22 augusti - Äventyr i Kolmården
Den här helgen blir det utan tvekan två inlägg. Du förstår straxt varför.
Först levererade jag en resväska som Milla skulle låna av mig. Därefter bar det av till Gottfridsberg och upphämtning av Martina, Chrille, Albin och Simon. Nu skulle vi ta en heldag på Kolmården, något vi alla har sett fram emot sedan vi bestämde oss i våras.
Jag och Simon hade gott om plats medan de andra fick trängas. Men vad gör det när man har något kul att se fram emot?
Jag hade köpt biljetter i förväg, både till parken och till Life-uppvisningen i Delfinariet. Det kändes som en riktigt bra idé och kom att visa sig vara det också eftersom vi slapp köa in. Den enda kön vi upplevde idag var den till linbanan. Den var 40 minuter lång och efter att ha plussat på 30 minuters färd hade vi tyvärr bränt så mycket tid att det inte blev någon tid över direkt till Bamses värld (som vi medvetet hade lämnat till sist för att inte fastna där. En missräkning förstås...) Men här är bilder från dagen och det blev MÅNGA. Mina är blandade med Martinas. De som hon har tagit har jag skrivit hennes namn under.
Vi kom straxt efter tio och det blev kö in.
Båda barnen fick varsitt armband med namn och telefonnummer till mig. Och efter att det var gjort, trampade vi iväg upp för backen. (Chrille var barnvagnsansvarig i varenda backe vi gick. Både upp som ner. Utan honom hade vi haft det kämpigt, kan jag säga.) Vargarna gömde sig så vi var lite rädda att det var för soligt och varmt för djuren idag. Men se det stämde inte alls.
Vi kom straxt efter tio och det blev kö in.
Båda barnen fick varsitt armband med namn och telefonnummer till mig. Och efter att det var gjort, trampade vi iväg upp för backen. (Chrille var barnvagnsansvarig i varenda backe vi gick. Både upp som ner. Utan honom hade vi haft det kämpigt, kan jag säga.) Vargarna gömde sig så vi var lite rädda att det var för soligt och varmt för djuren idag. Men se det stämde inte alls.
Två av vildsvinen bar grenar och byggde bon. Kanske var det kultingar på G?
Foto: Martina Axelsson
Foto: Martina Axelsson
Vattensköldpaddor njöt av solskenet och det var de inte ensamma om. Alltså, jag vill inte säga att jag är negativ vad det gäller det svenska vädret men okej, jag hade packat ner regnponcho och dunjacka - något som blev föremål för en och annan kommentar under dagen. Men hallå, om jag inte hade packat ner det hade det G.A.R.A.N.T.E.R.A.T blivit oväder fattardula!
Det var en duktig sköldis som kunde vända på sig snabbt
Albin och jag gick in och klappade den jättefina ormen. Roligt med en modig kille! Jag tror att det måste bli Kolmårdens Tropicarium nästa gång...
Deppig Björn eller bara njuter av svalkande bad? Svårt att avgöra. Det såg något oroväckande ut, tyckte jag.
Järven låg och vilade sig
Det fanns många djur att titta på till alla förtjusning.
Även en Sorgmantel (Nymphalis antiopa) får pryda detta blogginlägg.
Hängbuksvin gick omkring och nosade i backen.
Mamma och jag ringde varann 5-6 gånger under dagen. Hon, Björn och Björns barn och barnbarn var på Kolmården samtidigt och vi försökte få ihop en träff - men det var ju hopplöst. Vi var aldrig på samma ställe utan mer i olika ändar hela tiden. Jag och mitt sällskap misstänkte att de sprang igenom parken...
Foto: Martina Axelsson
På Barnens lantgård kommer man nära getterna och får klappa. Lite läskigt var det allt, tyckte de små som helst höll säkerhetsavstånd.
Vi lunchade på Safari vid halv tolv. De har bästa utsikten av alla restaurangerna i parken och de serverar typ husmansbuffé med två rätter och valen funkade bra för oss alla. Det var nästan inget folk när vi kom men fullsatt när vi gick. Vår tanke med tidig lunch var att spara lite tid. Kl 14 hade vi platsbiljett till delfinshowen och ville hinna med lite annat före det.
Emu, släkt med strutsen och är Australiens nationalfågel.
Även lamor blir kissnödiga
Tigern är ett mäktigt kattdjur som vi alla gillar. Vi fick se en som smög på sin kompis som kom spatserade över vattnet.
Gillar gäspbilden. Foto: Martina Axelsson
En asiatisk vildhund (Dhole) låg och sov.
Mer vildhund. Foto: Martina Axelsson
Från vildhundar till sälar och sjölejon. De hade precis avslutat showen och var lite trötta.
Vi gick in till delfinernas vilorum. Där fick vi se även den lille.
Foto: Martina Axelsson
De hade utvecklat Life-showen ännu mer i år. Det var lite nytt sedan Albin och jag var faktiskt. Jättebra show med delfiner som nog har det rätt så kul med sina tränare.
Foto: Martina Axelsson
Efter showen fick det bli Slush, Milkshake och lyckohjul (utan lycka dessvärre).
Vi hade ju bestämt oss för att åka linbanan. Så trots att vi fick veta att kön var 40 minuter lång så ställde vi oss. Och eftersom kön rör sig hela tiden så går tiden ändå rätt så fort även för små människor som hittade sätt att roa sig både i famn och på marken.
Tror vi fick se alla djuren under vår färd, faktiskt.
Precis som förra gången vi har här, tog vi en glasspaus vid aporna.
Underbara bilder på våra närmaste kusiner schimpanserna. Det var svårt att välja bara ett par...
Efter glass och apor hade klockan hunnit bli straxt efter halv fem - och Kolmården stänger fem. Så vi började gå mot utgången och passerade savannen där man tog in djuren för natten.
Kameler gjorde sällskap genom porten in till natthärbärget som hör till Savannen.
Noshörningarna var inte intresserad av att gå in den här kvällen.
Och från Savannen tvärade Albin och Martina genom Kulmården vidare mot Bamses värld där vi allihop åtminstone kunde titta på Bamses värld. Vi bestämde att nästa gång skulle det bli Bamses värld och Kulmården en hel dag!
Bamses hus
Farmors hus
Våra fina vildhundar, vargarna.
Den här coola killen fick ett par solglasögon på vägen ut.
Ja, mamman köpte ett par till sig själv också.
Tror vi fick se alla djuren under vår färd, faktiskt.
Precis som förra gången vi har här, tog vi en glasspaus vid aporna.
Foto: Martina Axelsson
Notera gärna det gröna röret i första gibbons hand (översta bilden) som snart hamnar i mammans hand. Det är service det!
Foto:Martina Axelsson
Efter glass och apor hade klockan hunnit bli straxt efter halv fem - och Kolmården stänger fem. Så vi började gå mot utgången och passerade savannen där man tog in djuren för natten.
Kameler gjorde sällskap genom porten in till natthärbärget som hör till Savannen.
Noshörningarna var inte intresserad av att gå in den här kvällen.
Och från Savannen tvärade Albin och Martina genom Kulmården vidare mot Bamses värld där vi allihop åtminstone kunde titta på Bamses värld. Vi bestämde att nästa gång skulle det bli Bamses värld och Kulmården en hel dag!
Bamses hus
Farmors hus
Och min favorit: Skalmans hus med mat- och sovklockan!
Innan vi nådde utgången hade vi privilegiet att få se vargarna som hade gömt sig på morgonen när vi kom.
Våra fina vildhundar, vargarna.
Den här coola killen fick ett par solglasögon på vägen ut.
Ja, mamman köpte ett par till sig själv också.
Så var då Kolmårdsdagen slut. Vi tog gamla vägen hem längs med Bråviken och sedan vidare mot Linköping. Bilen fick sedan följa med till Mantorp för att lämnas söndagförmiddag. Kändes rätt bra, du!
Jag har haft funderingar på att skaffa årskort och efter idag har jag bestämt mig att det blir ett. Fotonörden i mig "behöver" ett, känner jag. Om du vill göra mig sällskap är det bara att hojta till :)
Jag har haft funderingar på att skaffa årskort och efter idag har jag bestämt mig att det blir ett. Fotonörden i mig "behöver" ett, känner jag. Om du vill göra mig sällskap är det bara att hojta till :)
17-21 augusti med Prioriteringar
17 augusti Det finns hopp
Ännu en måndag avverkad. Den nya tidtabellen från Östgötatrafiken hade inte ändrats något för egen del så pendel och bussanslutning gick som vanligt både till och från jobbet, det vill säga med en hel del inställda tågturer.
Ännu en måndag avverkad. Den nya tidtabellen från Östgötatrafiken hade inte ändrats något för egen del så pendel och bussanslutning gick som vanligt både till och från jobbet, det vill säga med en hel del inställda tågturer.
Hurra! Jag får uppleva ännu en måndag!
Hittade den här "braiga" lappen som någon hade tejpat upp i gångtunneln. Precis så försöker jag leva mitt liv. Man kan och hinner allt man vill! Det handlar bara om prioriteringar - och det var högaktuellt för egen del ju.
18 augusti Prioriterar
Tisdagen kom och med en ännu en dag i solsken. Fast folk får påstå vad de vill om årstiden. För mig är hösten definitivt här. Löven faller INTE på sommaren - om det inte är extrem torka och det kan vi väl inte säga att det har varit i år direkt ;)
Efter jobbet hade Martina och jag bestämt att vi skulle ses på Linköpings Street market. Det var några år sedan jag var där och mindes det som en stor och trevlig matmarknad med även lite andra marknadsstånd.
Det var en disig morgon som jag omfamnade jämte detta träd.
Den där marknaden var ju en flopp. Den stora marknaden jag mindes, när vi käkade krokodil och känguru hade krympt radikalt. Det tog oss typ en tio minuter att gå igenom, om man inte ska räkna in stoppet när vi träffade Tobbe på nattleveransen.se. Och tivolit var stängt så näe, det var inte mycket att ha.
