29 april - VAV:ade
Skulle det kunna vara så, att jag påverkas av situationer undermedvetet? Jag som varken oroar mig för problem som inte finns (dyker de upp så löser jag dem glatt) eller är lättstressad?
De flesta tror att jag aldrig stannar upp utan alltid är på väg någonstans. Det stämmer inte. Jag bara fungerar annorlunda än "vanliga" människor. Jag reflekterar väldigt ofta över saker som händer. MEN jag ser ingen anledning att bli kvar vid en sak/situation, utan går alltid vidare i livet. Jag ältar inte!
Att pendla ger en automatiskt tid för vila och reflektioner. Kanske därför jag gillar't?
EXTRA ORDINÄRT ÅR
Visst inser jag att det här senaste året har varit lite extra ordinärt och att alla händelser tillsammans kan ha skapat en grund för sämre immunförsvar.
Cancerupptäckt i maj, diagnos i juni, operation i juli och sedan strålning på det samt insatt medicinering som skall pågå i fem år, har jag valt att bemöta som förändringar i största allmänhet - med ro. Jag friskförklarade mig själv efter avslutad strålning. Det finns ju ingen anledning att oroa sig för om cancern skulle komma tillbaka. Då skulle jag ju oroa mig för något som kanske aldrig ens inträffar, eller hur? Och sådant är slöseri med energi i min värld.
Det är inte alla som får stammis-kort på Onkologen!
Jag löste sedan problemet som infann sig i höstas, med behov av att bo vid vatten, genom att flytta tillbaka till Motala. Jag åkte ändå ofta dit för att promenera vid Vättern eller Boren. Ingen annan förstod mitt flyttbeslut, men det har varit superbra för min själ och jag har varit jätteglad över att få bo intill Motala ström och Göta kanal sedan januari i år.
Många promenader längs med vatten har det blivit
Att saker hände nu i mars hade inte gått att förutsäga. (Det är inte bara i mitt liv som det händer grejer som påverkar en och skapar grund för nya vägval.) Därför har jag nu skrivit kontrakt för lägenheten i Linköping - och som bonus kommer jag ha närmare till jobbet!
När jag promenerade den timslånga vägen från jobbet till Gottfridsberg insåg jag att snart behöver jag inte oroa mig för inställda pendeltåg. Känns fantastiskt bra!
VAV
Men den här veckan har jag förbrukat mycket handsprit och pappersnäsdukar - igen. Att jag får en ny virusinfektion så tätt på den förra (en månad sedan) handlar självklart om att mitt immunförsvar inte är som det ska. Fredagen fick jag ta ut VAV (Karensdag för Vård av sjuk vuxen ) och tillbringa dagen i horisontalläge. Inte ett dugg kul, du!
Liksom Göta kanal har varit tömd på vatten, kanske jag är tömd på energi utan att jag vet om det?
Jag som tycker att jag gör en faslig massa rätt. Jag vilar effektivt, promenerar som träning samt äter regelbundet och ganska så smart med mycket grönsaker/ frukt i kosten. Men det verkar ju inte vara tillräckligt.
Från och med nu (nåja, när jag har orkat handla) ska jag komplettera mitt liv med en apelsin om dagen och regelbundet intag av Friggs Kvinna (brustablett med 13 vitaminer och 10 mineraler).
Liksom Göta kanal har varit tömd på vatten, kanske jag är tömd på energi utan att jag vet om det?
Jag som tycker att jag gör en faslig massa rätt. Jag vilar effektivt, promenerar som träning samt äter regelbundet och ganska så smart med mycket grönsaker/ frukt i kosten. Men det verkar ju inte vara tillräckligt.
Från och med nu (nåja, när jag har orkat handla) ska jag komplettera mitt liv med en apelsin om dagen och regelbundet intag av Friggs Kvinna (brustablett med 13 vitaminer och 10 mineraler).
Kör minimatlåda en gång om dagen på jobbet och kompletterar med olika grönsaker samt mellis två gånger om dagen. Borde vara rätt vettigt eller?
Förra veckan släppte man på vattnet i Göta kanal igen. Själv ska jag läsa på vad jag kan göra (mer) för immunförsvaret. Livet är för kort för att slösa bort på att vara sjuk!
TIPS
Yoga och meditation är toppen för effektiv vila. Du behöver bara "offra" 15 minuter om dagen. Hittade den här videon på Youtube. Kanske något för dig som aldrig känner dig utvilad?
Sex aspekter av livet - och sex månaders historia
Tiden bara går och går. Till slut upptäcker man att man liksom missar den. Ja, missförstå mig nu rätt. Jag försöker nog ta vara på alla minuter som passerar. Det är mer att bloggandet har tappat vikt (tillfälligt). Det har kommit lite successivt det där. Lite för att jag tycker att jag är rätt så tråkig och har ett väldigt ointressant liv numera.
