Att vara Maria Graube

Började morgonen med att konstatera att jag kom ihåg en dröm som handlade om ett gigantiskt sovrum med en lika gigantisk dubbelsäng som var min...  där jag var mycket irriterad eftersom det hela tiden dök upp nya sängar som skulle ha plats för främmande människor. Det var en uppblåsbara madrasser och ett par metertjocka skumgummimadrasser och alla sängarna var grönsvarta.
Vad kan detta betyda tror ni? Någon som vill tolka? Nej visst, nej. Man kan ju bara tolka sina drömma själv ju.
För om jag skulle be dig tolka efter att ha drömt om ormar och kackerlackor... hur skulle du tolka det? Kanske inte helt positivt va? Ormar lär enligt lexikon betyda otur och insekter irritation...
Men nu gillar jag ju både ormar och kackerlackor (har ju Kackerlackan Don som inneboende till exempel) så jag skulle tolka det som att jag isåfall har tur och får nya husdjur haha.

Men hallå - tillbaka till sängarna! Skulle det kunna vara så... att (eh)... Jag har ju en dubbelsäng med grönt överkast och jag kanske önskar mig större rum och större säng?
Eller betyder det att jag behöver sova mer? Mindre?
Kanske innebär drömmen att jag håller på att växa mentalt som människa (grönt står ju för växande)? Eller växa bokstavligen och är på väg att gå upp i vikt?
Föreslår drömmen möjligtvis att jag behöver träffa fler människor? Färre?
Suck! Näeru. Det betyder nog bara jag jobbade lite för mycket igår och fick därför en dröm med en massa sängar på natten som en påminnelse att jag behöver vila JÄTTEmycket! haha What eeeeever!

Efter drömfunderandet betalade jag räkningar och det var ju som vanligt supertrist. Därefter begav jag mig på första delen av min hotellturné. Mitt förmiddagspass resulterade i möten med många nyfikna och intresserade gäster.

Mellanlandade hemma för proteintillagning (kalkon- och nötköttgrytor) till matlådor för denna vecka. Och så hamnade en Taroudantklementin i magen också förstås.


Snart var det dags för Hotellturné, fas två, inne i stan där jag först nästan fastnade på Anezi med underbara gäster som egentligen inte ville något mer än prata! Likadant blev det på Odyssée Park där jag hade en välkomstkommitté när jag kom haha

Efter att jag var klar med min hotellrunda gick jag till Servicekontoret för att fixa utflyktslistor och program för både Taroudant och Marrakech.

Var hemma ganska precis halv åtta. Fixade lite ris och kycklinggryta medan jag blev nostalgisk på FB och delade med mig av andras bilder på mig själv i olika sammanhang. Man skulle nog kunna säga att jag gjorde en liten trevlig ego-tripp som avrundning på dagen! Hm. Undrar om jag kommer drömma om gigantiska fotoalbum och en massa fotografier i natt nu då? haha

Antal steg: 8864

Dagen var en helt vanlig lördag. Inspirationsmöte, CityTour och servicekontor - inga direkta överraskningar att berätta om tycker jag. Jo, lite udda blev dagen.

Den positiva begravningsbyrån
Jag fick nämligen förslaget att bli begravningsentreprenör (!) om jag väljer att bosätta mig i Sverige igen. ha ha Fundera på den ni som känner mig!
En underbar gäst tänkte att det kunde passa mig om jag vände hemåt. Hon hade en bekant som jobbat som jag gör och som också krävde omväxling i jobbet. Han hade sadlat om och blivit begravningsentreprenör och ansåg att det gav honom precis det han behövde i omväxling (han är tydligen lika krävande på just den punkten).
Så vad tycker du? Kanske jag ska jobba vidare på min gamla affärsidé "Den positiva begravningsbyrån" där man är miljömedveten ända in i döden (har kistor i återvunnet papper och så vidare) där man firar att personen har levt - istället för att ha sorgsna begravningar för att personen har dött???
Gillar verkligen fortfarande min gamla idé... 1996 har jag för mig att jag fick den, när jag skulle skriva artikel för Centrala begravningsbyrån i Linköping för Tidningen Stan vid Stångån. Men, alltså jag har haft lite svårt att få gehör för den haha

Haklapp för vuxna
På kvällen åkte jag till Marjane för att shoppa. De har rea fortfarande och det är invasion av marockaner som vill handla för halva priset. Bara att gilla läget! Jag strosade omkring i röran och plockade ihop det jag behövde för veckans matlådor och mellis. Bland annat köpte jag gigantiska mandariner från Taroudant!

Plötsligt hittade jag något som hängde på en ställning... Haklappar = storlek större!!!
Ja, alltså... det är klart att det inte var tänkt att fungera som haklapp utan som förkläde. Men de är i plast och har en liten ficka i brösthöjd. Vad passar väl liksom bättre till en som alltid slabbar??? Jo, precis en sådan artikel.

Grabbade glatt tag i en blå  (ni vet - allt ska matcha uniformen. Gul kan funka också eftersom vi har gult i vår sol...) och begav mig sedan till kassan *suckar* och där visar det sig att den saknar EAN-koden. Och här orkar man inte gå och kolla priset om man sitter i kassan - eller be någon annan att kolla heller för den delen. Det slutar alltid med att man lämnar det man egentligen vill ha eller behöver. Så jag fick vackert lämna den där och då.

Jag tror jag åker tillbaka imorgon eller ber Emeli köpa som ska dit, så kanske jag kan få en hem iallafall... Viiiill haaaa!!!

För er som undrar om demonstrationer har kommit till Marocko, såsom i Tunisien och Algeriet, så kan jag bara säga att vi inget märker iallafall. Om du är intresserad så har jag länkat till en artikel angående "prognosen" för om det kan bli tal om revolution här. Klicka här!

Antal steg: 8996

Åkte från Essaouira klockan 6 på morgonen. Det var dags att starta om på ny kula med jobb på flygplatsen idag.
Hann hem och klä om innan det var dags att sätta sig på transferbussen och hämta gäster.
Som vanligt kom nya gäster från Sverige och jag tog med dem till deras hotell. En helt vanlig arbetsdag igen.

Men efter tre slitsamma dagar och 1008 km i bil var jag ganska trött vilket innebar att jag sov hela natten till idag utan problem! Första natten sedan början av januari! Underbart!

Underbara minnen, förutom alla platser jag har besökt:

• Att man kan använda ordet Amazing i nästan alla meningar
• Att religion är order uppifrån som man bör leva efter
• Att jag dessvärre kommer hamna på nedre botten i livet efter detta
• Att svenskar berättas begå självmord nästan hela tiden
• Att Sverige är känt som landet där man inte behöver jobba för att få pengar
• Att snigelslem lär vara bästa botemedlet mot rethosta (noop testade inte)
• Att bara djävulen blåser på maten för att få den att kallna fortare

Antal steg: 3 558

Rabat
Efter tidig frukost drog vi iväg på tur i huvudstaden. Gillade nog de häckande storkarna och katterna som följde oss hack i häl runt hela Chellah bäst även om annat var intressant.



Sala Colonna (Chellah)

Oudaia.

.
Ingång till museet och utgången från Oudaia


En promenad, nästan som i Grekland!


Casablanca
Startade med lite lunch i duggregn i fiskehamnen med lokalbefolkningen


.


Al Jadida

Sista bilderna från Volubilis kommer här nu då! Satt i bilen och försöker ladda upp bilder. Ingen hit! Men tillbaka i Agadir kunde jag lättare ladda upp bilderna. Här kommer resterande för 26 januari!


Efter besök i den forna romerska staden Volubilis åkte vi vidare till Meknes där det regnade så råttorna sköljdes upp och rullader runt, kippandes efter andan, på gatorna. Jag hoppade inte ut ur bilen särskilt mycket den här dagen, måste jag avslöja...

.

Och efter regnet kom hagel!


Mellan Meknes och Rabat växer mycket kork-ek. Såg dessvärre aldrig Tjuren Fredinand...



Framme på hotellet i Rabat bodde jag in mig medan jag väntade på att klockan skulle bli halv åtta och jag kunde gå ner och käka.


Restaurangen var jättefin och förrätten - en fisksoppa - var jättegod. Varmrätten motsvarade väl kanske inte 4 stjärnor... pasta och kokt kyckling med överkokta ärter och morötter... Men det gick ner lite grann av det också innan jag styrde stegen tillbaka till mitt rum och sängen.

Det är roligt att åka rum men oerhört slitsamt:

Antal steg 15.699

(La inte in alla bilder från Fez - men nu är det här!)
Vaknade 06.20. Underbart! Vaknade en gång mitt i natten bara. Klart godkänt! Det tar sig! Klädde på mig och gick och åt en liten frulle med painriche, smör, oliver, yoghurt, fikon, nån slagt juice av okänd sort och café au lait! Snodde med mig en apelsin för att ha som mellis under förmiddagen som skulle komma att bli riktigt lång!

Klockan 9 hade jag bloggat, forskat lite mer på lite saker jag fått se/höra igår och mötte Medi utanför hotell Volubilis, där jag tillbringat min natt. Vi startade med att åka runt i Fez. Vi var vid utkiksplatsen och inne i medinan där det mesta att se finns. Min lokalguide för dagen var Mohammed. Här är några bilder.

Rundtur i Fez!


.


Efter Fez åkte vi vidare den lilla vägen till den romerska byn Volubilis. Landskapet påminner en del om Östergötland - platt och väldigt grönt med odlingar till höger och vänster. Vi åkte även förbi mandelodlingar och träden blommar just nu för fullt!


Så småningom kom vi till Volubilis och där gick vi omkring en stund. Försökte ta ut en bra väg att gå bland annat. Staden är inte så stor men den kan upplevas lite rörig eftersom den inte är helt utgrävd än. Allt avstannade när pengarna tog slut...

Volubilis

.




Eftersom det tar evigheter att ladda upp bilder så kommer det fler ikväll eller imorgon. Men jag vill ju att du ska få åtminstone en smula att läsa varje dag, därför publicerar jag lite redan nu. Jag återkommer alltså med fler bilder från den här dagen så fort jag kan!

Antal steg tagna 15.519

Åkte hemifrån kl 06.30 och dagen startade med att ta med gäster till Marrakech och ha min 3,5 timme långa bussguidning som vanligt. Vid Koutobiamoskén lämnade jag dem till Abdoulatif för att åka vidare norrut mot Fez visade det sig. I mina papper stod det att jag skulle till Meknes först. Men när jag kolla på kartan insåg jag att det var självklart att man åker till Fez först!
Min chaufför 4 dagar framöver är Medi från Marrakech-kontoret. Det blev en pratsam tur fram till klockan 8 på kvällen. Då hade jag suttit i en buss i 13,5 timmar totalt.

Men det blev inte segt trots de många timmarna. Vi färdades genom spännande landskap och byar. Medi diskuterade gärna Islam där han har många idéer om hur saker och ting är (utan att ha direkt kontrollerat uppgifterna mot flera källor märkte jag). När jag till slut frågade om han anser att han har den rätta religionen och alla andra lever fel så blev svaret ett självklart Ja... Jag insåg då att vi är väldigt långt ifrån varandra. I min värld är det som är rätt för dig kanske inte alltid är rätt för mig, nämligen.
Men det är intressant att diskutera och höra hur han tänker, tycker jag. Gillar att diskutera ju! Och en sak ger jag (och faktiskt också forskarna) honom rätt i. Bibeln stämmer inte ur plats- och kronologiskt perspektiv - det gör Koranen...

Vi stannade på en vägkrog där vi käkade och toaletten var såsom brukligt är här på landsbygd, ett hål i marken. Jag hade fått frågan när jag åkte upp till Marrakech om det är meningen att man ska stå med ryggen eller ansiktet mot väggen och jag svarade att man skulle stå med ryggen mot väggen. Här fick jag nog revidera den  uppfattningen då det stänkte vilt när jag stod med fötterna på fotplattorna med näsan mot dörren...

Framme i Fèz checkade jag in på hotellet, käkade lite middag och gick sedan och la mig. Jag var riktigt, riktigt trött. Imorgon hade jag fullspäckat schema med rundturer i tre städer så det var bara att ladda batterierna för det!

Antal steg: 3927 och ja, det blev ju mest bilåkande.

Jag har varit väldigt trött att par dagar. Så trött att jag faktiskt har gått upp som vanligt vid fem men gått och lagt mig vid sex och somnat om en stund!

Sleeeeepy

Å andra sidan har jag hållit mig lite glad. Sist jag handlade på Marjane hade de bacon igen och jag köpte två paket - som gått åt båda två (aa det är tre paket på bilden men de kostar trots allt 30 dirham styck och snålvargen la tillbaka ett) fram till idag. Fixade potatismos och hade till. Jämrans svenskt och gott!


