18 mars - LHC går till SEMI-final!


Dagen började med att jag konstaterade att snön låg kvar! Läskigt!

Idag skulle jag åka med Per till US och Ortopeden och vara lite Personlig assistent till mannen i mitt liv. Han skulle på uppföljning med sitt brutna ben. Förra gången var det försenade en timme så jag och Jonzon åkte iväg till Sibylla och delade på en korv och tog en tur i skogen. Det är ingen idé att ens FÖRSÖKA hitta en parkeringsplats på US. Urusel planering gör att att det inte finns tillräckligt med platser för antalet besökare på ett Universitetssjukhus. Vet inte vet som ansvarar för det men dåligt är det iallafall. Men vi löste ju problemet med att jag skjutsade och kunde åka iväg och vänta. Vet inte hur andra gör.

Iallafall. Jonzon och jag åkte till Sibylla och fick låna deras parkering.

image714

I skogen precis bredvid tog vi sedan en promenad.

image721

Och Jonzon hittade självklart något läskigt att rulla sig i.
Först nosa - sen rulla - sen skaka av.
Jag forskade inte i vad det var för telefonen ringde och Per var klar. Det hade tagit 15 minuter! Så typiskt haha

image715..image716..image717


Per ville ha hjälp på Systemet så vi åkte dit. Och att handla med Per är rena Actionthrillern. Han veckohandlar på Maxi på 15 minuter - jag på 2 timmar (man kan ju MISSA något extrapris annars hehe). Och på systemet tog det max 5 minuter och då ingick att stå i kö! Fascinerande! Men då förstår ni varför bilderna är suddiga, va?

image718..image719

Idag skulle jag jobba kväll. Det var LHC- Djurgårdens fjärde match. Idag kunde det avgöras.
Scart hade fått nys om att man gick på matchen på egen risk och satt gömd i väskan hela kvällen hihi

image722

Och det här var min utsikt hela kvällen. Två stolpar mitt i. Nr 42, som jag hade, finns inte haha. Gillar Cloetta Centers bokningssystem. Visar verkligen på när saker inte fungerar och vad som händer med dubbelbokningar och bokningar på platser som inte finns. MEN det är ju bara att gilla läget!
När Carro skulle höra efter om säsongsbiljetter till nästa säsong fick vi veta att de skulle byta bokningssystem och inte visste när säsongsbiljetterna skulle släppas - och DET bådar ju gott för framtiden. Och då blir ju andra säkert glada - själv är jag inte i Sverige.

image723

Och jag hade fått låna en LHC- halsduk för att visa min lojalitet mot linköpingslaget...

image748

Till matchen hade vi fått ta med mat. Det är viktigt att ladda ordenligt innan matchen. Idag; Kinamat!

image724

Det blev mycket VÅGEN den här matchen och kameran hade svårt att hänga med.

image725..image726

Och många LHC mål blev det!

image727


Uppmärksammade i hissen på vägen hem (Matchen slutade 4-2 till LHC) en lite käck omändring på skylten haha. Notera rad nummer två uppifrån.

image728

Vi var hemma straxt före elva. Då hade Nancy blivit förkyld och det blev dags för lite varmt té och att kurera sig.
Jag hade bjudit på Mungo... ja, vad de nu heter som ska vara bra vid halsont med smärtlindring...de som bedövar tungan o inte halsen istället. Men det var inte tillräckligt. Bara att avvakta till morgon dagen således.

Efter arbetspasset möttes jag av en VÄLDIGT glad hund som ville ut på promenix!



9 mars- Jag STÄDADE på jobbet idag

kommer till det snart.

Vaknade TIDIGT som vanligt.
Ibland när man FÅR och VILL sova lite längre - så KAN man inte. Det är väl märkligt, det där.
AJa, åt frukost och hade sällskap av en bedjande Jonzon som GÄRNA vill ha lite kalkon...

image677

Var ute med Jonzon och pluggade lite Samos-kunskap (som vanligt numera)

image678..image679

Snart var det dags att åka till jobbet.Bullen och Carro har redan hunnit bli bästa vänner...

image680

. och jag dammsög och tvättade lite golv för att minska risk för damm.

image681


Varvid Bullen visar att han funnit sig väl tillrätta och tagit Silvers korg i besittning!

image682

Jag la in lite program i Carros nya dator innan jag slutade.

