16 oktober - Taurusbergen-Konya-Saratlı-Ürgüp
Efter en tidig frukost (kl 6) packade vi in våra väskor i bussen för att lämna Ocukalar och Medelhavsregionen och åka mot Centrala Anatolien och Kappadokien.
Så här stod det i programmet jag fick på mailen:
"Dag 2 Konya (tidigare Ikonium) – Kappadokien
"Dag 2 Konya (tidigare Ikonium) – Kappadokien
Vi åker upp i de mäktiga Taurusbergen och kör över det 1825 m höga Alacabelpasset till Konya. Det tidigare Ikonium var ett av de största kristna samfunden på aposteln Paulus och den helige Barnabas tid. Den forna seljukiska huvudstaden är idag en magnet för människor från hela världen på grund av det kristna och islamiska ursprunget. Vi besöker de dansande dervischernas kloster som nu är ett museum och en vallfartsort. Resan fortsätter till Kappadokien (ca. 515 km)."
Så här stod det i NBK:s program som vi fick på plats.
Och det blev med ovan skrivna överensstämmande. Inget att anmärka på där!
Då tar vi lite om TURKIET I MODERN TID, tycker jag. Så! Konstantinopel som ju hade varit huvudstad i evigheters evigheter, fick heta så ända till 1926 när Osmanerna var "försvunna". Namnet ändrades då till Istanbul och huvudstadsstämpel var ett minne blott eftersom Ankara tre år tidigare hade blivit huvudstad i det Republiken Turkiet. Landet ingår i begreppet Mellanöstern men när man pratar gammal historia pratar vi om Mindre Asien. Det vi känner som Turkiet idag grundades 1923 av Mustafa Kemal (som senare fick titeln Atatürk = turkarnas fader. Många brukar tro att han hette så. Nationaldagen infaller den 29 oktober och då är jag i Istanbul :)
Landet är ungefär lika stort som Sverige och Finland tillsammans och gränsar till åtta länder: Bulgarien, Grekland, Georgien, Armenien, Azerbajdzjan (plus exklaven Nachitjevan =autonom republik som tillhör Azerbajdzjan), Iran, Irak och Syrien. Och så gränsar det till ett par hav också. Medelhavet i söder, Egeiska havet i väster och Svarta havet i norr Och vi ska räkna in Marmarasjön också, som anses som gränslinje mellan världsdelarna Europa och Asien.
Majoriteten av dagens drygt 81,6 miljoner invånarna i landet är turkar (ca 75%), runt 18% är kurder och resten är lite blandad kompott. Bland annat bor en jämrans massa tyskar här och det kan jag säga att nästan alla jag pratade med under min vistelse här pratade bra tyska men väldigt knackig eller ingen engelska. Alanya heter numera Allemanga i folkmun just på grund av alla tyskar som bosatt sig där och bildat tysk koloni med egna butiker, restauranger, skolor, läkare berättade vr guide. Det är alltså precis som i svenskkolonierna i Spanien. 99.8% är muslimer (flest sunni) resten ligger i spannet kristendom och judar. Medianåldern är bara 29.6 år (Sverige 41.2 år). Medelålder 73 (Sverige 82 år). Man föder första barnet vid 22 och får 2,08 barn (Sverige 28 år och 1,88 barn). Läs- och skrivkunnighet 94 % (Sverige 98%). Ungdomsarbetslösheten (15-24 år) ligger på ca 18% (Sverige 24%).
Landet är ungefär lika stort som Sverige och Finland tillsammans och gränsar till åtta länder: Bulgarien, Grekland, Georgien, Armenien, Azerbajdzjan (plus exklaven Nachitjevan =autonom republik som tillhör Azerbajdzjan), Iran, Irak och Syrien. Och så gränsar det till ett par hav också. Medelhavet i söder, Egeiska havet i väster och Svarta havet i norr Och vi ska räkna in Marmarasjön också, som anses som gränslinje mellan världsdelarna Europa och Asien.
Majoriteten av dagens drygt 81,6 miljoner invånarna i landet är turkar (ca 75%), runt 18% är kurder och resten är lite blandad kompott. Bland annat bor en jämrans massa tyskar här och det kan jag säga att nästan alla jag pratade med under min vistelse här pratade bra tyska men väldigt knackig eller ingen engelska. Alanya heter numera Allemanga i folkmun just på grund av alla tyskar som bosatt sig där och bildat tysk koloni med egna butiker, restauranger, skolor, läkare berättade vr guide. Det är alltså precis som i svenskkolonierna i Spanien. 99.8% är muslimer (flest sunni) resten ligger i spannet kristendom och judar. Medianåldern är bara 29.6 år (Sverige 41.2 år). Medelålder 73 (Sverige 82 år). Man föder första barnet vid 22 och får 2,08 barn (Sverige 28 år och 1,88 barn). Läs- och skrivkunnighet 94 % (Sverige 98%). Ungdomsarbetslösheten (15-24 år) ligger på ca 18% (Sverige 24%).
När Turkiet bildades var det en enpartistat (diktatur) men det ändrades på 50-talet när första valet hölls. Sedan dess har det varit TYP en demokrati med avbrott för militärkupper 1960, 1971, 1980. Sedan 2005 har man haft förhandlingar med EU men som det ser ut idag har de alldeles för många problem på hemmaplan för att uppnå nivån för medlemsskap.
Jaha, du! Det var det det. Jag kommer säkert på något mer att skriva om på de andra inläggen också. Men det får vara bra för idag.
Idag fick vi en karta över regionerna vi åker emellan. Efter att ha fått den var det knäpptyst i bussen i 2 timmar. Men jag roade mig att ta lite foton från mitt fönster och att lyssna på mp3. Vi åkte upp i Taurusbergen, vidare på platån för att komma till Kappadokien vid sextiden. Då var vi rätt möra i baken efter att ha suttit längre i bussen än en arbetsdag.
Mitt tillägg: Taurusbergen bildar en båge runt Antalyabukten men är en bergskedja som sträcker sig från Eğridirsjön i väst till Eufrat i öst med högsta toppen Aladağ, 3756 m ö h. Det är en av världens yngsta bergskedjor, bildad under kollisionen av de europeiska och afrikanska kontinentalplattan. Här bor idag särskilt nomader i närheten vatten. De vandrar ner till låglandet med sina djur varje vinter och vi såg dem faktiskt på väg tillbaka till Antalya. Om du är intresserad av naturtillgångar kan jag berätta att du kan hitta krom, silver, koppar, järn, brunkol, och zink här. Förutom vandring och bergsklättring, kan du ta skidorna på ryggen och åka till någon av de två skidorterna. Här kan du se brunbjörn, varg, lodjur, vildsvin, räv; mufflonfår, vildget och gems om du har tur. Namnet Taurus har bergskedjan fått av övertro. Här förekommer mäktiga åskväder och man trodde att den syriska stormguden Adad gjorde så att floderna Tigris och Eufrat steg och översvämmades och därmed befruktade deras mark. Tjuren (Taurus) var vanligt symbol för främre Orientens stormgudar.
Visste du att: bergskedjan har fått ge namn på bergsområdet Montes Taurus på månen? Eller att det finns Anti-Taurusbergen som liksom går i nordöstligvinkel ut från Taurusbergen. Högsta toppen i Anatolien är Erciyes, 3917 m ö h MEN det är egentligen en utdöd vulkan så den räknas inte alltid till en del av bergskedjan.
Mitt tillägg: I Taurusbergen finner man längst ner, pinje och lite längre upp "Anatolisk pinje"" (vi känner det som Libanonceder, eller Turkisk ceder eftersom det är en egen underart, Cedrus libani subsp. stenocoma. Cedern var oerhört populär under forntiden eftersom att trät behåller doften i århundraden och stöter bort småkryp. Det avverkades så mycket att det nästa utrotades och idag växer de enbart på några få ställen i världen och här växer det vilt. Den odlas i en del länder (USA bl a) och används till bl a blyertspennor, skoblock,pilskaft, utomhusfasader, båtvirke, insektsmedel och inredningar. Träden kan bli upp till 40 m höga med grenar som liksom bildar våningar. På träden växer ca 12 cm uppåtstående kottar, som först blir blågröna och sedan bruna.
Nu kan man tro att jag hamnat på Östgötaslätten. Men icke! Nu kommer lite foton från centralplatån som är belägen på 1000 meters höjd och ligger mellan de Pontiska bergen i norr och Taurusbergen i söder.
Några tyckte att det var en tråkig transportsträcka där det inte hände något utanför fönstren.
Man hajade till när det dök upp stelnad magna då och då.
Man odlar mycket sockerbetor här och vi såg en del fält, lastbilar och fabriker på vägen.,
Utanför Konya såg jag massor av hus byggda i soltorkat tegel och lera. Kändes inte helt säkert att bo i.
Mitt tillägg: Taurusbergen bildar en båge runt Antalyabukten men är en bergskedja som sträcker sig från Eğridirsjön i väst till Eufrat i öst med högsta toppen Aladağ, 3756 m ö h. Det är en av världens yngsta bergskedjor, bildad under kollisionen av de europeiska och afrikanska kontinentalplattan. Här bor idag särskilt nomader i närheten vatten. De vandrar ner till låglandet med sina djur varje vinter och vi såg dem faktiskt på väg tillbaka till Antalya. Om du är intresserad av naturtillgångar kan jag berätta att du kan hitta krom, silver, koppar, järn, brunkol, och zink här. Förutom vandring och bergsklättring, kan du ta skidorna på ryggen och åka till någon av de två skidorterna. Här kan du se brunbjörn, varg, lodjur, vildsvin, räv; mufflonfår, vildget och gems om du har tur. Namnet Taurus har bergskedjan fått av övertro. Här förekommer mäktiga åskväder och man trodde att den syriska stormguden Adad gjorde så att floderna Tigris och Eufrat steg och översvämmades och därmed befruktade deras mark. Tjuren (Taurus) var vanligt symbol för främre Orientens stormgudar.