Igår började regnet igen. Vi ska ha regn en dryg vecka framöver enligt prognosen - som inte har stämt så mycket sedan i fredags. Vi har haft lite regn på nätterna, någon liten skur på dagarna fram till idag. Fick syn på en regnbåge när jag var på väg in på Amadil för min hotellservice igår. Då gick jag förresten 10 678 steg.

Idag åkte jag till Taroudant igen. Det hade regnat på morgonen så jag tog gummistövlarna på mig men hade gympadojorna med mig ifall det skulle spricka upp - och det gjorde det. Vi hade sol hela da'n medan det hade fortsatt regna i Agadir. Vid upphämtningen av gäster vid Odyssée Park hittade jag en vacker ros med regndroppar som jag bara var tvungen att ta kort på. Kolla!



Men det hade regnat tidigare i Taroudant. Uppmärksammade att muren, i materialet pisé (halm, sand och vatten) hade smält bort. De hade spärrat av så man inte kunde gå så långt längre...

Hade en lite annorlunda dag som började med den traditionella berberomeletten med tomater, denna gång tillsammans med Torild. en av gästerna. Hon och jag sällskapade sedan runt i byn och vi hamnade först på ett ställe som är kopplat till ett Argankooperativ. De sålde (väldigt dyra) arganprodukter så dit lär jag nog inte gå tillbaka. Arganoljan som jag ger 120 dirham för begärde de 350 för. Visserligen är deras handpressad medan min är industripressad. Men ur kvalitetssynpunkt är min renare (och klarare) och det föredrar jag.

Efter detta besök gick vi in i souken där jag gick bort till Smyckesmannen som tillverkar smycken i silver och Atlasceder. Där hämtade jag mitt halssmycke. Jättefint och jag är superglad över det! Han visade också hur man kan se om det är riktigt silver eller bara vitmetall genom ett test med syra. Intressant! Torild passade på att köpa sig en fin silverkedja.


Smyckesmannen

Vi gick vidare på vår promenad och Labri visade en rolig kryddbod med något annorlunda stuk. Han hade kryddblandningar i stora baljor - med råkryddorna. Och han gjorde egna kryddblandningar medan vi tittade på. De malde han sedan i sin maskin längst bak i butiken och så fick vi färska kryddor med hållbarhet 5 år i glasburk och mörk. Doftade jättegott!


Han hade dessutom en massa andra spännande grejer som vi fick lukta på och känna skillnaden mellan äkta och oäkta vara. Honom kommer jag nog gå tillbaka tilll. Han hade dessutom ganska okej priser tyckte jag, även om de inte slår de i Marrakech som har bästa priserna och jättehög kvalitet (de är licensierade av Staten nämligen - har själv sett alla certifikat).

Vaknade vid halv fem och kände mig nöjd med det. Tycker nog att jag får sova typ hela nätterna igen. Kanske vaknar en kortis bara men somnar om direkt. Helt okej!

Käkade frulle till 'An idiot abroad', en serie om "upptäcksresande" Karl Pilkington som är, som han beskriver sig själv - realist (men de som kallar sig realister anser jag vara äkta pessimister och de gnälligaste människorna på jordklotet). Han uppskattar inga äventyr som han bjuds på. Själv sitter jag bara och är avundsjuk och vill uppleva det han upplever. Han förstår inte vilka privilegium han får...
Han besöker iallafall några platser jag själv har jobbat vid (De sju underverken) bland annat Pyraminder och Petra Att sitta i Marocko och känna igen sig är riktigt roligt ändå även om programmet är mest tröttsamt.

Hade Inspirationsmöte, CityTour och Servicekontoret så det var en vanlig lördag. Efter kontoret åkte jag hem, åt lite bacon och stekt potatis med avokado och så lite jordgubbar på det.

Var riktigt trött så vid halv nio gick jag och la mig...

Hela söndagen har jag hotellservice och på måndag sticker jag till Taroudant igen. Och sen på tisdag åker jag på Marocko-turné och besöker Marrakech - Meknes, Fez, Rabat, Casablanca och Essaouira och kommer tillbaka på fredag. Du får ge dig till tåls med läsning på bloggen tills dess!

Ta hand om dig!

Antal steg: Ingen aning. Hade Djellaba på mig hela dagen och hade alltså ingen stegräknare med...

Jag hade på känn redan när jag vaknade att den här dagen skulle bli annorlunda och kanske lite jobbig.
Det började med att jag frångick min vana trogen att ha med mig ryggsäcken. Men jag fick för mig att jag inte behövde ta med mig hela kontoret jämt. Jag tog därför bara magväska och Apollo-board och tyckte nog att jag var utrustad för flygplatsuppdrag.

"Arlanda en minut före schema" kom det straxt efter åtta från Malou på SMS. Men det blev MER än en minut. Man hade haft medvind hit och landade dryga kvarten före utsatt tid. Det här gjorde att jag inte hade tid att äta lunchmackan... och mina mellis-nötter låg ju i ryggsäcken jag inte hade med mig. Det blev inget lunchintag alltså (men jag åt desto mer på eftermiddagen/kvällen).

Därefter kom det att bli något av en dag i mental motvind.

En av våra gäster ramlade ihop i ett otäckt epileptiskt anfall inne i arrivalhallen på väg ut till bussen och jag valde att ta hand om denne medan Emeli fortsatte att ta emot andra gäster. Gästen kunde, efter en kvart, transporteras på bår till läkaren på flygplatsen där det blev spruta för att snabbt få ner ett skyhögt blodtryck.

Som vanligt klarar jag saker i stunder då det krävs fullt kontrollerad och samlad närvaro, men jag kände att jag blev väldigt trött av händelsen och erkänner att jag snyftade lite tyst för mig själv där i hörnet efteråt. Kände att jag skulle nog ha lämnat ansvaret för gästen till min chef, Emeli...
Att se gästen falla ner och bli liggande där på stengolvet gav mig flashbacks av Therese i koma... Jag har inte fått tillräckilgt med distans till Therese frånfälle än. Men allt slutade väl och alla gäster kunde åka till sina hotell och fortsätta sin semester - och jag kunde åka hem och ha jouren på Servicetelefonen men också skaffa välbehövlig vila.
Hade ett par samtal under dagen men inga av det mer allvarliga slaget. Skönt!

Jag kollade min mail och hade fått vidarebefordrat om Therese begravning. Läste dödsannonsen och grät lite mer. Och när jag såg bilden de valt (väska och skor - som hon samlade på) och att de valt att hänvisa till Oum el Baninen istället för blommor så grät jag lite till.
Dessutom hade Henrik på huvudkontoret skrivit till destinationsmailen att Apollo ville skänka en massa pengar (5000 kr!) till barn/mödrarhemmet också och undrade om vi kunde ta hand om det. Och så grät jag ännu lite mer.
Mycket gråt blev det idag!
Hade tänkt skriva några ord i Minnesrummet men orkade inte ta tag i det idag. Det blev en kämpig dag emotionellt upplever jag...

Hittade en jämrans bra sida för planering av egna begravningen. Har nämligen själv fått lite ändrade planer! http://www.begravningssidan.se/
Och så lutar det emot att Fondkistan får fixa allt (http://www.fondkistan.se/)! Gillar deras fasta-pris-idé och vet ni vad? Jag HAR dem pengarna att satsa på mig själv redan imorgon! Och eftersom jag inte ska ha en "normal" begravning så lär den stanna ganska nära de där 7900 kronorna! Tror jag ska lägga ut Min sista vilja med egen länk från den här bloggen så är allt fixat och klart för eftervärlden! Inga frågetecken behöver finnas om hur jag vill ha det hahaha

Antal steg: 3 428

När jag vaknade på morgonen hade jag inga planer för dagen. Jag hade bara lite funderingar på att sitta och forska vid datorn på förmiddagen. Och så blev det! Jag läste och skrev mest hela dagen om allt möjligt

Jag försökte ladda upp en nytt foto på den här bloggen - men se det gick inte alls. Istället försvann bara det gamla fotot. Så nu har jag inget foto alls! Nedrans! Vet inte varför det inte funkade. Gjorde fotot i olika storlekar...

 

Sen hade jag lite roligt på FB och ställde lite kluriga frågor och här har ni svaren. Den sista fick jag aldrig svar på så den var nog den klurigaste.

1. Röd uppsvälld blombotten som odlas även i Sverige sedan slutet av 1700-talet och fick dagens namn 1841. Vad äter jag?

SVAR: Jordgubbar

 

2. Plockmat som betyder bunt/kloss på spanska där bland annat kryddan Spiskummin är viktig beståndsdel... Vad har jag på spisen?

SVAR: Tacoköttfärs

 

3. Styckningsdetalj tagen närmast under ryggraden på djur som kom via Spanien till resten av Europa i början av 1500-talet och vandrar till fots i september varje år om de själv får välja. Vad marinerar jag?

SVAR: Kalkonfilé. (Japp, det är en flyttfågel men flyger inte från nordligare trakter till sydligare utan promenerar... Himla kul - och god fågel)

 

Jag sov lite middag och lagade mat också. Så tillbringade jag min lediga dag. Behövde nämligen fortsätta ta hand om min hälsa som inte var den helt bästa får jag erkänna.

 

På kvällen, närmare bestämt 18.27 började jag uppmärksamma att telefonen ringde från samma hotell flera gånger. Jag har telefonen vidarekopplad till destinationschefen på min lediga dag men av någon anledning var det ingen som svarade där.

Men det var ju rena turen att jag såg det, tack vare att det börjat bli mörkt så jag såg när telefonen blinkade. Det slutade med att jag svarade i telefonen och fick göra lite jobb... Men ni vet, vi säger ju att vi svarar 24 timmar om dygnet i den... och då måste det också vara någon som svarar, eller hur?

På morgonen funderade jag på att strunta i att köpa nytt internet och bara sitta i receptionen där jag har gratis WiFi. Men så är det det är med bekvämlighet. Visst är ett schysst att kunna sitta på rummet och surfa istället.... Å andra sidan blev jag lite sur eftersom jag i måndags förra veckan faktiskt betalade mina 200 för en hel månad. De har förmodligen ändrat avtalet och numera ha max antal och det bränner jag uppenbarligen snabbt. Men jag har inte lust att betala 200 Dh ytterligare.

På förmiddagen vilade jag hemma och rensade lite på grejer. En del tog jag sedan med till kontoret, andra lägger jag i en plastpåse så får städerska en del och Emeli en del, när jag åker. Här går ju tiden nästan dubbelt så fort som hemma så det gäller att planera. Nu ”förlorar” jag ju dessutom två veckor när jag är ute och åker runt i landet. Efter det börjar det faktiskt dra ihop sig för hemresan i mars. Och jag som tycker att jag kom nyss!

Till lunchen åkte jag in till kontoret där vi startade med lunch, Emeli och jag. Vi hade hade båda ärende till hotell Atlantic och gick sen och käkade på Scampi. Tog deras grillspett med fisk (!). Inbillade mig att jag nog behövde lite mer omega 3 - trots att jag käkade en lite burk tonfisk igår. Två fiskdagar på raken jämfört med noll ett halvår på raken. Haha Läskligt!

Jag fixade allt välkomstmaterial medan Emeli satt med bokningarna och när vi var klara delade vi taxi, tur och retur, till Marjane där vi veckohandlade för drygt 400 dirham var! Och jag kan ju säga att jag lyxade med bland annat gula kantareller och franska champinjoner, två paket bacon, en camembert, eukalytuskryddad marockansk honung, två härliga lokaloldade avokados och en blodröd persika! för de pengarna!

Idag på Aftonbladet.se hittade Emeli en kul kurs - kanske roligaste kursen ever?  Den hade jag anmält mig till om jag varit pensionär!  Lär mer på http://www.alltomstockholm.se/start/article1976170.aos

Fick mail från Milla som varit och tvättat Ejla (min bil som hon är fodervärd till) och hon hade bifogat ett kort - och då insåg jag att det inte var hon som tvättat bilen - utan mannen i mitt liv, Per!

 

Antal steg: 6 075

När jag vaknade igår upptäckte jag att internet inte fungerade. När jag gick ut fick jag upp operatörens hemsida där det stod att jag hade förbrukat mitt pass - men att det gällde till 12 februari. Hur rimmar det tycker ni? De måste ha ändra avtalet till att det gäller ett visst antal GB...Ja, ja. Inget att göra åt på tisdagen. Jag hade utflykt till Marrakech med ett stort gäng, ju!

