skulle jag OXÅ vilja kunna åstadkomma... Då kommer Graube på att prova sitt lilla kit som hon sällan använder alla fyra färgerna ur. De bestod av en brun, en beige, en grön och en guld... och guld, brunt och beige skulle ju kunna funka alldeles utmärkt.

.

Mitt ytliga JAG hade funderat över om jag skulle köpa en annan färgkombination (grå/blå (som man rekommenderade på Yves Rocher - och som skulle matcha uniformen... eller plommon som skulle framhäva mina ögon enormt (menade man på Kicks) men jag testade tekniken med färgerna jag hade - och blev faktiskt jättenöjd! Så nu har jag sparat 325 spänn - minst!


Men nu tillbaka till mina progressiva glasögon!

Det är inga som helst problem när man går hemma, tycker jag. Man vänjer sig snart vid att ha ett synfält bara i mitten av glasögonen.
Jag tog dessutom en tur till Vikingahallen för att testa hur bilkörning funkade och det gick jättebra. När man kör har man ju blicken rakt fram för det mesta. Jag la dessutom märke till att jag såg instrumentbrädan väldigt bra som omväxling!


Jag kom till Vikingahallen utan problem!

Några besvärligheter upptäckte jag emellertid under dagen. Att gå och handla var som att vara ombord på en båt. Jag blev lite gå-sjuk, kan man säga, och mitt balanssinne påverkades en del. Det måste jag öva på en del, tror jag.


Något annat som är lite besvärande är att bära dem framför datorn eftersom det handlar om kanske en rörelse om 3 mm på huvudet sen blir det suddigt. Lite jobbigt! Jag inser varför hon menade att jag fortfarande kommer ha nytta av mina terminalglasögon. Och så får det bli. Jag HAR ju ändå de glasögonen så det vore ju lite korkat att inte använda dem som är bekvämast!

Men vet ni... jag gillar mina progressiva glasögon och kan rekommendera alla närsynta som börjar få lite bekymmer med att läsa på nära håll... Och visst ser jag seriös ut! Kan lura vem som helst tror jag!

Så blev det fredag med nytt äventyr på schemat. Den här gången var det lite mer Basic, kanske? Men trevlig blev det!

Innan dess åkte jag in till stan och hämtade mina progressiva glasögon (som det tog lång tid att ställa in. Här handlar det om perfektion. Är de inte rätt inställda har man svårt att se i dem, helt enkelt.) Fick rådet att börja använda dem från och med imorgon bitti eftersom det kommer krävas lite träning att använda dem och det är bäst att starta utan att man har haft på sig andra glasögon först. Men största skillnaden blir helt klart att vänja sig snabbt vid att vrida huvudet och inte blicken när man ska titta på något. Och att det klara synfält bara finns i mitten pga dimzonerna på sidorna... Spännande!

Jag passade på att lämnade tillbaka transferskorna på Nilsons. Med viss sorg men de klämde lite på vänster fot så det var inte HELA världen.

Därefter blev det dags att hämta Martina och svärmor för att åka hem till Milla och Elton. Där skulle vi laga lunch ihop, var det tänkt.

Milla erbjöd sig skära champinjonerna...

.
Martina fixade så kycklingfiléerna blev strimlade...

Woken och riset blev sedan mitt uppdrag...

medan svärmor Berit ägnade sig åt Elton...

Det blev god mat... och varm för de flesta av oss. Att vara småbarnsmor betyder att man måste vara på Stand by hela tiden. Milla hämtade mat som oss andra och sen utspelades följande. Elton var både trött och snuttesugen... Milla försvann in i sovrummet, kom tillbaka tio minuter senare och åt en tugga... Då ringde telefonen... som låg bredvid Elton som faktiskt hade somnat...
Milla hämtade telefonen och tog ytterligare en tugga...

Och nu vaknade Elton igen. Han sov kanske tio minuter? Han blev satt i sin stol, fick en majsbåge och var nöjd i fem minuter... och slutade ÄNNU nöjdare i mamma Millas knä!

..

Maten var till slut på allas tallrikar och nu kom frågan... skulle det bli efterätt? "Det måste man ha", sa Milla... Svärmor var något osäker på detta. Hon var mätt och pratade om att åka hem till katten... men hon föll för grupptrycket (och vad annat kunde hon göra om hon skulle ha skjuts med hem?)


Medan jag gick till Ica hamnade de andra i vardagsrummet en sväng och är ser vi några av åsnorna i familjen =)

... och de nyinköpta Platy-fiskarna.



Jag gick iväg till Ica o köpte Frödinge Blåbärspaj och Icas vaniljvips som avslutning på ätandet. Inga bilder finnes på halvfabrikaten... men det var helt okej efterätt.

Innan vi åkte ifrån Milla och Elton lånade jag Millas plattång. Jag hade fått för mig att kanske köpa dylik produkt.



Tur att jag testade innan jag köpte. Ibland är jag klok! För jag förstod PRECIS varför jag gått och permanentat mig i januari i år... Tror jag ska satsa pengar på en ny permanent istället! ha ha

I arla morgonstund begav jag mig med bilen till Automaten. Där betalade jag mina 50 kronor, parkerade bilen och gick till Resecentrum där Swebus väntade.

Jag hade tänkt sitta med datorn i knät men hittade inga eluttag så jag slumrade lite istället på vägen upp.

Väl i Stockholm tog jag min förbeställda taxi till Apollos huvudkontor, där jag först träffade receptionisterna. Bland annat Kajsa som brukade svara när jag var jobbade i Ryssland och sökte Maja.

Snart kom Calle och han följde med mig till Klädförrådet och jag provade uniformsdelar. Alltid roligare att få en uniform som faktiskt passar, resonerade jag den här gången. Förra gången hade jag short som var typ 3 nummer förstora och enbart hölls uppe med bälte. Nu har jag en uniform som GJORD för denna kropp! He he Och vet ni vad? Jag har en jacka storlek XS. Det ni! Det trodde ni inte!

Efter denna utprovning svepte jag med in på kontoret igen. Hälsade på Anna-Maria E, Emma R och Linda Z. Träffade Carola P i matsalen som jag gjorde sällskap med när jag åt min medhavda matlåda. Gick upp till Agneta B men hon hade hunnit smita iväg (hem?) på lunch så jag sa hej till de andra på Sales och hoppade in till Kajsa M innan jag lämnade Ynglingagatan. I en ryggsäck hade jag nu uniformen, kontraktet med utresedatum (11 oktober), anställningskontrakt och info. Det blev mycket packning med två tunga ryggsäckar varav Apollos (den blå) fick bäras i handen.



I ett hastigt ögonblick bestämde jag mig för att GÅ därifrån til Cityterminalen. Det var långt... Det tog säkert 45-50 minuter att komma fram i klack-skor... Men fram kom jag och det blev en ganska underhållande tur.

En trevlig dam, Lillian, ringde från Medborgarskolan och undrade om jag kunde komma och vara engelskalärare på kvällarna under hösten... vilket jag ju tyvärr fick tacka Nej till. Men vi ska höras av till höstterminen 2011 igen. Man vet aldrig hur mitt liv ser ut då!

Jag passade på att ringa Länsförsäkringar och skickade efter papper för extra försäkring. Den här gången åker jag inte ut utan att ha fritidsförsäkring, helt klart.

Utanför var det fullt pådrag med pikébilar och poliser på hästar. Det var SD som hade demonstration, tyckte jag att jag hörde.


På Cityterminalen tog jag en kaffe Latte med Ost- och skinkpaj, värde 104 kronor - inte värd pengarna dessvärre. De pudrade över någon krydda (tror det var kanel) så kaffe Latten blev kanelkaffe vilket jag INTE uppskattar. Kaffe ska smaka kaffe. Ost och skinkpajen var mer en Ägg och skinkpaj. Smakade inte ost iallafall...


Men, men... det var bukfylla och jag var mätt när jag gick därifrån och tog en taxi till DN-huset där jag tillbringade mina sista timmar tillsammans med en före detta kollega. Jättetrevligt!



Klockan blev så småninga om åtta och det var dags för taxi till Cityterminalen igen. Det blev Swebus igen. Den här gången fick jag syn på en som satte en kontakt i taket... Hm... undrar om morgonbussen hade det också? Inte vet jag... Jag valde iallafall att packa upp datorn och börja kolla mail, gå ut på FB och se på film. Men jag var trött och hungrig på mat igen, och lätt illamående så det blev väldigt kortvarigt. Istället sov jag mellan Stockholm och Nyköping... vaknade i Nyköping... somnade om och sov till Norrköping. Så det blev iallafall ett par timmars slummer på bussen. Känns ju bra!