Vi skiljdes åt vid Konserthuset, där jag vände ner mot stationen. Tyvärr missade jag tåget precis så jag passade på att gå ner till Stångån en sväng för att fördriva tiden tills nästa tåg skulle gå. Det fick bli avslutningen på den här dagen.
20 augusti Återbäring
Idag kontaterade jag att återbärningen från refunder.se och appen Earndit hade kommit in på kontona. Himla roligt det där!
Undrade var korna hade tagit vägen som betat i hagarna i Mjärdevi. De hade kanske flyttat för hösten?
Gillade skylten på parkeringsautomaten vid Soldathemmet och ankdammen: Det blir ju Pank-dammen!
Efter XL motiverade jag sällskapet att besöka Ica Maxi för att handla eftersom jag behövde handla och tänkte slippa åka tillbaka.
De har roliga vagnar på Maxi
18 augusti Prioriterar
Tisdagen kom och med en ännu en dag i solsken. Fast folk får påstå vad de vill om årstiden. För mig är hösten definitivt här. Löven faller INTE på sommaren - om det inte är extrem torka och det kan vi väl inte säga att det har varit i år direkt ;)
19 augusti Streetmarket...
Efter jobbet hade Martina och jag bestämt att vi skulle ses på Linköpings Street market. Det var några år sedan jag var där och mindes det som en stor och trevlig matmarknad med även lite andra marknadsstånd.
Det var en disig morgon som jag omfamnade jämte detta träd.
Den där marknaden var ju en flopp. Den stora marknaden jag mindes, när vi käkade krokodil och känguru hade krympt radikalt. Det tog oss typ en tio minuter att gå igenom, om man inte ska räkna in stoppet när vi träffade Tobbe på nattleveransen.se. Och tivolit var stängt så näe, det var inte mycket att ha.
Men det är ju alltid kul att se barn och barnbarn, var det än är :)
Vi skiljdes åt vid Konserthuset, där jag vände ner mot stationen. Tyvärr missade jag tåget precis så jag passade på att gå ner till Stångån en sväng för att fördriva tiden tills nästa tåg skulle gå. Det fick bli avslutningen på den här dagen.
20 augusti Återbäring
Idag kontaterade jag att återbärningen från refunder.se och appen Earndit hade kommit in på kontona. Himla roligt det där!
21 augusti Sko och hjälm
Fick nys om att Milla skulle till XXL på eftermiddagen, så jag hakade på där efter en rolig dag på mitt jobb.
Fick nys om att Milla skulle till XXL på eftermiddagen, så jag hakade på där efter en rolig dag på mitt jobb.
Undrade var korna hade tagit vägen som betat i hagarna i Mjärdevi. De hade kanske flyttat för hösten?
Jag tog bussen till US och gick därifrån ner till stan där jag mötte upp Milla och Elton. Det som stod på inköpslistan var nämligen gympaskor till honom. Milla passade på att prova ridhjälm eftersom hon har tagit ett återfall och börjar rida igen.
Gillade skylten på parkeringsautomaten vid Soldathemmet och ankdammen: Det blir ju Pank-dammen!
Efter XL motiverade jag sällskapet att besöka Ica Maxi för att handla eftersom jag behövde handla och tänkte slippa åka tillbaka.
De har roliga vagnar på Maxi
Istället för att ta tåget hem, tog jag över bilen. Imorgon skulle nämligen Martina, Chrille, Albin och Simon trängas där för att åka till Kolmården med mig. En väl använd lördag, eller hur!?
15-16 augusti Helg och 10 dagar kvar
15 augusti med jobb och tvätt
Förmiddagen ägnade jag på Teknikringen. Och eftersom det inte går några bussar till Vikingstad på helgerna blev det en tur ner till Resecentrum för att vänta på pendeln.
Ännu en snoddlös dag med långt hår i blåst.
Efter att ha tvättat blev det ett glas rosé (Spring Village) och en tapastallrik bestående av soltorkad tomat, brie, mjölkost och salami. Inte dumt alls!
Idag är det bara 10 dagar kvar tills jag åker till Teneriffa. Känns något overkligt. Man borde väl kanske fundera på att lägga fram grejer till resväskan då?
16 augusti
Först kalas hos Naima som fyllde tre år. Det blev en hel del Frozen och Kitty i samlingen.
Fick skjuts av mamma och Björn till Hovetorpsgatan efter kalaset. Det var dags att kolla en lägenhetsomgivning igen. Denna gång i Österberga. Det var en etta på nedre botten med altan för straxt under 3000. Okej, en tusenlapp mer än jag ger nu och dessvärre inflyttning redan 1 september något som kunde göra att jag hade tre dubble hyror framför mig. Men man måste ju ge det en chans.
Huset byggdes samma år som jag föddes (1962) och var en del av det så kallade Miljonprogrammet. För dig som inte var med när det var aktuellt så handlade det om socialdemokraternas mål, att på tio år bygga en miljon bostäder för att avhjälpa den akuta bostadsbristen, avskaffa trångboddheten och höja bostadsstandarden. Det är sedan dess ett uttryck för svensk bostads- och byggnadspolitik åren 1964-75. Tyvärr följdes bostadsbristen av överskott, så 70-talet blev tungt när den här typen av områden fylldes av tomma lägenheter, vandalisering och sociala problem och därmed fick dåliga rykten. I Linköping är Berga, Ryd och Skäggetorp tre områden av den här typen där ryktena fortfarande hänger i sig tyvärr. (Ekholmen, som också var en del av Miljonprogrammet, ligger nog lite bättre till upplever jag.)
Vore ju inte så dumt med altan så klart.
Vandrade runt lite i området och gick sedan ner till Resecentrum. Till stan tog det typ 25 minuter att gå.
Berga var en lantegendom och här ser du huvudbyggnaden från 1800-talet. Den kallas för Berga slott och inhyser idag områdets fritidsgård.
Berga centrum med Ica Supermarket - perfekt för Ica-kortet!
Vandrade längs Tinnerbäcken och jag får erkänna att jag har snöat in på det där med att bo nära vatten.
Efter att ha passerat vattentornet gick jag Bergdalsgatan ner, vidare förbi Folkungavallen och från Tinnerbäcksbadet tog jag bussen ner till stationen för att åka hem. En klart trevlig promenad men att flytta till den aktuella lägenheten tål att tänka på...
10-14 augusti med röd fåtölj, bokföring, teater och beslut
10 augusti
En solig och varm morgon som bestod av promenad och jobb.
Idag var sista dagen för att lämna intresseanmälan för Ulvåsavägen 4C. Bestämde mig för att tacka Ja till den osedd eftersom den hade samma planlösning som den på 8:an. Men även den här gången stod jag långt ner på listan...
Men någonting kul uppenbarade sig. På Blocket. Har länge tänkt köpa till en fåtölj. Men så har jag ju en röd soffa och den måste ju matchas så det finns en del begränsningar. Hade hittat en i perfekt färg på IKEA och som ser ut att vara släkt med soffan, men den skulle ta för mycket plats.
Av en händelse gick jag ut på Blocket idag och hittade en lite nättare röd snurrfåtölj! På bilden såg den ut att vara ton i ton och jag ringde direkt. Den fanns kvar och imorgon ska jag åka och titta på den. Jag hyser hopp!
Kvällen avslutades sedan med Windows 10-installation. Har varit nöjd med 8:an men den här borde väl vara ännu bättre, antar jag. Vi får se vad jag tycker.
11 augusti
Jobbade kort dag och idag blev jag klart förvånad när jag fick se att lamporna var tända på väg in till stan, då var klockan 14.30. Att de var tända för att man åker och kontrollerar att alla lampor fungerar innan hösten och vintern, föresvävade mig inte förrän Maggan och Pella påminde mig. Jag tänkte mest på att hösten hela tiden gör sig påmind på olika sätt :)
Jobbade kort dag och idag blev jag klart förvånad när jag fick se att lamporna var tända på väg in till stan, då var klockan 14.30. Att de var tända för att man åker och kontrollerar att alla lampor fungerar innan hösten och vintern, föresvävade mig inte förrän Maggan och Pella påminde mig. Jag tänkte mest på att hösten hela tiden gör sig påmind på olika sätt :)
Efter jobbet hade jag gott om tid att hämta bilen hos Milla. Jag kände på mig att fåtöljen var precis det jag behövde och ville kunna ta hem den direkt. För säkerhets skull hade jag klippt bort en bit från klädseln i ena sittkudden för att vara hundra säker på att den matchade. Och visst gjorde den det. Så efter att ha langat över en hundring baxades den in i bagaget för att fortsätta sin flytt från Oslo till Ånestad, vidare till Mantorp!
Det blev fullt i bagaget av en härligt röd IKEA-fåtölj vid namn Malung.
Men fattar du hur perfekt det blev?!
Om jag blir trött på att sitta...
... lägger jag mig bara ner
12 augusti.
Lämnade bilen på morgonen och tog sedan bussen från gamla fängelsemuren till jobbet.
På eftermiddagen hade jag bestämt med Susanne på Kontortjänst. Vi skulle gå igenom min momsdeklaration som jag skulle göra själv från och med nu. Så med kaffekoppen i handen fick jag instruktioner. Men fy för att sitta med bokföring. Det är verkligen inte kul...
Fick med mig bokföringen för 2015. De andra åren får jag hämta en annan dag. Papper väger och det blev lite tungt.
13 juli
Efter en helt vanlig morgon blev det promenix och arbetsdag.
Men eftermiddagen blev lite speciell. Jag, Milla och Martina hade bestämt oss för att ta med barnen för att gå på teater i Gamla Linköping där man visade Pettson och Findus. Man har flyttat teatern som var i Folkets park dit, så numera var det ingen utomhusteater. Inte för att det hade någon betydelse idag direkt, eftersom det var fullt solsken. Men om det hade regnat hade det definitivt varit en tillgång med tak.
Det var ett jätteproffsigt teaterspel av Globengruppen (i samarbete med NBV). Jättekul att se. En av hönorna var dessutom Tina, en av mina danselever från forna tider på linjedansgolvet. Hon har huvudrollen i kaférevyn som teatergruppen sätter upp.