Egentligen hade det bästa för min hälsa varit att bli hemma en dag till i vila. Men alltså, jag hade 30 personer som förväntade sig att jag skulle ta med dem på utflykt och det kan man liksom inte bortse ifrån. Och hostan var lite bättre tyckte jag och den feber jag hade försökte jag råda bukt på med en dusch. Det gick väl så där...

Men iväg kom jag på ännu en härlig dag i Marrakech med glada och uppskattande gäster PLUS Emeli som hängde med och obsade idag. Jätteroligt att ha henne med! Gick med henne och några gäster i souken efter lunchen, där de flesta kunde göra lite bra affärer. Själv skaffade lite äkta marockansk saffran för att ha i té (bra för immunförsvaret).

Väl hemma dök jag ner i sängen och somnade ganska direkt. Och jag tror att den här förkylning har gjort susen för min mentala hälsa. För faktum är att i natt vaknade jag bara en gång!

Antal steg: 12 868

Försökte med tétrixet och bygga upp med kuddar-trixet med ojämna mellanrum under natten. Noop, funkade inte särskilt bra, det. Hostade precis lika mycket oavsett trix. Men man måste ju försöka!

Gick upp vid sex och fixade té (aa, jag utelämnade kaffet idag!), kollade Ticking Clock (ganska bra film) och tänkte sedan börja jobba med min rundresa. Jag ska iväg på två inom ett par veckor, kan man säga - en 4-dagars intensiv och en 7-dagars. Ska bli jätteroligt!

Det hade gått åt en hel del vatten de senaste dagarna på grund av min nya hobby - att dricka té. Vid åtta-tiden klev jag därför ner i min turkosa fleecedjellaba och fyllde på förrådet med 10 liter nya friska.

Men därefter slog någon mig med en klubba i huvudet och därefter stängde jag för gardinerna, gick jag bara på toa, kokade mer té och värmde mat. Kände att det var viktigt att dokumentera denna dag eftersom det är lite utav ett unikum att jag blir så här i o-form. Jag bodde i sängen iklädd min fleecedjellaba hela dagen och varierade mellan att sitta upp ett tag... och ligga ner ett tag - men vet du? Jag slumrade lite då och då! Det tror jag var nyttigt, det.

Nu har jag tränat mag- och knipmusklerna i tre dagar - något ofrivilligt dock! Inget ont om inte har något gott med sig, du vet. Dessutom är jag inne på min tredje rökfria dag, vilket jag i och för sig inte är ett dugg imponerad av eftersom jag inte är nikotinist utan okynnesröker på "kul". Men min förhoppning är att kroppen därmed är lite gladare än jag själv är av allt hostande. Fast idag hade jag kanske värsta (hoppas jag) dagen för jag hostade var tredje minut ett tag och hade riktiga anfall bland folk - INTE roligt!

Var uppe och drack té sista gången vid två-tiden natten till idag. Jag hade dessutom sniffat på Nigella-frön från Berberapoteket och tyckte att jag hostade lite mindre sen under själva natten. För jag måste nog säga att téet funkar bättre än kycklingsoppan!

Denna soliga söndag gick till promenader mellan hotellen för att träffa gäster. Hade ett förmiddagspass samt ett eftermiddagspass och kunde mellanlanda hemma emellan för liten matlåda och, japp, pepparmintté. Det blev totalt 5 stycken 4 decilitersglas intagna idag, får jag erkänna!
Fast... kaffet på morgonen har jag behållet. Dessvärre har jag ju mjölk i kaffe och när man har hosta ska man undvika mjölkprodukter av alla sorter så jag får se hur jag gör imorgon.

Har förresten fått reda på av Helena att den frukt som vi kallar Kaki, kallas Persemon hemma. Känner du igen den?


På näst sista hotellet för dagen hittade jag Emeli och Helena fikandes i receptionen. Så roligt! Emeli skulle iväg på Hamman och massage men vi hann iallafall växla några ord och bestämma för morgondagen.
Helena lämnar Agadir på tisdag morgon för att åka hem till Sverige. Det har varit jätteroligt att ha henne här och jag känner verkligen att jag har fått den hjälp jag har behövt! Helena, tack även här på min blogg, för all din hjälp och ditt stöd i en svår stund! Du kommer göra succé som räka på guideskolan i Çesme iTurkiet!

Vid sextiden hade jag kommit hem igen och nu blev jag lite orolig och tänkte "Nu har jag fått lunginflammation", när jag kräktes vitt bubbligt slem. (Kräktes igår en liten sväng också men då var det té). Jag googlade förstås genast på symptom på lunginflammation och konstaterade snabbt att det var inte ens i närheten.
Då googlade jag på Hosta istället och hittade en bra länk, tycker jag. Jag är nu övertygad att jag helt enkelt har en simpel förkylning, även om det just nu känns jobbigt det med. http://www.vardguiden.se/Hosta/

Kvällen tillbringade jag i sängen och försökte vila även om det försvårades av rethostan. Jag klurade lite mer på det jag funderat på under morgonen.
När jag vaknade på natten till söndag gick jag nämligen ut på FB, bara liksom för att se hur läget var där ute i världen. En del statusrader blir man jätteglad av. Andra undrar jag "Hur tänkte du när du skrev det där?

På morgonen forskade jag lite om Facebook samt andra sociala nätverk och det man visar där, och hittade några intressanta länkar om du själv vill veta lite mer.

Har du arbetskamrater eller kanske till och med chefen addad... aj aj aj risken är att du blir ifrågasatt på jobbet en dag. Och det är inte bara statusraden man titta på utan även dina bilder...
http://www.e24.se/toppjobb/karriar/

Om man är lite positiv och säljande kan man använda sociala medier för att istället få jobb.
http://www.metrojobb.se/
http://www.campus.se/Karriartips

Slänger in en rad för lajv-träffar ifall du upplever att du har svårt att knyta nya kontakter. Det är ju en tvåvägskommunikation och klickar du så är det ju liksom ditt problem. Här hittar du några bra tips!
http://www.foretagande.se/Personlig-utveckling/Personkemi

När jag hade städning sist hade jag fått en vackert röd ros på mitt bord av städerskan. Har glömt lägga ut den men den får avsluta dagens blogg istället! Varsågod!


Antal steg idag: 7591

Himlen var blå och solen sken idag också. Ännu en vacker dag väntade tillsammans med Inspirationsmöte och CityTour tillsammans med Emeli som skulle hjälpa mig med biljettförsäljningen. Tur det! Jag hade mer än hälften av anlända gäster på Inspirationsmötet och av dem så hakade 80% med på min tur som gick av stapeln direkt efter mötet. Himla roligt blev det!

Efter avslutad tur gick jag, Emeli och Helena och käkade väldigt sen lunch på Sesame (ett restaurangtips!) och för min del blev det idag Ceasar-sallad "the moroccon style", d v s grönsallad, kyckling, krotonger, skivad ost och lite majonäsdressing. Funkar helbra!

Efter att ha öppnat och stängt servicekontoret (ja, alltså det var öppet två timmar där emellan, var så säker) tog jag en taxi hem. På vägen in dit jag bor fick jag plötsligt för mig att göra något jag ytterst sällan gör. Jag skulle gå och köpa... tamtara!... TÉ!
Grabbade väl till slut tag i en ask med pepparmintté för 25 dirham (Jepp, handlade i dyraste butiken i Agadir - Superette - men vad gör man inte när man har ett infall, va? Det som ligger närmast typ drabbar en bara så där) och tågade därefter beslutsamt upp till min lägenhet... där paketet åkte in i skåpet. Som vanligt!
För det är så det brukar slutar. Jag bestämmer mig för att det där med té vore nog nyttigt ändå, köper någon sort (oftast citronté), ställer in i skåpet och kastar sedan detta oöppnade paket efter cirka två år! Vad sägs om den logiken då?

Jag valde Pepparmyntte på grund av vad plantan innehåller (http://www.recepthjalpen.se/pepparmynta.html) och vilken nytta den därför har för kroppen (http://www.miljomagasinet.se/dokument/nytt/mynta.html) och tänkte att den borde nog hjälpa lite bättre än Chicken Soup!?

Och, du förstår, jag kände att Idag... Idag skulle det nog gå åt en påse iallafall - och vid denna känsla öppnade jag detta paket! Nu var jag liksom halvvägs tyckte jag. Nästa moment - förberedelse av tévatten!
Jag tog min femlitersdunk... hällde vatten i en halvlitersflaska... och ifrån den mätte jag upp vatten i mitt tilltänkta téglas... och ifrån detta 4 dl höga glas avslutade jag, nästan som i trans, med att hälla mitt vatten ner i min lilla vattenkokkanna! Jamen hallå, varför göra saker enkelt???

Men varför i all friden hade jag fattat detta något udda dricka-té-beslut? Jo, innan jag slutar dagens blogg... kan jag få ventilera mitt enda irritationsmoment denna dag? Min rethosta och där, kära du, har ni orsaken till att jag numera äger en kartong med Pepparmintté!

Tre gånger hade jag gått upp och druckit lite av min något tveksamt goda kycklingsoppa natten till idag. Vet verkligen inte om det gjorde så mycket för resultatet på morgonen. Hostan var kvar och precis lika ihållande. Men jag fattade beslutet att låta den här dagen och imorgon passera utan medicin men gå till läkaren på måndag om hostan var kvar... Vill ju liksom inte ha lunginflammation, va!

När jag guidar så tycker jag att det går ganska bra - då andas jag ju liksom med öronen. Det är när jag slappnar av som det kommer istället. Ja, ni känner säkert igen det där. Och det var just under en dylik hostattack i taxin hem som fick mig att ge mig ut på detta dryckeskulinariskt äventyr.

Men som sagt, det blev inget mintté bryggt när jag kom hem, inte. Efter min lilla vattenceremoni var jag inte ett dugg sugen på té utan tog en matlåda bestående av pasta med champinjonstuvning och åt en massa miniplommontomater och jordgubbar istället.

Och så kom tidpunkten för... horisontalläge. DÅ (!) blev jag sugen på lite varmt té, minsann!
Bravo! Perfekt med té vid sänggående - INTE.
Så den här natten har jag inte den blekast aning om det var av obearbetad sorg, hosta eller tévatten som ville ut som gjorde att jag vaknade mina sex gånger... och kan ni fatta, jag drack två koppar pepparmyntté mitt i natten. Så nu har jag förbrukat 3 hela påsar hehe Måste vara ett personligt rekord!

Det trista är... det spelar liksom ingen roll varför jag inte sov... det blev oavsett ännu en sömnlös natt. Så nedrigt!

Antal steg 6.123

Jag hostade mig igenom den här natten men försökte se mig som frisk på morgonen (tror på tankens kraft, vet ni!). Och med denna optimism tyckte jag att det var lite bättre när jag gick upp.
Jag är ytterst sällan småsjuk som i förkylning, huvudvärk eller magont - inte ens en gång om året - så jag inbillar mig att jag nog sköter mig typ bra... Men i ärlighetens namn, de här senaste dagarna har jag ju inte levt på bästa möjliga sätt. Jag har missat att äta helt eller ätit ute vid ett par tillfällen vilket gör att jag inte har kontroll på portion eller vad jag äter. glömt dricka vatten, har rökt en hel del och inte direkt vilat utan kört på med fullt schema trots sorg-stress - som bäddat för fysiska symptom! Det är bara att se sin egen del i situationen och ta konsekvensen...
Och det är ju som så att bara det där med rökning ett av de bästa sätten att både skaffa sig och vidmakthålla förkylning. Nu hade jag " bättrat" på orsakerna med ytterligare faktorer. Hur klokt är väl detta då?
Här är några länkar för dig som vill veta mer om det;

• 9-rad-for-att-undvika-forkylning
• www.sund.nu/immunförsvaret

Det blev alltså ännu en rökfri dag och det var verkligen helt okej - även när jag gick med och sympati-tog-luft med Kattis och min nya kollega Emeli, på flygplatsen. Jag var inte alls röksugen!

Istället var jag väldigt, väldigt trött... så trött att jag var trött på jobbet till och med. Hade någon sagt: "Maria, här har du en biljett till Sverige. Gå hem och packa så kan du åka hem om ett par timmar", så hade jag gjort det på förmiddagen idag. Men aja, det gick över när nya gästerna kommit och jag liksom fick starta på ny kula.

Mina uppdrag denna fredag var först att träffa och ge lite info till Emeli, min nya kollega. Helena skulle jobba kvar på kontoret medan vi två klev på varsin buss och hade transfer till flygplatsen, tog hand om gamla gäster på flygplatsen och mötte nya gäster på flygplatsen för att sedan ha transfer till deras hotell.
Vi landade därefter på kontoret där vi mötte upp Helena igen. Och Helena hade varit så himla gullig och delat upp min avräkning på två veckor. Jag slog ihop två veckor när Therese var först sjuk sedan avled och jag var ganska så vilsen i allt. Det skulle jag bli tvungen att göra om på eftermiddagen. Men det var alltså redan klar med det jag skulle göra egentligen så jag kunde få gå hem med min hosta (som nog inte blivit bättre iallafall, trots friska tankar). Tack snälla Helena för det!