Visste du att: bergskedjan har fått ge namn på bergsområdet Montes Taurus på månen? Eller att det finns Anti-Taurusbergen som liksom går i nordöstligvinkel ut från Taurusbergen. Högsta toppen i Anatolien är Erciyes, 3917 m ö h MEN det är egentligen en utdöd vulkan så den räknas inte alltid till en del av bergskedjan.
Mitt tillägg: I Taurusbergen finner man längst ner, pinje och lite längre upp "Anatolisk pinje"" (vi känner det som Libanonceder, eller Turkisk ceder eftersom det är en egen underart, Cedrus libani subsp. stenocoma. Cedern var oerhört populär under forntiden eftersom att trät behåller doften i århundraden och stöter bort småkryp. Det avverkades så mycket att det nästa utrotades och idag växer de enbart på några få ställen i världen och här växer det vilt. Den odlas i en del länder (USA bl a) och används till bl a blyertspennor, skoblock,pilskaft, utomhusfasader, båtvirke, insektsmedel och inredningar. Träden kan bli upp till 40 m höga med grenar som liksom bildar våningar. På träden växer ca 12 cm uppåtstående kottar, som först blir blågröna och sedan bruna.
Visste du att: Doften av libanonceder är ett av de äldsta kända parfymmaterialen men sedan kung Salomo förstörde skogarna i Libanon på 900-talet f Kr, har man fått nöja sig med Atlasceder. Egyptierna framställde cederolja 2000 f Kr och man har hittat mumier som har doftat libanonceder. Under hela 1900-talet var detta basnoten i herrarnas rakvatten.
Nu kan man tro att jag hamnat på Östgötaslätten. Men icke! Nu kommer lite foton från centralplatån som är belägen på 1000 meters höjd och ligger mellan de Pontiska bergen i norr och Taurusbergen i söder.
Man hajade till när det dök upp stelnad magna då och då.
Man odlar mycket sockerbetor här och vi såg en del fält, lastbilar och fabriker på vägen.,
Utanför Konya såg jag massor av hus byggda i soltorkat tegel och lera. Kändes inte helt säkert att bo i.
Många hus nära kusten har platta tak. Här har alla sneda tak. Det beror så klart på att det både snöar och regnar mer här uppe.
Mitt tillägg: Det här var en gång Seldjukernas rosenträdgård och palats. Sultan Alaeddin Keykubad gav det i present till Mevlana Celaddin-i-Rumis pappa, som är den första som blir begravd på området. Pappans vänner ville bygga ett mausoleum över graven men Mevlana tyckte det var en dålig idé. Det blir Mevlanas son som låter bygga mausoleet efter SIN pappas död 1273. Där det gröna tornet finns, där under ligger Mevlana och hans son i varsina sarkofager. Det här är en mycket helig plats för muslimer. Här utövade Mevlana (sufiern (mystisk form av islam), poeten och filosofen som är upphovsman till sekten Mevlanaorden) Ihsan - perfektion av dyrkan - genom att snurra. Här kommer en liten informationsfilm!
I en av de 17 cellerna, byggda 1584 till dervischerna, hittade jag de här metallkäpparna. De hade de under hakan för att inte somna när de satt och bad flera timmar. Somnade man gjorde det ont och man vaknade till och kunde fortsätta be.
I köket, byggt 1548 hittade jag den här något stela mannen. Undrar hur länge han har suttit där? Enligt initieringsriten Nev-ni-yaz skulle han "bara" behöva sitta still i tre dagar! Det var förresten Mevlanas son som grundade Mevleviorden (betyder Mevlanas följare) som baserades på Rumî's principer och riter.1925 förbjöd Mustafa Kemal Atatürk allt som hade med Mevleniorden att göra som ett led i turkiska moderniseringen. Året efter blev det istället museum.
Från köket till damtoaletten. Här vankades det första hålet i marken den här resan.
Jag betade av pilgrimsplatsen och marscherade ut en sväng. Tänkte att de säkert kunde finnas intressanta saker även där ute. Och roligast var nog kyrkogården Ugler Mezargli.
Vandrade förbi en mattbutik och vidare ut på stora vägen.
Den här kyrkogården var gigantisk och full med gravar. Inte så konstigt. Det är en stor stad och man får inte kremera. Alla gravar ska vara upphöjda så man inte trampar den döde som är insvept i vita tygstycken, beredd att resa sig upp och vandra mot nästa liv. Dessutom får man inte begravas där någon annan har legat av muslimsk tradtion, vilket komplicerar det där med markfrågan.
Efter museet åkte vi till en retaurang på en bensinstation där vi stannade en timme. Jag passade på att äta Konyas specialare, Etli ekmek (bröd med kött). Det är lite som små tunna pizzabitar. Ute på parkeringen hittade jag en massa bilar som man ser oftast här, Fiat Tofas (licenstillverkad bilmodell).
Bensinen kostar som i Sverige ungefär.
Det här borde vi ha i Sverige också, en massa laddningsadaptrar som man förstås får betala för att använda.
Så stiftade vi bekantskap på andra ståtoan. Och den här kostade pengar, 1 lira.
Förresten, om du är intresserad av blommor kanske du skulle komma till Antalya på Expo 2016? Här kan du läsa mer om det eventet.http://www.expo2016antalya.org.tr/en
Man har börjat lägga räls för metro i Konya. Bra drag! Det är smidigt med dylik transport.
Vi passerade några fina byggnader på väg mot staden Aksaray, som vi fick veta var före detta karavanhotell. Vi skulle stanna i ett på tillbaka vägen. Det ska bli kul!
Nära staden Aksaray) besökte vi en (mycket liten) del av den 7 våningar "stora" underjordiska staden i Saratlı. Det är ett virrvarr av gångar, ventialtionstrummor och lägenheter så vi fick inte gå på egen hand för vi kunde gå vilse, menade vår guide. Hon berättade också att folket som hade bott i underjorden, hade gjort det ett par månader i sträck. Det hade ju i och för sig varit spännande att gå vilse där nere, men inte när man har en grupp som litar på att du kommer tillbaka i tid. Så jag fick nöja mig med en rundvandring och guidning på kanske 30 minuter. Ja, man kan inte få allt. Jag tycker att hon förklarade bra om staden nere i gångarna så här jag har bara lagt till lite grann.
Här är lite bilder från förmiddagens 20-minutersstopp. Det var kyligt men inget regn - än.
Vi kom till Konya vid elvatiden och åkte där till Mevlanamuseet. Mer om det straxt. Jag tänkte berätta lite om staden (som vi tyvärr varken fick veta något om eller besökte direkt.)
Konya är Turkiets 7e största stad med runt 1,2 miljoner invånare. Vår guide berättade att staden var annorlunda mot andra städer och syftade nog på att den var väldigt muslimsk, för jag såg mycket traditionella abayor här.
Dags för lite historialektion, då! Men vet att området var bebott under yngre kopparåldern (omkring 3000 f Kr) Man vet också att Hettiterna var här 1500 f Kr och att Sjöfolken tog över ruljansen runt 1200 f Kr. Frygierna kom hit på 800-talet f Kr bara för att bli fråntagna makten av Kimmerierna som kom från Iran på 600-talet med en man vi känner som Krösus (eg Kroisus, känd för att ha varit ofantligt rik och högmodig,) i spetsen. Han var den siste kungen i riket Lydien som jag skrev om igår. Krösus fick lämna ifrån sig tronen till Perserna och då är vi inne på 500-talet.
Vi kom till Konya vid elvatiden och åkte där till Mevlanamuseet. Mer om det straxt. Jag tänkte berätta lite om staden (som vi tyvärr varken fick veta något om eller besökte direkt.)
Konya är Turkiets 7e största stad med runt 1,2 miljoner invånare. Vår guide berättade att staden var annorlunda mot andra städer och syftade nog på att den var väldigt muslimsk, för jag såg mycket traditionella abayor här.
Dags för lite historialektion, då! Men vet att området var bebott under yngre kopparåldern (omkring 3000 f Kr) Man vet också att Hettiterna var här 1500 f Kr och att Sjöfolken tog över ruljansen runt 1200 f Kr. Frygierna kom hit på 800-talet f Kr bara för att bli fråntagna makten av Kimmerierna som kom från Iran på 600-talet med en man vi känner som Krösus (eg Kroisus, känd för att ha varit ofantligt rik och högmodig,) i spetsen. Han var den siste kungen i riket Lydien som jag skrev om igår. Krösus fick lämna ifrån sig tronen till Perserna och då är vi inne på 500-talet.
