23 april - Ang Thong National Park

Mammas födelsedag! Grattis för tredje gången även här.

Upp och hoppa klockan fem. Dags för frulle, blogga och packa för heldagsutflykt i Thailändska bukten och Ang Thong National Park!

Nacho hoppade glatt med en liten bit mot kontoret men stannade på tryggt avstånd från det första hundgänget. Och jag blev faktiskt utmorrade vid ett flertal tillfällen under promenaden av hundar som alla liknar blandras med Pitbullterrier (stannar inte gärna och tar kort men ska se om jag kan ta i farten vid tillfälle). Det känns lite obehagligt. Men det är bara att tåga på och ignorera dem. De får la gå efter mig och morra om de vill bara de håller sig på ett par meters avstånd, tycker jag.



Jag fick sitta och vänta utanför kontoret i 40 minuter på minibussen. Agenten ringde tjugo i åtta och undrade var jag var och sedan visade det sig att chauffören väntat vid gamla kontoret. De flyttade för tre månader sedan bara. Men iväg kom jag till slut.

Väl framme fick vi olika garn knutna runt handleden. Det var olika grupper. Vi med grönt skulle paddla kajak! De andra skulle snorkla och vara på stranden enbart.
Hunden på fiket låg i sanden och svalkade sig och tittade på när vi skrev in oss allihop.

.

En enkel frukost, kanske mer ett mellis, bestod av rostat bröd, smör, marmelad och kaffe. Marmeladen hoppade jag över. Gillar inte sött på mackorna. Satte mig vid ett av borden och tittade ut över bukten och Buddha Beach med Big Buhdda, där jag var i lördags. Du ser båtarna vi sedan åkte med. Max 30 passagerare på varje var det.


Runt halv nio var det dags att vada ut till The Speedboat, som skulle ta oss ut i skärgården som också är en nationalpark. Jag satte mig på soldäck. Gillar inte att vara inne på båtar som gungar. Fast det var nästan inga vågor och var det några så hoppade vi på dem - inte gungade. Hemresan var väldigt skumpig. Bra träning för mage och rygg men inget för den som har ryggproblem! Har man det är det bättre att sitta inne. Där hoppar det inte lika mycket.

Vi åkte cirka en timme innan vi kom fram till första stoppet. Snorkeldags vid Koh Wao! Fram kom min egen mask med glasögonstyrka och proffssnorkel - och mobilkameran in plastfodralet!



Sen blev det att simma omkring. Tyvärr var det väldigt dålig sikt. Det är många som åker till samma plats och sanden yr omkring och sabbar det mesta. Men lite såg jag och kameran. Varsågod!

.

.


.


Vi fortsatte in i skärgården bestående av kalkstensformationer. Påminde lite om Gotland, kände jag. Skillnaden är att vi har mer järn i kalkstenen i Sverige. Här är det inte så mycket röd färg.

.

.

.

.

Stopp nummer två: ön Koh Mae där vi klev uppför en brant trappa, 150 meter hög med smala trappsteg som man såg igenom. Det gällde att ha tungan rätt i mun! Den ledde upp till en utsiktspunkt där man också kunde sen den smaragdgröna saltvattenlagunen men även fin utsikt över havet.

.

.

.


Här stannade vi en timme så ville man kunde man köpa en vatten (20 Baht = ung 5 kr) eller en Smoothie (för 60 Baht= ung 15 kr) eller bara göra som jag, sitta på flytbryggan och doppa fötterna.

.

Det kom ett gäng i kajaker som skulle upp och klättra. Men de fick inte kajaka sig därifrån utan skulle tydligen åka speedboat därifrån för guiden kopplade ihop alla kajakerna och paddlade iväg mot okänt mål!.

.

Från Smaragdsjön åkte vi mot lunchen. Alla var hungrig och klockan hade blivit tolv.

.

