Att vara Maria Graube

Per hade packat upp och satt ihop sin hinkgrill igår. Så här grön och snygg ser den ut! Får se om jag hinner vara med och testa den innan jag lämnar landet!



Åkte in till stan på förmiddagen, hämtade upp Martina och vi åkte till Milla, Jens och Elton där det blev fika.



Tog en dajmglass och en kanelbulle som gravida Martina bakat (bullen hann dessväre inte komma med på bild) till kaffet. Va? Näe, jag menade INTE hennes bulle i ugnen, a.k.a Al-benet, a.k.a Albin... Hon hade bakat mjölbaserade bullar, serrö! Och hennes bulle i ugnen är fortfarande kvar, skulle man kunna säga.
Martina var inte med på Eltons födelsedag vilket innebar att det även blev lite paketöppning. Det hårda paket var roligast (en pop-up-bok). Det mjuka paketet med två par strumpor var inte lika kul (Martina håller det kvar i handen på fotot till höger).



Vi lämnade Elton och Jens hemma medan vi andra tre åkte till Universitetet. Milla ville se var huset KEY och lokalen KY31 låg inför lördagens Högskoleprov (skulle vara kul att göra tänkte jag och skickade ett mail lite snabbt för att höra om det fanns en restplats men se det gick inte, det. Får väl vänta till i höst om jag fortfarande har lust att göra det av någon anledning...)

Vi hittade huset som låg vid Campushallen. I hissen upp till plan 3 (som vi sedan upptäckte var en våning upp bara haha), frågade Milla "Ska mamma trycka på knappen upp nu då?" och Martina och jag höll på att skratta ihjäl oss. Men hon kanske tänkte att jag också behöver hållas på gott humör och känna mig delaktig?
Å andra sidan så tycker jag ju det där med knappar, ljud och rörelse är barnsligt roligt så hon var ju inte helt fel ute haha Det slutade med att Milla själv tryckte upp oss för vi bara skrattade - och jag, lite mer sansad, fick trycka på den gröna 2an tillbaka ner!

.

På parkeringen skulle det tas en gruppbild, tyckte Milla. "Jag är bäst på att ta kort", menade hon och tog ett med min kamera. Och här är då kortet hon tog. Väldigt proffsigt taget, Milla! (Hon tillade senare att hon menat med sin kamera...)


När vi väntade på att Milla skulle få ut sitt paket på Shell på Malmslättsvägen tog Martina och jag ett nytt kort - innehållande en mycket vanlig företeelse i den här familjen... knasiga miner!

.

Snart var det dags att åka till Tornby. Jobbet hade ringt efter henne på hennes ledig dag och hon hade sagt ja till uppdraget.
Martina och jag åkte inte direkt hem utan tog en sväng på Willys  i Ikanohuset där jag köpte Standarmjölk till mitt kaffe och middagsmat till lördagen. Per ska jobba då och det kan ju vara skönt att komma hem till lite färdiglagat.

Idag var det kallt men solen sken så jag knäppte en bild mot dammen (taget inifrån vardagsrummet förstås).


Efter att ha fått ett sms från Posten att mina Heppo-skor kommit, tog jag bilen och hämtade dem och passade sedan på att ta en sväng i trädgården när jag kom hem. Snödropparna har kommit upp... is ligger fortfarande på dammen... och trollhasseln är fortfarande utan blad. Ja, inte var det särskilt vårlikt iallafall.


Provade mina skor så fort jag kom in. Gympadojorna var bra men sandalerna måste jag byta till en mindre storlek. De glappade i hälen och det känns inte helt bekvämt.

.

Jo, just det. jag fick ju Mormorkalendrarna idag också! haha Den är allt lite roligt, den... Här har ni framsidan!



Fick ett par meddelanden på FB om de våldsamma översvämningarna på Koh Samui med 21 döda (senaste officiella siffran när jag gick och la mig) Så här skrev aftonbladet om du känner att du inte är helt uppdaterad.
http://www.aftonbladet.se/resa/resmal/asien/thailand/article12800414.ab
http://www.aftonbladet.se/resa/resmal/asien/thailand/article12747683.ab
http://www.aftonbladet.se/resa/resmal/asien/thailand/article12808120.ab
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article12806703.ab

Gick in och kollade på Yr.no och hittade regn, regn och regn närmaste 8 dagarna. Men Janne (som bor del av året i Thailand) hörde att man tror det ska vara över runt 13-14 april... när det är meningen att jag ska ner. Naturen är det ingen som helt kan råda över och framför allt inte vädret. Bara att ta en dag i taget och vänta och se.
http://www.yr.no/sted/Thailand/Surat_Thani/Ko_Samui~1606595/langtidsvarsel.html


Antal steg: 5554

Idag stod det lite gott och blandat på schemat.
Halv tolv var det inbokat besök på Kontorstjänst hos Susanne, som har haft hand om företagets ekonomi. Nu var det dags för deklarationen ju... Jag lämnade ifrån mig lite papper som skulle bokföras och innan vi skiljdes åt hade jag i uppdrag att titta igenom vilka dagar jag ska ha traktamenten för samt skicka sista transaktionerna för mars.

Från Tornby svängde jag mot stan. Åkte in vid Priso och gick ett varv på nedre plan. Köpte nya matpenslar och lite andra småsaker. Hittade bland annat skålar av samma sort som jag hade hemma i Agadir, fast jag hade en större i rött. Lite kul, tyckte jag! Fast dessa fick ligga kvar i lådan... behöver ingen sån här.

Åkte sedan och parkerade bilen i parkeringshuset Baggen. Gick till Skatteverket ännu en gång. Men den här gången var det för att nolla företaget, lämna preliminär självdeklaration för året och passade på att ta reda på hur jag ska betala skatt/egenavgifter för frilansuppdragen i vinter. Så nu är allt klart så långt. Hoppas jag slipper betala in skatt i april nu då...

Jag fortsatte till AF där jag verifierade mitt jobb på Ica sommaren 2007, som jag hade parallellt med mitt jobb som Fastighetsförvaltare. Man vet aldrig när "beviset" kan behövas så jag var glad över att hitta pappret i förrådet igår.

Kvart över tre hade jag tid hos Gunilla på Vårdcentralen. Dags för diabetesprovtagning (Läs mer om diabetes2 här) och blodtryckskoll. Bra nyheter och dåliga nyheter delades ut. 



Långtidssockervärde: 7,0 och hade alltså höjts på ett halvår med 0,3 enheter... och socker i urinen vilket innebär att njurarna inte hinner med helt. (Läs mer om det här). Så det har inte räckt med viktminskningen i Marocko tillika kost- och motionbehandling. Nu har jag ju skött mig ganska bra ändå, tycker jag nog. Sockerintoleransen konstaterades trots allt 13 januari 2006, vilket innebär att jag klarat mig utan medicin i dryga fem år. Men nu så sändes ett mail till Ulla Läkare som fixar recept på Metaformin att hämtas ut imorgon. Tveksamt spännande!

Och så till det positiva då... Blodtrycket höll sig på 126/90, puls 69 och är alltså helt okej. Känns ju positivt ändock!

Från vårdcentralen gick jag och fyllde jag på med 15 kronor till bilen i P-huset och gick sedan till Zaackz för hårklipppning av Ronny.


Han toppade och klippte upp håret och gav mig lite ångest när jag fick se att han klippte bort en decimeter för uppklippning. Men längden är kvar och jag kan fortfarande ha det uppsatt i hästsvans!
Och jag ser fortfarande ut som typ Kristina Lugn...



Gick in på BOKIA en sväng och hittade Lonely Planets Thailandbok till en skaplig penning (249:-) så den slog jag till på. Även om jag inte är mycket för guideböcker så har de en del upplysningar som är vettiga.



Jag var klar tidigt hos frisören vilket gjorde att jag gick tillbaka till P-huset och la i ytterligare 15 spänn för att vara säker på att slippa fylla på mitt i middagen. För klockan sex var det Träffpunkt på Hamlet. Annette, Pella, Charlotta, Pelle och Patrik gjorde mig sällskap i nästan fyra timmar! Kan inte fatta att vi satt så länge. Men det är ju så när man har trevligt. Tiden går snabbt! Och hade jag inte varit kvällstrött och börjat gäspa så hade vi nog suttit tills de kastat ut oss!

Fick en present av Charlotta - ett bagageband från Linköping City Airport. Så himla bra, du! Mitt oranga gick ju sönder när jag packade min resväska i Agadir! Och den Lilla Plankan, bjöd Annette på!
Tack båda två!

Inte ett enda kort tog jag från middagen. Jämrans otur. Men jag kom liksom av mig. Det var för roligt för att ta kort...

Antal steg. 10445

Igår köpte jag ett presentkort på Heppo.se för 200 kronor, värt 500 och fick presentkortet igår på mailen. Så in på deras hemsida för att välja och det var inte lätt. Mycket snyggt finns det... Kunde inte bestämma mig på morgonen utan fick vackert ge mig till tåls. Morgonen började alltså med beslutsångest.

Jag kollade runt efter alternativa bredband. Bredbandsbolaget har höjt till 369:-/månad och det är lite väl mycket, måste jag säga. Det borde bli billigare ju längre man är kund, kan man tycka. Men något sådant erbjudande hade de inte när jag ringde. Det är nästan läge att säga upp, ta något annat ett tag och sedan bli ny kund. Men orkar man? Vi får se.

När jag kom ut vad elvatiden var bilen täckt med is så jag fick skrapa rutorna. Inte roligt alls, du! Ska det bli någon vår i Sverige, tro? Hade hoppats hinna uppleva det men nu är det snart bara två veckor kvar tills jag ska åka...


Åkte till Milla och skjutsade henne till jobbet. Därefter åkte jag till parkeringshuset Druvan och parkerade bilen för 15 kronor men uppmärksammade att jag kunde använda samma biljett i Dukaten också. Toppen!



På Arbetsförmedlingen verifierade jag mina sista uppdrag tillika senaste coachutbildning och åkte sedan vidare till nästa p-hus.


Lämnade en påse till Myrorna och hälsade på Sofie, Agneta och Maarit. Sen promenerade jag till vårdcentralen och hämtade två rör för urinproven imorgon. Därefter fick jag för mig att hämta broschyrer på Skatteverket... Idag är det annars nedladdning som gäller men jag vill ha en papperstidning att bläddra i.

.

Så fick jag idén att gå ner till Modeklippoteket som nu heter Zaackz haircenter. Där haffade jag stackars Ronny mitt i lunchen och bokade klippning redan imorgon. Hade funderingar på att perma mig men det avrådde han eftersom jag ska ner och vara i värme igen och en permanent sliter på håret för mycket i värme.

När jag var klar med allt i stan åkte jag till Willys i Skäggetorp och handlade grönsaker till currywoken jag lagade när jag kom hem. Det blev bacon, kyckling, entrecôte, parmaskinka (= matrester), purjolök, rödlök, minimajs, morot, broccoli, soltorkade tomater, vattenkastanjer och glasnudlar. Väldigt gott tyckte vi, alla tre!


Såg filmen om Cornelis Vreeswijk och den tyckte jag var bra. Nästan så jag skulle vilja rekommendera den om du gillar hans låtar...

Så tillbaka till skorna då. Till slut bestämt jag mig för ett par sandaler (http://heppo.se/21567-bkcc-106739-0014) och ett par gympadojor (http://heppo.se/reefocus-trainer-104102-0014), beställde dem och får, mot faktura, betala endast 848 spänn! Ett KLIPP!

Avslutade kvällen som jag gjort sedan i lördags - med Thailandläsning i sängen. Det kommer bli ett väldigt intressant år , känner jag.

Antal steg: 12 112

Ställde om mina klockor igår redan för att komma ihåg att ställa om. Och när Pers alarm gick på tjugo över fem gick jag upp, tog en promenad med Jonzon i fem minusgrader och käkade sedan frulle.

Det stod forskning på schemat  hela söndagen. Fyllde på med kunskaper inom Thailands mytologi, geologi, landets historia, gyllene triangeln, gibbons, elefanter, dinos, nationalparker, japanska invasionen, militärkupper och buddism. Väldigt intressant, så klart!

Jag avbröt för lunchtillagning av pepparbiff, potatishalvor med vitlök och rosmarin,  konjakspetsad champinjonstuvning med rödlök samt en sallad på physalis och miniplommontomater. Till detta blev det ett glas fylligt rött! Tog inget kort på måltiden dock... du får la tänka dig.