Ännu en dag till ända...


8 mars- Foten har svartnat... ska den ramla av på hockeymatchen?

haha ja. Nu är ju inte jag den som kolla på mina skador hela tiden. Men idag föll det sig så att jag vände blicken nedåt och fick syn på en blåsvart fot från vad till tår. Då blev jag nästan lite rädd, du!
Och inte hade svullnade heller gett med sig. Men det hade jag kanske kunnat gissa - om jag funderat på saken -för jag haltar fortfarande och kan inte vrida foten inåt. Men som sagt, jag funderar inte så mycket på krämpar.

image660

Dessa fötter hindrade mig således icke ifrån att leva mitt liv hehe.

Idag skulle jag jobba dag. Och på eftermiddagen skulle vi på Hockey och se LHC spela mot MORA i sista matchen innan kvartsfinal. Mora skulle bli tvungna att vinna och det skulle bli strid på kniven.

När vi kom till Cloetta center stod ett något udda fordon utanför. De skulle ersätta IS-bilarna som gör iordning isen.

image672

Men det trodde du väl inte på hoppas jag. De stod nog där i reklamsyfte, trots allt. Alla vill väl ha en John Deere?

Idag hämtade Carro och Nancy sina matchtröjor. Nr 80 Weinhandl, stod det.
Och bara för den skull tyckte de att jag skulle låna deras ena LHC-halsduk för att visa lite extra stöd idag.
Upptäckte då bokstäverna LIN - samma som Carro kallas av sina föräldrar ibland.
Lite kul, tyckte jag och fotograferade förstås. haha

image673

Matchen blev rolig att titta på. Det hände en massa på isen.
Men roligast var nog kanske FÖRE. Kortet här är taget FÖRE, när det var lugnt och harmoniskt. Jag hade fått tag i en STOR mugg (4 dl) att ha kaffe i och Carro en hälften så stor. Och jag passade på att smaka på hur kaffe smakar genom sugrör - ingen höjdare tycker jag. Det blir inte riktigt samma smak... eller så är det bara inbillning.

image674


Men åter till matchen INNAN matchen, om en säger.
Det visar sig allt som oftast att bokningssystemet inte fungerar och man dubbelbokar platserna. Detta innebär att vi var 5 personer som hade nummer 43. Intressant värre. Blev lite kalabalik där. Och den som BRUKADE stå vid handikapp var inte där. Istället stod en lätt förtvivlad matchvakt som inte visste så mycket. Efter mycket om och men (och himlande med ögonen bland annat åt mig som tillät mig att bli lite upprörd över andras bemötandet, faktiskt - och ni som känner mig vet att det inte sker särdeles ofta!)

Men HOCKEYmatchen kom igång och vi flyttade på oss med resultat att jag såg matchen över Carros axel. Men det gick det också.

image675 uppvärmning

image676

Och för andra gången i rad blev det en Grillad med bröd i första pausen.

Efter matchen åkte jag till Per och sov över. Skulle ju vara ledig på dagen imorgon och sedan jobba kväll...







29 februari - Fortsatt inskolning av katter

Visst!

Smulan och Bullen är med mig på jobbet så fort det är möjligt.
Och jag har hittat en teknik för att det ska flyta på bra att få in dem i buren, som kanske inte är det roligaste de vet!

Först lägger jag in Bullen som är lugnast och SEN Smulan. Då går det jättebra!

Idag var de lite tryggare och Silver ville gärna leka.

Bullen försökte hoppa upp på deras torkställning...

image605

men det gick ju inget vidare.

Smulan höll sig med ojämna mellanrum vid dörren som om hon ville tala om att det nog var dags att gå nu

image607..image608

Idag skulle vi lämna katterna ensamma en timme och åka till Shell och tvätta bilen. Det är halva priset efter kl 21 så vi väntade med att åka tills dess.
Jag, mitt nöt, skulle fixa avfettning. Det var bara det att jag inte visste att man har 8 dl och 1,5 minut på sig att spruta på hela bilen. Jag såg istället till att det blev ordenligt gjort på bilen och navkapslar varvid det plötsligt sinade i "pistolen". Det var bara att ta egna plånboken och betala sura 30 kronor till - och lämna över till Nancy!

image609

Efter avfettningen knappade Nancy in koden och vi körde in och fick bilen snygg och ren. Och efter det åkte vi ut och åkte hem till katterna som nog inte ens märkt att vi hade försvunnit!

image610


Ja, det var den dagen det...


