Vad hände sen då?
Ja, nog blev min vinter och vår spännande och intressant alltid. Kom så betar vi av tiden fram till och med maj, vettja.
FEBRUARI
Efter operationen slogs mitt immunförsvar ut uppenbarligen. Den 20e februari vaknade jag med en boxares ansikte varvid jag hade svårt att känna igen mig i spegeln.. Tyckte mest att jag såg en Rocky Balboa.
Efter operationen slogs mitt immunförsvar ut uppenbarligen. Den 20e februari vaknade jag med en boxares ansikte varvid jag hade svårt att känna igen mig i spegeln.. Tyckte mest att jag såg en Rocky Balboa.
Eftersom det var ansiktet som drabbats blev det akuten (efter att ha konsulterat 1177)... som skickade mig till vårdcentralen... som skickade hem mig med dunderkur av Kortison och Antihistamin då man misstänkte akut allergi mot någon av mina mediciner. De skulle, med uteslutningsmetoden, bytas ut var 8e vecka. Liiite långdraget eller hur? Men vad göra? Och någon kraftig reaktion har inte inträffat sedan tredje bytet. Så det är ju bra.
Annars har jag, liksom Royne Mercurio (pappa till Herregud & Co) en annan teori.
MARS
Den 5 mars bokade jag en resa till Rhodos (Äventyret Falleri, Fallera, Faleraki). Inte bara för egen del dock. Den här gången skulle jag åka med Martina, Milla och alla fyra barnbarn... Ja, så var det tänkt. Men saker ändrar sig. Martina blev gravid och skulle vara höggravid vid resetillfället och kände inte att hon orkade resa. Istället kommer Martin (Millas särbo) med. Men jag är helt säker på, att även om det inte blir som det var tänkt från början, kommer det bli jättebra.
Nåväl. Den 12 mars kom Vinterkräksjukan som ett brev på posten. Så det blev två sjuktillfällen inom en månad. Helt galet! Det resulterade därför i hälsosamtal på jobbet hahaha Frågor som; Hur trivs jag på jobbet och hur mådde jag egentligen? Ja,hahaha, det var ett kul möte! Varför? Jo, för att jag alltid anser mig frisk - men kan erkänna mig vara lite trött ibland. Jag är inte beredd att låta kroppen bestämma vad jag kan eller inte kan göra. Här är det hjärnan som har kommandot än så länge, serrö.
Året startade annars med Pokénader många, långa och varje dag. Flera mil i veckan, faktiskt. Först genom vinterlandskap...
Sen genom vårlandskap...
Många roliga tillägg kom i spelet.
Och det blev en och annan raid med andra Pokémonfans. (Ja, vi samlas fortfarande i klungor och använder Discord för info vart.)
Och en rad nya förändringar hamnade ständigt i min väg. Som jag skrev i ett tidigare inlägg - mitt liv på svensk mark är inte mindre spännande - bara annorlunda! Försök hänga med i svängarna för nu går det fort.
På jobbet svarade jag först som vanligt i telefon, på mail och fick snart chat.
Den 29 mars fick jag följa med som ambassadör för Releasy på Kompetensmässan i Norrköping, med Onboarder Elsa, Rekryterare Evelina och Platschef Anna-Lena...
Den 29 mars fick jag följa med som ambassadör för Releasy på Kompetensmässan i Norrköping, med Onboarder Elsa, Rekryterare Evelina och Platschef Anna-Lena...
APRIL
Mjärdevi motionsrace startade 8 april (och skulle hålla på till 19/5) och Releasy var med. När jag registrerade mina poäng insåg jag vad mycket jag redan gör - som inte räcker ända fram. För jag måste tyvärr erkänna att istället för att gå ner i vikt har jag nog gått upp fem kilo sedan hemkomsten i december. Provade att vara vegetarian igen, men näe det funkar verkligen inte.