Slår ett slag för en rolig eftermiddag!
14 augusti
En otroligt rolig dag. Om du minns så fick jag tips från kollegan Kjell förra veckan, om en Engelskakurs på halvfart här i Linköping. Sökte ju den men trodde nog att eftersom jag gjorde en så sen anmälan, skulle jag inte ha en chans. Men se där hade jag fel! För idag blev jag antagen.
Så plötsligt sitter jag här med tre antagningsbesked: Engelskan, Retoriken och Presentationstekniken.
Nu sitter jag här med beslutsångest. Läsa allt? Läsa lite?
Slår ett slag för en rolig eftermiddag!
14 augusti
En otroligt rolig dag. Om du minns så fick jag tips från kollegan Kjell förra veckan, om en Engelskakurs på halvfart här i Linköping. Sökte ju den men trodde nog att eftersom jag gjorde en så sen anmälan, skulle jag inte ha en chans. Men se där hade jag fel! För idag blev jag antagen.
Så plötsligt sitter jag här med tre antagningsbesked: Engelskan, Retoriken och Presentationstekniken.
Nu sitter jag här med beslutsångest. Läsa allt? Läsa lite?
Och så fick jag besked från CSN, att jag får det studiestöd jag sökte för halvtidsstudier. Galet roligt!
Och så var det ju det där med Windows 10 då. Nu har ju ett par dagar förflutit. Kan inte säga att det är stor skillnad mot 8:an. Förutom att jag vaknade en natt över att datorn "skrek" (den står på stand-by) och då hade Chrome kraschat. Kändes ju inte som ett bra tecken. Men det har inte hänt sedan dess och när jag skriver det här har det förflutit 10 dagar sedan istallation, så det var nog något tillfälligt. Vi får se vad framtiden visar.
9 augusti - Stan vi Vättern
Klockan hann bli straxt före elva innan jag styrde stegen mot stationen för att åka mot Vättern. Det blev Motala. Har ju varit där och fotat ett par gånger redan under sommaren, men min idé var att gå från hamnen bort till Varamon längs med vattnet hela vägen.
Sagt och gjort. Med banan och vattenflaska i väskan bar det iväg.
Fint med blåklint i bland de torra axen.
Hade på blåtandheadsetet jag köpte på Tradera. Men nääää, det var värdelöst. Man var tvungen att hålla telefonen en halvmeter ifrån för att det skulle funka. När jag stoppade telefonen i jeansfickan hackade mottagningen och om jag stoppade telefonen i väskan var det helt kört att få något ljud i lurarna. (Mailade Juvelkungen den 17/8 och undrade om det skulle vara så, men har inte fått något svar (22/8)). Har bytt till mitt gamla braiga Sonys MW600 som har toppenmottagning även med en vägg emellan.
Då så, dags för fotokavalkad.
Jag gick från hamnen, under nya bron (600 meter lång är den för kännedom), bort till småbåtshamnen i Tegelviken, vidare mot Råssnäs där det var Bouletävling. Där råkade jag hamna på Korpens Bingopromenad för att plötsligt upptäcka att jag var tillbaka bakom Bouletävlingen efter 45 minuter hehehe. Aja, men det var ju en fin promenad även om det gjorde så mina fötter inte ville gå ända bort till Varamon. För när jag trodde jag var framme och glatt stegade iväg mot stranden, var jag bara i Pariserviken hahaha Ja, då fattade jag beslutet att jag nog fick ta resterande promenad en annan dag och vandrade genom Marieberg upp mot Väster.
Men totalt sett blev det en jättehärlig vandring och utefter vägen stötte jag på fiskmåsar, änder, rådjur och trevliga människor som var ute i det fina vädret. Häng med!
Redan när jag klev in i Marieberg hade jag bestämt mig för att fota mina gamla motalaadresser. Agneshögsgatan (adress 3), Gustavsviksvägen (adress 4) bort till Tegelviksvägen (adress 2) för att sluta på Drottninggatan (adress 1).
Adressen på Agneshögsgatan är numera ett äldreboende och jag kände inte alls igen mig. Tredje våningen var det som gällde här.
Gustavsviksvägen var också mysigare. Det här var Martinas första adress i livet, på nedre botten.
Tegelviksvägens loftgångshus var sig lika. Den lägenheten med kök och liten trädgård är fortfarande den finaste ettan jag har haft. Skulle mycket väl kunna tänka mig en sådan igen.
Och det här huset på Drottninggatan är sig också likt. Sedan jag bodde där har det fixat putsen men i övrigt ser det likadant ut, även gården.
Nu var jag rejält trött i fötterna. Inte så konstigt eftersom det vid det laget hade blivit drygt 20 kilometer i benen. Dessutom var jag hungrig. Tågen gick en gång i timmen så det var vad jag hade att ta hänsyn till. Jag tittade på klockan och konstaterade att om jag hade lust kunde jag stanna i hamnen en stund och käka sen lunch/tidig middag. Och så blev det.
Som du minns åt jag på Wetternmagasinet under tjej-vättern och blev besviken. Så idag satte jag mig på Hamnkrogen och tog deras wienerschnitsel med bea. Schnitseln får godkänt. Tror dock inte att det var hemmaslagen bearnaisesås som jag hade hoppats på. Men latten var riktigt god!
Efter två restaurangbesök i hamnen kan jag konstatera att deras mat inte är det man går dit för, utan mer läget. Nästa motalabesök får jag nog hitta något bättre, känner jag.
Efter två restaurangbesök i hamnen kan jag konstatera att deras mat inte är det man går dit för, utan mer läget. Nästa motalabesök får jag nog hitta något bättre, känner jag.
Att ha långt hår och ingen hårsnodd innebär något av en kamp mot blåsten när man ska sitta i en hamn och äta...
Lämnade Motala bakom mig, nöjd med såväl väder som upplevelser. Ser redan fram emot nästa gång när jag ta mig från Pariserviken till Varamon!
Men först tänker jag mig en annan foto-promenad vid vatten, och det lutar mot Motala ström i Norrköping faktiskt. Får se när jag kan ta det. Det väntar ju en spännande höst med jobb, studier, behandlingar och eventuellt ny flytt. Men man hinner alltid ALLT som är roligt! Det handlar som vanligt om att prioritera, planera och genomföra. Lätt som en plätt!
8 augusti Vän-lunch och Stan vid Stångån
Kanske minns du ett inlägg för två år sedan, från Pythagorio vid den här tiden, när jag hade en speciell fest? (http://mariagraube.nu/2013/july/20-juni-tacoparty-med-narmaste-vannerna.html)
Idag hade jag en igen för jag hade så tråkigt. Och när man har tråkigt behöver man liksom pigga upp sig själv med något galet, eller hur?
Idag hade jag en igen för jag hade så tråkigt. Och när man har tråkigt behöver man liksom pigga upp sig själv med något galet, eller hur?
Sagt och gjort. Efter ett besök på Systemet där jag köpte en liten flaska rödvin, lika liten mousserande vitt och mellanmörk öl, började jag laga till tidig lunch.
Och efter att ha lagat mat och dukat upp lite snyggt kom alla på besök...
Maria: äter fisk ibland men dricker sällan något annat än vatten till maten utan tar sitt efteråt, och då blir det rödvin.
Caroline, föredrar fisk och gärna ett glas vitt till
Graube: köttätaren som helst dricker öl
Efter en trevlig lunch åkte jag på äventyr in till Linköping för att återigen sondera terrängen runt en lägenhet som var ledig. Den här gången i Duvkullen. Det känns lite som att jakten på ryggsäcken har gått över till jakten på lägenheten...
Efter en trevlig lunch åkte jag på äventyr in till Linköping för att återigen sondera terrängen runt en lägenhet som var ledig. Den här gången i Duvkullen. Det känns lite som att jakten på ryggsäcken har gått över till jakten på lägenheten...
Gick av vid Spångerum, ett namn jag aldrig hade hört talas om. Så hette det inte när jag gick på Munken i alla fall.
Spatserade förbi närmaste busshållplats som ligger på Munkhagsgatan.
Och här låg lägenheten.
Härliga omgivningar som skall erkännas var okända för mig. Extra roligt var rådjuret som stirrade tillbaka på mig när jag fotade det mellan träden 20 meter från ena höghuset.
Jag bestämde mig för att gå längs med Stångån till stationen, och det blev en lång, mysig promenad förbi Emmalund, badet, Tannefors slussar och bort till Resecentrum. Här kommer fotokavalkaden.
Så var denna äventyrsdag över. Imorgon var planerna att fota vid vätterns strand - om vädret motiverar mig förstås.
3-7 augusti En lite galen vecka
3 augusti
Startade veckan med fyra timmars arbete och det kändes som att jag var på banan igen. Hade ett par ärenden på stan så jag tog bussen in och gick sedan ner mot Resecentrum för att få ett par steg i benen. Jag hade valt bort promenad på väg till jobbet på grund att tiden.
4 augusti
Typ ledig dag som startade som vanligt straxt efter fem. Och idag la jag märke till att mörkret började komma och under tiden som gick i augusti blev det mörkare och mörkare. Det är ingen tvekan om att det går mot höst och mörkare tider.
Efter morgonens tvättid hade jag inget direkt för mig. Nu hade jag gett upp ryggsäcksletandet så jag hade inget att leta efter på datorn och hade därför rätt så tråkigt och stod utan mål den här dagen. Anledningen till att jag valde att ge upp var att när jag ÄNTLIGEN hade bestämt mig för en, visade det sig att den var slut i den färg jag ville ha. Då bestämde jag mig för att jag klarade mig alldeles utmärkt utan ryggsäck som handbagage.
För det var nämligen det som var meningen. Du förstår, jag har bestämt mig för att följa med Milla och barnen till Teneriffa 1 september. Dumt? Ja, kanske eftersom jag misstänker att de vill starta min "beaming" (strålbehandling) då. Men man är inte död förrän man är död, så varför inte? För mig är det viktigt att ha roligt i livet och att resa är ALLTID roligt så det var ett enkelt beslut.
