21 oktober - Flytt till Argos
Idag var det äntligen dags för tio dagar på egen hand. Det kändes bra. Mina planer var ganska lösa men två utflykter hade jag bestämt mig för i området runt Antalya. Mellan dom fick jag se vad jag hade lust med.
Argos hotell kändes genast rätt. Fräscha rum, gratis internet och lite grejer i badrummet. Bättre än några andra hotell på rundresan till och med. Det enda var väl att jag fick ett rum mot gatan och det var högljutt in mot klockan fyra på natten på gatan, för att avlösas av böneutrop en timme senare så sömnen blev det kanske lite si och så med. Jag fick erbjudande om att köpa upp mig men tyckte det kändes som en onödig utgift när jag hade utflyktsplaner.
Väderrapporten var förstås inte allför uppmuntrande men samtidigt var jag inte där för att sola och bada utan för att upptäcka mer av Turkiet. Fast det är klart, det gör ju inget om det inte regnar.
Innan jag gick på lunch tog jag en ny promenad runt i hamnområdet. Det var ganska snart gjort. Kaleiçi är inte så stort.
Det blev pizza med doggybag till lunch. Bra mat om jag ville ha något till mellis senare om jag inte hade lust att gå ut att äta middag.
Straxt ovanför hotellet låg den mest förtroendeingivande researrangören kom jag fram till. Jag var inne på ett par andra men det kändes inte riktigt rätt. Efter min upptäcksfärd på väg tillbaka mot hotellet klev jag därför in igen på U can travels kontor. Där bokade jag den första utflykten redan till morgondagen av Asle, en jättetrevlig ung kvinna. Turen skulle gå till Perge, Aspendos, och Side. Spännande!
Jag orkade faktiskt gå ut och äta. Men jag kanske skulle ha valt något annat än biff för den var rätt torr. Däremot var det lokala vinet väldigt gott. Man fick inte mycket i glaset men det var perfekt tempererat så det kändes rätt okej ändå. Och det där glaset avrundade min kväll.
20 oktober - Manavgat Gamla stan i Antalya
Inget nytt under solen. Vi kör mail-programmet först:
Dag 6 Antalya och gamla stan
Idag utforskar vi Antalya närmare. Medelhavsregionens provinshuvudstad har ett brett spektrum av kulturhistoriskt arv och naturliga skönheter. Efter en utförlig stadsrundtur ser vi på gamla stan i Antalya. De labyrintartade gränderna omgivna av bougainvilleor och de välskötta turkiska herrehusen i gamla stan förmedlar en unik känsla av mediterran vardag. Vid det efterföljande besöket i en smyckesfabrik och en lädermanufaktur har vi möjlighet att shoppa. (ca.80 km)
Dag 6 Antalya och gamla stan
Idag utforskar vi Antalya närmare. Medelhavsregionens provinshuvudstad har ett brett spektrum av kulturhistoriskt arv och naturliga skönheter. Efter en utförlig stadsrundtur ser vi på gamla stan i Antalya. De labyrintartade gränderna omgivna av bougainvilleor och de välskötta turkiska herrehusen i gamla stan förmedlar en unik känsla av mediterran vardag. Vid det efterföljande besöket i en smyckesfabrik och en lädermanufaktur har vi möjlighet att shoppa. (ca.80 km)
Och NBK:s program på plats:
Och idag förflyttade vi oss från Manavgat in till Antalya. Hotellet kom vi till först på eftermiddagen.
Manavgat igen.
Apelsinodling.
Höbalstillverkning.
Annorlunda skylt för en handelsträdgård.
Här ska Expo 2016 hålla till.
Innan vi kom till Antalya tillbringade vi tid ända fram till lunch på två demo-stopp. Först i juvelbutik där vi fick en visning och tid för shoppning. Det var jättefina grejer - som jag inte behövde.
Glömde ju fota i butiken men denna krims-krams-groda får illustrera besöket.