Den 9 april var jag på Hårboden i Vikingstad för att börja förvandlingen mot gråhårig. Ja, jag hade bestämt mig för att bli helt grå, faktiskt. Det har dock gått över sedan dess, så de ljusa slingorna får stanna kvar hehe
Lördag 13 april var det Hazard med tjejgänget och inte nog med att vi bokade nästa tillfälle som vanligt, utan den här gången bestämde vi oss för att boka Ullared Halloweenhelgen och att bo i Storstugan där.
Den 15 april öppnade antagningen för hösten och jag sökte ännu en gång till Arabiska på distans. I juli kommer antagningsbeskedet och om jag kommer in igen så blir det att plugga i höst. Tiden har jag. Jag jobbar 8 timmar och det finns 16 timmar kvar per dygn, ju.
20e maj släpade jag hem ett växthus och bottenplatta till pallkrage från Jula. Jag undrar fortfarande hur jag tänkte där. Att ta med det på buss, liksom. Jag var nära att beställa en taxi när en välbekant busschaufför sa till mig att kliva på bussen till Skäggetorps centrum. Där viftade han på 1ans chaufför som snällt väntade på mig och tog med mig till Åbylund. Men aldrig mer, säger jag. Aldrig mer.
Växthuset och plattan skulle till odlingarna i Nykil. Jag sådde även grönsaker i Rappet. Och så fick jag två odlingslådor i Gottfridsberg genom Stångåstaden. Många experiment skulle det bli detta år.
I förra inlägget beskrev jag att jag hade alldeles för mycket fritid och att jag därför jobbade ideellt på Friskis. Men jag tyckte att jag fortfarande hade tid kvar som inte användes till något vettigt och jag har ju redan förklarat hur jag tycker att Tid ska förvaltas väl. Därför bad jag om att få gå upp till heltid på jobbet. Det var inga problem. Kanske det var just detta beslut som utgjorde basen för allt som hände sedan? För jag blev snart tillfrågad om jag ville bli extra resurs till Onboarder och HR men samtidigt ha kvar Kundtjänstjobbet. Du förstår säkert att jag tackade Ja till det! Så jag blev resurs till Elsa den 25 april och den 30 april blev jag resurs till Evelina.
MAJ
Mina timmar i Kundtjänst blev allt färre, och i maj befann jag mig plötsligt på Kandidatdag med Uniflex, hade föreläsningar på fyra av Arbetsförmedlingarna i länet, besökte LBS gymnasium för att prata med elever som skulle ta sin examen, läste jobbansökningar, hade telefon- och personliga intervjuer, hade Trivsel -och Exitsamtal och var backup på Introduktionskursen.Så jämrans kul, alltså!
Under denna månad kom det upp en ny annons på monitorn på jobbet. Teamledartjänst ledig på Plan 2. Du som känner mig väl kanske minns att den tjänsten har varit ett mål sedan 2015. Jag var inne och vikarierade ett tag, men som timanställd frilansare så kanske jag inte var direkt lämplig för en sådan tjänst. Nu var jag tillsvidareanställd och dessutom på heltid. Och skam den som ger sig! Jag skickade in min ansökan utan förhoppningar.Jag var totalt inställd på att det inte skulle bli något, precis som de andra gångerna.
Den 14 maj kom jag iallafall in på intervju -och den 23 maj fick jag jobberbjudandet! Jag tappade hakan av förvåning eftersom jag misstänkte att jag bara skulle in och få en förklaring till varför jag inte fick jobbet. Och jag tror minsann allt att jag fällde en glädjetår. Det var liksom ännu en nådd milstolpe i mitt liv. Det kanske är svårt att förstå med tanke på mina tidigare lyckosamma karriärer - men så var det iallafall.
Redan sista veckan i maj smög jag mig in i Team 8128, avvecklade HR/Onboarderuppdragen och Team 8128 hade första AW:n den 30 maj, dagen innan jag skulle tillträda. Och jag kände, att det här blir bra, det.
Då far vi in i 2019
Jag fick många frågor gällande mitt beslut att inte resa tillbaka till Malaysia i januari. Hade jag blivit allvarligt sjuk igen, undrade man.