Glad i hågen gick jag till min bil. Tog en sväng in på McDonalds och köpte en McFeast innan jag körde hemåt. Somnade snabbt om i sängen och kunde nöjt se tillbaka på dagen och se fram emot fredagen!

Det är riktigt segt att komma upp på morgnarna sedan det blev kolsvart kl 05.20. Nu kommer jag sällan upp förrän 05.45, d v s 25 minuter Over Sleep. Men det är ju så det är. Jag sover mer på vinterhalvåret hemma i Sverige så det är normalt, trots allt.

Idag hade jag mail att jag vunnit auktionen på Tradera. Det rörde Casios klocka (http://www.casio-europe.com/se/watch/collection/sgw-100-1vef/) med världstider, termomter och kompass som jag provat 4 gånger (!) när de hade den på rea på Ur&Penn för 795:- När jag kom tillbaka från Tunisien och fattat ett köpbeslut... ja då var den kampanjen slut! Då bled det en tur ut på Tradera och som tur var hittade jag en likadan och fick den för 640:- inklusive frakt! Ganska bra eller hur?

Innan jag åkte till Manpower för att göra klart med mina fakturor gick jag ut och tog några foton på min röda Trumpet som blommade första året.


Åkte till Manpower för att ordna med ett par fakturor och var på väg ner mot parkeringhuset Druvan. Då kom jag först på att jag nog ändå skulle kolla efter nya transferskor. Gick ner på Din sko och provade ett par. Men det är inte lätt att köpa pumpsliknande skor till mina fötter... Jag har ingen häl och inga skor sitter kvar bra - alla glappar. Jag måste ha ett spänne tvärs över eller runt vristen. Men så hittade jag ett par med spänne över vristen som faktiskt passade ganska bra. Dessa kom hem och sitter nu på mina fötter. Har fått lov att gå lite i dem och känna efter och jag verkligen vill ha dem... (och lämnade tillbaka dem ett par dagar senare när jag läst kontraktet att det inte får vara dekorationer på skon till uniformen... Aja. Det får bli de andra skorna som jag hade i Jordanien. Åkte till Skägget och lästade ut högerskon lite till så får jag hoppas att de ska funka en säsong till...)

Från skobutiken gick jag vidare till Trädgårdstorget. Då kom jag på att jag kunde gå in på Netto och se om de hade något till Äventyret Animal Farm Street på fredag. Och jag kom ut därifrån med kyckling, wokgrönsaker och matlagningsgrädde. Perfekt!
Så skulle jag då gå vidare... tänkte jag. Men utanför blev jag stoppade av en kvinna som representerade Kommunal och ville ge mig en röd osthyvel i plast som symbol på att det är sluthyvlat på välfärden (typ). Och jag som hade tänkt köpa med mig en osthyvel som inte vägde något. Den kom som en skänk från ovan, skulle man kunna säga. Tack för den!

Nu försökte jag gå vidare och var NÄSTAN ända framme vid parkeringshuset när jag kom ihåg att jag länge hade behövt toppa håret. Slog en lov in på The Look och såg att de hade förmiddagspriser! I Like! Så jag gick in och fick en tid 20 minuter senare. Under väntetiden gick jag ner till bilen och lämnade mina grejer och tog bara med mig plånboken.
Det kapades 3 cm och ansades till lite grann för 260 kr! En bra affär, tyckte jag. Även om ingen märkt att jag faktikt HAR klippt mig! Men har man långt hår och toppar bara så lär det aldrig märkas att man faktiskt har varit hos frisören... Ser ni skillnad?



Efter Manpower tog jag en sväng till Rusta och leta efter korgar eller något annat som matchar min björkhylla. Det hittade jag inga. Däremot hittade jag PRECIS det jag behöver ha i min framtida etta. På en hylla hittade jag en kombiugn för placering på bänk, som kan laga mat OCH mikra + att den hade två kokplattor för bara 995 SPÄNN. Jag var nära att köpa den där och då!



Svepte in även på Nordik eller Chilli för att kolla korg/lådförvaring till bokhyllan - men näe - inget där heller. Jag åkte istället till Jula... där jag heller inte hittade något som jag behövde/ville ha. Det blev ett Minimål på Max istället innan jag åkte hem till Rappet.

På eftermiddagen tog jag en liten tupplur och marinerade lövbiff som stektes senare på kvällen. Besvarade mail så klart och fortsatte flytta om i bokhyllorna och kastade lite kartonger jag hade haft som förvaring tidigare.
Det kommer nog bli bra när det är klart!

Som jag beskrev igår hade jag ett 'mail' från Apollo. Det var Agneta från Kundtjänst ville kompensera för problemet med toaletten på hotell Abir på Djerba. Hon hade läst mina bloggar från Djerba och undrade vad hon kunde göra så jag tyckte det hade varit en riktigt bra semestervecka. Och jag som inte tänkt bry mig!

Vi mailade lite fram och tillbaka men hon ville framhöll att hon gärna ville ge en kompensation. Så det slutade med att jag gav henne mitt kontonummer, hon satte in pengarna varvid jag avslöjade att jag faktiskt var en kollega på Apollo. Det var lite roligt!

Jag hade ju innan bara hört hur Apollo reagerar och agerar. Nu fick jag se själv hur (och ATT) det fungerar! Det var en trevlig överraskning, tycker jag.

Jag jobbade i Linköping och Mjölby idag.
Båda ska provjobba i veckan och får troligvis jobb båda två. Så roligt! Vad duktiga mina kandidater är, tycker jag!

Milla mezzade och undrade om vi kunde hämta hennes kamera på Elgiganten. Den hade hängt sig... digitala kameror kan göra så. Nu hade den blivit rengjord och fin och fungerade igen. Milla hade varit utan den i över två veckor och hade separationsångest och vill ha den NU.

Så fick det bli. Jag hade ändå tänkt gå lite på IKEA och köpa bokstöd i björk.

Elton var inte på något jättebra humör inte... han har fått ett nytt skrik nu. Ett som talar om att han har faktiskt VÄLDIGT TRÅKIGT. Detta skrik kom ganska ofta... Även om han unnade oss lyxen av att se en uttråkad min och tystnad också...

Kameran hämtades och vi tog en sväng på IKEA. Jag hade ju tänkt strosa runt och skaffa lite möbleringstips men har man med sig småbarn så blir det sällan som man har tänkt sig. Pip-Larsson ansåg att vi var alldeles för tråkiga och inte brydde oss om honom. Milla tog en paus och gick ut i bilen ammade och kom sedan tillbaka... Men Elton hade inte velat ha mat. Han hade bara snuttat lite grann sen var han redo för andra Äventyr!

Jag handlade bokstöd - fast inga i bok. Det blev frostad grå plåt... ja, ja, det var inte mycket som blev som jag tänkt den här dagen! Men de funkar eftersom knopparna på glasdörrarna bär samma gråa.



Hade gärna velat ha ett par lådor som matchade den ljusa Björken men det finna inga som funkade. Det får bli ett senare projekt. Vill få undan smågrejer som annars gör ett rörigt intryck om det ligger öppet och överallt, liksom.

Innan vi lämnade Tornby gick vi över till Djurmaggan så Milla fick köpa sex stycken fina Platy till akvariet. De där neonfiskarna var inte mycket bevänt med. De hade sedan länge lämnat jordelivet. Kvar var bara en stackars mal - ensam och övergiven...

Jag skjutsade hem barn och barnbarn och vände sedan hjulen mot Skäggetorp. Där förtidsröstade jag och handlade lite på Lidl innan jag körde hem till Rappet.

När jag kom hem hade jag bland annat ett mail från Apollo. Men mer om detta i nästa blogg!

På förmiddagen tog jag släpkärran och åkte till Norrköping. Först hämtade jag upp Pella (och Patrik fast han tog egen bil...) och sedan åkte vi till Kneippen och hämtade bokhylla. Vi hade köpt en på Blocket ett par dagar innan och bestämt att vi skulle dela den.'

Eftersom jag har tänkt att ha en LITEN lägenhet kan jag inte ha för mycket möbler utan det räcker med en 80 och en 40 sektion för min del och jag ville ha björk eftersom mitt slagbord är i detta ljusa, fina material. Pella, å sin sida, hade redan börjat "samla" Billyhyllor med vitrindörrar i björk så det passade perfekt.

