Att vara Maria Graube

Nu har jag sovit mindre bra tre nätter i rad. Alltså, jag somnar alltid på typ fem minuter men jag har vaknat ett par gånger varje natt. Sånt är ju onödigt. Och de första tankarna har rört två saker: deklarationen som inte är gjord och en produkt som jag hade hoppats få såld i slutet av december fortfarande var kvar i min ägo, fyra månader in på 2011.

Det här valde jag att ta tag i idag. Jag kan inte sova dåligt för saker som ju faktiskt går att göra något åt.
Så morgonen startade med att jag gick med på ett underpris för produkten - men vann ju lösning på det problemet. Därefter la jag upp allt material på köksbordet för att kunna deklarera och startade med att föra in alla uppgifter i N1:an. Gjorde allt klart på papper innan jag åkte in för att lämna bilen till Milla.



Medan jag vänta på Milla så köpte jag frimärke och postade mitt anställningskontrakt och pappren till Försäkringskassan. Men jag blev lite förvånad när den lilla kiosken på Djurgårdsgatan ville ha 7 kronor för ett frimärke. Jag trodde de kostade sex för det var vad jag betalade häromdagen. Har de höjts senaste veckan utan att jag visste om det?


Milla fick bilen direkt men jag följde med till Tornby efter moget övervägande. Vi passerade korsningen där hon ramlade med cykeln i går. Naturligtvis var jag tvungen att ta en bild på "olyckplatsen". Varsågod!


Jag hängde med och köpt en banan, lite smör som jag var skyldig Per och en vit saltgurka eftersom kilopriset var 20 kronor billigare än på Maxi.


Jag tog bussen till resecentrum efter att ha varit inne en sväng på Maxi också, för att fördriva lite tid. Jag satte mig att vänta i 45 minuter på tåget och iakttog hur folk satte sig på varannan plats i stort sett hela tiden. Det är väldigt svenskt...



Medan jag satt där fick jag en idé och fattade ett beslut. Mina sparade pengar skulle betala krediter! Lite vuxenpoäng där va?
Så när jag kom hem var nästan det första jag gjorde att sälja av med rubbet. Men det blev ingen tillfredsställande upplevelse direkt, snarare en förvånad besvikelse. För när jag sålt mitt innehav på 8.295 kronor fanns det endast 6.542,03 på kontot! En ganska tuff förlust på 1.752,97 kronor. Lite senare på dagen fick jag höra att man drar skatt direkt istället för på deklarationen nästa år. Men jag hoppas förstås, naiv som jag är, att det bara är tillfälligt och att jag får in lite mer imorgon. Men jag kunde ringa och nolla Ica-lånet och det är ju inte att förakta, va!?

Vid kvart över tre körde jag fast i deklarationen. Kapitalunderlag... kapitalunderlag... vad var nu detta. Ringde och fick nummer 62 i kön - och la därför på och kollade runt och fick till slut ordning på det - tror jag. Så en timme senare hade jag tryckt på knappen "Skicka in" så nu är det klart! Känns väldigt bra!


Sedan stod Linkedin på tur men alltså den sidan är inte helt lätt att jobba med, alltså. Det är som med alla andra sajter man ska lägga in sin CV - det tar jämrans mycket tid. Om man är arbetssökande så ska man självklart prioritera att lägga in sig på olika jobbsajter, tycker jag. Det har man ju igen i slutänden. Men jag är ju inte i den sitsen så till slut tröttnade jag faktiskt. Kanske andan faller på igen vartefter...

Pratade med Martina som varit på BVC och spelat in Albins hjärtljud. Allt var bra och hon mätte 29 cm över magen och hon var glad över att vara en rund tjej som ligger ganska mitt på undre kurvan. Veckorna går och på måndag (tror jag) är det sju veckor kvar till beräknad nedkomst! Kul med ännu ett barnbarn i La Familia! Blir det en Graube eller Medin, det är frågan...


Antal steg: 7944