21 jan - Mental motvind.
Jag hade på känn redan när jag vaknade att den här dagen skulle bli annorlunda och kanske lite jobbig.
Det började med att jag frångick min vana trogen att ha med mig ryggsäcken. Men jag fick för mig att jag inte behövde ta med mig hela kontoret jämt. Jag tog därför bara magväska och Apollo-board och tyckte nog att jag var utrustad för flygplatsuppdrag.
"Arlanda en minut före schema" kom det straxt efter åtta från Malou på SMS. Men det blev MER än en minut. Man hade haft medvind hit och landade dryga kvarten före utsatt tid. Det här gjorde att jag inte hade tid att äta lunchmackan... och mina mellis-nötter låg ju i ryggsäcken jag inte hade med mig. Det blev inget lunchintag alltså (men jag åt desto mer på eftermiddagen/kvällen).
Därefter kom det att bli något av en dag i mental motvind.
En av våra gäster ramlade ihop i ett otäckt epileptiskt anfall inne i arrivalhallen på väg ut till bussen och jag valde att ta hand om denne medan Emeli fortsatte att ta emot andra gäster. Gästen kunde, efter en kvart, transporteras på bår till läkaren på flygplatsen där det blev spruta för att snabbt få ner ett skyhögt blodtryck.
Som vanligt klarar jag saker i stunder då det krävs fullt kontrollerad och samlad närvaro, men jag kände att jag blev väldigt trött av händelsen och erkänner att jag snyftade lite tyst för mig själv där i hörnet efteråt. Kände att jag skulle nog ha lämnat ansvaret för gästen till min chef, Emeli...
Att se gästen falla ner och bli liggande där på stengolvet gav mig flashbacks av Therese i koma... Jag har inte fått tillräckilgt med distans till Therese frånfälle än. Men allt slutade väl och alla gäster kunde åka till sina hotell och fortsätta sin semester - och jag kunde åka hem och ha jouren på Servicetelefonen men också skaffa välbehövlig vila.
Hade ett par samtal under dagen men inga av det mer allvarliga slaget. Skönt!
Jag kollade min mail och hade fått vidarebefordrat om Therese begravning. Läste dödsannonsen och grät lite mer. Och när jag såg bilden de valt (väska och skor - som hon samlade på) och att de valt att hänvisa till Oum el Baninen istället för blommor så grät jag lite till.
Dessutom hade Henrik på huvudkontoret skrivit till destinationsmailen att Apollo ville skänka en massa pengar (5000 kr!) till barn/mödrarhemmet också och undrade om vi kunde ta hand om det. Och så grät jag ännu lite mer.
Mycket gråt blev det idag!
Hade tänkt skriva några ord i Minnesrummet men orkade inte ta tag i det idag. Det blev en kämpig dag emotionellt upplever jag...
Hittade en jämrans bra sida för planering av egna begravningen. Har nämligen själv fått lite ändrade planer! http://www.begravningssidan.se/
Och så lutar det emot att Fondkistan får fixa allt (http://www.fondkistan.se/)! Gillar deras fasta-pris-idé och vet ni vad? Jag HAR dem pengarna att satsa på mig själv redan imorgon! Och eftersom jag inte ska ha en "normal" begravning så lär den stanna ganska nära de där 7900 kronorna! Tror jag ska lägga ut Min sista vilja med egen länk från den här bloggen så är allt fixat och klart för eftervärlden! Inga frågetecken behöver finnas om hur jag vill ha det hahaha
Antal steg: 3 428
Det började med att jag frångick min vana trogen att ha med mig ryggsäcken. Men jag fick för mig att jag inte behövde ta med mig hela kontoret jämt. Jag tog därför bara magväska och Apollo-board och tyckte nog att jag var utrustad för flygplatsuppdrag.
"Arlanda en minut före schema" kom det straxt efter åtta från Malou på SMS. Men det blev MER än en minut. Man hade haft medvind hit och landade dryga kvarten före utsatt tid. Det här gjorde att jag inte hade tid att äta lunchmackan... och mina mellis-nötter låg ju i ryggsäcken jag inte hade med mig. Det blev inget lunchintag alltså (men jag åt desto mer på eftermiddagen/kvällen).
Därefter kom det att bli något av en dag i mental motvind.
En av våra gäster ramlade ihop i ett otäckt epileptiskt anfall inne i arrivalhallen på väg ut till bussen och jag valde att ta hand om denne medan Emeli fortsatte att ta emot andra gäster. Gästen kunde, efter en kvart, transporteras på bår till läkaren på flygplatsen där det blev spruta för att snabbt få ner ett skyhögt blodtryck.
Som vanligt klarar jag saker i stunder då det krävs fullt kontrollerad och samlad närvaro, men jag kände att jag blev väldigt trött av händelsen och erkänner att jag snyftade lite tyst för mig själv där i hörnet efteråt. Kände att jag skulle nog ha lämnat ansvaret för gästen till min chef, Emeli...
Att se gästen falla ner och bli liggande där på stengolvet gav mig flashbacks av Therese i koma... Jag har inte fått tillräckilgt med distans till Therese frånfälle än. Men allt slutade väl och alla gäster kunde åka till sina hotell och fortsätta sin semester - och jag kunde åka hem och ha jouren på Servicetelefonen men också skaffa välbehövlig vila.
Hade ett par samtal under dagen men inga av det mer allvarliga slaget. Skönt!
Jag kollade min mail och hade fått vidarebefordrat om Therese begravning. Läste dödsannonsen och grät lite mer. Och när jag såg bilden de valt (väska och skor - som hon samlade på) och att de valt att hänvisa till Oum el Baninen istället för blommor så grät jag lite till.
Dessutom hade Henrik på huvudkontoret skrivit till destinationsmailen att Apollo ville skänka en massa pengar (5000 kr!) till barn/mödrarhemmet också och undrade om vi kunde ta hand om det. Och så grät jag ännu lite mer.
Mycket gråt blev det idag!
Hade tänkt skriva några ord i Minnesrummet men orkade inte ta tag i det idag. Det blev en kämpig dag emotionellt upplever jag...
Hittade en jämrans bra sida för planering av egna begravningen. Har nämligen själv fått lite ändrade planer! http://www.begravningssidan.se/
Och så lutar det emot att Fondkistan får fixa allt (http://www.fondkistan.se/)! Gillar deras fasta-pris-idé och vet ni vad? Jag HAR dem pengarna att satsa på mig själv redan imorgon! Och eftersom jag inte ska ha en "normal" begravning så lär den stanna ganska nära de där 7900 kronorna! Tror jag ska lägga ut Min sista vilja med egen länk från den här bloggen så är allt fixat och klart för eftervärlden! Inga frågetecken behöver finnas om hur jag vill ha det hahaha
Antal steg: 3 428
Kommentarer
Trackback