Vi bar och svettades och packade in, bokhyllorna på kärran och dörrar plus hyllor i bagaget. Vid ett tillfälle frågade jag om det var någon skillnad på dörrarna och fick till svar att de var lika.
När jag kom hem till Linköping med mina delar, ringde Pella och sa att hon fått två olika! *suckar* så här står jag nu med en hylldel och fel dörrar. Vi ska skifta om ett par veckor när jag ändå passerar Norrköping, på väg till Nyköping för coachsamtal... Fast sånt där är ju trist. Sen hade jag visst fått med två trähyllor som Pella skulle ha. Hon fick glashylledelen men skulle haft ett par trähyllor till den också... Så det kan BLI!
Aja, det är ju bara att gilla läget och skifta. Jag får försöka montera bort Millas bilbarnstol som jag har i min bil. Den var inte helt lätt att få dit så det kommer väl ta ett tag att få bort den också, misstänker jag. Men om jag inte får bort den kan jag inte fälla sätet...

När jag kom hem "kastade" jag bara in allt men efter Hazarden såg det ut så här i mitt rum! Ovanför köksbordet hänger, än så länge, en assiett som min pappa och målat med Toker på. Men där ska sedan hänga en vit Flat Screen....



För idag var det dags för sista hazarden innan jag åker! Tina räknade ut att jag startade denna tradition för sex år sedan.
Den här gången var hälften av gamla gänget med - Berit, Gun, jag och Tina. Jag var helt övertygad om att Pella varit med från starten men hon berättade att hon alltid haft förhinder och spelade för första gången den här söndagen. El Premiäro!

Anna, Tinas kompis som kom in förra gången, var också med och vi tillbringade eftermiddagen hos Annette. Som vanligt var det full rulle, skrik och skratt.



Tina och jag tog en Mobilfoto-bild i Annettes vardagsrum och vi blev lite impade att vi kände igen oss...

Bosse övervakade hur vi hanterade tärningar och paket. Hans kompis höll sig lite mer på avstånd men ni ser honom i högra hörnet... Dags för samling runt köksbordet. Från vänster har du Annette, Anna, Pella och Gun på kortet ovan. Alla var lika förväntansfulla... skulle det dyka upp några sexor? Vem skulle få alla paketen först? Vem... om någon, skulle få paketen som "blev över"? Pella, som jag trott varit med flera gånger förut... det var ju trots allt sex år sedan vi började, fick veta reglerna.


Gun kastar tärning som hon inte gjort annat. Trädgårdsarbete måste ha gjort sitt till. Hon hade rätta handlaget!

Berit kände sig lugn och förvissad om att hon skulle slå en och annan sexa... hon samlade sakta men säkert ihop sina tre paket!


Den som först blev klar med sina tre paket, var Tina. Och det straffade sig kanske i omgång nummer två. Återkommer om det!

Anna valde paket med omsorg och kände sig OTROLIGT nöjd...

.
Liksom förra gången blev jag den som fick de som var över! Alltså jag fick treor nästen hela hazarden - i BÅDA OMGÅNGARNA!

Så blev det dags för paketöppning och fikapaus. Den sista biten hade Pella missat men det löste sig med kaffe och kakor och andra bidrag från medspelarna!

...så blev det då ÄNTLIGEN dags att spela omgång nummer två!
Pella förstod inte varför hon inte fick behålla sin kaffekopp och annat som kunde vara i vägen. Det var inte förrän efter första varvet och några sexor hade visat sig som ljuset började gå upp -  att ha en halvfull kaffekopp medför STORA risker. Att den skulle fällas med ett handslag blev plötsligt logiskt även för henne!

Se vilket engagemang! Från vänster Pella, Gun, Tina, Berit, Annette och Anna. Och efter hysteriska anfall, riv och slit från varandra och "gnäll" över att tiden aldrig tog slut när man hade som störst samling... var det hela över!

Och nu kommer jag tillbaka till Tina. Hon som först fått tre paket och var ute ur leken snabbt i omgång nummer ett.


Hon kom hem med bruna bordstabletterna i bambu! Vilken tur att hon hade med sig sin dotter Malin som kunde trösta lite. Att bara komma hem med en grej är aldrig roligt... Hon hade hoppats komma hem med panelgardiner också men se den gubben gick inte. Det var det två andra som gjorde allt för att sno åt sig, nämligen Anna och Berit!

Per hade varit i sommarstugan på förmiddagen och lastat ved på kärran han lånat. Ett riktigt värstingjobb. När han kom hem valde jag att bidra med min arbetskraft så han åtminstone skulle kunna få det lite lättare här hemma.


Han drog i skottkärra och jag bar. Efter ett par timmar var det klart så nu är det fullt i garaget och Per har ved till kaminen hela vintern!

JOBB
Japp. Så rullade det igång igen. Den här veckan har jag, förutom i Linköping, haft samtal i Nyköping, Flen, Mjölby och Norrköping. Som vanligt jättekul!

I fredags kunde jag konstatera att 25% av mina kandidater är ute i jobb. En av fyra alltså! Rolig statistik!
Jag hoppas så klart att det blir fler innan jag avslutar mitt uppdrag om ett par veckor! jag hyser hopp. Vet att fler har varit på interjvuer den här veckan, nämligen.

Jag fick samma dag veta att jag är välkommen tillbaka till Manpower när jag kommer till Sverige igen. Roligt att hör att de är nöjda med mig och det jag gör! Och jag kommer definitivt höra av mig när jag kommer tillbaka!


NYA GLASÖGON!
Häromdagen insåg jag att jag är VÄLDIGT trött på att ta av mig glasögonen så fort jag skulle läsa något. Jag förstod att det nu var dags för PROGREEIVA glasögon! Jag har dragit mig för det ganska länge eftersom jag har hört att det ska vara så svårt att vänja sig. Men jag bestämde mig för att det inte alls skulle vara svårt. Det är väl som med allt annat - en attityd fråga  - tänkte jag. Sagt och gjort.
I onsdags var jag inne på SpecSavers i Mjölby och kikade på bågar och lyssnade lite om olika glas. Jag ville ha bästa glasen (free form) och de skulle kosta 3250 kr. De gav just nu 995 kr i rabatt... men jag vill ju ha fotokromatiska så då får vi lägga till en tusenlapp så prislappen skulle stanna på 3255 kronor och bågar hade jag hittat från 995-1500. På glasen väljer jag antireflexbehandling (600 kr) och repskydd (300 kr). Jag skulle nog behöva en ny syn undersökning för detta och de hade nu en kampanj där man bara betalade 1 kr!
Summan skulle alltså bli mellan 5151 och 5656 kronor. Dyrt men man får betala för bekvämlighet, vet ni! Mer om SpecSavers kan du läsa om här.

Så jobbade jag ju då i Linköping en annan dag och skulle PRECIS gå in på SpecSavers på S:t Larsgatan... när jag får syn på en NY glasögonbutik! Smart Eyes! Aldrig hört talas om innan. Jag kikade in och fick syn på ett jämrans intressant erbjudande; Progressiva glasögon 2496:-.

Från att ha styrt stegen mot SpecSavers klev jag alltså nu in på SmartEyes och blev väl omhändertagen av Sabina! Hon berättade att man hade ett enhetspris och jag fick välja fritt vilket båge jag ville, att antireflex och repskydd alltid ingår och ville jag ha fotokromatiska var enhetspriset 3495 kr.
Det stora projektet var nu inte att välja dem som leverantör - det var att bestämma sig för vilken BÅGE. Det tog en väldans lång tid. Man vill ju vara säker på att TRIVAS med ögonen. Dessutom ville jag ju vara säker på att mina Suncovers funkade över nya bågarna. Jag lämnade ryggsäcken i butiken, gick ner till parkeringshuset och hämtade dem, gick tillbaka och testade. Till SLUT bestämde jag mig för att par svarta stålbågar.

De kollade när de hade tid för synundersökning - och det hade de nästan direkt. Jag hade en liten synförsämring av min närsynthet så det var ju bra att jag kollade upp det. Och så ställdes styrka in för läsglasögondelen. Optikern Anneli gav lite tips för tillvänjningen av glasögonen som kunde ta från en dag till ett par veckor.

Jag förklarade att det var lite bråttom och att jag ville ha glasögonen snarast så jag kunde träna hemma i Sverige. De kryssade i en sån ruta och sa att jag skulle få ett sms förhoppningsvis i slutet av nästa vecka redan!

Bara genom att korsa gatan tjänade jag upp till 2000 spänn och ser nu fram emot att få glasögonen på näsan. det ska bli så himla skönt att slippa ta av och på glasögonen. Vill du vet mer oms Smart Eyes - gå in här.



HEMMA HOS PELLA
I fredags hälsade jag på Pella. Hennes mamma har gått bort och vi tittade på begravningsprogram, käkade landgång och köpte en bokhylla.
Ja, faktiskt. Jag hade hittat en annons på blocket om en Billyvitrinbokhylla dagen före. Pella har två redan och jag ville ha. Nu har jag ju tänkt på LITET boende, vilket innebar att jag inte skulle kunna få plats med alla sektionerna. Så vi ska DELA på den. Så fiffigt! Den ska vi hämta på söndag. Det ser jag fram emot.