På vägen hem gick jag till Saluhallen och kunde därmed fylla på mitt förråd av miniplommontomater och lyxade med en kartong jordgubbar. Jag ville dessutom ha något varmt att dricka och är ju ingen tédrickare. Då kom jag på den brillianta idén att "Chicken soup" funkar i alla lägen i England. Lika bra som té! Det borde ju funka precis lika bra i Marocko!
På Uniprix köpte jag därför Knorrs kycklingsoppa som sedan glatt tillagades med två vitlöksklyftor (på inrådan av Helena) och en skvätt koncentrerad mjölk. Detta intog jag sedan i dricksglas och sparade lite i reserv till natten när jag vaknade. Det var inte så jättegott - men godare än té och varmt för strupen och det var ju målet med det hela.

Under sen-eftermiddagen blev några mindre bekymmer att bringa reda i, en kvarglömd jacka och bokning av Hammam till kvälllen innan jag kunde avrunda min dag.

Antal steg denna dag: 5 198
Och vet ni vad? Vi ska ha en stegräknartävling på Apollo. I like! Tror ni jag ska vara med lr?

Idag fyller Martina 27. Milla har i uppdrag att ge henne presenterna men jobbar hela dagen idag så det blir la vartefter.

Och idag ska Therese åka hem - liggandes i en kista. Det är ett så märklig konstaterande även om ju sånt händer (att människor dör utomlands, alltså). Men jag ska försöka glädjas över det hon uppnått i livet och faktiskt fått som hon velat.

• För Therese var det självförverkligande att få jobba med något hon trivdes med och att jobba som destinationschef (DM) för Apollo var just ett sånt jobb!
• Hon ville jobba utomlands - att flytta till Sverige var det aldrig tal om. Hon hade dessutom precis innan jul antagit utmaningen att vara DM på två årskontrakt med stor destination på vinterhalvårt och såg verkligen fram emot det.
• Hon ville inte skaffa familj utan var nöjd med livet med sig själv och den frihet hon hade. Hon längtade inte alls efter egna barn och hade heller inte dåligt samvete för det. Therese var en som gillade sitt eget sällskap men också att umgås med familj och vänner.
• Hon älskade Marocko och vid flera tillfällen pratade vi lägenhet och pension i Agadir och klurade på vilken inredning vi skullle ha.Och näe, vi hade inte riktigt samma smak... men nu är en del av henne alltid kvar här!
• Hon hade sparat ihop en summa pengar som hon skulle placera nästa gång hon åkte till Sverige men gillade samtidigt att portionera ut lite till födelsedagar eller bara helt spontant och hon månade speciellt om familj och närmaste vänner.

Det är säkert fler saker men det där är vad jag kommer på nu... och väljer att tänka på det istället för att tänka på allt hon missar. Jag vill påstå att hon dog lycklig, trots allt.

Vid åtta på morgonen kopplade jag över telefonen till Helena som står stand-by idag eftersom jag hade min Fridag. Igår och tidigt på morgonen hade jag idéer om att ta en promenad på stranden, bada i Atlanten, sticka till ranchen och rida kamel, gå till Marjane och handla, sola vid poolen, beställa massage men jag blev så trött av mina planer att det liksom inte blev mycket med någonting, faktiskt. Och det är okej det med! På fridagen bestämmer jag helt själv över min tid, ju!

Dagen slutade med två timmar vid poolen, en massa matlagning, Morden i Midsomer och The Apprentice UK på datorn samt en massa hostande.
Rethostan kom i natt. Förmodligen en följd av att mitt immunförsvar är lågt just nu men så klart är rökningen en bidragande orsak, det ska man inte sticka under stol med. Så idag hade jag en rökfridag. Provade att röka på morgonen efter frullen men det var liksom ingen höjdare och sen bara blev det så att jag lät bli resten av dagen också.


Jag kan avslöja att  berbernas Bergamottolja funkar inte som hjälp mot dålig sömn. Det bara luktar gott... För precis som häromnatten vaknade jag en gång i timme och titta på klockan i förhoppningen om att jag sovit klart. Vid tre gick jag upp och åt ett par salta kex med Camenbert och gick sen och la mig för att sova lite igen. Såsom igår gick jag upp vid sju bara för att jag kunde. Jag hoppas min kropp är så smart att den ser till att få den vila den behöver trots allt. Mitt huvud verkar ju inte vara det...

Antal steg: inte många, ni!

Vaknade "bara" fyra gånger under natten och gick inte upp och åt frukost förrän sju bara för att jag kunde. Tittat på tvätten som städerskan tvättat åt mig igår men orkade inte plocka in den så den fick hänga kvar (och hänger kvar fortfarande. Orkar inte ta in dessa värdsliga ting och just nu ligger en badhandduk över ställningen och gömmer dem.)



Emma ringde vid halv nio och ville höra hur jag mådde och berätta att Therese åker hem imorgon, samma dag som Martina fyller 27 - och jag är ledig... Den dagen tar jag imorgon!

Sen blev det kontoret och fixa välkomstmaterial, skicka ut Alexander att byta/ta bort papper i pärmarna och gå till ett hotell och göra en utbetalning för läkarbesök.

Efter att jag var klar med allt det så vandrade jag hemåt och gick hem för att vila resten av dagen. Solen sken och det var riktigt varmt. Jag bestämde mig för att göra det bästa jag vet för att koppla av - ligga i solen ett par timmar.  Min plan är att gå  ner till Atlanten och ta några simtag imorgon förmiddag. Det lär vara 22 grader i vattnet, jämfört med poolen som max håller 16...

Martina och Chrille hade varit iväg på nytt ultraljud idag och fått reda på att de väntar en son.
Så, gott folk, det är alltså meningen att jag ska bli mormor för ytterligare en pojke då'rå! Vi har kallat honom Al-benet från den dagen vi var i Ullared för att hålla liksom lite låg profil i början av graviditeten. Martina kom nämligen på den dagen att om det var en son hon skulle få, så skulle han få heta Albin och vi satt och skojade om det och då blev det till slut Al-benet!

Till kvällen lagade jag Tacos Agadir med sås på marockans yoghurt, ketchup och harissa serverat med skivade cornichon och miniplommontomater


Ivkäll testade jag berbernas sömnmedel. Ett par droppar Bergamottolja i hett vatten. Hur det funkar berättar jag om på torsdagens blogg!

Antal steg: 7 989

Idag hade jag utflykt till Marrakech efter ännu en sömnlös natt. Men jag slocknar nog en hel natt när kroppen skriker efter sömn så jag är inte så orolig. Det blir som det ska – till slut!

Jag fattade beslutet redan på morgonen att lägga om turen och köra via Chichaoua på vägen upp istället för ner och det var rena lyckträffen. Vi sparade massor av tid på det och kunde lämna av gästerna en dryg halvtimme tidigare på sina hotell.

Utflykten var med en specialgrupp bestående av 7 personer, bland annat min kollega Helena, och den blev väldigt trevlig och lättsam. Från Marrakech fick jag idag med mig en liten övernattningsväska i form av en Teletubbie till Elton (som sa att han ville sitta på instrumentbrädan och se ut när vi åkte hem) så det blev för en gång skull lite shopping för egen del.


När jag kom hem tänkte jag tvätta upp mina underkläder - men min "tvättmaskin" var borta! Jag fick hjärtsnörp. Hade städerskan trott det var något som skulle kastas??? Isåfall hade jag ett par strumpor kvar... Men så kom jag på att jag nog skulle kolla på balkongen - och där hängde allt! Hon hade tvättat åt mig! Underbart!

Sen kollade jag om jag hade internet, vilket jag inte hade. Men det mesta fixar jag imorgon när jag är på kontoret och så får jag gå och ladda modemet innan jag går hem.
Så istället för blogg online och FB, blev det blogg-in-OpenOffice och The Apprentice. Det gick bra det med, minsann!

Antal steg: 11 611

Man kan väl säga att mina dagar är lite som en berg-och-dal-bana med flest bergstoppar (alltså roliga saker) än dalar (som mina hittills jobbiga nätter får symbolisera) och det är väl tur, tycker jag.

Natten - den värsta hittills
Jag la mig straxt före nio igår för att sova ifatt - som jag iallafall hade hoppats. Jag var på väg att somna när en gäst, som blivit sjuk, ringde. Efter det var det godnatt till min sömn!  Jag sov två timmar fram till tolv men därefter blev det ingen sovtid. Jag kunde bara inte somna om. Och jag som hade sagt att "Nej, då. Jag har inga problem att somna om", till Alf tidigare på dagen. Så ironiskt, va?

När klockan var tre uppmärksammade jag att min puls låg på över hundra. andningen var kort och det här gjorde ju att jag blev lite nervös för egen del. Det är ju inte så hälsosamt sånt där.
Jag använde lite djupandning och fick ner pulsen till 65 men det där kom och gick resten av natten. När klockan var fyra gick jag upp och åt lite. Det brukar hjälpa att få lite i magen och sedan gå och lägga sig och somna om. Märker jag att det blir likadant i natt ska jag gå upp och äta tidigare...
Jag gav mig en timme till i horisontalläge för att ändå låta kroppen vila även om huvudet var vaket... Jag hade ju utflykten till Taroudant på schemat och skulle ändå snart behöva gå upp.

Taroudantutflykten - den roligast hittills
Vi åkte till Taroudant runt åtta hugget och jag hade mycket intresserade och frågvisa gäster även den här dagen (hade det ju även på Cityturen den här veckan). Det är så himla kul! Och det roligaste är väl att jag faktiskt kan svara!? Jag är så glad att jag gillar att tvärforska! Det tar tid men det har man igen.

Dessutom ville de gå tillsammans med mig runt i byn så vi var tillsammans hela utflykten. Vi tog en fika på torg ett, prutade på två fleecedjellabas (likadana som jag har som morgonrock hemma), 4åringen och jag hoppade hand i hand så långt vi kunde nedför soukens gångar och pratade så klart om ytterst allvarliga ting... Vi tog en färskpressad juice på torg nummer två, besökte en silversmed som demonstrerade hur han gjorde sina speciella smycken. En av gästerna köpte ett halssmycke och jag har beställt en mindre variant till mig själv som jag kan hämta nästa vecka. De är i Silver och Atlasceder. Superfina smycket och HELT unika!
Vi var så upptagna med souken att vi inte hann gå tillbaka till torget så alla fick smaka Marockos godaste Berberomelett med tomat (som jag redan ätit när vi anlände eftersom jag var hungrig på lunch klockan tio).
Innan jag åkte hade jag fått kontakt med ett arganoljekooperativ som jag ska hälsa på nästa vecka. Det kan vara roligt för gäster att kika runt på. 
Turen avslutades med att vi kunde gå av och kika på getterna som klättrade i träd och träffade en blivande getmamma som just höll på att föda en lite killing. Det var ju helt klart speciellt!

El Contoro
När jag släppt av mina gäster och kommit till kontoret följde Helena mig till Sesame där jag tog en hamburgare och hon en Nos-Nos i solen. Väl klara öppnade vi så servicekontoret och hjälpte gäster som önskade hjälp med lite olika saker både personligen och per telefon. Mitt i allt ihop sprang Helena och köpte lite Jeff du bruges-choklad som vi satt och mumsade lite på emellan uppdragen.
Jag fixade till slut utflyktslistan för Marrakech imorgon och klockan sex var det dags att stänga kontoret.

Veckohandling
Helena och jag delade taxi fram och tillbaka till Marjane. Det var nog den billigaste veckohandlingen jag gjort sedan jag kom i höstas. 190,50 MAD. Men med hem kom entrecôte, köttfärs, frankfurterkorv, körsbärstomater, ost, tvättmedel och deodorant. Himla trevligt!

Horisontalläget
Och som vanligt tar jag en sak i taget och nu är det nästa natt som står på tur...
Eftersom jag inte kommer ha internet imorgon (skulle fyllt på idag men glömde bort det) publicerar jag den här bloggen redan kvällen 10e januari. Vore ju skandal om du missar en dag i mitt liv hahahaha

Antal steg: 7 899

Natten bestod av ideliga uppvaknande. Jag vaknade runt tolv, två, tre, fyra, fem- och ja, jag kollade klockan varje gång för jag trodde hela tiden att NU var det dags att gå upp... men det var det alltså inte. Jag vet inte varför jag vaknade. För jag ligger ytterst sällan och funderar på nätterna eftersom det lika sällan går att göra något åt saker mitt i natten. Jag väntar med att lösa problem på dagarna. Däremot om jag kommer på något som behöver klaras ut så skriver jag upp det på en lapp om jag vaknar. Men min lapp var tom! Det här är en typisk stressymptom och fullständigt normal i det som är just nu - men inte mindre jobbigt för det! Jag behöver min sömn...