Vid halvåtta kom det ner något otäckt vitt - SNÖ! Då borstade jag tänderna, tittade på Amazing race och gick och la mig. Jag menar, hur kul är det att se snö?

Antal steg: Ingen aning - gick i fleecedress hela da'n...

Idag skulle vi på kalas, Per och jag, men inte förrän klockan 14. Per och Jonzon stack till Nykil som vanligt vid halv sju. Själv satt jag vid datorn och skrev visumansökan till Thailand vid samma tidpunkt. Lade ansökan, signerad och klar, tillsammans med mitt pass och en lapp med adress till vilket passet skulle skickas tillbaka till och klistrade igen. Det skickade jag som REK på eftermiddagen.



Därefter skållade jag mandel som jag la i långpannen med salt och olja. De rostades sedan och smakade inte alls dumt!


Jag smälte mörk choklad och doppade några belgiska jordgubbar i det. Men hälften av gubbarna fick jag kasta. De hade redan börjat mögla fast jag köpte dem igår. Chokladen som blev över gjorde jag en liten kaka av igen. Hade använt hela chokladkakan och det hade gått åt om alla gubbarna varit fina... Men det går ju att äta vid annat tillfälle!


Västerbottenosten jag hade köpt på Maxi, 395 gram för 145:-/kg rev jag och hällde i plastpåse. (Den färdigrivna kostade 205:-/kg. Det var liksom värt att göra jobbet själv, du!)



Hällde även upp lite räkor i en skål så de fick tina upp.

 

Vid åtta var jag klar och satte mig och tittade på Discoverys program om Thailand (Anthony Bourdain, No reservations - ett lite rörigt program, tyckte jag nog).

En timme senare gick jag ut för att sola ansiktet lite grann... bara för att vända i dörren. Det var liksom ingen värme ens i solen. Tittade på termometern och läste: 8,6 grader. Hepp! Depp!

Istället gick jag in och sorterade lite kläder - att ha med och inte ha med, och satte sedan på en tvättmaskin som två timmar senare kunde hängas på tork.

Hittade en världsklocka som visar tiden i Sverige och Thailand. Bara att bokmärka den, käre vän, ifall du glömmer bort att Thailand ligger 6 timmar före. Enkelt sätt att veta när jag har vaken tid från och med 16 april när jag väl landar på Koh Samui efter två dygns resa. http://banhuayyang.com/varldsklocka

 

Per kom hem och sade straxt "Vad f-n har du gjort här?" och menade att hela mattan var full med något och började genast dammsuga. Är det dold kärlek eller utmattning för att vi aldrig har haft samma innebörd av ordet ordning?
Jag funderade så klart genast på vad det skulle kunna ha varit... skal från mandeln? Noop. Smält choklad? Inte troligt! Riven ost? Möjligtvis att några småbitar hamnade på mattan då. Underbart!

Klockan blev så småningom halv två och det var dags att åka och hämta svärmor för att åka vidare till kalaset hos Elton!

• Paketet till Elton - check
• Arganolja för matlagning och 2 gram saffran till mamma och svärmor - check
• Fällstolar för utlån till födelsedagsfirande familjen - check

.

 

Stolarna fick stanna hemma med Jonzon. Milla ringde och sa att hon inte behövde låna dem, trots allt. Arganoljan och saffran glömde jag ge till mamma (men kom ihåg att lämna till Berit på hemvägen).

 

På väg in till stan hämtade vi upp Berit, min svärmor och samåkte således till stan. På Eltons dörr hängde ballonger och när det öppnades stod födelsedagsbarnets mamma där bakom.

 

.

Elton hade börjat öppna paket och fått upp en limegrön jacka - och gillade dragkedjorna mest, tror jag. Den kommer han passa i, lilla grodan!

 

 

Jag fick den äran att kontrollera Nescafé Gold innan det serverades utav Jens, medan Elton undersökte påsen där pandan, som blivit direktimporterad av min mamma och Björn från Peking, legat.

 

.

 

Så blev det dags att öppna vårt paket med den lilla bondgården. Mamma Milla var snabbt framme och visade hur man kunde få fram ljud genom att tryck på knappar och därefter blev det melodin för kalaset.

 

.

 

.

 

Dinosaurietårtan krympte. Jag fick uppmaningen att ta av svansen som fått ligga på sidan av eftersom den inte fick plats på brickan... Elton fick smaka men spottade frenetiskt.

 

 

Morfar Per torkade Eltons mun efter allt spottande efter tårtsmakprovet. Elton föredrog istället småbitar av bulle.

 

.

 

Blev lite förtjust i Millas Legoörhängen , inropade på Tradera. Visst är det roliga?

 

 

Efter fikat blev det mer paketöppning varvid en Nasse och en Viggo-bok uppenbarade sig.

 

.

 

Och så blev det lite mer trycka-på-knappen-i -lantgården.

 

.

 

En lite gruppbild på min mamma, Milla och mig själv hann vi också med.

 

 

I data rummet satt Jens och visade filmen med bäbisen som skrattar hysteriskt åt en som river papper. Elton var road men inte lika road.

 

Det var nog roligare med Björns halsband och tillsammans med Eltons farfar och gammelfarmor, tror jag.

 

 

Millas mormor, hon själv och Björn står och diskuterar något, jag undrar såååå vad det rör sig om... Gör inte du?

Längtar efter att få en egen undervattenskamera och höll ett tag i Millas innan vi åkte, bara för att känna hur den känns...


Vi skjutsade hem svärmor Berit och passade på att hoppa in en sväng och säga Hej till Lennart (som ju är svärfar då'ra).

Väl hemma var det dags för matlagning: Inbakad lax med västerbottenpotatismos, räk- och ruccolaröra samt rostade mandlar. Inte helt fel.
Till måltiden serverades det mousserande rosévinet jag köpte häromdagen och det var riktigt gott. Det passade även till de chokladdoppade jordgubbarna som serverades som efterrätt.


Var riktigt trött på kvällen, redan vid sju-tiden faktiskt och jag satt ett tag och funderade på om jag inte skulle gå och lägga mig - och så blev det.


Antal steg: 5377

Ett glas rödvin och antisnarkskum funkade visst inte helt i natt. Tror inte jag tryckte ner munstycket tillräckligt långt ner utan skummet hamnade liksom i slutet av tungan bara. Per berättade att jag hade snarkat runt tolv-hugget. Men som vanligt har han ju stort hjärta och sa att det inte gör något om jag snarkar eftersom jag slutar ganska snart.

Startade min vakna tid med att testa min nya högtalare med VLC och då blev det annat ljud i skällan, minsann. Tur det eftersom det är det ljud och bildprogrammet jag jobbar med mest nuförtiden. Har lämnat MediaPlayer helt. Men den här lilla nätta högtalaren ger ljud för två så den ska absolut följa med mig på mina utlandsflytter från och med nu. Tack för tipset, Milla!


.
Bilen gick igenom med beröm godkänd och blankt papper - så klart!

Netto stod först på tur denna fredag. Jag hade en liten lista där bland annat Ostbollar ingick och jag hade sådan tur, förstår du, att jag fick två påsar för 30 spänn! Ett KLIPP! Köpte även mandlar att rosta och smördeg till min lax (ska laga inbakad laxfilé med västerbottenpotatis imorgon, tänkte jag).

Vi handlade inte så mycket där bara sånt var billigare än Maxi (ja, sånt har vi koll på!) eller extrapris på. Milla köpte bland annat Duplo och Legolådor för 79:- styck.


Efter Haninge åkte vi till Tornby till Ica Maxi och där blev det lite mer och längre shopping. Elton fick en banan för att behålla humöret på topp...


... men ville även smaka av Mamma Millas äpplefestis och så fick det bli!

Med 60 ostbollar laddade jag för dagens morgonpromenad med mål Linköpings City. Hade lite svårt att bestämma mig vilken väg jag skulle ta men till slut föll lotten på Vikingstad- Malmslätt - Ryd- Malmslättsvägen - Riksbankhuset. Det tog 3 timmar och 40 minuter till Riksbankhuset och Botrygg som var dagens slutmål.

.
Vilken väg skulle jag ta via Vikingstad eller Forsakorset?


Noop, det är inte jordbävning - det är tjälskott.


När jag kom till korset i Vikingstad var jag redan kissnödig. Inte bra!

.

I Vikingstad har det byggts ett nytt område på Nannas gata.
Undrar vem Nanna var?!

.
Vid Hasselbacken står en runsten. Den i Vikingstad kom jag inte intill pga vätan.


Kapellån rinner även förbi Lagerlunda.
Och i höjd med denna historiska herrgård stannade en bil.
"Vill du ha skjuts till stan eller vill du fortsätta gå?", hörde jag en kvinna
fråga. "Tack, jag har bestämt mig för att gå idag", svarade jag. Men var
inte det gulligt ändå att stanna och fråga?!

.
I höjd med Malmslätt och Malmen var det aktivitet i luften och dags för mig att
svänga av mot Ryd. Då började jag känna av vadmuskeln i vänster ben. Men det
var ju bara att bita ihop eftersom jag hade bestämt mig för att gå hela vägen in.

.
Efter en MYCKET välbehövlig paus på Statoilmackens toalett fortsatte jag genom Ryd.

.
Kom ut vid Vallarondellen och fortsatte Malmslättsvägen ner.

-
Kunde inte låta bli att gå in på kyrkogården. Gillar att begravningsplatsen ligger
bredvid Folkungaskolan. Passade på att stretcha höftböjare och vänster vad.

.
Mitt slutmål var ju Botrygg i Riksbankhuset på Junkergatan. Där fick jag en rundvandring av Kerstin och snart var det dags för lunch på Sol och ris med Kerstin, Lotta och Tarja, mina forna arbetskamrater under min tid som Fastighetsförvaltare.

Efter den trevliga lunchen vandrade jag nerför Östgötagatan vidare mot Tornby. Det gick lite långsammare nu... min vad ville att jag tog det lite lugnt.

.
Hittade ett nytt Blomsterland - men inget övergångsställ. Hade ju varit kul att
göra ett studiebesök. Men man var hänvisad till tunneln under rondellen längre fram och jag hade ingen som helst lust att promenera tillbaka! Det började räcka nu.

Gick bort till Elgiganten och hoppade in till Milla där jag fick en rundvandring i
butiken och passade på att, efter mogen övervägande, köpa en resehögtalare
av märket Altec.


Gick in på systemet och köpte tre miniflaskor av vitt, rött och mousserande vin, typ 45:-/st. Det röda smakade jag på kvälllen och det var riktigt gott. Tror jag ska köpa en stor flaska av det nästa gång.


Satte mig i bilen och åkte till en mack utan kö vid tvätten. På den sjunde
(på Malmslättsvägen) hade jag tur! Det är ju besiktningsdags imorgon och
man vill ju visa bilen lite från den goda sidan mot besikningsmannen.

.

.
Åkte in till stan för att söka rätt på en snygg tröja. Men herregud!
Stora, långa skjortor, jeans med mudd, blaffiga broschrosor och kavajer med
armbågsskydd - vad är DET för mode?. Nej, du! Jag behåller min garderob
som den är, tack!


.
Gick ner till Stadium för att kolla på nya skor. Pratade med Peter Säljare som förklarade att eftersom jag går så mycket ska jag titta på Löparskor, så det gjorde jag. Provade även Pumas Toningskor som ligger bra till nu... lättviktare och jag kan nog vänja mig snabbt att gå i dem. Vi får se vad jag väljer när presentkortet kommer v 14.


Innan jag åkte hem(för nu var det färdigpromenerat) vaccinerade jag mig
mot Difteri, som var det enda jag saknade. Jag var välvaccinerad, sa de.
Jag hade räknat med att det skulle bli dyrt men kvittot slutade på 250:-

Behöver jag berätta att det var lite jobbigt att komma ur bilen. Min vad var något missnöjd tillika benhinnorna i samma ben. Det blev massage med marockanska produkter (arnikakräm och arganolja) innan jag gick och la mig.

Då ska jag väl summera dagen och reflektera lite över promenaden.