Drömmer ju om en liten lägenhet.
Minst 15 kvm men gärna runt 20... (9 kvm som jag bodde på under mina fem månader på M/S Surikov blir lite VÄL litet som permanent bostad, känner jag, även om det funkade).

• med kokskåp typ det här, förhoppningsvis placerad i hallen, som jag tänkte komplettera med en fristående kombiugn
• Trådlös dammsugare hängande på väggen, också i hallen, så jag enkelt kunna hålla lite ordning‎ (vars färg jag kommer matcha med tapeten troligtvis)...
• Mitt slagbord i björk...
• 4 klappstolar i björk att hänga på väggen när de inte används... Men det har jag inte hittat några än.

• Billybokhyllor (80 resp 40 cm) i björk med överskåp och glasdörrar...

• Min bäddfåtölj med vitt överdragstyg som går att släng i maskin eller byta ut om jag vill ha färg istället  (funderar på att köpa en till och ställa dem bredvid varann så de bildare en soffa)..
• och en flat screen på väggen som går att koppla ihop med datorn och spela upp direkt från usb...
• med högtalare bredvid - också på väggen....
• Lite gröna växter som klarar sig typ utan vatten två veckor hehe ...
• Kanske en matta - färg efter tapet får det bli...
• Gardiner kanske, men det är inte nödvändigt...
• En rund tavla som någon jag känner ska få måla... har inte bestämt vem

Och drömma kan man göra men jag tycker lägenheten skulle bli himla trevlig, faktiskt!


ÖVRIGT
Senare på fredagen bestämde jag mig för att lunchäventyr nästa fredag. Dessvärre kunde inte mamma då så vi får se hur vi ska göra. Kanske byta dag...

Vi landade på Landvetter runt ett på natten. Armbandet som bevisade att man hade All inclusive hade åkt av. Jag tror inte den gills här hemma...



När jag väntade på bagaget hittade jag en automat där jag kunde betala för parkeringen och fick en biljett som skulle öppna bommen så jag kunde komma ur parkeringshuset.

Gick ner och käkade frulle som vanligt och det var ovanligt mörkt tyckte jag. När jag kom upp på rummet började det ÖS-regna och åska!!! Satt framför balkongen och kikade ut med viss misströstan.



Jag som hade planerat att behålla rummet så länge jag kunde fram till avresan kl 16.55... och ligga vid poolen ända in i det sista! Där satt jag nu och tittade ut på en mörk himmel och ett våldsamt regn!

Men nu vet jag att jag faktiskt uppskattar regn när talesättet "Efter regn kommer solsken" stämmer. Och det gör det på dessa breddgrader! Det blev solsken vid 9-hugget. Och nu var det febril aktivitet bland personalen. Det borstades och föstes vatten för glatta livet. De gjorde fint tills (de flesta av) gästerna vaknat och kommit ner till poolen. Jag behöver nog inte säga att de flesta kommer ner vid tio?



Då låg jag vid poolen redan! Vid 10 gick jag upp till receptionern och fick reda på att jag kunde behålla rummet iallafall till klockan tre (Kostar 60 dinarer) och gick tillbaka ner till min solstol. Luften kändes klarare och det blev varmt och gott igen.

Käkade lunchbuffén idag och gick sedan upp och tömte rummet. Inventerade alla mina vattenflarror och blev förvånad över att de inte blev fler under veckan, faktiskt. Tveksamt om det var mer än 15 liter där "hemma"...



















Ställde in min resväska i bagagerummet, gick och la mig vid poolen igen tills 45 minuter innan avfärd. Då smet jag in på en av toaletterna (uppmärksammade på vägen ut, när jag mötte Erik, att jag varit på herrtoa hahaha) och bytte om till Nordiska kläder, dvs långbyxor.

Så blev det dags att säga farväl till hotellet och Djerba. Vi blev upphämtade och åkte mot en TOM flygplats. Det vara bara vi där! Perfekt. Checkade in bagaget och blev impad igen: 12,4 kg med hem och då var lite presenter med i dem. I Like!



Vi hade gott om tid och jag passade på att säga Hej då till Sunniva (som åker hem till Norge efter säsongens slut), Lise, Carl-Johan (som båda åker till Sharm el Sheik) och Hanna (som kommer ha Nilenkryssningarna i vinter och som jag känner ett uns av avundsjuka för) innan jag tog rulltrappan upp, köpte en dansande kamel till Elton och gick ut i departure-hallen och tog en macka tillsammans med Maria och Erik.

Så var det dags att lyfta och ta oss till Landvetter, Sverige. Tyvärr var inte Kristin med på turen. Hon hade fått ett annat roligt uppdrag - och vi resonerar precis på samma sätt. Vi griper tillfällen i flykten. Och vi kan ses någon annan gång.. om inte annat på Facebook!

Och om själva hemresan från Landvetter fortsätter i en annan blogg.

Jag tänkte summera min vistelse med FEM SNABBA OM MIN SEMESTER PÅ DJERBA

Först FEM BRA SAKER

+ Solen och värmen får komma på samma plats - eftersom det är huvudsaken varför man väljer just Djerba!

+ billiga taxiresor och trevliga chaufförer som inte tjatar på dig

+ en liten ö som man ledigt kan göra en minirundresa på en dag!

+ Apollos personal

+ hotellets buffé som alltid erbjöd något gott att äta

 

FEM MINDRE BRA MED (finns inget som är dåligt i min värld)

- att hotell Abir bestämde sig för att placera en Apollogäst i ett rum som inte fanns kontrakt på (fast det är under åtgärd så det behöver du inte oroa dig för längre!)
- ett animationteam på hotellet kändes trött på jobbet. Om man nu ÄR trött på sitt jobb så kanske man ska byta? (Gäller egentligen ALLA som är trött på sitt jobb, egentligen...)
- Djerba är en liten ö där sol och bad dominerar. Vill du ha historiska utflykter på din semester får du läsa på och ordna såna upplevelser på egen hand. För det FINNS mycket att upptäcka även här!
- för yngre (ljushåriga) tjejer kan det bli jobbigt att gå i medinan där de fysiskt drar i dig för att komma in hos just DEM...
- avsaknaden av kryddor  i maten (säger en som gillar KRYDDIG mat...)

Efter frukosten gick jag till receptionen och nämde att toaletten inte blev fixad helt igår. Han som jobbade beklagade och skulle se till att det blev gjort. Jag mezzade till Apollo om det också. De behöver ju veta vad som händer på deras hotell.

Jag gick ner till stranden och låg där till lunch. När jag kom upp hade de varit och täppt till droppandet och det gick att spola som det skulle. Så bra, tänkte jag! Så knackade det på dörren. In kom två hotellmedarbetare med verktyg. Då hade agenten ringt till hotellets manager och sagt till om toaletten... som ju blivit fixad på förmiddagen... och som de stökade till och gjorde att spolningen hängde sig... och locket åkte av igen. Är det inte underbart!?

Jag grejade lite och fick iordning på det och efter det var det inga problem!

På eftermiddagen stannade jag på hotellet vid poolen.
Det var dagen för avresedag så jag packade, så klart annars hände det  inte särskilt mycket mer den här dagen förutom att alla blev förvånade över att det kom lite regnstänk!

Jag hade haft problem med toaletten allt sedan jag kom. Men man är ju problemlösare så jag lyfte bort locket och såg till att behållaren fylldes med vatten som den skulle... och då var det ju inget problem längre!

Men idag kom jag ut i badrummet och det var blött på golvet. Jag noterade att det droppade från en skruv undertill. DET kunde jag inte fixa så idag fick jag allt gå ner till receptionern och säga till. Det skulle ordnas under dagen.



Jag lämnade hotellet och gick ner till stranden. Det var ganska lugnt idag så det gick lätt att komma i och ur för att bada.



Igår gick jag till Relaxcentret som låg till vänster när man kom ut på huvudvägen. Jag kunde inte bestämma mig så jag tog med en broschyr som jag "pluggade" och gick tillbaka senare på eftermiddagen och beställde hamam, peeling med grön tvål (fanns svart och vit också) och sedan 60 minuter återvitaliserande massage!



