Att vara Maria Graube

Fast det är enkelt att träna om man har en jacuzzi utanför dörren märkte jag sen. För idag skulle vi gå på hundpromenad i omgivningar - en 20 minuters promenad, stadigt uppåtstigande, med start klockan 7.
Jag var riktigt, riktigt, RIKTIGT glad när jag äntligen fick gå neråt igen höhö. Vi vände på en plats med fin utikt ut över havet. Det var dessvärre disigt så det ser ni inte på bilden. Men långt där borta ligger det iallafall. Ni får nöja er med lite Samui-djungel!

På vägen passerar man en ananasodling. Det måste vara tufft att odla. Det blir ju bara en frukt per planta! Ananas här är supergott. Det smakar inte alls som hemma eftersom den är solmogen när man skördar den.

Nacho och Bobby sprang glada omkring, ibland före, ibland efter, ibland försvann de bland träden. Hade så klart hoppats få träffa på en kobra men de höll sig borta idag. Kanske för att klumpen Graube klampade istället för gick med lätta steg? Det är ju trots att mer rädda för mig än jag för dem. Men jag har fått reda på att de finns där. Spännande! Hoppas kunna presentera bild vartefter.

Väl hemma blev det ett välbehövligt dopp i bubbelpoolen som sagt. Jag var ganska slut - och högröd i ansiktet av solen som gassat redan så tidigt - och ansträngning, ska jag inte sticka under stol med! Det var ett jobbigt projekt. Men ambitionen är att promenera ett par gånger i veckan och kanske starta en timme tidigare. Det var 29 grader i skuggan redan när vi gick och vattenflaskan på 750 ml var slut när jag kom hem.

En timme senare åkte jag och Jeena till jobbet och började överlämningen till mig. Med avbrott för hotellbesök i Lamai och träff med gäster som kom i måndags. Vi stannade vi en utsiktspunkt på väg till grannstranden och här kommer foto därifrån, taget mot Chaweng.

Och i Lamai fann jag ett högt, fullt blommande Gullregn som jag bara måste ha med på bild. Kolla vad vackert!

När vi kom tillbaka käkade vi lunch på marknaden. Man väljer på kanske tio maträtter och hur många portioner (baseras på hur mycket ris du vill ha). Jag tog en portion av fläsk i curry som inte skulle vara så stark. Men där satt jag och svettades, minsann. Fast gott var det. Jag gillar kryddig mat även om jag inte tål det helt.
Ledsen att jag missade att ta bilder. Det får bli nästa gång.

Vi var inne en sväng på Posten på vägen tillbaka. Där hade de söta små samlarfigurer till salu bakom en glasmonter. De ser inte så thailändska ut, dock. Vet inte vilket ursprung de har men jag tog kort på två som jag tyckte var gulligast.

De har nummerlappsystem även här på posten. Men lapparna är inplastade och hänger under monitorn ser du. Återvinning, alltså! Smartare än de svenska engångsnummerlapparna kan jag känna!

Mitt över posten hade Jeena ett besök och jag hängde med in. Det här var vad jag såg bland annat. Var tror du att vi befinner oss? Leksaksaffär? Barnklädesbutik??

..

Nej, då. Vi är i djuraffären! Så känner man att man måste klä ut sina djur (i värmen) så kan man köpa det här!

Hualigen. Personligen har jag aldrig sett en vild hund i annat än i päls ;) och så ska det vara, tycker jag! Fast tydligen har Jonzon fått en vinterjacka av Per. Men så har den hunden inte begåvats med så mycket päls och helst vill slippa gå ut när det kryper ner mot 15-20 grader minus så det må väl vara hänt - även om jag har svårt för det där. Men här är 30 grader i skuggan... vad är motivet, liksom?

Vi fortsatte på kontoret. Och jag fick vara jätteglad i två timmar!
Först kom ett mail att jag inte skulle jobba i vårt bokföringsprogram utan bara i ett annat enklare. Men sen kom ett annat mail att det tidigare mailet gällde andra och inte mig. Orka! Det blev en akut repetition av dels det programmet och ytterligare ett. Och jag var inte lika gladlängre men ni vet hur det är. Man gillar läget.
Någon ska göra jobbet och denne någon är ju jag här på Koh Samui.

Vi var la klara vid halv sju på kvällen. Hemma värmde jag på lite mat och väntade på att Jeena skulle ringa. Vi skulle åka till Tesco så jag fick köpa en massa vatten så har jag hemma. Snart blir det att gå och dra på fem-tio liter i handen ju. Jag duschade och satte mig framför TV:n och blev jättetrött! Jag mezzade till Jeena och hon var lika trött hon så Tesco fick vänta.

När jag var på väg till badrummet fick jag se - och höra - en liten gecko. Jag insåg då att det var ju den som låter som om någon knackar med ett plastkort på fönstret med ojämna mellanrum! Härom morgonen när jag låg i sängen trodde jag det var hon mitt över som kom hem och vill ha sällskap men jag orkade inte gå upp. Hade jag gjort det hade jag ju sett att det var tomt utanför dörren och kanske uppmärksammat denna högljudda varelse. (Jag erkänner att jag, i två minuter, sprang och jagade den för att få med den på bild. De är snabba de där rackarna. Ute har vi en jättestor som springer runt. Ska försöka få med den på bild också vartefter.)

Klockan åtta låg jag så i sängen och somnade ganska med en gång när jag nog äntligen förstått att jag är enbart 200 mil från ekvatorn och har rest 1425 mil över jordklotet.

Och så ska vi bena i den här situation med vad som är normalt folk på Koh Samui, känner jag. Vad som är normalt beror ju alltid helt på hur man umgås, eller hur? Och idag har jag träffat andra människorna som har valt  en helt annan livsstil än de jag mötte igår - och då blir ju de de normala!

Och om jag får tycka något - och det får jag ju, det är ju min blogg - så är de jag mött idag de mer normala om jag jämför med hur jag väljer umgänge till vardags - och det är de som överväger här på ön! Och det glädjer mig, så klart! Men man måste vara väldigt open-minded om man ska bo här och inte fördöma andras livsval...

Antal steg: 17129