När jag så äntligen gick upp fick jag för mig att "rosta" (d v s stekta) mackor och dricka ett halv glas kaffe. Men det där med hjärtklappningen kom lik förbaskat. Minskar väl ännu mer på kaffemängden imorgon så får jag se hur det går...

Kackerlacksjakt
När jag diskade sprang en kackerlacka över bänken. Hm, de får jättegärna vara i badrummet men inte i köket, tänkte jag. Jag skällde på den och sa att om han inte sprang in i badrummet O-Medel-Bart så skulle han döden dö. Men han vägrade envist ge upp sin plats vid spisen och sprang runt, runt men till sist kan man väl säga att jag vann och  han var ett minne blott!

Stand by phone
Helena och jag hade bestämt att jag skulle vara stand-by på mobilen (visserligen som vanligt men idag skulle jag ha kontoret hemma) och sedan ha servicekontoret på eftermiddagen. Och det var nog en god idé med tanke på brist på sömn. Jag var ganska så energilös idag, kände jag.

Alf, psykologen från Falck ringde och hade en uppföljning. Han ville höra hur jag mådde. Jag förklarade att det just nu var sömnproblem som var värst. Han gav förslag på insomningstablett men det är ju liksom inte det som är problemet. Det är att jag vaknar hela tiden. Han frågade om jag kom ihåg drömmar och det fick jag svara nej på. Det är ytterst sällan jag minns mina drömmar - kanske någon om året eller nåt.
Min teori är att mina dagrester betas av just på dagarna och att det det inte ligger kvar något under sömntiden som jag behöver komma ihåg till dagen efter för analys.

Efter samtalet kom dock en stund för kontemplation. Jag satte mig på balkongen och tänkte igenom lite grejer som rörde mitt eget liv.

• Jag tänkte på mina barnbarn som nog ville ha chans att träffa sin (nördiga?) mormor.
• Jag tänkte på att jag finns långt borta från mina närmaste.
• Jag tänkte på min nuvarande dröm att åka och jobba i Asien som ju faktiskt gått i uppfyllelse

Och då bestämde jag mig för att det är viktigt att följa sina drömmar - OCH viktigt med familj och vänner. Så jag får väl se om jag kan få ihop en kombination som känns bra av det hela innan det blir tal om att jag själv ska vandra vidare och sitta och dingla med benen på ett vackert-väder-moln (=stackmoln). Ursäkta mig, livs-kyparen, kan jag få beställa ett år till, tack?

Jag blev lite trött efter mina funderingar och tog en sväng till sängen för att slumrade till lite tills telefonen ringde. Det var några gäster som ville boka hamman och det fixade jag enkelt och glatt på stört.

Lagade sen en god gryta på egenhändigt marinerat nötkött som jagsedan åt till lunch (och middag för det blev så himla gott) för att därefter ta mig till kontoret.

Servicekontor
Helena och jag gick och tog en fika på Paris. Jag bestämde mig för att vi skulle sätta oss på samma ställe som Therese och jag satt för det mesta - lite som för att ära henne. Och vi tog varsin kaffe au lait och snackade jobb och om allt möjligt annat. Kändes bra fast det var lite läskigt först! Men man ska göra det man är rädd för - så går det över snabbare, ni vet.

Vi hade några besök av gäster som vill ha 1. lite tips, 2. rida kamel och 3. följa med mig till Marrakech. När klockan var sex hade jag dessutom fixat kontorets öppettider och bytt dem i fönstret, gjort om välkomstmaterialet till fredag, fått ihop min avräkning och kopierat utflyktsprogram och skrivit utflyktslistan för Taroudant imorgon. Det kunde jag vara nöjd med tycker jag.

Home sweet home
Idag fick jag minsann taxi hem! Yeeeeyh! Var hemma med ett humör på topp kl sju. Jag värmde en matlåda, svarade på telefonsamtal från Marrakech, kollade på Dead zone och CSI och la mig klockan nio i hopp om att kunna sova ifatt åtminstone lite. Men det blev inget med det. Det kom att bli en enda lång mardröm hela den här natten...

Antal steg: 1 614 st...

Jag tittade på klockan och konstaterade att hon var 05.40! Oftast brukar jag vara vaken redan före Fröken Casio talar om vad klockan är slagen. Men inte idag. Jag hade inte hört hennes svaga pip klockan fem idag.

Men upp kom jag och intog den vanliga frullen med mackor, tomater och kaffe... men jag tror jag ska dra ner på kaffet. Jag har upplevt att jag får hjärtklappning varje gång jag tar en kopp den senaste veckan.
Kanske är det min inre stress som bättras på med det däringa koffeinet? Inte vet jag, men jag bestämde mig för att bara dricka en halv kopp och känna efter om det funkar bättre. Man behöver inte dricka 4 dl kaffe på morgonen, faktiskt!

Fullt schema
Idag hade jag fullt schema. Emma och Helena hade frågat mig om jag orkade och jag hade känt efter att upplevt att jag nog skulle klara en hektisk arbetsdag. Hade ju gjort om schemat så det kunde funka med en person och hade fyra uppgifter idag. Hotellservice, Inspirationsmöte, Stadsrundtur och Servicekontor. Så här efteråt insåg jag att det där blev för mycket. Men tillbaka till dagen!


Hotellservice
Började med att träffa och säga hejdå till Emma som åkte tillbaka till Sverige idag. Därefter hade jag service på samma hotell och sen på Odyssee Park. Och jag hade gäster på båda ställena.

Inspirationsmöte
När jag var klar med hotellservice gick jag till kontoret och mötte upp Helena som skulle hjälpa mig utflyktsbiljetterna på Inspirationsmötet och sedan hänga med mig på cityturen.

Cityturen
Körde omvänd citytur idag och jag var inte helt nöjd. Pratade med Samad senare och jag får göra om den typ hur jag vill. I LIKE! Det ska jag bita tag i till nästa vecka, tänkte jag. Men jag hade underbart frågvisa gäster som kändes väldigt engagerade och vetgiriga. Det är jätteroligt att ha såna med på utflykterna tycker jag. Det värsta som skulle kunna hända vore att inte få en endaste fråga eller att ingen vill veta mer om det du berättar haha Fast det har inte inträffat än!

Efter cityturen var vi tillbaka på kontoret och planerade att hinna äta innan servicekontoret skulle öppna kl 16. Men vi hade gäster som kom och hälsade på oss tidigare så vi kom inte iväg förrän kvart över tre och fick ta en lättlunch. I detta fallet blev det förrätten Gratinerade räkor och nybakat bröd. Inte dumt alls!

Var är rosa kameran?
Emma hade vidarebefordrat en fråga från Sverige om Therese's rosa digitalkamera som inte fanns med i hennes packning. Jag blev alldeles kallsvettig och fick lite ångest när jag kom på att den låg ju i mitt safe!!!
Meningen hade varit att jag skulle fotografera på mina utflykter men det blev inte så mycket av den saken. Har haft med den till Marrakech och Taroudant - och har nog kommit hem med ETT kort in alles  haha  Och det/de får bli kvar i kameran (Therese hade USB-kabeln så jag kan iallafall inte lägga över till mig). Men alltså, jag har inte tid att gå runt och fotografera när jag har utflykt. Jag ska ta för vana att ta mååååånga kort när jag obsar i istället.
Men tänk att jag hade glömt att skicka med den med Therese föräldrar i onsdags - men förlät mig i nästa ögonblick. Detta världsliga ting stod kanske inte högts upp på listan i början av veckan... Huvudsaken är kanske ändå att jag vet att kameran finns hos mig och att den varken är försvunnen eller stulen!?

Servicekontoret
Helena drog iväg på sin välbehövliga massage straxt före fem medan jag var kvar på kontoret till sex. Satte mig med min ekonomi som jag inte fick ihop och kom senare på att jag måste ha lagt biljetter i gamla avräkningens plastmapp. Det får jag ta tag i i morgon.
Straxt efter sex låste jag dörren och gick till Uniprix och handlade lite Hot & Spicy-chips! Gott att ha när man känner sig sugen på något kryddigt!

Jag orkar inte gå
Jag hade tänkt ta en taxi hem därifrån men alla taxibilar som kom var fulla och åkte förbi mig, så jag började gå hemåt i hopp om att få en taxi senare. Men jag var nu sååååå himla trött! Ögonen sved, jag var yr i huvudet och benen darrade och tog mig långsamt framåt med tunga steg. Det var lite som att vara förkyld. Ni vet när man blir så där lite "luden" i huvudet.

Ingen taxi fick jag, och när jag långsamt men tämligen säkert hade kommit halvvägs och såg cornischen bestämde jag mig för att gå hem fast jag egentligen inte orkade. Men ni vet hur det brukar vara va? Det man inte orkar brukar vara det man behöver.
Du orkar inte städa, diska, laga mat, träna... What ever. Och egentligen kanske det var just det du skulle behövt göra. Och hem kom jag... till ett hotell med en icke fungerande hiss naturligtvis. Det blev trapporna och vid det laget var jag så trött att jag fick stanna på alla våningar haha.
Måste ha sett roligt ut när Apollo-guiden står och hänger i trapphuset för att samla sig för trapporna en våning till. Förtroendeingivande, va!? Hahahaha

Hemma!
Väl hemma plockade jag fram kameran och la den i väskan så den kommer till kontoret imorgon. Därefter värmde jag en matlåda, kikade lite på tv, skrev den här bloggen och intog horisontalläge, ändå ganska nöjd med dagen som passerat - men då hade jag inte upplevt natten än...

Antal steg idag 11 167

Vaknade ett par gånger under natten, inte för att jag tänker så mycket på nätterna utan för att jag liksom bara vaknar en stund. Men jag somnar om ganska fort, tycker jag, så jag får ändå acceptabelt med sömn.

Morgonrutinerna tog vid men när jag satte mig en stund på balkongen grät jag en liten stund. Den här gången grät jag inte så mycket för Therese familj och vänner utan faktiskt för min skull.
"Stackars lilla mig", tänkte jag medan tårarna trillade nerför mina kinder en kvart. Och det är okej det med, att tycka synd om mig själv lite grann. Jag har trots allt varit med om mycket den senaste veckan, saker som inte kan sägas vara normala (ja, vad nu det är).

Hela morgonen var jag jättenervös. "Hur ska det gå?", tänkte jag. Att ta hand om gästerna... skulle jag gråta för allt? Men så slog jag liksom näven i bordet (ja, bildligt talat då alltså) och sa bestämt till mig själv "Hör det du Maria, Nu tar du en sak i taget! Du säger ju själv till andra att 90% av det man oroar sig inträffar aldrig." Och därefter försvann oron helt! Så är det ju... man ska ta små steg - inte sjumilakliv!

• Så jag började med att kopplade om telefonen från Emma tillbaka till servicetelefonen som fanns hos mig.
• En timme senare tog jag taxi till kontoret (snyftade bara liiite när jag passerade hotell Anezi) för att möta upp min nya kollega, Helena. Vi har träffats på DM-konferens i Gilleleje 2009 så hon var inget nytt ansikte. Känns roligt att ha henne här ett par veckor. Jag fick dessutom reda på att Emelie (just nu RS på Teneriffa) kommer ner hit och ska vara resten av säsongen vilket jag också ser fram emot. Och Emma skullle vara min hjälpreda på flygplatsen idag. Allt blir som det ska, ni vet!
• Näst steg var det att hämta upp gäster. Jag hade bussen som skulle hämta på flest hotell och tog sedan gästerna till flygplatsen. (Nu kunde jag titta mot Anezi utan att snyfta men fick en liten tår i vänstra ögat.)
• När alla gäster checkat in tog vi, som vanligt, en fika tillsammans med Kattis och Josefin (från Ving)
• Sen tog jag emot nya gäster i arrivalhallen
• ... och tog med dem i transferbussen till sina hotell.
• Min dag avslutades därefter med en upplyftande hotellservice där bland annat en mamma ordnat en jätterolig överraskning för sina barn och sambo! Då fick jag en liten klump i halsen när jag tänkte att de oväntade händelserna kan både vara positiva och nedslående. Det blev sån kontrast mot hur min överraskning blev i tisdags... Men jag blev så inspirerad av denna kvinna att jag bestämde mig för att överraska min bästa väninna med en massage (eller vad hon ni väljer) då hon nyligen förlorat sin mamma och troligtvis behöver det...

