Att vara Maria Graube

Jag sov länge tyckte jag, laddad för dagen. Startade med Thailändsk frukost bestående av nudelsoppa och eftersom jag inte kunde bestämma mig blev det kyckling, fläsk och fiskbollar i samma haha. Hon tittade lite konstigt på mig, ja.
Men jag nöjde mig inte med detta utan tog förstås toast med ost och lite kaffe till det. Man är ju trots allt fortfarande lite svensk.

.

Eftersom jag bara hade några timmar till förfogande och avstånden i Bangkok är långa, valde jag att stanna kvar på hotellet fram tills jag skulle resa mot flygplatsen. Idag var det ju dags för avresa till mitt nya hem i Chaweng på ön Koh Samui.
Jag bestämde mig för att åka ner till poolen på 4e våningen och sola lite! Sagt och gjort. På med bikini, fleecedjellaba och gympadojor och med kom vattenflarra och mobil.



Och så kom jag då ner till poolen - bara för att finna den helt i skugga! Och det vet man ju vad det innebär: kyla! Men kära du, inte här! Här är lika varmt i skuggan (29 grader) som i solen en vettig sommardag!



Så det blev en simtur i bassängen - där jag insåg att jag tappar bikinibrallorna. Det är det värsta med viktnedgång! Försvinner magen, försvinner också spännvidden för resår! Nedrans! Jag försökte två olika varianter med att "spänna" och släppa ut snörena i sidan men det hjälpte ju inte ett dugg. Får la simma vääääldigt sakta fast det lär ju bli lite svårt att snorkla. Jag kanske får låta sy in dem eller nåt. Annars fungerar nog säkerhetsnål!

.

Jag la mig i solstolen och tittade upp på hotellet. Längst upp satt jag igår kväll och åt middag, minsann.
Jag fascinerades över att man byggt huset i öster så det skuggade poolen fram till klockan 11.53 (den här dagen iallafall). Men jag kan bara meddela att 90 minuter i solen var fullt tillräckligt.

.

Det var visserligen hett men det kan det ju vara även i andra länder när solen är framme. Men här tar solen extremt mycket märkte jag efteråt! Jag antog till att börja med en mörk rosa färg, något som sällan eller aldrig inträffar. Jag brukar säga att jag har inbyggd solskyddsfaktor 100. Detta var icke med sanningen överensstämmande idag, inte, och jag var högst förvånad!

..

Efter en välbehövlig dusch blev det lunch - en grekisk sallad som jag fick utan fetaost! Jag påpekade detta och eftersom de inte förstår engelska så bra, hämtade servitören menyn och jag pekade på ordet Fetaost och fick sedan fem bitar i en liten skål med en ursäkt. Jag svarade som man ska: "Mai pen lai", betyder typ "Det gör inget", ett uttryck man får använda hela tiden om någon gör fel för här ska man inte bli upprörd, arg och högljudd. Då kommer man ingenstans. Det här är leendenas land!

Att göra sig förstådd här är inte helt lätt. Det är som i arabländerna, man kan inte erkänna att man inte förstår eller vet något utan svarar "Yes, Yes" på allt. Men de svarar på ett sätt så att man förstår att de inte förstår, tycker jag, så det liksom funkar iallafall. Då är det bara att ställa frågan/svara på något annat sätt tills man vet att de har förstått - men det kan ta ett tag.
Tålamod och humor gäller även i detta land alltså! Det innebär att mitt liv kommer nog bli ganska som vanligt trots att man varnat mig för att det skulle vara så annorlunda. Det mesta kulturellt annorlunda här är väl att man inte har kniv när man äter, att alla hus har andehus och att Buddha gör sig påmind här och där samt att husen är, ska vi säga, mer spetsiga? Vi får se om jag ändrar uppfattning efter hand.



Jag checkade ut och fick en räkning på rummet, det jag druckit i baren och på minibaren. Leende förklarade jag att Apollo betalar min hotellräkning, att jag betalade kontant i baren igår och bara skulle betala det jag tagit från minibaren på rummet. Det blev väldigt rörigt femton minuter men allt slutade gott - och med alla leende, trots eventuell irritation inombords - och jag betalade minibaren och kunde ta en taxi till flygplatsen.

