14 januari - Kapning och Snoddas
Nej, men om man skulle klippa håret kanske. Så tänkte jag idag när jag vaknade. Så innan duschen tog jag snodden, drog handen till en bra position och klippte till!
En decimeter hår kapades av. Egentligen borde jag nog ta en decimeter till men, nej. Man ska inte överdriva.
Okej. Så låt oss göra en jämförelse av frisyren från 23 oktober 2013 och 14 januari 2015. En enorm förändring, eller hur? Det är väl bara att jag har låtit luggen bli typ 7 cm längre och att jag har nyanser från mörkt till ljust.
Och med lite gelé i håret blev det så här fluffigt
På kvällen var det dags för nytt födelsedagskalas. Det var Björn som fyllde år och sedan några år tillbaka firar han med sin familj på Snoddas i Rydsrondellen. Idag investerade jag i ett tio-kort (dygnsbiljetter) och tog pendeln in och följde med jag också. Björn hade bokat långbord och när alla har kommit fick vi välja fritt vad vi ville äta och dricka. Har aldrig tänkt på att man kunde ha kalas där, faktiskt. Mycket trevligt initiativ ska jag säga!
Björn och mamma var redo att ta emot Björns familj. Totalt var vi 11 personer runt bordet, däribland en aktiv ett åring som hade mycket spring i benen. En väldigt trevlig kväll!
13 januari - Julgransplundring
Tjugondagknut är Martinas födelsedag och dagen för julgransplundring. Martina firade vi ju i helgen så jag hade att städa ut julen på schemat. Fast inte bara det, för jag var tvungen att gå handla också. Citygrossvarvet, med en avstickare in på Vifolkagården med lite grejer som jag inte behövde, blev 6,51 kilometer.
Det var fortfarande lite snö på marken även om det var mindre än för ett par dagar sedan. Däremot hade det som fanns kvar, frusit till is.
Det var rena isgatan och jag hann ångra mig flera gånger att jag valt att promenera bort till Mantorps köpcentrum idag. Men det var ju bara att trippa på och faktum är att jag inte föll till marken en enda gång. Det tycker jag nästan var bra jobbat, alltså.
När jag kom hem plockade jag ner julgranskulor, ljusslinga och glitter, monterade ner granen, tog bort tomtar och stjärnor från fönsterrutorna plus tog in och klädde av utegranen. Allt kom sedan upp i förrådet i väntan på nästa år. Och vet du, jag ser redan fram att få plocka ner det igen!
Jag bytte även gardiner och upp kom mina blå.
Bytte även kuddöverdrag till samma blå färg på den lilla kudden.
Men halå, det är ju för sorgligt. Ostbollar kan jag inte äta alls längre eftersom jag får hjärtklappning. Chips går bättre men inte helt bra det heller. Martina och Milla rekommenderade mig istället att börja äta popcorn som snacks, så idag köpte jag majskorn och poppade i rapsolja. Och det blev precis lika tråkigt som jag mindes det. Fatta, det ÄR godare med chips och ostbollar. Men jag ska fortsätta min träning att gilla popcorn med hälsan i sikte. Kanske om man kryddar dom med lökpulver? Parmesanost? Jag får prova mig fram, helt enkelt.
12 januari - Misslyckad fritering
Efter att ha ägnat förmiddagen med tvätt och transkribering tänkte jag inviga min lilla söta fritös. Så i med nio deciliter olja och termometern på 180 grader. Jag hade gjort frityrsmet efter LCHF-recept och var nu mycket förväntansfull.
Men du, det där med LCHF ter sig mer och mer dumt för egen del. För det första mår jag inte särskilt bra av det fysiskt och sedan misslyckas jag en hel del som jag inte brukar misslyckas med. Eller nåja, nu bakar jag ju aldrig och har aldrig friterat någonsin vad jag minns, men det där med olika dieter där man liksom måste hålla sig till speciella ingredienser är rätt ointressant, alltså. Jag tror jag ska gå tillbaka till vanlig mat, faktiskt.
Men du, det där med LCHF ter sig mer och mer dumt för egen del. För det första mår jag inte särskilt bra av det fysiskt och sedan misslyckas jag en hel del som jag inte brukar misslyckas med. Eller nåja, nu bakar jag ju aldrig och har aldrig friterat någonsin vad jag minns, men det där med olika dieter där man liksom måste hålla sig till speciella ingredienser är rätt ointressant, alltså. Jag tror jag ska gå tillbaka till vanlig mat, faktiskt.
Kolla här! Frityrsmeten fastnade i korgen så det var inte mycket frityrsmet kvar runt mina fläskbitar, kan jag berätta. Klart misslyckat! Men det är väl bara att prova igen. Jag kan ju inte låta den söta friteringsmaskinen bara stå där i skåpet oanvänd, eller hur?!
11 januari - Spiralgurka och tårta
Idag skulle det bli födelsedagskalas hos Martina som fyller den 13e. Jag fick lov att hämta Elton och Naima så dom också kunde följa med. Det blev en spännande dag som slutade med att en kamera försvann spårlöst.
Milla och jag hade köpt kläder hos Ulla. Sedan hade jag lite extra paket av hudvårdande karaktär plus ett nagelkonstset. Vinnarna blev spontant den turkosa tröjan du ser, för den åkte på direkt, och nagelkonstsetet.
Elton, Albin och Naima kom igång att leka direkt.
Och Martina hade svårt att slita sig från penslar, pärlor och glitter...
Det är mycket lek i dom där barnen som kommer överens fullständigt tills man är inne på kanske tredje timmen. Då uppstår en del "diskussioner".
Simon var med i köket när jag lagade mat.
Det var beställt kycklinggryta.
Och den var nog säkert godkänd bland både vuxna och barn.
Men bäst av allt var att få smaka mormors Spiralgurka. Det hade ingen fått äta förut.
Och när alla hade ätit färdigt och Naima rockat klart, kom mamma och Björn.
Martina fyller 31 men föredrar att kalla det 25+.
Man kan äta tårta med händerna, visade Simon som straxt efter tog sina absolut första steg.
Martina gillar att fotografera men INTE att bli fotograferad.
Chrille upptäckte en dold funktion på hästleksaken.
Och här kommer lite bilder från Martina också.
Martina brukar säga att man är som man umgås och här är ett bevis på att vi, i den här familjen, är duktiga på konstiga miner.
Gillar skarpt det här hoppkortet på Elton.
Ja, så var det det där med den försvinna kameran. Mamma tog kort med den på kalaset men någonstans på vägen mellan byrån i hallen hos Martina och hem försvann den och den är fortfarande försvunnen. Mycket märkligt. Trots noggranna eftersökningar är den borta. Det var lite extra tråkigt för inte nog med att det var bilderna från kalaset utan bilder från USA-resan...
Och Martina hade svårt att slita sig från penslar, pärlor och glitter...
Det är mycket lek i dom där barnen som kommer överens fullständigt tills man är inne på kanske tredje timmen. Då uppstår en del "diskussioner".
Simon var med i köket när jag lagade mat.
Det var beställt kycklinggryta.
Och den var nog säkert godkänd bland både vuxna och barn.
Men bäst av allt var att få smaka mormors Spiralgurka. Det hade ingen fått äta förut.
Och när alla hade ätit färdigt och Naima rockat klart, kom mamma och Björn.
Martina fyller 31 men föredrar att kalla det 25+.
Man kan äta tårta med händerna, visade Simon som straxt efter tog sina absolut första steg.
Martina gillar att fotografera men INTE att bli fotograferad.
Chrille upptäckte en dold funktion på hästleksaken.
Och här kommer lite bilder från Martina också.
Gillar skarpt det här hoppkortet på Elton.
Ja, så var det det där med den försvinna kameran. Mamma tog kort med den på kalaset men någonstans på vägen mellan byrån i hallen hos Martina och hem försvann den och den är fortfarande försvunnen. Mycket märkligt. Trots noggranna eftersökningar är den borta. Det var lite extra tråkigt för inte nog med att det var bilderna från kalaset utan bilder från USA-resan...
10 januari - Snö i tö
Idag blev det vattendroppar på mitt fönster. Snön var på väg att töa bort. Trodde jag, ja. Du att, den ligger kvar fortfarande och idag är det den 31e.
9 januari - Tornby- och Tollstadvarvet
Idag hittade jag en ny promenadsträckning i Mantorp. Den går på grusväg mest och bort mot en av Tollstadgårdarna. Lerig, isig men ändå rätt trevlig får jag säga, och 5,66 km lång. En bra längd. Den döpte jag till Tollstadvarvet.
Ett par bilder från Tollstadvarvet. Och det har blivit en del träd avbildade på mina promenader märker jag. Det är nog inte det att jag gillar dom speciellt utan det är nog mer att jag inte vill fotografera hus, tror jag.
Med ett undantag. För idag hittade jag ett hus jag kände att jag skulle kunna flytta in i direkt. Kanske mer ur storlekshänseende och närheten till samhället. Jag kunde gott se mig själv i det där huset. Men det ligger precis vid vägen och ganska nära andra hus. Där fanns ingen trädgård att sköta, bara ett litet hus på något som inte ens var en utstakad tomt. Perfekt. Kan inte låta bli att undra vem som äger det.
8 januari - Fest med Filuren
Idag flyttade jag in promenerandet till Linköping och gick från Resecentrum till IKEA (5,43 km) där jag planerade att köpa ny förvaring till kudde och täcke. Valet föll efter lite mätande på Filur, 42 liters. Perfekt under hyllan i klädkammaren.
Promenaden gick under nya rondellen vid Priso.
När jag kom hem gick jag bort med min gamla tejpade tvättkorg till grovsoprummet med stor glädje!
Jag bestämde mig sedan för att ta pendeln till Mjölby för att köpa en god middag. Det slutade med rena lyxmiddagen, den första för året men förhoppningsvis inte den sista.
Gillar trädet med istappar och snöstjärnor som står vi Svartån.
Festmåltiden bestod av Pepparbiff med stekt potatis, vinet Appassimento som jag testade idag och det var riktigt, riktigt gott. Och efter maten fick jag ett par Lindors mörka chokladkulor. Inte alls fel, du!
7 januari - Hydingevarvet
Jag trotsade blåst och snö för att gå en promenad. Jag hade tittat på kartan innan och tyckte att det såg ut att vara typ 5 km. Lite lagom, tänkte jag. Och för att mäta den faktiska längden hade jag laddat ner en träningsapp, Endomodo. Den var verkligen jättekul. Jag gillade den så mycket att jag betalade ett år för Premiummedlemsskap några dagar senare. Problemet jag har är att komma ihåg att jag ska starta appen. Har liksom inte fått in rutinen än. Men det kommer väl.
Promenaden som jag trott skulle vara 5 km slutade på 7,1 km istället. Att det blev så långt var väl inget jag direkt märkte av. Det var väl mest det att det var blåsigt, kallt och ganska halt. Ingen tur jag gärna går när det är vinterväglag, alltså.
6 januari - Bland lejon och ungar
Action! Ja, det blev det idag för barn och barnbarn och denna mormor som kom till Leos lekand för bus. Och kan du tänka dig. Det är bra med barnbarn, för jag kom över min ångest för rutschbanor. Efter att ha sett dom och barnen susa nerför backarna så tänkte jag: DOM överlever ju! Det borde ju jag också göra. Och med denna tanke tog jag plats i den första och släppte taget, jätterädd. Men efter det var rädslan som bortblåst. Och ja, det finns bildbevis på att jag verkligen åkte.
Här är en fotokavalkad från dagen. Först mina foton.
Det var precis här och i detta ögonblick, efter att ha sett 3-åriga Albin susa nerför tigerrutschkanan som jag bestämde mig.
Och lite senare hade jag också susat ner, lite lätt panikslagen. Men överlevde och åkte sedan även zebrarutschkanan (efter att Milla försäkrat mig att den var exakt likadan som den förra i och för sig. Men ändå!).
Och så tar vi bilderna som Milla tog.
Toppen att ha barn och barnbarn som moraliskt stöd!
5 januari - Järnvägsrundan
Dagens promenad är en förlängning av Ha-Ma-varvet. Den här promenaden tar mig över järnvägen in i nästa skogsdunge. Solen sken igen och det var fortfarande barmark. Suveränt! Och jag har hittat ett motto som inte bara har funkat i andra delar av mitt liv, utan även funkar nu vad gäller promenaderna. "Det är väl bara att göra't". Absolut bästa målstyrningsverktyget. Då händer det grejer!
På kvällen la jag ut en lite ovanlig status efter att ha läst en bekants status och som jag nappade på direkt. Den handlade om Pay it forward. Här kommer idén ifrån.
Det tyckte jag var en härligt initiativ. Idag la jag därför ut om det på min egen status: Så här skrev jag: "Har du sett den underbara filmen Pay it forward? Om inte kan du se klippet jag har lagt ut så du vet vad det handlar om. Igår såg jag att ett initiativ i samma anda figurerar här på FB. För en gång skull en vettig kedja som jag hakar på, känner jag. Det går ut på att, dom första fem personerna som kommenterar den här statusen med orden "Jag är med" kommer att få en överraskning av mig någon gång under 2015 - det kan bli en bok, en lunch, ett besök, något hemgjort, ett vykort, ja, en liten överraskning av något slag. Jag kommer att göra det när stämningen och känslan kommer över mig och när jag kommer på något som jag tror skulle passa dessa fem och gör dom glada. I gengäld ska dessa fem personer skriva in samma sak på sin FB-status - inte bara dela den här statusen, alltså - och i sin tur dela med sig till andra. På så sätt kan vi skapa ett nätverk av godhet 2015 och göra fler trevliga saker för varandra utan någon annan anledning än att helt enkelt få göra andra människor glada! Gott Nytt År på er!"