När Alexander den store erövrade området år 333 f Kr kallade han staden för Ikonion (Ikonium på latin). Namnet kom sig av att halvguden Perseus satte upp en ikon av sig själv hållande gorgonen Medusas huvud här (du vet, hon med ormar på huvudet istället för hår), innan han grundade staden. När romarna kom döpte de om den till Claudioconium efter kejsar Claudius och kejsar Hadrianus ändrade namnet till Colonia Aelia Hadriana.Vi hoppar lite i historien. För kan du fatta! En av ledarna för första korståget, franken (benämning på folk från västeuropa under medeltiden), Gottfrid av Bouillon ockuperade staden 1097 på sin väg ner till Jerusalem. Konya heter staden sedan år 1134, ungefär samtidigt som turkiska dynastin Seldjukerna, gör staden till sin huvudstad. Där får de hålla på ganska ostörda med avbrott för tysk-romersk kejsaren och korsriddaren från Anatolien, Fredrik Barbarossa som kände sig "tvungen" att ockupera staden i juni 1190, Det hade han ingen lång glädje av för han drunkade när han skulle korsa Salephfloden (några menar att han fick en hjärtattack när han badade). År 1243 kom så Mongolerna och de var kvar tills Karamaniderna tog över ruljansen i drygt tvåhundra år (dynasti som först tjänade Seldjukerna) och de behöll Konya om huvudstad. På 1400-talet kom Osmanerna och sedan 1923 är är det "bara" en regionhuvudstad. Jehepp, då har vi betat av det.
Intressantare kanske är att Paulus och hans kompis Barnabas (en cypriotisk judisk lärljunge) gjorde rundresor ihop (ja, ja, missionsresor då) och hamnade här ett par gånger. Vid ett tillfälle kom en ädel jungru och lyssnade på honom och hon blev så till den milda grad impad av hans predikan att hon hon bröt sin förlovning med Thamyris, för att leva ett liv i all jungfrulighet. Inte bra alls, skulle det vis sig! Thamyris såg till att Thecla blev dömd till att brännas på bål, minsann. Men med Guds försyn släcker en storm lågorna och hon flyr med Paulus (som blivit dömd samtidigt till förvisning från staden) till Antiokia (stad i Norra Turkiet). Där blev hon dömd till att ätas upp av vilddjuren på arenan men djuren var inte ett dugg intresserade av henne. Paulus hade hamnat i Myra i Lykien (dit ska jag en annan dag), och Thecla följer efter klädd som en pojke. När de möttes gav han henne uppdraget att predika evangeliet. Hon, då 18 år, åkte tillbaka till till Ikonium och predikade tills hon tröttnade och istället blev eremit i 72 år i en grotta vid Meriamlik nära Seleucia där hon dog. Eller så kanske hon dog i Rom för hon är begravd inte långt från Paulus grav. Men vet inte riktigt. Nåväl, det var en snabbvariant på legenden om Paulus och Thecla. Nu över till Mevlanamuseet som ju faktiskt var vårt besök här i staden. Här stannade vi en timme men hade ingen guidad tur utan fick gå på egen hand.
Intressantare kanske är att Paulus och hans kompis Barnabas (en cypriotisk judisk lärljunge) gjorde rundresor ihop (ja, ja, missionsresor då) och hamnade här ett par gånger. Vid ett tillfälle kom en ädel jungru och lyssnade på honom och hon blev så till den milda grad impad av hans predikan att hon hon bröt sin förlovning med Thamyris, för att leva ett liv i all jungfrulighet. Inte bra alls, skulle det vis sig! Thamyris såg till att Thecla blev dömd till att brännas på bål, minsann. Men med Guds försyn släcker en storm lågorna och hon flyr med Paulus (som blivit dömd samtidigt till förvisning från staden) till Antiokia (stad i Norra Turkiet). Där blev hon dömd till att ätas upp av vilddjuren på arenan men djuren var inte ett dugg intresserade av henne. Paulus hade hamnat i Myra i Lykien (dit ska jag en annan dag), och Thecla följer efter klädd som en pojke. När de möttes gav han henne uppdraget att predika evangeliet. Hon, då 18 år, åkte tillbaka till till Ikonium och predikade tills hon tröttnade och istället blev eremit i 72 år i en grotta vid Meriamlik nära Seleucia där hon dog. Eller så kanske hon dog i Rom för hon är begravd inte långt från Paulus grav. Men vet inte riktigt. Nåväl, det var en snabbvariant på legenden om Paulus och Thecla. Nu över till Mevlanamuseet som ju faktiskt var vårt besök här i staden. Här stannade vi en timme men hade ingen guidad tur utan fick gå på egen hand.
Mitt tillägg: Det här var en gång Seldjukernas rosenträdgård och palats. Sultan Alaeddin Keykubad gav det i present till Mevlana Celaddin-i-Rumis pappa, som är den första som blir begravd på området. Pappans vänner ville bygga ett mausoleum över graven men Mevlana tyckte det var en dålig idé. Det blir Mevlanas son som låter bygga mausoleet efter SIN pappas död 1273. Där det gröna tornet finns, där under ligger Mevlana och hans son i varsina sarkofager. Det här är en mycket helig plats för muslimer. Här utövade Mevlana (sufiern (mystisk form av islam), poeten och filosofen som är upphovsman till sekten Mevlanaorden) Ihsan - perfektion av dyrkan - genom att snurra. Här kommer en liten informationsfilm!
Mitt tillägg: Dervischernas dans Sema finns med på Unescos lista över traditioner. Den 17/12 firar man Rumis bröllop med Gud (alltså hans död) och då är det fullsmockat med folk här. (Jag skriver mer om dervischerna i annat inlägg.)
Det skulle vara foto tillåtet utom på fredagar fick vi veta..Jag på med kameran, bara för att bli stoppad framför första bästa sarkofag (det finns nästan 70 stycken därinne). Man fick bara fota utanför mausoleet visade det sig. Det här är vid utgången i bönerummet för kvinnor. Där var det visst tillåtet för jag och en stod och fotade när vakten kom och kikade in.
I en av de 17 cellerna, byggda 1584 till dervischerna, hittade jag de här metallkäpparna. De hade de under hakan för att inte somna när de satt och bad flera timmar. Somnade man gjorde det ont och man vaknade till och kunde fortsätta be.
I köket, byggt 1548 hittade jag den här något stela mannen. Undrar hur länge han har suttit där? Enligt initieringsriten Nev-ni-yaz skulle han "bara" behöva sitta still i tre dagar! Det var förresten Mevlanas son som grundade Mevleviorden (betyder Mevlanas följare) som baserades på Rumî's principer och riter.1925 förbjöd Mustafa Kemal Atatürk allt som hade med Mevleniorden att göra som ett led i turkiska moderniseringen. Året efter blev det istället museum.
Från köket till damtoaletten. Här vankades det första hålet i marken den här resan.
Jag betade av pilgrimsplatsen och marscherade ut en sväng. Tänkte att de säkert kunde finnas intressanta saker även där ute. Och roligast var nog kyrkogården Ugler Mezargli.
Vandrade förbi en mattbutik och vidare ut på stora vägen.
Det vet du väl, att man blir gammal genom att äta turkisk youghurt? Här har du beviset! För inte kan det väl ha att göra med att man bytte från muslimska kalendern till den gregorianska, inte?
Bensinen kostar som i Sverige ungefär.
Det här borde vi ha i Sverige också, en massa laddningsadaptrar som man förstås får betala för att använda.
Så stiftade vi bekantskap på andra ståtoan. Och den här kostade pengar, 1 lira.
Förresten, om du är intresserad av blommor kanske du skulle komma till Antalya på Expo 2016? Här kan du läsa mer om det eventet.http://www.expo2016antalya.org.tr/en
Man har börjat lägga räls för metro i Konya. Bra drag! Det är smidigt med dylik transport.
Vi passerade några fina byggnader på väg mot staden Aksaray, som vi fick veta var före detta karavanhotell. Vi skulle stanna i ett på tillbaka vägen. Det ska bli kul!
Tillägg: Att de finns gott om såna här hotell (Sarays) just runt Aksaray beror på att det var ett populärt stopp när karavanerna med dyrgripar passerade genom Anatolien. Ja, vi pratar Sidenvägen så klart.
Nära staden Aksaray) besökte vi en (mycket liten) del av den 7 våningar "stora" underjordiska staden i Saratlı. Det är ett virrvarr av gångar, ventialtionstrummor och lägenheter så vi fick inte gå på egen hand för vi kunde gå vilse, menade vår guide. Hon berättade också att folket som hade bott i underjorden, hade gjort det ett par månader i sträck. Det hade ju i och för sig varit spännande att gå vilse där nere, men inte när man har en grupp som litar på att du kommer tillbaka i tid. Så jag fick nöja mig med en rundvandring och guidning på kanske 30 minuter. Ja, man kan inte få allt. Jag tycker att hon förklarade bra om staden nere i gångarna så här jag har bara lagt till lite grann.
Tillägg: Utgrävningarna startade här så sent som på 1950-talet och man har kommit fram till att de äldsta grottorna är från bronsålder. Arkeologer tror att de fungerade som skydd mot vilda djur och hårda vintrar. Under romartiden grävde de kristna ut systemet för att skydda sig mot förföljelserna. Efter det byggdes det ut ännu mer när man var tvungen att "gömma" hela byn vid angrepp och krig och det var ju rätt många gånger. Kreativt! Det finns säkert fler än de 40 stora städerna man har hittat, varav 6 tar emot besökare.
En trappa ner ledde till just den här ingången som var öppen för turister.
Solnedgång över platån.
På hotellet Mustafa i Ürgüp fick vi våra rum, och den här incheckningen var jättesmidig för vår grupp var först på plats. Det var också det trevligaste hotellet vi bodde på av alla fyra, även om servicen var så där.
En trappa ner ledde till just den här ingången som var öppen för turister.
"I staden kan du hitta brunn och vattenledningar, vinkällare, badrum, toaletter, stall för djuren, förråd, kök och så en massa rum. De hade också runda dörrar och de var gjorda så att de enbart kunde öppnas inifrån."