Sedan var det stopp på läderfabriken med modevisning. Den enda jackan jag ville ha kostade 1600€. Det var en sådan där supertunn, lätt jacka som kan rulla ihop och ha i en pytteliten påse/väska. Men en jacka för två månadsbudgetar, nej, den plånboken har inte jag - och inget behov av någon tunn skinnjacka heller, så det blev inget shoppat där heller.
Känns som väldigt bekväma skor att gå i, verkligen.
Efter dessa två stopp fortsatte vi in mot Antalya där vi skulle äta lunch i Kaleiçi, som är namnet på Gamla stan.
Ovanstående bilder är från busstransporten och promenaden ner till restaurangen.
Lunchen åt vi på en restaurang belägen i den gamla stadsmuren och ett av de tre vakttornen som fanns där under romartiden (200-talet). Det fungerade senare som ammunitionsförråd och sedan 1974 som restaurang.
En restaurang med spännande historia. Synd att inte maten var lika spännande för den var rent av tråkig. Vi hade att välja mellan kyckling eller grillad fisk och min kyckling var torr och den grillade fisken smakade visst inget. Servicen lämnade dessutom övrigt att önska när de dels kom med fel drycker, eller inte kom förrän maten var uppäten. Men jag åt iallafall så jag blev mätt.
Efter lunchen blev det en liten promenad i Kaleiçi, som fram till andra världskriget var det enda som fanns i Antalya. Här är lite bilder från den promenaden.
Hamnområdet som har sitt ursprung i Romartiden.
Stranden vid hamnen.
Efter den gemensamma promenaden fick vi lite tid på egen hand och då försökte jag hinna orientera mig lite inför min kommande vecka här.
Vy över den räfflade Minareten (Yivli Minare) från 1300-talet, ett av Kaleiçis landmärken.
Den blev lite märklig, bilden på klockstapeln (Saat Kulesi), ett annat landmärke som ligger nära Paşa Camii moskén. Jag tror båda dom byggdes i slutet 1700-talet, början 1800-talet. Det finns inga bra uppgifter om byggnadsår, tyvärr. Men jag är säker på att det var under Osmanernas tid.
Jag bestämde mig för att leta reda på Argos hotel, dit jag skulle flytta imorgon. Och efter lite sökande fann jag det. Jag gick in och presenterade mig så nu har vi bestämt att jag kan komma redan på förmiddagen. (Incheckningen är annars efter kl 14.). Det ser jättetrevligt ut.
Utsikt från plattformen över platsen där vi hade återsamling.
Här har du klocktornet, räfflade moskén och minareten till Paşa Camii samt en av portarna på samma bild.
Kvällens hotell låg i moderna delen av Antalya men det gjorde inget. Jag skulle ju bara bo här en natt. Mina medresenärer skulle lämna hotellet kl ett på natten och jag kunde lugnt sova vidare till nästa morgon.
Trevliga rum men kanske inte roligast utsikten.
Jag bestämde mig för att leta reda på Argos hotel, dit jag skulle flytta imorgon. Och efter lite sökande fann jag det. Jag gick in och presenterade mig så nu har vi bestämt att jag kan komma redan på förmiddagen. (Incheckningen är annars efter kl 14.). Det ser jättetrevligt ut.
Utsikt från plattformen över platsen där vi hade återsamling.
Här har du klocktornet, räfflade moskén och minareten till Paşa Camii samt en av portarna på samma bild.
Kvällens hotell låg i moderna delen av Antalya men det gjorde inget. Jag skulle ju bara bo här en natt. Mina medresenärer skulle lämna hotellet kl ett på natten och jag kunde lugnt sova vidare till nästa morgon.
Trevliga rum men kanske inte roligast utsikten.