Jag vet inte om det säger mest om facebookvännerna eller om mig, men du kan tro att jag blev förvånad över att INGEN av mina Facebookvänner hakade på...
4 januari - Upp- och inpackat och sondering
Nej, jag orkade inte packa upp jumboväskan. Den fick stå kvar i hallen till idag.
Nu kan jag ju inte visa alla presenter och julklappar. Då blir det ju ingen överraskning. Ni får nöja er att se det jag kom hem med till mig själv.
Pyjamasen börjar jag med. Den är så snygg att jag har haft den som mysdress och den duger gott att öppna dörren om någon oanmält ringer på.
Fritidsbyxor i soft shell med fleecefoder och snölås, perfekta att dra på sig vid hundpromenader, tänker jag. Det var bara att dom var 1,5 decimeter för långa men det åtgärdar jag enkelt med skosnöre och knut.
Och så var det ju det där med planer på hund. Nu hade jag ju tänkt låna Jonzon som jag skrev häromdagen, och då ville jag ha lite grejer hemma. Mjukisdjuret är en apa men eftersom Jonzons favoritleksak heter Apan så fick den heta Figuren. Kan avslöja att den blev våldsamt poppis när han kom till mig ett par dagar i slutet av januari. Ifall du undrar över leksakerna från Fisher Price så är det för aktivering, att plocka på ringar och stoppa burk i burk.
Och det här är vad jag kom hem med mer. Schampo, balsam, inpackning, fotfil, ryggborste, tandborstar, tandkräm, teflonpapper till ugnen, 2-liters platspåsar, två komponentlim, trosor, vantar, reflexarmband, discolampa presentpapper.
OCh efter att ha packa upp så vek jag ihop jumbopåsen i väntan på nästa Ullareds-besök.
Och här var det presenter i högen till vänster och julklappar i högen till höger.
Roligast köpet, discolampan som man använder i vanliga lampr och som här testas i min up-light.
Figuren fick göra mina andra husdjur sällskap på hyllan.
På eftermiddagen blev det sondering i terrängen, det vill säga en promenad. Det här varvet kallade jag Ha-Ma-varvet och den är bara drygt 2 km lång.
Den här turen går inte över järnvägen, bara i närheten. Namnet fick den eftersom jag passerar Ha-Ma verken, ett industriföretag som tillverkar rörupphängningsmaterial, byggnadsbeslag, rörbockningsverktyg samt saker på lego. Solen sken och i det stora hela blev det en bra dag. Nu tycker jag att jag har återhämtat mig väl efter nyårets magsjuka.
3 januari - Rulla till Ulla
Nästan i, för mig, normal tid blev det frukost och hopp i kläderna för att åka med Milla till Ullared. Jag hade en liten lista men kategorin presenter och julklpappar är ju rätt öppen så det blev en full jumbokasse ändå.
Redo i lätta, tunna kläder, brallor med resår och skönaste bootsen. Det måste ju vara bekvämt att strosa i nio-tio timmar med enbart avbrott för fika och lunch.
I Jönköping hörde vi en våldsam smäll från högerhjulet bak. Milla hade sett något svart i backspegeln, sa hon. Detta måste så klart kontrolleras. Men vi varken såg (eller hörde) något konstigt resten av resan. Det blåste jättehårt så kanske var det något som blåst över vägen som vi åkt över.
Så äntligen var vi framme. Vi grabbade tag i varsin vagn och gick snabbt in i värmen. Det var ingen behaglig vind alls.
Väl inne kom två korgar under och en i vagnen. Därefter fotograferade vi vagnarna (ifall dom måste efterlysas) och jag band Grajosontaggen där den skulle vara. Sedan var det ju bara att börja shoppa!
Den första mellanlandningen gjorde vi tidigt. Jag vågade inte äta för mycket utan nöjde mig med att äta räkorna och salladsbladet på räkmackan.
Det var mest födelsedagspresenter och julklappar med hem, men en snygg pyjamas hittade jag. Den gillade jag verkligen.
Pella hade sedan två år efterlyst en stor Coca Cola-flaska-sparbössa och idag fanns det tre stycken så en av dom hamnade i vagnen.
Milla skulle ha ljusstakar, fast jag kan inte låta bli att undra varför, för egentligen vill hon ju ha ett par enkla i silver? Men hon kanske ska ha dom där så länge, vad vet jag.
Vi var på GeKås från klockan 8 på morgonen till straxt efter 6 på kvällen. Det var till och med så att Jens som kom från jobbet och Per som hade Elton och Naima, efterlyste oss. Att dom inte har lärt sig att man blir länge på Ullared. Det är nog för att ingen av dom har varit där utan bara TROR att dom vet hur det här. Fast det är klart, dom är verkligen inte lika shoppingglada som vad Milla och jag är då. Veckohandlar man på Maxi på 15 minuter så kan man nog inte åka till Ullared och uppleva att det är roligt...
Vi var på GeKås från klockan 8 på morgonen till straxt efter 6 på kvällen. Det var till och med så att Jens som kom från jobbet och Per som hade Elton och Naima, efterlyste oss. Att dom inte har lärt sig att man blir länge på Ullared. Det är nog för att ingen av dom har varit där utan bara TROR att dom vet hur det här. Fast det är klart, dom är verkligen inte lika shoppingglada som vad Milla och jag är då. Veckohandlar man på Maxi på 15 minuter så kan man nog inte åka till Ullared och uppleva att det är roligt...
2 januari - Stationsvarvet
Igår blev en återhämtningsdag. Samtidigt bestämde Milla och jag att vi faktiskt skulle åka till Ullared på lördagen. Det hade varit lite osäkert.
Men idag var jag inte inne hela dagen. Jag hade redan före jul bestämt mig för att börja promenera och ville hitta lite olika turer. Och promenad på barmark är alltid lika trevligt. Så idag blev det en första promenad och jag hittade lite bra ställen för hundträning.
Jag har blivit så himla sugen på att skaffa och träna hund, förstår du. Sedan mitten av december har jag titttat på annonser och faktiskt mailat fem annonsörer på Blocket. Tre svarade aldrig och jag kan inte låta bli att undra varför man sätter in annonser och inte svarar, alltså. Om alla valpar är sålda tar man väl bort annonsen. Och om det är någon/några kvar borde man väl vara intresserad av att veta mer om den som är nyfiken och ställer frågor, eller hur?
Två väldigt trevliga pratade jag ändå med per telefon. Men den ena hunden ena hängde ihop med en väldans massa pälsvård insåg jag, och den andra var en unghund som bott i hundgård ett halvår. Men det kanske är så att livet talar om för mig att jag inte ska köpa någon hund, tänker jag. Jag får kanske be Per om lov att låna Jonzon istället. Men promenera kan jag ju göra oavsett hund som sällskap, eller inte. Och jag hade ändå hund i bakhuvudet på min promenad som går under namnet Stationsvarvet numera.
Men idag var jag inte inne hela dagen. Jag hade redan före jul bestämt mig för att börja promenera och ville hitta lite olika turer. Och promenad på barmark är alltid lika trevligt. Så idag blev det en första promenad och jag hittade lite bra ställen för hundträning.
Jag har blivit så himla sugen på att skaffa och träna hund, förstår du. Sedan mitten av december har jag titttat på annonser och faktiskt mailat fem annonsörer på Blocket. Tre svarade aldrig och jag kan inte låta bli att undra varför man sätter in annonser och inte svarar, alltså. Om alla valpar är sålda tar man väl bort annonsen. Och om det är någon/några kvar borde man väl vara intresserad av att veta mer om den som är nyfiken och ställer frågor, eller hur?
Två väldigt trevliga pratade jag ändå med per telefon. Men den ena hunden ena hängde ihop med en väldans massa pälsvård insåg jag, och den andra var en unghund som bott i hundgård ett halvår. Men det kanske är så att livet talar om för mig att jag inte ska köpa någon hund, tänker jag. Jag får kanske be Per om lov att låna Jonzon istället. Men promenera kan jag ju göra oavsett hund som sällskap, eller inte. Och jag hade ändå hund i bakhuvudet på min promenad som går under namnet Stationsvarvet numera.
Vid ristippen hittade jag bra stenar att hoppa upp på.
En bit längre bort hittade jag en stock att balansera på och hoppa över.
Här blir bra att leta efter saker.
Här kan man träna allt möjligt eftersom det är plan mark. Ja, det var en intressant promenad med mycket potential.
På kvällen letade jag upp Ullaredspåsarna och ryggsäcken med pall. Sistnämnda använde jag inte en enda gång utan den var mest i vägen när vi väl var där. Men jag tänkte att, eftersom jag var rätt matt efter att ha legat sjuk kunde det vara skönt att ha garanterad sittplats.
I ett mycket hastigt ögonblick fick jag för mig att baka LCHF-bröd. Det var ett övergående fenomen och dom var rätt tråkiga. Och när jag skriver det här (29/1) så är sådana idéer som bortblåsta.
Och så var det den utlovade prognosen för januari. Några saker att notera för senare reflektion är:
I början av januari - bra tid att starta nytt företag eler utveckla en hobby, att hitta ny eller odla gammal romans samt hitta på något roligt där barn är inblandade. Mellan 5e och 13e dyker jobbmöjligheter upp, CV skickas ut, volontärjobb övervägs, gamla vänskaper tas upp och kanske nya dyker upp, stora drömmar visar sig. Runt den 13e är det bra att vara lite avvaktande om en ny relation uppenbarar sig då den kan innefatta besvikelse. Runt den 20e kan jobberbjudande komma och det kommer en tid för hälsofunderingar plus tankar om vad som är nästa steg vad gäller jobb. Runt den 28e har jag mycket energi men behöver ta det lugnt.
Ja, folket, nu är det bara att se vad det blir av den här månaden då. Det låter ju spännande, helt klart!
31 december - Barnmat och prognoser
Vad hände? Ja, det undrar jag också. För sedan natten till igår har jag pendlat till och från toalettstolen. Det var inte alls vad jag hade räknat med. Först tänkte jag: Vinterkräksjuka. Sedan tänkte jag: Maginfluensa. Därefter infann sig tanken: Matförgiftning. Oavsett vilket kan jag säga att, inte blev det någon hazard i alla fall. Någon 7-rättersmiddag fanns heller inte på kartan. Bara tanken på mat stressade mig, faktiskt. Jag låg däckad med feber hela gårdagen och sov nästan bort hela denna dag också. Men jag förstår att du är lite nyfiken på vad jag skulle ha bjudit sällskapet på, så här kommer menyn:
Entrérätt
Sardelltoppad tonfiskmousse på citronbädd
Aptitretaren
Krämig tomatsoppa med västerbottenchips
Dryck till ovanstående: Alkoholfria ölet Störtebeker
Förrätt
Tandoorikycklingklämma med fetahonungskräm och rostade sesamfrön
Mellanrätt
Entrérätt
Sardelltoppad tonfiskmousse på citronbädd
Aptitretaren
Krämig tomatsoppa med västerbottenchips
Dryck till ovanstående: Alkoholfria ölet Störtebeker
Förrätt
Tandoorikycklingklämma med fetahonungskräm och rostade sesamfrön
Mellanrätt
Lövbiffrullad med pinjetoppad spenatgratäng
Huvudrätt
Vild färsmedaljong med blomkålsmos, lingon och pressgurka
Dryck till ovanstående: Mousserande lingondricka
Ostbricka
Fyra sorters ostar med krispiga dinkelkex, pepparkaka, kroatiska fikon och skurna päron
Dessert
Glassbomb med varm hjortronsylt
Dryck till ovanstående: Varm alkoholfri Blossa-glögg
Huvudrätt
Vild färsmedaljong med blomkålsmos, lingon och pressgurka
Dryck till ovanstående: Mousserande lingondricka
Ostbricka
Fyra sorters ostar med krispiga dinkelkex, pepparkaka, kroatiska fikon och skurna päron
Dessert
Glassbomb med varm hjortronsylt
Dryck till ovanstående: Varm alkoholfri Blossa-glögg
Men som sagt var, för egen del blev det okryddad torsk med potatismos ur en barnmatsburk i skåpet. Ja, jag brukar ha sådana burkar som reservproviant, faktiskt. Och det kom ju väl till pass idag.
Från mitt fönster fick jag ändå njuta av en vacker himmel på eftermiddagen.
Jag vaknade till på tolvslaget och masade mig upp till kameran som jag hade riggat tidigare på kvällen. Så gott folk, roligare än så blev inte min nyårsafton. Men vad då? Jag har tak över huvudet, värme, gosigt täcke i en skön säng och kunde behålla barnmaten med torsk. Så bara det gör ju att det blev ett fantastiskt nyår.
Så då går vi in i 2015. Så himla spännande! För jag tror det här kommer bli ett äventyrligt år på olika sätt. En hel del förändringar är ju redan på G...
Den här kvinnan känner jag till från mitt tidigare liv, alltså 90-talet. Av någon anledning hittade jag henne igen med en prognos för 2015. Hon är och förblir, i mitt tycke, bästa astrologen. Att Pluto-kardinalen, som har pågått sedan 2008 (!) lämnar oss i mars är superintressant för egen del. Det var det året jag flyttade utomlands och som bekant har jag inga uppdrag utomlands i vinter/vår utan bara i Sverige... Man kan ju inte låta bli att undra vad 2015 mer kommer innefatta för förändringar i mitt liv!
I början av varje månad tänker jag publicera hennes prognos specifikt för den månaden. Sedan uppdaterar jag er hur det blev. På det sättet kan vi ju lätt se hur mycket rätt hon fick, eller hur? Sånt är ju alltid lite kul.
