Då far vi in i 2019
Jag fick många frågor gällande mitt beslut att inte resa tillbaka till Malaysia i januari. Hade jag blivit allvarligt sjuk igen, undrade man.
Ja, ett tag var det en misstanke. Jag hamnade nämligen återigen akut på operationsbordet den 4 januari. Svaren på proverna skulle dröja 2-3 veckor och eftersom det nu förelåg hög osäkerhetsfaktor avsade jag mig uppdraget. Ville livet säga att det var dags att stanna hemma kanske?
Nåja, hemma och hemma. Martina, Albin, Simon och katterna Flis och Lovis bodde ju hos mig sedan maj 2018 efter separation - och vid hemkomsten i december samma år blev jag sambo med x-make/särbo. Inte optimalt men det funkade rätt bra om än lite besvärligt. Kollektivtrafiken in till Linköping från landet lämnar övrigt att önska till exempel.
Nu kanske du undrar varför jag var tvungen att ta mig in till stan?
Ja, negativa provsvar kom så småningom, och det var ju positivt. Inte dags att plocka ner skylten än, alltså!
Men du förstår, när något typ radikalt inträffar i mitt liv stannar jag upp. Ja, en kort stund iallafall. Man kan ju inte vänta för länge hehe Så jag tänkte en stund. Det jag kom fram till var, att jag skulle bli kvar hemma och jobba på Releasy igen. Fast det visste ju inte DE om förstås. Men jag åkte dit, undrade om det fanns möjlighet - och det gjorde det!
Så den 4 februari var jag tillbaka på Kundtjänst för myndighet och resebolag i ett team med kända och glada ansikten. Underbart!
Men jag gick tillbaka på 80%, tog ut lite Tjänstepension och hade alldeles för mycket fritid. Vi ansvarar trots allt för 3.600 sekunder i timmen att förvalta på bästa möjliga sätt. Eller 86.400 sekunder på ett dygn. Eller 31.536.000 på ett år 🤭 Så jag sökte och fick ett ideellt arbete - i receptionen på Friskis City, fick utbildning i rutiner, HLR och fast pass söndagseftermiddagar. Jättekul!
Att mitt beslut att bli hemma var ett bra beslut visade sig flera gånger under vinter/våren. Men det tar vi i nästa inlägg, tycker jag, nu när jag fått upp farten 😉
Kommentarer
Trackback