19 oktober - Ürgüp Caravanseraj Manavgat
Då kör vi igen. Programmet enligt mailet från TTS:
Dag 5 Konya – Antalya
I regionen Kappadokien finns fler än hundra mystiska underjordiska städer. I en av de här labyrintliknande städerna undersöker vi hemligheterna i det underjordiska samfundet. Längs med den historiska silkesvägen finns en rad palats (serajer) från medeltiden. På ett besök lär vi oss mer om de sociala aspekterna om de här allmännyttiga byggnaderna. Resan fortsätter genom Taurusbergen till Antalya. (ca. 515km).
Dag 5 Konya – Antalya
I regionen Kappadokien finns fler än hundra mystiska underjordiska städer. I en av de här labyrintliknande städerna undersöker vi hemligheterna i det underjordiska samfundet. Längs med den historiska silkesvägen finns en rad palats (serajer) från medeltiden. På ett besök lär vi oss mer om de sociala aspekterna om de här allmännyttiga byggnaderna. Resan fortsätter genom Taurusbergen till Antalya. (ca. 515km).
Programmet enligt NBK på plats:
Det blev ju inget besök i någon underjordisk by. Som bekant gjorde vi det tidigare i veckan. Vi hade ett toalett/fikastopp på ett seraj men jag undrar fortfarande över det där med sociala aspekter som skulle avhandlas gällande dessa välgörenhetsinstitutioner...
Den här dagen var det avresa tillbaka mot kusten. Vi fick igår veta att vi inte skulle bo i Antalya den här natten heller utan ännu en natt i Manavgat. Vi skulle istället byta hotell igen nästa natt och bo i Antalya. Jag blev klart besviken. Det skulle alltså bli enbart EN natt i regionens huvudstad. Jag som hade räknat med tre när jag läst programmet (och läser det en gång till nu. Såg däremot att man har ändrat på hemsidan nu när jag var inne 21/11).
Och som vanligt var det tyst i flera timmar i bussen så jag kunde lyssna på mp3 eller slumra. Kändes mycket, mycket märkligt att vara på en tyst rundresa.
Det är fullt med pumpor på fälten. Undrar om alla ska vara med om Halloween?
Solen och molnen bildade vackra mönster på kullarna på väg ner mot Taurusbergen.
Karavanseraj
Vårt första toalettstopp var på en Karavanseraj och jag tänkte passa på att berätta var det var för plats. Vad jag känner till var det ingen välgörenhetsinrättning utan fungerade som hotell och restaurang för, i det här fallet karavanresenärer längs Sidenvägen. Här kunde dom vila sig. Den här vi stannade vid var uppförd på en plats där det hade legat en Seraj men nu var ombyggd så det var lite svårt att få en korrekt uppfattning över hur det hade sett ut en gång i tiden. Däremot hade vi ett annat stopp lite senare på dagen, som var återuppfört precis som det hade sett ut och enligt beskrivningen nedan.
En typisk karavanseraj var nämligen en kvadratisk eller rektangulär byggnad med yttre murar, en portal som var tillräckligt bred för att tillåta stora eller tungt lastade djur, såsom kameler att passera igenom. Gården var nästan alltid utan tak och mot innerväggarna fanns spiltor och kammare som rymde köpmänen, deras anställda, djur och handelsvaror. Här kunde man också köpa vatten och mat till både djur och människor. Det fanns tvättrum så handelsmännen kunde tvätta av sig vägdammet. De kunde också köpa djurfoder och annat att ta med sig på vidare transport. Serajerna låg en dagsresa ifrån varandra för att handelsmännen och deras dyrgriper skulle slippa ligga ute på natten. Och allt kostade pengar...
Serajer var av stor ekonomisk, social och kulturell betydelse för de regioner där de byggdes. Att föra resenärer tillsammans från öster och väster, underlättade utbytet inom kultur, språk, religion och seder som har blivit grunden för många av de kulturer i Centralasien idag. Det var dåtidens Mr Google, kanske?