Vi intog vår lunch på Koh Paluay, enda ön med boende. Där ligger en by med runt 700 invånare, de flesta fiskare. Det var lågvatten så de små mangroveträden (tror jag det var iallafall) stod på torra land.
Till lunch serverades en liten buffé med tre olika rätter, ris och vattenmelon samt en vattenflarra till. (Vad det gäller dryck hade vi mer eller mindre fri gång hela dagen på båten, faktiskt. God service!)
Maten smakade inte så mycket men jag hittade chilioljan och vräkte på lite. Jättegott blev det då!
Jag hade tänkte ta en liten kort promenad i Fiskebyn men jag fastnade vid toaletten. En liten flicka vägrade gå på "Hål i marken" så när jag var klar var alla på väg ner till båten. Det var ju lite trist förstås... men några tröstade mig med att det inte var så himla mycket att se ändå.

.
.

.

Mätta och glada åkte vi vidare kanske tio minuter för att sola och bada - och paddla kajak! På väg dit träffade vi på en flock delfiner till allas stora förtjusning. De simmade runt och tog det lite lugnt så det blev inga hoppkort, tyvärr. Du får nöja dig med en fena över vattenytan.

.

Jag reste ju själv och det gjorde även en tysk ung man vid namn Mattias så vi fick paddla ihop. Det visade sig att ingen av oss hade paddlat förut men det dröjde inte länge förrän vi fick lite fart. Det är väldigt ansträngande för axlarna märkte vi. Bra träning!
Tyvärr var mitt plastfodral immigt men ett par bilder blev väl ganska okej.

.

Lite sol och bad hann jag också med men plötsligt blåste det i visselpipan - två timmar gick himla fort!
Dags för hemfärd cirka 40 minuter och den färden nämnde jag precis i början. Den var skumpig!

Man blev ganska trött på hemvägen. När vår "guide", som varit med oss hela dagen, dirigerade oss till bussarna och nämnde platsen där jag bor blev jag jätteglad över att få skjuts ända hem! Men så blev det inte. Jag blev avsläppt vid kontoret.
Då ringde jag Taxichauffören Sari som jag fått telefonnummer till, och bad honom köra hem mig. Jag hade ingen lust att gå hem. Jag hade skoskav, sand och salt överallt och ansikte/armar hade blivit lite rosa så de behövde komma hem. Mr Sari hade inte tid själv men skulle skicka någon annan och det kanske kunde ta 20 minuter. Men det var jag ju tacksam för.

När jag satt där åkte en mopedtaxi fram glatt och igenkännande och frågade vart jag skulle. Jag tänkte att det var lite konstigt att mr Sari hade skickat en mopedtaxi... och att han inte informerat om vart jag skulle. Så jag tackade nej till den skjutsen och blev kvar. När jag tänkte ringa och höra om jag missuppfattat det hela upptäckte jag att ingen av telefonerna hade batteri kvar. Och jag som kollat det på morgonen! Båda var fulladdade! Det tar även på telefoner att vara ute till havs tydligen! Ja, min mobil hade jag ju använt flitigt men servicetelefonen?


Som utlovat kom en bil efter 20 minuter! Väl hemma värmde jag mat, bloggade detta och så ringde servicemobilen. Det var gäster som försökt få tag i mig under dagen men inte kommit fram. Så himla typiskt. Igår ringde den inte en enda gång när jag var på kontoret! Och idag, när jag inte hade mottagning, så ringde den. Det var ju ändå bra att de försökte ringa mig en gång till denna afton så vi fick kontakt - fast sånt där gillar jag inte helt. Det är dåligt service att inte vara tillgänglig!


Så var det dags för BOBBYS HJØRNE

Bobby og Nacho kom forbi og sagde hej. Bobby forsvandt lige hurtigt, men når Nacho bemærket, at jeg slukkede lyset og hvordan jeg begyndte at børste mine tænder, trådte hun først op i sofaen ..



... gik hun hen og lagde kanten mellem badeværelse og soveværelse ...



Då kom Bobby og bankede på.



og han og Nacho gick ind i soveværelset og gav sig til hjemme i min seng!!!

.


Men der var grænsen. De er begge utespringande hunde og jeg ved ikke helt, hvad de tager med sig in..
Desuden
ønskede Bobby ikke at ligge fortsatt i sengen uden begynte at kradse på døren. Nacho vil imidlertid sandsynligvis gerne have opholdt sig men det fick hun ikke tillatelse.


Antal steg: Ingen aning men en timme snorkling och 45 minuters kajak + en ansträngande tio minuters promenad uppför trappan får la duga!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0