PLUS (+)
+ jag har rört på mig mer än om jag suttit still
+ det är skonsam träning eftersom jag verkligen går i min promenadtakt
+ jag var ute, inandades lite fräscht syre - och upplevde omgivningarna
+ jag förbrände dryga 1900 kalorier (som kroppen kanske inte behövde?)
+ jag kunde äta ostbollar utan dåligt samvete (fast det har jag ju aldrig ändå)
+ det är gratis

MINUS (-)
- det tar en jämrans massa tid från annat, t ex thailandsforskningen
- att promenera är riktigt tråkigt om jag inte har kamera och/eller musik med
- att gå på asfalt är ingen hit för kroppen men är lite svårt att undvika i Rappestd
- jag måste bära mellanmål och vattenflaskan med mig

Som ni märker överväger fördelarna. Så nästa gång blir det väl en promenad till Mobilia kanske?
Omvandlingstabell hittar du här (jag har ett dagsbehov utav 2163 kcal tydligen) så kan du räkna ut hur Du ska ha det för att kroppen ska må bra...

Antal steg: 41 186 och har därmed slagit med tidigare rekord med hästlängder!

Idag har jag delat in dagen i mina tider. Mitt dygn ser ut ungefär som nedan- varje dag - året runt. Funkar helbra för mig! Har alltid tillgång till mesta ljuset varje dag oavsett årstid och är ju därmed nästan aldrig nedstämd, sur och gnällig!
Jo, kanske 20 minuter varje kvartal men det har jag inte dåligt samvete för direkt...

Morgon (05.00 - 8.00)
Nu ska i ärlighetens namn sägas att sedan jag kom till Sverige i fredags har jag legat kvar till straxt efter tjugo över fem. Pers väckarklockan ringer inte förrän då och det vore allt lite halvtaskigt att börja stöka runt i köket 20 minuter före den ringer, eller hur? Så jag har bestämt att, av hänsyn till den arbetande mannen, ligga jag kvar och går upp straxt efter istället.

Idag började jag morgonen med att tittade på NCIS till frukosten och betade sedan av lite i följande ordning.

• Gjorde sista återbetalning på en skuld (och fick lite vuxenpoäng för det)
• Ordnade tid för cytologprov imorgon eftermiddagen
• Planerade in Asien-vaccinationer till imorgon afton
• Surfade även runt och letade efter någon som gör Ortopediska sulor. Mina börjar bli några år nu... Men, hallååå, nu rör det sig inte på en tusenlapp längre. Minst 1550 spänn handlar det om, vilket innebar att jag slog det ur hågen. De får nog räcka ett tag till, du!
• Bokade in lunch imorgon med forna arbetskamrater på Botrygg, Kerstin och Lotta

Förmiddag (08.00-12.00)
Jag fortsatte med att

• Omboka bilbesiktningstid till nu på fredag så Milla kan bli med
• La entrecôte i cognacmarinad
• Stekte upp finhackad lax

Morgon med frukost och dator

Vid halv elva tog jag en promenerad i soldiset till Vikingahallen (lite fler vuxenpoäng) för att köpa deras potatissallad. Måste ha ett mål om jag ska promenera. Konstaterade att vägen till Vikingstad är bara dryga 60% mot den till servicekontoret i Agadir. Det var 4639 steg enkel tur! Det blir helt klart att gå in till Linköping city på försök (10,7 kilometer). Kanske redan imorgon!?

Men tillbaka till den här färglösa promenaden då. För det var vad den var. Den enda färgklicken jag såg var jag själv i min turkosa McKinleyjacka som jag var oerhört tacksam över att äga i blåsten som låg runt 8-9 sekundmeter i Rappestad idag enligt yr.no (8-11 m/s = Frisk vind).


..
Och så här var min gråtrista promenad... (annat än cornichen vid Atlanten, du)

..
Istället för svart flagg var det blågul flagg - och så mötte jag en vitklädd gångare
som inte hälsade tillbaka när jag sa ett glatt Hej! Det är jag inte direkt van vid...

..
Jag valde att gå under järnvägen istället för stora vägen till affären.

..
Fem över halv tolv var jag vid Vikingstad station. Trettiofem minuter tog det dit!

..
På hemvägen gick jag stora vägen och la märke till att Pizzeria Viking har fått
konkurrens av en ny restaurang, Åtta Glas. Öppnade efter nyår, berättade Per.

..
Ovanför Lovanggruppen i höjd med Vikon hittade jag en (pågående?) utgrävning.
Jag vet att det ska ligga en massa boningshus från runt år 550 - 800 i området.
Spännande! (http://www.raa.se (en pdf-fil med en karta om du scrollar ner)

.
Mötte ännu en vitklädd gångare på hemvägen. Antingen är det
något med vitklädda gångare... eller så skrämmer jag dem... eller
så är det bara svenskt att inte hälsa på folk man inte känner för
den här personen tittade bestämt förbi mig och rakt fram.

.
På "vikingsta'slätta" blev det kallt om öronen. Först åkte min svarta
sweatshirthood på...sen åkte även McKinleyhuvan på!
Jättekul - I.N.T.E!

..

.
En blivande fjärilslarv spatserade glatt över vägen!

.
Innan jag gick in hämtade jag posten i brevlådan.

.
Tjugo i ett kom jag hem och kunde stoppa in potatissalladen i
kylskåpet. Och det är verkligen jättesvårt att känna sig glad och
positiv efter en sån här promenad i Det Stora Grå...

Lunch (12.00-13.00)
Bidde lite potatissallad, pannbiff, rödlök och gurka till lunch.

Eftermiddag (13.00-17.00)
Började titta på Shelter med avbröt för inläggning av promenadbilderna i det här inlägget samt att prata med Pella som ringde.
Vid tre fortsatte jag med Shelter. Men avbröt för wok av entrecôten och att försöka få kontakt med Gun. Hon har inte svarat på FB, på sms och svarade heller inte i hemmatelefonen. Hoppas det inte har hänt något...

Hade ju tänkt börja forska på thailandologi men det blev inte så mycket med den saken på eftermiddagen. Däremot tittade jag vidare på filmen Shelter!

Kväll (17.00-21.00)
Och klockan tjugo i sex hade jag så äntligen sett filmen klar. Det var en bra film även om slutet kanske var lite uppenbart då...

Per och Jonzon kom hem vid åtta. De hade varit på Måleritävling på skolan på kvällen och Per hade vunnit ett pris, en hink-grill. Lite kul och användbar grej, ju!

Vi avslutade kvällen med att titta på Master Chef (svenska versionen) tillsammans.

Natt (21.00-05.00)
Intog horisontalläge klockan nio som vanligt och sov i stort sett hela natten.


Antal steg: 11 844

Brukar vänta in i det sista att ta mediciner men ibland är det ju nödvändigt... så i natt fick jag sova just därför att jag intog hostmedicin mot min rethosta innan jag gick och la mig (efter Pers förslag). Detta innebar ju även att Per fick sova lite mer i natt, något som kändes bra i själen. Dessvärre började han bli förkyld och som vanligt när det händer, få ont i halsen... Inte lika roligt.

Jonzon skulle vara hemma och vakta huset idag. Det brukar han ha i uppdrag att göra på tisdagar - och brukar ibland passa på att hitta på något på egen hand (initativrik hund, serrö).... som dagen till ära blev att stjäla mattes aloeveracerat och tugga lite på det (glömde lägga ner det i sängbordet innan jag gick).

Själv plockade jag ihop mig själv och mina grejer tidigt eftersom jag skulle till bibblan (med mitt lånekort) och leta efter böcker om Thailand. Tog lilla vägen till stan och stannade för att ta kort på Kapellån i solskenet (rinner mellan Malmslätt och Vikingstad).
Försöker hitta så många glädjepunkter jag kan under mina vistelser i Sverige och det är alltid bra att fotografera dem eftersom man glömmer lätt. Och idag blev det många foton!


Först idag stod besök på Bibblan där jag hittade fem böcker om Thailand som jag lånade. Bra att ha att utgå ifrån även om tvärforskning och djupdykningar sedan sker via internet och på plats i april.

.

Eftersom jag hade lite tid över innan jag skulle skjutsa Milla till jobbet, åkte jag till Vårdapoteket på US. Där hämtade jag ut mina Simvastasin - och köpte en antisnarkmedicin.
Japp, jag köpte ett skum, Silence heter det, att spraya ner i halsen vid sänggående. Det ska göra att man slappnar av i halsen inte inte låter så högt. Alltså... nu vet jag inte hur nödvändigt det var att köpa den (för 185 kronor!) för Per berättade senare idag att jag inte snarkat sedan jag kom hem haha. Kanske viktminskningen på sex kilo har gjort sitt? Aja, det kan ju vara en bra-att-ha-"pryl"...


Milla och jag var lite tidiga så vi hoppade in på Ikano och fyllde på mitt Resekort ifall jag vill in till stan men inte har bilen. Milla och jag har delad vårdnad om Ejla under tiden jag är hemma.
Milla köpte present till en arbetskamrat som arbetade sista dagen idag och skulle gå på mammaledighet.

.

När vi var klara lämnade jag av henne på Elgiganten. Själv fortsatte jag till systemet för att köpa matlagningskonjak men se det blev inget. Det var ju svindyrt med konjak! Kollade iställlet på whiskyn men upptäckte samma sak där. Det blev bara ett australienskt rött vin med skruvkork för 49 spänn till matlagningen. Smakade en klunk och jag måste nog säga att för det priset var vinet godkänt  - men kanske inte mer då. (När vi kom hem, Per och jag, visade det sig att vi har både konjak och whisky som jag kan använda till matlagning. Vilken tur, va?)


Därefter kände jag en "crejving" efter ChiliCheese och hamnade på Max innan jag mötte upp Per på Maxi där vi veckohandlade på typ 20 minuter. Det är så det går till när Per tar rodret. Inget lull-lull där inte. Per handlar det han ska ha utan att kolla prislapparna - väldigt manligt! Han tar det han vill ha/behöver, helt enkelt. Själv kan jag ju ledigt gå på matvaruhus i två timmar för att veckohandla. Men kan ju missa något ExtraPris ju!!!


Jonzon blev som vanligt glad när vi kom hem och idag blev det Igelkotten som fick vara med under välkomnandet.



På eftermiddagen

• tärnade, marinerade och wokade jag mina kycklingfiléer till sallad och gryta
• skivade och stekte falukorv till Långtradarmacka och Korv stroganof
• kokade köttfärssås
• stekte hamburgare

Jajamensann! Var lite i matlagningstagen och tänkte att jag lika gärna kunde förbereda och göra mitt liv enklare längre fram.

På seneftermiddagen fick jag ett bekräftelsemail på att jag har fått rundresan i Thailand och att jag kanske har ytterligare en före det. Jag glädjer mig oerhört till detta! Dags att se över vaccinationsbehovet! (Läs gärna mer om min rundresa här!)

Kvällen gick till att se slutet av Solsidan. Tack för den! Den var allt lite smårolig...

Till natten tog jag hostmedicin i preventivt syfte (fast det behövs nog inget mer efter idag. Hostan blåste bort med snön, tror jag) och duttade i två sprejningar ner i halsen av Silence. Därefter la jag mig med blåtandradion och P1 i örat för att sedan somna inom fem minuter (som vanligt).

Antal steg: 6 123

Vaknade runt tre av hostan. Klev upp så Per, som ju skulle upp och jobba, kunde få sova ett par timmar till. Kaffe och macka framför datorn blev det. (Vet inte om han fick sova ändå eftersom jag satt och hostade i vardagsrummet och Jonzon hela tiden öppnade dörren som jag stängde.)

Jag laddade och bytte telefon till min C905 för att känna efter om det var den jag har längtat efter hela vintern. Och det var det. Jag var väldigt glad över att ha den som en del av mig själv igen!



Skrev ut min kom-i-håg-lista för dagen. Övre halvan med saker att göra (som sedan fylldes på förstås), nedre halvan med mina smörgåspåläggsrecept som jag tänkte handla lite utav idag.

Här kommer bilderna från Fantasian. Bilderna är tagna med kollegan Emeli Bülows kamera.

Lånade gnawernas krakebs, metallkastanjetter, och virkade mössa och försökte ge mig på lite tofssnurrande. Det gick inget vidare dock så någon trans hamnade jag inte i haha
(Gnaoua (arabiska = svarta män): etnisk grupp som är ättlingar till slavarna tagna från Mauritanien, Senegal, Gambia, Burkino Faso and Mali under arabiska slavhandeln som pågick från slutet 600-talet fram till 1970 (sista landet som förbjöd slaveriet var Oman). Marocko är något av ett huvudsäte för det sufistiska (islamsk mystik) sällskapet som också har en fyradagarsfestival i Essaouira varje år sedan 1998.)