Tisdag 26 februari- LHC-Modo

Ja, jag började jobba redan idag. Carro (t v) hade köpt biljett till mig och ville att jag skulle följa med henne och Nancy (t h) på matchen. Jag ska självklart (!) Ja! Rolig början på ett redan roligt jobb!

Kvällen startade med studier i matchprogrammet och visar mig domartecknen, som jag inte kan.

image574..image576


Isen poleras..

image575

..publiken kommer.

image577..image591

Scart (ja han är omdöpt... jag sa bara fel hela tiden och kallade honom det *hehe* var också med förstås.
Hans första match...

image592

och allt som oftast var LHC på rätt sida... men låg under med 0-3 i andra perioden.

image593

... och det här kortet visar ledsna ansikten när Modo gör sitt 3:e mål!
Fr vä Scart, Carro, Nancy och Martin

image594


Paus efter andra perioden. Man diskuterar LHC:s chanser
medan zeppelinaren seglar omkring ovanför publiken. Carro och Nancy kollar sin 50/50 lott - utan vinst..

image595..image596

Dags för tredje perioden som blev tuff med blodutgjutelse!
Domaren fick åka ut och skrapa bort blodet från isen. Fansen på ståläktaren reagerar förstås!

image597..image599


Sen rasslade det till och i tredje perioden stod det 3-3!!! Tyvärr blev slutresultatet efter Sudden Death 3-4 till Modo.
Fansen kände sig säkert tomma inuti... kanske lika tomma som den här popcornmaskinen. Med denna bild avslutas denna blogg!


image598











21/1 Katter på jobbet


Ja, den här kvällen jobbade jag och hade med Bullen och Smulan till jobbet.

 

Jag placerade kattburen i badrummet, hällde i lite kattsand hemifrån i Silvers kattlåda och visade sedan var den var och lät mina katter smyga ut ur buren för att undersöka lägenheten.

Silver (som ?äger? lägenheten och människorna i den) var väldigt nyfiken och undrade var det var för inkräktare. Han följde dem spänt med blicken och smög efter dem in och ut ur rummen. Men inget bråk, what so ever! Inte på hela kvällen!

 

När vi skulle börja laga mat började vi undra var Bullen hade tagit vägen. Vi hade bara sett Smulan ett tag och visste var hon var.

Nu vet jag att Bullen gillar trånga utrymmen och trodde att han hade hittat ett jättebra ställe att gömma sig på. Och det kan man nog påstå. Det tog 45 minuter innan vi hittade honom.

Då hade vi vänt på soffor, fåtöljer, flyttat ut lådor och hyllor, kollat garderober och klädkammare, letat i trapphuset och utomhus. (Nancy hade varit uppe på vinden med julsaker och tänkte att han kanske kunde ha smitit ut ? men Bullen tillhör ju inte den kaxiga sorten så jag trodde inte att han hade gjort det men vi var ju tvungna att eliminera allt känt.

Till slut bestämde vi oss för att han måste vara kvar inne och började laga mat.

Under tiden vi gjorde det bestämde jag mig för att titta i sovrummet i en hylla en gång till... och där låg han! Intryckt bakom en låda med tofflor och hade tofflor både under, framför och på sig.

Där låg han så nöjt. Men när vi hittat honom (han kanske lekte kurragömma, bara) så kom han kavat ut och skulle bli klappad.

 

 

image178

 

 

När de hade som roligast var det dags att åka hem... då hade de NÄSTAN börjat leka ? så typiskt! Men de hade kommit överens jättebra och vi var alla imponerade. VI bestämde att de ska få följa med när jag kommer hem igen och ska fortsätta jobba. Kul!

 


Torsdag 17/1 Ett referat av ett blåbär om matchen LCH (oj LHC menar jag)-HV71

Som personlig assistent får du kanske uppleva saker du inte skulle uppleva annars.

Och då menar jag inte att gå på stan eller gå på Ikano eller gå på restaurang någon kväll. Vad sägs om att göra saker som du inte skulle komma på själv - som att gå på Hockey-match på Cloetta center- för att din brukare vill?