Kl 14 var det dags. Jag betalade 71 dinarer (ung 355 kronor) och följde med ner till ångbastun. Där fick jag sitta 15-20 minuter. Väldigt behagligt. De hade dessutom lite eukalyptus i ångan så det luktade gott. Jag blev hämtade och ledd till en avdelning med en bänk där jag fick lägga mig.
Där var det dags för scrubb med den gröna tvålen. Den behandlingen var som ett stort Jasså! Jag jämför med hamam i turkiet där det verkligen SKRUBBAR. Det här var en sämre behandling än den jag gör själv i duschen med duchsvantarna en gång i veckan. Behandlingen tog drygt fem minuter. Det var jag besviken på, helt klart.
Massagen var lugn och sansad, inte som svensk massage. Men den var helt okej.
In alles var allt värt pengarna iallafall.


Efteråt tog jag en promenad till Apollos kontor men ingen var där så jag skrev en lapp och lämnade innan jag vände tillbaka till hotellet.

Förmiddagen tillbringade jag i en solstol vid havet. Idag var det lite lugnare så det gick lite lättare att bada.

På eftermiddagen åkte jag med Maria i taxi runt ön. Det blev ungefär samma saker jag redan hade upplevt men några nya hamnade i mitt minne!

Jag kom till exempel till borgen!


Runt borgen finns en vallgrav. Här lär det ha simmat runt krokodiler som extra skydd mot inkräktare.


Försvarsfästningen byggdes ursprungligen avromarna men det du kan se i dag byggdes 1289 av den sicilianske kungen Roger de Lluria. Sedan dess har den byggt på och förstärkts och är delvis renoverad. Borgen var viktig vid försvaret av Houmt Souk under 1500-talet under ledning av piraten Dragut. Han är kanske mest känd för en massaker på spanska kristna år 1560. Av skallarna från dessa stackare byggde han en 11 meter hög pyramid i avskräckande syfte. Det fick vara kvar fram till 1848 och idag ser vi bara en obelisk som påminner oss om det (kom inte dit och kunde ta kort).

När jag kikade ner över muren hajade jag till. Där låg en och SOV på en avstats.


Här hittar du en vattenreservoar där man samlade sötvatten. Och den är STOR! Här är själva brunnen.



Det här ligger utanför och jag minns inte vad man berättade om dem... Men de finns där som ett minne av något, helt klart.

 

Ifrån torget tog taxichauffören oss till en souvenirbutik. Han hade inte lyssnat på det Maria sa, att hon ville köpa kläder - en tunisisk jallabella. Det är som vanligt. De chansar vilt och hoppas på att man ska handla så de kan få lite provision. Det blev ingen shopping, bara ett kort på de typiskt tunisiska tofflorna...

Turen fortsatte mot Guellala (hette förmodligen Haribusen under antiken). På vägen svängde vi in till ett bageri, mitt ute i ingenstans som vi snart insåg ändå var väldigt populärt för det kom folk hela tiden och handlade... Maria kände sig tvungen att handla och det blev en liten kartong med kakor med därifrån. Ett halv kilot för 1,5 dinar (7,50 SEK).

.

I Keramikbyn pratas fortfarande Ibadis språk. Det är folk som härstammar från en muslimsk extrem falang, kallad Kharijis.
Kharijis sekt grundades av 'Abd Allah ibn-Ibad i Basra i 680-talet och på grund av deras stränga moralkodex kallades "puritanerna i öknen". De krigade mot alla, även muslimer, som de ansåg var otrogna (som inte hade samma syn som de).
Ibadis är mer fredliga och tror (som tur är?) inte på våldsamma uppror och mord. De har fortfarande egna traditioner, regler och språk dock.

Jag tror det var hos en Ibadis-man vi besökte på vår tur. Han som visade oss runt hade gjort som små rum att visa upp och jag tror faktiskt att han bodde där permanent.  På gården gick en liten söt kamelbäbis som vi fick ge vattenflaskan.


Sen blev det lite rundvandrning. I första rummet hittade jag en symbol som jag uppfattade var en symbol för själva stammen. (Om du som läsare vet MER om den här symbolen får gärna lägga till en kommentar så kan jag lägga till det i texten. Har själv inte hittat något...)


Innan vi åkte fick jag en present - en ökenros eller sandros som den också kallas. Den bildas genom en kemisk utfällning, som här handlar om saltvatten och sand,  och bildas faktiskt inom loppet av ett par årtionden. För den intresserade lär det vara en önskesten som ska motivera att finna det rätta svaret och hör hjärtchakrat till.

.

Vi fortsatte vår tur vidare och här är lite fotografier. Härlig parkering, olivodlingar...


Pumpablommor, olivoljefabrik...

.

Oliver, kaktusfikon (som ni kan köpa i butikerna i Sverige, faktiskt) Tog i en igår och fick taggar i pekfingret)

Ett av alla bevattningssystem med bassäng och kanaler och vit härligt doftande jasmine

Tisdagen hade kommit och jag hade beslutat mig för att tillbringa den på stranden! Käkade frulle som vanligt vid sex, packade mitt lilla strandkit, bestående av handduk, uppblåsbar kudde, vattenflarra, hörlurar till mp3:n, bok, Suncovers och ett mellanmål.

På med 'ryggan' för att promenera de cirka 600 metrarna till stranden - bara för att upptäcka att grinden var stängd! Trodde jag! Den var lite på glänt. Det hade ju varit lite taskigt om gästerna inte kunde få gå ner kl sju-halvåtta.


Det var en faslig oordning. Det var ingen som gick där på kvällarna och ställde iordning solstolarna, trots att managern bodde på området. Han sov antingen i en solstol eller på taket av den lilla kafeterian, där man kunde hämta dryck gratis om man hade All-inclusive. Det var heller ingen som städade på området så det var en stökig känsla. Men det var ju bara att vända blicken och se ut över det blå havet.

Jag betalade mina 1,5 dinarer och la mig i solen och njöt. Det blåste och gick ganska höga vågor vilket gjorde det lite svårt att bada. Jag var bara i två gånger under dagen. Här solade jag 5,5 timme innan jag gick tillbaka till hotellet för lunch.

Mitt på dagen grillade de lunch på stranden men det fick man betala för och det var inte helt billigt men jag hörde att det var väldigt gott och man fick mycket mat. Och vill man inte lämna stranden så var det nog värt pengarna, kan jag tänka. Men jag bestämde mig för att äta på Barbeque på hotellområdet (också mot betalning) och det blev en internationell maträtt: hamburgare (mer som pannbiff) med pommes ("hemmagjorda" superfrasiga och hur mycket mat som helst!)


Resans andra kissekatt kom jamande och ville smaka men eftersom restaurangen inte vill ha katter tiggande där så fick den inget av mig.



På kvällen roddade man om bland solstolarna på hotellet. Jag berättade om de som la ut sina handdukar dagen innan för att få den solstol de ville ha.
Idag fick jag syn på en anställd som ställde iordning sängarna och tog bort handdukarna när solen började gå ner. Jag blev lite full i skratt och kunde se förvirringen som skulle uppstå morgonen efter...

Idag hade jag utflykt på schemat! Dags för en liten bussresa runt ön med följande innehåll;
"Djerbas hemligheter"
En spännande dag där vi upplever det lilla extra som Djerba har att erbjuda. Vi tar oss till den romerska vägen som krigsherrar byggde från Djerba till fastlandet och besöker därefter Guellala där det tillverkas vacker keramik. Vi åker vidare mot Djerbas huvudort Houmt Souk. Där besöker vi bland annat en mattbutik och får lära oss hur man knyter mattor. Sedan blir det tid på egen hand, för exempelvis shopping i basarerna."!

Bussen skulle hämta mig kl 07.25 men jag gick ut lite tidigare och satt en stund i en stol utanför och njöt av utsikten över orangeröd Bouganvilla... Det blev ingen allmän rusning till bussen direkt. Det var bara jag som skulle med och jag insåg snabbt att de flesta nog var ute efter enbart sol och bad, precis som jag hade läst i Expressen (tror jag det var).



Vi hämtade upp på ett par hotell till och jag tittade upp på himlen och tänkte tyst för mig själv att det var en bra dag för utflykt - det var moln på himlen denna morgon.

Och bussturen började ju jämrans bra. Jag hittade 1/2 Dinar på golvet!


Det blev en hel del kort genom bussfönstret.
På vägen passerade vi till exempel vacker natur med palmer och havet...

... fullvuxna Agave längs med vägarna...



För att klara att hålla Olivträd (och andra odlingar såsom med aprikoser, fikon, grapefrukter, mandariner, citroner) med vattenhittar man många ganska ofta den här typen av bevattningstorn. Det berättas om 700 000 olivträd där den äldsta lär vara runt 2000 år, vilket jag inte tar för otroligt. Världens äldsta olivträd hittar du annars på Kreta och det är ca 3000 år...

.

Vi passerade igenom Midoun, närmsta byn från hotellet sett med cirka 15 000 invånare. Mopeden är ett mycket vanligt fordon såväl i byn som på hela ön.