Serajer var av stor ekonomisk, social och kulturell betydelse för de regioner där de byggdes. Att föra resenärer tillsammans från öster och väster, underlättade utbytet inom kultur, språk, religion och seder som har blivit grunden för många av de kulturer i Centralasien idag. Det var dåtidens Mr Google, kanske?
Det här karavanserajet (säger man så?) hade tak och kändes väldigt instängt.
Vi fortsatter vidare över platån mot Taurusbergen och vi åkte samma väg tillbaka som vi kom för några dagar sedan.
Varning för snö-skyltar fanns det längs vägen över Taurusbergen.
Detta Seraj var likt ursrpunget och jättefint. Det kostade 5 TL att gå in och ännu en gång ångrade jag mig att jag inte betalade och gick in när de andra ändå bara fikade eller handlade i turistbutiken.
Vid bussen hittade jag lite kändisar, såsom Osman I och Süleyman den magnifike.
Det har ju redan regnat en del så det är dags för skörd.
Majsen är redan skördad på de flesta ställen. Nu väntar man på att fåren ska komma ner från bergen och äta upp gräset. Men när jag såg de här torra fälten kom jag att tänka på något helt annat: Pappahammar. Så därför får du aktuell snutt som en liten oväsentlig bonus.
De som jobbar på fälten eller på byggen bor ofta i husbilar eller tält av presenningar.
In mot Konya fick jag se skyltar som handlade om att det råder förbud att dricka kranvatten.
I en tunnel fick jag se ett bekant emblem: Den tvåhövdade örnen - från början en hettitisk symbol som sedan har använts av en binge stater (Bysans, Romarriket, Österrike och Ryssland) och dynastier (i Armenien, Serbien, Montenegro, England, Skottland etc etc)
Fiffigt att ha uthyrningsstationer av cyklar. Hyr här, lämna någon annanstans.
Lunch
Vi åt lunch på en bensinstation. Sådär buffé, men jag hittade iallafall något så jag blev mätt.
I möbelbutiken bredvid restaurangen hittade jag ryschiga överkast som jag undrade över hur man kunde vilja ha det hemma.
Det fanns gott om sådan här gatustånd längs vägen.
Fikapaus i Taurusbergen.
Taurusbergen vid trädgränsen.
Seminomaderna höll på att flytta med sina djur, ner mot den varmare kusten.
Havskontakt igen.
Ett härligt fruktstånd på vägen ner mot Manavgat.
Manavgatfloden passerades vi över ännu en gång denna resa.
Och husens tak blev platta.
Hotellet vi fick bo på den här natten var jättefint - med jättedyrtoch märkligt spafolk..
Det här var vårt hotell näst sista natten.
På första hotellet vi bodde blev jag erbjuden 90 minuter Turkiskt hamam för 39€. Idag när jag bokade, visserligen VIPbehandling med kaffe så kostade det mig 70€. Jag vet inte vad jag tänkte på. Men det blev bokat och klart iallafall. Jag åt en snabb middag och gick sedan iväg.
Det började bra men plötsligt mitt i behandlingen går massösen ut och kommer tillbaka med en man som berättar att massösen hade informerat honom om att jag hade väldiga problem och borde köpa till lymfdränage också. Men vad f-n! Där låg jag naken under ett badlakan, omtöcknad efter den första massagen och så skulle jag fatta beslut om en TILL massage.Jag kom av mig helt och så förstås Okej, om det nu var så illa ställt.
Men det där var garanterat uträknat, det förstod jag efteråt, när jag fått reda att han hade gjort samma sak med en annan resenärs fru! Jag tog upp det med den här mannen som jag fattade var förestånader. För jag var verkligen upprörd. När jag frågade om han brukade klampa in hos kvinnor så där, förklarade han att vi båda hade haft väldigt tjocka vader. Män råkade inte ut för samma problem. Och detta var för att vi hade suttit länge i en buss från Kappadokien. Hur visste han att vi kom från Kappadokien idag? Nu hördessutom till saken att mina vader jämte handleder och vrister är det absolut smalaste på denna kropp och vaderna var allt annat än svullna. Det där var bara bullshit! Det var enbart överraskning för att skrämmas.