På eftermiddagen hade jag därför träff med Milla på stan. Vi skulle växla pengar på Forex (och delta i en tävling som ingen av oss vann...).
För det var nämligen det som var meningen. Du förstår, jag har bestämt mig för att följa med Milla och barnen till Teneriffa 1 september. Dumt? Ja, kanske eftersom jag misstänker att de vill starta min "beaming" (strålbehandling) då. Men man är inte död förrän man är död, så varför inte? För mig är det viktigt att ha roligt i livet och att resa är ALLTID roligt så det var ett enkelt beslut.
På eftermiddagen hade jag därför träff med Milla på stan. Vi skulle växla pengar på Forex (och delta i en tävling som ingen av oss vann...).
Från kronor till Euro på ett kick.
Det blev en sväng på stan ihop innan vi skiljdes åt och jag vände hem mot Mantorp för att samla energi till onsdagen med förmiddagsjobb.
5 augusti
Efter en rolig dag på jobbet åkte jag till Ulvåsavägen 8 för att titta på en lägenhet. Var helt medveten om att jag stod som nummer fem och inte hade en chans. Men jag tänkte att det kunde vara bra att kika på planlösningen till annat tillfälle :)
Det blev en dunkel och regning morgon.
I ett hastigt ögonblick i går bestämde jag mig för att inte ha saltgurkorna kvar i plastpåse utan lägga dem i en plastlåda. Väldigt dumt eftersom det är samma typ som jag använder som matlåda. För vid lunchtid idag kan du förstå min uppenbara förvåning när jag öppnade locket och inte fann en kycklinggryta med stekt potatis utan en saltgurka!!!
Min lunch blev således en aning märklig, om än typ nyttig. Men jag kan ju inte påstå att man blir mätt på saltgurka och sallad då.
Men som av ödets ironi hade min kollega Marie bakat och kommit bort med en suveränt god kladdkaka till mig på morgonen. Jag kan ju säga att den kom extra bra till pass idag!
Klockan två satt jag på bussen in mot centrum och därifrån gick jag upp till andra våningen på Ulvåsavägen 8. Gillade planlösningen och köksdelen och skulle säkert kunna göra något bra av kvadratmetrarna. Tyvärr fick jag inte fotografera eftersom lägenheten var bebodd och Stångåstaden visade den. Som du kanske minns har de som policy att man inte får fota lägenheter utan lägenhetsinnehavarens närvaro. Bra förstås, men lite tråkigt eftersom man inte kommer ihåg allt man ser.
Efter bostadskollen åkte jag till Rusta där jag hade sett att de hade billiga vakuumpåsar. Behöver fylla på med ett par extra och ska nog fylla på med fler. De är helt suveräna när man vill spara plats, både i förråd och i resväskor. Och så blev det ju ett Juniormål på Max, också förstås.
Den här dagen både startade och slutade något märkligt, om jag får säga.
På morgonen hade jag fått ett meddelande från Antagningen - att jag hade blivit antagen till två utbildningar, Presentationsteknik och Retorik, och stod som reserv till Engelska på distans. Galet, jag vet!
När jag kom till jobbet berättade jag detta för några kollegor och fick då tips på en annan Engelskakurs, kvällstid på halvfart i Linköping som var öppen för Sen anmälan, så jag sökte även till den. Den skulle jag kanske inte få reda på om jag kom in förrän om en månad men man måste ju chansa, va.
Den som anser att denna cancer"drabbade" patient ska ta det lugnt, göre sig icke besvär. Jag har bestämt mig för att jag kommer dö av annat serrö.
Okej, Så kom då kvällen och jag gick nöjd och la mig.
Men under tiden jag sov fick jag ett SMS från ett okänt nummer med frågan om jag hade bott i Motala för länge sedan, och inget mer. Nu så fick jag ju inte det förrän dagen därpå då, så fortsättning följer nästa dag.
Okej, Så kom då kvällen och jag gick nöjd och la mig.
Men under tiden jag sov fick jag ett SMS från ett okänt nummer med frågan om jag hade bott i Motala för länge sedan, och inget mer. Nu så fick jag ju inte det förrän dagen därpå då, så fortsättning följer nästa dag.
7 juli
Och den dagen kommer ju redan nu då.
När jag läste mezzet tänkte jag först inte svara på det. Jag menar, om man inte skriver vem som undrar känns det ju inte särskilt intressant. Men kl 04.37 slängde jag iväg en fråga med vem som undrade, käkade frulle - och åkte sedan till jobbet.
Och den dagen kommer ju redan nu då.
När jag läste mezzet tänkte jag först inte svara på det. Jag menar, om man inte skriver vem som undrar känns det ju inte särskilt intressant. Men kl 04.37 slängde jag iväg en fråga med vem som undrade, käkade frulle - och åkte sedan till jobbet.
Har börjat lyssna på musik på morgnarna. Har i princip varit emot att lyssna på musik när man är ute och går eftersom man förlorar uppmärksamhet på vad som händer runt omkring en. Men där har jag reviderat min uppfattning lite.
Så hur slutade den där sms-historien då?
Jo, jag fick till slut reda på vem som mezzat och nog stämde det att det var en gammal vän. Jag undrar fortfarande hur i hela friden den personen hittade mig, men det torde vara genom gemensamma bekanta eftersom jag själv känner till lite av personens historia genom dem.
Att jag gör mitt yttersta för att vara fördomsfri och inte döma innan jag vet en hel historia, vet ju så klart inte den här personen om efter 28 års frånvaro, liksom. Men lika plötsligt som mezzen kom - lika plötsligt upphörde de. (Kanske för att jag lät förstå att jag visste delar av historien?) Så lika glad jag blev över att få dem, lika besviken sitter jag här nu en vecka senare och vet inte vad som hände. Men jag tänker, karma - förmodligen förtjänar jag det för gamla synders skull...
1-2 augusti Jobb, Valla, Tornby och DNAresultat
1 augusti
Efter jobbet hade jag bestämt med Martina, att vi skulle ses i Valla en stund.
Efter jobbet hade jag bestämt med Martina, att vi skulle ses i Valla en stund.
Klockan tre på eftermiddagen mötte jag så upp Martina, Albin, Simon - och Texas. De var hundvakt den här veckan. En trevlig hund som var väldigt lätt att ha att göra med.
Det blev fika på Mjellerumsgården innan vi gjorde sällskap genom skogen mot busshållplatsen på Malmslättsvägen.
När jag kom ner till Resecentrum var det, inte helt förvånande, tågförsening på en timme. Hann med att att ta ett varv runt stationen.
2 augusti
Helgens jobbdag numero 2. Och på eftermiddagen fortsatte jag min något förtvivlade ryggsäcksjakt på Tornby. Dags att ge upp?
Jag bestämde mig för att plocka körsbär, hallon och smultron innan jobbet. Hade nämligen glömt att ta med mellanmål till rasten. Visst ser det härligt ut? Och kan du tänka dig att det här finns på teknikföretagsområdet Mjärdevi?
Mellanlandade på Burger king för ett Juniormål.
När jag kom hem tog jag tag i mailkorgen. Men innan jag berättar om det kanske jag borde berätta lite mer om Family tree DNA, som jag skrev om helt kort i annat inlägg.
Okej. Den 14 juni fattade jag beslutet att söka reda på släktingar genom DNA-test som görs i USA. Är inget för traditionell släktforskning eftersom det tar alldeles för lång tid. Snabbare och mer intressant att ta bruk av molekylen deoxiribonukleinsyra ju!
Tänkte se om det gick att ta reda på om det fanns bröstcancer i släkten eller om jag var den första (vilket i och för sig skulle vara rätt otroligt). Kitet kom och jag skickade iväg det. Så här går det till:
Superenkelt var det!
Den 28 juli var resultatet klart för plötsligt började släktingar höra av sig från när och fjärran och jag gick nyfiket in på mitt konto på familytreedna.com för att undersöka. Vilka var mina släktingar nu då?
Inte helt förvånande är att man som smålandsättling har majoriteten av släktingar i USA. Jag har även rätt många i Sverige, Norge och Finland men också några i Estland, Polen och Ryssland.
Roligast: En av släktingarna som har kontaktat mig har flera vänner på FB som känner min närmaste kusins man IRL. Så vävs det förflutna ihop med nutid, alltså!
Förutom att ha fått namn på släktingar (två-, tre-, fyr- och femmänningar) från fem generationer bak i tiden kan jag berätta att jag genealogiskt är;
- Skandinav till 81%
- Finsk/Nordsibirisk 12%
- Centraleuropé till 7%.
Varifrån kom då min ursprungsmoder? Ja, det kan man undra! Nu blir jag allt bra sugen på att göra det andra testet som tar mig 340.000 år tillbaka...
27-31 juli Sjukskriven med förhinder
27 juli
Redan igår (söndag) bestämde jag mig för att jag skulle testa att åka till jobbet. Om jag klarade det, skulle jag säkert klara av att jobba igen. För att gå omkring hemma, på 20 kvadrat dessutom, blir snabbt tradigt, alltså.
Det gick hur bra som helst att åka både tåg och buss. Det enda var att jag höll ut vänstra armbågen lite extra när människor kom lite för nära mig, av rädsla för att de skulle stöta till mig och operationssåret skulle gå upp.
Det kändes jättekul (ja, som vanligt då) att komma till jobbet och jag hade med mig min matlåda och käkade lunch där - och förklarade att jag gärna jobbade igen.
På hemresan hade någon kommit åt någon knapp och vänt skärmen upp och ner...
Den här dagen slutade med att jag fick timmar redan till tisdagen. Vilken glädje!
En helt vanlig jobbdag med morgonpromenad.
Det kändes lite märkligt att lamporna var tända redan straxt före sju. Fick senare reda på att man nu åker runt och kontrollerar att belysningen fungerar inför vintern. Väldigt logiskt, ju.
Även om det regnade lite, tog jag min promenad och hade förmånen att kunna plocka till mig lite körsbär. Snart har nog träden rensats helt av fåglarna.