Det ser dock ut att bli många uppbrott och förändringar - fler än jag hade räknat med. Mentalt hänger jag med. Det är lite värre med kroppen och immunförsvaret som inte hinner återhämta sig. Har idag lovat mig själv att satsa på att landa sista halvåret av 2016. Just nu kan jag inte.
Men jag ska försöka ta tag i mitt regelbundna bloggande. Och först en sammanfattning av de passerade månaderna!
JAG
Jo, då. Jag är (nästan) som jag brukar, kan man säga. Mitt immunförsvar är, som jag beskrev, inte vad det har varit dock. Kanske på grund av mina tre och en halv vecka med strålning mot cancer i oktober. Det var inte den i sig som var jobbig utan mer biverkningarna. Första veckan gick bra att jobba men sedan var det stopp. Det gick inte. Väldigt intressant fenomen! Och jag upplever att jag fortfarande inte helt är på banan utan åker på rejäla förkylningar med ojämna intervall - och det är inte likt mig så det känns inte alls okej. Men det är väl bara att gilla läget misstänker jag.
BOENDE
Den 12e oktober åkte jag och tittade på lägenhet i Motala - igen. Denna gång i Charlottenborg.
Det visade sig att Gottfridsbergsadressen låg i vinkel med Martinas hus! Och jag har alltid sagt till barnen att jag ska flytta hem till dem när jag bli gammal så de kan ta hand om mig... så man kan säga att jag skulle närma mig det målet:)
Uppdragna persienner, lite husmorsknep för allmän uppfräschning, göra det bästa av badrummet och gå tillbaka till min favorit, bäddsoffan. Ja, ju mer jag kikar på planlösningen och ritar in mina möbleringsidéer efter Feng Shui-regler, desto bättre känns det. (Har Kua-siffran 4 kan jag avslöja för den invigde.)
FAMILJEN
Julfika med bio med båda barnen och alla sex barnbarn. Härligt! Vi passade på att fira frieriet under Musikhjälpen, där Jens gick ner på knä (Har länkat till klippet nedan).
Milla fyllde 27 en månad senare men därifrån missade jag visst att göra collage. Däremot har jag det här från Naimas treårskalas.
När jag var barnvakt hos Elton och Naima i mars, tog jag med dem på pendeltågsäventyr till Motala och till min lägenhet. De är faktiskt de enda i familjen som har varit hemma hos mig under tiden jag har bott där.
Påskfirande med lunch, Jakten på den försvunna hönorna och lagspel i kubb hos Per och även i år kom svärmor Berit dit en stund.
En etta på 43 kvadrat, med inglasad balkong för straxt under 2.900:-. Passade ju helt klart filosofin att inte betala mer än nödvändigt för boendet. Ändå var det mer än jag hade tänkt från början. Men du förstår, lägenheten ligger precis nära vattnet. Jag har till och med sjöutsikt om jag kikar mellan strandvillorna - och du minns säkert vad jag har sagt om önskan att vara nära vatten? Just det!
Med de här omgivningarna var det ju ingen tvekan. Jag åkte ner till Bobutiken, tackade Ja och skrev kontrakt där och då. Den 4 och 5 januari gick sedan flytten från lilla stationssamhället Mantorp till länets tredje största stad, Östergötlands sjöstad Motala. Känns nästan lite lyxigt eftersom den nästan är dubbelt så stor som studion i Mantorp, så den är döpt till Marias svit på Facebook :)
2016:s första uppbrott från det gamla
MEN...
2016:s första uppbrott från det gamla
MEN...
I mars hände saker som gjorde att jag behövde omprioritera. Jag blev lite mer aktiv igen på Stångåstaden och snart hade jag två erbjudanden som jag tackade Ja till. (Ska kanske tillägga att jag har stått i kö sedan jag flyttade utomlands så det är inte så att jag har någon förtur på något sätt utan har samlat på mig drygt 2600 poäng).
Jag tackade Ja till 1 rum och kök på 33 kvadrat i Gottfridsberg med en hyra som var något högre än jag tänkt mig (cirka 3.200kr) som jag stod som nummer 5 på - men utgick ifrån att den skulle jag ju inte få så den brydde jag mig inte om att åka och kika på.
Det visade sig att Gottfridsbergsadressen låg i vinkel med Martinas hus! Och jag har alltid sagt till barnen att jag ska flytta hem till dem när jag bli gammal så de kan ta hand om mig... så man kan säga att jag skulle närma mig det målet:)
Sedan blev jag erbjuden 1 rum och kokvrå på 24 kvadrat i Åbylund för cirka 2.600kr - och den stod jag som nummer 1 på vilket gjorde att jag ställde in mitt sikte på ännu en etta i storleken som den i Mantorp. Åkte och kollade på den och gillade den även om den var svårmöblerad. Men jag gillar ju problem så det skulle jag lösa.