Inga svullna vader här inte och har heller inte varit på flera månader!
Jag kom irriterad från Spa vid halv elva och gick och la mig direkt. Nästan dags var rundresans sista dag för mig. Det var nästan så det kändes skönt att jag skulle ha tid på egen hand nu. Och imorgon skulle jag äntligen komma till Antalya!
18 oktober - Mattor, Göreme, frukt, Sinasos
Frukost och ut med väskorna. Här var det ingen som fixade insamling av dricks eller fixade bellboys. Du fick dricksa själv och ordna hämtning av väskan själv. Nu tog jag mina själv och gjorde som alla andra.
Så här såg programmet för dagen ut från mailen.
Dag 4 Kappadokien – Munkdalen
Färden fortsätter till Munkdalen där vi – omgivna av vingårdar och aprikosträd – beger oss in i en magisk värld. Unika stenformationer i en omväxlande färgprakt ger oss oförglömliga ögonblick. Den här fantastiska naturupplevelsen är rena gåvan till entusiastiska fotografer. Resan fortsätter till den ”gömda byn” Sinasos med sina gamla grekiska herrgårdar som inbjuder till en trevlig promenad. I ett traditionellt mattknyteri upplever vi det fascinerande, månghundraåriga konsthantverket att tillverka mattor. De handknutna mattornas mångfald, stil och färgprakt kommer att begeistra dig (ca. 60 km).
Och så här såg NBK:s program ut på plats.
Och som du kommer märka hade man vänt deras dag 4. och 5. För idag kom vi till Göremes utomhusmuseum.
Vi lämnade hotellet halv åtta.
Mattor
Minnet är bra men kort ibland. Jag kommer inte ihåg namnet på stället vi var på men jag minns att vår ciceron på mattutställningen berättade att det var det äldsta någonting. Har försökt googla mig till namnet men inte lyckats. Om jag får det till mig sticker jag in här och uppdaterar.
Vi besökte iallafall silkestrådtillverkningen och deras showroom där det satt kvinnor som arbetade med att väva mattor, dels i silke, dels i ull. När sedan själva visningen av olika mattmönster gick av stapeln fick vi inte fotografera så det blir inga andra bilder än från första två rummen. Jag tror nog att ni överlever ändå.
Kollektivets kvinnor arbetar hemma med att väva mattor och som sedan säljs i den här butiken.
Göreme utomhusmuseum
Från de dyra mattorna, för de var verkligen jättedyra, åkte vi upp till Göremes utomhusmuseum. Platsen finns på UNESCOS världsarvslista sedan 1984. En av de två första UNESCO-platserna i Turkiet faktiskt. Området består utav en massa kapell och kyrkor med en del väldigt välbevarande fresker från perioden mellan 900- och 1100-talen (Kyrkorna är oftast äldre). Eftersom vi inte fick någon guidning alls här köpte jag en Audioguide för 15 TL så jag fick veta vad jag såg.
I min iver att se så mycket som möjligt gick jag inte in i Svarta kyrkan och det tror jag så här efteråt, var dumt. Jag skulle nog ha lagt 10 TL plus lite tid där eftersom den är den mest kända i området. Ja, ja. Det får jag väl ta någon annan gång. Däremot var jag inne i den finaste innan jag gick till bussen. Den ligger nämligen utanför området.
Den 6-7 våningar berget till vänster om ingången till museet kallas "nunnekloster". Tyvärr var det avspärrat så man inte kunde gå in. Jag avverkade istället St.Barbara-, Elmali- (Äpple-) och Yilanli- (Orm-)kyrkan
Det är här uppe jag kunde ha gått in i själva Svarta kyrkan. Men det utanför var också spännande.
Utsikt mot klostrets baksida.
