Att vara Maria Graube

Vaknade bara en gång under natten och gick sedan upp vid sex. Den sömnen var välbehövlig för även om jag vaknade med huvudvärk (jag glömmer bort att dricka vatten) så kände jag mig ganska utvilad. Käkade frulle som vanligt med datorn i knät och publicerade ett par timmar senare bloggen för igår.

Ringde Emma efter att ha kommit på att kontokortsliparna aldrig blev dragna igår som planerat. Det skulle hon och Helena ta tag i utan problem. Vi bestämde att jag inte skulle behöva ha med mig telefonen under dagen för att kolla om jag får sms, utan att vi skulle höras av vid fyra-tiden och stämma av.

Fick många stöd-meddelanden på FB idag efter att mina bloggar publicerats och jag hade gått ut med offentligt vad som hänt här. Tack! Det känns bra i en fortfarande overklig och jobbig stund.

Det är märkligt det där med tid. För en vecka sedan var det nyårsafton och jag åkte på visumresan till Arlanda. Det känns som en månad sedan...

Fridagsplanering
Idag hade jag bestämt att jag, som vanligt, skulle ha min fridag. Solen sken så jag bestämde mig för att ta ett par timmar i solstol. Jag ringde sedan och beställde Hammam och massage till klockan fem. Det är en av de mer klokare åtgärderna för att komma vidare, tycker jag. Varför?
Dels får du helt egen tid, dels det som finns lagrat i kroppen finner man.
Men först tänkte jag avstå ifrån det men så tänkte jag en gång till. Vad gör det om jag bryter ihop och gråter där? Och jag kom fram till att det inte gör ett endaste dugg, det! Och alla där vet vad som har hänt...

Jag fick reda på igår att det firas Trettondagsafton hemma i Sverige. Då bestämde jag mig för att också fira den här dagen. Jag skulle fira både mitt eget liv som ju fortsätter men också Therese som kanske fortsätter någon annanstans. Igår köpte jag marinerad kyckling och färska champinjoner. Det bestämde jag mig för att göra något gott av (hade ju dessutom numera svenskt salt).

..och så här blev min dag!
Jag solade två timmar men tröttnade när en högljudd irländare la på lika högljudda brakade vid poolkanten. Då fick det vara nog. Och det var inte så mycket för att få färg som att slappna av som jag gått ner och solat idag.

Vid tvåtiden lagade jag en kycklinggryta, stekte på lite kokt potatis och tog den sista slatten rött vin, tände ett ljus och satt mig på balkongen och hade ett par seriösa tysta minuter.
"Nu är nu. Och nu är det nuet nyss!" Ungefär så skrev min kloka dotter Martina idag på FB. Gillade den kommentaren så jag snodde den. För det är ju inte hela dagar vi minns, utan ögonblicken - och det är ögonblicken som är viktiga. Jag tog mig alltså ett sånt där ögonblick på balkongen för att minnas andra ögonblick. Och Therese och jag har bara haft bra och roliga sådana. Hur många kan säga det när någon vandrar vidare?


Tittade upp bland skyarna som börjat komma i hopp om att få se Therese sitta där och dingla med benen men hon var inte där. Jag kände att hon nog hängde med sina föräldrar istället för att stanna och se när jag käkade ;) Klokt beslut, Therese! Det hade jag också gjort.

Vid fyra ringde jag Emma såsom överenskommet. De hade klarat sig bra under dagen (och jag hade inte trott annat. Det är två rutinerade unga damer som är här och hjälper mig).

En halvtimme senare ringde man från receptionen och meddelade att min skjuts till Hutte D'Argan redan var här. Jag fick mitt hammam som var väldigt avkopplande - men massagen blev en mardröm. Jag hade ont i hela kroppen. Varje muskel hon masserade kändes.
"Aha, så det är där Mr Grief sitter", kom jag på. Det blir ju ofta så att man går och spänner sig omedvetet och det hade jag förmodligen gjort sedan fem dagar. "Vilken tur att jag gick idag", tänkte jag, "och om jag är klok beställer jag massage även till nästa torsdag för att hålla koll." Och det ska jag se till att få möjlighet att göra.
Som jag har beskrivit tidigare så kan man få fysiska symptom när man år igenom olika kriser/trauman och att gå med spänningar i kroppen är perfekt för att ge sig själv mer problem än man förtjänar! Och jag har ingen ambition att få stressvärk i kroppen!

När jag kom hem vara jag supertrött och gjorde mig klar för sängen efter att ha svängt ihop en ost- tomat-korvomelett för att få i mig något.
"Plötsligt ringde telefonen på rummet. Vem i hela friden kan det vara", undrade jag?
Tog motvilligt luren bara för att höra en gäst i telefonen, boendes på samma hotell som mig, som ringer hem till mig och undrar när de blir upphämtade från hotellet imorgon.. Jag berättade vilken tid och förklarade att det är samma tid som står i pärmen i receptionen och undrade sedan hur hon fått mitt rumsnummer... och det var som vanligt från receptionen.

Jag blev hyperstressad, arg och besviken av samtalet - allt på samma gång. Alltså, den här receptionen har ingen respekt för mitt privatliv. När jag är hemma är jag faktiskt ledig. Jag får stänga av telefonen från och med nu! Jag måste få känna att när jag är hemma kan jag heller inte bli störd. Ringde och skällde på receptionen och insåg att jag inte hade ork att vara helt trevlig.

Det dröjde innan jag kunde somna trots att jag var helt slut...

Inget ont som inte har något gott med sig
Ingenting sker förgäves. Det är liksom en livs-lag det där.
Jag har till exempel blivit uppmärksammad om vikten att hålla koll på kolesterolhalten i kroppen och att det inte spelar någon roll om du har bästa livsstilen ever. Det går inte att påverka allt i livet - en del är nog förutbestämt ändå... Hittade två bra sidor om kolesterol som du kan ha användning av om du själv vill veta mer.
http://www.kostdoktorn.se/kolesterol
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/hjarta/article442526.ab

Antal steg idag? Ingen aning! Tog aldrig på mig stegräknaren på min fridag...