 

Från Midoun tog vi oss till nästa by, Guellala, keramikbyn. Stadens namn är en smula märkligt. Guellala betyder märklig död och ska hänvisa till en legend om någon som dödar någon med en sten.

 

Härifrån kommer nästan all keramik på ön och det är allt från bara enkelt bränt till glaserade färger och mönster. Vi stannade till på en av de 450 keramikverkstäderna där vi fick höra att leran som vi såg blandas först med vatten - sötvatten för röd keramik, saltvatten för vit. Den färdiga produkten får sedan soltorka i en till två månader innan det åker in i ugnen. Där ökar man graderna successivt - startar på 100 grader och slutar på 1000, en process som tar fyra dagar. När det är klart kyls den ner, också gradvis så den inte spricker. Därefter är det klar för användning eller försäljning, inte bara till oss turister utan även invånarna.

Vi fick sedan en liten demonstration hur det kan gå till att dreja...

 

... och fick sedan en liten stund på oss att kika runt. Det var många vackra ting men eftersom jag bor i en resväska så är införskaffande av grejer inte på fråga. Men KOLLA kan man ju göra - och ta kort!

 

.

Ett vackert dekorerat fat och Den magiska kamelen.

Ni som inte har sett den får åka till Djerba och be om en demonstration. Här tänker jag inte berätta mer!  Men att den är populär kunde jag konstatera när jag hittade en hel kartong, redo att finna nya hem. Även om de är handgjorda var och en blev det lite utav serietillverkningskänsla, tyckte jag...

 

Från keramiken åkte vi till Guellala Museet, ett hembygdsmuseum som visade scener ur berbernas liv. Har man aldrig varit ett ett land bebott av berber är det här en god chans att få se lite hur vardagen såg och faktiskt fortfarande ser ut. Efter att ha betalt 2 dinarer för foto-tillståndet tågade jag med in.


Låt mig presentera några scener och lite annat smått och gott från museet. Vad det är ni SER får ni reda på när ni åker till ön och besöker. Ni måste ju ha LITE överraskningar, tycker jag.


.


.


.

n

Vi styrde kosan mot El Ghriba (betyder "den fantastiska/den främmande på arabiska), synagogan i byn er-Riahd (hette förr Hara Seghira). Här ligger den mest kända synagogan i Nordafrika där du hittar den äldsta Sefer Torah-rullen (handskriven kopia av Moseböckerna och heligaste boken i judendomen).

I en del litteratur står det att det också ska vara den äldsta synagogan i den arabiska världen. Det är bara ett litet problem. Den som står där idag byggdes nämligen på 1920- talet (1929?). Däremot är den nya BYGGD på en plats det har FUNNITS en tidigare.

.

Jag har hört fyra legender om synagogan i El Ghriba sedan jag var fysiskt var där.

• En av dem berättar om en grupp judarna som flytt till Djerba från Kung Nebukanezer av Babylon, som hittade en helig sten som fallit ner från himlen och att arbetet med bygget sedan leddes av en helig kvinna för att synagogan skulle få "rätt" utseende. Året lär ha varit 586 f Kr.
• Den andra beskriver för oss om en grupp präster från Jerusalem samma år som legenden ovanför, som kom till ön med en dörr och en sten från det första templet i Jerusalem som förstörts under samme kung.

Stenen man talar om i de två första sägnerna ska finnas kvar i synagogan men den missade jag. Den hade ju varit roligt att se även om legender är legender.

• Den tredje myten berättar om en enstörig kvinna på 1800-talet som blev innebränd i sitt hus. Kropp hittades sedan oskadd, något som sågs som ett mirakel. Man förstod då att hon varit ett helgon och man grundade därför El Ghriba till hennes ära.
• Den fjärde och sista folklore-sagan jag har hört, handlar om  en vacker judisk flicka som flytt ur Israel, medförande en Torah och en sten från Jerusalems tempel. Hon kom till ön och dog av utmattning och på just den platsen för hennes död byggs synagogan!

 

Nä, nu får det vara nog med legender. Låt oss gå vidare i livet så jag får berätta mer intressanta ting om El Ghriba som jag har lärt mig under veckan.

Varje år, under maj månad, kommer pilgrimer hit för att fira Lag BaOmer (som också har kabbalistisk betydelse = judiska mystiken som många kända artister är anhängar av, bl a Madonna). Det man firar vid denna tidpunkt är den judiska fysiska frigörelsen från Egypten och andliga uppenbarelsen av Torah vid foten av berget Sinai. Att få vara med under detta firande tror jag skulle vara en upplevelse och skådespel men det får la bli i ett annat liv...

 

Synagogan har dessvärre en mer tragisk historia också.

 

Den har varit utsatt för i alla fall ett par attacker - dels 1985 när en tunisisk säkerhetsvakt öppnade eld mot församlingen och dödade tre personer, varav ett barn (jag har också hört att det skulle vara fyra vuxna och ett barn)  - dels 2002 när en lastbil fullastad med sprängämnen (har även hört att den skulle varit lastad med naturgas) körde in i yttermuren utanför och dödade 21 personer (här går uppgifter också isär för jag har också hört siffran 17 och 70 (!)) där Usama Bin Ladins nätverk Al-Qaida tog på sig ansvaret för attentatet. Att uppgifterna går i sär beror lite på vem man frågar har jag märkt...

 

Så till besöket IRL (in real life, för den oinvigde)

 

Innan man får komma in i det innersta rummet måste man täcka axlar och hår. Iklädd en lånad sjalett i äkta nylon vandrade jag sedan runt helt reglementsenligt klädd. Och det var inte utan att jag fick lite hjärtklappning vid ett tillfälle, när jag kände hur min huvudbonad gled ned från huvudet och ville lägga sig på axlarna istället. Det var bara att lite diskret ta tag i "plagget" och se till att det kom på plats innan jag gick vidare på min fototurné som här var helt gratis!


Då tar vi en liten rundtur, hörni! Vad ni ser... ja det får ni ta reda på när ni kommer ner själva!

.


.

I anslutning till synagogan ligger också ett "hotell"-liknande komplex där imamer (judisk motsvarhet till präst) bor.


Så kom vi då fram till huvudstaden med sina dryga 60 000 invånare (finns lite olika uppgifter där både 44 000 och 70 000 nämns. Kanske beror på om man räknar centralorten alternativt "kommunen").


Det är en lättupptäckt liten by som kretsar runt fyra platser, vill jag mena:

• Medinan = gamla delen med shopping i fokus. Det är här du hittar souvenirer, klädes/skokopior, guld/silver, keramik, lädervaror och mattor att ta med hem som minne, men också mat, frukt grönsaker och annat ett hushåll kan behöva.
• Borj Ghazi Mustapha som jag berättar mer om i en annan blogg
• Marinan, där invånarna samlas och äter gott eller tar en promened, vanligast efter kl 10 på kvällen.
• Hamnen, där man bland annat kan får se hur bläckfiskar fångas med hjälp av lerkrukor. Härifrån åker de lokala fiskare och stora båtar som fångar tonfisk och räkor på morgonen för att komma tillbaka på eftermiddagen.

På vår rundtur skulle vi bara besöka medinan och två butiker samt får lite tid för egen shopping. Bussen kunde inte köra ända fram till slutmålet så vi fick gå cirka 300 spännande meter. Jag gillade att man har körskolor. Det märks på trafiken tycker jag. Man tutar inte särskilt mycket och håller tämligen väl till höger på vägen. Det är klart det finns undantag. Ett av dem hamnade jag i näst sista dagen och handlade om en fartfylld taxiresa.



Mitt emot körskolan kunde man, om man  hade bil, köpa sig en nummerplåt. Bara att välja och vraka!


Så var måndagen snart till ända. Hade nu Animationeteamets schema...



... och satt en stund framför mitt balkongräcke och kikade ut över ett mörkt och tomt poolområde...


... och på Animationteamet som, när klockan slog 21, lockade upp barnen för inövade danser från hotellets MiniClub med den vanliga publiken - typ inga... Därefter fortsatte det man kallade showen som innefattade personalen som bjöd upp gäster till danser i olika stilar där båda parter hade varierande kvaliteter och avslutades med något tema. Då hade jag stängt balkongdörren...

Dagen startade med att jag slog dörrarna till min franska balkong och konstaterade att "Idag skiner solen! Dessutom insåg att jag nog var lyckligt lottad med min lilla balkong när jag jämförde med de små balkongerna i närheten. Visserligen kunde man gå ut men de hade bara en liten balkongdörr och litet fönster. Här kunde jag sitta med TVÅ stora fönster uppslagna, se ut över poolområdet OCH havet en bit bort - inte helt fel, tänkte jag!