Där checkade jag in mitt bagage direkt för att bli av med det och tog sedan en promenad runt den nationella delen av flygplatsen. Passerade några saker du kanske inte ser till vardags. Vad sägs om den här skylten?



Eller ett litet buddistaltare. Där stod två unga damer och hällde vatten på figurerna. Jag frågade varför de gjorde det och det berättade att de önskade Gott Nytt År och att det skulle bringa lycka till dem på det nya året. Naturligtvis var jag ju tvungen att göra samma sak, då!
Jag tog vatten i skålen framför blommorna och hällde så vatten på allas huvuden, gjorde en Wai (som man hälsar här med händerna i S:t Luciaställning fast händerna är olika högt beroende på vem du hälsar på). När man gör Wai mot buddha/en munk ska man föra upp fingrarna till pannan för att vara korrekt och jag gjorde så gott jag kunde med vattenflarran i handen och gick nöjd därifrån med kanske en massa lycka!



När jag gick mot gaterna passerade jag Amulettförsäljningen. Man har mycket amuletter här. Jag kikade på den största men den var lite svår att få med sig så det slutade med en liten som jag kan ha i nyckelringen. Och som den insatte ser är det inte Buddha utan en av gudarna i Hinduismen som jag också stöter på en del här, tycker jag.

.

Resan till Koh Samui tar bara en dryg timme från Bangkok... så vips, var den över. Men jag hann lära känna min granne som var från Israel och ägde restaurang La Palma i Lamai och lära mig hur man fäller upp ett bord på första sätet samt att det är en väldigt liten, stor ö. (tredje största i Thailand).

Glömde ju berätta i förra bloggen hur det var att kliva ur planet i Bangkok men jag kan meddela att det är som att stiga in i ett hammam (ångbastu) Luftfuktigheten här ligger på minst 66%...

På den lilla flygplatsen får man åka som i ett litet Tuff-tuff-tåg till själva flygplatsbyggnaden.

.



Och vid entrén satt Buddha på en pall i en plastbalja och med en vattenskål framför sig, redo att ta emot vatten. Men den här gången lät jag bli. Man ska inte utmana lyckan, va?



Jag fick mitt bagage, slängde ett öga på kartan över mitt nya hem och gick mot Samlingspunkten för alla som hade någon som mötte dem.

.

Jeena kom och mötte mig i bilen varvid jag kom i kontakt med vänstertrafik första gången. Jag vet inte hur många gånger under de närmaste dagarna jag gick till, som det känns, fel sida, men som är rätt här haha

Jag fick skjuts till Mitt Nya Hem där jag fick ställa in mina grejer och sedan följa med till varuhuset som är närmast och har de bästa priserna här i Chaweng - ett IcaMaxi i en galleria. Där handlade jag förnödenheter, iallafall det jag kom ihåg ur huvudet. Hade ju ingen lista att ta med. Brukar ha sånt klart innan jag handlar men det fanns ingen tid för det idag.
Blev jätteglad eftersom de hade ett slags knäckebröd men det säger jag bara; Akta dig för det! Det är nästan 2 cm tjockt och sött!!! Men det fick duga de första dagarna.

.

Senare på kvällen träffade lite folk som bodde i området tillika Johan som äger Sweden Village och jag tror det blir bra att bo här även om det ligger avsides och på långt promenadavstånd till allt... som jag upplever det nu iallafall. Jag har inte hunnit promenera runt i området och det ser inte ut att bli så mycket tid för det nu i början eftersom jag bara har en uppstart på tre dagar!!! (Hade hoppats åtminstone på en vecka... Tur man är rutinerad vid det här laget!)

När jag skulle gå och lägga mig märkte jag att min lilla rosa solbränna istället antagit en riktigt djupröd färg - nära nog som plommontomaten som kom med hem från shoppingscentret. Men än hade jag inte ont...



Antal steg: 3123 ja, det var ju en resdag igen dårå.