(Tillägg: Dörrarna var 1,5 meter i diameter och hade en vikt på 200 kg. Det fanns också ett litet hål för att kunna lämna meddelanden till varandra ifall man hade varit tvungen att stänga dörrar i gångarna för att förhindra intrång)
"För att gräva ut ett rum i tuffen hade de en dag på sig, för när det får kontakt med luft blir materialet som cement."
(Tillägg: Tuff är ihoppressad vulkanaska som också kallas Tefra. På Island använder man materialet till lättbetong och till kattsand.)
Så var promenaden slut och vi fick se dagens ljus och höra dagens ljud: One euro, one euro.
Ljudet kom från kvinnor som stod utanför och ville sälja dockor.
Vi lämnade Saratlı bakom oss och körde vidare mot vårt hotell och fick se en fin solnedgång innan landskapet ändrade på sig. Varje gång vi passerade förbi det där landskapet som är så typiskt för Kappadokien kom det en massa träd emellan så inte en bild fick jag på vägen. Så himla trist. Men jag får väl försöka kompensera det med bilder från de närmaste dagarna.
"För att gräva ut ett rum i tuffen hade de en dag på sig, för när det får kontakt med luft blir materialet som cement."
(Tillägg: Tuff är ihoppressad vulkanaska som också kallas Tefra. På Island använder man materialet till lättbetong och till kattsand.)
Så var promenaden slut och vi fick se dagens ljus och höra dagens ljud: One euro, one euro.
Ljudet kom från kvinnor som stod utanför och ville sälja dockor.
Jag gick till parkeringen och fick syn på de här sovande valparna.
Vi lämnade Saratlı bakom oss och körde vidare mot vårt hotell och fick se en fin solnedgång innan landskapet ändrade på sig. Varje gång vi passerade förbi det där landskapet som är så typiskt för Kappadokien kom det en massa träd emellan så inte en bild fick jag på vägen. Så himla trist. Men jag får väl försöka kompensera det med bilder från de närmaste dagarna.
Solnedgång över platån.
På hotellet Mustafa i Ürgüp fick vi våra rum, och den här incheckningen var jättesmidig för vår grupp var först på plats. Det var också det trevligaste hotellet vi bodde på av alla fyra, även om servicen var så där.
Till min glädje hade restaurangen Efes mörka öl. Det slog jag till på som dryck till maten. Det blev många som provade den under resans gång. Den mäter sig inte med Tomislav eller Karlovačkos mörka men det duger gott!
15 oktober - Tahtakale Camiimoskén och Manavgat
Okej. jag har nog slappnat av för jag ställde inte om tiden på båda mobilerna, bara en. Och jag tittade förstås på den som inte var rätt inställd vilket gjorde att jag, istället för komma till frukost klockan 7, kom jag klockan 8. Ingen ko på isen visserligen eftersom vi inte skulle åka från hotellet förrän kl 11(!).
Idag skulle alltså Dag 2 bytas mot TSS Dag 7. Så här stod det i mitt program som jag fått på mailen, för den här dagen.
"Dag 7 Fridag eller valfritt utflykt ”båttur på Manavgatfloden”
Idag kan du själv bestämma vad du vill vara med på. Ta del av olika fritidsaktiviteter på hotellet eller var med på en båttur på Manavgatfloden: Den rika floran och faunan i det här området är särskilt attraktivt för naturintresserade. Medan du går längs med den vackra stranden i Side lagar personalen lokala rätter och grillar nyfångad öring (ca. 240 km)."
Idag kan du själv bestämma vad du vill vara med på. Ta del av olika fritidsaktiviteter på hotellet eller var med på en båttur på Manavgatfloden: Den rika floran och faunan i det här området är särskilt attraktivt för naturintresserade. Medan du går längs med den vackra stranden i Side lagar personalen lokala rätter och grillar nyfångad öring (ca. 240 km)."
Och så här stod det i NBK:s program på plats:
Förvånande nog fanns inte promenaden i Side med på Manavgatturen - det enda som lockat mig att följa med. Och jag noterade att vi hade vi kunnat välja att åka till Aspendos. Det hade ju varit bra att veta eftersom jag hade tänkt att fara dig under min vistelset. Hm...
Nära nog en svensk frukost, alltså!
Det verkade som om alla ville se Tahtakale Camiimoskén, för vi var sex bussar på parkeringen på förmiddagen. "Man kan se hur rik en moské är genom att räkna antalet minareter. Den här har fyra minareter, har fin mosaik och är byggd med pengar som församlingen har skänkt." (Guiden följer inte med in eftersom hon är Alawit och de går inte in i vanliga moskéer av tradition.)
Tillägg: Moskén är inte så mycket att tillägga om. Däremot kanske jag ska berätta lite om Alawiter? Vi känner mest till benämningarna Sunni och Shia. Alawiterna anser sig härstamma från profeten Muhammed, genom hans dotter Fatima Zahra och svärson och Kalifen Ali ibn Abi Talib. Deras religionsinriktning grundades i slutet av 800-talet. Namnet kommer ifrån Alawi som betyder anhängare av Ali och han tillbes som Ali Allah (Ali är Gud) eller Ali al-A’la (Ali är den allra högste) Påminner mig lite om förhållandet Jesus och Gud, faktiskt. Alawitdoktriner lär inte finnas nedskrivna, utan kunskapen går i arv från och till de religiösa ledarna. Anhängarna tillämpar taqiyya (rätten att förneka eller dölja sin tro för att skydda sitt liv, något som inte finns som begrepp i Sunni). Just för att så mycket är hemligt beskrivs inriktningen som en mystisk sekt. De anser sig själva som muslimer men har blivit förföljda av andra muslimer som anser dem inte vara "riktiga" muslimer. Det ska visst vara därför som de föredrar att gå till bönerum istället för att gå in i moskéer - för att de riskerar sina liv. De grundar dock tron på Allah och Koranen men ogillar de islamiska religiösa grundpelarna (att be fem gånger, fasta under Ramadan etc). I Turkiet är de en minoritet (uppskattad siffra är 185.000).
Lite bilder inifrån moskén. Alldeles för modern för min smak med kakel istället för mosaik.
Floden är en av de längsta underjordiska floderna i världen har sitt ursprung på den östra sluttningen av västra Taurusbergen och rinner ut i Medelhavet. Den sponsrar två dammar, Oymapinar- och Manavgatdammen och har ett intressant djurliv. Du kan se fåglar som hedhöna, anka, gås, kungsfiskare, olika arter av häger och mås. Jag såg ankor...
Du kan också se fiskarter som öring, karp, mulle, havsabborre och sutare. Jag såg fiskodling (av öring troligtvis)...
Det finns även Sötvattensköldpaddor i floden. Jag såg kossor...
Så var vi framme vid vår slutdestination. Det såg precis likadant ut som på 90-talet. En grusstrandremsa som delade upp floden och havet i två delar och en massa bryggor. För vi var inte ensamma här. Jag klev av båten och gick bort till havet, bredde ut min handduk, solade i 30 minuter, sen var det dags att gå tillbaka till båten för att äta lunch.
Drickamannen gick högljutt omkring och sålde öl. Jag valde vatten. Det blir inget alkoholhaltigt på dagtid ens på semestern. De hade ett bra system för dryckerna, tycker jag. De hade en lista med nummer och när man köpte något skrev de upp numret på din hand (eller som på mig, mitt hotellarmband), noterade vad du tog, och så betalade man i slutet av utflykten. Och man kunde betala kontant i Euro, Lira eller med kort. Bra upplagt, tycker jag.
Precis när jag hade tagit maten öppnade sig himlen och det började regna. Snabbt in och hitta en plats under tak! Tjaa, så något mer sola och bada blev det ju inte den här dagen. Inte någon av de andra dagarna heller faktiskt! Att åka på sol- och badsemester i oktober är en dum idé. Däremot om man ska, som jag, blogga och fara på en massa utflykter, är det suveränt.
Det finns ett stort antal nytillverkade priatskepp som seglar, inte bara på floden, utan också havet. Eller står på land... Det där med pirater i Turkiet kan jag berätta lite om också. Det fanns alltid pirater i den antika världen. Jag skrev ju om Sjöfolken i början av inlägget. De var pirater. Jag nämnde också riket Lykien. Lykierna tros också ha varit inblandad i sjöröveri på 1200-talet f kr. Men de kanske mest kända är piraterna från romarnas provins Kilikiena med Tarsus som huvudstad (runt år 100) som fokuserade på de nya handelsvägarna till havs och som fraktade dyrgripar mellan Spanien, Afrika, Italien och Egypten. Sidenvägen var visserligen aktiv på land men fartygen hade börjat komma! Romarna gjorde halvhjärtade försök att avstyra sjöröveri men faktum var att de behövde piraterna. De försåg nämligen den romerska eliten med slavar! Ön Delos i Egeiska havet var centrum för den internationella slavhandeln och därifrån transporterades de vidare. Men ibland blev romarna själva tillfångatagna. Inte för att säljas utan för att man begärde lösensumma för dem. Den välkände Julius Caesar blev tillfångatagen två gånger av precis detta skäl. Lite skojigt att veta kanske?
Visste du att: Tarsus var födelseplatsen för den tidiga kristna missionären Paulus. Du vet han som var med och skrev Nya testamentet? Han var farisée (d v s engagerad i ett slags poliiskt parti runt Jesu födelse som fick mer religiös inriktning) av judisk härkomst och hette från början Saul. Han förföljde kristna och han var bland annat med i publiken när Stefanos stenades (och därmed blir kristendomens första martyr efter Jesus).
En spindel kom klivande på plastfönstret som skyddade oss mot regnet.
Sophantering genom uppeldning är rätt vanlig. Men man har återvinning av petflaskor.