Jag och Emeli tog plats i ett av tälten...


.
...där vi väntade in underhållningen.


Och blev så småningom en del av underhållningen. HU! Sånt gillar ju egentligen inte jag då... men vad gör man inte för teamet?!

.
Dansande dervisch med ljusslingor i kjolarna. Coolt grepp! Det har jag inte sett tidigare.
(Dervisch (persiska = fattig): Muslimskt brödrarskap inom sufism (islamsk mysticism) med ursprung i Saudiarabiens 600-tal. "De dansande dervischerna" tillhör dock Mawlawiyya (även kallade Mevleviorden) grundat på 1200-talet i Konya, Turkiet. Man brukar säga att det var Jala al-din Rumi som grundade orden men faktum är att det var hans son, sultan Baha al-Din Muhammad-i Walad....
Dansen är en ritual som kallas Sema. Den handlar om grunden för allas vår existens - att allting snurrar (atomerna står aldrig still!) Ceremonin handlar om människans egna andliga resa mot mognad och perfektion.)

Efter fyrarättersmiddagen (det var alldeles för mycket mat, tyckte både Emeli och jag) var det hästuppvisningen. Det var även eldslukare och akrobater med innan det slutade.


Fantasian var finalen på vår teamdag och den avslutades med god service från Karim (mitten) och hans medhjälpare och berbiskt PangPang!

Tack Apollo och Emeli för en trevlig dag!

Klockan 06.20 var jag trött på att ligga och satte mig upp. Sen blev jag trött på att sitta och ställde mig upp. Sen blev jag trött på att stå och började gå, mot badrummet först, köket sen. (Japp, inspiration till dagens första meningar på bloggen är så klart Vardagsgruppen). Att jag vara trött på att hosta behöver jag nog inte säga. Men det gick å andra sidan inte att påverka så det var ju bara att gilla läget.
Men Milla och Elton som hade tänkt komma och sova över nekade jag hustillträde. Onödigt att riskera deras hälsa när det bara är en vecka till Eltons ettårskalas!

Dagens första projekt efter frukosten var att gå igenom papper från 2008 till idag. Man ska ju spara papper i tre år och nu sorterade jag dem i ordning. Kände mig lite nöjd när jag var klar.

På förmiddagen och in på eftermiddagen satt jag sedan med Projekt Mormorkalender. Eftersom jag lever ett nomadliv ser jag ju inte familjen så mycket och då det kommer nya små familjemedlemmar så känns det lite viktigt att de åtminstone har sett mig och kanske lärt känna mig lite grann innan jag dör.
Valet föll på VistaPrint och jag tog JPEG-bilder från de senaste fem åren. Resultatet låter vänta på sig ett par veckor dock...


Lite mer datajobb blev det så klart på eftermiddagen och kvällen. Skickade ut en påminnelse till tjejgänget om hazarden den 3e april. Vill ju inte att någon ska missa detta underhålllande event!

Därefter surfade jag runt och letade efter olika pålägg som passar på mackor. Äter ju knäckemackor som mellis när jag är hemma i Sverige och det blir lite trist att bara ha ost och körsbärstomater på. Och det här kom jag fram till. (Har i huvudet hur jag gör nedanstående pålägg).

Tonfiskmacka	Pannbiffmacka	Kycklingmacka	Långtradarmacka
Tonfisk	köttfärs	Kyckling	Falukorv
Majonäs	skivad tomat	Majonäs	Ägg
Gräddfil	Saltgurka	Gräddfil	Rödlökgarnering
Purjogarnering		Curry
		Gurkgarnering
Räkmacka	Sillmacka	Köttfärsmacka	Renskavsmacka
Räkor	Matjesill	köttfärs	Renskav
Majonäs	Potatis	tomatpuré	Kantareller
Gräddfil	Ägg	vitlök	Persiljegarnering
Avocado	Gräddfil	Rödlök
Dillgarnering	majonäs	Chili
	Gräslökgarnering	Persiljegarnering
Baconmacka	Salamimacka	Leverpastejmacka	Parmaskinkamacka
äggröra	Salami	Leverpastej	Parmaskinkamacka
bacon	Brieost	Gräddfil	Fetaost
Gräslökgarnering		Cornichon	Soltorkade tomater
Laxmacka	Janssonmacka	Kalkonmacka	Kasslermacka
Lax	Potatis	Kalkonfilé	Kassler
Potatis	Gul lök	Philadephiaost	Senap
Dijonsenap	Ansjovis	Sallad	Gräddfil
Gräddfil	Vispgrädde	Tomat	Rödlök
Sparrisgarnering			Rivenmorotgarering

Sen hittade jag recept på Chokladfondant till 2 portioner! Det åt jag första gången i El Gouna, Egypten för flera år sedan och nu blev jag lite sugen på att ge mig på det någon helgdag när jag är i Sverige. Vi får se om den önskan håller i sig dock... Är ju inte den som bakar överdrivet mycket.

Avslutade kvälllen med citronté med lite saffran. Saffran använder vi för att stärka immunförsvaret i Marocko och det räcker med ett par pistiller. Och förkylning och hosta är typiska dåligt-immunförsvar-symptom. Som Milla sa; "Du blir ju alltid förkyld när du kommer till Sverige!" Och hemvändarturerna gör mig ju alltid lite nedstämd...



Antal steg: Blev inte många men det blir inga ostbollar heller så jag har inte så dåligt samvete hehe

Per gick upp före mig och åkte till Nykil medan jag låg kvar till typ sjuhugget. Käkade frulle och packade sedan upp allt och konstaterade att jag fått med mig det jag ville ha med mig. En hel del presenter blev det visst.

Slängde i en maskin med mörk tvätt. Fick senare reda på att tvättmaskinen levde farligt. Något hade brunnit i den för några veckor sedan, berättade Per, och värst var det vid centrifugering. Men det fick bra och den mörka tvätten hade inte blivit kol-svart hehe

Efter en dusch satte jag mig med FB och bloggen. Jag satt mest framför datorn hela dagen. Försökte se ifatt Solsidan men fick hör att man är på tredje säsongen och att sista avsnittet skulle vara nu i vecka. Aja, ett par avsnitt hann jag med iallafall!

Det var kallt men soligt hela dagen och jag försökte tänka positivt. Här kommer en kort ut genom fönstret för själv tog jag inte ett steg utanför dörren. Dels har jag inga vinterskor, dels har jag ingen längtan ut i kyla.


Per grillade på eftermiddagen till min stora glädje. Jonzon var nog också ganska så nöjd eftersom han, som vanligt, fick matresterna. Resten av dagen tillbringades i sofforna på olika håll. Det är jobbigt att vara ledig...


Antal steg: inte många men 160 ostbollar slank det ner...

Packade det sista och väntade på att få veta när jag skulle bli upphämtade. Hade ingen lust att promenera någonstans med en tung väska, en ryggsäck och en lite tung handbagageväska. Och upphämtad blev jag vid tio-tiden. Hämtade upp gäster som skulle till flygplatsen och så hade jag min sista transfer i Agadir för den här säsongen.

När nästan alla var incheckade, var det dags för mig att göra samma sak.
Satt en stund med Emeli, Josefin (och Marcus), Kattis och Sophie innan det var dags att gå igenom tullen. Kvinnan som stod bakom tulldisken stoppade mig och bara mig i sällskapet som gick in samtidigt. Hon gick igenom allt mitt handbagage. kontrollerade att jag bara hade 500 SEK i min rosa Filofax som jag sa, kontrollerade i min lilla gröna plånbok hur mycket dirham jag hade med mig in i taxfreeområdet och ställde frågor om Euro coh Dollar. En nitisk tullkvinna! Men in kom jag och snart var det dags att gå till planet.


Fem timmar på planet förflöt med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den läste jag ut och lämnade den till min granne som blev nyfiken på den då både jag och hennes väninna tyckte den var rolig, underhållande - och bra sammanvävd.

Väl på Arlanda kom bagaget ganska så fort men jag missade chansen till att ta tåget hem istället för bussen eftersom vi hade startat tjugo minuter efter utsatt tid. Så det blev en och en halvtimmes väntan på Terminal 5.
Var lite hungrig och pep bort till Seven Eleven där det blev två wienerkorvar i servett (gillar inte korvbröd speciellt) värde 34 SEK. Bara för att jag tog dem i servett blev det ingen ketchup och senap och när jag bad att få lite bostongurka så var det mot 9 SEK extra! Och det hade jag ju inte lust att betala, kan jag berätta.

Mina 34-kronorskorvar var sedan de saltaste korvarna jag har ätit, tror jag. Drack upp en halv liter medhavt marockanskt flaskvatten (japp, för det kunde jag ta igenom sista säkerhetskontrollen. Så säkert är det där!)























Resan hem, som jag trodde skulle gå direkt till Linköping eftersom det stod DIREKT på turlistan, innebar enbart att jag slapp byta buss haha. Men det var ju ändå att glädjas åt för det var över en decimeter snö ute och jag hade gympadojor med lufthål.

Och nu var jag ju hungrig igen! Efter en knäckemacka med konjakmedvurst blev det horisontalläge. Resdagen var över.

Antal steg: 3 476

Sov riktigt dåligt natten till torsdag. Ryggen protesterade varje gång jag vände på mig. Till slut gick jag upp och tog dubbla brustabletter - bara för att istället få ont i magen. Orka! hahaha

Aja, det är som det är. Bara att gå vidare i livet. Idag var ju sista lediga dagen och till min stora glädje fick jag solsken! Det innebar att jag klev i bikinin och la mig i en solstol några timmar. Men klockan tio över två kom dem! Hästflugorna, alltså! Då gav jag upp och gick hem.

Värmde på en halv matlåda och tog mina sista cornichon och körsbärstomathalvor. Snart är mina skåp helt tomma. Ganska vältajmat, eller hur?
Efter lunchen gick jag ner till receptionsområdet och bloggade två inlägg från igår, chattade på FB och började kolla på Masterchef US... men där fick det vara nog.

Gick upp igen men fortsatte ha Masterchef maraton tills jag gick och la mig.

Antal steg: inte många. Hade inte stegräknaren på...

Klockan halv tolv marockansk tid (d vs runt tolv) kom direktrisen för barn- och kvinnohemmet Oum el Banine, Mahjouba Edbouche. Hon ville visa oss runt dels på daghemsdelen men sedan låta oss hälsa på i det nya hemmet hos de unga blivande mammorna.

Utanför hemmet mötte vi en annan bil. Ut hoppade två unga damer som visade sig studera till socionomer i Sverige och hade den här typen av verksamhet som C-uppsats! Den ena var marockanska och pratade flytande arabiska och kunde tolka åt oss under första delen av rundvisningen. Tänk vad världen är liten.

 

Besöket var lite som att bli förflyttad i tiden. Jag är ju själv ett barnhemsbarn på 60-talet hemma i Sverige och mina underbara föräldrar var så kloka att jag fick åka dit och hälsa på tills de la ner på 70-talet (Videhemmet i Linköping). Så här retroaktivt känns det oerhört värdefullt att ha den erfarenheten. Tack mamma (och pappa som ju är i himlen)!

Skillnaden här är att man tar hand om mammorna också. De får jobba, studera eller praktisera medan bäbisarna tas om hand här av kärleksfull personal. Det var verkligen härligt att se!

De jobbar mycket med att skapa band mellan barn och mor och har hjälp av Sverige i det jobbet, faktiskt. Jag har, bara den här säsongen, mött totalt sex svenskar som kommit ner för att jobba där.

 

De har särskilda rum för de små upp till 9 månader där de sover och har en lekhage.

 

.

Det finns avskilda rum för de lite större barnen upp till två år där de sover och så har de ett eget lekrum. Och så har de gjort i ordning för de lite större barnen upp till tre år nu också. Barnen som var vakna (vi kom under siestan) var så glada, log och skrattade när vi gungade på deras babysitters där de också fick sova middag.

 

I skötrummet hänger handdukar till varje barn och två tvättlappar, en för ansikte och överkropp, en för underliv och underkropp. Allt rent, snyggt och välordnat!