På eftermiddagen fick jag ett ryck och åkte till Ryd för att kolla hur en ledig lägenhet var placerad. Tyvärr låg den med balkong mot centrumparkeringen. Ingen rolig utsikt och alltid rörelse utanför kändes inte som ett alternativ för mig.
30 juli
Kl 10 hade jag återbesökstid för sårkontroll. Åkte lite tidigare för att hinna ta en promenad längs Tinnerbäcken.
Kl 10 hade jag återbesökstid för sårkontroll. Åkte lite tidigare för att hinna ta en promenad längs Tinnerbäcken.
Tinnerbäcken var vild idag efter allt regn som har kommit de senaste dagarna.
Sårkontrollen på Onkologen gick bra, och stark som ett lejon vandrade jag vidare i livet.
31 juli
Fick för mig att åka in till stan idag, för att köpa svart resår, besöka TGR och för att fortsätta min ryggsäcksjakt.
När jag hade köpt och kommit hem med resåren insåg jag att jag nog inte skulle kunna sy fast det där snyggt. Istället hittade jag ett par badshorts på H&M en annan dag hehe
På TGR var det som vanligt en massa billiga och roliga saker, men inget jag kände att jag behövde så jag bara runt en sväng för att fortsätta ut tomhänt.
Att det ska vara så svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta en ryggsäck! Det skulle i och för sig kunna ha att göra med att jag har en lista med kriterier som måste uppfyllas?
Ja, men så var den veckan avklarad. Och innan dess hade jag tagit över ett jobbpass för Daniel och ett för Linda, som båda ville vara lediga, Så i helgen skulle det bli jobb för hela slanten Perfekt!
25-31 juli Veckan efter operationen
En liten resumé från första veckan efter operationen kanske kan vara intressant?
En del förfaras över att jag gör så mycket, även nu, och menar att jag ska vila, inte hitta på en massa. Men jag är vän av Aktiv vila. Med andra ord - leva som vanligt då hahaha
Om du fysiskt vilar efter en operation ökar risken för blodpropp. Därför är det jätteviktigt att hålla igång blodcirkulationen. Det gör man genom att vara just aktiv, så klart. Det handlar mer om promenader och normala vardagssysslor för min del. Inte att träna intensivt. Målet är att skapa balans mellan bra (och god) mat, rörelse och god sömn. Och för mig innebär det som alltid, att jag hittar på saker som enbart är roligt.
Fördelen med Aktiv vila är dessutom att man kan hjälper kroppen att transportera bort slaggprodukter och mjölksyra i musklerna PLUS minskar ömhet och svullnader i musklerna med upp till 40 procent. Rätt bra, va? Det innebär, förstår du, att kroppen snabbare kan börja reparera skador och därmed påskynda återhämtningen. Och för mig har det funkat utmärkt.
Det här började jag med på fredagen (dag 2).
Och fortsatte Dag 3.
Och söndagen (dag 4).
Dag 4 klev jag även in i duschen. Tog av mig bandagebehån och gjorde sårkontroll och det såg väldigt bra ut, både i armhålan där man plockat ut två lymfkörtlar och i bröstet där tumören satt. (Den där behån behöll jag kvar dygnet runt i 1,5 vecka. Vid dusch nr två åkte min vanliga bekvämaTriumph på och från den dagen var det vanliga behå dagtid och bandagebehå nattetid.)
Dag 5 (måndag) testade jag att åka till jobbet, beklagade mig över att jag hade så tråkigt och åkte därifrån efter att ha fått tider att jobba nästa dag redan :)
När jag kom hem hade jag fått brev från US med tid för information om provsvar och diskussion om fortsatt behandling. Det skulle bli av den 25e augusti, ganska precis en månad efter operationen.
Dag 6 (tisdag) åkte jag sedan och jobbade fyra timmar - och det gick alldeles utmärkt det.
Efter jobbet åkte jag till Ryd och kollade på området runt en annan lägenhet som var ledig. Men den låg precis som den i Lambohov, med utsikt emot en centrumparkering. Inte särskilt upplyftande, eller hur?
När jag kom hem idag hade jag brev från Eva Läkare att jag behöver ha höj-och sänkbart bord på jobbet. Jag fick nämligen under inga omständigheter sitta still ens en timme utan att gå runt och ta mikropauser - och det funkar ju inte annars i mitt jobb som är helt låst till telefon och dator. Upp-och- hoppa gällde alltså!
Dag 6 (onsdag) stannade jag hemma eftersom jag hade tvättid kl 11.15. De blev inte så mycket utrymme för mycket mer än det. Däremot blev det klart att jag jobbar både lördag och söndag. Så himla glad jag blev, du!
Dag 6 (tisdag) åkte jag sedan och jobbade fyra timmar - och det gick alldeles utmärkt det.
Efter jobbet åkte jag till Ryd och kollade på området runt en annan lägenhet som var ledig. Men den låg precis som den i Lambohov, med utsikt emot en centrumparkering. Inte särskilt upplyftande, eller hur?
När jag kom hem idag hade jag brev från Eva Läkare att jag behöver ha höj-och sänkbart bord på jobbet. Jag fick nämligen under inga omständigheter sitta still ens en timme utan att gå runt och ta mikropauser - och det funkar ju inte annars i mitt jobb som är helt låst till telefon och dator. Upp-och- hoppa gällde alltså!
Dag 6 (onsdag) stannade jag hemma eftersom jag hade tvättid kl 11.15. De blev inte så mycket utrymme för mycket mer än det. Däremot blev det klart att jag jobbar både lördag och söndag. Så himla glad jag blev, du!
Dag 7 (torsdag) var jag bokad för återbesök i O-huset och sårkontroll. Sköterskan var nöjd med såret. Och innan jag gick därifrån hade jag fått sjukgymnastikprogrammet som man hade glömt att ge mig efter operationen.
Dag 8 (fredag) och sista augusti gjorde jag inget särskilt. Surfade nog fortfarande omkring och letade efter en lämplig ryggsäck utan att hitta någon.
Summa sumarum. Såret läkte bra. Och som sagt, livet kändes precis som vanligt!
25-26 juli Helgäventyr
25 juli
Helgen kom och jag bestämde mig kanske redan igår att, någon övervakning behövdes inte. Så på förmiddagen blev jag hemskjutsad av mamma och Björn.
Väl hemma kom jag till en utbäddad säng och förberedelser för en lågenergivistelse. Men visade sig ju vara väldigt onödigt. Men det visste jag så klart inte innan. Läkaren hade ju förvarnat mig om smärtor och trötthet som normalt kommer dag tre, men det där uteblev ju helt.
Sängen bäddades snabbt ihop.
Och förvandlades till soffa.
Åt en tråkig matlåda. Måste säga att matvete inte är särdeles roligt, alltså.
Och sedan blev det soffhäng framför TV:n mest hela dagen.
Hade tidigt bestämt mig för att hitta på (minst) en händelse om dagen. Och idag hade jag inget jätteprojekt att prata om, men ett varv runt kvarteret blev det i duggregnet.
26 juli
Med samma energinivå som jag angriper det mesta, blev det tre (små) äventyr idag. Först till macken på förmiddagen. Molnen såg oroligt mörka ut på vägen hem. Kanske skulle det blir regn? Då har man ju inte lust att hitta på något mer direkt. Och egentligen hade jag ju redan uppfyllt målet med en utomhushändelse varje dag.
Regnet uteblev och efter en tidig lunch fick jag ett ryck och drog in till Linköping för att sondera terrängen runt en lägenhet som är ledig på Ulvåsavägen i Valla.
Och när jag ändå var i närheten av Gamla Linköping stegade jag upp till dansbanan där Challe höll öppen Line dance. Visste att Milla, Jenny och Pella skulle dit så då kunde jag passa på att säga Hej till dem.
Och efter att ha sagt Hej och Hej då till forna dansgolvsvänner tog jag 12:an ner till Resecentrum och hem igen. Och jag somnade undrande, var sjutton är den där omtalade tröttheten?
22-24 juli Livet före, under och efter
Livet före och efter operationen alltså. Det är väl dags att beta av de dagarna också.
22 juli Dagen före
Jobbade som vanligt men på kvällen dök ett par ovanligheter upp. Först var det så klart fest. Det är viktigt att fira varje dag ju, men den här dagen var ju lite speciell. Det var ju sista dagen med HELA mig. Imorgon skulle ju en bit försvinna. Så jag bestämde mig för att, ja, det var okej med lite champagne även om det var onsdag.
Efter festen bytte jag lakan och plockade fram nya handdukar. Det ska vara sterilt leverna fram till operation. Så sterilt det går eftersom man bor hemma och ska ta pendeln in bland en massa okänt folk imorgon. Förr fick man åka in dagen före operation och duscha och befinna sig i en steril miljö men det har man väl inte råd med längre så nu får man stå för den biten själv.
Kanske inte så himla konstigt att de där mördarbakterierna man läser om, kommer på besök i ens kropp numera? Nåja, man får göra så gott man kan helt enkelt.
Det sista jag gjorde den här dagen var således att duscha med tvålen Hibiskrub, en tvål som min mor hade talat om med inte helt positiv inställning. Och så klart, normalt använder ingen av oss tvål med Klorhexedin i.
Men som med allt annat var jag ju tvungen att forska även i det ämnet och fann att "Hibiscrub används rutinmässigt som en antiseptisk handtvätt preparatet på sjukhusavdelningar för att förhindra spridning av bakterier, svampar och virus mellan patienter. Det är också används för att desinficera huden av människor som har kirurgi, liksom händerna på människor som är inblandade i att utföra kirurgi, för att undvika att införa bakterier i kroppen när huden skärs." (Källa http://nd.bledar.com/). En ganska vanlig tvål alltså.
Jag tycker nog att det inte var någon skillnad mot Lactacydtvålen som jag använder till vardags. Ja, bortsett från att jag använder parfymerad. Den här var bara himla tråkigt, om jag säger.
Kom på att det kunde vara bra att hänga upp bandagebehån i badrummet också. Den skulle jag ha på mig när jag åkte in nämligen, eftersom den skulle på direkt efter operation och vara kvar 24/7 en veckas tid för läkningens skull.