Jag beslutade mig för att inte göra något mer på kvällen än att kolla på Burn Notice och CSI och slappa.

Och vet ni vad? Den här dagen gick väl ganska bra ändå, tycker jag. Istället för att kräva för mycket av mig själv delade jag upp livet i små, små delar istället.
Du vet: "Även en tusenmilafärd börjar med ett enda steg" (Kinesiskt ordspråk), så imorgon forsätter jag kliva på och ser vad lördagen har i beredskap åt mig!

Antal steg idag 5 110

Vaknade bara en gång under natten och gick sedan upp vid sex. Den sömnen var välbehövlig för även om jag vaknade med huvudvärk (jag glömmer bort att dricka vatten) så kände jag mig ganska utvilad. Käkade frulle som vanligt med datorn i knät och publicerade ett par timmar senare bloggen för igår.

Ringde Emma efter att ha kommit på att kontokortsliparna aldrig blev dragna igår som planerat. Det skulle hon och Helena ta tag i utan problem. Vi bestämde att jag inte skulle behöva ha med mig telefonen under dagen för att kolla om jag får sms, utan att vi skulle höras av vid fyra-tiden och stämma av.

Fick många stöd-meddelanden på FB idag efter att mina bloggar publicerats och jag hade gått ut med offentligt vad som hänt här. Tack! Det känns bra i en fortfarande overklig och jobbig stund.

Det är märkligt det där med tid. För en vecka sedan var det nyårsafton och jag åkte på visumresan till Arlanda. Det känns som en månad sedan...

Fridagsplanering
Idag hade jag bestämt att jag, som vanligt, skulle ha min fridag. Solen sken så jag bestämde mig för att ta ett par timmar i solstol. Jag ringde sedan och beställde Hammam och massage till klockan fem. Det är en av de mer klokare åtgärderna för att komma vidare, tycker jag. Varför?
Dels får du helt egen tid, dels det som finns lagrat i kroppen finner man.
Men först tänkte jag avstå ifrån det men så tänkte jag en gång till. Vad gör det om jag bryter ihop och gråter där? Och jag kom fram till att det inte gör ett endaste dugg, det! Och alla där vet vad som har hänt...

Jag fick reda på igår att det firas Trettondagsafton hemma i Sverige. Då bestämde jag mig för att också fira den här dagen. Jag skulle fira både mitt eget liv som ju fortsätter men också Therese som kanske fortsätter någon annanstans. Igår köpte jag marinerad kyckling och färska champinjoner. Det bestämde jag mig för att göra något gott av (hade ju dessutom numera svenskt salt).

..och så här blev min dag!
Jag solade två timmar men tröttnade när en högljudd irländare la på lika högljudda brakade vid poolkanten. Då fick det vara nog. Och det var inte så mycket för att få färg som att slappna av som jag gått ner och solat idag.

Vid tvåtiden lagade jag en kycklinggryta, stekte på lite kokt potatis och tog den sista slatten rött vin, tände ett ljus och satt mig på balkongen och hade ett par seriösa tysta minuter.
"Nu är nu. Och nu är det nuet nyss!" Ungefär så skrev min kloka dotter Martina idag på FB. Gillade den kommentaren så jag snodde den. För det är ju inte hela dagar vi minns, utan ögonblicken - och det är ögonblicken som är viktiga. Jag tog mig alltså ett sånt där ögonblick på balkongen för att minnas andra ögonblick. Och Therese och jag har bara haft bra och roliga sådana. Hur många kan säga det när någon vandrar vidare?


Tittade upp bland skyarna som börjat komma i hopp om att få se Therese sitta där och dingla med benen men hon var inte där. Jag kände att hon nog hängde med sina föräldrar istället för att stanna och se när jag käkade ;) Klokt beslut, Therese! Det hade jag också gjort.

Vid fyra ringde jag Emma såsom överenskommet. De hade klarat sig bra under dagen (och jag hade inte trott annat. Det är två rutinerade unga damer som är här och hjälper mig).

En halvtimme senare ringde man från receptionen och meddelade att min skjuts till Hutte D'Argan redan var här. Jag fick mitt hammam som var väldigt avkopplande - men massagen blev en mardröm. Jag hade ont i hela kroppen. Varje muskel hon masserade kändes.
"Aha, så det är där Mr Grief sitter", kom jag på. Det blir ju ofta så att man går och spänner sig omedvetet och det hade jag förmodligen gjort sedan fem dagar. "Vilken tur att jag gick idag", tänkte jag, "och om jag är klok beställer jag massage även till nästa torsdag för att hålla koll." Och det ska jag se till att få möjlighet att göra.
Som jag har beskrivit tidigare så kan man få fysiska symptom när man år igenom olika kriser/trauman och att gå med spänningar i kroppen är perfekt för att ge sig själv mer problem än man förtjänar! Och jag har ingen ambition att få stressvärk i kroppen!

När jag kom hem vara jag supertrött och gjorde mig klar för sängen efter att ha svängt ihop en ost- tomat-korvomelett för att få i mig något.
"Plötsligt ringde telefonen på rummet. Vem i hela friden kan det vara", undrade jag?
Tog motvilligt luren bara för att höra en gäst i telefonen, boendes på samma hotell som mig, som ringer hem till mig och undrar när de blir upphämtade från hotellet imorgon.. Jag berättade vilken tid och förklarade att det är samma tid som står i pärmen i receptionen och undrade sedan hur hon fått mitt rumsnummer... och det var som vanligt från receptionen.

Jag blev hyperstressad, arg och besviken av samtalet - allt på samma gång. Alltså, den här receptionen har ingen respekt för mitt privatliv. När jag är hemma är jag faktiskt ledig. Jag får stänga av telefonen från och med nu! Jag måste få känna att när jag är hemma kan jag heller inte bli störd. Ringde och skällde på receptionen och insåg att jag inte hade ork att vara helt trevlig.

Det dröjde innan jag kunde somna trots att jag var helt slut...

Inget ont som inte har något gott med sig
Ingenting sker förgäves. Det är liksom en livs-lag det där.
Jag har till exempel blivit uppmärksammad om vikten att hålla koll på kolesterolhalten i kroppen och att det inte spelar någon roll om du har bästa livsstilen ever. Det går inte att påverka allt i livet - en del är nog förutbestämt ändå... Hittade två bra sidor om kolesterol som du kan ha användning av om du själv vill veta mer.
http://www.kostdoktorn.se/kolesterol
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/hjarta/article442526.ab

Antal steg idag? Ingen aning! Tog aldrig på mig stegräknaren på min fridag...

Vaknade ett par gånger under natten men halv fem gick jag upp.
Då hade tankarna kommit med frågan:
"Kunde jag har gjort något annorlunda och räddat Therese?"
Men mitt rationella jag svarade ideligen:"Nej, Maria, det hade du inte kunnat göra! 

• Du, Samad och Kattis försökte förmå henne att gå tillbaka till läkaren.
• Du ringde efter läkaren på söndagen efter Therese SMS vid sju på morgonen att hon hade kräkts en gång i timmen hela natten och hade nu svårt att andas - och han kom och tog med henne på sjukhuset.
• Du stängde servicekontoret och gick dit samma eftermiddag när du fått mezzet "Jag vill ha mat", köpte varm soppa och en stor flaska vatten och pratade sedan med henne både per telefon och på sjukhuset och trodde hon skulle bli bättre. Att ha aptit är positivt, ju.
• Du ringde Falck och Apollo samtidigt som du var på sjukhuset måndag morgon och fick veta att hon hamnat i sockerkoma samt haft ett hjärtstillestånd och de berättade att läget inte var livshotande men allvarligt. Du gick sedan till hennes säng, torkade en tår som rann på hennes kind när du pratade med henne och klappade om henne. Man hör fast man är nedsövd, ju.
• Du tog hand om hennes väska med saker som gavs till dig på sjukhuset och gick hem till henne med och istället plockade ihop nya kläder och tandborsten ifall hon skulle vakna upp och vilja fräscha till sig.

Vad skulle du kunna ha gjort annorlunda? Ingen, inte ens på sjukhuset, trodde utgången skulle bli den det blev!"

Och mitt rationella JAG vet att jag inte kunde ha påverkat utgången... men det är lika jobbigt för det. Och det är ju nyttigt att ifrågasätta sitt handlande med ojämna mellanrum, tycker jag. Men på morgonen bestämde jag mig för att det där måste jag kasta av mig och gå vidare. Jag hade inte kunnat rädda henne hur gärna jag än hade velat. That's it!

Ångestattack
Vid sextiden fick jag plötsligt hjärtklappning och blev jättetrött. Valde att lägga mig ner i sängen, andas och vila en stund. Jag tror jag somnade för plötsligt var klockan straxt före åtta och telefonen ringde. Det var Alf, psykologen, som vill höra hur jag hade det. Jag förklarade hur jag mådde och vilka beslut jag fattat för egen del både igår samt på morgonen och vi bestämde att vi skulle höras ett par dagar senare.

Emma kom
Vid halv tio ringde Emma och jag promenerade till hennes hotell där vi träffades i frukostmatsalen. Vi satt en stund och pratade innan vi kontaktade Therese föräldrar, Berit och Per, som på morgonen skulle få åka till bårhuset för att se Therese. De skulle sedan få komma till al Massira och träffa behandlande läkare och Lena och ville gärna att vi var med.

Med föräldrar på sjukhus och polisstation
Vi gick upp till sjukhuset och där stod de! Jag gick fram och kramade dem en stund - för vad finns där att säga i en stund som denna. Och ibland är det bättre att vara tyst.
Vi fick straxt därpå veta bakgrunden till varför Therese fått lämna jordelivet, vad man hade gjort och vad som skulle hända nu - och alla vi insåg att vi hade inte kunnat påverka utgången vad vi än hade gjort här. På ett sätt hade det blivit förutbestämt att hennes tid var slut här på jorden den 4e januari 2011.

Efter sjukhuset åkte vi till polisstationen för att hämta hennes grejer, vilket tog två timmar förstås.  När vi var klara och hade skrivit på rapporten på sju kopior skjutsade vi "hem" Berit och Per till hotellet. Där lämnade vi dem så de själva kunde gå igenom Therese saker - och gå och äta. Klockan hade hunnit bli nästan fyra...

Emma och jag var också tvungna att äta. Kattis från Ving sammanstrålade med oss på Duffys och vi satt och småpratade lite om Therese, jobbet, livet i stort. Skönt att få kunna slappna av en smula. Det tar enormt på krafterna allt det här. Min kropp och själ ville bara gå och sova...

Intro på kontoret
Jag gick sedan till kontoret med Emma för att introducera henne på kontoret och för att lämna information om sånt som kan komma frågor om under morgondagen. Jag hade bett om att få ha min lediga dag enligt schemat och det var inga problem. Det känns viktigt för mig att få torsdagen ledig som vanligt för att landa ordenligt. För sen på fredag har jag ankomst med nya gäster och behöver energin till dem. Emma och jag bestämde att jag kopplar över telefonen redan ikväll för att få kvällen fri också. Det kändes bra!

På destinationsmailen hade vi fått ett Memorandum över Therese där man uppmanat till en tyst minut kl 12 idag. Då satt vi på polisstationen och visste inget om. Men jag vet att Therese inte bryr sig och att vi kommer sammanstråla på annat sätt vid tillfälle på ett mer normalt sätt. Över en Café au lait på Paris eller nåt...

Therese goda gärningar
Vid halv sju kom Kattis till kontoret och vi gick egenom en Theresekartong med mat och köksprylar. Lite fick vi kasta, lite tog Kattis, lite tog jag och två påsar och en bricka gav vi till vår parkeringsvakt, som Therese och jag har "adopterat". Han såg mycket förvånad ut och eftersom han bara pratar arabiska och berber kunde vi inte förklara varför han fick grejerna ifrån oss men han såg jätteglad ut. Själv tackade jag Therese högt när jag fick hennes Guldkaffe och svenska salt och jag tror nog att hon hörde.

Efter att ha gjort denna goda gärning 'post mortem' besökte Kattis och jag föräldrarna på hotellet. De hade nu gått igenom alla saker och hade plockat ihop grejer som vi kunde ge vidare. Och allt kommer säkerligen uppskattas. Det är ju så mycket roligare att någon annan har glädje av Therese saker än att de kastas på soptippen och eldas upp. Man kan fortfarande varit till stor glädje fast man inte finns fysiskt kvar här nere, eller hur!?