Men seriöst! Så underhållande. Man censurerar cigaretter i filmer. Det syns inte men här döljs giftpinnen med en liten blomma. Det får avsluta den här dagens inlägg. Vi ses i nästa! Då lämnar vi
Förvånande nog fanns inte promenaden i Side med på Manavgatturen - det enda som lockat mig att följa med. Och jag noterade att vi hade vi kunnat välja att åka till Aspendos. Det hade ju varit bra att veta eftersom jag hade tänkt att fara dig under min vistelset. Hm...
Nära nog en svensk frukost, alltså!
Det verkade som om alla ville se Tahtakale Camiimoskén, för vi var sex bussar på parkeringen på förmiddagen. "Man kan se hur rik en moské är genom att räkna antalet minareter. Den här har fyra minareter, har fin mosaik och är byggd med pengar som församlingen har skänkt." (Guiden följer inte med in eftersom hon är Alawit och de går inte in i vanliga moskéer av tradition.)
Tillägg: Moskén är inte så mycket att tillägga om. Däremot kanske jag ska berätta lite om Alawiter? Vi känner mest till benämningarna Sunni och Shia. Alawiterna anser sig härstamma från profeten Muhammed, genom hans dotter Fatima Zahra och svärson och Kalifen Ali ibn Abi Talib. Deras religionsinriktning grundades i slutet av 800-talet. Namnet kommer ifrån Alawi som betyder anhängare av Ali och han tillbes som Ali Allah (Ali är Gud) eller Ali al-A’la (Ali är den allra högste) Påminner mig lite om förhållandet Jesus och Gud, faktiskt. Alawitdoktriner lär inte finnas nedskrivna, utan kunskapen går i arv från och till de religiösa ledarna. Anhängarna tillämpar taqiyya (rätten att förneka eller dölja sin tro för att skydda sitt liv, något som inte finns som begrepp i Sunni). Just för att så mycket är hemligt beskrivs inriktningen som en mystisk sekt. De anser sig själva som muslimer men har blivit förföljda av andra muslimer som anser dem inte vara "riktiga" muslimer. Det ska visst vara därför som de föredrar att gå till bönerum istället för att gå in i moskéer - för att de riskerar sina liv. De grundar dock tron på Allah och Koranen men ogillar de islamiska religiösa grundpelarna (att be fem gånger, fasta under Ramadan etc). I Turkiet är de en minoritet (uppskattad siffra är 185.000).
Lite bilder inifrån moskén. Alldeles för modern för min smak med kakel istället för mosaik.
Floden är en av de längsta underjordiska floderna i världen har sitt ursprung på den östra sluttningen av västra Taurusbergen och rinner ut i Medelhavet. Den sponsrar två dammar, Oymapinar- och Manavgatdammen och har ett intressant djurliv. Du kan se fåglar som hedhöna, anka, gås, kungsfiskare, olika arter av häger och mås. Jag såg ankor...
Du kan också se fiskarter som öring, karp, mulle, havsabborre och sutare. Jag såg fiskodling (av öring troligtvis)...
Det finns även Sötvattensköldpaddor i floden. Jag såg kossor...
Så var vi framme vid vår slutdestination. Det såg precis likadant ut som på 90-talet. En grusstrandremsa som delade upp floden och havet i två delar och en massa bryggor. För vi var inte ensamma här. Jag klev av båten och gick bort till havet, bredde ut min handduk, solade i 30 minuter, sen var det dags att gå tillbaka till båten för att äta lunch.
Drickamannen gick högljutt omkring och sålde öl. Jag valde vatten. Det blir inget alkoholhaltigt på dagtid ens på semestern. De hade ett bra system för dryckerna, tycker jag. De hade en lista med nummer och när man köpte något skrev de upp numret på din hand (eller som på mig, mitt hotellarmband), noterade vad du tog, och så betalade man i slutet av utflykten. Och man kunde betala kontant i Euro, Lira eller med kort. Bra upplagt, tycker jag.
Precis när jag hade tagit maten öppnade sig himlen och det började regna. Snabbt in och hitta en plats under tak! Tjaa, så något mer sola och bada blev det ju inte den här dagen. Inte någon av de andra dagarna heller faktiskt! Att åka på sol- och badsemester i oktober är en dum idé. Däremot om man ska, som jag, blogga och fara på en massa utflykter, är det suveränt.
Det finns ett stort antal nytillverkade priatskepp som seglar, inte bara på floden, utan också havet. Eller står på land... Det där med pirater i Turkiet kan jag berätta lite om också. Det fanns alltid pirater i den antika världen. Jag skrev ju om Sjöfolken i början av inlägget. De var pirater. Jag nämnde också riket Lykien. Lykierna tros också ha varit inblandad i sjöröveri på 1200-talet f kr. Men de kanske mest kända är piraterna från romarnas provins Kilikiena med Tarsus som huvudstad (runt år 100) som fokuserade på de nya handelsvägarna till havs och som fraktade dyrgripar mellan Spanien, Afrika, Italien och Egypten. Sidenvägen var visserligen aktiv på land men fartygen hade börjat komma! Romarna gjorde halvhjärtade försök att avstyra sjöröveri men faktum var att de behövde piraterna. De försåg nämligen den romerska eliten med slavar! Ön Delos i Egeiska havet var centrum för den internationella slavhandeln och därifrån transporterades de vidare. Men ibland blev romarna själva tillfångatagna. Inte för att säljas utan för att man begärde lösensumma för dem. Den välkände Julius Caesar blev tillfångatagen två gånger av precis detta skäl. Lite skojigt att veta kanske?
Visste du att: Tarsus var födelseplatsen för den tidiga kristna missionären Paulus. Du vet han som var med och skrev Nya testamentet? Han var farisée (d v s engagerad i ett slags poliiskt parti runt Jesu födelse som fick mer religiös inriktning) av judisk härkomst och hette från början Saul. Han förföljde kristna och han var bland annat med i publiken när Stefanos stenades (och därmed blir kristendomens första martyr efter Jesus).
En spindel kom klivande på plastfönstret som skyddade oss mot regnet.
Sophantering genom uppeldning är rätt vanlig. Men man har återvinning av petflaskor.
Men seriöst! Så underhållande. Man censurerar cigaretter i filmer. Det syns inte men här döljs giftpinnen med en liten blomma. Det får avsluta den här dagens inlägg men jag hoppas vi ses i nästa. Då lämnar vi Ocukalar och åker mot Kappadokien!
Nära nog en svensk frukost, alltså!
TURKIET IGEN OCH NU BETAR VI AV LITE RIKEN HÄR. Det har funnits en massa kulturer som påverkat området på olika sätt. Jag tänkte inte gå in på alla i detalj, men kanske det kan vara intressant för någon att känna till Akkadiska riket som regerade helt kort (2334-2193 BC) och som ibland räknas som första imperiet i vår historia. De utvecklade ett nära samarbete med Sumererna från södra Irak, och liksom skapade två språk... som så småningom ledde till en delning - Assyrien i norr någonstans runt 2000 f Kr (man är lite oense när det skedde exakt) och 1894 f kr bildades Babylonien i söder. Lite coolt va? Men det intressantaste kanske är de däringa Hettiterna som hade koll på sitt rike Hatti, mellan 1700 f Kr och 1200 f Kr. De hade inte bara Anatolien utan även stora delar av Syrien plus Södra Irak. Förutom att odla var de fenor på att bearbetade koppar, tenn och bly till brons och senare att framställa järn. Man brukar dela in Hettiternas härskarperioder i föristoriska, gamla och nya riket, lite som i Egyptologin. Och de hade ju relation till Egypten. Kanske inte den bästa då, för efter ett viktigt slag fick Egypten erkänna Hettiterna som en maktfaktor och det medförde att Tutankhamons barnlösa änkedrottning önskade sig en av Hattikungens söner som sin nya make. Det blev föga poppis i Egypten och den där sonen blev mördad av några makthavanden som inte var glada i en union. Det i sin tur ledde till ett krigsutbrott med Egypten, och hettiterna plundrade de egyptiska vasallstaterna i Syrien som hämd. De hade många kontroverser med egyptierna, bland annat med grabbarna Seti I och hans kanske mer kände son Ramses II. Men det var en hel del annat för Hettiterna att hålla reda på. I slutet av deras regenttid berättas det om sjöfolken! Och här började det bli lite krångligt för det är flera folkslag i den här gruppen. Några är Weshesherna från Libyen, ättlingar till ettruskerna från Italien, akajer och Haunebuer från Grekland och slutligen Filistéerna eventuellt från Cypern och den Egeiska övärlden. Mycket konstiga namn där du. Jag fördjupar mig inte i dem eftersom man numera ifrågasätter deras betydelse för så många kulturers fall under den här tiden. Iallafall, efter hettiterna kan vi säga att Frygierna kom - eventuellt från Makedonien. Och det de lämnade efter sig (på 700-talet f Kr) var efterföljarstaterna Lydien, Karien och Lykien (mest intressant för egen del). Många riken fanns nu parallellt tills hela området fick lyda under persiska akemeniderriket mellan 500 och 400 f Kr för att sedan bli undersåtar till grekerna under Alexander den stores ledning år 334 f Kr. Är du med så här långt? Men vad bra! Ska vi ta lite till då kanske?
Jo,det ju det där riket Lykien då. Från runt 200 f Kr hade de ett något unikt styre som omnäms som det första demokratiska förbundet och som kan ha varit ett matriarkat (styrt av kvinnor). En känd grekiska upptäcksresande, Herodotos skrev ” De har traditioner som man inte ser någon annanstans. De använder sin mors namn istället för faderns. Om en lykier frågar en annan om dennes ursprung, uppger han sin mors namn.” Spännande va? Och en stad i det här riket, Myra, planerar jag att besöka så det återkommer jag till.