23 juli Dagen D
Kl 01.30 gick alarmet så jag kunde äta frukost för att ha en chans att klara mig till klockan 11 på förmiddagen, då det var planerat operation. När jag vaknade nästa gång skulle det bara få bli saft och vatten, nämligen.
Kl 08.04 tog jag tåget in till Linköping.
Så med min övernattningsväska tågade jag iväg till stationen för att sedan ta mig upp till Garnison där jag lämnade den hos mamma och Björn tillsammans med min mobil. I instruktionen för den här dagen stod det att man inte skulle ta med några värdesaker nämligen. Därefter spatserade jag med förväntan ner til US. Och eftersom jag inte hade med mig mobilen blir det tyvärr inga bilder från dagen, vilket så klart smärtar mig djupt. Men det får vi leva med, både du och jag.
Så med min övernattningsväska tågade jag iväg till stationen för att sedan ta mig upp till Garnison där jag lämnade den hos mamma och Björn tillsammans med min mobil. I instruktionen för den här dagen stod det att man inte skulle ta med några värdesaker nämligen. Därefter spatserade jag med förväntan ner til US. Och eftersom jag inte hade med mig mobilen blir det tyvärr inga bilder från dagen, vilket så klart smärtar mig djupt. Men det får vi leva med, både du och jag.
Kl 09.40 gick jag iväg på Indikering.
Eftersom min tumör är en doldis så måste den markeras ut så kirurgen ska hitta den. Det gjordes genom att man med hjälp av ultraljud, sticker in en nål som pekar ut riktningen. Lite spännande. Lite läskigt. För när de kom med en cirka två decimeter lång nål och berättade att de skulle sticka in den i min kropp utan lokalbedövning, kändes det något underligt. Skulle det inte göra ont, det där? Men nääää, det kändes knappt. Det var inte värre än att gå på akupunktur. Skillnaden var nu bara att den skulle bli kvar där fram till operationen. Så den tejpades fast ordentligt och så gick jag vidare i livet.
Eftersom min tumör är en doldis så måste den markeras ut så kirurgen ska hitta den. Det gjordes genom att man med hjälp av ultraljud, sticker in en nål som pekar ut riktningen. Lite spännande. Lite läskigt. För när de kom med en cirka två decimeter lång nål och berättade att de skulle sticka in den i min kropp utan lokalbedövning, kändes det något underligt. Skulle det inte göra ont, det där? Men nääää, det kändes knappt. Det var inte värre än att gå på akupunktur. Skillnaden var nu bara att den skulle bli kvar där fram till operationen. Så den tejpades fast ordentligt och så gick jag vidare i livet.
Kl 10.30 Isotopinjektion på Nuklearmedicin
Men hur kul låter inte det hahaha Tänk att få en spruta med radioaktivitet i sig. Kanske jag skulle få superkrafter nu? Hahaha
Men varför skulle jag den där injektionen då, kanske du undrar?
Men varför skulle jag den där injektionen då, kanske du undrar?
Jo, sedan 1988 har man, i Sverige, använt sig av tekniken Sentinel node vid bland annat bröstcancerceller som uppför sig på ett speciellt sätt. Det betyder att man är intresserad av att försöka hitta vilka lymfor (kallas för Portvakter) en tumör kommunicerar med. Som bekant är det via dem cancer sprids i kroppen. Kändes den här injektionen då? Inte särskilt mycket. Och det var över på ett kick.
Vid operationen skulle läkaren injicera ett blått färgämne på samma sätt, för att se vägen lättare. Ja, men fattar du hur coolt det är? Jag menar, vi snackar medicinteknik på hög nivå här!
Kl 10.50 Nu gick jag där, radioaktiv med en nål i bröstet och kände mig lite speciell, alltså.
Passade på att säga Hej till Annette Sidås i receptionen innan jag steg in till Operation. Där fick jag veta att min operaiton var uppskjuten minst en timme, närmare två timmar så ville jag gå iväg och komma tillbaka så gick det bra.
Vid operationen skulle läkaren injicera ett blått färgämne på samma sätt, för att se vägen lättare. Ja, men fattar du hur coolt det är? Jag menar, vi snackar medicinteknik på hög nivå här!
Kl 10.50 Nu gick jag där, radioaktiv med en nål i bröstet och kände mig lite speciell, alltså.
Passade på att säga Hej till Annette Sidås i receptionen innan jag steg in till Operation. Där fick jag veta att min operaiton var uppskjuten minst en timme, närmare två timmar så ville jag gå iväg och komma tillbaka så gick det bra.
"Eh, alltså jag har diabetes och har inte fått äta sedan klockan två i natt och inte fått ta medicin, är det verkligen så lämpligt att jag gick iväg", undrade jag.
"Aha", sa sköterskan, och menade att det kanske var bättre jag satt kvar då, ifall jag skulle börja må dåligt.
En timme satt jag och väntade. Då kom narkossköterskan ut och sa att det skulle komma att bli ytterligare fördröjning. Vid det laget hade jag börjat må lite mindre bra, så man ordnade snabbt fram en sängplats.
Jag fick klä av mig mina vanliga kläder och klä på mig de snygga sjukhuskläderna. Stay ups som inte stannar uppe och skjorta som knyts i ryggen jämte ett par plastsockar. Fick behålla mina egna trosor och kom att uppskatta Sloggi än mer faktiskt.
Jag fick sedan ett skåp att låsa in alla mina saker. Där och då insåg jag att jag visst hade kunnat ta med mig mobilen och haft något att göra. För hur bra jag än hade det i min säng framför en TV med ettan, tvåan, fyran och sexan, gullig personal och närings- och insulindropp (och senare en värmefilt), blev det rätt tradigt att ligga där.
Jag fick klä av mig mina vanliga kläder och klä på mig de snygga sjukhuskläderna. Stay ups som inte stannar uppe och skjorta som knyts i ryggen jämte ett par plastsockar. Fick behålla mina egna trosor och kom att uppskatta Sloggi än mer faktiskt.
Jag fick sedan ett skåp att låsa in alla mina saker. Där och då insåg jag att jag visst hade kunnat ta med mig mobilen och haft något att göra. För hur bra jag än hade det i min säng framför en TV med ettan, tvåan, fyran och sexan, gullig personal och närings- och insulindropp (och senare en värmefilt), blev det rätt tradigt att ligga där.
Ja, det där med droppkanylen blev ju förstås ett slags äventyr. Jag är nämligen rätt svårstucken. Efter tre personer och sju försök då är man rätt mör i högerarmen ända upp till armbågen. Du förstår, man var hänvisad till armen på den sida där operationen inte skulle göras. Men till slut fick man ge upp och sticka mig i vänsterarmen och fattade beslutet att börja leta efter en välfylld blodkanal på höger igen när jag var sövd. Så efter två försök till på vänsterarmen var jag förankrad vid plastslangen.
Trist för mig var att jag blev liggandes där länge. När klockan passerade 15, var det nästan så jag trodde att de hade glömt bort mig. Du kan tänka dig hur glad jag blev när det blev action vid halv fyra och man förberedde för att bli köra mig till operationssalen. Jag fick bland annat en pil ritade på bröstet och vid det laget var jag riktigt lycklig! Tänk om det hade kommit in och sagt, tyvärr vi har inte tid att operera dig idag, du får komma tillbaka imorgon...
Väl i salen fick jag gå och lägga mig på operationsbordet. Ut med armarna (nästan som vid korsfästelse), filt lades på, jag bekräftade mitt personnummer och vad jag var där för och vilken sida som skulle opereras. Sedan var det liksom bara en sak kvar. Jag önskade alla Lycka till och när sövningsmedlet kom hann det svida en sekund sedan var jag borta och gick in i dimman. hahaha. Underbart! Jag försökte verkligen hålla mig vaken länge men det var vrålkört.
Cirka kl 18 vaknade jag till liv igen. Då låg jag på Uppvaket. Sköterskan kom bort och undrade hur jag hade det och när jag förklarade att jag hade ont fick jag smärtstillande. Och när de kom bort igen och kollade till mig fick jag lite till eftersom de hittade mig med bekymmersveck i pannan vilket, för dem, indikerade att jag fortfarande hade ont.
Väl i salen fick jag gå och lägga mig på operationsbordet. Ut med armarna (nästan som vid korsfästelse), filt lades på, jag bekräftade mitt personnummer och vad jag var där för och vilken sida som skulle opereras. Sedan var det liksom bara en sak kvar. Jag önskade alla Lycka till och när sövningsmedlet kom hann det svida en sekund sedan var jag borta och gick in i dimman. hahaha. Underbart! Jag försökte verkligen hålla mig vaken länge men det var vrålkört.
Cirka kl 18 vaknade jag till liv igen. Då låg jag på Uppvaket. Sköterskan kom bort och undrade hur jag hade det och när jag förklarade att jag hade ont fick jag smärtstillande. Och när de kom bort igen och kollade till mig fick jag lite till eftersom de hittade mig med bekymmersveck i pannan vilket, för dem, indikerade att jag fortfarande hade ont.
Nu vet jag inte hur länge jag slumrade där men vid 19-tiden kom opererande läkaren Eva (som också är överläkare på Onkologen) och förklarade vad man hade gjort och hittat.
Hon hade plockat bort tumören och området närmast intill och avlägsnat två lymfkörtlar. Dessa Portvakter hade skickats till Patologen för snabb undersökning under mikroskop för att leta efter förekomst av cancerceller och vad jag kunde förstå hittade man inget. Men ett säkert svar skulle jag få om fem veckor. Då skulle man också ha diskuterat fram en behandlingsplan där vi redan visste om strålning och antihormonbehandling. Varje behandling av cancer är helt individuell och vi får se vad de känner att min cancer skulle passa för. Det ska bli jämrans intressant!
Nåväl, snart var den här dagen slut. Meningen var ju från början att om jag hade opererat kl 11 hade jag hunnit komma tillbaka till livet på efermiddagen, vilket innebar att jag skulle få åka från US samma dag. Nu, när jag berättade att jag skulle sova över hos min 80-åriga mamma avgjorde det saken, att jag skulle bli kvar över natten hos dem.