Göra vanliga saker
Kattis och jag hade bestämt att vi ska göra normala saker och åkte därför till Marjane och handlade. På vägen hem svängde vi förbi kontoret och lämnade Therese grejer. Därefter tog jag kväll. Stekte och petade i mig små Frankfurterkorvar och körsbärstomater för att få i mig något innan jag släckte lampan klockan halv tio. Då var jag helt slut både fysiskt och mentalt.

Sorg är ingen sjukdom men den tär på kroppen...
Kroppen är trött, jag försjunker i tankar och stirrar samt upptäcker att jag gråter oprovocerat då och då. Det är så min sorg ser ut i skrivande stund. Och jag tror att mitt sätt att bearbeta det här är att fortsätta skriva.

Att ta sig tid att sörja är jätteviktigt! Gör man inte det kan man faktiskt bli fysiskt sjuk - och det är ju väldigt onödigt.
Minns tillbaka efter att jag först förlorade min pappa och kort därefter gick igenom min skilsmässa då jag var djupt nedstämd. Det var kanske egentligen sorgearbete som ingen förstod, och som blev en jättejobbig depression som varade i tre år. Kanske om jag mött någon som förstått vad sorg är, att saker hade blivit annorlunda? Fast visst, det är bara en spekulation och sånt gills liksom inte.
Vi sörjer dessutom på olika sätt och min personliga reflektion är att ju fler kriser du har upplevt i livet - desto lättare har du att gå vidare i livet - hoppas jag.
Kanske du kan ha nytta av mina länkar nedan som handlar just om sorg, något vi inte pratar så mycket om känner jag...
http://www.sorg.se/fakta-om-sorg/vad-ar-sorg/
http://www.umo.se/Att-ma-daligt/Sorg/
http://www.1177.se/Tema/Liv-och-halsa/Kriser/Sorg/

Foto?!
Under dagen insåg jag att det aldrig blev några kort tagna på Therese och mig. Hon gillade inte att vara med på bild. Vi hade fått upprepade uppmaningar att ta en teambild och det blev hela tiden framskjutet .
Jag har tagit mig friheten att redigera ett kort från hennes Facebooksida och publicera här. Hon var trots allt en del av mitt liv och vardag och måste få en plats här på min blogg, känner jag. Jag hoppas du som har tagit kortet kan leva med det beslutet. Maila gärna ditt namn så skriver jag in det här på bloggen självklart!


4/1 2010 R.I.P

Avlsutningsvis:
Min uppmaning till alla som läser min blogg - gå och kolla er kolesterol en gång om året iallafall. Nivån kan vara skyhög även om du äter bra - det är delvis ärftligt... Men håller du koll hinner kanske inte ditt blod som sirap och släcker ner dig i förtid.

Antal steg idag  10 312
Igår gick jag 5 613 steg men glömde visst att skriva det på bloggen.

(Jag publicerar, efter medgivande av Therese (R.I.P) föräldrar, mina bloggar om mina upplevelser dagarna då inte mycket varit som vanligt. Här kommer så äntligen bloggen om min gårdag.)

 

Telefonerna höll sig lugna hela natten. Det gjorde inte jag! Jag vaknade nämligen klockan 01.40 och var hungrig. Inte så konstigt med tanke på att jag inte ätit på nio timmar igår. Sju minuter senare satt jag således med en av mina små matlådor i knät, en flaska vatten och datorn i sängen. Men jag somnade om snart om och vaknade första gången vid fem, sen gick jag upp när Therese alarm på DM-telefonen ringde. Då hade klockan hunnit blir sex.
Underligt nog var jag fortfarande väldigt trött och hade svarta ringar under ögonen... Det är inte helt likt mig. Jag brukar normalt piggt hoppa upp ur sängen.

Käkade frulle som vanligt, fick lite ont i magen under vänstra revben runt kvart i åtta. Lite sympationt, tänkte jag, och gjorde mig redo för dagens kontorssysslor som väntade. Jag kände mig säker på att klara ut det men hade en onormalt stor oro i magen idag.

Innan jag gick hemifrån gick jag in på onlinesystemet samt DIBS och kände igen mig lite grann och fick lite hopp om att jag nog skulle klara av mina DM-uppgifter.

... och hon bara försvann
Jag tog en taxi till kontoret och hade kanske hunnit sitta där i tio minuter när telefonen ringde. Det var Lena, en svensk läkare på sjukhuset, som ringde och meddelade att Therese hade avlidit på morgonen (klockan 07.45 (!)) efter att ha fått ett andra hjärtstillestånd (det första var igår).

Och som vanligt när såna här saker händer så säger man: "Men det är omöjligt!"

För det är precis så det känns när något går bort hastigt och man pratade med dem personligen dagen innan. Jag snyftade fram "Vänta lite, jag är bara lite chockad. Jag måste dricka vatten." Gick bort till andra sidan bordet, tog vattenflaskan skakad av beskedet, drack ett par klunkar medan jag försökte sortera saker i vettiga fack i min hjärna och verkligen ta in vad hon berättade för mig. De ville att jag skulle komma till sjukhuset med Therese pass eftersom polisen behövde ha det, hörde jag.

 

Jobbet efter
Fem minuter efter beskedet ringde jag direkt till Falck så de fick veta och kunde arbeta på sitt håll.
Mitt nästa samtal gick till Calle på Apollo och han började arbeta på sitt håll.

Vid tio åkte jag och Hassan hem till Therese lägenhet och hittade passet. Det åkte vi upp med till sjukhuset och man tillkallade polisen. De krävde sedan att vi skulle följa med tillbaka till lägenheten där de skulle inventera. Men de gjorde mer än bara inventerade. De både inventerade och packade ner allt i hennes påsar och väskor. Polismannen krävde att jag föjde honom överallt och hjälpa honom att packa. Det kändes väldigt konstigt. Det här var min kollega och väns saker... När vi var klara var det som om hon aldrig varit där! En underlig känsla i en overklig morgon.

Under packandet ringde dels Falck, dels Calle på Apollo och uppdaterade mig.
Jag fick veta att jag skulle lämna över Marrakechturen till lokalguiden, få en psykologkontakt i morgon samt att vår areamanager Emma åkt till Arlanda för att komma ner och hjälpa mig med driften redan imorgon. Jag själv skulle jobba så lite som möjligt och försöka landa i situationen.

"Men jag är dålig på att inte jobba", svarade jag. "Jag vet, svarade Calle, men du vet inte hur du reagerar på en sån här extraordinär händelse". Och det har han ju helt rätt i. Man vet aldrig hur man kan komma att reagera - bara tro. Han sa det jag skulle säga till vem som helst själv...

Efter att alla saker blivit packade blev jag anvisad plats i baksätet på polisbilen med alla hennes grejer, och fick följa med till polisstationen. Där skrevs det en rapport med pekfingervalsen om vad som hade skett under förmiddagen och jag fick uppge alla mina uppgifter (till och med mina föräldrars namn!). Sju kopior hade jag sedan att skriva under innan jag fick skjuts tillbaka till kontoret.

Där åt jag upp mina youghurtar och hallon med frenesi. Det hade ännu en dag dröjt allt för länge utan att ha ätit (8 timmar) och jag bannade mig själv. Å andra sidan kunde jag inte veta vilka många och långa procedurer här är... Det fungerar ju inte som hemma!

På kontoret fixade jag allt välkomstmaterial och packade det. Flack Travel Care och Calle kom med ytterligare uppdatering om vad som skulle hända idag och det kändes väldigt bra. Dessutom fixade jag alla papper till pärmarna men där var det stopp.

 

Chockreaktionen kom
Vid två tiden kom nog upplevelserna ifatt mig iallafall. Jag blev yr i huvudet, lätt illamående, frös och gjorde bara grejer halvvägs för jag glömde bort vad jag höll på med precis ögonblicket före. Fullständigt normal chockreaktion, alltså!

Då bestämde jag mig för att nu var det hög tid att ta hand om mig själv istället för att vara en sån som jobbar för att slippa känna efter. Jag fattade beslutet att INTE gå omkring till alla hotell i Agadir med utflykts- och servicepapper. Ringde därför efter Anne-Marthe hos agenten och bad att hennes son Alexander skulle åka runt istället. De kom vid tretiden, tog pappren och jag stängde kontoret för att åka hem.

 

Promenerade cornichen hem för att skaffa lite normal energi till kroppen och rensa hjärna. Oavsett hur erfaren men är av livet så blir såna här situationer alltid overkliga. När jag kom hem och satte mig på balkongen nöp jag mig i armen för att försäkra mig om att jag faktiskt var vaken och allt som hade hänt den här dagen, verkligen hade hänt och inte var en dröm. Nypet kändes, alltså var jag vaken och allt jag upplevt var inte bara en sorglig film på TV.

 

Hemma!

Jag åt mat och skänkte en tacksam tanke åt att jag är så klok att göra matlådor för en vecka. Dunia ringde och kom sedan förbi med sin lilla söta dotter på armen. Hon ville försäkra sig att jag mådde bra och berätta att om jag behövde bil eller någon hjälp var det bara att höra av sig.

 

Efter det blev det kaffe och lite exklusive choklad. Vid sjutiden ringde representanten på svenska konsulatet och ville höra om Therese saker på polisstationen och berättade samtidigt att föräldrarna var på väg till sjukhuset och skulle där få beskedet. När jag la på luren DÅ grät jag för första gången ordenligt.

Jag satt på balkongen och tårarna trillade och ville inte sluta. Jag tror jag höll på så en timme. Det var väl något jag behövde kan jag tro. Det gör mig så ont för hennes föräldrar. Jag kan bara ana vad de har att gå igenom ikväll och i natt. Jag vet hur jag har haft det under dagen idag och jag är "bara" vän och kollega.

 

Som brukligt är ska myndigheter meddela dödsfall till närmaste familjen. Av respekt har jag därför inte publicerat den förrän jag förvissat mig om att alla fått veta och nu har jag ju fått även ett godkännande och det kändes väldigt bra att få.

Tack idag speciellt till

• Calle Runfors på Apollo som uppdaterat mig hela dagen vad de gjorde hemma

• Emma Ring som jag tackade även igår och som kastade sig på ett plan ner till Agadir och möter upp mig imorgon

• Åsa på Falck Travel Care för kontinuerliga uppdateringar vad de gjorde

• Anne-Marthe, Hassan. Hassan, Samad, Ben Hassan som har följt mig runt till sjukhus, lägenhet och polishus

• Alexander el Kroni som hjälpte mig på eftermiddagen med att åka runt till hotellen med uppdatering till pärmarna.

• Personalen på Anezi som kom till lägenheten när polisen var där med mig och gav mig deras kondoleanser

• Dunia på Compass Cars som kom hem till mig med sin lilla dotter för att se hur jag mådde på kvällen.

• Min bror Fredrik, mamma och mina två döttrar som stött mig från hemmaplan

Vaknade utvilad och kände mig redo för söndagens (som jag trodde) äventyr som jag inte hade någon aning om vad de skulle innebära och de visade sig inte bli så mycket roligt. Att Therese skulle bli kvar på sjukhuset iallafall en dag till, var min första tanke.

Jag inventerade vad jag hade gjort dagen före och insåg att jag hade haft

• möte med alla på Iberostar och Odyssee Park
• telefonkontakt med alla på Tikida och Tildi
• möte med två tredjedelar av sällskapen på Golden
• telefonkontakt med 1/3 av sällskapen på Shems
• möte med två sällskap på Anezi

Jag blev lite imponerad av mig själv ett tag! Jag blev än mer imponerad att alla bokningar till utflykter jag gjorde för gästerna hade fungerat under dagen - tack och lov. Det hade ju varit liiiiiite stressigt.

När jag prata med Annelie på FB förstod jag att det inte alls var söndag, utan måndag! Wups!  Vad hände? Där förlorade jag en hel dag och fick lite lätt panik.
Om fyra dagar var det ny ankomst och mycket back stage-jobb som måste göras och min intuition sa mig att det troligvis skulle bli jag som behövde göra det. Detta klurade jag på under fördagen och tänkte att det är nog bäst att utgå ifrån det värsta scenariot och sedan bli glad om det blev annorlunda och Therese var på benen i jobb!

Jag fattade beslutet att börja med att göra iordning miniguiderna med tags och utresekort när jag kom till kontoret. Det skulle iallafall var ju en bra början. Jag hade trots allt bara idag och imorgon att trolla med min tid eftersom jag har utflykt till Marrakech på onsdag.

När klockan var runt tio käkade jag lunch och gick sedan mot stan. På väg till kontoret svängde jag förbi sjukhuset - bara för att finna min väninna och kollega i koma!!!
Det var en mycket märklig upplevelse.
Tänk så livet kan förändras i ett endaste ögonblick! Ena dagen full av liv och en annan i sockerkoma (som det var, förklarade läkaren).
Ibland kan man tycka att livet är bra orättvist ändå. Jag fick dessutom ta med mig alla hennes saker från sjukhuset... kändes väldigt konstigt. Då insåg jag att hon nog inte skulle komma hem på ett tag...