Både jag och Emeli var oerhört imponerade hur fint de har fått det med olika färger i rummen, pedagogiska leksaker - och underbar personal. Jag blev så glad inombords att vi hjälper det här hemmet!

 

Efter barnhemsbesöket åkte vi till de blivande mammornas hem som är köpta för skänka pengar från Tyskland, tror jag det var. Här finns plats för tio kvinnor och vi träffade hälften av dem och deras föreståndare Jamila Ait Blal som också sitter i styrelsen. De har galler för dörren och dörren är låst med dubbla lås och den måste låsas upp inifrån av dem själva efter en knackning på dörren.

 

Eftersom det inte finns något som heter våldtäkt och sexuellt utnyttjanden och det är förbjudet att bli gravid/ha barn utan att vara gift så blir de olagliga enligt marockans lag och de kan kastas i fängelse eller dödas för att de är ensamstående mammor. Lite svårt att greppa det där.

 

De unga mammorna välkomnade oss lite försiktigt och unga är de... runt 13-14-15 – det var lite jobbigt faktiskt. Vi har unga mammor hemma i Skandinavien också men de väljer det själva. Här är det inte mycket till val. Abort är också olagligt och om de genomför en olaglig abort ändå så är risken stor att de dör. Dessa unga damer är utfrysta från familj och släkt.

Men en lite ljusglimt fann vi för i receptionen. Där satt en av flickornas mamma och pratade med sin tårögda dotter. Mamman log emot oss, säkert tacksam för att vi var där för att hjälpa hennes dotter som väntade barn när som helst.

 

En ung mamma, runt 14 år hade precis fött sin dotter dagen före. Hon såg väldigt trött ut men försökte le när jag pratade med henne (hon förstod lite franska).

 

 

En annan ung mamma, kanske året äldre, försökte trösta sitt barn som hade kolik.

 

 

De andra var ute i köket och förberedde kvällsmaten.

 

.

 

Jamila, Mahjouba, Emeli och jag åkte sedan till Marjane och shoppade loss. För shopping blev det. I kassan från våra gäster hade vi samlat in 6950, 40 dirham på knappt fem månader!!! Tack alla ni som bidragit till Oum el Banine. Ni ska veta hur tacksamma alla är idag!

 

Vi började med fyra tomma vagnar och slutade med fyra överfulla vagnar.

 

I bilen när vi åkte från kvinnornas hem så knäckte jag olyckligt till min rygg. Den värkte sedan igenom hela dagen och kvällen. Så onödigt. Fick använda vagnen som rullator!

 

Och vagnarna blev allt fullare och fullare... och tyngre och tyngre.

 

 

Upp på bandet, till en något förvånad kassör, kom blöjor, mjölkpulver, mjöl, socker, tomatpuré, tvättmedel, toapapper, diskmedel, sköljmedel, tvål, shampoo, ris, linser, olivolja, matolja, smör, margarin, nescafe, pasta, kryddor, té, kött och jag har nog missat en hel del grejer... Men mat, hygienartiklar och kem för tio personer var det iallafall.

 

Jag gav kuvertet till Mahjouba, som själv fick betala kalaset

 

.

När det blev drygt 440 dirham över gick Jamila tillbaka in och köpte kött för resten och kvar blev bara ett par dirham i kuveret!

 

När vagnarna var fullastade, betalda spatserade vi mot bilen. Väl ute vsa Mahjouba (som också hade ryggproblem) att hon ville ha hjälp med att lasta allt från de fyra stora varuvagnarna. Och vips, som från bar himmel, uppenbarade sig tre unga människor som helt sonika bar in allt i bilen. Skulle det kunna hända i Sverige? Hm... lite tveksamt.

 

Det blev en fantastisk eftermiddag och både jag och Emeli kände att vi gjorde en god gärning med gästernas pengar. Ännu en gång – tack till alla som bidragit!

 

Läs mer om barn- och kvinnohemmet om du har lust.

Surfa in på  http://www.oumelbanine.net/index.html

Sista hela arbetsdagen i Agadir för den här gången. Och regn även idag. Vilken tråkig avslutning, får jag säga. Men det är så det är och bara att gilla läget. Vädret kan man inte påverka, bara attityden - och jag har dålig attityd till moln, nederbörd och kyla.

 

Den här bloggen kommer vara tvådelad. Jag har lovat gästerna som skänkt pengar till Oum el Banine, att visa vad vi köpt för deras pengar och eftersom det är en hel del så väljer jag att göra en särskild blogg om inköp och besöket där.

 

Började dagen med en promenad längs cornichen till jobbet men så kom regnet vilket gjorde att det blev taxi resten av vägen. På kontoret gjorde jag min sista avräkning och lämnade ifrån mig kvittoblock och andra Apollogrejer. Jag lämnade också mina gummistövlar för andra gången. Nu har jag inte tänkt behöva dem mer nämligen.
Eftersom jag har beställt buss från Arlanda direkt hem till Linköping och blir hämtad på stationen så funkar nog mina ventilerade gympaskor - in sha'Allah.

Vid halv elva utanför kontoret fick jag plötsligt se något glädjande. Blå himmel!

 

 

Hjälpchauffören jag har haft mest kom förbi och undrade om vi hade ett Apolloparaply över som han kunde få. Dessvärre har vi ju bara var sitt, Emeli ochj jag, så det fick bli ett Nej på den frågan. Men han tog det bra och ställde gärna upp på bild till bloggen istället.

 

 

Vid halv tolv marockansk tid (det vill säga vid tolv) kom Mahjouba Edbouche, direktrisen för barn- och kvinnohemmet och hämtade oss. Mer om det i bloggen 16-mar-oum-el-banine.

Vid ett tillfälle när jag skulle flytta mig inne i bilen sa de "knak" och därmed var jag handikappad resten av dagen. Det gick inte fort att förflytta sig inte!

 

Efter shoppingen till Oum el Banine tog Emeli och jag en taxi till McDonalds på cornichen med en chaufför som satte taxametern på söndagstaxa så vi har nog aldrig betalat så mycket som idag (22 dirham!). Sura lämnade vi honom och skulle nog kunna komma ihåg honom i fortsttningen som en som luras.

 

Emeli bjöd på en Royal Cheese meny som tack för förra gången jag bjöd. Efter det så skiljdes vi åt. Jag gick hem och vilade min rygg och Emeli gick till kontoret för lite administration som hon låg efter med.

 

Ett par timmar efter hemkomst kopplade jag så över telefonen och började min fridag med vitt vin och körsbärstomater.

 

Antal steg: 5122

Jamen fattar ni?! Det är i mitten av mars och det har regnat ett par dagar nu. Även om det har spruckit upp och blivit lite sol en timme innan solen går ner så har det varit kallt. Och idag, på väg till Marrakech vid mandelodlingarna såg jag snöblandat regn på framrutan på bussen, tittade ut och fick se ett vitt täcke på träd och mark!!!  Det hör ju inte till vanligheterna.
Till och med Abdou och Ahmed (hjälpchaufför) pekade - entusiastiskt till skillnad från mig - ut och sa "Maria, titta! Snö! varvid jag suckade och svarade  Phuuuuu, aa, jag ser det..."
Vid stoppet i Chichaoua hos Ibrahim blev han lika förvånad att det kommit snö så långt ner i landet och så sent på året.


Ibarhim, managern på fiket i Chichaoua, och min chaufför Abdou


Antal steg: 12 682

(Uppdaterad med fler bilder) Började dagen med att undra om solen går upp tidigare för jag vaknar tidigare nu. Redan vid fyra! Självklart kontrollerade jag detta bara för att finna att så icke var fallet. Aja, då vet jag inte det beror på. Men nog tycker jag att det är LITE tidigt även för min smak.
(Om du vill veta soluppgång/nedgång i Linköping, kolla här! Du kan så klart skriva in din egen stad om du bor någon annanstans.)

Det blev således en lång startsträcka för utflykten till Taroudant. Så hur fördrev jag tiden då? Jo, med att blogga det här, kolla på Masterchef med Chef Ramsey, Top Model och njuta av blixt och dunder. Det kom aldrig igår som jag trott. Molnen liknade bara åskmoln. Men idag kl 05.57 kom det! Då blev det läge att dra ur sladden till datorn till och med (och därmed insåg jag att jag måste köpa nytt batteri!).


Till Taroudant guidade jag i bussen som valigt. Emeli Bülow tog ett kort på mig vid ett sådant tillfälle i februari. Här kommer det!



I Taroudant åt jag berberomelett med tomat på vanliga stället (bild från ett tidigare tillfälle taget av Emeli Bülow igen).


Därefter följde jag med några gäster in i soukerna. Själv letade jag efter babouscher (marockansk toffel) som matchade den uppsydda djellaban. Det var ju helt lönlöst! Kanske hittar jag det i Marrakech imorgon.

Kommer förresten sakna köttet här i Marocko. Det är så välhängt och oframstressat...



Det där ko-skinnet som jag har gått och sneglat på nästan hela säsongen får hänga kvar. Men nu har jag det på bild. Hade gärna haft det i ett rum om jag haft en lägenhet...


Och ja, det ösregnade hela tiden vi var ute. Men vi sökte skydd hos Apelsinjuicemannen och satt en stund inne hos honom med gästerna innan vi var tvungna att gå till torget för att möta upp de andra och ringa efter bussen.


Jag hann ångra mig flera gånger att gummistövlarna inte kom med. Mina fötter blev dyngsura så på hemvägen satt jag barfota med fötterna i sabra-väskan och guidade haha.

Efter utflykten åkte jag till kontoret. Där satt Emeli och vi gick snart på lunch på Paris och valde pasta bolognese båda två. Jag insåg då att det var första gången jag beställde pasta på restaurang sedan jag kom hit. Märkligt!

Efter den sena lunchen öppnade vi Servicekontoret och det kom tre gäster totalt under tiden vi hade öppet. Ibland undrar jag varför vi ens har ett servicekontor. Det kommer ändå inte så många.

När vi stängde var jag kraftigt nedkyld. Det blev taxi hem till en lång, varm dusch och insmörjning med arganolja, sedan på med fleecedjellaban och in under fleecefilten. Kvällen gick sedan till reprisen på Top Model och Master chef och tidigt sänggående.

Antal steg. 7 645

Vaknade tidigt och åt frulle No.1. Somnade om en timme och gick sedan upp och åt frulle No.2. Denna inmundigades samtidigt med bloggande för gårdagen.

Idag stod, för sista gången den här säsongen, Hotellservice på schemat. Sånt är rutinjobb som går av sig självt. Dessutom blev inga problemlösningar nödvändiga på hela dagen. En enkel arbetsdag, alltså! För att pigga upp mig själv fokuserade jag lite på blommor jag passerade.


Idag plockade jag ihop grejer hemifrån och lämnade på kontoret. Sånt som jag eller någon annan kan ha glädje av i vinter. Det börjar bli tomt i lägenheten och jag gillar det!
När jag publicerar det här är det bara fyra dagar kvar här i Agadir och det börjar kännas lite konstigt, får jag medge. När jag skrev ut Swebusbiljetterna för resan till Linköping och biljetterna till Thailand blev avresan än mer påtagligt.

Ser fram emot onsdagens besök på Oum el banine. Jag, Therese och Emeli har samlat in pengar hela säsongen till barn- och kvinnohemmet. Nu har Samad (vår agents representant) fått i uppdrag att ta reda på vad de behöver och på onsdag ska jag och Emeli shoppa upp en ansenlig summa pengar. Jag har lovat att presentera allt vi har köpt här på bloggen så håll koll runt den 16e.

Antal steg: 11588

Sex dagar till hemfärd med blixt och dunder på natten. Hela morgonen regnade det kraftigt. Deprimerande! Fast bara fram till eftermiddagen. Då kom solen igen och det blev jättevarmt och jag blev lite mer positiv igen.

Nu till dagens eskapader: Emeli Bülow tog lite kort på mig "in Action" till bloggen så ni kan få ta del av hur mina lördagar har sett ut här i Marocko! För idag var ju sista dagen med Inspirationsmöte och Citytur.

Och som du kanske ser så använder jag inte någon marinblå/vit uniform. Mycket uppskattat från gästerna och klart mer rätt.
Idag invigde jag min -  till mig uppsydda - traditionella djellaba i Apollos turkosa färg (som vi har i jackan) och kunde lämna min svarta med silverdekorationer hemma. Mina smycken i silver och atlasceder, hantverket från Taroudant, hänger på öron och hals. Till detta har jag fått uppsytt en matchande väska i sabra (kaktussilke) som också är typiskt marocko.