Polisen var som vanligt inhysta i en grotta.
Tuppen med sina hönor sprätte runt nedanföre museet.
Idag åt vi lunch på en lite mindre restaurang med bestämd meny. En sallad, någon slags lammgryta med ris och någon söt kaka (som jag inte åt). Maten var klart godkänd, tyckte jag.
Frukt
Vår lokalguide tyckte att vi skulle åka och köpa frukt efter lunchen. Och i ett hastigt ögonblick föll jag för köpivern och köpte jordnötter med havssalt och torkade jordgubbar för dyra pengar. Jag tror nog att jag kunde ha köpte billigare i Sinasos en halvtimme senare. Men, men. Det må vara hänt. Ibland kan man göra goda gärningar också och jag fick ju något för pengarna!
Sinasos (numera Mustafapaşa)
Under Osmanska riket hade Sinasos en befolkning bestående av greker, karamanlider (turkisktalande, grekisk-ortodox folkgrupp från regionen Karaman) och turkiska muslimer. Det var en rik stad som baserades på handel med skaldjur och kaviar. År 1924 bestämde beslutsfattare i Grekland och Turkiet att man ska byta befolkning. Greker och karamanlider tvångsförflyttades till ön Evia i Grekland medan stadens invånare ersattes av bulgariska muslimer och turkar från Kastoria, stad i norra Gerkland. Och från att ha varit en rik stad förlorade den sin glans till det vi ser idag. Trist historia.
Under Osmanska riket hade Sinasos en befolkning bestående av greker, karamanlider (turkisktalande, grekisk-ortodox folkgrupp från regionen Karaman) och turkiska muslimer. Det var en rik stad som baserades på handel med skaldjur och kaviar. År 1924 bestämde beslutsfattare i Grekland och Turkiet att man ska byta befolkning. Greker och karamanlider tvångsförflyttades till ön Evia i Grekland medan stadens invånare ersattes av bulgariska muslimer och turkar från Kastoria, stad i norra Gerkland. Och från att ha varit en rik stad förlorade den sin glans till det vi ser idag. Trist historia.
Hemfärd
Liksom igår kom det ett par regnskurar.Och liksom igår kom värsta regnskuren på väg tillbaka mot hotellet. Inte för att det skulle gå någon nöd på mig som hade regnponcho, men många kom utan både regnkläder och paraply. De hade utgått ifrån att det skulle vara bra väder eftersom de åkte söderut. Men det vet ju både du och jag att det hör inte alls ihop. Här är det regnperiod.
Regnperiod, höstligt och lite kallt - som hemma alltså!
På kvällen var det Kappadokisk show. Den valde jag att inte följa med på på grund av tidigare erfarenheter av pinsamma lokala evenemang, så jag stannade kvar på hotellet. Några som jag mötte på min väg från middagsbordet var nöjda med kvällen (som bjöd på fri dricka åt alla) och berättade hur trevligt det hade varit när två i gruppen hade blivit utklädda till kung och drottning.
Satt vid ett väldigt tomt middagsbord - och det kändes väldigt okej.
Regnperiod, höstligt och lite kallt - som hemma alltså!
På kvällen var det Kappadokisk show. Den valde jag att inte följa med på på grund av tidigare erfarenheter av pinsamma lokala evenemang, så jag stannade kvar på hotellet. Några som jag mötte på min väg från middagsbordet var nöjda med kvällen (som bjöd på fri dricka åt alla) och berättade hur trevligt det hade varit när två i gruppen hade blivit utklädda till kung och drottning.
Satt vid ett väldigt tomt middagsbord - och det kändes väldigt okej.
17 oktober - Familjen Uçhisar Duvdalen Ortasihar Munkdalen Çavuşin Avanos Kärleksdalen Dervischerna
Bättre sent än aldrig här kommer lite fortsättning på studieresan i Turkiet. Och när jag nu läste de andra inläggen insåg att det är mest jag som tillägger så jag skippar raden: Mitt tillägg från och med nu. Det blev lite tjatigt.