Klockan blev sex och det blev dags för frukost. Man hängde på låste till restaurangen och behöver jag skriva att det inte var någon kö in?
Letade efter mörktbröd men hittade bara baguetter och ljusa småfrallor, nybakade. Det var bara att gilla läget. Det skulle bli utanfiberfrukost men det rörde sig ju bara om en vecka! Inget att bråka om! Dessutom kan man ju välja att äta youghurt och flingor eller något annat så alternativ finns alltid. Nu valde jag inte det utan satsade på samma variant som jag har hemma i övrigt, det vill säga tomat och gurka men här toppade jag med underbart goda svarta oliver varje morgon - eller faktiskt till varje måltid. Har ju fastnad i Olivträsket efter tre års träning. Men det är bara svarta som gäller och i Sverige köper jag bara de med kvalitet - inga såna där billiga.
Frukosten var i stort sett samma hela veckan och jag insåg när jag gick förbi några dagar senare att man troligtvis kunde fått omelett och/eller pannkakor om man kom senare. Så vi som är Early risers får nöja oss med buffén. Kunde så klart delat upp min frukost på två gånger och gått dit en gång till men... Orka det! Dessutom har jag annat att göra än att bara hänga i restaurangen.

Ett plus för kaffet som var riktigt gott jämfört med det många andra länder jag besökt.


Efter frukosten blev det Bikini på och första dagen satsade jag på poolområdet och solstol på hotellet. Visserligen är solstolarna gratis men i början av veckan uppmärkammade jag att gäster tenderade att lägga ut handdukar KVÄLLEN FÖRE utan att personalen gjorde något. Det kom att ändras under veckan som tur var. Det är lite VÄL hysteriskt eftersom jag nog tycker det fanns gott om stolar. De som inte fick plats runt poolen stod uppställda så man kunde hämta och lägga sig på gräsutrymmen som också fanns precis i anslutning.
Vattnet i poolen var nästan lika varmt som luften och det rörde sig kanske om 28 grader. Det blev inget avsvalkande - jag blev bara blöt... Men hallå  gillar jag min bikini eller gillar jag min bikini? Jepp, jag gillar den skarpt. Bra köp från engelska Figleaves.com. Passar perfekt för min numera ännu lite mer rundade siluetten (lät inte det där nästan SNYGGT, va?).

En liten varning - lägg dig inte närheten av trappan om du vill inte vill ha en boll i huvudet när de spelar vattenpolo kl 11 och klockan 16! Och jag fick en känsla av att det är jag som gäst skulle springa och hämta bollen trots att en i animationteamet stod på land och såg UT att vara bollkalle. När de aktuella 45 minuterna kom blev de magläge för att skydda ansiktet från hårda bollar, kan jag säga. Alltså nu låg jag bara där två gånger och andra gången KUNDE jag ha valt annan plats men prioriterade en kant-plats på avresedagen. Kan inte förklara varför men det kändes som att jag var på väg hem och ville ha nära haha.



Under dagen märkte jag att Animation har aktiviteter två omgångar med väldigt hög musikvolym (mellan 10 och 12.30 samt mellan 15/16 till cirka 19.30). Dels hade man aktiviteter utanför poolområdet och i gymet, dels i poolen. Med kroppen som insats handlade det om Vattengympa och Polo, två gånger om dagen om man låg vid det grunda vattnet, alltså vid trappan.

Erkänner att jag tycker att hotellets DJ lämnade övrigt att önska. Han bröt låtar mitt i, spelade två låtar samtidigt på ungefär samma volym på olika kanaler och jag tror inte han hade så många CD-skivor att välja emellan. Det var ungefär samma låtar  varje dag vilket gjorde att man gjorde en skrämmande upptäckt i slutet av vistelsen - man hummade MED!!! Hualigen!

Eftersom denna söndag var första hela dagen på Djerba skulle Apollo ha Inspirationsmöte på ett kafé på gång avstånd från hotellet. Jag packade min ryggsäck och passade på att upptäcka området omkring...




Hanna och Lise hade hand om träffen på El Kandhil men Lise hade servicetelefonen och kunde bara vara med och hjälpa gästerna med frågor efteråt. Det är så det är när man ansvarar för den. Man måste prioritera gästerna som ringer i det fallet. Och Hanna klarade sig galant. Det visade sig att hon ska till Egypten i vinter och han hand om Nilenkryssningar! Så roligt. Och hon kommer att vara en bra rundreseledare. Det märktes utav hennes sätt att presentera sig, Djerba och programmet. Där har Apollo gjort ett bra val.'

Efter mötet bokade jag mig på två utflykter, Djerbas guldkorn som gick av stapeln dagen efter, alltså måndag, och Piratskepp till Flamingoön (som egentligen är en halvö och flamingos kommer dig runt december) på fredagen. Däremellan tänkta jag ta dagen lite som den kom och bestämma från en tidpunkt till annan. Det var ju trots allt semester och jag hade INTE destinationskunskap på schemat.

Efter möte fotograferade jag det så kallade centrum som vi bodde i. Det bestod av lite restauranger och supermarkets, thats it. Närmsta by var Midoun, kanske en mil bort, och huvudsstaden på ön Houmt Souk, cirka en och en halv mil från hotellet.


Hotellets entré (fotot nedan).
Innanför glasdörrarna finns receptionen till höger. När du kommer dit första dagen får du fylla i en blankett, liknande den du skriver i på flyget eller flygplatsen (inresekort). Första kortet handlar om att registrera att du befinner dig i landet och de kan kolla hur länge du har varit och din adress i landet. På hotellet handlar det om säkerhet ifall något skulle hända. Jag hörde att det var mycket kommentarer runt detta och har man aldrig rest förut - hur ska man kunna veta?

Trappan ner till poolområdet har du till vänster bredvid den lilla souvenirbutiken. Den lilla butiken säljer lite chips och godis också om man vill slippa gå 200 meter för att handla på huvudgatan. Tänk på att du får betala för bekvämligheten, bara.



Denna afton provade deras vita vin som var av märket Venus. Inget jag kan rekommendera. Det smakade äpplesaft med en vin-underton... Och färgen var ungefär som vatten...


När jag var ute på tur passade jag på att köpa vykort. Brukar var dålig på att skriva och skicka sånt. Men idag skärpte jag till mig och satte mig i fönstret och skrev. Försökte arra lite grann med en pläd för att sitta bekvämt men kom senare på att jag kunde sätta en fåtölj framför fönstret och slänga ut fötterna på avsatsen för att sitta lite bekvämare.



Efter att ha letat och letat efter en brev-LÅDA visade receptionisten mig till brev-BUREN. Jag lade förnöjt på mina kort och funderade över om de skulle skickade iväg dem så mottagaren hade det innan jag kom hem... Och efter detta begav jag mig tillbaka till rummet och tog kväller till tonerna av Animation-musiken.

Avsluta kvällen med att sätta på en tvätt"maskin".

Innan jag kom ner till Djerba hade jag forskat om öns historia. Jag återkommer med lite mer av detta inom kort precis här där du befinner dig på bloggen i detta nu!

För nu var det dags att ställa om klockan till Tunisisk tid som var en timme plus. Det innebär att vi ankom till bagagebandet straxt före åtta. Jag tycker alltid det är lika spännande att komma till en flygplats, känd eller okänd. Man undrar alltid om bagaget ska komma eller om det är ute och reser på egen hand. Men se där kom min lilla röda!



Efter att ha sett till att bli avprickad av Hanna på vägen ut gick jag ner till bussen, packade in väskan på, av chauffören anvisad sida och tog en plats. Det var då jag fick tunghäfta!
Det är inte vanligt. Men nu befann jag mig på FRANSK/ARABISKTALANDE mark - inte engelsktalande. Jag har inte fört någon längre konversation på franska sedan 1980 när jag, efter fem år, slutade läsa det på gymnasiet. Jag försökte hitta orden som uteblev och det blev en mycket stapplande meningsutbyte innan jag gick in och satt mig på bussen.


När jag satt på bussen kom de andra gästerna och jag kunde inte låta bli att undrom de aldrig har rest förr eller slutat tänka!
För det första kom gästerna och började själva lasta in sitt bagage utan att ta reda på vilken sida deras hotell hade sitt bagage för att underlätta urpackning. Trodde de att det bara fanns ett hotell på Djerba och alla skulle av på samma?
Sen hörde jag gnäll över att vi aldrig åkte (vi fick kanske vänta i 15 minuter i bussen för vi kom iväg vid halv nio)... Att tanken inte slog dem att det kunde bero på förlorat bagage (de hade ju fått sitt!)... att reseledarena var tvungna att välkomna resenärer andra bussar som fick åka själva till sina hotell (vi fick reseledare på vår) ... eller att man blivit tvungen att göra någon ändring pga oförutsedda händelser som dykt upp. Väldigt intolerant, tycker jag. Och varför ens hetsa upp sig över något man inte vet något om? Och heller inte kan påverka eftersom  man inte jobbar som reseledare? Varför inte bara luta sig bakåt, blunda en stund och känna hur bra det känns att komma ner till värmen och en stunds semester?