Ja, ett tag var det en misstanke. Jag hamnade nämligen återigen akut på operationsbordet den 4 januari. Svaren på proverna skulle dröja 2-3 veckor och eftersom det nu förelåg hög osäkerhetsfaktor avsade jag mig uppdraget. Ville livet säga att det var dags att stanna hemma kanske?
Nåja, hemma och hemma. Martina, Albin, Simon och katterna Flis och Lovis bodde ju hos mig sedan maj 2018 efter separation - och vid hemkomsten i december samma år blev jag sambo med x-make/särbo. Inte optimalt men det funkade rätt bra om än lite besvärligt. Kollektivtrafiken in till Linköping från landet lämnar övrigt att önska till exempel.
Nu kanske du undrar varför jag var tvungen att ta mig in till stan?
Ja, negativa provsvar kom så småningom, och det var ju positivt. Inte dags att plocka ner skylten än, alltså!
Men du förstår, när något typ radikalt inträffar i mitt liv stannar jag upp. Ja, en kort stund iallafall. Man kan ju inte vänta för länge hehe Så jag tänkte en stund. Det jag kom fram till var, att jag skulle bli kvar hemma och jobba på Releasy igen. Fast det visste ju inte DE om förstås. Men jag åkte dit, undrade om det fanns möjlighet - och det gjorde det!
Så den 4 februari var jag tillbaka på Kundtjänst för myndighet och resebolag i ett team med kända och glada ansikten. Underbart!
Men jag gick tillbaka på 80%, tog ut lite Tjänstepension och hade alldeles för mycket fritid. Vi ansvarar trots allt för 3.600 sekunder i timmen att förvalta på bästa möjliga sätt. Eller 86.400 sekunder på ett dygn. Eller 31.536.000 på ett år 🤭 Så jag sökte och fick ett ideellt arbete - i receptionen på Friskis City, fick utbildning i rutiner, HLR och fast pass söndagseftermiddagar. Jättekul!
Att mitt beslut att bli hemma var ett bra beslut visade sig flera gånger under vinter/våren. Men det tar vi i nästa inlägg, tycker jag, nu när jag fått upp farten 😉
Time goes by...
Ja, det är väl bekant att det där att göra 'sen', liksom aldrig vill dyka upp.
Så många gånger jag har tänkt, att NU ska jag bli lite bättre på att prioritera bloggen. Och så kommer livet emellan och tycker det finns viktigare saker att göra.
Men skam den som ger sig! Jag ger mig nu in i mikrobloggandet istället och gör inte så stor sak av det, då kanske det blir av. För då kan jag enkelt blogga från mobilen 🤪
Nåväl, efter moget övervägande får det bli en kort summering från 2018. Anledningen är helt enkelt alla rundresor jag hade som Graubetrotter det året kommer ta alldeles för lång tid att skriva om, och då är ju risken att det inte blir så många inlägg skrivna nu heller.
För så här var mitt schema för 2018.
*Malaysia, Kroatien, Montenegro, Bosnien-Herzegovina för Albatros.
*Rundresor i Jordanien och Senegal för Rolfs Flyg & Buss.
*Högsäsongsguide i Alanya,Turkiet för Airtours.
*Rundresa med amerikanare i Skandinavien för Gate 1.
Och så några extra turer till:
*Bali i Indonesien
*Siem Reap i Kambodja
*Düsseldorf i Tyskland
*Genk i Belgien
*Warszawa i Polen.
Ej att förglömma Birkakryssning med barn och barnbarn...
... Och för Rolfsbuss där jag föreläste om "mitt" Jordanien.
Och så flög jag med Naima till Köpenhamn.
Mellan mina resor var det som vanligt familj och vänner i fokus.
Ja, 2018 var ett fantastiskt år som jag med stor glädje kan se tillbaka på! Och om livet vill kommer inlägg vartefter från allt jag gjort det året 😉 Det finns en hel del opublicerade bilder kvar. som du kanske förstår.
Men.... dags att ta tag i 2019, eller vad säger ni? För det kan jag säga, det har inte varit mindre spännande - bara annorlunda!