Men vi börjar så klart med vad som stod i programmet jag fick på mailen.
Dag 3 Kappadokien – Göreme – Cavusin
Vulkanutbrott och vind har genom årtusendena skapat ett fantastiskt landskap med bisarra sandstensformationer. Redan för 2000 år sedan började regionens befolkning att skapa sina hem, kyrkor och underjordiska städer i mjuk sten. Utomhusmuseet i Göreme (UNESCO-världsarv) med sina många kloster, grottkyrkor och väggmålningar är höjdpunkten på alla resor till Kappadokien. Som avslutning på dagen är vi inbjudna till den idylliskt belägna byn Cavusin på en välsmakande kopp te (ca. 60 km).
Och så här stod det i NBK:s program som vi fick på plats.
Och så här blev dagen. Och, ja det blev många namn i bloggtiteln. Men namnet Kappadokien säger inget om de områden som där finns, serrö.
Frukost i mörkret. De glömde tända upp när frukosten startade kl 6. Jag satt väl kanske en kvart innan någon kom och upptäckte att det faktiskt var någon i restaurangen.
Inte långt från Ürgüp ligger det mest fotograferade stället i Kappadokien. Det är klippformationer som har flera namn på svenska: Féskorstenar, Hoodoos, Jordpyramider. Det är bara att välja vad du vill kalla dem, alltså. De består, oavsett namn, av packad tuff som eroderat av vind och vatten, så att bara taket av basalt ligger kvar. Just den här gruppen kallas för Familjen (mamma pappa, barn).
Tuff är typ en bergart som bildas under ett explosiv vulkanutbrott. Då skjuts sten, aska, magma och andra material ut och när de sedan faller till marken, komprimeras och liksom cementeras - då kallas det tuff. Det används bland annat till byggsten och kattsand. I Kappadokien snackar vi om vulkanutbrott för åtta miljoner år sedan.
Bild från samma område som Familjen.
Hittade också en lite fin brevlåda.
En marknadshund spankulerade och sträckte ut sig efter en liten sovpaus.
Klippan är högst punkten i Kappadokien och syns på långt håll. Uppe på toppen av kullen ligger ett slott och en legend berättar om att dvärgar brukade bo där på grund av de smala och låga tunnlarna som finns där.
Det var också på håll vi fick se den när vi stannade i Guvercinlik (Duvdalen).
Husen som finns runt klippan är delvis grottor med moderna tillbyggnader. Det finns till och med hotell där du kan bo så. Vore lite fränt!
Guvercinlik (Duvdalen)
Här finns en vandringsled, ca 4 km lång, Om jag kommer hit någon mer gång så skulle jag nog satsa på att gå den.
Ja, området gjorde skäl för namnet. Det var gott om duvor.
Jag är osäker om det var här vi var. Det framgick inte. Jag har använt Mr Google och kommit fram till att det var nog här vi var. Vi stannade iallafall och fick besöka en sexvåningsskorsten som fungerat/fungerade som bostad och där man kunde dricka té hos ägaren. Själv skippade jag téet och undersökte området lite mer istället. Här fanns också ett par grotthotell.
Göreme panoramastopp
Mer om Göreme beskriver jag i annat inlägg. Här får du bara en översiktsbild och lite från turistfällemarknaden.
Paşabag (Munkdalen)
Namnet kommer från den tiden då munkar grävde ut rum i skorstenarna för att gömma sig här under 300-talet. Dessutom hittar du pelarhelgonet St. Simeons kyrka bland grottorna här.
I Turkiet berättar man om att det var här Simeon den äldre slutade sina dagar på toppen av en pelare. Det är nog inte helt korrekt då det står i all faktalitteraturer om honom och en pelare nära Aleppo i Syrien. Men oavsett är området klart coolt!