Nåväl, snart var den här dagen slut. Meningen var ju från början att om jag hade opererat kl 11 hade jag hunnit komma tillbaka till livet på efermiddagen, vilket innebar att jag skulle få åka från US samma dag. Nu, när jag berättade att jag skulle sova över hos min 80-åriga mamma avgjorde det saken, att jag skulle bli kvar över natten hos dem.
Jag fick del i ett 4-bäddsrum på Kvinnokliniken, samma avdelning som Milla jobbar. Var inte det rätt konstigt, ändå? Och roligt.
En telefon kördes in och jag fick ringa till mamma och berätta den glada nyheten. Hon skulle meddela Milla ifall hon hade lust att komma förbi och säga hej nästa morgon. Sedan skulle man då försöka få lugn och ro - och det gick ju förstås inte. Det var ett fasligt spring på både kväll och natt till grannarna. Men det är ju så det är, när man måste tillbringa tid på sjukhus.
En telefon kördes in och jag fick ringa till mamma och berätta den glada nyheten. Hon skulle meddela Milla ifall hon hade lust att komma förbi och säga hej nästa morgon. Sedan skulle man då försöka få lugn och ro - och det gick ju förstås inte. Det var ett fasligt spring på både kväll och natt till grannarna. Men det är ju så det är, när man måste tillbringa tid på sjukhus.
Själv ringde jag på klockan två gånger. En gång för smärtstillande och in kom två Alvedon och nåt mer. Den andra gången när jag undrade om man inte skulle kolla blodsockret på mig och om jag inte skulle ha kvällsmedicin. Det visade sig att personalen inte visste att jag hade diabetes... Och att de, när jag förklarade detta, trodde att jag hade med mig egen medicin. Fick förklara att jag hade inte planerat att bli kvar på US... Kändes lite oroligt att de inte hade full koll, skall medges.
24 juli Dagen efter
Slumrade till ibland, det gjorde jag. Smärtan avtog och till slut var jag bara öm. När jag vaknade vid fem nästa morgon väntade jag bara på att få frukost - och den fick jag vänta på till halv åtta. Den var VÄLDIGT välkommen, kan jag säga. Och det var lite konstigt. Allt kändes som vanligt. Ja, förutom att jag vaknade på en avdelning på US då då. Men alltså, kropp och själ var i ett med varann, om du fattar. Man vet ju aldrig hur man ska känna sig efter en operation.
Så har man legat under kniven och blivit några gram lättare då!
Milla kom förbi och medan hon var där kom Eva Läkare förbi och sa att jag fick åka hem är jag ville och klockan 11 var jag därifrån med hjälp av mamma och Björn - och jag fortsatte må jämrans bra.
Fortsättning följer så klart, när jag anser att jag har något att återkoppla till cancern som kan vara av intresse. Fram tills dess är det kategorin Bloggar från Sverige som gäller :
20-24 juli med Jobb, Operation och aktiv vila
20 juli
Man skrattade lite åt mig på jobbet den här veckan. Har alltid min kalender uppslagen. Där står mina arbetstider och tider för raster, som varierar från dag till dag. Den här veckan har jag även skrivit in vilka matlådor jag ska ha med mig. Allt syftar till att få ordning i kylskåpet innan torsdag. Okej, lite överdrivet kanske, men jag gillar ju att planera så det blir som jag vill :)
Hallonen har mognat så jag började dagen med att gå och plocka av en näve.
Efter jobbet kom cykeln ut för andra dagen på kort tid. Försöker verkligen uppskatta cykeln, men nog föredrar jag att promenera. Man blir ju mindre svettig då, vettja!
21 juli
Mer hallon även denna tisdag. Men idag bestämde jag mig för att leta efter smultron också. De borde vara mogna.
Och det var de. Det blev ett strå med in på kontoret.
I väntan på pendeln i Motala, på väg hem, tog jag tillfället i akt att fota regndroppar. Ja, man har ju inte roligare än man gör sig. Nå´t måste man ju sysselsätta sig med. Ni känner till mitt motto: Gör något medan du väntar.
Kvällen tillbringade jag sedan i tvättstugan och med dammsugaren. Förberedelser, förberedelser...
22 juli
22 juli
Sista dagen med hela mig. Jobbade och hade sedan ännu fler förberedelser på programmet.
I Marias studio blev det färdigpackat och väskan var redo att tillfälligt flytta hem till mamma och Björn imorgon.
Eftersom det är sista dagen med hela min kropp hade jag bestämt mig för att, detta måste ju hyllas. Så tidigare i veckan hade jag köpte en liten flaska äkta champagne och fläskfilé, som skulle förtäras denna afton.
När packning och middag var över var det bara en sak kvar. Dusch med Hibiskrub och horisontalläge. Ska det vara antiseptiskt så ska det, så det blev till att gå och lägga sig utan att ha smörjt in kroppen med fuktighetsbevarande kräm. Mest psykologiskt förmodligen, men nog kände jag mig lite som en torrboll...
Jag hade hört att den tvålen inte var något rolig och att det kändes konstigt efter den. Jag tyckte nog att det var som vanlig tvål och kan tänka mig att väljer man en tvål utan parfym, luktar den nog lika tråkigt som den här.
Bandage-behån hängde jag på handdukskroken. Det vore ju inte så bra att glömma den imorgon.
23 juli
Klockan 01.30 hade jag satt mitt alarm. Sista måltiden fick jag nämligen äta klockan 02.00 och jag känner mig själv så pass bra att skulle jag inte äta då skulle jag inte må särskilt bra på förmiddagen. Så det blev en normal frukost halv två på natten. Egentligen inget konstigt, för som du vet är jag ju morgonmänniska och kan gå upp halv tre-tre utan problem. Men okej, halv två var lite att ta i och jag erkänner att jag var rätt trött där jag satt på sängkanten med min knäckemacka och kaffekopp...
När jag sedan vaknade nästa gång stod endast en sak på "menyn". Saft men inget insulin. Hade införskaffat Fläderblomssaft, ekologisk sådan i hopp om att den inte skulle vara så söt. Och den var rätt okej, tycker jag.
Klockan 01.30 hade jag satt mitt alarm. Sista måltiden fick jag nämligen äta klockan 02.00 och jag känner mig själv så pass bra att skulle jag inte äta då skulle jag inte må särskilt bra på förmiddagen. Så det blev en normal frukost halv två på natten. Egentligen inget konstigt, för som du vet är jag ju morgonmänniska och kan gå upp halv tre-tre utan problem. Men okej, halv två var lite att ta i och jag erkänner att jag var rätt trött där jag satt på sängkanten med min knäckemacka och kaffekopp...
När jag sedan vaknade nästa gång stod endast en sak på "menyn". Saft men inget insulin. Hade införskaffat Fläderblomssaft, ekologisk sådan i hopp om att den inte skulle vara så söt. Och den var rätt okej, tycker jag.
Tömde ut mjölk, gick ut med soporna och bäddade ut soffan. Jag hade ju hört om hur trött jag skulle vara efter operationen och kände att det nog vore klokt att kunna stupa i säng när jag kom innanför dörren. Dessutom visste jag ju inte om jag skulle klara av att bädda iordning så bra direkt efter operationen, eftersom jag inte skulle få lyfta.
Hade garderat mig med att köpa och bädda med engångslakan. Det där med blodstörtning skulle ju annars göra så att madrassen förstördes och det verkade ju väldigt dumt, alltså.
Så var det dags att låsa dörren till lägenheten och vandrande ned mot pendeln.
Efter ännu en dusch med Hibiskrub väntade nya äventyr!
Hos mamma och Björn var det bäddat och klart inför min ankomst som förhoppningsvis skulle bli senare på eftermiddagen. Nu blev det inte så, utan jag fick bli kvar på US en natt men om det skriver jag i annat inlägg och kategori ju.
Milla hälsade på mig på avdelningen efter frukost. Inte långt efter det blev jag utskriven och satt jag i bilen på väg hem till mamma och Björn. Mådde oförskämt bra och förutom att jag så klart var öm, var jag inte långt ifrån min vanliga energinivå.
Så 24 timmar efter operation, åkte jag iväg på en utflykt. Hade sett att det fanns en ledig lägenhet på Pionjärsgatan och en på Ulvåsavägen, så vi åkte på sonderingsturné. Livet var alltså ganska som vanligt hahaha
Tyvärr visade sig den lediga lägenheten i Berga ligga ett kvarter ifrån en känd knarkarkvart så den tog jag faktiskt bort min intresseanmälan ifrån. Jag bor ju så himla lugnt och bra i Mantorp, så det kändes inte som att flytta till något bättre, även om den här lägenheten hade balkong. På Ulvåsavägen stannade vi aldrig utan bara passerade förbi men den intresseanmälan får stå kvar.
Innan Björn styrde hjulen tillbaka mot Garnisonen blev det ett besök på Coop Extra för lite kompletteringshandling - och att träffa på svärsonen Chrille som ju jobbar där. Och livet kändes ännu mer som vanligt.
Kvällen blev extra lyxig. Först blev jag bjuden på middag med vitt vin. Därefter kom Milla och Martina upp på fika - och jag fick presenter! Lindorkulor och Pandorahjärta. Kunde inte bli bättre!
Vi hade en jättekul kväll ihop på den soliga balkongen och jag är fortfarande förvånad över hur allting är precis som vanligt. Var är smärtan? Var är tröttheten?
18-19 juli
18 juli
Jobbade hela helgen men hade lite tid över till att åka till Maxi också. Det här var ju sista "hela" helgen, om jag säger och behövde handla hem varor till matlådor och Hibiskrub (bakteriedödande klorhexidintvål som ska användas före operation.)