INSPIRATIONSMÖTE PÅ PALAIS DU SUD kl 11-12

Fr vä Inspirationsföreläsning med typisk Graubegest samt Utflyktsförsäljning


CITYTUREN 12.15 - 14.30



- Välkomna tillbaka till bussen!



SERVICEKONTOR 16-18
Alltså här har jag ju inga kort att presentera men det var ju en del av min dag så det får väl en egen rubrik. Hade nio gäster på besök denna eftermiddag. Alla ville följa med mig antingen till Taroudant eller Marrakech. Jättekul!

Innan jag lämnade kontoret fick jag låna minneskortet från Emeli för att ladda hem bilderna hon tagit under dagen - vilka du ju har sett nu.


REFLEKTION SJUKFÖRSÄKRINGEN
På morgonen innan inspirationsmötet hann jag med en hel del. Och i skuggan av jordbävningskatastrofen i Japan och demonstrationerna i muslimska världen kom jag att reflektera över den sociala utslagningen som verkar äga rum i Sverge sedan ett par år - hur tänkte man där när man ändrade till exempel sjukfärsäkringsreglerna? Enbart på pengarna, verkar det som...

Det känns som om Sverige har blivit lite som i Ryssland efter Perestrojkan när man ändrade systemet över en natt - och befolkningen fick inte en chans att acklimatisera sig vilket istället har gjort rika personer rikare och fattiga fattigare. Det var iallafall vad jag såg när jag jobbade i Ryssland i fem månader. Det är många som längtar tillbaka till kommunisttiden...

Och tro det eller ej, befolkningen här i Marocko har det nog bättre som sjuk och arbetslös än hemma i Sverige idag. För här är man åtminstone uppvuxen med att familj och släkt tar hand om dig då.
Så hade vi det också under Bondesamhället men det ändrade sig i och med Industriella revvolutionen för dryga 100 år sedan. Då kom vårt bidragssamhället igång på allvar och utvecklades alltså fram till mitten av 80-talet och sedan dess har man "tillbakautvecklat"/avvecklat det något abrupt istället. Intressant utveckling! Det är lite som att ge bort en gåva bara för att ta tillbaka den meddetsamma...

REFLEKTION SOCIALSEKRETERARE
Vad det gäller motprestation för att få försörjningsstöd är de nog helt korrekta - men det måste bli någon ordning på socialsekreterarna!  De verkar inte klara av sina arbetsuppgifter helt. Kanske de borde ses över? För även om klienterna gör det de ska så fungerar inte kommunikationen - eller utbetalningarna. Jag tror att jag skulle vara perfekt för jobbet!
Och ja, jag har sökt ett par gånger men det finns (hittills?) inga "Think out of the box"- rekryterare på Linköpings Kommun... Väldigt synd! Men tänk dig en coachande socialsekreterare?! Vad vore väl bättre?

Nu ska vi komma ihåg att jag också haft försörjningstöd i unga år, men på den tiden fanns engagerade socialsekreterare som fick ut mig på alla möjliga grejer som slutade i att jag var med i paneldebatter om ungdomsarbetslöshet, var ute på praktik som elevassistent eller gick på någon kurs. Det var aldrig något snack om att jag skulle få pengar om jag inte presterade något! Och det är så jag tycker att man ska jobba om man ska få kalla sig SOCIALsekreterare!

Jag har sökt jobb på Linköpings Kommun Ekonomiskt bistånd, flera gånger men nu har jag liksom gett upp. Jag får alltid NEJ! Jag har ingen Socionomexamen, serrö! Tror jag läggs åt sidan utan att man ens titta på min CV.
Jag vet inte varför man behöver ha den utbildningen riktigt men det är väl som med allt annat i Sverige: att det är ett principbeslut på att man ska ha vissa utbildningar för vissa jobb. Men kolla in vad man studerar: samhällsvetenskap, socialt arbete, juridik och psykologi!
Juridik har jag läst på universitetet (15p) , psykologi har jag läst på egen hand eftersom jag är intresserad men har läst sociologi på Universitetet, socialt arbete är i stort sett det enda jag har arbetat med de senaste trettio åren, och samhällsvetenskap är något jag lever varje dag eftersom jag forskar tvärvetenskapligt och guidar så också eftersom jag vill att man ska förstå saker ur korrekt sammanhang.
Men men. Det räcker inte att jag är överkvalificerad till dylik anställning - jag har fortfarande inte någon socionomexamen haha Underbart land jag är uppväxt i!

(Om du nu känner att du är en sån där äventyrlig rekryterare för socialsekreterartjänster i kommunen så är du välkommmen att höra av dig till mariagraube@gmail.com. Jag tackar Ja till jobbet här och nu.)


REFLEKTION: POLITISKA UTVECKLINGEN I MAROCKO
Från sjukförsäkring och socialsekreterarjobb kastar jag mig över till Marocko och utvecklingen här då'ra. Det var ju ett tag sedan du fick en uppdatering om läget i landet. Varsågod!
http://www.bbc.co.uk/news/world-africa-12695902
http://www.bbc.co.uk/news/world-africa-12695092


Antal steg idag: 5788 (unnade mig lyxen att ta taxi hem idag)

Så var det då sju dagar kvar tills avresa mot svenska breddgrader. Ser fram emot att komma hem till familj och vänner men inte till det svenska vädret. Men det är ju så i livet - man får alltid ta det onda med det goda. hahaha

Har haft resväskan framme ett par veckor redan men idag började jag provpacka. Jag har ju aldrig haft så mycket med mig från något land som nu. Och det trots att jag kommer tillbaka hit i vinter igen haha Det blir spännande att se om proffpackaren kan få ner allt i en 70 liters resväska, en ryggsäck och en "handväska"!

På min promenad till Anezi, där bussen skulle hämta mig och de första gästerna, slogs jag igen av hur trevligt det här landet verkligen är.
Här låser ingen sin butik med sjutillhållarlås och larm. Här kan man fortfarande fälla ner ner tältdörren eller sätta en pinne för hålet i väggen och folk respekterar att det är dina grejer.
Det var lite samma sak när jag växte upp hemma i Sverige. Då behövde man inte låsa ytterdörren eller bildörren. Det är bara 50 år sedan. Vad hände, Sverige?


Inga överraskningar på jobbet idag alls. Det blev alltså en ganska tråkig dag. Dessutom med regnskurar...
Men en kraftig jordbävning i Japan med tsunamis som följd, påminde världsmedborgarna att Jorden lever i högsta grad, något vi glömmer bort mellan varven.

Min egen dag gick till flygplatsjobb såsom brukligt en fredag. Men idag var det sista gången jag hade transfer från flygplatsen. Så nu börjar nedräkningen. En vecka kvar tills jag åker till Sverige alltså!


Antal steg: 6528

Dagen gick till nästan ingenting, faktiskt. Hade ju fridag men det var molnigt hela dagen och regnade skurar. Supertrist! Det var ju trots allt min näst sista fridag! Höll mig inne hela dagen vid datorn och sov lite middag, That's it!

Vid fem gick jag till Atlas Tours för ett möte med AnneMarthe som vill att jag tar lite rundresor i Marocko för henne i vinter. Tidigare har jag fått mail från annat håll om rundresor i Thailand, Vietnam och Kambodja. Så jag tror jag kommer ha att göra i vinter iallafall även om det kommer bli oregelbundet och inkomsten därefter... Kommer pendla mellan Asien och Sverige iallafall i slutet oktober och i november och lite mellan Sverige - Norge och Marocko. Fick erbjudande att rycka in som semestervikarie i januari på Atlas Tours kontor. Får se om jag nappar på det.

 

Jag tror jag ska se om jag kan hitta någon timanställning i Linköping/Norrköping så jag har något att göra när jag är hemma. Förslag emottages tacksamt! Maila jättegärna till mariagraube@gmail.com

 

Och här kommer bilden med hallon och rosévin som inte gick att publicera igår!

 

 

Antal steg: 8732

Sedan i helgen har skrivaren haft toner utan bläck. Jag har inte kunnat skriva ut någonting. Några nya original till program blev alltså inte utskrivna till mina utflykter den här veckan. Någon ny toner kom varken måndag (eller tisdag heller för den delen men då var jag ju i Marrakech).

Aja, det är bara att gilla läget. Att skaffa toner är inte något jag bär ansvar för så jag har inte dåligt samvete för att det inte har införskaffat. Men visst är det stressande att inte kunna göra sitt jobb som förväntat och som sedan släpar efter.

Igår fick jag veta av Emeli att jag kunde gå och köpa idag. Så bra, tänkte jag och knatade iväg hemifrån med stora förhoppningar. Först gick jag till Tikida och Iberostar där jag satte i nya papper som handlade om Praktisk Information. Konstaterade att det inte var mycket folk i solstolarna idag. Kunde nog säkerligen bero på att det inte var någon sol Den försökte titta fram men så tog regnmolnen över och det kom ett par skurar runt lunchen. (Fast på eftermiddag kom både sol och värme.)



Gick cornichen men svängde upp lite tidigare mot stan idag. En gäst hade glömt sin jacka på bussen så jag gick och lämnade den på Anezi innan jag gick vidare mot kontoret.

Fast på väg till kontoret tänkte jag att det vore nog gott med lite vin varvid jag svängde in på Uniprix där jag träffade några gäster som jag stannade och pratade med en stund. Vi skiljdes åt och jag spatserade mot alkoholavdelningen. Länge stod jag och letade efter Cépage Sauvignon Blanc - men icke! Så kikade jag längst in och fick syn på en stackars ensam rosé. Den fick det bli istället. Vore väl synd att låta den stå där och bli gammal!

38 dirham fattigare fortsatte jag mot kontoret. Då fick jag för mig att fylla på körsbärstomatförrådet. Gick in och tog en plastpåse och träffar då på ett par gäster där också - och AnneMarthe. Sistnämda och jag bestämde träff imorgon för vinterplanering och gästerna tog jag med mig till kontoret så de kunde få sin plastpåse (som de hade glömt på bussen igår). Med från saluhallen hade jag då med mig, inte bara tomater, utan även en ask med söta hallon!

 

.

Så var jag då äntligen på kontoret. Jag tog pengarna och den gamla toner för att vara säker på att få rätt med mig hem... bara för att mötas av en tom hylla!!! Jag frågade var tonern var och fick svaret "Den kommer i eftermiddag". Men ORKA! Begreppet "idag" betyder inte på morgonen idag. Det betyder just bara Idag och den sträcker sig till klockan åtta på kvällen, den. Där satt jag nu på kontoret och kunde återigen inte göra någonting. Jag som hade tänkt jobba med att

• skriva ut avräkningen och lämna den underskriven och klar
• skriva ut välkomstmaterial, vika det och lägga i utresekort och bagagetaggar
• skriva ut servicepapper och gå ner till Odyssee och sätta in det i pärmen, något som inte blivit gjort på två veckor (noop, tro inte att det har legat på mitt bord. Mina hotell är uppdaterade!)
• äta lite senare lunch på Blå Nilen och ta in Kamelfilé på grillspett
• Ha lite show up

Men, som ni vet så blir det inte alltid som man tänkt sig! Och tonern lyste med sin frånvaro i fyra timmar...

 

Det blev alltså att mer eller mindre att sitta av tid till väntan och fördriva lite tid med att äta tidigare lunch som bestod av en tråkig tonfisksallad.

Jag plockade iordning lite och flyttade upp Therese' böcker i hyllan för utlån. Det har inte blivit gjort tidigare. Straxt före tre fick jag den efterlängtade tonern och kunde sedan skriva ut välkomstmaterial, servicepapper samt kopiera kartor.

Gick sen till Odyssee och fortsatte sedan mot Amadil.

Reklamen för kvinnomässan sitter uppe på lyktstolparna nu. På lördag är det bankett minsann. Hade varit kul att gå på men jag tror inte jag kommer ges möjlighet.

 

 

På vägen mötte jag först två gäster som jag pratade lite med och lite senare fann jag två gäster på en restaurang och satte mig ner och samspråkade med dem innan jag gick vidare. På Amadil satte jag Praktisk information i pärmen och kunde därefter fortsätta hem.