Kappadokien, som vi ju ska besöka, hörde till ett av de här små hellenistiska staterna. Och jag förstår att du inte blir förvånad över att de sedan kommer under romerskt inflytande. År 324 (notera att jag nu är efter Kristus) valde kejsar Konstantinus den Store Byzantion som huvudstad och döpte om staden till Nya Rom vilket så småningom blev Konstantinopel. Innan Osmanerna kom till makten och också hade Konstantinopel som huvudstad, hade vi ju ett mellanspel av Seldjukerna, en (turkisk sunnimuslimsk dynasti som var influerad av persisk kultur och som kom till Anatolien på 900-talet och var kvar till typ 1300-talet när Osman I träder in på scenen) De hade Konya som sin huvudstad men mer om den när vi kommer dit :).
Så där ja, då har vi betat av lite riken också. I nästa inlägg tar vi lite mer från modern tid, du!
Det verkade som om alla ville se Tahtakale Camiimoskén, för vi var sex bussar på parkeringen på förmiddagen. "Man kan se hur rik en moské är genom att räkna antalet minareter. Den här har fyra minareter, har fin mosaik och är byggd med pengar som församlingen har skänkt." (Guiden följer inte med in eftersom hon är Alawit och de går inte in i vanliga moskéer av tradition.)
Tillägg: Moskén är inte så mycket att tillägga om. Däremot kanske jag ska berätta lite om Alawiter? Vi känner mest till benämningarna Sunni och Shia. Alawiterna anser sig härstamma från profeten Muhammed, genom hans dotter Fatima Zahra och svärson och Kalifen Ali ibn Abi Talib. Deras religionsinriktning grundades i slutet av 800-talet. Namnet kommer ifrån Alawi som betyder anhängare av Ali och han tillbes som Ali Allah (Ali är Gud) eller Ali al-A’la (Ali är den allra högste) Påminner mig lite om förhållandet Jesus och Gud, faktiskt. Alawitdoktriner lär inte finnas nedskrivna, utan kunskapen går i arv från och till de religiösa ledarna. Anhängarna tillämpar taqiyya (rätten att förneka eller dölja sin tro för att skydda sitt liv, något som inte finns som begrepp i Sunni). Just för att så mycket är hemligt beskrivs inriktningen som en mystisk sekt. De anser sig själva som muslimer men har blivit förföljda av andra muslimer som anser dem inte vara "riktiga" muslimer. Det ska visst vara därför som de föredrar att gå till bönerum istället för att gå in i moskéer - för att de riskerar sina liv. De grundar dock tron på Allah och Koranen men ogillar de islamiska religiösa grundpelarna (att be fem gånger, fasta under Ramadan etc). I Turkiet är de en minoritet (uppskattad siffra är 185.000).
Lite bilder inifrån moskén. Alldeles för modern för min smak med kakel istället för mosaik.
Från moskén åkte vi till Manavgatfloden där vi klev på vår båt med finnar och danskar från ett par andra bussar. Sen flöt vi iväg och här är lite bilder ifrån eftermiddagen.
Floden är en av de längsta underjordiska floderna i världen har sitt ursprung på den östra sluttningen av västra Taurusbergen och rinner ut i Medelhavet. Den sponsrar två dammar, Oymapinar- och Manavgatdammen och har ett intressant djurliv. Du kan se fåglar som hedhöna, anka, gås, kungsfiskare, olika arter av häger och mås. Jag såg ankor...
Du kan också se fiskarter som öring, karp, mulle, havsabborre och sutare. Jag såg fiskodling (av öring troligtvis)...
Det finns även Sötvattensköldpaddor i floden. Jag såg kossor...
Så var vi framme vid vår slutdestination. Det såg precis likadant ut som på 90-talet. En grusstrandremsa som delade upp floden och havet i två delar och en massa bryggor. För vi var inte ensamma här. Jag klev av båten och gick bort till havet, bredde ut min handduk, solade i 30 minuter, sen var det dags att gå tillbaka till båten för att äta lunch.
Drickamannen gick högljutt omkring och sålde öl. Jag valde vatten. Det blir inget alkoholhaltigt på dagtid ens på semestern. De hade ett bra system för dryckerna, tycker jag. De hade en lista med nummer och när man köpte något skrev de upp numret på din hand (eller som på mig, mitt hotellarmband), noterade vad du tog, och så betalade man i slutet av utflykten. Och man kunde betala kontant i Euro, Lira eller med kort. Bra upplagt, tycker jag.
Precis när jag hade tagit maten öppnade sig himlen och det började regna. Snabbt in och hitta en plats under tak! Tjaa, så något mer sola och bada blev det ju inte den här dagen. Inte någon av de andra dagarna heller faktiskt! Att åka på sol- och badsemester i oktober är en dum idé. Däremot om man ska, som jag, blogga och fara på en massa utflykter, är det suveränt.
Visste du att: Tarsus var födelseplatsen för den tidiga kristna missionären Paulus. Du vet han som var med och skrev Nya testamentet? Han var farisée (d v s engagerad i ett slags poliiskt parti runt Jesu födelse som fick mer religiös inriktning) av judisk härkomst och hette från början Saul. Han förföljde kristna och han var bland annat med i publiken när Stefanos stenades (och därmed blir kristendomens första martyr efter Jesus).
En dag fick Paulus tillstånd att tillsammans med några andra män, fara till Damaskus för att "bevaka" kristna där. (Vi ska komma ihåg att detta sker under romarnas tid i området och de förföljde kristna fram tills 313 när Konstantinus förklarade religionen laglig.) Nu hände det sig så att de mötte en kändis på vägen - i en uppenbarelse visserligen. Saul stiftar bekantskap med självaste Jesus himself (de andra bara hör honom) som kommer i ett starkt ljussken från himlen. De konverserade lite grann och straxt därpå omvändes Saul. Ljuset hade varit så starkt att han inte kunde se på tre dagar, inte heller äta eller dricka så hans kompanjoner fick leda honom in i Damaskaus. När han återfick sina krafter och syn började han predika om Jesus som Guds son och allt det där. Alla var jätteförvånade. Så till den milda grad att hans forna vänner, judarna övervägde att göra sig av med honom. Men Jesus lärljungar hjälpte honom att fly till Jerusalem. Det är nu han byter namn till Paulus förresten.
Men han gick inte säker i Jerusalem heller. Paulus flyr därifrån till hem till Tarsus. Därifrån genomförde han missionärsresor under 12 års tid till han en dag hamnar i Jerusalem igen. Det skulle han inte ha gjort, för en dag släpar ett gäng judar ut honom ur templet för att döda honom! Men märkligt nog kommer en romare(!) till hans undsättning. Fast den där räddningen slutar förstås i fängelse i två år först och sedan med en äventyrlig båtfärd med skeppsbrott, ofrivillig vistesle på Malta i tre månader, vidare till Alexandria för att till slut komma till annat fängelse i Rom. Där sätts Paulus i husarrest under två år, då Nemo (nej inte han från Hitta Nemo - Kejsar Nemo) släpper honom fri. Paulus hinner vistas i Grekland (bland annat ska han ha besökt Efesos igen), Asien och Spanien lite grann innan han blir tillfångatagen igen. Den här gången är det Kejsar Nero som bestämmer att han skall halshuggas medelst svärd. Och så blir det. Oj, det blev en lång utläggning där du! Nu får det vara bra. Låt oss scrolla ner lite!
Men han gick inte säker i Jerusalem heller. Paulus flyr därifrån till hem till Tarsus. Därifrån genomförde han missionärsresor under 12 års tid till han en dag hamnar i Jerusalem igen. Det skulle han inte ha gjort, för en dag släpar ett gäng judar ut honom ur templet för att döda honom! Men märkligt nog kommer en romare(!) till hans undsättning. Fast den där räddningen slutar förstås i fängelse i två år först och sedan med en äventyrlig båtfärd med skeppsbrott, ofrivillig vistesle på Malta i tre månader, vidare till Alexandria för att till slut komma till annat fängelse i Rom. Där sätts Paulus i husarrest under två år, då Nemo (nej inte han från Hitta Nemo - Kejsar Nemo) släpper honom fri. Paulus hinner vistas i Grekland (bland annat ska han ha besökt Efesos igen), Asien och Spanien lite grann innan han blir tillfångatagen igen. Den här gången är det Kejsar Nero som bestämmer att han skall halshuggas medelst svärd. Och så blir det. Oj, det blev en lång utläggning där du! Nu får det vara bra. Låt oss scrolla ner lite!
En spindel kom klivande på plastfönstret som skyddade oss mot regnet.
Sophantering genom uppeldning är rätt vanlig. Men man har återvinning av petflaskor.
Men seriöst! Så underhållande. Man censurerar cigaretter i filmer. Det syns inte men här döljs giftpinnen med en liten blomma. Det får avsluta den här dagens inlägg. Vi ses i nästa! Då lämnar vi
Okej. jag har nog slappnat av för jag ställde inte om tiden på båda mobilerna, bara en. Och jag tittade förstås på den som inte var rätt inställd vilket gjorde att jag, istället för komma till frukost klockan 7, kom jag klockan 8. Ingen ko på isen visserligen eftersom vi inte skulle åka från hotellet förrän kl 11(!).
Idag skulle alltså Dag 2 bytas mot TSS Dag 7. Så här stod det i mitt program som jag fått på mailen, för den här dagen.