Hade siktet inställt på Åbylundsgatan.
När man dagen efter att jag hade sett den ringde mig från Stångåstaden, var jag helt inställd på den och vi bestämde kontraktskrivning måndagen den18/4.
Där kom jag glatt med mina anställningsbevis, hyresreferens från Platen och hemförsäkringspapper - bara för att inte finnas i tidbokningen för någon lägenhet i Åbylund. Efter lite letande kom man fram till att det var inte den jag hade fått - utan den i Gottfridsberg!!!
- Omöjligt, utropade jag, jag stod som nummer 5 på den.
- Ja. Men det är den du har fått, svarade Margareta.
Lite lätt chockad befann jag mig plötsligt i en valsituation - jag kunde nämligen fortfarande få den i Åbylund. De erbjöd mig tid att gå och titta på den i Gottfridsberg innan jag bestämde mig men jag fick ritningen, mediterade i fem minuter och straxt därpå hade jag skrivit kontraktet för den - osedd. Helt i linje med hur jag lever - tänker snabbt och griper tillfällen i flykten. Så den 1 juli går flyttlasset tillbaka till Linköping efter nästan nio år på bortaplan.
Martina följde med mig för att titta på den nu i veckan. Och visst finns det en del nackdelar.
Jag upplevde lägenheten lite mörk (ligger med fönster i typ sydöst och jag var där på kvällen). Köket är litet så jag kan knappt få plats med mina befintliga köksmöbler utfällda, badrummet skulle må bra av en uppfräschning (är tapetserad) och jag får inte plats med dubbelsängen. Men det är ju inga olösliga problem.
Jag upplevde lägenheten lite mörk (ligger med fönster i typ sydöst och jag var där på kvällen). Köket är litet så jag kan knappt få plats med mina befintliga köksmöbler utfällda, badrummet skulle må bra av en uppfräschning (är tapetserad) och jag får inte plats med dubbelsängen. Men det är ju inga olösliga problem.
Uppdragna persienner, lite husmorsknep för allmän uppfräschning, göra det bästa av badrummet och gå tillbaka till min favorit, bäddsoffan. Ja, ju mer jag kikar på planlösningen och ritar in mina möbleringsidéer efter Feng Shui-regler, desto bättre känns det. (Har Kua-siffran 4 kan jag avslöja för den invigde.)
FAMILJEN
Ja, jag träffar väl närmaste familjen LITE oftare nu när jag bor i Sverige. Men som Milla sa när jag inte kunde vara barnvakt en vardag med kort varsel. "Det är problemet när man har unga föräldrar. De jobbar." Men det blir en och annan helgdag :)
Julfika med bio med båda barnen och alla sex barnbarn. Härligt! Vi passade på att fira frieriet under Musikhjälpen, där Jens gick ner på knä (Har länkat till klippet nedan).
(Blivande) svärsonen Jens friade till Milla inför Sveriges befolkning i glasburen under Musikhjälpen 2015. Jämrans modigt, tycker jag! Bröllopsplanerna är i full gång.
Martina fyllde 32 i januari så då var det lite kalas. Tyvärr var den andra familjen sjuk så det blev bara jag, mamma och Björn som kom och grattade.
Milla fyllde 27 en månad senare men därifrån missade jag visst att göra collage. Däremot har jag det här från Naimas treårskalas.
När jag var barnvakt hos Elton och Naima i mars, tog jag med dem på pendeltågsäventyr till Motala och till min lägenhet. De är faktiskt de enda i familjen som har varit hemma hos mig under tiden jag har bott där.
Påskfirande med lunch, Jakten på den försvunna hönorna och lagspel i kubb hos Per och även i år kom svärmor Berit dit en stund.
Kontraktskrivningsfika på Café Gyllen med Martina, Chrille, Albin och Simon.
Och två gånger om året är det Ullared med Milla. Jag tror nog att Martina faller lite för grupptrycket för hon ska nog ner dit med sin kompis Josse i sommar (och jag snikar nog in mig på den turen också tänkte jag hehe).
Och så har vi mannen i mitt liv sedan 4 mars 1988 - den jag inte kan leva med, ej heller vara utan. Han undviker alltid att vara med på bild men här fick jag honom att vara med på en groupie.
Och så har vi mannen i mitt liv sedan 4 mars 1988 - den jag inte kan leva med, ej heller vara utan. Han undviker alltid att vara med på bild men här fick jag honom att vara med på en groupie.