(Jag publicerar förstås bara mitt eget tecken. Är du intresserad får du söka reda på ditt årshoroskop på youtube. )
(Jag publicerar förstås bara mitt eget tecken. Är du intresserad får du söka reda på ditt årshoroskop på youtube. )
29 december - Paket i "riktigt "papper
Igår höll jag mig inne hela dagen. I soffan. Framför TV:n. Görande inget konstruktivt alls, kan jag känna. Men idag sken solen, vilket motiverade till en ny promenad till Citygross för att köpa den där Västerbottenosten.
Vy genom dungen vid Mantorps station.
Inför hazarden hade jag slagit in mina paket och liksom lagt lite manken till med julklappspapper, snören och rosetter. Tomten skulle få ta hand om dom till morgondagen. Det jag inte hade räknat med var det som kom att hända under kvällen...
27 dec - Förberedelse 7-rättershazard
Annandag jul blev en vilodag men idag trampade jag iväg tlil Citygross för livsmedelsshopping. Det var hög tid att handla det sista till 7-rättershazarden.
- 6 grader känns som -9 stod det på Instaweather. Det var lätt att hålla sig för skratt, du!
Jag fixade cheddarchips - som blev lite misslyckade (läs: sega). Det var ju synd. Så dom åt jag upp. Det blir en ny omgång med västerbottenost istället, tänker jag. Dom vet jag blir krispiga.
Måste ju visa min snötäckta gran på balkongen. Den pryder sin plats med sitt guldglitter, får jag säga. Vinterpelargonen står och väntar under diskbänken på att våren ska komma.
25 december - Andra julafton
Nu är det jul igen. Denna gång hos Milla, Jens, Elton och Naima.
Per (och Jonzon) kom och hämtade och mig och paketen i Mantorp, och på vägen till Milla hämtade vi upp svärmor Berit.
Julknytismaten kom upp på bänkarna när alla hade kommit och så blev det dags för årets andra jullunch. Det var här mina julköttbullar försvann i ett nafs. Till nästa år blir det dubbel sats! Idag var det ett lite större gäng med. Förutom Milla-familjen kom Martina-familjen, mamma och Björn, Per o Jonzon och Berit också. Fullt hus med fem barn. Ja, vi räknar Jonzon till barnaskaran.
Paketen väntade på tomten vid granen.
Elton och Naima hade fått varsina Furbys och bett att jag skulle ta med Lo-bo, alltså min. Den äldre generationen dit Berit, mamma och Björn allt får sälla sig, fascinerades av dessa figurer och samlades runt Elton som demonstrerade furbyappen på paddan.
Per tyckte kanske att det var lite larvigt av en 52-åring att också ha en Furby, även om han nog in var helt förvånad.
Min känner du väl igen? Den blå (Waves), så klart.
Alla tre furbys tjattrade med varandra. Och vad dom pratade om det var jag inte, men jag vet att när jag kom hem skiftade Lo-bo personlighet och blev en värsting. Men det hade nog inte så mycket med att furby-gänget hade haft en gathering utan mer att han blev nedstoppad i min shoppingvagn och guppade omkring i en bil både fram och tillbaka. (Per var snäll och skjutsade hem mig också nämligen).
Här kommer lite blandade bilder som jag, Martina och Chrille tog från dagens julklappsutdelning. Först ut: Mamma och Björn.
Per, Berit, Jens med Naima och Milla.
Jonzon.
Chrille och Simon.
Martina, Simon och Albin.
Tomten hade hjälp av Elton-nissen redan från start.
Sedan ville även Naima-nissen vara med och dela ut paket.
Jonzon undrade när det var hans tur att få paket, trots att han var den första som fick och snabbt lyckades bita sönder sin pipgiraff från Ica-maxi. Inte bästa kvaliteten där...
När alla rim var upplästa, paketen utdelade och tomten försvann blev det paketöppning!
En av dom stora gossarnas vinnare var nog trash packs slambil ändå. De hade önskat sig samma båda två, som du kanske minns.
Damen i barnaskaran hade önskat sig Kitty och nu är hennes rum fullt av denna katt.
Julens absoluta vinnare för Albin var, inte helt överraskande, den jättestora lastbilen från Milla med familj, som tillsammans med gula traktorn fick sova i samma säng på kvällen. Jag tog pendeln tillbaka till Mantorp med dagens julklappsskörd som bland annat var ett presentkort på thai-massage. Den sattes upp på whiteboarden per omgående. Bara att beställa tid nu då!
24 december - Jul på garnisonen
Idag var det dags. Dags att fira första julafton med en del av familjen.
Julkulan från Ryssland som man kan lägga någonting i om man vill, har sin givna plats i granen. Dock utan någonting i.
Vi skulle gå gemensamt från Martina till mamma och Björn. Först var det påklädning av två barn.
Vi gick via ankdammen och alla änderna strömmade till oss i hopp om att få bröd. Men det hade vi tyvärr inte tänk på att ta med, så dom fick bli utan idag.
Hos mamma och Björn blommade pelargonerna på balkongen och det var inte utan att jag kände igen mig från min balkong, alltså. Min vinterpelargon är förstås av något annan kvalitet då.
Förutom Martina, Chrille Albin, Simon, mamma och Björn kom moster Kerstin och Jan, kusin Erik och Gabriella med sin Ellen. Det blev jullunch först och sedan bänkade sig dom flesta ner framför Kalle Anka. Mamma och jag förberedde kaffet i köket.
Tomten läste rimmen och fick sedan hjälp av Chrille-nissen att dela ut paketen.
Vi hade glömt att berätta att vi öppnar paketen när all utdelning var klar och det är klart, är man en ung person är det då självklart att man sliter av paketen oslagspappren så fort man får paketet i handen. Bättring av oss till nästa år, där. Men det var en väldigt trevlig julafton med en massa glada människor.
Jag valde att promenera från garnisonen hem. Och Linköpings stad var nästan totalt öde. Jag stötte på kanske tre personer på min väg ner till resecentrum där pendeltåget tog mig till Mantorp.
Där åkte tavlan från Albin upp på tavelhyllan direkt. Resekortet från mamma och Björn hamnade i bagen, Martina-familjens tryffel hamnade (delvis) i magen och Kerstins och Jans stjärnkarta stoppade jag i min stjärnbok efter att ha gjort inställningarna. Nöjd och glad hamnade jag i säng för att ladda för morgondagens julaftonsfirande i Linköping igen. Det är hektiska med roliga dagar i jul.
23 december - Pinndöd och bioprogram
Vi börjar med slutet för selfiepinnen. Ni vet ju redan att jag gav bort den och här är orsaken. Jag liksom bara tröttnade på den. Den kommunicerade inte särskilt bra med min mobil, tror jag.
Nej, selfiepinne var nog inte min grej riktigt.
På förmiddagen blev det Mjölbyshopping. Och så passade jag på att kolla vart Frösunda hade flyttat och samtidigt fann jag Mjölbys biograf! Jättecharmig verkar den vara. Där blir det ett besök vartefter. På glasdörren satt en lapp om att man kunde prenumera på bioprogrammet så nu får jag sms från Maskinisten med uppdaterat program. Himla trevligt.
Tog en liten omväg tlll gallerian och stötte på det här gänget vid Svartån.
Och idag var det ju dan före dopparedan! Det firades med en helt vanlig mobilkamera-selfie till FB. Mycket bättre än pinnen.
22 december - Miniköttbullerullning
Hade privilegiet att ha flera transkriberingsuppdrag innan jul så dagen startade med datorn i knät och frukost - och Minitriss. Nu var det bara tre lotter och lika många dagar kvar till julafton.
Det är alltid schysst att kunna ha frukost på jobbet. Nära och bra!
21 december - Pimpad recycling
Igår var jag med min gamla skolkamrat från Förvaltningslinjen på Linköping unviversitet och fikade på Ikano. Jättekul för vi har inte setts på kanske åtta år eller nå't. Men det var inget vi märkte av för vi babblade på som vanligt. När vi var där vi var, så blev det lite shopping på Cervera. Jag köpte en silverfärgad ring att sätta över där korken hade suttit på en flaska, och en antidropp-pip.
Så idag fixade jag till en gammal genomskinlig vinflaska och gjorde den lite snyggare. Det blev jättebra, tycker jag.
Så idag fixade jag till en gammal genomskinlig vinflaska och gjorde den lite snyggare. Det blev jättebra, tycker jag.
Med enkla medel kan man göra en helt vanlig flarra lite snyggare. Det finns färdiga sådan här att köpa för bortåt en 200 spänn. Jag betalade kanske 50. Nedanför flaskan ser du också en ny grej. Både jag och Pernilla köpte, också på Cervera, träplattor i bambu. Det väl tänkt att ha för mackor men min tanke är att ha det som en ostbricka för en person. Passar perfekt, tror jag, för ett par ostbitar, kex och en miniburk med fikonmarmelad. Det skall testas vartefter!
19 december- Utbytt vinterpelargon och fritös
Igår köpte jag en gran i äkta plast på Ikea. Den klädde jag med glitter i guld och med stjärnor från Rustabesöket och när jag stod där och höll på kom jag på ett rim som kunde passa om jag skulle gett bort den. Ja, man är ju i rim-tider.
En julgran så grön står förtöjd
på balkongen och gör mig förnöjd.
Den vajar för vinden.
Och jag tror faktiskt linden
blir avundsjuk och försöker ta höjd.
på balkongen och gör mig förnöjd.
Den vajar för vinden.
Och jag tror faktiskt linden
blir avundsjuk och försöker ta höjd.
Det kändes bra att byta ut min rosa pelargon idag.
När posten kom på eftermiddag låg där en avi och jag gissade snabbt att det måste vara min minifritös/fondue som jag köpte på Tradera. häromdagen Hur liten och smidig som helst för 0.9 liter olja och passar mitt hushåll - och får lätt plats i skåpet.
Se så liten fritösen är. Det enda som gjorde mig lite besviken var att den inte var till fondue som jag tänker mig fondue, det vill säga med choklad. I beskrivningen stod att den absolut inte fick användas till det, utan bara med buljong. Alltså, ärligt talat. Vem gör fondue i buljong???
18 december - Ikealunch och selfiepinne
Äventyret Fot-o-Far stod på planeringen men Martina blev hastigt sjuk så vi fick ställa in. Eftersom både jag och Milla hade vikt den här dagen bestämde vi att vi ändå skulle ses. Det blev lunch på IKEA, glass på McDonalds och ett mellanspel på MediaMarkt.
Det blev inte bara lunch på Ikea. Man måste ju leka en massa också.
"Tittar alla in i mobilen nu då?" Ja, det funkade väl. Men den där produkten... Ibland tror man liksom att saker ska vara roliga men som sedan visar sig inte vara så roliga som man föreställt sig så man tappar sugen. Jag pratar om den, idag inköpta, selfiepinnen. Jag gav senare bort den till Martina. Det var inget för mig. Det var bara något jag hade trott.
17 december - bp8-jobb hos Alice
Den här förmiddagen var det Linköping igen. Jag var bjuden hem till Alice för lite genomgång av en auktionssida vi båda är med på.
Stångån i motljus. Det var lite soldis idag.
Det var inte bara jobb. Lunchfika och en julklapp väntade på mig.
Det var en liten tomte som Alice själv hade gjort till mig. Den fick hedersplatsen vid min stereo direkt när jag kom hem.
Efter jobb i Linköping väntade jobb i Mantorp där chefen plockade fram fin choklad och adventskalender till uppiggande eftermiddagskaffe vid datorn. Rätt schysst, tycker jag!
16 december - På tur med Martina och Albin
Vad jag gjorde igår minns jag inte. (Jag skriver det här den 18 januari 2015 så det är väl ändå rätt okej att inte minnas, va?) Men kanske att jag jobbade. Något gjorde mig i alla fall väldigt upptagen för jag har ingen statusuppdatering på FB haha.
Men idag var det ju en ny dag. Den började med med att två talgoxar kom på besök. Ja, dom kommer ofta och sitter på mitt balkongräcke eller försöker sätta sig på mitt fönsterbläck. Men tror du att dom kommer och äter vid mitt fågelbord då? Noop, inte en chans. Och jag har placerat den på lite olika nivåer på fönstret. Först tänkte jag att vinterpelargonen skrämde dom. Sedan undrade jag om kanske balkongräcket gjorde att dom tyckte det var obehagligt. Sista gången jag flyttade den så var det i höjd med räcket. Men när dom inte kom då heller så bestämde jag mig för att plocka ner det. Dessutom såg jag i mina inflyttningspapper från värden att man inte får mata fåglar på balkongen på grund av sanitär olägenhet. Kanske det var därför fåglarna inte kom, för att dom kände till det?
Men idag var det ju en ny dag. Den började med med att två talgoxar kom på besök. Ja, dom kommer ofta och sitter på mitt balkongräcke eller försöker sätta sig på mitt fönsterbläck. Men tror du att dom kommer och äter vid mitt fågelbord då? Noop, inte en chans. Och jag har placerat den på lite olika nivåer på fönstret. Först tänkte jag att vinterpelargonen skrämde dom. Sedan undrade jag om kanske balkongräcket gjorde att dom tyckte det var obehagligt. Sista gången jag flyttade den så var det i höjd med räcket. Men när dom inte kom då heller så bestämde jag mig för att plocka ner det. Dessutom såg jag i mina inflyttningspapper från värden att man inte får mata fåglar på balkongen på grund av sanitär olägenhet. Kanske det var därför fåglarna inte kom, för att dom kände till det?
Talgoxarna får fortsätta att komma till mitt balkongräcke. Men någon mat får dom inte.