Där serverades färska hallon och rosévin på balkongen varvid jag var ganska nöjd med allt jag åstadkommit under dagen som inte börjat helt bra. (Bilden bara vägrar ladda upp sig så jag gav upp.)

 

Apropå en gäst som misstrodde mig när jag berättade att vi exporterar saharasand till stränderna på Kanariöarna (främst till Teneriffa) så kommer här lite länkar om detta. Reseledaren där hade berättat för gästen att sanden blåst dit från Sahara vilket inte alltså är helt med sanningen överensstämmande. Och jag gillar korrekt information. Så varsågod!

http://www.bugbog.com

http://www.villamarinelifestylescanaryislands.com

http://www.iknow-canaryislands.co.uk

http://canary-islands.greatestdivesites.com

 

 

Antal steg: 11833

Blev som vanligt upphämtad 06.15 för att hämta gäster på hotell. Dags för Marrakech för näst sista gången för den här säsongen.



Det hade regnat på natten och det låg droppar kvar på bilarna. Hualigen.


Marrakech var som vanligt roligt. Idag tog jag kort på mannen med löständerna. Kan inte låta bli att fundera om det där med dylik försäljning bara är en fotograferingsploj i modern tid när han blev irriterade över att jag bara gav honom en femma som tack för att han ställde upp på bild...

Taroudant på schemat och jag var förväntansfull. Skulle den galne lokalguiden stå vid tornet och vänta på mig? Han skulle iallafall inte få det helt lätt. Ingen gäst skulle följa med på guidad tur. Vi HAR ingen guidad tur där. Den här utflykten är helt på egen hand!
Om han ändå krävde mig på pengar skulle jag avkräva hans guidelicensnummer och organisationsnummer eftersom vi är intresserad av vem som kräver mig på pengar på en tur vi aldrig har eller har haft... Men det där hände ju aldrig. Inte något av det, serrö!


Vid tornet fanns ingen lokalguide som krävde att gästerna skulle gå på promenad med honom och sedan kräva mig på lön för den icke efterfrågade tjänsten.


Larbis kompis berättade på arabiska/franska att min Djellaba var klar redan. Vi gick bort till skräddaren där jag fick veta att den var på pressning bara. Men innan jag åkte hem hade jag provat den och den låg i en påse på väg hem till mig. Emeli ska ta kort på mig när jag har den på Inspirationsmötet på lördag så du får vänta lite på det. Men den är i turkost, svagt randigt kvalitetstyg sytt i enkelt snitt - utan silhuett, mer som ett litet tält, så klart (det är ju ändå en Djellaba!)

På vägen hem stötte vi på getterna i trädet. Idag var det många uppe och klev.


Väl hemma satte jag mig och bloggade detta och pratade på FB. Straxt efter 20-tiden åt jag lite middag och en timme senare låg jag i horisontalläge och laddade för tisdagens Marrakechutflykt med jobb 15 timmar.

Antal steg. 11 126

Förmiddag med hotellservice utan en enda gäst! Fick roa mig själv - och det gick bra!



"Men vad du ser trött ut!?" Den kommentaren fick jag på hemväg från hotellservice omgång No1 av journalisten Mohammed. Tack för den, du! Jag viftade bort det så klart, men visst hade han rätt. Jag var trött och hade till och med suttit och gäspat på Amadil Beach. Men det är nog mer att jag är trött på att ha ont, tror jag. Ont i magen, alltså. Har hugg en decimeter från höftbenet in mot naveln på höger sida. Tarmarna har nog fått sig en törn de senaste dagarna, skulle jag tro. Får la tänka mig för vad jag stoppar i mig tills det går över.

Efter förmiddagspasset i Emelis Easyline ( Ja, jag kunde ju inte ge upp bara efter att ha provat dem EN gång. En del saker måste man ge flera chanser. Ta bara hur jag lärde mig äta jordens nyttiga oliver - en om dagen i fem månaders tid!) gick jag hem och fixade mat och tog en lite kort siesta innan jag promenerade till kontoret, återigen i Emellis Easyline.

Innan jag gick hemifrån funderade jag över min avräkning och varför det fattades 360 dirham i min kassa. Gick på toa och fortsatta fundera. Då plötsligt hör jag en bekant röst som säger "Men du har ju skrivit in utflykter som inte har blivit betalda ju!" Jag tittar mig förskräckt omkring och får se en kvinna i vit tenniströja och hästsvans till vänster om mig, mycket lik mig själv! Och det VAR jag! haha Och jag som läste häromdagen att man plockat ut ett par människor som pratat för sig själva inne i Big Brother huset eftersom man var orolig för deras mentala hälsa. Ska jag kanske vara orolig för min?


Här satt jag ju nu själv på toaletten och gjorde likadant. Det var ju bara att göra slag i saken och utvisa mig själv. Mina ben ledde bestämt bort mig från toalettsitsen medan jackan samt ryggsäck tog rygg på mig, föste ut mig i det fria! (Men jag pratar nämligen väldigt ofta med mig själv. Ni skulle bara höra när jag är och handlar hahaha Då har jag alltid väldigt intressanta diskussioner! Och för mig är det fullständigt normalt!!!)

Promenerade sedan den långa vägen förbi Atlantic Palace och Kungliga palatset, bara för att den är så långtråkig (som straff för att jag pratade för mig själv i badrummet kanske?). Jag blev inte impad av dojorna den här gången heller så på eftermiddagen lämnade jag tillbaka dem och hade fattat ett Icke Köpbeslut. Noop, jag behåller de jag har!

Gick förbi ett tomt torg även denna söndag. Inga demonstrationer där inte! Läste någonstans att det är smådemonstrationer lite här och där men att det inte är något sammanhållande utan mer spontana samlingar.


Innan hotellservice omgång 2 spatserade jag raskt till Aswak Assalam och veckohandlade för 105 dirham. Det är inte mycket jag behöver nu när jag ska lämna Marocko om 11 dagar. Ska försöka hålla nere kostnaderna för att slippa ta ut mer dirham men ska ju betala min uppsydda djellaba nästa vecka och har många uteluncher kvar som ska betalas. Jag ska göra vad jag kan, iallafall!


Vid den är muren längs med F.A.R brukar man kunna få se våra "limbarn" ligga och sova på någon trappa mitt på dagen. Man kan inte låta bli att undra... var är föräldrarna?

Måste ju bara visa våra snygga mobilmaster. Vad sägs om en 40 meter hög palm i plast? Vi har fått en till sån nere vid Bank Magreb och Avenue Mohammed V! Gillar att man döljer något som är fult. Tänk dig ett skyhög björk istället för en metallställning!


På vägen hem från sista hotellet hade jag sällskap av två kvinnor i min egen ålder. Av dem fick jag höra att det inte räcker att gå 10 000 steg per dag i min ålder med syfte att mota benskörhet. Jag skulle gå 12 000. Då blev jag ju besviken. Jag som satt 10 000 som dagsmål varje dag.

Googlade naturligtvis på detta och fick bara fram att jag ska gå 11000 steg ett år till, SEN får jag minska till 10 000 - för att hålla vikten. Hittade inga siffror beträffande specifikt benskörhet (det är liksom bara en bonuseffekt) men jag fann hel del annat som kanske kan vara av intresse? Varsågod!
http://www.forskning.se - http://www.vardguiden.se - http://www.stegraknare.se/artiklar

Och idag hade jag jätteroligt när jag lagade mat. Vet inte varför riktigt. Kanske för att det var de sista matlådorna tillagade i min köksvrå i Agadir den här säsongen? Stod iallafall där i mitt blå plastförkläde och stekte färska champinjoner till såsen jag sedan hällde på min strimlade kalkonfilé som var kvar sedan häromdagen. Därefter lagade jag väldigt god köttfärssås medan jag vräkte i mig skrynkliga oliver som godis.


Antal steg; 23 354 och låg på 22a plats efter dagens registrering.
Men jag hörde att tävlingen stängde idag, söndag 6 mars, så jag antar att jag inte är kan regga mer, vilket innebär att jag då slutade på den platsen av 219 deltagare totalt. Hade ju tänkt mig en placering bland de tio bästa men aja, det är ju bara att gå vidare i livet mot nya utmaningar.

När jag chattade med Daniella i Jordanien på morgonen hittade jag lite mer information om de förbaskade flugorna och inser att det nog inte alls varit så bra att låta dem sitta kvar och käka.. (Kolla under rubriken "Diseases") Men nu är det ju försent, va!

Det blev iallafall en omväxlande natt, skulle man kunna säga. Frossa och svettningar om vart annat fortsatte fram till klockan 7 på morgonen. Var uppe ett par gånger, dels på toa, dels för att ta febernedsättande brus, dricka té eller vatten och äta lite. När jag sedan gick upp tyckte jag nog att jag kände igen mig själv lite mer även om jag var ganska trött.
Och dagens eskapade avlöpte utan större problem. Dessa var:

• Inspirationsmöte med 41% av ankommande gäster gäster på Palais de Sud
• Stadsrundtur i "Afrikas Nice" (d v s i Agadir) med 31 % av ankommande gäster
• Öppet servicekontor med 9% av gästerna på destinationen ( vi har en del långliggare och en hel del stammisar som kommer in och säger Hej även om de redan vet och har sett det mesta). Det är alltid runt 90% som aldrig kommer till vårt servicekontor så ibland undrar vi varför vi har öppet... Bättre att vara ute på stan. Jag möter alltid gäster när jag går Hem från eller Till kontoret! Ikväll var det Joucef (stammis) och hans kompis.

Promenerade hem för att vara min vana trogen. Och på vägen tillbaka hände det! Det kurrade till i magen... Oh, nooooo! Behöver jag berätta för dig att det blev en oerhört rask promenad i slutet? Men det fanns ingen anledning till oro. Knipmusklerna vet fortfarande hur de ska arbeta så jag klarade mig med marginal hem. Kunde lugnt hänga av mig jacka och väska... men sen var det språngmarsch!

Ändå tycker jag att min kropp klarade sig väldigt bra idag. Tack, kroppen för att du är med mig!

Antal steg: 11037 där jag nästan småjoggade i slutet...

Emeli åkte iväg på visumresa till Barcelona så jag skulle vara själv på destinationen under två dygn. Typiskt nog mådde jag riktigt dåligt hela dagen med frossa, feber, diarre och illamående. Drog slutsatsen att det var flugbetten igår som var boven i dramat och kanske "jetlag" efter den sena natten mellan onsdag och torsdag? Är ju inte van vid att vara uppe så sent längre...

Men det var bara att bita ihop. Det är ju inte gästernas fel att reglerna för visumresa och hästflugor finns!

Klev ner i Emelis Easyline och gick cornichen till jobbet men blev inte alls impad. Kände lite i vänster vad och baksida vänster lår men det var liksom bara det. Hade ju läst hur bra de var och kanske hade för höga förväntningar? Ja, inte vet jag. Det enda jag tänkte på var hur klumpiga de var och att höger sula slog mig på vänster fotknöl för de är så breda. Tveks.amt om jag köper några...

 

..

Men till kontoret kom jag iallafall och planerade där för transfer till och från flygplatsen. Skulle bli tvungen att skicka två bussar båda vägarna visade det sig. Likadant på vägen från flygplatsen. Passar på att tacka Hassan och Josefin på Ving som passade Apollogästerna när jag behövde gå på toa.

 

När jag kom hem kröp jag in i mitt fleeceunderställ,, la mig under lakan, täcke, överkast och tjock filt - och frös iallafall. Alltså, sånt är inte kul, du!

Hade ingen matlust men åt vitt bröd med tonfisk. Tänkte att det kunde vara bra. Sen började servicetelefonen att ringa. Den ringde hela seneftermiddagen så klart. Men det är bara att gilla läget. Ingår ju i jobbet!

 

Drack lite mintté med eukalyptushonung och tog en febernedsättande brustablett och tyckte synd om mig själv vid halv sex. Då hade jag blivit genomsvett och tog av mig allt utom lakan och täcke. Men det där pendlade hela natten, ömsom frossa, ömsom svettningar. Och nu insåg jag hur många bett jag hade på kroppen. De var överallt, knallröda. Inte konstigt att jag fick betala nu då haha.

 

Aja, jag slumrade mig iallafall genom natten och det var ju bra.