*Ha ha* ?Hockeypuck o hockeypuck och hockeypuck och klubba- närmare än den ramsan har inte JAG varit på 29 år räknade vi ut under kvällen. Då var jag på match vid utomhusrinken på Folkungvallen och det var en SMULA annorlunda *ha, ha, ha, ha, ha*

Men den 17 januari fick jag möjlighet att gå på matchen mellan LHC och HV71. DET var det väl ingen som trodde att jag skulle gå på - inte jag själv heller.

Men jag vill påstå att jag här kan jag presentera foto-bevis!

Tyvärr inte med min egen kamera(mobil) för den hade jag glömt hemma. Efter en ångestladdad halvtimme då jag trodde att jag tappat den och den hade blivit stulen, fick jag tag på Milla som berättade att den låg kvar på laddning på soffkanten hemma...

Carros kamera fick stå till tjänst och bilderna mms:ades till mig. Tack för hjälpen! Ingen skulle tro mig annars...

 

Barnen och Per skickade ironiska mezz om att jag skulle sköta mig och inte skrika okvädesord till domare och motståndarlag... *LOL* (Jag? Jag som är så lågmäld?!)

Carro, jag och Nancy träffades redan kl 17 - insläpp kl 17.30 så vi huttrade utanför en halvtimme. När vi kom in letade vi reda på hissen till plan 3 och läktare S och här inföll något intressant. Vi hade plats 44 och 45. Det var bara det att plats 45 fanns inte - och ändå visade det sig att man bokat in 4 personer på den platsen!?!!? Hur står det till på Cloetta??? Koll på läget eller???

Det ordnade sig iallafall. Matchvärdinnan Britt, som stod där, hjälpte oss att få plats ordenligt trots passage för läktarbesökare! Tack Britt, för trevligt bemötande!!!

 

Carro går mest på matcher för atmosfären eftersom hon ibland kan ha svårt att se pucken, berättar hon. Okeeeeeeeeeeej? tänkte jag. Men varefter kvällen lider börjar jag förstå vad hon menar.

På stå-läktaren står White lions (LHC:S)-upportrarna och sjunger i stort sett hela tiden, i övrigt är det lugnt runt om isen. Det enda jag lägger märke till är engagemanget på olika nivå runt omkring mig när man gestikulerar, grimaserar och skriker:

-Passa då! Vakta målet! ?Skjuuuuuuuuuuuuuuuuut!

Carro är inte den som skräder orden, hon heller. Jag kunde inte låta bli att le när hon skrek på dem där nere på isen och gissade att hon gärna skulle åka där nere om hon fick möjlighet - vilket hon svarade JA på utan att blinka! Hon var engagerad i hela matchen. Men hon hade vänligen att avbryta sig och berätta regler för mig och svara på andra frågor jag hade om sporten. Som sagt, hon hade ju med sig ett hockey-blåbär...

 

image140

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



 

 

Och jag hörde inte en enda svordom, faktiskt! Och det grövsta var när fansen sjöng - Vi hatar HV, vi hatar HV!

 

Något patetisk upplevde jag LHC:s cheerleaders. Jag räknade till 7 tjejer med pompoms som flyttade runt på läktaren och viftade, i mitt tycke, lite menlöst på dekorationerna vid avblåsningarna! Var var de i pauserna? Trodde de skulle ha lite uppvisning men istället kom Björnligan och några andra LHC-arvtagare av yngre valör.

Visst, det är klart att det är lite gulligt! MEN jämfört med hur det är i USA så kunde jag inte låta bli att undra vad LHC:s cheeleaders gjorde där? Men de ingår i paketet , misstänker jag. Och jag kan tänka mig att LHC juniorerna tycker det är JÄTTEKUL att spela inför en en publik som låg runt 8.200 pers denna afton.

 

 

 

image141

 

 

 

Matchen mellan dessa giganter, som ligger etta och trea i elitserien, var oerhört jämn. Och i början måste jag erkänna att jag inte var speciellt engagerad. Bara FASCINERAD av publiken... (fast Per berättade dagen efter att det var roligare när det var Lilla hallen - innan Cloettacenter byggdes. Då skreks det överallt och stämningen var mer gemytlig och gemensam, på något sätt. I och med Cloetta center försvann väl lite av det, antar jag och det blir ju lätt så när lokaler blir för stor.)

Första perioden när LHC gjorde matchens första mål vaknade jag lite till liv.