På förmiddagen tog jag pendeln in till Linköping där jag hämtade bilen hos Milla. Martina (och Albin) ville åka bil med mig till Ljungsbro och Tornby.
Först blev det lite godisinköp på Cloetta i Ljungsbro.
Sen lite julklappsinköp på Toys´r''Us.
Jag hittade en oemotståndlig tomteluva så den kom med hem till mig.
Vi gick även in på Sagoland en sväng och några leksaksinköp gjordes även här.
Det blev en rolig dag med några sista julklappar inköpta.
Det blev en rolig dag med några sista julklappar inköpta.
14 december - Hazparty med egen gruppsida
Dags för en hazard med tjejerna. Det var jag, Pella, Annette, Anette och Tina som hade laddat för detta en viktiga stund. Med paketen med oss sammanstrålade vi hos Anette i Haninge. Den här dagen resulterade i ett beslut att starta en egen grupp på Facebook så det tog jag tag i på kvällen sedan. Bra idé för nu blir det enklare med inbjudningar till dom kommande speldagarna!
Det blev en välkomstdrink och beundrande av paketinslagninar - och gliringar om mina paket som som vanligt var inslagna i tidningspapper. Men alltså, pappren ska ju bort! Det är ju innehållet man vill åt!
Anette hade lagat en jättegod paj som vi grundade med.
Paketen kom därefter på bordet och tärningen blev framtagen. Sen blev det full fart i dom två omgångarna.
Efter att ha roffat åt oss inslagna paket, slitit bort pappren (som sagt var) och hysteriskt snott grejer av varann på tid så svetten lackade, så var allt över! Och som vanligt är alla vinnare hos oss. Alla får nämligen alltid med sig innehållet i ett av paketen med sig hem! Jag kom hem med två Raw food bars och en salt-spray till håret, jag. Efter denna otroligt underhållande men något stressiga upplevelse blev det kaffe och julgodis som Annette hade gjort. Men inte nog med det!
Tomteombudet kom med julklappar till tjejerna. Varsin skyddsängel i muranoglas och armband med ett utvalt positivt ord till var och en. Det var roligt!
13 december - Paketinslagning i pauserna
Inte en lucia så långt ögat kunde nå. Alltså, inte ens på TV:n Jag satt och jobbade hela dagen med lite avbrott för paketinslagning och julklappsrim. Ser verkligen fram emot julen med familjen. Det blir firande två dagar i rad i år :)
Oinslagna paket uppenbarade sig på golvet på morgonen. Men på kvällen var de alla inslagna och färdiga med rimmen på. Efter det var det bara för tomten att ta hand om dom, tyckte jag.
11 december - Intervju, guldskor, luciafirande och utvärdering
Hoppsan! Nu kom visst dagarna i otakt. Den 12e blev publicerad för den 11e. Aja. What ever, här kommer inlägget från 22 december.
Fullspäckad dag med shopping, anställningsintervju, dagisbesök och vintest.
Efter anställningsintervjun gick jag och köpte dom här jättefina tofflorna med guldprickar på hos Nilsons. Dom ska "ge" mig pengar, tänkte jag. (Och säljjobbet fick jag - men jag valde efter ett par dagars funderande att tacka nej. Men tofflorna kommer jag garanterat att få användning av ändå) I Trädgårdsföreningen hittade jag en jättebra skylt för fotografering av tofflorna. Vad säger ni? Är dom inte fina?
Anledningen till att jag var i Trädgårdsföreningen var för att jag hade bestämt med Milla att följa med till Eltons och Naimas dagis och se på deras Luciatåg. Det blev trångt i lokalen av alla vuxna och syskon.
Det var ett jättefint luciatåg som fördes fram som en saga av en av fröknarna. Och i sagan kom så alla vanliga luciasånger. En kul idé. Det jag tycker är trist är att det är totalt fotoförbud på dagiset.
Det råder generellt fotoförbud på förskolor i Linköpings kommun sedan sommaren 2011 med motiveringen att man ville skydda barn som har skyddad identitet. Man ville med beslutet hindra att dom barnen okontrollerat skulle hamna på Facebook, bloggar eller i andra sociala medier. Men det står också i kommunens beslut att, om man som förälder (eller mormor då´ra) vill fotografera så måste man be om personalens tillstånd och följa anvisningar om hur fotograferandet ska ske. Det var ju synd att jag inte visste det för jag frågade inte ens om jag fick fotografera bara Elton och Naima och att dom kunde få se bilderna efteråt. För som du säkert förstår hade jag gärna tagit kort på Elton och Naima när dom stod där och sjöng (och busade) för att kanske kunna använda det i en fotobok. Nu får vi nöja oss med busbilden i hallen när vi klädde på oss för att gå därifrån.
På kvällen hade jag ett rödvinstest. Det stod mellan Blåbär 100%, som ska vara det bästa rödvinsalternativet utan alkohol, och enklare rödvinet med alkohol Mauro Primitivo Alberello. Och jag är ledsen att säga det, men det Mauro vinner, by far! Blåbär 100% är lättdrucket - som juice. Visserligen fylligast ibland alkolholfria alternativen men inte smakar det vin, inte. Så är man ute efter smaken av vin får man vackert hålla sig till dom med alkohol. Det gör ju att man får begränsa sin konsumtion. För det bästa med alkoholfritt är ju att man kan dricka till maten varje dag om man vill, utan att skaffa sig problem...
12 december - Skam den som ger sig
Igår var jag ju i Linköping och handlade mina tofflor som du såg i mitt tidigare inlägg. Men jag var också ute efter fågelfrön till mitt lilla fågelbord. Men tror du att jag hittade några eller? Antingen fanns det inte eller så var det slut. Jag var på Hemköp, ÖB, Clas Ohlson, Gyllens blomsterbutik eller Åhlens. Och där någonstans gav jag upp. Istället åkte jag till Mjölby och DÄR, på Klippet hittade jag blandfågelfrö!
Man måste åka till Mjölby för att hitta det man söker ibland.
Idag passade jag på att fota adventsljusstaken vid Svartån. Fin vad?
Inte nog med att jag inte gav upp hoppet om fågelffrö idag. Jag blev även rekommenderat ett annat alkoholfritt vin, Jacobs Creek avalkoholiserade Shiraz som beskrivs på systemets hemsida på detta vis: "Fruktig smak med inslag av fat, björnbär, blåbär örter, vanilj och lakrits." Det bådade ju verkligen gott. Så vad tyckte jag då? Jo, färg godkänd. Smak, något underjäst, lite sött med dragning åt svarta vinbär. Småblaskigt. Men trots detta omdöme, det näst bästa rödvinet som jag har testat hittills även om det inte mäter sig med viner med alkohol. Det bästa är Blåbär 100%.
10 december - Nobelfirande
Ja, minsann, var det inte Alfred Nobels dag idag. Det har jag aldrig firat men i vintermörkret kände jag att, det skulle jag göra idag. På med mössa, halsduk och täckjacka och ut mot Mantorps köpcentrum! Det blåset otäckt så det blev buss både fram och tillbaka från stationen. Jag hade ju trots allt ett busskort!
Fuskade och tog bussen till Citygross för att handla till Nobelmiddagen.
Jag promenerade dock bort till Gulfmacken och hämtade paketet från Coolstuff. Monterade upp min fågelmatare på fönstret. Nu var det bara att vänta på fåglarna då!
Nobelmiddagen delade jag upp på tre mål. Det blir lite mycket med att smälla i sig en tre-rätters på en gång tycker jag. Först ut kl 10.45, en persiljetoppad skaldjursstuvning i krustad.
Kl 14.15 Laxgryta, sprödstekt lök o champinjoner, gurk-o-babybel-mix serverat med hemlagat potatismos. Vinet, alkoholfria Carl Jungs riesling, får dock högst tveksamt godkänt. Det finns bättre!
Avslutningsvis kl 17.45. Salta kex jämte Kisas kravmärkta pepparkaka med Brie, St. Agur och Chevre Soignon samt kroatiskt fikon och fransk fikonmarmelad.
Det blev en välsmakande dag i allra högsta grad. Och jag var glad för att jag hade handlat tidigt på morgonen för det började regna på eftermiddagen. Då kändes det skönt att kunna vara inne och kolla på TV - fast något tittande från nobelfirandet blev det inte. Det finns ju så mycket intressantare att se på.
8 december - Bada i solsken
Redan tidigt i morse vsade sig solen. Eller tidigt och tidigt. Klockan var väl tio kanske. Men oavsett. Det blev ett par timmar med sol som jag kunde studera inifrån min studio! Härligt bara det.
Studion badade i solsken idag. Man blir ju glad, alltså!
7 december - Från morgon till kväll
Igår satt jag med datorn i knät och jobbade. Idag också. Men idag var det ju andra advent så fram med två av mina röda ljuslyktor till frukosten!
Firar andra advent i Marias studio.
Jag jobbade till in på eftermiddagen så lite senare kände jag att det var nödvändigt med en promenad. Men man får hålla sig till upplysta stråk för det blir nattsvart här ute. Man kanske skulle skaffa sig en pannlampa? Eller näe, det verkar ju lite väl hysteriskt. Jag BEHÖVER ju faktiskt inte gå där det är kolsvart.
Kvällspromenad i Mantorp.
6 december - Transkriberingsuppdragen startar
Frukost och sedan en dag på jobbet. Benjamin gjorde mig sällskap.
Benjamin var vaken lika tidigt som jag, och gjorde mig sällskap :)
Nu har transkriberingsuppdragen börjat komma till min stora glädje. Så vid frukost var Inqscribe öppnad, intervjun laddad och hörlurar inkopplade. Lika roligt varje gång. Sedan är det bara att jobba på med avbrott för lunch, och nu har jag blivit duktigare på att ta en kort paus en gång i timmen. Det var jag dålig på tidigare. Och att sitta helt stilla med ljumskar och knän låsta i nittio grader i flera timmar och därmed blockera blodkanaler och nerver genererar svullna vader. Och att sitta och titta ner på en skärm med gamnacke är inte bra för ryggkotorna. Jag kan inte förstå varför jag inte tog HDMI-kabeln och kopplade upp mig mot TV:n tidigare. Det kom nämligen inte på förrän i början av januari 2015. Men det är väl det som kallas utveckling, när man kommer på grejer vartefter?
5 december - Vinnande adventskalender
Jag har gett barnbarnen varsin adventskalender. Men jag då? Skulle jag inte få någon. Och när jag gick i dom tankarna i Mantorps köpscentrum fick jag den briljanta idén att köpa Minitriss, som jag såg för första gången nu när jag kom hem. Jag köpte tio direkt och hade några att skrapa ifatt till idag.
En solfjäder av Minitriss. Köpte 14 till som också fick sig ett skrap innan julafton.
Av mina första investerade 100 kronor fick jag tillbaka 90 kronor. Det tycker jag var en rätt bra återvinst. Ja, även om det egentligen inte blev en vinst då om vi ska titta sammantaget för dom där andra 14 gav bara 80 spänn tillbaka. Men jag har väl aldrig tagit lotter där jag fått tillbaka så mycket av det jag har satsat. Köper jag någongång tre vanliga triss för 30 kronor styck, alltså nästan en hundring där med, så händer det YTTERST sällan att jag vinner något överhuvudtaget. Nackdel med Mintriss- högsta vinsten är "bara" 100 000 kronor. Fast vad då? Att vinna 100.000 skulle kännas rätt okej. Man kan göra rätt många bra grejer med den pengen också, eller hur?
4 december - Fast telefoni - check!
Först en bild på gårdagens inköp av äggklocka. Ni ser den på mikron. Notera gärna även mina elektriska salt- och pepparkvarnar i samma materal, som jag bara var tvungen att ställa fram till fotograferingen. Alltså, jag gillar att saker och ting matchar. Till och med mina körsbärstomater matchar min Magic bullet. Bra där!
Matchat och klart!
Idag kucklade jag en del med Tre för att få ett fast telefonnummer. Kucklade så till vida att jag ville ha ett bra mjölby-nummer och att få rabatt som helkund. Lyckades med båda. Däremot märkte jag, när jag installerade det någon vecka senare, att när jag ringer från telefonen så kommer det mobilnummer upp som abonnemanget är bundet till - inte mjölby-numret. Det var ju ett streck i räkningen, faktiskt. Å andra sidan... så kan jag använda det som ett företagsnummer på visitkorten och kanske ha kontorstider om jag vill. Ja, beroende på vilket projekt jag väljer att ta vidare, då då. hehe
Idag kucklade jag en del med Tre för att få ett fast telefonnummer. Kucklade så till vida att jag ville ha ett bra mjölby-nummer och att få rabatt som helkund. Lyckades med båda. Däremot märkte jag, när jag installerade det någon vecka senare, att när jag ringer från telefonen så kommer det mobilnummer upp som abonnemanget är bundet till - inte mjölby-numret. Det var ju ett streck i räkningen, faktiskt. Å andra sidan... så kan jag använda det som ett företagsnummer på visitkorten och kanske ha kontorstider om jag vill. Ja, beroende på vilket projekt jag väljer att ta vidare, då då. hehe
3 december - Hemma...
Lämnade terminal 5 på obestämd framtid idag. Har inga rundreseuppdrag inbokade vilket är första gången sedan början av 2008. En mycket märklig känsla.
Lämnade en julpyntad terminal bakom mig när jag gick ner till tåget.
I Linköping bytte jag till pendeln och 18 minuter senare var jag på Mantorps station.