"Dag 7 Fridag eller valfritt utflykt ”båttur på Manavgatfloden”
Idag kan du själv bestämma vad du vill vara med på. Ta del av olika fritidsaktiviteter på hotellet eller var med på en båttur på Manavgatfloden: Den rika floran och faunan i det här området är särskilt attraktivt för naturintresserade. Medan du går längs med den vackra stranden i Side lagar personalen lokala rätter och grillar nyfångad öring (ca. 240 km)."
Idag kan du själv bestämma vad du vill vara med på. Ta del av olika fritidsaktiviteter på hotellet eller var med på en båttur på Manavgatfloden: Den rika floran och faunan i det här området är särskilt attraktivt för naturintresserade. Medan du går längs med den vackra stranden i Side lagar personalen lokala rätter och grillar nyfångad öring (ca. 240 km)."
Och så här stod det i NBK:s program på plats:
Nära nog en svensk frukost, alltså!
TURKIET IGEN OCH NU BETAR VI AV LITE RIKEN HÄR. Det har funnits en massa kulturer som påverkat området på olika sätt. Jag tänkte inte gå in på alla i detalj, men kanske det kan vara intressant för någon att känna till Akkadiska riket som regerade helt kort (2334-2193 BC) och som ibland räknas som första imperiet i vår historia. De utvecklade ett nära samarbete med Sumererna från södra Irak, och liksom skapade två språk... som så småningom ledde till en delning - Assyrien i norr någonstans runt 2000 f Kr (man är lite oense när det skedde exakt) och 1894 f kr bildades Babylonien i söder. Lite coolt va? Men det intressantaste kanske är de däringa Hettiterna som hade koll på sitt rike Hatti, mellan 1700 f Kr och 1200 f Kr. De hade inte bara Anatolien utan även stora delar av Syrien plus Södra Irak. Förutom att odla var de fenor på att bearbetade koppar, tenn och bly till brons och senare att framställa järn. Man brukar dela in Hettiternas härskarperioder i föristoriska, gamla och nya riket, lite som i Egyptologin. Och de hade ju relation till Egypten. Kanske inte den bästa då, för efter ett viktigt slag fick Egypten erkänna Hettiterna som en maktfaktor och det medförde att Tutankhamons barnlösa änkedrottning önskade sig en av Hattikungens söner som sin nya make. Det blev föga poppis i Egypten och den där sonen blev mördad av några makthavanden som inte var glada i en union. Det i sin tur ledde till ett krigsutbrott med Egypten, och hettiterna plundrade de egyptiska vasallstaterna i Syrien som hämd. De hade många kontroverser med egyptierna, bland annat med grabbarna Seti I och hans kanske mer kände son Ramses II. Men det var en hel del annat för Hettiterna att hålla reda på. I slutet av deras regenttid berättas det om sjöfolken! Och här började det bli lite krångligt för det är flera folkslag i den här gruppen. Några är Weshesherna från Libyen, ättlingar till ettruskerna från Italien, akajer och Haunebuer från Grekland och slutligen Filistéerna eventuellt från Cypern och den Egeiska övärlden. Mycket konstiga namn där du. Jag fördjupar mig inte i dem eftersom man numera ifrågasätter deras betydelse för så många kulturers fall under den här tiden. Iallafall, efter hettiterna kan vi säga att Frygierna kom - eventuellt från Makedonien. Och det de lämnade efter sig (på 700-talet f Kr) var efterföljarstaterna Lydien, Karien och Lykien (mest intressant för egen del). Många riken fanns nu parallellt tills hela området fick lyda under persiska akemeniderriket mellan 500 och 400 f Kr för att sedan bli undersåtar till grekerna under Alexander den stores ledning år 334 f Kr. Är du med så här långt? Men vad bra! Ska vi ta lite till då kanske?
Jo,det ju det där riket Lykien då. Från runt 200 f Kr hade de ett något unikt styre som omnäms som det första demokratiska förbundet och som kan ha varit ett matriarkat (styrt av kvinnor). En känd grekiska upptäcksresande, Herodotos skrev ” De har traditioner som man inte ser någon annanstans. De använder sin mors namn istället för faderns. Om en lykier frågar en annan om dennes ursprung, uppger han sin mors namn.” Spännande va? Och en stad i det här riket, Myra, planerar jag att besöka så det återkommer jag till.
Kappadokien, som vi ju ska besöka, hörde till ett av de här små hellenistiska staterna. Och jag förstår att du inte blir förvånad över att de sedan kommer under romerskt inflytande. År 324 (notera att jag nu är efter Kristus) valde kejsar Konstantinus den Store Byzantion som huvudstad och döpte om staden till Nya Rom vilket så småningom blev Konstantinopel. Innan Osmanerna kom till makten och också hade Konstantinopel som huvudstad, hade vi ju ett mellanspel av Seldjukerna, en (turkisk sunnimuslimsk dynasti som var influerad av persisk kultur och som kom till Anatolien på 900-talet och var kvar till typ 1300-talet när Osman I träder in på scenen) De hade Konya som sin huvudstad men mer om den när vi kommer dit :).
Så där ja, då har vi betat av lite riken också. I nästa inlägg tar vi lite mer från modern tid, du!
Det verkade som om alla ville se Tahtakale Camiimoskén, för vi var sex bussar på parkeringen på förmiddagen. "Man kan se hur rik en moské är genom att räkna antalet minareter. Den här har fyra minareter, har fin mosaik och är byggd med pengar som församlingen har skänkt." (Guiden följer inte med in eftersom hon är Alawit och de går inte in i vanliga moskéer av tradition.)
Tillägg: Moskén är inte så mycket att tillägga om. Däremot kanske jag ska berätta lite om Alawiter? Vi känner mest till benämningarna Sunni och Shia. Alawiterna anser sig härstamma från profeten Muhammed, genom hans dotter Fatima Zahra och svärson och Kalifen Ali ibn Abi Talib. Deras religionsinriktning grundades i slutet av 800-talet. Namnet kommer ifrån Alawi som betyder anhängare av Ali och han tillbes som Ali Allah (Ali är Gud) eller Ali al-A’la (Ali är den allra högste) Påminner mig lite om förhållandet Jesus och Gud, faktiskt. Alawitdoktriner lär inte finnas nedskrivna, utan kunskapen går i arv från och till de religiösa ledarna. Anhängarna tillämpar taqiyya (rätten att förneka eller dölja sin tro för att skydda sitt liv, något som inte finns som begrepp i Sunni). Just för att så mycket är hemligt beskrivs inriktningen som en mystisk sekt. De anser sig själva som muslimer men har blivit förföljda av andra muslimer som anser dem inte vara "riktiga" muslimer. Det ska visst vara därför som de föredrar att gå till bönerum istället för att gå in i moskéer - för att de riskerar sina liv. De grundar dock tron på Allah och Koranen men ogillar de islamiska religiösa grundpelarna (att be fem gånger, fasta under Ramadan etc). I Turkiet är de en minoritet (uppskattad siffra är 185.000).
Lite bilder inifrån moskén. Alldeles för modern för min smak med kakel istället för mosaik.
Från moskén åkte vi till Manavgatfloden där vi klev på vår båt med finnar och danskar från ett par andra bussar. Sen flöt vi iväg och här är lite bilder ifrån eftermiddagen.
Floden är en av de längsta underjordiska floderna i världen har sitt ursprung på den östra sluttningen av västra Taurusbergen och rinner ut i Medelhavet. Den sponsrar två dammar, Oymapinar- och Manavgatdammen och har ett intressant djurliv. Du kan se fåglar som hedhöna, anka, gås, kungsfiskare, olika arter av häger och mås. Jag såg ankor...
Du kan också se fiskarter som öring, karp, mulle, havsabborre och sutare. Jag såg fiskodling (av öring troligtvis)...
Det finns även Sötvattensköldpaddor i floden. Jag såg kossor...
Så var vi framme vid vår slutdestination. Det såg precis likadant ut som på 90-talet. En grusstrandremsa som delade upp floden och havet i två delar och en massa bryggor. För vi var inte ensamma här. Jag klev av båten och gick bort till havet, bredde ut min handduk, solade i 30 minuter, sen var det dags att gå tillbaka till båten för att äta lunch.
Drickamannen gick högljutt omkring och sålde öl. Jag valde vatten. Det blir inget alkoholhaltigt på dagtid ens på semestern. De hade ett bra system för dryckerna, tycker jag. De hade en lista med nummer och när man köpte något skrev de upp numret på din hand (eller som på mig, mitt hotellarmband), noterade vad du tog, och så betalade man i slutet av utflykten. Och man kunde betala kontant i Euro, Lira eller med kort. Bra upplagt, tycker jag.
Precis när jag hade tagit maten öppnade sig himlen och det började regna. Snabbt in och hitta en plats under tak! Tjaa, så något mer sola och bada blev det ju inte den här dagen. Inte någon av de andra dagarna heller faktiskt! Att åka på sol- och badsemester i oktober är en dum idé. Däremot om man ska, som jag, blogga och fara på en massa utflykter, är det suveränt.
Visste du att: Tarsus var födelseplatsen för den tidiga kristna missionären Paulus. Du vet han som var med och skrev Nya testamentet? Han var farisée (d v s engagerad i ett slags poliiskt parti runt Jesu födelse som fick mer religiös inriktning) av judisk härkomst och hette från början Saul. Han förföljde kristna och han var bland annat med i publiken när Stefanos stenades (och därmed blir kristendomens första martyr efter Jesus).