Men det är ju inget jag kan göra. Therese ligger på sjukhuset med sin bukspottsinflammation (nedsövd nu eftersom hon börjar slita bort slangarna när hon börjar vakna) och får vård. Hennes liv är lite On-hold och ligger i deras händer. Och jag har kopplat in Flack Travel Care som tar över allt praktiskt runt hennes sjukhusvistelse samt kommunikationen med hennes anhöriga.

Min egen värld snurrar just nu med minst den dubbla hastigheten. Jag måste fokusera på destinationsdriften och kommunikationen med gästerna, agenten, samarbetspartners och hotellen. Allt upphör inte att fungera när en person blir liggandes, vet ni! Och det skulle inte Therese ha varken gillat eller gjort själv! The show must go on!

När jag kom till kontoret hade jag alltså två mobiltelefoner som ringde (servicetelefon och DM-telefon) och började jag göra en lista på allt som skulle göras och det var en hel del.
Vi hade bestämt innan jag åkte på min visumresa över nyåret, att vi skulle göra om hotell- och kontorsservicen samt  utflyktsprogrammet från och med 7 januari. Det var ju illa tajmat i och för sig - men samtidigt bra för jag hade ändå fått göra om det eftersom jag måste få allt att fungera på en person nu.

Men det innebar att jag skulle behöva skriva om service- och utflyktspappren och byta de som är i hotellpärmarna.
Vi skulle även flytta inspirationsmötet till lördagen istället för fredagen så välkomstbrevet måste göra som.
Jag behövde dessutom lösenord till våra två Webmail, DIBS (för att dra kontokort), onlinesystemet (för alla listor och bokning) och Revilution (ekonomisystemet).
Till råga på allt var ju tonern slut i skrivaren så det behövde jag fixa fram pengar till så jag kunde skriva ut allt material till Agadir, Essaouira och Marrakech.

Men det skulle allt bringas reda i den här situationen!

• Tonern köpte agenten åt mig nästan på stört och kom och levererade den.
• Emma Ring på Apollokontoret fixade fram alla lösenord och hade telefonkontakt med mig under eftermiddagen plus att vi ska sitta i telefon imorgon förmiddag så hon kan lotsa mig igenom programmen på datorn som jag inte är helt bekant med.
• Jag skrev om alla hotells servicepappren till pärmen, utflyktsprogrammet och välkomstbrevet och har typ bara att skriva ut
• Samtidigt hade jag servicekontoret öppet för glada semesterfirande gäster som ville följa med till Marrakech eller bara ha tips.
• Dessutom höll jag i uppdateringar via telefon åt olika håll om hur Therese mådde - från läkarna till våra gemensamma vänner och bekanta på destinationen.

Mitt i alltihop kom en hallonförsäljare till kontorsdörren och ville sälja. I hastigheten köpte jag en halvliter för 20 dirham, något jag nog inte skulle ha gjort om jag inte hade en släng av chocktillstånd i min kropp haha.
Hur man reagerar vid chock och stress är ju väldigt personligt. Jag köper visst hallon haha.

På hemvägen gick jag hem till Therese och kastade färskvaror som annars skulle mögla. Jag försökte hitta lite rena kläder, tandborste, tandkräm och deodorant att ta med om/när hon väcks. Det skulle jag iallafall uppskatta att få. Jag tar med det till kontoret och kan gå bort med, tänkte jag. Läkarna har lovat att ringa när något ändrar sig. Det känns bra, tycker jag.  Det är ju liksom ingen idé att ringa till varandra om det inte är någon förändring! Vi behöver alla tiden till något annat.

När jag kom hem insåg jag en chockreaktion till - jag hade glömt att äta på 9 timmar!!!  Inte särskilt klokt av en som har diabetes alltså! Det vore ju grannt om jag hamnar på samma sjukhus i sockerkoma jag också! Jag tog en stor portion av Therese smörgåstårta och skänkte henne en tanke.

På kvällen ringde Emma igen och ville höra hur jag och Therese mådde. Vi pratade en stund och jag måste säga att jag känner verkligen att vi har stöd av vår arbetsgivare, både Therese och jag. Så även om jag liksom fixar det mesta är det ju trevligt att jag vet att folk finns där om jag behöver dem.

Tack för idag speciellt till
Dr Lena på Qlinique al Massira
Kattis, Malou och Josefin på Ving
Anne-Marthe och Hassan el Krooni på AtlasTours
Emma Ring. areamanager på Apollos huvudkontor
Alice Auber, Annette Sidås, Camilla Blomqvist på Facebook
Min kära mamma Marianne

Kärlek till er alla!

Som vanligt satte jag mig med bloggen, FB och mailen, och somnade såsom sig bör straxt efter nio.
Kvällen blev helt som vanligt alltså! Härligt! Hallonen? De ligger kvar i plastlådorna. Tror jag tar med mig dem till kontoret och har som mellis!

Antal steg. 10 611

Sov oroligt ändå och fick hjärtkramp när jag titta på klockan och såg att den var tio över tre!!! Shit, tänkte jag. Klockan är tio äver fyra svensk tid!!! De hade missat att ringa och väcka mig! Jag tände alla lampor och hoppade in i badrummet och fräschade till mig.
Men så tänkte jag en gång till. Näe, klockan kan liksom inte vara tio över fyra . Då ringde jag ner till receptionen och frågade "Kan du ge mig en korrekt tid som gäller i Sverige, tack?" Ja, hon är sjutton över tre!

Då såg jag på Tv:n som jag också hade slagit på, en klocka som visade 03.17! Jag fibblade med min Casio och insåg att jag hade kommit emot en knapp så tidszonen ändrat. När jag ändrade tillbaka stod den på Marockanska 02.17. Nedrans! Det var inte helt lätt att somna om men det gjorde jag några minuter innan telefonen ringde och det var dags för väckning på riktigt!

Hängde på låset till frukosten och kastade i mig frulle (bacon, prinskorv, äggröra champinjoner, tomater och en halv kopp kaffe) eftersom restaurangen inte öppnade förrän 05.00 och jag skulle checka in samma tid. Dessutom ville jag ha lite tid att shoppa innanför säkerhetskontrollen!

Checkade in i maskinen vid inrikeshallen och passerade en glad norrman vid säkerhetskontrollen... bara för att finna att det som var öppet var EN kafeteria i början och en lite längre fram!!!! Det var stendött! Men fattar ni?!
Jag gick mot Gate 68 och satte mig optimistiskt utanför en Taxfreebutik. Det var någon som sa att den skulle iallafall öppna kl 6. Och det gjorde den! Där gick jag lite planlöst fram och tillbaka på kanske 150 kvm och hade vid det laget tappat lusten att köpa någonting. Men två saker blev det - ett paket Dajm och en 1,5-liters bag-in-box vitt vin som passade som matvin...

Näe, visumresan som jag hade stora förhoppningar om blev inte alls som jag hoppats på. Den blev väldigt mycket ett stort JASSÅ. Men det är ju bara att gilla läget. Inget att göra åt, liksom.

Och på vägen tillbaka med Norvegian insåg jag att jag röstar verkligen för barnfria flyg. Herregud!
Jag satt framför två unga pojkar som skrek, slog och sparkade på min stol nästan hela resan. Och framför mig hade jag tre flickor som hängde över sätena och kikade för att se vad vi gjorde, vi vuxna som satt och försökte prata med varann. Det gav mig lätt huvudvärk, erkänner jag!

Flygvärdinnorna delade ut en broschyr på mat man kunde beställa. Jag bestämde mig för Hot meny med panini, naturchips och en dricka som serverades på flyg på över 2,5 timme stod det. Efter en timme kom de ut och skulle ta upp beställningen. då har de ingen sån meny!
Då bad jag att få en annan meny som också stod att den serverades på flyg på över 2,5 timme - men den hade de heller inte. Då meddelar flygvärdinnan att de bara har frukostboxen!
Men hallå?! Lämna inte ut en meny där det finns flera menyer att välja emellan om ni bara har EN, tack! Det kallas falsk marknadsföring på ren svenska. Jag blev jättebesviken men var ju tvungen att köpa något att äta.
Så där satt jag med en tråkig ostmacka, kaffe med mjölk, apelsinjuice och en Omega3-tuggummi (?) som jag gav bort. (http://www.fiskolja.nu/omega-3.html-  Istället för en massa piller - ät mat, vettja!)

Jag blev hämtad på flygplatsen av Abdou som skjutsade hem mig och fick en Dajm som tack. Jag kunde duscha. käka lite lunch och begav jag mig till servicekontoret för att möte upp Therese.
Vi hade servicekontoret öppet till 18 som vanligt en lördag, och gick sedan hem till henne för att äta lite på smörgåstårtan hon hade gjort till nyåret. Den var jättegod!
Tyvärr fick Therese ont i magen igen under dagen och gick och la sig när vi kom hem till henne så jag stannade bara en kort stund och promenerade därefter hem till en fortfarande ostädad lägenhet. Hade hoppats att städerskan skulle städa hos mig igår medan jag var borta (hade tagit bort Var god stör ej-skylten när jag åkte till Arlanda) men det såg likadant ut när jag kom hem i eftermiddags... och hon hade missat mitt rum idag också. Tvättpåsen låg kvar på sängen med min smutsiga uniform i och sängen obäddad när jag kom hem vid halv åtta. Fantastiskt! Tror jag ska lägga en 20a varje gång jag önskar städning istället för att ge en klumpsumma varje eller varannan vecka...

Antal steg idag 9 457

Jag tog med mig gäster till flygplatsen och åkte sedan hem med dem. Det var dags för Visumresan till Arlanda flygplats där jag hade rum på Sky City. Skulle alltså slippa gå utanför dörren vilket nog var tur. Mina gympadojor är det hål i rakt igenom och jag har ju bara sommarkläder!

Resan ner blev himla trevlig. Blev serverade tre små ostbågspåsar av en av värdinna och fick två skivor knäckebröd av en annan. Rena himmelriket! Och inte nog med det, alla resenärer blev bjudna på ett glas mousserande vin för att fira nyåret!

Jag landade på Arlanda 19.40. Snön yrde och det var oväder på gång, hade Kapten Leif Johansson berättat. Jag hade bestämt mig för att gå runt på Sky City och shoppa lite torrvaror. Var sugen på en påse ostbollar och ett paket knäckebröd. Therese ville ha Julmust så det fick jag ta efter säkerhetskontrollen, tänkte jag.

Men... INGENTING var öppet!!! Ni må ju tro att jag blev besviken! Jag passerade pressbyrån... restauranger som jag hade hoppats ta något litet att äta... bokhandeln där jag tänkt köpa en pocket till hemvägen... Ja, ALLT var stängt! Och mina tuggummin till barnen som jag hade tänkt skicka hem, kom jag hem med till Agadir igen. Det fanns ju ingenstans att köpa jiffypåsar och frimärken!

Jag gick till bankomaten. Den skulle jag väl kunna få något ur iallafall. Ja, ra. 2000 kronor! Det var maxbeloppet för dagen. Fick satsa på ett besök imorgon igen då...

Det fanns ingen annan råd i dessa depressionstider än att ta en cigarett utanför dörren innan jag med sorgsna steg gick upp till Radisson Sky City där jag checkade in och frågade om de hade någon restaurang öppen.


Det hade de - Stockholm Fisk! En liten obillig restaurang utanför hotelldörren. Där tog jag en Toast Skagen och ett glas vitt vin för 239:- Som hittat!

Fast två positiva saker infann sig under restaurangbesöket. Jag reste ju själv och skulle ha ett bord för en. Servitören tog då en stol för en ung tjej som satt ensam och satte mig jämte ett par. Men då tänkte jag - varför inte fråga om HON ville ha sällskap på nyårsafton. Det ville hon. Så vi sammanstrålade på varsin likadan maträtt.
Hon hette Jenny, var 20 år fyllda och skulle till Phuket dagen därpå på Bartenderutbildning nästan en hel månad och tänkte sedan resa runt lite i Thailand. Vi hade jämrans trevligt.
Vi gjorde sällskap till hotellreceptionen för att höra var rökrummet var någonstans och fick till svar "utanför". Så det var bara att göra slag i saken och sticka ut huvudet i snöyran och -7 grader igen.

Efter detta blev det hotellrummet och prata med Martina, Milla och Per och önska gott slut och gott nytt. Därefter intog jag horisontalläge och jag hade beställt väckning så jag skulle hinna käka frulle.

Antal steg 5.689