Vi var många gäster som checkade in på hotell Abir i Zone Touristic. De flesta hade valt All-inclusive, mig inkluderat. Det är enkelt och man behöver aldrig tänka på mat eller dryck. Sen äter man inte alltid på hotellet. Är man ute så äter man ute och tröttnar man på buffé så äter man a la carte någonstans.

Jag fick min nyckel, en bärare tog upp min väska och fick en dollar som tack och det blev dags för lite "rumsyn".  I "hallen" fanns hylla för resväska och plats för skorna, två garderober - en med hyllor, en med stång och rikligt med galgar. Badrummet var rymligt med badkar. Ett stort rum med två sängar som var flyttbara. Nu reste jag ju själv men reser man kompisar så kan man ju dela på "boendet" lite enkelt eftersom sängborden dessutom var flyttbara. I rummet fanns också ett typ skrivbord med en pall och två enkla, klädda fåtöljer. Sen kom jag förväntansfullt till draperiet till balkongen. Dröm om min förvåning när jag drog bort och sträckte ut foten för att stiga ut - där jag möts av en vägg och fransk balkong! Jag som hade förväntat mig en balkong att gå UT på!
Aja, tänkte jag. Det står i beskrivningen av hotellet att alla Apollos rum har terass eller balkong - och fransk balkong är ju faktiskt en balkong. Men visst var jag lite besviken först, erkänner jag.

Innan jag valde att gå upp till rummet för natten käkade jag lite av buffén och gick sedan ner till baren för att smaka tunisiska ölet Celtia. Jag fick sällskap av paret jag suttit bredvid på planet, Erik och Maria, några jag stötte ihop med flera gånger under semesterveckan.
Om ölet då! Om jag ska jämföra med något så blir det med ett svenskt, ljust folköl. Det blev faktiskt bara den ölen under hela min vistelse... Däremot blev det desto mer o-kolsyrat Marwa-vatten.


När jag kom upp på rummet insåg jag att mitt rum låg precis ovanför scenen och till ljudet av showen, som höll på till halv ett på natten, somnade jag nog av utmattning. Ljudet var liksom inte lågt, något jag kom att konstatera flera gånger under veckan.

Men nu var jag på plats och jag hade en veckas semester att se fram emot med okända äventyr att vänta!

Jag har tidigare besökt Sousse med Martina. Men det var var länge sedan. Den här gången hade jag bestämt mig för att besöka ön Djerba. Har sökt till den destinationen vid ett par tillfällen men av någon anledning har jag inte fått placering där så nu fick det bli semestertripp istället.

Den här dagen var det avresa från Rappestad vid halv nio. Hade varit inne på Eniro några dagar tidigare och tagit reda på att körsträckan var 240,9 km och det skulle ta 2 timmar och 22 minuter om jag åkte utan avbrott. Men eftersom jag gillar att ha gott om tid och man vet aldrig vad som ska hända på vägen så startade jag tidigt. Och det skulle visa sig vara klokt! Fast av rent ytliga skäl...



Nu ska ni får höra om mitt ytliga jag!
Jag använder sällan eller aldrig nagellack. Det sitter typ en dag och är helt bortkastad energi och tar dessutom evigheter att få att torka om man har fler än ETT lager!

Men så fick jag ett ryck häromdagen och hamnade på Åhléns hygienavdelning framför Dependhyllan (ett märke). Jag läste att man behöver underlack som är lite klistrigt och som skyddar nageln + själva nagellacket + ett överlack som skydd som man sedan fyller på från varje dag till var tredje dag för att nöta bort DET lagret istället för färgen! Det där har jag alltid tyckt var överreklamerat men var beredd att chansa. Jag valde - efter 15 minuters väljade - ett pärlemorvitt nagellack, neutralt och bra.

Avresedagen var det så dags att till frukosten starta detta  otroligt allvarliga projekt.
På med underlacket och det torkade ju fort. Efter kaffet drog jag på det första lagret med färg och det torkade på 20 minuter. Fixade lite mer och packade det sista och det blev dags för färg-lager nummer två. Och det var nu mina vanliga problem började. Det torkade "aldrig" !!! Tiden gick... och gick... och gick. Hade tänkt åka kl 8 och klockan snart halv nio och då penslade jag på överlacket som skulle torka snabbt. Men det funkar inte riktigt så som det var tänkt.
Det är nog INTE meningen att man ska göra NÅGONTING på en timme eller så, skulle jag tro. För det minsta jag gjorde blev det hack och smet av nagellacket - vilket slutade att jag stod i badrummet och tog bort allt jag gjort den senaste en och en halv timmen. Jättekul! Det gjorde att jag fick lite vatten på min kvarn- att jag visste att det var bortkastad tid och energi på en sån trivial sak som nagellack!

Men nu hade jag ju bestämt mig - och som vanligt när jag har bestämt mig så ger jag inte upp. Jag slängde på lite underlack och lät torka. Packade in i bilen och hade med färgen och överlack i bilen. Min tanke var att stanna då och då och ta det i omgångar med längre mellanrum för att se om jag kunde lyckas!

25 augusti - Möte på Espresso House med Eva som arbetar som frilansjournalist i Linköping.
Det var dags för Intervjun för Tidningen Tara, en artikel som skulle in under vinjetten: Vändpunkten. Samtalet kretsade runt depressionen 1993 och min väg tillbaka dit jag är idag. Och som alltid vid intervjuer är det svårt att liksom få MED allt man vill ha sagt även om den kändes bra efteråt.

26 augusti - Tam tara! Födelsedag.
Men det blev en helt vanlig dag, vilket är lite ovanligt för att vara mig som älskar att fira. Men det var en torsdag och två dagar före jag skulle åka till Djerba, något som gjorde att jag inte hade tid, tyckte jag, att fira födelsedagen. Det får låta vänta på sig till nästa år. Dagen passerar ju liksom oavsett.

Dagen kan sammanfattas med paket från Per med Trisslotter och jämrans god mörk chili/körsbärschoklad, jobb på Manpower hemma i Linköping, dryga sextio Grattis på FB och ett par gratulationssamtal.
Kvällen avrundades med lite god mat till Per och mig - och Jonzon.

Idag när jag kom ut till bilen för att åka till Manpowerkontoret i Norrköping fann jag en spännande varelse på min bil som PRECIS matchade färgen. Naturen är fantastisk!

Idag var det dags för Eltons dop i Domkyrkan. Det var en fin ceremoni, förrättad av Karin, prästen. Dopkaffet var sedan på församlingshemmet innan alla skiljdes åt. Här kommer bilderna från dagen.



I entrén möts vi av informationstavlor från olika tider.

.
Gamla altartavlan                             Nya altartavlan

.
Lite fler bilder från kyrkan, en scen från byggarbetsplats, tror det var 1300-talet (t v) och Livets träd (t h).


Hittade en speciell staty på golvet. En uteliggare. Iallafall såg statyn ut så på håll... Men det skulle nog illustrera en uttröttad pilgrims vila.

.
Svenska "nutids"sarkofager fick mig att längta tillbaka till antikens Egypten och sarkofagerna på Egyptiska museet i Kairo...


Hm... undrar vad Martina säger här... Det har jag helt glömt! Men hon verkar ju vara väldigt engagerad, tycker jag.


Millas kompisar Michelle, Jenny och Jenny


Milla läser bönen.


Ljuständning


Dopvattnet hälls upp...

..
Och stunden inne för El(d)ton-dop(p)

.
Elton visas upp för församligen.


Dags för en av psalmerna! Martina är synnerligen engagerade, ser det ut som!


Eltons farfar läser en av Bibelverserna...
Jag hade en annan men det var ju lite svårt att ta kort på sig själv in action så ni får la tänka er...


Karin håller upp Eltons dopbevis.


Och faddrarna får sina Fadderbevis.

.


En av tårtorna - den andra med de små skorna missade jag att ta kort på.


Millas kompis Jenny tar sig en koll fikabordet.


Eltons eleganta gammelmormor ska precis ta en kopp kaffe och lite tårta.


Paketbordet. Det var så klart öppning av alla paket av mamma Milla och pappa Jens men korten därifrån, ja, de blev liksom aldrig tagna. Förmodligen var jag djupt gripen av stunden *ler*