VÄNNER
Hazardgänget fortsätter att träffas. Vi försöker få ihop datum en gång i kvartalet för spel, dobbel och en massa skratt. Lika roligt varje gång!
Bilder från sista Hazarden hos mig i Mantorp.
Hazardgänget fortsätter att träffas. Vi försöker få ihop datum en gång i kvartalet för spel, dobbel och en massa skratt. Lika roligt varje gång!
Bilder från sista Hazarden hos mig i Mantorp.
Årets (2016) första hazard hos Anna i Malmslätt.
ARBETE
Releasy Customer Management (RCM) är ett kreativt Mjärdeviföretag. Bara kolla in min kundtjänstkollegor under maskeradtävlingen på Halloween. En härlig samling av människor!
Releasy Customer Management (RCM) är ett kreativt Mjärdeviföretag. Bara kolla in min kundtjänstkollegor under maskeradtävlingen på Halloween. En härlig samling av människor!
På Releasy är det fullt av kollegor med barnasinnet kvar. Här är ett axplock från 2015 års halloweenmaskerad. Själv var jag en hon-djävul, vilket kändes rätt så bekvämt :)
Och så var jag och Birka-kollegorna på studiekryssning, med rundvandring även bakom kulisserna. Det gjorde jag ju inte första gången när jag åkte på egen hand upp. Väligt nyttig information, helt klart.
Jag, Jenny och Marie besökte hårdrocksbaren Bomber Bar i Motala innan min flytt till sjöstaden.
Och Jenny (som också nästan bor granne med mig) och jag var på gallerians Tjejkväll.
Men saker och ting blir inte alltid som man har tänkt sig. Jag valde att sluta min tjänst där redan efter en månad - fast lovade att stanna kvar som någon slags projektledare. Först ut var Nordiska Trädgårdar - Sveriges största trädgårdsmässa 21-24/4.
Att jobba på mässor är bland det roligaste som finns.
Under mässan blev jag intresserad av orkidéer. Min första orkidée blev, efter prat med
Peter på Orkidéhuset, en Masdevallia. Klarar jag den borde de andra vara *piece of cake*, kan jag känna. Den här ska nämligen aldrig torka ut, behöver hög luftfuktighet och en temperatur på runt 15 grader för att trivas.
Nåväl, mitt avslut hos Magnus blev årets tredje uppbrott.
Nu hade jag privilegiet att få komma tillbaka till Releasy inne i Linköping. Och efter att ha upplevt en massa inställda pendeltåg av alla tänkbara anledningar tröttnade jag på det, och bestämde mig för att flytta tillbaka till Linköping som jag lämnade 2007. Och därmed kom det fjärde beslutet om uppbrott detta år! Här går det undan!
FRITID
Nja, det har jag inte direkt någon. Jag är borta hela dagarna och är för trött och omotiverad att gå iväg på kvällarna. Jag försökte tycka att det var roligt med dansen igen. Men det blev för krångligt att ta sig till lokalen. Och du vet hur det är, När man är totalmotiverad att göra något så gör man det bara. Men det var/är jag inte.
Jag dansade i tre timmar så det gick hål på strumpan. Men det var bara den gången. Dansen kom in i mitt liv - och gick lika snabbt ut, kan man säga.
Däremot fortsätter jag att laga mat - och det är väl att anse som fritidsintresse, tycker jag. Det har blivit ännu mer av den sysslan nu när jag har ett ordentligt kök att jobba i. Och jag har bakat (en gång)! Det är väl kanske 15 år sedan jag gjorde det sist.
Jag funderar på att skriva in lite mer socialt umgänge i min agenda när jag har flyttat och liksom bott in mig klart. Som det är nu är mitt fokus på att sova, äta, pendla och jobba... Kanske någon vill köra en variant av "Halvåtta hos mig"?
SAMMANFATTNING
- Om jag ska sammanfatta senaste halvåret med ett ord faller valet på "Förändringar".
- Om jag skulle sammanfatta målet med förändringarna med ett ord, får det bli "Lugn".
- Om jag skulle sammanfatta framtidens lugn med ett ord, faller valet tveklöst på "Balans".
Fast det är klart, så här funkar jag:
Jag älskar förändringar och tvära kast - för att inte säga att jag kräver det för att må bra.
Lugnet infinner sig varje gång jag går och lägger mig för att sova. Inga problem att stressa av således.
Och Balans skapar man ju genom att aldrig känna sig stressad över att få livet att gå ihop.
Och Balans skapar man ju genom att aldrig känna sig stressad över att få livet att gå ihop.
Och med denna sammanfattning avslutas detta inlägg. Nu går livet vidare och förhoppningsvis uppdateras bloggen från och med nu, såsom tidigare - ofta!
