14 november - Utflykt i norra Jordanien
Många blogginlägg har det blivit från Jordanien så ni vet ju redan en massa om platserna. Jag har försökt hitta lite nya grejer att berätta och hoppas väl kunna ge er något ni inte riktigt visste och i korta ordalag.
Morgonen startade med en bussresa upp till fästningen i Ajloun som byggdes 1184-85 av Izz al-Din Usama, befälhavare och brorson till Salah ad-Din al-Ayyubi (mer känd som Saladin). Dom som vaktade där hade i uppdrag att skydda landet från korsriddarna. Men inte bara det. Här fanns gott om attraktiva järngruvor och dom tre huvudkaravanvägarna mellan södra Jordanien och Syrien möttes här i Wadi Kufranjah, Wadi Rajeb och Wadi al-Yabes. Och från utkikstornet har man 360 graders sikt. Spännande plats.
Morgonen startade med en bussresa upp till fästningen i Ajloun som byggdes 1184-85 av Izz al-Din Usama, befälhavare och brorson till Salah ad-Din al-Ayyubi (mer känd som Saladin). Dom som vaktade där hade i uppdrag att skydda landet från korsriddarna. Men inte bara det. Här fanns gott om attraktiva järngruvor och dom tre huvudkaravanvägarna mellan södra Jordanien och Syrien möttes här i Wadi Kufranjah, Wadi Rajeb och Wadi al-Yabes. Och från utkikstornet har man 360 graders sikt. Spännande plats.
Jag gillar det här lilla fortet. En favorit, faktiskt.
Från Ajloun förflyttade vi oss till Jerash, en av romarnas tio handelsstäder, Decapolis. Den kraftig jordbävningen år 749 förstörde stora delar av antika Jerash och dom efterkommande jordskalven tillsammans med krig och kaos bidrog till ytterligare förstörelse. Ruinerna förblev begravda i jord och sand under hundratals år, tills de upptäcktes 1806 av den tyske upptäckseresande Ulrich Jasper Seetzen. Då bodde inte mycket folk i området. Men sjuttio år senare kom muslimska tjerkesser som emigrerade 1878 till Jordanien från Kaukasus efter det ottomanska-ryska kriget. Ungefär fyrtio år senare kom folk från Syrien och bosatte sig där också. Idag bor det ungefär 50.000 invånare i staden.
Artemistemplets allra heligaste med korintiska kolonner i rosa sandsten. Vackert.
Lunchen åt vi på Artemis som ligger nästgårds, Där blev det som vanligt jordansk mixed grill och de som önskade kunde prova lemon-mint-juicen som passar så bra till mat.
Mätta och belåtna for vi vidare tillbaka till Amman. Nu skulle vi upp till Citadellet och ammoniternas huvudstad Rabbath-Ammon. Platsen ligger på Jebel al-Qala'a, Ammans högsta punkt 850 meter över havet, och är en av världens äldsta kontinuerligt bebodda platser. Dom flesta byggnader som fortfarande är synliga härstammar från romerska, bysantinska och Umayyadernas (muslimsk dynasti) perioder, men man har även hittat rester från kalkolitikum (kopparåldern) till slutet av den tidiga bronsåldern (2 700–1 700 f Kr.). Coolt, eller hur?
Umayyadernas guvernör på 700-talet lät bygga ett palatsområde. Men som jag beskrev ovan kom en kraftig jordbävning år 749 och det mesta förstördes. Det blev sedan aldrig helt uppbyggt igen. Här ser du byggnaden som kallas receptionen. Den är byggd som ett kors, och det är helt enkelt för att det står över en bysantisk kyrka. Kupolen du ser är ny i trä och något man tänker sig att det kunde ha sett ut. Det finns väl vissa tveksamheter bland forskare där men nog passar det rätt bra in, tycker jag.
Nu var utflyktsdagen slut och vi åkte hem till hotellet där det blev middag och horisontalläge. Imorgon blir det religionshistoria för nästan hela slanten - och bad i Döda havet!
Kommentarer
Trackback