I hallen möttes jag av ett skinande nytt telefonjack. Kul. Nu kunde jag skaffa ett fast telefonnummer IFALL jag gjorde slag i saken vad gäller ett av mina projekt. För saknade jag andra projekt än rundreseuppdrag? Så klart inte! Det hände ju en del redan innan jag åkte till Jordanien. Fick nys om ett jättekul jobb som jag var jätteintresserad av men tyvärr i Stockholm och jag kände att jag inte passade i huvudstaden. Sedan hade jag ju det roliga transkriberingsjobbet som frilansare och det hoppades jag ju på att det skulle bli en del. Men visst, ekonomins framtid var väldigt osäker. Men det skulle bli som det ska, det var jag säker på!
Eftersom jag visste att jag skulle vara hemma ett tag investerade jag i en 30-dagarsbiljett för länet och åkte sedan till Mjölby på eftermiddagen för att göra ytterligare investeringar. Det blev en äggklocka och en potatisstöt i borstat stål. Måste ju matcha diskbänken, mikron och kaffebryggaren, ju!
Det mörknar redan vi tre här nu, så snart var det kolsvart. Men Mjölby var julpyntat med en massa ljus vilket livade upp en del.
Jag köpte med mig en laxrullad och potatissallad från Ica Supermarket. Deras potatissallad kan jag förresten rekommendera. Den slår både Citygross och Ica Maxis egna.
Dagen blev kreativ, tycker jag. Och den avslutades med middag framför TV:n. Vad skulle jag hitta på första hela svenska dagen imorgon då, månne?
Dagen blev kreativ, tycker jag. Och den avslutades med middag framför TV:n. Vad skulle jag hitta på första hela svenska dagen imorgon då, månne?
2 december - Svensk mark på obestämd framtid
Halv sju på morgonen satt jag som vanligt (nästan ensam)i restaurangen. Den här gången visste jag inte om och i så fall när jag skulle komma tillbaka. För idag var det avresedag och dags att lämna Jordanien och landa på Arlanda ungefär en timme före midnatt.
Hej då hotellet i Tala Bay!
Hej då flygplatsen i Amman!
Och så bar det av då. Mot Wien först och kort därefter till Arlanda. Och självklart serverades det en *tamtara* vegetarisk pasta!
Vid mellanlandning i Wien hittade jag något jag fortfarande ångrar att jag inte köpte. Choklad gjord på kamelmjölk. Jag undrar fortfarande hur det smakar...
På Arlanda fick jag mina väskor, rullade dom till hållplats sju efter att ha ringt på skjuts och sedan kunde jag sova ett par timmar på Ibis Styles innan det var dags att fortsätta mot Mantorp. Och det kändes förvånansvärt bra att få komma hem imorgon!
Hej då hotellet i Tala Bay!
Hej då flygplatsen i Amman!
Och så bar det av då. Mot Wien först och kort därefter till Arlanda. Och självklart serverades det en *tamtara* vegetarisk pasta!
Vid mellanlandning i Wien hittade jag något jag fortfarande ångrar att jag inte köpte. Choklad gjord på kamelmjölk. Jag undrar fortfarande hur det smakar...
På Arlanda fick jag mina väskor, rullade dom till hållplats sju efter att ha ringt på skjuts och sedan kunde jag sova ett par timmar på Ibis Styles innan det var dags att fortsätta mot Mantorp. Och det kändes förvånansvärt bra att få komma hem imorgon!
1 december - Inga drakar
Vaknade pigg och förväntansfull. Men mina förhoppningar grusades redan vid frukost. Det blåste och var kallt. Men jag hade ju bestämt mig för att gå ner till Röda havet så så fick det bli.
Klockan var halv tio och jag var redo för stranden.
Det var ingen trängsel direkt. Inte många solade i blåsten och färre badade. Men jag hade grejerna med mig och gick ner. Det var varmare i vattnet än uppe på land som tur var. Här följer nu en bildkavalkad från dagens snorkling, som visade sig bli utan några drakfiskar överhuvudtaget. Det kanske var för blåsigt för dom också.
Det blev inte roligare bilder än så, du!
På eftermiddagen träffade jag Daniella i Aqaba över en kopp té. Det var kul att träffa henne igen. Men efter den här kvällen lär det nog dröja. Hon vänder näsan mot Belgien och pojkvännen för att plugga franska medan jag reser till Sverige. Tur det finns FB och Skype!
Även i Jordanien julpyntar man förstås. Det finns ju en stor grupp kristna i landet som firar julen självklart. Men nog känns det lite konstigt att se en jultomte på dom här breddgraderna.
30 november - Runt i Wadi rum
Så var då sista rundresedagen här. Från Petra ner till Wadi rum och därifrån ner till Aqaba och Tala bay. En härlig dag i både solsken och värme!
Redan efter frukost på Beit Zaman (hotellet i Petra) såg det ut att bli en härlig dag.
Vy över Petraområdet som vi besökte igår.
I Wadi rum väntade fyra jeepar på oss. Och liksom förra veckan var det några som väldigt gärna ville rida kamel så det ordnade vi ju så klart.
Efter två fantastiska timmar i den terrakottafärgade öknen, var vi tillbaka vid Visitor center och åkte vidare mot Aqaba.
I Aqaba tog jag den vanliga orienteringsturer på cirka en timme och därefter väntade lunch i Tala bay och Marina plaza.
En av slaktarna skyltade med att man hade både ko, get och kamel till salu. Och jag längtade snabbt tillbaka till kamelbiffarna som kocken på Bordiehn's Restaurant i Ali Baba bazaar i Hurghada lagade 2008/2009. Undrar om jag skulle bli besviken om jag åkte tillbaka? Det är ju inte helt otroligt att man har bytt kock...
Lite mer än ett dygn hade nu gästerna på egen hand. Ingen väckning imorgon och heller inga uflykter schemalagda. Jag hade dock bestämt mig för hur mitt program skulle se ut. Jag skulle vara med gästerna på stranden imorgon och hålla utkik efter drakfiskarna så ingen simmade in i någon av dom. När det började blåsa ordentligt på kvällen kunde jag bara hålla tummarna för att det skulle gå vägen.
29 november - C.R.O.W.D.E.D
Idag ska ni få lite jämförelsebilder från Petra. Alltså, ni vet ju att jag är i Petra vid halv sju på morgonen. Klockan sju under vintern. Och ni vet också varför jag är där precis när solen stiger upp på himlen. För att ge gästerna upplevelsen av hur Johann Ludwig Burckhardt kan ha upplevt promenaden genom ett övergivet Petra, där han gick med sin get mot Arons berg. Mina bilder har alltså tidigare varit från ett folktomt Petra. Idag tänkte jag visa er skillnaden om du väljer att komma senare. Låt oss fara iväg!
Romarna vaktade ingången till Qasr al-Bint (templet till huvudguden Dushara) och Ali, en av åsneförarna, var på väg ner till jobbet.
Dom vackra mineralfäragde kungagravarna passerade jag förbi upp till min utkiksplats där jag senare åt min matsäck med några gäster.
Och här är det slut med bilder utan folk.
Nu ska du få en uppfattning om hur det ser ut ett par timmar efter att vi kommer. Det här är vad de flesta får uppleva när dom kommer till Petra... stackarna. Dom vet inte vad dom missar. Men dom kan ju bocka av att ha varit där, förstås... Men häng med nu!
Galet mycket folk. Jag vet. Och det här är ändå inte högsäsong. Jag undrar hur mycket dom här besökarna egentligen blir visade av sina guider på vägen ner till Skattkammaren, som för många är det ultimata i Petra. Men du ska veta att det finns hur mycket spännande som helst att visa och berätta om.
Efter åttta timmar i Petra så åkte vi tillbaka till hotellet. Ett besök i varma poolen eller baren stod på programmet för många, innan vår gemensamma middag. Imorgon skulle vi åka vidare och då var det öknen i Wadi rum som skulle besökas!
Efter åttta timmar i Petra så åkte vi tillbaka till hotellet. Ett besök i varma poolen eller baren stod på programmet för många, innan vår gemensamma middag. Imorgon skulle vi åka vidare och då var det öknen i Wadi rum som skulle besökas!
28 november - Ändrade planer till fördel
Eftersom vi tog Madaba igår redan så hade vi bara Kerak. Smart drag eftersom eftermiddagarna brukar vara lite krångliga där numera. Så vi hade bara ett stopp vägen ner till Petra och kunde därför besöka ad-Beidha (Lilla Petra) redan idag. Kändes kanon! Dessutom kom vi till hotellet tidigt. Så tidigt att man hann med ett varmt bad gott och väl innan middagen.
Ett av Keraks "nyare" torn
Dom fem valparna plus mamma var ute och lekte vid vårt stopp mellan Kerak och Petra.
Vy över Wadi Mujib.
I ad-Beidha spelade det gamle mannen på sin rebab.
Och två av "mina" beduinpojkar sjöng beduinernas traditionella välkomstsång för oss i en av karavanernas restauranger (triclinium).
Beduinernas lilla busiga valp gjorde oss sällskap.
Det blev en bra utflyktsdag - och typ lite kortare än vanligt. Det var ljust ute när vi kom till hotellet i Petra, och bara det är ju positivt. Sedan var solen framme lite idag. Det kände ju också bra efter dagar med regn. Imorgon hade vi i en heldag i Petra. Spännande att se vilka upplevelser som väntade där!
27 november - Ännu en dag i regn
Jepp, det fortsatte regna. Och idag som bad i Döda havet stod på programmet. Men nästan alla gäster trotsade regnet och gick ner och badade. Jag, för en gång skull, valde att avstå och vaktade tillhörigheter vid kafeterian istället. Kändes helt okej!
Besöket vid Jesu dopplats och Jordanfloden som var fylld till bredden. Jag har aldrig varit nere vid floden när det har varit så mycket vatten.
På Samara Mall, där vi åt lunch idag, satt skyltar upp om rea på Ikea i Amman. Hade varit kul att åka dit och kolla lite kända möbler med svenska namn.
Undrar om det regnade något när Moses var på berget Nebo och kollade ut över det heliga landet? Det står det inget om i Bibeln.
Den här dagen brukar jag åka in till Ammans souk men det kändes inte särskilt lockande idag. Ingen av gästerna var särskilt sugna på det heller så det blev gemensam middag med en förhoppning att vi skulle få lite bättre väder imorgon när vi skulle söderut.
26 november - Heldagsregn
Den här dagen öppnade sig himlen och det regnade typ hela dagen. Jag tror jag tog av mig regnponchon två gånger totalt, och då bara för ett par minuter. Många gäster hade tänkt att de åkte ju söderut och missat att kontrollera att Jordanien har vinter med regn - och snö från norr till Wadi Rumområdet. I Jerash fick därför försäljarna som sålde paraplyer och regnponchos göra bra med affärer.
Bilderna idag är enbart från Jerash, men regnet blötte ner oss även i Ajloun och på Citadellet. Tråkigt så klart, men inget man kan göra åt. Som tur var hade jag gäster den här veckan som insåg att vädret kan man inte råda på. Det är tråkigt med dom som tror att vädret blir bättre om man gnäller till mig, liksom. Vi reseledare kan lösa många problem men makten över vädret, det har vi faktiskt inte!
25 november - Ny ankomst
Igår satt jag inne på hotellrummet hela dagen och bloggade ifatt. Uppkopplingen här gör att det är svårt att jobba på internet och har gjort att jag halkat efter som bara den. Men igår försökte jag få ihop ett par inlägg.
Idag blev det dock en promenad i området för jag var ju tvungen att äta lunch innan jag åkte till flygplatsen för att hämta gäster.
Man ser inte många brevlådor och är det reklamutdelning kan man istället fästa det i gallret på dörrarna.
Jag undrar hur man gör när man ska ut från den här parkeringen för jag har nog aldrig sett så tätt med bilar. Kanske jobbar de på samma ställe och slutar samtidigt?
Hittade ett hål i staketet på parkeringen som var en återvändsgränd. Det klev jag igenom och kom ut på andra sidan och kunde kliva vidare.
I området runt Kempinski ligger en massa snabbmatsrestauranger. Där hittade jag Burger king, men det var inte öppet.
Istället blev det nyööpnade KFC men där undrade jag lite hur det kommer att gå. Jag var ensam beställare i restaurangen men personalen ignorerade mig och stod och pratade med varann istället, och det tog evigheter innan jag fick min kyckling. Jag får hoppas att de får mer alert personal som gillar att jobba för det upplevde jag inte att de gjorde som jobbade idag.
När jag kom tillbaka till hotellet för att klä om till Albatroströja och hämta gästlista hade jag fått fint bäddat och en svan av mina handdukar. Det var ju lite gulligt.
Idag blev det dock en promenad i området för jag var ju tvungen att äta lunch innan jag åkte till flygplatsen för att hämta gäster.
Man ser inte många brevlådor och är det reklamutdelning kan man istället fästa det i gallret på dörrarna.
Jag undrar hur man gör när man ska ut från den här parkeringen för jag har nog aldrig sett så tätt med bilar. Kanske jobbar de på samma ställe och slutar samtidigt?
Hittade ett hål i staketet på parkeringen som var en återvändsgränd. Det klev jag igenom och kom ut på andra sidan och kunde kliva vidare.
I området runt Kempinski ligger en massa snabbmatsrestauranger. Där hittade jag Burger king, men det var inte öppet.
Istället blev det nyööpnade KFC men där undrade jag lite hur det kommer att gå. Jag var ensam beställare i restaurangen men personalen ignorerade mig och stod och pratade med varann istället, och det tog evigheter innan jag fick min kyckling. Jag får hoppas att de får mer alert personal som gillar att jobba för det upplevde jag inte att de gjorde som jobbade idag.
När jag kom tillbaka till hotellet för att klä om till Albatroströja och hämta gästlista hade jag fått fint bäddat och en svan av mina handdukar. Det var ju lite gulligt.