Efter Carros och Nanyc obligatoriska Match-korv med ketchup och senap, som jag fick den äran att köpa loss av tjejerna som rockade loss i vestibulen, började jag så smått engagera mig.

 

 

image142

 

Herregud! Att passa verkar vara LHC:S "gingel" för det var just jämt vad de gjorde - i tid och otid. Till slut upptäckte jag att jag satt där med något högre blodtryck än vanligt och irritation över deras dåliga spel! Ja, det är SANT!

Meningar som "Dagisfasoner" "Men skjut någongång då!" " Jaha, dags att passa IGEN?" kom över mina läppar, om än i lägre tonläge än de andra på läktaren. Mest som suckar, faktiskt.


LHC missade passningar hela tiden, som jag upplevde det. Och därmed missade framspelningar till mål - för de hade många chanser som de schabblade bort. Aaaaa, precis så var det... Här ovanför ser ni ett förspel till dylik händelse när LHC leker framför HV71:s kasse...

*Ja, ja. Jag vet! Jag hade inte gjort det bättre själv, jag som inte ens kan bromsa utan bara får nöja mig med att åka rakt fram och avsluta den turen mer eller mindre på grund av att farten saktar sig ner av sig själv och sedan *tada!* med en käck lite piruett! Men DE ska ju vara PROFFS, ju!?*


Matchen slutade 1-1, även efter förlängning.

 

Vi avslutade kvällen med att ta en kopp té/kaffe hos mig och odjuren... inte bara katterna för Milla var också hemma men hon rejdade och hade inte tid med oss... Vi hade roligt utan henne ändå!

Men det där med hockey... det måste jag nog göra om!


 

 


Assistansservice vinterfest 16/1

 

Jag blev inbjuden till Assistansservice Vinterfest med Carro. Hon fick bjuda med sig alla sina assistenter vilket således innebar att jag hade Nancy, Monica och Sten (kallas Stena) till bordet. De två sistnämnda är hennes underbara föräldrar. Mycket humor och många skratt blev det!

 

image134     image135

 

 

image136  Kvällens underhållningen var Bill från Flen, en musiker som hade många instrument på sin lyra. Och visst var han lite rolig att lyssna till ...och se på där han sprang omkring mellan borden i sitt yviga, lätt gråa, hår.

 
Och Ellen, kåsör som filosoferade över det där med städning (Det var en fest även för Livskomfortarna).

Här ser vi henne bli presenterad av Astrid (t vä) och Carina (t hö) som äger båda företagen tillika Restaurang Von Dufva som vi tillbringade kvällen på.image137

 

 

 

 

 

 

Under kvällen serverades, jämte underhållning, en buffé med mör rostbiff, lufttorkad skinka, marinerade kycklingspett, en härlig potatissallad, färgglad pastasallad, ost och kex, vindruvor och melon (har säkert missat något).

 

image138

 

Och det var svårt att slita Nancy från underhållningen för att engagera sig och vara med på bild denna afton.


image139  

 

Eller så satt hon och längtade efter kaffet?!

Stämningen vid vårt bord var hög där vi avslutade kvällen med Toblerone vackert inslagna i rött staniolpapper *ja, vi tog av pappret innan vi åt*. innan vi vände mot våra jackor och utgången.

 

Jag kan bara konstatera att vi hade en väldigt trevlig kväll tillsammans alla fem!

Så trevligt att vi bestämde att träffas igen hemma hos Carro när jag kommer hem!


 

 


Att vara Personlig Assistent - En reflektion


Tänk dig själv att ha en okänd människa som du känner att du egentligen inte litar på eller tycker om, hemma hos dig som ska ta hand om dig - fast du EGENTLIGEN inte vill!

Det är en del människors verklighet.

De som behöver personlig assistans för att leva ett rikt liv.

 

Att vara utelämnad till andra människor för få hjälp i olika delar av livet det är nog bland det jobbigaste som finns. Några kan uttrycka sitt missnöje till dig och mig, andra har andra kommunikationssätt som inte alltid är lätta att förstå. De får kanske istället "oförklarliga" raseriutbrott...

 

Alla orkar inte vara egenföretagare och anställa sina egna assistenter utan måste ta hjälp av privata vårdgivare eller kommuner, något som ibland fungerar väldigt dåligt. Brist på brukarens insyn, brist på dennes möjligheter till påverkan i rekrytering och brist på kunskap hos vårdföretaget kan vara några förklaringar - men säkert inte alla.