 

Antal steg: 10 112 i Easyline (fortfarande inte impad)

 

Solstolsläge fram till straxt före halv tre. För efter att ha varit omgiven av hästflugor under en timmes tid och blivit hjärtinnerligt trött och irriterad över att behöva vifta med händer och fötter hela tiden packade jag ihop mina grejer och gick hem.

Uppmärksamma att det står förklarat att hästflugor ”suger blod och svett från hästar och nötkreatur” där jag förmodligen ska sälla mig till sistnämnda eller?

Aja, jag fick nästan 5 timmar i solen och ska väl inte klaga, antar jag. Fast jag hade ju tänkt mig ytterligare en timme...

Gjorde inget speciellt resten av dagen. Slappade framför datorn med avbrott för lite matlagning då.
En soft fridag, helt enkelt!

Ja, det har inte blivit någon Teamdag tidigare. Inte för att vi bara är två utan mer för att Therese och jag inte prioriterade det... sen dog hon hastigt... och Emeli kom som måste komma in i jobbet... och nu har fyra och en halv månad passerad på destinationen. Men idag äntligen hade vi en dag med gemensamma aktiviteter.

Hoppade glatt ur sängen vid fem som vanligt och rutinen trogen fixade jag frulle och satte mig sedan i sängen med datorn i knät. Kollade på Fringe, chatttade på FB och uppdaterade bloggen med gårdagens händelser.

Reflektioner på artiklar som läste idag
Fascineras över länders ledare som skyller på andra faktorer än de i sina egna länder. (Jmf med människor som skyller på att deras situation de befinner sig i är på grund av andra - istället för att ta eget ansvar och se de egna valen i retroperspektiv som har lett fram till dit man är idag.. Som jag har skrivit förut. Du är själv huvudperson i ditt liv, eller hur?)

• Egypten
• Yemen
• Libyen alt 1 och Libyen alt 2 samt Libyen alt 3 och där verkar man inte veta vem man ska skylla på riktigt men alla andra verkar ju vara ett hett alternativ)

Fascineras också över en dansk familj som torde ha lästa om upprepade kapningar längs Somalias kust i årtionden och ändå väljer att segla precis där. Antingen är man äventyrare som faktiskt fått sitt livs äventyr och borde vara glada (?), optimister (det händer inte mig) eller bara dumma eller oupplysta (alltså att de inte tagit reda på riskerna de tagit genom att välja att segla just där). http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8640517.ab

Så till Teamdagen då!

Väntan utanför huset


I väntan på minibussen som ska ta mig till Ranchen hade jag sällskap med ett par gäster som skulle iväg till samma ställe och rida berberhäst.


Ranch Horapy

Mabrouk, den största och äldsta kamelen av dem alla (30 bast) fick jag och Emeli.

..
Vi red typ 45 minuter till Souss mynning och kollade in hägrarna på andra sidan.

Alltså jag hålller mig gärna på avstånd från kameler. Tycker de är lite lynniga.
Så behöver man vattenflaskan smyger man sig på bakifrån haha

.
Vi red tillbaka en annan väg lite mer än 45 minuter för att parkera kamelerna i paddocken.

På tillbakavägen passerade vi igenom byn med solrosodling.

.
Hassan och Mabrouk hade ett underbart samspel och gick och småpratade bredvid varann när ledarkamelen blev lite sugen på en buske eller tiggde bröd från byborna eller bara lite trött...
Väl framme på ranchen klev vi av och jag kunde få mata Mabrouk med kakor - något jag gärna av stod ifrån. Jag stod nöjd nedanför med korten som fotografen tagit (se nedan)


.
Som ni kanske minns var jag inne på att köpa ett par åsnor att rida hem till Sverige på genom Eurpa och starta Åsnesafari med rundtur runt Stångån i Linköping. Här hittade jag en som spetsade öronen när jag berättade!


Mellanlandning hos Emeli

Hängde med Emeli hem och passade på att hälla ut sanden ur mina gympadojor. Det är luftkonditionering i dem med hål i sulan, förstår du. Nackdelen uppenbarar sig när det har regnat och efter att ha gått i sand annars är de toppen eftersom fötterna inte blir så varma i dem.
Tog kort på Julstjärnan som blommar fortfarande utanför hennes lägenhet. Trädet i Bahipalatset har blommat över för länge sedan...


När Emeli var klar med sitt gick vi hungriga för att äta på Scampi uppe på Hassan II.


Lunch på Scampi

Vi firade ordenligt idag och tog Entrecôte med bearnaisesås och mineralvatten med bubbel, minsann!

Vi gick in till kontoret en sväng. Jag gjorde klart min avräkning och lämnade den. Emeli gjorde något annat. Kvart i tre blev vi sedan upphämtade av Spa:t vi skulle till.


Mot Spa!

Emeli gör tummen upp och själv hade jag precis tittat mig i spegeln på toa och insett att jag liknade Kristina Luuuugn, och det är vad jag säger på bilden. Kanske det är dags att byta frisyr? Men vad finns det för frisyrer för oss långhåriga? Typ inga...

Vi gick på hammam och massage så totalt 2 timmar blev det. Dessvärre funkar inte min mobilkamera särskilt bra i dunkla belysningar vad jag än ställer in den på, något som skulle komma att visa sig under kvälllen. Xperia - Nej, tack säger jag bara. Ska definitivt inte ha med mig den till Thailand!

.
Mellan hammamet och massagen var det paus i vilorummet, där jag kände mig väldigt madonnalik.

Efter massagen blev vi skjutsade till våra hem där vi kunde klä om inför kvällens Fantasia. Och det är nu som min kamera visar sitt rätta jag. Här är några bilder innan jag gav upp och bad att få låna Emelis minneskort och ta från hennes bilder...

Fantasia...


.
..

Så det innebär att jag återkommer med bilder från Emelis kamera från Fantasian!

Det blev en underhållande dag från morgon till natt. Var hemma halv ett. Så sent har jag nog inte varit uppe sedan nyår 2009-2010 hahaha Var jag trött eller var jag trött när jag kom hem, tror du?


Antal steg: 5418 plus 90 minuter kamelridning värda 8100 steg, något som gör att jag håller mig fast på 20e platsen iallafall...

Sov väldigt oroligt. Det var spring i korridoren vid halv tolv på natten av de norska famliljerna mitt emot mig. Jag gick upp och värmde på lite mat (hade ätit lite dåligt innan jag gick och la mig så där fick jag skylla mig själv. Att äta chips och hemmagjord dip räcker inte!) och kunde så småningom somna om. Men eftersom det var Marrakechutflykt så var det snart dags att gå upp igen och jag var allt lite trött när jag satte på kaffevattnet och gick mot badrummet... Men det måste gå det med.

Åkte till Marrakech och det var som vanligt jättekul med uppskattande och nyfikna gäster. Jag har verkligen världens roligast jobb.
Idag shoppade jag lite grann igen. Inte bara för egen del. Hade fått i uppdrag av tre gäster att köpa arganolja och lite annat på Berberapoteket så lite shopping gjorde jag för andras pengar. Men det är lika roligt för det ju!

Jag köpte solglasögon till döttrar (Calvin Klein), svärsöner (Ray-Ban) och mannen i mitt liv (Oakley). De jag provade satt okej på mig men visst... det är trots allt märkeskopior, du vet. Inte alltid helt bekväma...

Pella blev lite avis och ville också ha ett par, skrev hon på FB. Klart att hon också ska ha ett par! Hon skickade en bild på ett par som liknar Oakley-paret. Får kolla nästa vecka när jag åker upp igen.
Innan jag åkte hem stack jag iväg och köpte färskpressad juice på Djeema el Fna och lät hälla upp i min vattenflarra. "Slutslatten" sparade jag till frukosten imorgon.



Följde med lite gäster runt och hjälpt till att göra lite affärer så det blev till slut ett par Conversekopior för 100 DH och 5 sjalar för 120 DH. De verkade nöjda med resultatet!

När jag kom hem och öppnade min mail hade jag fått gratulationer från Sverige och från agenten här i Marocko för statistiken från min rundresa i början av februari. Själv är jag inte helt nöjd med bara 4,7 av 5 möjliga i betyg...


Antal steg: 13518 och nu hoppade jag upp en placering och ligger på 20e plats!  *klappar mig på axeln*

Gick upp straxt efter halv fyra, åt frulle, gick och la mig lite efter fem och somnade om en timme. En helt okej morgon tyckte jag.

Idag för 22 år sedan såg Milla dagens ljus för första gången i den här världen. Tänk vad tiden går snabbt ändå! Men det blir inget kalas här nere, dessvärre. Jag åkte till Taroudant med gäster så det blev ju en helt vanlig dag, då!
Jaha'ru... Trodde jag, ja! Den blev allt annat än vanlig (hm, är någon dag vanlig hos mig egentligen?).

Crazy people
När jag kom till Taroudant och gick av vid muren kom en man som visade sin legitimation och sa att han var lokalguide som skulle guida oss. Jag har redan från starten med utflykten blivit varnad för lokalguiderna i aktuell stad och är aldrig klädd i något som det står Apollo på.

Jag försökte förklara att jag inte guidar i stan. Vi åker bara hit, fikar och gästerna får gå på egen hand. Detta köpte inte den här mannen som blir alltmer hotfull. Till slut hotar han med att kontakta polisen. Vad svarar man på sånt, liksom? Jaja, svarade jag och åkte iväg in mot torget inte det minsta avskräckt. Hota mig med polis, det var ändå det dummaste?! Orka sånt!

 

Den här spännande lokalguiden jagade mig (!) på sin cykel till torget och när jag gick av stod han mycket riktigt och prata med två poliser och pekade på mig. Jag sa till gästerna att jag fick ligga lite lågt men var ju så klart tvungen att visa fiket och toaletterna. Det är ju inte gästernas fel att vi hade en galning efter oss, eller hur?

 

 

Gruppen skingrades efter att ha fått tiden för vår återsamling och den guiden kom fram och gastade. Då ringde jag till Samad, vår agent, lämnade över luren till guiden så fick de prata. Jag blev lite trött på såna där fasoner, att bara stå och skrika på mig... Då var det ingen idé att återigen förklara att jag fikar och gästerna går runt på egen hand och att vi inte har guidning i "hans" stad eller hur?

Och poliserna, de bara stod och tittade. De verkade inte speciellt intresserade av att kasta ut mig ur landet per omgående och porta mig ett-två år, något de faktiskt har rätt att göra om man aktivt guidar utan lokalguide.

 

Vart slutade detta scenario då? Agenten fick honom att låta mig gå den här gången men att vi skulle anlita honom nästa gång och betala 150 DH. Så jag tog hans telefonnummer och namn och han berättade om sin guidning en timme som jag alltså inte vill ha. Men jag får se hur jag löser det där nästa gång. På utflyktsprogrammet står det att man har egen tid i stan – inte guidad promenad en timme... Det blir oehört spännande, du! I LIKE!

 

Lunch time!

Efter denna upplyftande förmiddag åkte vi hem och jag la in mina grejer på kontoret och gick för att äta lunch på Restaurang Paris. Utanför kontoret träffade jag en ensamresande äldre gäst och vi gjorde sällskap till lunchen. Han berättade om sitt musikerliv i Jugoslavien och Sverige och jag berättade om mitt liv som guide. Ganska inspirerande, tyckte jag.

 

SK (Servicekontor)

Emeli dök upp när det var dags att slå upp glasdörrarna och hålla hov på servicekontoret. Vi samspråkade och hon avslöjade lite planer för onsdagens Heldag och ville veta hur länge jag orkade vara uppe haha.

Men det är ju liksom så det är. Jag går och lägger mig mellan halv nio och tio varje dag och går upp tidigt på morgonen – hon är tvärt om hon. Men jag sa att jag nog kunde mäkta med en kväll som slutade vid halv elva om det var något roligt på G.

Men du förstår, jag fungerar inte helt på kvällarna. Min hjärna släcks typ ner från klockan 20. Och efter 21 gör jag inget annat än gäspar och är superdupertråkig! Men jag startar på full speed runt 5 på morgnarna och har gjort så sedan jag började leva med ljuset.

Men jag gav henne lite fria händer och lovade att jag skulle orka med något även om det nu skulle bli lite sent.

 

Härlig promenad hem

På hemvägen gick jag cornichen och fick, på bild, en vacker solnedgång och en som kämpade med en Parashoot på stranden. Varsågoda!

 

.

 

Antal steg: 12027 och fortfarande på 21a plats...