Tjaa, efter att ha plockat ihop mina grejer startade så sista Jordanienturen. Och det började som vanligt, incheckning på hotellet och gemensam middag. Inte mycket mer att berätta där, alltså!
23 november - Promenad med funderingar om framtiden
Det blev en ny promenad ner till souken idag. Och det blev en del funderingar om hur 2015 kommer se ut.
Innan jag gick testade jag om jag kunde få ihop sjalen på egen hand. Och jag blev rätt nöjd. Men nej, jag hade inte på mig den ner till stan, även om jag funderade på det i ett hastigt ögonblick.
Det byggs en hel del. Inte så konstigt eftersom Amman tillhör en av världsstäderna i Beta minus-gruppen där även Abu Dhabi, Hanoi och Riga ingår. (Stockholm hittar du i Alpha minus-gruppen, ifall du undrar.)
Jag tog vägen förbi nya kulturcentret. Tyvärr hade de inte slagit upp portarna ännu men det är på G.
Idag letade jag efter närmaste vägen ner till souken.
Jag tog vägen förbi välbevakade parlamentet men jag kunde ta ett kort in mot byggnaden.
Vägen gick förbi Ammans blå moské, som egentligen heter kung Abdullah den förstes moské.
Och granne med blå moskén ligger två andra samfunds kyrkor.
Så kom jag då ner till souken. Ganska nära romerska teatern ligger ett Nymfeum i ruiner så det får ni bilder på idag. Det tog en dryg timme ner så totalt var jag ute och trampade tre timmar, för jag valde att gå hem.
När jag kom tillbaka till hotellet bad jag att få en kopp kaffe - och så kom man in med en hel kanna. Dessutom tyckte personalen att jag skulle väl ändå ha en kaka till och kom med kakor, vaniljpudding och chokladpudding från lunchserveringen. Tyvärr kunde jag inte äta allt eftersom det bara var en massa sött, men det var ju väldigt snällt tänkt.
Middagen åt jag på hotellet innan jag gick och la mig för att fundera på vad morgondagen skulle innefatta. Jag kan ju avslöja att det blev en dag på hotellet med datorn i knät. Så det finns inget blogginlägg från 24 november. Däremot hittar du ett från den 25:e för då var det dags för min sista rundresa i Jordanien i år - och som det ser ut även på obestämd framtid. Det finns bara tre rundresor ute för Albatros längre fram i vår och dom har Daniella fått. Mig vill dom ha i Kroatien igen men inte förrän i maj månad. Det är alltså fyra månader utan intäkt. Resebranschen har fått sig en törn av allt kaos och alla krig som råder i omvärlden och det märks på uppdragen. Lite jobbigt, men kanske är det en vink om att jag ska göra något annat i fortsättningen?
22 november - Promenad till souken
Idag valde jag att hitta en väg ner till souken. Jag gjorde ett par avstickare så det tog lång tid innan jag kom ner.
Jag lämnade hotellet vid nio-tiden.
Det tråkiga i Jordanien generellt är att trottoarer är till för allt annat än gående. Som gångare är man hänvisad till mycket trafikerade vägbanor många gånger och det känns inte alls bra för bilarna kör fort. Det rör sig om decimetrar ibland när man går. Men nu hade jag ju bestämt mig för att gå ner till gamla stan så det var ju bara att bita ihop och se sig för.
Jag tog svängen runt idrottsplatsen som jag kan se från mitt hotellfönster. Här är ingången till Paralymics träningsområde.
Idag kom regnet och det med besked. Jag fick söka skydd under ett tak utanför en moské på Haroon al-rasheedgatan och gå med regnponchon på ett tag. Tur jag hade med mig den.
Lite längre upp hittar man entrén tll Ammans fotbollsstadion.
När jag kom till nöjesfältet började jag känna igen mig. Den här vägen åker vi ibland in i Amman när vi kommer norr ifrån.
.
Nu hade jag kommit in i den moderna delen av stan med vanliga butiker.
Jag lämnade hotellet vid nio-tiden.
Det tråkiga i Jordanien generellt är att trottoarer är till för allt annat än gående. Som gångare är man hänvisad till mycket trafikerade vägbanor många gånger och det känns inte alls bra för bilarna kör fort. Det rör sig om decimetrar ibland när man går. Men nu hade jag ju bestämt mig för att gå ner till gamla stan så det var ju bara att bita ihop och se sig för.
Jag tog svängen runt idrottsplatsen som jag kan se från mitt hotellfönster. Här är ingången till Paralymics träningsområde.
Idag kom regnet och det med besked. Jag fick söka skydd under ett tak utanför en moské på Haroon al-rasheedgatan och gå med regnponchon på ett tag. Tur jag hade med mig den.
Lite längre upp hittar man entrén tll Ammans fotbollsstadion.
När jag kom till nöjesfältet började jag känna igen mig. Den här vägen åker vi ibland in i Amman när vi kommer norr ifrån.
.
Nu hade jag kommit in i den moderna delen av stan med vanliga butiker.
Jag hade fått ett par skjortor av en gäst och dom var jag och levererade i en second handbutik.
Och jag hade verkligen tänkt välja turkost för det är den jag har pratat om länge. Men så hittade jag en annan i rött - och kände direkt att DEN ska jag ha. Och visst passar den här bättre nu när det snart är jul och allt.
Plötsligt hade jag citadellet framför mig. Jag stannade och tog ett foto över romerska teatern och i förgrunden ser du hur man har brett ut vindruvor och torkning. Nu hade jag bara att gå runt och nerför backen, så var jag framme i souken.
Jag fick in i en av butikerna med abayor och lät mig bli fotograferad i min turkosa abaya som jag önskat mig.
Och jag hade verkligen tänkt välja turkost för det är den jag har pratat om länge. Men så hittade jag en annan i rött - och kände direkt att DEN ska jag ha. Och visst passar den här bättre nu när det snart är jul och allt.
21 november - Planering
Nej, idag blev det inte mycket gjort, kan jag säga.
Det såg ut att bli vettigt väder idag.
Efter frukosten satte jag mig och planerade vad jag hade lust att göra.
Jag hade tagit med mig min gamla karta och tips på att göra, så den satte jag mig med. Jag konstaterade att det borde gå att vandra ner till gamla stan och att det inte var så förtvivlat långt. Men detgjorde jag inte idag. Idag planerade jag bara.
20 november - Uppresa och kollegiemöte
På förmiddagen kom bussen och hämtade oss och vi åkte mot flygplatsen i Amman. På vägen stannade vid vid raststället Jerusalem. Och där fanns ju valparna kvar. Jag blir sååå himla valpsugen. Hade jag haft möjlighet att jag tagit med mig en av dom hem.
Tiken i mitten hade jag gladeligen tagit med mig hem. Helt underbart söt och väldigt trevlig!
Efter att ha följt med gästerna till flygplatsen skulle jag ta mig till Cham Palace där jag skulle bo fram tills gästerna kom, och sedan ytterligare tre nätter tillsammans med dom. Agenten hade ordnat skjuts från flygplatsen så det blev väldigt enkelt alltihop. På vägen stannade vi till på Jordan Experience kontor. Kul att träffa alla där.
På Cham Palace hittade jag två Albatroskollegor. Hanna var där med sina norska gäster.
Daniella var där med svenska. Mycket märkligt, tyckte vi alla tre, att vi skulle ses på samma hotell samtidigt när vi var ute med Albatros. Vi är vana vid att alltid komma omlott.
Tack vare detta ovanliga möte kollegor emellan åkte vi iväg till Pariscirkeln och åt middag ihop. Jättetrevligt! Både Hanna och Daniella hade utflykter imorgon. Jag hade inte bestämt mig för vad jag skulle hitta på. Allt fick avgöras efter vädret. Väderprognosen såg inte kul ut alls. Regn, regn och regn stod det fem dagar framöver. Det var ju himla beiget. Men, men, det blir nog bra. Jag kommer alldeles säkert hitta på något att göra.
19 november - Simma med fiskar
Det stannade inte bara vid en tanke den här gången. Idag gick jag faktiskt ner till Röda havet och snorklade. Det har hänt i flera år att jag TÄNKT gå ner och bada och snorkla men det har bara inte blivit av!
Idag kom snorkelutrustningen på detta ansikte. Och det var det väl värt, kommer ni snart se! Här är nämligen bilderna jag tog. För inte nog med att snorkelutrustningen var med. Jag hade även kommit ihåg att ta med mig undervattenskameran!
Det är så klart vatten att man har kanske 40 meters fri sikt. Nu är simområdet inhängnat eftersom det blir strömt långt ut så det finns ändå vissa begränsningar. Men att snorkla längst stranden kan man väl inte säga är helt fel heller, va?
Ödlefisken är harmlös. Här ligger den och jagar.
En gammal favorit fick jag se. Här ligger en Skorpionfisk (eller Stenfisk om du vill), en av dom giftigaste fiskarna i världen faktiskt, så den vill man INTE trampa på. Du ser inte taggarna nu men fiskarna fäller upp den nålliknande ryggfenan när dom störs eller känner sig hotade. Den syns knappast där på botten eftersom den kamouflerar sig och smälter in med omgivningen. Här ligger den under bryggan och lurar, men det fanns dom som låg ute i vattnet där folk simmade. Det kanske var lika bra att dom inte visste om vad som lurade på botten. Själv har jag alltid badskor när jag inte känner till botten och dom var på nu också.
Några blåsfiskar kom också på besök, också en giftig fisk. Ja, det var många sådana här idag. Den har fått sitt namn eftersom dom vid fara kan blåsa upp sig med vatten eller luft. Det ser du på mina två bilder. Dom äter bland annat musslor, sjöborrar, krabbor och koralldjur och har därför effektiva tänder att ta sönder skal med. Men du kanske har hört talas om blåsfiskar i annat sammanhang? I Japan äter men en sorts blåsfisk, fugu. Det är en delikatess som bara får beredas av speciellt utbildade och examinerade kockar. Det mesta av giftet är koncentrerat till skinn och inre organ, framförallt levern, som enligt lag inte får säljas över huvud taget och som på restauranger hanteras som riskavfall. Giftet hämmar aktiviteten i muskler och nerver och leder till andningsförlamning, oftast med dödlig utgång. Man räknar med 34-64 förgiftningsfall och 0-6 dödsfall per år. Men det ska vara en delikatess så jag antar att dom tycker att det är värt att ta risken att äta den...
En var precis nedanför trappan som man klev ner i vattnet på. Den gällde det att ha koll på.
Visst är det en vacker fisk!
En jagade småfisk. Den verkade jaga på eftermiddagen när dom småfiskarna anlände i stora stim.
Alltså, kolla vad fin!
Vid en av stenarna full med koraller fanns möjlighet till skydd, dels i en minigrotta men även liksom under stenen. Undrar bara vad de behövde skydda sig emot.
Foto på den jagande Drakfisken uppifrån. Här ser man hur småfiskarna försökte komma undan när den gjorde utfall.
Jag var i mycket och snorklade idag. Men jag hann med att få lite sol på kroppen också. Det var jätteskönt att få ett par timmar på stranden med gästerna. På kvällen hade vi gemensam middag och efter det väntade ju packande igen. Imorgon var det dags för gästerna att åka hem till Sverige medan jag skulle stanna i Amman tills nästa grupp skulle komma ner.
18 november - Lilla Petra, Wadi Rum Aqaba
Vi startade vår avresa när det var ljust ute. Klockan var halv åtta och vi skulle börja morgonen med ett besök i ad-Beidha (lilla Petra).
Solen börjadet gå upp när vi lämnade vårt hotell.
Ett stopp vid nabateéernas cistern är ju ett måste.
Det var tyst och lugnt i ad-Beidha idag
Från Petraområdet körde vi söderut och idag skulle vi nästan så långt söderut som det går att åka i Jordanien.
Vy över Petraområdet som vi besökte igår.
Efter en mellanlandning i Wadi Rum åkte vi ner till Aqaba och Tala bay, där vi checkade in på resans sista hotell, Marina Plaza.
Petroglyferna som thamuderna har ristat in med en massa kameler. Inte så konstigt eftersom dom anses ha varit kamelförare.
Jag valde att stå och titta på när nägra gäster klev uppför en av sanddynerna.
Ut i jeep två timmar och fyra stopp. Idag var det sju som väldigt gärna ville rida kamel, så det ordnade vi.
Vi åt lunch i lägret med namnet Jabal Rum. Enkelt men gott, tycker jag. De visade oss att man kunde bo över i ett femstjärningt tält. Någon som blir sugen?
I Aqaba tog jag en timmes promenad i souken, Några av gästerna hade uttryckt en önskan om att få köpa kryddor så vi gick vägen förbi "min" kryddbutik. Alla var inte lika entusiastiska över besöket dock, men har man lovat så har man lovat.
På kvällen tog jag en kvällspromenad ner till hamnområdet för att därefter äta middag. Den här dagen fick gästerna gå och äta när de hade lust. Själv hade jag lust klockan halv sju men det var jag ensam om.
Utsikt över marinan.
Vy mot poolområdet och restaurangen
Jag hade med mig snorkelutrustningen den här omgången. Min plan är att jag ska ner och snorkla i Röda havet imorgon. Hoppas jag får se lite skorpionfiskar!
17 november - Petra
Väckningen fungerade utmärkt. Likaså stod frukosten klar när jag kom ner. Det var ju ovanligt. Det brukar tyvärr inte funka till 100% här. Men klocka 06.20 satt vi alla i bussen redo för en arbetsdag i Petra.
Bussen framkörd och med blommande kaprifol vid entrén kunde vi säga farväl till hotellet.
