Att vara Maria Graube

Idag fyller Martina 27. Milla har i uppdrag att ge henne presenterna men jobbar hela dagen idag så det blir la vartefter.

Och idag ska Therese åka hem - liggandes i en kista. Det är ett så märklig konstaterande även om ju sånt händer (att människor dör utomlands, alltså). Men jag ska försöka glädjas över det hon uppnått i livet och faktiskt fått som hon velat.

• För Therese var det självförverkligande att få jobba med något hon trivdes med och att jobba som destinationschef (DM) för Apollo var just ett sånt jobb!
• Hon ville jobba utomlands - att flytta till Sverige var det aldrig tal om. Hon hade dessutom precis innan jul antagit utmaningen att vara DM på två årskontrakt med stor destination på vinterhalvårt och såg verkligen fram emot det.
• Hon ville inte skaffa familj utan var nöjd med livet med sig själv och den frihet hon hade. Hon längtade inte alls efter egna barn och hade heller inte dåligt samvete för det. Therese var en som gillade sitt eget sällskap men också att umgås med familj och vänner.
• Hon älskade Marocko och vid flera tillfällen pratade vi lägenhet och pension i Agadir och klurade på vilken inredning vi skullle ha.Och näe, vi hade inte riktigt samma smak... men nu är en del av henne alltid kvar här!
• Hon hade sparat ihop en summa pengar som hon skulle placera nästa gång hon åkte till Sverige men gillade samtidigt att portionera ut lite till födelsedagar eller bara helt spontant och hon månade speciellt om familj och närmaste vänner.

Det är säkert fler saker men det där är vad jag kommer på nu... och väljer att tänka på det istället för att tänka på allt hon missar. Jag vill påstå att hon dog lycklig, trots allt.

Vid åtta på morgonen kopplade jag över telefonen till Helena som står stand-by idag eftersom jag hade min Fridag. Igår och tidigt på morgonen hade jag idéer om att ta en promenad på stranden, bada i Atlanten, sticka till ranchen och rida kamel, gå till Marjane och handla, sola vid poolen, beställa massage men jag blev så trött av mina planer att det liksom inte blev mycket med någonting, faktiskt. Och det är okej det med! På fridagen bestämmer jag helt själv över min tid, ju!

Dagen slutade med två timmar vid poolen, en massa matlagning, Morden i Midsomer och The Apprentice UK på datorn samt en massa hostande.
Rethostan kom i natt. Förmodligen en följd av att mitt immunförsvar är lågt just nu men så klart är rökningen en bidragande orsak, det ska man inte sticka under stol med. Så idag hade jag en rökfridag. Provade att röka på morgonen efter frullen men det var liksom ingen höjdare och sen bara blev det så att jag lät bli resten av dagen också.


Jag kan avslöja att  berbernas Bergamottolja funkar inte som hjälp mot dålig sömn. Det bara luktar gott... För precis som häromnatten vaknade jag en gång i timme och titta på klockan i förhoppningen om att jag sovit klart. Vid tre gick jag upp och åt ett par salta kex med Camenbert och gick sen och la mig för att sova lite igen. Såsom igår gick jag upp vid sju bara för att jag kunde. Jag hoppas min kropp är så smart att den ser till att få den vila den behöver trots allt. Mitt huvud verkar ju inte vara det...

Antal steg: inte många, ni!