6 juni - Nationaldag vid Boren
I arla morgonstund bestämde jag mig för att fira Nationaldagen med en långpromenad, solning och picnic. Det blev en helt fantastisk dag! Här kommer lite av dagens upplevelser på rad.
Gillar den här grinden in till ett av de gamla husen vid kraftverket.
Begav mig hemifrån straxt före klockan tio och gick mot Naturreservatet och sjön.
Gick inte den vanliga (skyltade) vägen utan valde att passera förbi Torpa och bort.
Lägenheterna i Torpa (ägs av Platen) ligger runt mysiga innergårdar. Att entréerna är täckta av spännande och mystiska konstverk är bara roligt. Frågade en som bodde där om hon visste vad det föreställde. Det hade hon ingen aning om. Det hade heller inte Ida som kom bort till Gröna plan och gjorde mig sällskap en stund.
Solen sken men det var inte jättevarmt. Jag hade tröja på mig under promenaden eftersom den mest gick i skugga, likaså när skuggan kom och jag envist låg kvar i bikinin eftersom jag inte hade lust att flytta på mig.
Det ligger många båthus längs med Motala ström. Rena idyllen!
Tog mig friheten att kliva ner för en trappa och ut till några båthus. Tänk vad underbart att kunna sitta där på kvällarna, va! Just de här ligger med utsikt mot Slaggbron. Bron har fått sitt namn eftersom man använde den för att forsla slagg* från Motala Verkstad på järnvägsvagnar till Rävabacken vid Borens strand ända fram till år 1961.
*Slagg är en restprodukt efter framställning av olika metaller.
Klev vidare in i den lummiga skogen och valde den vanliga, mer kända vägen.
Denna varma dag valde jag att promenera i mina Ecco-sandaler. Det har annars inte blivit mycket "sandalande" alls i år.
Vy över Boren en bra bit ifrån mitt slutmål.
Ett par olika typer av fluffiga fröställningar fångade mitt (foto-)intresse.
Tog en dryckespaus på bryggan fortfarande en bra bit ifrån mitt slutmål.
Skogsstigen ringlade vidare in och bort - och till slut var jag framme!
Väl framme fann jag en bra plats tyckte jag. Handduken kom fram och jag la mig för att sola någon timme. Vid tolv-hugget dukade jag upp min matsäck och tog fram min svenska guideflagga. Den viftade jag runt lite med där jag satt och försökt få bra vinkel på flagga, mat och sjö. Jag log åt folk som tittade och låtsades som om förfarandet var fullständigt normalt en dag som denna. De log tillbaka lite överseende...
När jag satt där på gräsplanen (under tiden det var skugga på min plats och jag satt med tröjan på), fick jag se ett bekant ansikte. Det var Ida som också hade samma idé som mig. Att få lite sol på kroppen en stund. Vi tågade ner till bryggan lite i omgångar, men hon var lite modigare än mig för hon doppade hela sig faktiskt. Jag var precis lika nöjd över att ha doppat benen till knäna. Jag är INTE road av 18-gradigt vatten som bekant.
Mitt rekord för kallbad - förutom det i Boden på Bandvagnskursen när vi var några som badade bastu och kastade oss i Lule älvs 4-gradiga vatten - var 16-gradigt vatten i början av maj i Adriatiska havet när jag jobbade på kryssningsbåt i Kroatien. Om jag kan undvika att göra om dylika simäventyr är jag oerhört tacksam.
Ida och jag var kvar till tre-hugget båda två, och gick sedan en annan (genväg) hemåt via Fångstgropen och fårhagen. Det var verkligen en förträfflig Nationaldag. Den bästa någonsin faktiskt :)
Men då kanske jag ska tillägga att jag inte har varit hemma så många Nationaldagar - och jag har väl aldrig känt något behov av att fira dagen när jag inte har varit på svensk mark. Men hallå, om man kan tillbringa dagar så här så spelar det ju ingen roll vilken dag det är. Den här typen av dagar kan jag leva med varje dag! Skillnaden skulle väl vara att jag inte tar med mig svenska flaggan...
Men då kanske jag ska tillägga att jag inte har varit hemma så många Nationaldagar - och jag har väl aldrig känt något behov av att fira dagen när jag inte har varit på svensk mark. Men hallå, om man kan tillbringa dagar så här så spelar det ju ingen roll vilken dag det är. Den här typen av dagar kan jag leva med varje dag! Skillnaden skulle väl vara att jag inte tar med mig svenska flaggan...
5 juni - NKI:er o balkonghäng
Ja, ja, men! Idag var det dags att mäta lite NKI:er utanför Jysk igen. Och jag hade lika roligt och soligt som förra gången.
För dig som inte vet vad NKI står för kan jag avslöja att bokstavskombinationen står för Nöjd Kund Index, det vill säga att man mäter hur nöjda kunderna är med företaget de handlar med.
Detta var arbetsplatsen i 2,5 timme.
Efter att ha stått och ställt frågor till kunderna som varit inne i butiken, promenerade jag bort till Maxi där jag handlade lite frukt och grönt. Vill inte handla på mig för mycket nu, men lite måste jag allt fylla på i skafferiet.
Det var ingen vacker syn att ta av sig de fotriktiga sandalerna. Såväl vader som fötter hade svullnat upp ganska rejält - och det inte enbart på sidan för fotledsbrotten. Båda sidorna var drabbade. Det blev en stunds högläge. Om det är värmen eller cirkulationen eller kombinationen av båda som gör det, men jag tycker att de tre senaste dagarna har det varit lite väl mycket svullna ben...