Morgonen var kall och disig men det gjorde att vi fick en utflyktsdag med riktigt vettiga temperaturer, även om solen inte var framme speciellt mycket.
Fann den här skalbaggen. Gillar den skarpt. Visst ser det ut som den har hamrat skal? Undrar vad det är för art...
Obeliskgraven på väg ner till den smala gången, Siqen.
Skattkammaren.
Sandkonstnär. Jag blir impad varje gång jag ser det.
Nabatéernas teater
Foto från bakre delen av kafeterian vi stannade och fikade i.
Hur använde nabatéerna lokala kryddor? Ja, det fick vi lära oss idag.
Tog min matsäckspåse upp till en viloplats lite avsides. Man slipper besökare och säljare här, så det känns riktigt vilsamt. Hade med mig några gäster upp som också kunde njuta av atmosfär och tystnad.
Besök vid kungagravarna.
Det som ser målat ut är "bara" naturens egna skapelser av olika mineraler som ger färgerna.
Vid visitor center har det kommit upp nya skyltar om att besökarna ska tänka sig för innan dom handlar eller hyr en riddjur.
Vi stannade i Petra drygt åtta timmar. Sedan vände vi tillbaka till hotellet. Där väntade varmt bad i bassägen för den som hade lust, medan några valde att lägga sig för att läsa och vila. Gemensam middag på kvällen och sedan packning inför avresan mot Aqaba imorgon. Imorgon var sista rundresedagen. I övermorgon var det slappardag och inget på schemat.
16 november - Söderut mot Petra
Halv åtta styrde bussens hjul mot Madaba. Här besökte vi Apostlakyrkan, arkeologiska parken och St Georgekyrkan med Palestinakartan.
Vy över Apostlakyrkan. Ruinerna är från en bysantinsk kyrka från år 578. Det berättas om att golvet pryds av en av Madaba vackraste mosaiker, känd som "personifikation av havet", Thalassa. Man ser en kvinna som dyker upp från havet, omgiven av mytiska varelser och ett sammelsurium av baggar, tjurar, papegojor och exotiska växter. Mosaiken är lagd av artisten Salamanios, vet man. Vi fick se en replika av bilden på närmare håll i Madabas mosaikskola av en lärare som lät oss gå in i verkstan.
Jag gillar perspektiven på husen i mosaikerna i parken.
I skolan kunde vi se centerbilden från Apostlakyrkan med den personifierade Thalassa.
Där kunde vi även se en replika av moabitiske Kung Meshas stela. Han reste den till minne av upproret mot och segern över Israels kung på 850-talet före Kristus. Originalet finns i Louvren.
I St Georgekyrkan är det lätt att missa rummet i källaren med ikoner och alla önskningar. Det är ett ganska häftigt rum. Dom flesta brukar bara gå in och titta på kartan.
Detalj från palestinakartan över där vi var igår, vid Johannes döparens plats vid Jordanfloden och med Jeriko mellan två palmer längst ner. Texten är gammalgrekiska.
Från Madaba åkte vi en bit på den numera asfalterade karavanvägen med riktning Kerak. Här är en vy mot Mujibdammen som tog sex år att bygga, stod klar 2003, har sju inflöden och rymmer 35 miljoner kubik vatten.
Det finns enbart EN restaurang om man tar den här vägen. De brukar fixa en variant av traditionella rätten Maqluba (Upp och ner) åt mig. Den brukar lagas med lamm, grönsaker och ris och läggs i en stor gryta i den ordningen jag just beskrev. När den är klar vänder man grytan upp och ner och då kommer lammet överst.
Här en variant om du blev nyfiken och vill testa på att laga den här rätten hemma. Den vi erbjuds lagas med grönsaker och ris med kyckling bredvid så man kan välja. Det händer ju att jag har med mig vegetarianer.
Att åka hela gamla karavanvägen tar evigheter. Vägen är brant, krokig och riskabel men en bit kan man åka. Det är fantastiska vyer i ett beige sandstenslandskap som känns inte helt olikt ett landskap på månen. Väl ute på motorvägen igen åkte vi mot Kerak som var nästa mellanlandning.
Utsikt från korsriddarborgen Kerak som stod klar 1142 och är en av dom tre största i regionen (de andra två finns i Syrien). Här passerade handelsvägarna från Damaskus till Egypten och Mecka förbi. Den mest kände korsriddaren som huserade i den här borgen, är väl sadisten Reynald av Châtillon som flyttade in här 1176. Han roade sig med att kasta ut sina fångar nerför de branta väggarna, iklädda en trälåda på huvudet för att de skulle lida så länge som möjligt. Vilken läskig typ, va?
Efter rundvandringen i Kerak åkte vi vidare ner till Petra där vi checkade in på Bait Zaman där vi skulle bo två nätter. Den här kvällen var det tidigt i säng. Planen var som vanligt väckning klockan 05.15, frukost 05.30 som förankrades med såväl reception som managern i restaurangen. Klockan 06.20 skulle de som ville följa med, sitta i bussen ner till entrén till Petra. Jepp, vi skulle vara där före alla andra imorgon också :)
15 november- Bethabara, Döda havet, Nebo o souken
En fullspäckad dag, kan man lugnt säga. För inte nog med att jag hade den vanliga utflyksdagen sydost över. Jag hade också en extrautflykt in till souken i Amman dit dom som ville kunde haka på.
Idag bar det ner under havsnivå. Först drygt 200 meter under havet och ett besök vid Jesu dopplats. Sedan ytterligare 200 meter neråt, där ett dopp i Döda havet väntade.
Bethany beyond Jordan (Bethabara) är den officiella dopplatsen där Johannes Döparen döpte bland annat profeten själv.
Målning från den nya kyrkan nere vid Jordanfloden, St George med Elias himlafärd i den brinnande vagnen.
Glömde ta foto vid Döda havet idag men där var vi i alla fall. Och efter lunchen for vi till berget Nebo. Här uppenbarade sig Gud för Moses, precis som på toppen av Sinaiberget när Moses tog emot de tio budorden. På Nebo stod Moses och blev visad israeliternas heliga land. Men den stackarn dog 120 år gammal, innan han ens fick kliva in i landet och det var Nuns son, Joshua, som fick korsa Jordanfloden med israeliterna in i landet.
Du kanske minns sången om Jeriko "Joshua Fought the Battle of Jericho" som man brukade få sjunga i skolan? Jeriko ligger både nära Bethany och berget Nebo. Du kan se stan från båda ställena, faktiskt. Här ovan är dock foto på nya kyrkan som man arbetar för fullt med, och en dörr till ett kloster som låg i närheten av berget.
Här har du historien o Joshua och Jeriko förresten, en något underhållande sådan.
Här har du historien o Joshua och Jeriko förresten, en något underhållande sådan.
Vi åkte till hotellet med våra blöta badkläder efter utflyktsdagens slut, för att därefter åka ner till bazarkvarteren i Balad (gamla stan). Vi var inne på matmarknaden bland annat och jag kollade sedan in abayor. Skulle behöva ha ett par till.
Och jag hittade en som jag köpte för 15 dinarer (drgyt 150 spänn). Fast när jag kom tillbaka till Sverige kände jag inte att jag ville använda den så den hamnade hos Myrorna.
Jag tyckte jag skulle ha matchande higab till abayan och jag fick hjälp av säljaren att få ihop det så här fint. Efter ett par timmar i souken kändes det nog för dom flesta och vi delade taxi hem, åt middag och gick sedan och packade. Imorgon skulle vi förflytta oss helt söderut med Petra som slutdestination.
14 november - Utflykt i norra Jordanien
Många blogginlägg har det blivit från Jordanien så ni vet ju redan en massa om platserna. Jag har försökt hitta lite nya grejer att berätta och hoppas väl kunna ge er något ni inte riktigt visste och i korta ordalag.
Morgonen startade med en bussresa upp till fästningen i Ajloun som byggdes 1184-85 av Izz al-Din Usama, befälhavare och brorson till Salah ad-Din al-Ayyubi (mer känd som Saladin). Dom som vaktade där hade i uppdrag att skydda landet från korsriddarna. Men inte bara det. Här fanns gott om attraktiva järngruvor och dom tre huvudkaravanvägarna mellan södra Jordanien och Syrien möttes här i Wadi Kufranjah, Wadi Rajeb och Wadi al-Yabes. Och från utkikstornet har man 360 graders sikt. Spännande plats.
Morgonen startade med en bussresa upp till fästningen i Ajloun som byggdes 1184-85 av Izz al-Din Usama, befälhavare och brorson till Salah ad-Din al-Ayyubi (mer känd som Saladin). Dom som vaktade där hade i uppdrag att skydda landet från korsriddarna. Men inte bara det. Här fanns gott om attraktiva järngruvor och dom tre huvudkaravanvägarna mellan södra Jordanien och Syrien möttes här i Wadi Kufranjah, Wadi Rajeb och Wadi al-Yabes. Och från utkikstornet har man 360 graders sikt. Spännande plats.
Jag gillar det här lilla fortet. En favorit, faktiskt.
Från Ajloun förflyttade vi oss till Jerash, en av romarnas tio handelsstäder, Decapolis. Den kraftig jordbävningen år 749 förstörde stora delar av antika Jerash och dom efterkommande jordskalven tillsammans med krig och kaos bidrog till ytterligare förstörelse. Ruinerna förblev begravda i jord och sand under hundratals år, tills de upptäcktes 1806 av den tyske upptäckseresande Ulrich Jasper Seetzen. Då bodde inte mycket folk i området. Men sjuttio år senare kom muslimska tjerkesser som emigrerade 1878 till Jordanien från Kaukasus efter det ottomanska-ryska kriget. Ungefär fyrtio år senare kom folk från Syrien och bosatte sig där också. Idag bor det ungefär 50.000 invånare i staden.
Artemistemplets allra heligaste med korintiska kolonner i rosa sandsten. Vackert.
Lunchen åt vi på Artemis som ligger nästgårds, Där blev det som vanligt jordansk mixed grill och de som önskade kunde prova lemon-mint-juicen som passar så bra till mat.
Mätta och belåtna for vi vidare tillbaka till Amman. Nu skulle vi upp till Citadellet och ammoniternas huvudstad Rabbath-Ammon. Platsen ligger på Jebel al-Qala'a, Ammans högsta punkt 850 meter över havet, och är en av världens äldsta kontinuerligt bebodda platser. Dom flesta byggnader som fortfarande är synliga härstammar från romerska, bysantinska och Umayyadernas (muslimsk dynasti) perioder, men man har även hittat rester från kalkolitikum (kopparåldern) till slutet av den tidiga bronsåldern (2 700–1 700 f Kr.). Coolt, eller hur?
Umayyadernas guvernör på 700-talet lät bygga ett palatsområde. Men som jag beskrev ovan kom en kraftig jordbävning år 749 och det mesta förstördes. Det blev sedan aldrig helt uppbyggt igen. Här ser du byggnaden som kallas receptionen. Den är byggd som ett kors, och det är helt enkelt för att det står över en bysantisk kyrka. Kupolen du ser är ny i trä och något man tänker sig att det kunde ha sett ut. Det finns väl vissa tveksamheter bland forskare där men nog passar det rätt bra in, tycker jag.
Nu var utflyktsdagen slut och vi åkte hem till hotellet där det blev middag och horisontalläge. Imorgon blir det religionshistoria för nästan hela slanten - och bad i Döda havet!
13 november - Avresa och inresa
Jag såg inte fram emot att åka med Austrian till Jordanien. Alltså det är inget fel på flyget som sådant, utan mer vad man serverar. Det är nog den tråkigaste flygplansmaten i världen, som jag känner till. Men nu var det med det bolaget vi flyger ner till Jordanien med byte i Wien. Bara att gilla läget, alltså.
Korridoren bort till gaten var jättefint dekorerad med ljusdraperier.
Jag mötte upp och prickade av alla mina gäster vid gaten och så klev vi in för att flyga mot Wien.
På väg till Wien serverades den vanliga frukosten, det vill säga en kanelbulle med kaffe. Som diabetiker blir jag lite stressad av den frukosten. Andra bolag brukar ge en lite macka till frukost. Så himla mycket bättre.
Mellan Wien och Amman serveras alltid en vegetarisk pastarätt. Den brukar bestå, antingen av ost och tomater eller ett par squashbitar. Idag var det med tomater. Lika smaklös och tråkig som vanligt. Idag var efterrätten en vaniljpudding, annars brukar det vara en kaffepudding. Och till detta får man lite frasigt vitt bröd, smör och ett glas vatten. Näe, inte är det någon vinnarmat, inte.
Vi kom fram till Amman, fick våra inresevisum och kunde åka vidare till Cham Palace i Amman. Där checkade vi in, åt gemensam middag och kunde se fram emot morgondagens utflykt till Norra Jordanien!
12 november - Förberett och incheckat
Ännu en dag med avfärd mot Arlanda flygplats. Imorgon tidigt flyger jag till Amman i Jordanien. Allt var väl förberett i studion för tre veckor borta.
Väskorna var packade.
Granen med tomten och en av julklapparna stod redo att ta emot mig när jag kommer den tredje december.
Alla kontakter var avslagna.
Symaskinen ställde jag fram för Milla skulle låna den medan jag var borta.
Benjamin fick sitta i soffan och passa studion åt mig.
När jag sökte två jobb som innefattade arbete från egen fast telefon insåg jag att jag inte hade något telefonjack. När fastighetsskötaren ringde på dörren och levererade gröna påsen, som man startat med i Mjölby, kollade han en kabel som hängde lös i hallen. Det var till telefonen det. Så när jag kommer hem kommer jag ha ett telefonjack. (Tackade nej till jobben sedan men numera har jag fast telefoni via Tre och det känns rätt så bra för nu KAN jag ta sådana jobb om jag vill.)