Namnet kommer från den tiden då munkar grävde ut rum i skorstenarna för att gömma sig här under 300-talet. Dessutom hittar du pelarhelgonet St. Simeons kyrka bland grottorna här.
I Turkiet berättar man om att det var här Simeon den äldre slutade sina dagar på toppen av en pelare. Det är nog inte helt korrekt då det står i all faktalitteraturer om honom och en pelare nära Aleppo i Syrien. Men oavsett är området klart coolt!
Lite mer om den grabben kanske kan vara av intresse? Simeon levde ett asketiskt liv nära Aleppo på 400-talet när rykten om mirakel han utförde började sprida sig. Störd av all uppmärksamhet av folk som kom och ville ha en massa förböner och råd, började han leva på toppen av en cirka två meter hög pelare som hade lite platt översida, men blev störd där också. Han flyttade därför till en skorsten som var drygt femton meter hög. Därifrån klev han bara ner för att få mat och dryck av sina lärjungar. Men två gånger om dagen höll han predikan från sitt torn. Pilgrimer kom och lyssnade och en del följde hans exempel och flyttade upp på en pelare de också. När han dog, vid 37 års ålder krävdes 600 soldater för att skydda kroppen eftersom alla ville ha en bit av detta helgon med sig hem. Ja, jag säger då det. Vad folk kunde och kan hitta på när det gäller idoldyrkan!
Han firas 1/9 av östra ortodoxa och östliga katolska kyrkor, och 5/1i i romersk-katolska kyrkan.
Det var ett spännande område att vandra omkring i så jag hade önskat att det var längre än en timme.
Stort, slamrigt men trevliga "normala" toaletter.
Çavuşin med Johannes döparens kyrka från 400-talet
Byn har lite färre än 1000 invånare idag. Här har det bott människor från cirka år 5900 f Kr och runt 1900 f Kr kom assyriska kungar för att startade handelkolonier. Hettiter, perser, greker, romare, bysanter, seljuker avlöste sedan varann. Sedan 400-talet ligger den största grottkyrkan i Kappadokien här. Man får kliva i trappor upp och passera över en något ranglig träbro för att komma över men jag tyckte det gick bra, jag.
Jag undrar vad som hände 1962...
Det blev tid att köpa en kopp kaffe eller té om man inte ville gå upp till kyrkan.
Har försökt hitta namnet på den här men inte lyckats. Vet du? Släng iväg ett mail gärna.
Annorlunda garage, va?
På väg från Çavuşin mot Avanos hittade jag Gyllene måsen.
Avanos
Keramik har producerats i Avanosområdet i århundraden och några av de tekniker som fortfarande används går tillbaka till hettitiska tider. Det var också hettiterna som namngav staden "Zu avtar" och det blev "Venessa" under bysantinska riket.
Avanos är känd för sin keramik.
Röda floden (Kizilirmak, tidigare Halysfloden) varifrån man tar leran till keramiken i staden.
Bağlıdere (betyder vinstocksdalen men kallas även för Ask Vadisi - Kärleksdalen)
Dukanske ser liknelsen?
Vy mot Röda dalen.
Dom dansande Dervischerna
Innan utflyktsdagen var slut åkte vi till Göreme för att se De dansande Dervischerna på Grotteatern (Dervischhuset). Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till de här männen som dansar runt, runt. Väldigt svårt att förklara. Fast jag vet att jag kan missa det nästa gång. Nu får det räcka med dervischer för min del, efter att ha sett dom i Egypten varannan vecka under Nilenkryssningarna, i Marocko och nu här.
Efter showen kunde man gå in och få ett glas juice och köpa souvenirer. Bland annat hade de vykort med de sju grundpelarna på olika språk. Dessvärre inte på svenska. Men jag fick, trots fotoförbud, lov att ta kort på tavlan med dom samma. Kan man ha använt Google översätt, månne?
Efter showen åkte vi till hotellet, åt middag och snart var det dags att sova och invänta en ny dag.