Efter shopping blev det hemresa. En ilsken tant (typ tio år äldre än vad jag är) gnällde högt när pendeln stannade och hon och en ännu äldre dam skulle kliva ut. Det rörde sig om att vi stod för nära dörren så hon upplevde att hon inte kunde komma ut. Ingen av oss stod närmare än vi brukade, tycker jag. Men hon skaffade sig högt blodtryck och, istället för att lyfta ner rullatorn, kastade ner den framför mig så den välte och saker rullade ur korgen varvid hon blev ännu argare och fortsatte skylla på oss som stod utanför, medan den andra lilla damen sakta klev ner och förstod nog inte helt problemet. Och beklagande fortsatte medan vi steg på tåget. Tänk att man föredrar att skaffa sig högt blodtryck för en sådan sak, istället för att be oss stiga åt sidan lite grann... Det var så JAG blev trött, altså!
19 juli
Det var inte mycket folk på tåget in till Linköping idag direkt.
Efter jobbet tog jag bussen till mamma och Björn. Skulle lämna pappret för operationsdagen. Ska bo hos dem en eller ett par dagar eftersom jag fick veta att jag behöver bevakning de första 24 timmarna efter operationen ifall såren började blöda kraftigt.
Fram och tillbaka mellan Garnisonen och US. Jättetrevligt med fika men efter det blev det hemåkning och tid för lite vila innan ny vecka.
13-17 juli inklusive en minisemester
13 juli
Ny arbetsvecka med nya och gamla upplevelser. På torsdag skulle det bära iväg på kryssning. Hade två lediga dagar som jag tänkte utnyttja innan jag jobbade helgen.
14 juli
Något disig morgon som slutade i regn. Men vad göra liksom. Bara att gilla läget.
På eftermiddagen tog jag, för en gångs skull, fram cykeln och cyklade iväg till macken.
Har köpt en cykeväska på Myrorna för 35 kronor. Den är för gamla modellen cykel så jag får fixa det vid tillfälle.
15 juli
I två veckor har jag funderat på att klippa ner fläderblommor. Men inte har det blivit av, inte. Nu när det nästan är försent kom jag ihåg att lägga ner saxen och jag hittade iallafall fem blomklasar. Det borde räcka till snapsen jag tänkte göra. (Tror jag ska blanda med citronskal.)
Efter jobbet åkte jag till Milla för att hämta tillbaka handbagageväskan. Hon och Jens hade den när de åkte till London på Jens födelsedag.
16-17 juli - Kryssning med Birka Paradise
Denna torsdag var det dags för minisemester. Men först hade jag bokat ett besök hos Louise Gylling och hennes begravningsbyrå.
Var lite tidigt inne i stan och passade på att ta mellanmål och promenad längs Stångån bort till Drottninggatan.
Ett supertrevligt besök blev det på hos Louise. Och vem visade sig jobba där? Jo, Anneli Hahn. Det var ju extra roligt att se henne. Har nog inte sett henne sedan vi arbetade på Botrygg ihop.
Ja, men då är vi ju framme vid resan upp till båten då. Kl 12.05 kom vi iväg från resecentrum. Ett (onödigt) stopp på vägen i Nyköpingsbro och sedan iväg igen. Och kan du tänka dig. I Nyköping stöttet jag på TVÅ arbetskamrater varav den ena skulle med samma kryssning! Vad är oddsen för det?
Ja, men då är vi ju framme vid resan upp till båten då. Kl 12.05 kom vi iväg från resecentrum. Ett (onödigt) stopp på vägen i Nyköpingsbro och sedan iväg igen. Och kan du tänka dig. I Nyköping stöttet jag på TVÅ arbetskamrater varav den ena skulle med samma kryssning! Vad är oddsen för det?
Väl uppe vid terminalen fick jag en rundtur av Sara på kontoret, i terminalen och på båten innan vi skiljdes åt och hon gick baka till jobbet och jag med båten ut på Östersjön.
För att avrunda och fira den här dagen blev det ett glas Birka Celebration på akterdäck vid solnedgången.
17 juli
Man ligger inte länge vid kajen i Mariehamn. Ungefär 45 minuter. Sen bär det av mot Stockholm igen.
Frukostbuffén var bortkastade eftersom den kom upp när vi kom ut på öppet hav. Nästa gång går jag INTE och äter kl 07.00 utan kl 9! Jag fick gå och lägga mig i hytten och funderade ett tag på att avboka min SPA-tid... Men det hann bli bättre 08.20, tio minuter före min tid, så jag trampade iväg upp till Spa-avdelningen.
Efter en bra och välförtjänt massage av Miguel, bubblade jag en stund innan jag klev in i bastun med panoramafönster. Rätt schysst. Jag kan inte låta bli att undra hur man tänkte i duschrummet som ligger utanför bastun dock. Den har också ett stort fönster och det verkar inte vara meningen att klä av sig naken där. Man var rätt snabb när det kom en båt svepandes förbi...
Man måste vara uppmärksam på vad man handla i Taxfree. Lindorkulorna kostade fem kronor mer än på land. Däremot är nog alkohol mycket billigare men det orkade jag inte dra på. Ja, förutom några småflaskor som ska höra till ett par julklappar.
Väl hemma var det tågförsening. Inte ett dugg förvånande. Jag råkar ut för det minst en gång i veckan har jag räknat ut. Ibland hinner man få informationen på mailen innan - men oftast inte. Men jag satte mig vid Stinsen och väntade tills det kom ett, och kände mig ändå rätt nöjd med min minisemester.
När jag kom hem kollade jag mailen och fick veta att
1. Lägenheten på Djurgårdsgatan har tilldelats annan sökande, så klart. Då väntar något bättre alltså?!
2. Att jag blivit behörig till kurser på Universitetet jag anmält mig till lite spontant.. Spännande!
11-12 juli
11 juli
Lördagen var arbetsdag och så klart blev det ännu en promenad i Mjärdevi. Efter jobbet gick jag spontant på kalas. Det var svärsonen Jens som fyllde år och Milla hade skrivit att jag kunde komma förbi om jag hade tid och lust. Och det hade jag ju så klart.
Det var en mulen morgon, men uppehåll.
Tog bussen från jobbet till kyrkogården. Där hoppade en något orädd ekorre omkring.
Bestämde mig för att ta vägen förbi gamla vattentornet som numera inhyser lägenheter. Det är nog jättefint, speciellt högst upp.
Hittade en trappa och när jag kom ner fann jag en park jag inte kände till. Tänk att man fortfarande kan få se nya saker i Linköping, bara man tar sig tid.
Det blev fika på balkongen och nog känner jag att det vore trevligt med balkong att kunna inreda (eller borde det inte heta utreda?) och kliva ut på. Men balkong = högre hyra och jag prioriterar ju låg hyra, jag.
Tog Pilensbacke-vägen en bit på väg mot stationen.
Smet in på gården där Krogen Amerika ligger också.
12 juli
Där hänger den!
Bokningsbekräftelsen för min Birkakryssning!
Där hänger den!
Bokningsbekräftelsen för min Birkakryssning!
6-10 juli
6 juli
Idag har jag valt att lägga in mina Photogridcollage. Brukar lägga ut dem på FB efter mina morgonpromenader på väg till jobbet, så det är dem du får se. Sedan har jag så klart kompletterat med andra bilder.
Körsbären börjar mogna - och slånbären. Funderade att hastigt ögonblick att göra något av slånbären, men det gick över.
Idag gick jag från jobbet via Valla och vidare över mot Gottfridsberg med slut i Åbylund. Det var inte direkt meningen att jag skulle gå ända ner till Åbylund men jag hittade hela tiden en anledning att fortsätta gå.
I Åbyund tog jag bussen mot Skäggetorp för att gå av vid IKEA. Tänkte handla lite mat på Maxi.
När jag gick förbi melonerna, - ja, för förbi gick jag. Är ju inte mycket för meloner - tänkte jag att det var synd att jag inte gillar´t. Det hade ju passat bra med de här för att hylla en viss kroppsdel, om du fattar.
7 juli
En väldigt blåsig dag. Klokt att ha håret uppsatt.
Morgonpromenad i blåsten. Ibland fick man ta i ordentligt för att komma framåt.
Den 8e var sista Intresseanmälningsdagen för lägenheten på Djurgårdsgatan. Passade därför på efter jobbet, att vandra från US via Ankdammen för att liksom ta pulsen på promenadväg och omgivning. Nog vore det bekvämt att bo så nära både stan och US och med bara en timmes promenad från jobbet.
Från Djurgårdsgatan gick jag genom Trädgårdsföreningen ner till Resecentrum. En trevlig promenad.
Igår köpte jag jordgubbar, men åt inte upp alla. Idag lyxade jag med vispad grädde till. Så himla gott, alltså!
8 juli
Första dagen som belysningen är på när jag kom till Resecentrum. Det plus regnet gör så klart att man blir lite missmodig. Men det är bara att kämpa på med att se det vackra runt omkring en.
En vanlig dag på jobbet med headset och dataskärmen på samt jämrans roliga skills.
Åt en banan i vänta på bussen. Men var i hela friden fanns närmaste papperskorg??? Ja, inte vid busshållplatserna utanför jobbet i alla fall. Hur resonerar kommunen där?
Skalet fick följa med in på bussen, som hade en papperskorg precis innanför dörren.
Hade tvättid kl 19 och inte nog med att det var sämsta tiden på dygnet för mig så det var inte ett dugg kul att komma ner till tvättstugan. Den före hade inte orkat städa iordning efter sig.. Dåligt!
Blev en av fem som fick titta på lägenheten på Djurgårdsgatan. Tackade Ja direkt efter att ha sett utsikten. Men som nummer tre på listan hade jag förstås ingen chans... Men då är det väl meningen att jag ska ha något bättre då, tänker jag.
Idag tog jag 577:an förbi jobbet och vidare mot US. Det var dags för nytt besök i O-huset. Idag gällde det förberedelser inför operationen.
Sedan blev det jobb andra kvällen i rad. För bra utfört arbete igår bjöds vi som jobbar med ett av "skillen" på chips, godis och bubbel. Och idag bestämde jag mig för att boka en kryssning med Birka. Det blir en kombinerad studietur/firandetur, där jag tänkte liksom säga farväl till livet som jag känner det. Det finns alltid tillfällen att fira, eller hur?