Väl uppe på Arlanda gick jag bort till Austrian och checkade in bagaget. Lagom mycket i resväskan, eller hur? Transporten gick sedan från hållplats 7 till Ibis Styles där jag hade min övernattning. Väldigt trevligt!
11 november - Packat och klart igen.
Det var dagen för avresa. Nu stod två Jordanienrundresor på tur. Alltid skönt att lämna ett kallt och mörkt Sverige.
Dags att säga farväl till körsbärsträd och måne utanför fönstret.
10 november - Som på nålar
Jag måste ju testa min nya symaskin, för sjutton. Och idag flyttade jag ut min syateljé från klädkammaren till studion. Där la jag ut mitt mönster jag ritade för ett tag sedan, på testtyget och nålade ihop delarna. Och ja, det liknar faktiskt en abaya.
Meningen är att jag ska utgå ifrån mitt mönster till allt möjligt - vida byxor, kjolar, tunikor och blusar och så klänningar då. Sedan får vi se hur det blir med den saken. Men man måste ju ha en vision, vettu!
Provklänningen blev ihopnålad. Det här mönstret ska sedan utvecklas med detaljer. Som den är nu är den "ren".
Och jag testade den ihopnålad. Det var lite sticksigt, kan man säga. Speciellt under armarna. Men provdockans storlek tror jag är bra inställd. Den blir bra att sy efter (hoppas jag). Spännande det här!
9 november - Mikro o julpynt
Vilken rolig dag det blev. Jag hade bestämt med Milla att vi skulle åka till Tornby och sedan få skjuts hem med en mikro jag hade hittat på Rusta och bjuda henne och barnen på lunch. Dessutom skulle granen kläs. Kanske känns tidigt men du förstår jag kommer ju inte hem förrän i början av december och då kände jag att det skulle vara trevligt att komma hem till lite julkänsla.
Jag tog tåget in till Linköping för att träffa Milla och barnen.
Vi var inte bara på Rusta och köpte min mikro. Vi var en sväng på Maxi också.
Det blev lite blandade måltider när vi kom hem till mig. Jag och Elton åt falukorv medan Milla och Naima åt köttfärsås. Och så blev det lite efterrätt dagen till ära. Vaniljglass med färska hallon. Smaskens värre!
Sedan fick jag hjälp med att klä min söta lilla gran av två hjälpredor.
Och se så fint det blev när allt var klar! Nu känns det att julen är på väg på riktigt!
8 november - OTG
Jag sov över hos Jonzon och kunde ta en promenad i arla morgonstund i området. Men sedan bar det av hemåt, minsann.
Morgonpromenad med Jonzon
Idag testade min nya telefons OTG-funktion. Jag lyckades inte få skrivaren att fungera ihop med telefonen men jag är säker på att det handlade om förarfel. Däremot kunde jag koppla in exerna hårddiskar och usb-minne. Suveränt!
Om du inte vet vad OTG är för något har du en liten film om just den funktionen här.
>7 november - Jonzonvakt
Snön ligger kvar stadigt. Men det var ju bara att trotsa vädrets makter och åka hem till Jonzon. Han och jag skulle kompa idag, då Per skulle på julfest med jobbet.
Jonzon brukar vara en frusen kille men idag var det inte så förtvivlat kallt, trots att snön låg kvar. Han sprang omkring glatt som vanligt.
6 november - Influensavaccin - check
Inte roligt alls, men jag vaknade till ett område täckt av snö. Men så måste man ju se det positivt ändå. För jag måste medge att körsbärsträdet var rätt fint där det stod utanför fönstret.
Idag var första dagen för vaccinationer med influensvaccin på Mantorps vårdcentral. Det hade jag bestämt för länge sedan att jag skulle investera pengar i och ta. Jag kan inte ta risken att bli liggande. Som företagare gäller det att vara på benen för jämnan. Inga uppdrag - inga pengar. Så enkelt är det. Och då får man göra vad man kan.
Nästa vaccination på schemat är mot lunginflammation, något jag definitivt inte har lust att få igen. Att ligga i först en bakteriell och därefter en baserad på virus var allt annat än kul i våras. Tid är bokad för detta redan.
Nöjd och belåten spatserade jag hemåt med en kropp innehållande dom viktigaste av virusstammarna som cirkulerar i världen och som förväntas nå Europa under vinterhalvåret.
5 november - Streaming
Sedan Per satte upp min tavellist till stereon har den liksom bara stått där. Så dumt! Men idag satte jag i min nya vita strömkabeln och kopplade ihop mobilen med stereon. Jepp, jag kan streama min musik hur enkelt som helst via panasonic-appen.
Det kändes jättebra att kunna lyssna på min musik i vettiga högtalare! Och ja, jag har tv:n på samtidigt. Här är tv, stereo och dator på mest hela tiden, faktiskt. Jag får nästan lock för öronen när det är tyst hahaha
4 november - Nya mobilen, THL 5000
Nu så! Nu har jag fått min telefon med dubbla SIM-kortsplatser och OTG-funktion. Så himla spännande!. Den skall testas i Jordanien, absolut. Idag blev det bara uppackning och laddning men det var roligt bara det.
Tyckte att den här skärmbilden var fin så den fick det bli. Men skärmen känns stor. Det är största displayen jag har haft på en telefon, 5 tum. Men det kan man nog vänja sig vid, vill jag tro.
3 november - Frukostmöte
Dags för en tradition som startade, ja, det är väl något år sedan. Gittan kunde dock inte vara med men Alice och jag träffades över en frukost på Scandic City i alla fall. Lika trevligt som vanligt!
Alltid härligt med hotellfrukostar och ännu trevligare med sällskap!
Innan jag vände hemåt igen gick jag till leksaksaffärer och hämtade kataloger. Jag och mina barn satt inför varje jul med katalogerna och pekade på saker vi önskade oss. Nu är det dags för barnbarnen att göra samma sak, tycker jag.
2 november - Veckohandling
Igår blev det inte mycket gjort, tycker jag. Men idag hade jag inget val, om jag inte ville svälta, än att ta mig till en mataffär. Det blev en promenad till Citygross under en grå himmel.
Min lilla shoppingvagn och jag tog en promenad till Citygross.
Där hittade jag intressanta julgranskulor. Vad säg som en groda? Eller en uggla? Kändes inte speciellt jullikt.
Konstaterade också att man inte behöver gå till systemet för att köpa det här alkoholfria och goda ölet. Visserligen en krona dyrare men det kan det ju vara värt för att slippa åka till Mjölby eller Linköping.
Det blev lite mys framför tv:n. Plockade ner mina ljushållare och nog kommer dom passa bra i juletid!
31 oktober - Tillbaka i Sverige
Taxin kom och hämtade på utsatt tid utanför hotellet och i regnet kunde jag ta farväl av Istanbul och Turkiet. Nu var min upptäcksresa slut.
Liksom min transfer till flygplatsen och flyget från Istanbul till Arlanda, gick tågen till Mantorp enligt tidtabell och jag kunde komma hem till min studio på kvällen.
Där väntade lite ostbågar och rosévin på mig och det fick avsluta den här dagen. Nu hade jag några dagar hemma innan det var dags att ladda om för Jordanien.
30 oktober - Grand Bazaar i ösregn
Och regnet det vara öste ner. Från mitt i natten och hela dagen faktiskt. Inte roligt alls. Men jag kom dit i alla fall - i taxi tillsammans med en muslimsk ung kvinna som var gäst på hotellet och som visade sig vara svensk. Men ingen av oss hittade något att köpa så faktum är att vi bara åt lunch och strosade runt och konstaterade att Grand Baazar inte var vad vi hade föreställt oss. Mycket grejer fanns det, men inget som man inte kunde leva utan. Det finns roligare bazarer i världen, helt klart!
Det regnade fortfarande när vi kände oss klara att gå hem. Vi gick bort till taxistationen. Men det visade sig att vägar var avstängda för kvällens firande och alla sa att vi bodde ju jättenära, varför gick vi inte. Så vi trotsade regnet och vandrade tillbaka till hotellet. Och det visade sig vara väldigt nära. Tog väl tio minuter att gå, men det visste vi ju inte när vi skulle dit :)
29 oktober - Utflykt i Sultanahmet
Jag fick äta frukost tidigt och på rummet. De serverade inte frukosten förrän kl 8 och då var ja ute ur huset för länge sedan. Idag skulle jag ju på utflykt i Istanbul. Här är bilderna från dagen som bjöd på uppehåll.
Den blå moskén
Så kallas moskén men egentligen heter den Sultan Ahmed-moskén. Den är byggd i blå keramikplattor från Iznik, därav namnet. Moskén lät byggas av den osmanske sultanen Ahmed I mellan 1609 och 1616 för att bekräfta ottomanska makten, och arkitekturen är delvis inspirerad av Hagia Sofia som ligger mitt emot. Byggnaden är imponerande och anses vara den sista stora moskén i klassiska perioden i islamisk arkitektur med en huvudkupol, sex minareter och åtta sekundära kupoler. Här är lite bilder från besöket. Och eftersom vi startade så sent (08.00) var det fullt med folk överallt hela dagen. Inte riktigt mitt favvoupplägg, helt klart. Men nu var det ju inte jag som bestämde.
Så kallas moskén men egentligen heter den Sultan Ahmed-moskén. Den är byggd i blå keramikplattor från Iznik, därav namnet. Moskén lät byggas av den osmanske sultanen Ahmed I mellan 1609 och 1616 för att bekräfta ottomanska makten, och arkitekturen är delvis inspirerad av Hagia Sofia som ligger mitt emot. Byggnaden är imponerande och anses vara den sista stora moskén i klassiska perioden i islamisk arkitektur med en huvudkupol, sex minareter och åtta sekundära kupoler. Här är lite bilder från besöket. Och eftersom vi startade så sent (08.00) var det fullt med folk överallt hela dagen. Inte riktigt mitt favvoupplägg, helt klart. Men nu var det ju inte jag som bestämde.
Från Den blå moskén förflyttade vi tvärs över parken och besökte...
Hagia Sofia
Den första kyrkan på platsen byggdes under Konstantinus II regeringstid och invigdes år 360. Den andra beordrades av Theodosius II och invigdes år 415. Båda kyrkorna brann dock ner i olika krig/uppror. Ursprunget som vi kan se delar av idag, en basilika, lät uppföras av bysantiske kejsaren Justinianus I mellan åren 532–537.
Kuriosa: Efter erövringen av Konstantinopel under fjärde korståget plundrades kyrkan av korsriddarna innan de krönte sin egen Balduin I av Konstantinopel där. Han var den framstående ledaren under det misslyckade korståget där korsfararna kom överens om att dela upp bysantiska territoriet och han var den som grundade det s k latinska riket.
Hagia Sofia byggdes om till moské 1453 och det förblev världens största katedral i nästan tusen år, fram till Sevilla Cathedral stod färdig 1520. Det fungerade som moské fram till 1931. Då stängdes den, började renoveras och öppnade igen 1935, då som ett museum efter beslut av Kemal Atatürk, himself. Här är bilder från mitt besök där.
Vi lämnade Hagia Sofia och gick ner till bussen som skulle ta oss till modevisningen av skinn. Lite bilder på promenaden ner till parkeringen kanske kan passa?
Ingången till Topkapipalatset fick vi bara se. Men vi skulle tillbaka dit efter lunch fick vi reda på.
Det var en trevlig show i lokalen nedan, men alldeles för dyra grejer för min plånbok. Att hosta upp 12000 spänn för en aldrig så läcker jacka är liksom två månaders budget för egen del så det finns så klart inte på kartan.
Vi fortsatte sedan till Lilla Hagia Sofia. Den har lite samma historia som den stora moskén med Justianus I som byggde den och att den konverterade till moské. Den fungerade även som skola (Madrasa). Den var lite söt, tyckte jag.
Vi fortsatte med lunch och tillbaka till Topkapipalatset där jag hade planerat hälsa på profeten Muhammeds skägg.
Det var en hel del vakter i palatsen. Inte så konstigt med tanke på alla dyrgriper som finns här.
Här inne låg reliker från profeten Muhammed och hit var det absolut längst kö, kan jag berätta.
Ja, det var en trevlig utflyktsdag även om solen lyste med sin frånvaro. Min personliga favorit måste bli Hagia Sofia. Är det någon moské jag kan tänka mig att kika på mer och längre, så är det den. Blå moskén var lite för kall och steril för min smak plus att det var hysteriskt mycket folk och fick springa igenom.
Topkapipalatset var ett stort område och ville man in och se saker i dom olika rummen var det kö och väl inne var det trängsel och man kunde inte se så bra. Jag blev nästan stressad där inne.
När jag kände mig nöjd med besöket där, gick jag ner och tog en latte på terassen och tittade ut över den asiatiska sidan av Istanbul, och ursprunget till Konstantinopel. Om jag väljer att åka tillbaka till Istanbul blir det mitt projekt. Imorgon planerade jag att ta mig till Grand Bazaar som var stängd idag p g a nationaldagsfirande (som jag inte såg något av. Det var märkligt lugnt). Har hört så mycket om det och planerade att göra ett och annat fynd där, minsann.
När jag kände mig nöjd med besöket där, gick jag ner och tog en latte på terassen och tittade ut över den asiatiska sidan av Istanbul, och ursprunget till Konstantinopel. Om jag väljer att åka tillbaka till Istanbul blir det mitt projekt. Imorgon planerade jag att ta mig till Grand Bazaar som var stängd idag p g a nationaldagsfirande (som jag inte såg något av. Det var märkligt lugnt). Har hört så mycket om det och planerade att göra ett och annat fynd där, minsann.