 

När jag hör hur det kan vara blir jag lätt förbannad!

Jag vet att jag inte är perfekt i mitt jobb som personlig assistent men jag hoppas ändå på att jag bibehåller ALLAS integritet och förtroende. Mitt arbete lär jag mig hela tiden men respekt och empati för andra människor tror jag måste vara en medfödd egenskap och KANSKE en förvärvad kunkap.

De som inte kan låta andra leva IGENOM dig borde inte få BLI personliga assistenter.

 

För det är PRECIS det det handlar om, känner jag - att låta en ANNAN människa leva IGENOM och MED dig.

 

När du går till jobbet är det inte meningen att DU ska styra dagen - det är brukaren!

Det du vill göra får du göra UTANFÖR arbetstid. Ingen skillnad mot andra jobb, alltså.

En del verkar tro att det är DERAS dag och passar på att göra saker som DE vill göra...

Hallå???? De som tror det... har de någonsin haft något annat jobb????

För jag har då aldrig jobbat NÅGONSTANS där JAG kan springa MINA ärenden och jag har jobbat inom olika branscher sedan 1976!

 

Näe, jag måste säga det, att vara personlig assistent är oerhört berikande.

Du som funderar på att bli Personlig assistent vill jag uppmana - testa!

Det kan vara det BÄSTA DU HAR GJORT!


22 december

Denna dag tillät jag mig att vara tämligen overksam och tillbringade dagen i soffan fram tills det var dags att åka till Carro för kvällspasset. Jag hade kvällen till ära hittat två spännande alkoholfria glöggsorter som jag tillsammans med en mjuk pepparkaka stoppat i en korg och tagit med mig. Det dröjde inte fem minuter förrän Silver (Carros katt) intog korgen som sin egen - detta storleken till trots, den matchade inte RIKTIGT *skrattar*.

image43

Tiden går fort när man har roligt, brukar man ju säga, och vips blev det dags för Nancy, som skulle vara kvällens chaufför, att ta ut Carros bil ur garaget för vi skulle på Restaurang Djingis Kahn och äta för att fira julen lite i förskott eftersom vi inte skulle ses förrän i mellandagarna igen.

image44


Nancy (t vä) och Carro (t hö) och jag gillar wokad och gärna kryddstark mat och vi plockade fatet fullt med mat och hällde på såser för glatta livet. Kan det bli bättre? Mmmmmmmmmmmmmmm!!!

Carro reagerar för starka, plötsliga ljud och kamerablixtar och det blev en del sådant under aftonen vilket gjorde kvällen väldigt spännande. Carro (som har CP) reagerar nämligen med att "spatta" och det betyder att armarna slår ut och kroppen spänner sig okontrollerat. För att få "hem" henne igen måste man öppna händerna och föra in armarna och hålla dem inne tills det går över helt. Detta hände väl typ tre gånger under kvällen och sista gången fick Nancy mata mig med Pannacottan 'hahahaha*. Tänk er själva! Där sitter tre personer där den första sitter och molhåller den som sitter i rullstolen och den tredje matar den första. *LOL*
Ja, när man är ute med Carro har man ALDRIG tråkigt, inte. Här skrattas det MYCKET, ska ni veta!

image45 image46

När vi hade tillbringat dryga tre timmar i restaurangen fick Nancy och Carro i uppdrag att skrapa varsin Femma-lott - dessvärre var båda utan vinst. Men jag tror inte de var så ledsna för det - vi konstaterade alla tre att vi hade haft en fantastiskt rolig kväll.Och jag är stolt och glad över att få kalla dessa tu för mina vänner!

Kvällen avslutades OERHÖRT spännande för när jag skulle åka hem så mötte jag TOMTEMOR!!! Hon berättade att hon hade fått rycka in för Tomten, som hade såååååååå mycket att göra, och att hon hade fått börja lite i förskott. Hon hade varit hemma hos Carro men inte hittat någon gran hemma hos dem utan lagt paketen under en buske utanför.

image49 Hon frågade mig om jag hade möjlighet att ringa och berätta det för dem, eftersom paketen nog inte mådde så bra ute... Och det gjorde jag självklart GENAST!
Ja, tänk vad man kan få vara med om, ni! *fniss*

RSS 2.0