Kvällen tillbringades på balkongen där solskenet flödade ända tills den gick ner. Och för första gången i år valde jag att sitta i bikini i förhoppningen om att få lite färg på kroppen även i år.
Det var en riktigt vacker afton och jag upptäckte att jag var vaken till straxt efter 11 på kvällen. Händer inte alltför ofta. Men det är svårt att låta bli att njuta av ljuset så länge det är här. Sommarsolståndet - tidpunkten då jordaxelns lutning gör att solen står som högst på himlen - inträffar tisdagen den 21 juni klockan 00:34. Därefter vänder det mot mörkare tider...
1-3 juni - Sommar med nedräkning
Det är så konstigt. Förr kastade jag mig ut så fort solen sken. Nu liksom orkar jag inte ens ta mig ut på balkongen. Så även om sommaren har varit här och hälsat på varje dag har jag kanske varit ute totalt tre timmar. Är det latmasken i mig? Eller kan det vara så att jag inte har samma behov längre av att ständigt vara i solljus?
Morgonpromenader i solsken går inte av för hackor.
Midsommarblomster började blomma redan i maj. Ur led är tiden!
Strövar runt i mina sommarstövlar som jag är så himla glad åt. Praktiskt? Inte ett dugg! Men jag har velat ha ljusa stövlar i massor av år. Nu har jag importerat tygstövlar med pappersfoder(!) från Shanghai.
En morgon upptäckte jag det här hålet i buss-kuren. Har stått där oräknerliga gånger men aldrig lagt märke till det. Visst ser det ut som ett kulhål? Men... vill denna upptäckt säga mig något? Symboliskt betyder ju hål att man är rädd för att misslyckas. Känns ju inte igen direkt. Jag misslyckas med saker hela tiden och ser det mer som en del i ens personliga utveckling och inte något att vara rädd för :)
Veckans enda fredag tillbringade jag LÄNGE på balkongen tillsammans med god mat och fylligt rött i Amaroneglaset jämte nyfunnen favorit, Pall Malls Double click som efterrätt.
Nu är verkligen ljuset här. Det märker jag dels på att jag orkar vara uppe längre och samtidigt sover färre timmar. Kanske cellminnet lever kvar sedan yngre stenåldern? Du minns väl mitt DNA-resultat att "jag" kom vandrande söder ifrån under den neolitiska revolutionen (Jordbruksrevolutionen) för cirka 12 000 år sedan?
Avslutar med nedräknings"tavlan". När jag publicerade det här med ett par minuters fördröjning ser tiden kvar till flytt ut så.
29-31 maj - Som en karusell
Nu när jag ser tillbaka på de sista dagarna i maj inser jag att jag hade ett par väldigt lugna dagar -även om de har inneburit några småförändringar. Som att jag exempelvis valt att ta bussen till jobbet och därför varit i Mjärdevi en timme före arbetsdagens start.
Men med det jag vet idag (1 juni) så anar jag att syftet var att jag skulle liksom hinna ta lugna promenader och meditativa pauser för att samla energi... För snart snurrar livet igång snabbt som en karusell.
Söndag 29 maj Mors dag
Söndag 29 maj Mors dag
Per hade plockat underbart doftande liljekonvalj som stod på köksbordet, dagen till ära.
Jobbade helgen så det var rött ljus i riktning mot Motala. Men tåget gick både in till Linköping, och från Linköping så jag kom hem ordentligt. Jag är tacksam varje gång pendeln kommer och går i tid.
Måndag 30 maj Direktbussen till Mjärdevi
Jepp, idag började jag ta bussen till jobbet. När jag börjar 8 funkar det bra. Nästa vecka lär det bli tåget igen. Men ombyte förnöjer!
Det var en semi-solig morgon som föregicks av regn.
Daggkåpan gör verkligen sitt namn rättvisa.
Om balansen mellan regn och värme håller i sig kan det bli gott om körsbär i år igen.
Företaget tvärs över gatan från oss sett, har en parkering avsedd för motorcyklar. Är inte det väldigt generöst? Annars måste man tampas med antingen bilister eller cyklister.
En vanlig och väldigt rolig arbetsdag gick av stapeln kl 07.45 och avslutades kl 17. Kvällen tillbringades sedan i tvättstugan. Inte särskilt spännande. Det roligaste idag var nog att jag kunde hämta ut basen till mina Memoarer. Nu är det bara att få motivationen att skriva klart också...
Tisdag 31 maj
En underbar och solig morgon som gjorde mig så himla glad. Åh, vad jag älskar värme! Den ska visst hålla i sig ett par dagar. Bara att njuta alltså!
Och snart börjar nedräkningen för min flytt in till Linköping. Den 15e juni får jag nycklarna av Pierre. Sedan är det bara att avvakta och se om livet vill ha mig där på permanent basis...
villGraubes standardfrukost stod klar straxt efter kl 5. Alltid lika god :)
Solen sken och det var torrt i gräset så jag lutade mig mot ett av träden vid bäcken innan jag gick till jobbet idag. Fick lite tid att tänka igenom några saker.
En strandskata spatserade utanför mitt hus i hopp om att hitta något gott att äta. Själv fixade jag tacobuffé, tog ett glas vitt och rökte en Pall Mall double click i solen på balkongen - bara för att jag kunde!