En dag fick Paulus tillstånd att tillsammans med några andra män, fara till Damaskus för att "bevaka" kristna där. (Vi ska komma ihåg att detta sker under romarnas tid i området och de förföljde kristna fram tills 313 när Konstantinus förklarade religionen laglig.) Nu hände det sig så att de mötte en kändis på vägen - i en uppenbarelse visserligen. Saul stiftar bekantskap med självaste Jesus himself (de andra bara hör honom) som kommer i ett starkt ljussken från himlen. De konverserade lite grann och straxt därpå omvändes Saul. Ljuset hade varit så starkt att han inte kunde se på tre dagar, inte heller äta eller dricka så hans kompanjoner fick leda honom in i Damaskaus. När han återfick sina krafter och syn började han predika om Jesus som Guds son och allt det där. Alla var jätteförvånade. Så till den milda grad att hans forna vänner, judarna övervägde att göra sig av med honom. Men Jesus lärljungar hjälpte honom att fly till Jerusalem. Det är nu han byter namn till Paulus förresten.
Men han gick inte säker i Jerusalem heller. Paulus flyr därifrån till hem till Tarsus. Därifrån genomförde han missionärsresor under 12 års tid till han en dag hamnar i Jerusalem igen. Det skulle han inte ha gjort, för en dag släpar ett gäng judar ut honom ur templet för att döda honom! Men märkligt nog kommer en romare(!) till hans undsättning. Fast den där räddningen slutar förstås i fängelse i två år först och sedan med en äventyrlig båtfärd med skeppsbrott, ofrivillig vistesle på Malta i tre månader, vidare till Alexandria för att till slut komma till annat fängelse i Rom. Där sätts Paulus i husarrest under två år, då Nemo (nej inte han från Hitta Nemo - Kejsar Nemo) släpper honom fri. Paulus hinner vistas i Grekland (bland annat ska han ha besökt Efesos igen), Asien och Spanien lite grann innan han blir tillfångatagen igen. Den här gången är det Kejsar Nero som bestämmer att han skall halshuggas medelst svärd. Och så blir det. Oj, det blev en lång utläggning där du! Nu får det vara bra. Låt oss scrolla ner lite!
Men han gick inte säker i Jerusalem heller. Paulus flyr därifrån till hem till Tarsus. Därifrån genomförde han missionärsresor under 12 års tid till han en dag hamnar i Jerusalem igen. Det skulle han inte ha gjort, för en dag släpar ett gäng judar ut honom ur templet för att döda honom! Men märkligt nog kommer en romare(!) till hans undsättning. Fast den där räddningen slutar förstås i fängelse i två år först och sedan med en äventyrlig båtfärd med skeppsbrott, ofrivillig vistesle på Malta i tre månader, vidare till Alexandria för att till slut komma till annat fängelse i Rom. Där sätts Paulus i husarrest under två år, då Nemo (nej inte han från Hitta Nemo - Kejsar Nemo) släpper honom fri. Paulus hinner vistas i Grekland (bland annat ska han ha besökt Efesos igen), Asien och Spanien lite grann innan han blir tillfångatagen igen. Den här gången är det Kejsar Nero som bestämmer att han skall halshuggas medelst svärd. Och så blir det. Oj, det blev en lång utläggning där du! Nu får det vara bra. Låt oss scrolla ner lite!
En spindel kom klivande på plastfönstret som skyddade oss mot regnet.
Sophantering genom uppeldning är rätt vanlig. Men man har återvinning av petflaskor.
Men seriöst! Så underhållande. Man censurerar cigaretter i filmer. Det syns inte men här döljs giftpinnen med en liten blomma. Det får avsluta den här dagens inlägg men jag hoppas vi ses i nästa. Då lämnar vi Ocukalar och åker mot Kappadokien!
14 oktober - På studietur i Turkiet (start Ocukalar)
Vaknade typ tio i fyra och gick upp. Frukost kl 04.30 kändes som en bra tid. Då skulle jag hinna med transferbussen till Terminal 5 en timme senare utan problem.
Jag åt en god frukost på Jumbo innan jag tog bussen in till terminalen.
Jag fann incheckningsdiskarna och lämnade in mitt bagage efter att ha sagt Hej till två resenärer med samma bagagetagg som mig (av rutin. Fast kom ju på att jag inte behövde hälsa på alla den här gången).
Förväntansfull checkade jag in nästan 15 kg bagage. Det fanns inte mycket utrymme för shopping, inte!
Det blev ingen shopping på Arlanda. Jag tycker inte det finns så mycket unikt på flygplatser, som jag inte kan få tag i (billigare) på andra ställen. Istället satte jag mig på O´Learys som hade eluttag vid borden och satte mig vid datorn.
Up and away!
Det var ett annorlunda flyg med fönster mot cockpit från första raden där jag fick fönsterplats.
Klockan 13 var vi i Antalya. Vi fick vi vänta en stund på vårt bagage men fram kom det!
Jag undrar om det bara är Arlanda som inte har en taxfreebutik öppen vid utgången? Det finner jag nästan överallt annars.
Här kostar det 1€ för att få låna en bagagevagn, kan jag upplysa om.
Det var lätt att hitta TSS bås utanför flygplatsen.Jag hittade också ett skrank där jag kunde köpa ett SIM-kort med internet och det tog sån tid att jag var nästan sist till buss nummer 626. Då såg jag att det var en massa TSS-bussar med skandinaver. De två jag hade hälsat på vid incheckningen och den jag satt med på planet var inte med på samma buss som mig utan på två olika bussar. Det var nästan lite tråkigt även om vi sprang på varandra då och då under resans gång.
Jag hade lovat mig själv att sitta längst bak och bara vara gäst den här veckan. Så den här platsen hade jag hela veckan! (Foto taget av medresenären Leif)
Jag presenterar vad som stod i programmet jag fick på mailen cirka tre veckor innan avresan så du vet vad jag köpte för resa. Sen kan du ju läsa hur det blev.
"Dag 1 Resa till Antalya
Flyg till Antalya med ett renommerat flygbolag. På flygplatsen träffar du din svensk- eller engelsktalande (jag hade valt engelsktalande) guide. Därefter transfer till hotellet där du kan njuta av en välkomstdrink."
Flyg till Antalya med ett renommerat flygbolag. På flygplatsen träffar du din svensk- eller engelsktalande (jag hade valt engelsktalande) guide. Därefter transfer till hotellet där du kan njuta av en välkomstdrink."
Det kändes fel att bara sitta och lyssna på guiden och liksom inte ta tag i/berätta något själv. Här krävdes träning! Jag upplevde att hon berättade typ fem minuter om varje grej hela resan men missade en massa fakta som jag själv skulle ha berättat. En del har jag valt att ta med här på bloggen. Kanske du som reste med mig, eller funderar på att resa med TSS till Kappadokien (de samarbetar med agenturen NBK Touristi FYI) också tillhör den nyfikna sorten som vill veta allt när du reser?
Nåväl, vi fick veta att vi kunde köpa vatten per flaska i bussen för 50 cent styck, eller köpa ett paket för 5€. Inget svårt val för min del som dricker minst två liter om dagen. (Chauffören hade även Coca Cola för 1€/st men själv dricker jag inte läsk.) Men åter till faktabiten. Så här kommer mina bildtexter se ut i inläggen. Sammanfattningen av vad guiden berättade kommer inom citat-tecken och sedan gör jag Tillägg och kör ett Visste du att: med lite av varje. Är du med på det? Ja men, då kör vi då!
Men vänta lite! Först måste jag ju berätta lite om landet (ja med någon avstickare kanske) som du förhoppningsvis inte visste redan. Jag börjar med forntiden i det här inlägget och fortsätter sedan vidare under resans gång :)
PREHISTORISKA
(Med det menar man att det inte finns skrifter eller att det bara finns bristfälliga skrifter för att ge en korrekt bild av historien.)
(Med det menar man att det inte finns skrifter eller att det bara finns bristfälliga skrifter för att ge en korrekt bild av historien.)
27 km norr om Antalya finns fotspår av Homo sapiens, som är 27.000 år gamla. Så länge, vad man vet hittills har det funnits människor på Anatoliska halvön. Det finns T-formade megaliterna (stora uppresta och fristående stenar) där de äldsta är daterade till runt 10.000 år f Kr (Paleolitikum) som man tror fungerade som religiös samlingsplats för nomader i området, och där runt började men bosätta sig (Göbekli Tepe - (Neolitikum).
Visste du att:: Om vi ska jämföra lite med Sverige så kan jag berätta att de första renjägarlägren byggdes vid isens rand där Skåne ligger runt 12.000 f Kr (Brommekulturen). Men där blev man inte långvarig för det blev kallare igen och så de fick vackert förflytta sig söder ut igen. Nästa gång är det Ahrensburgkulturen som vandrar in på svensk mark från norra Tyskland, Nederländerna, Belgien och västra Polen någonstans mellan 10 700–9000 f Kr och blir kvar. De äldsta boplatserna (för permanentboende alltså) är daterade till cirka 9500 - 6500 f kr och finns återigen i Skåne. Men nu infinner sig ett problem som arkeologerna får tampas med. För övre delen av Sverige höjde sig (och höjer sig fortfarande efter att ha varit nedpressat av kilometervis av is) och det land som de första människorna klev runt på, ligger under vatten. Knepigt det där, eller hur? Det blir lite hål där i vår egen historia, eller hur?
Så där. Det får räcka med forntidsfakta där, du. I nästa blogginlägg fyller jag på. Nu tar vi bilder och texter till dem!
"Det är bomull som växer på fälten vi passerar förbi och man handplockar för att få bästa kvalitet." Skördeperioden startar precis och på vägen tillbaka till Antalya kunde vi se provisoriska byar (presenningar, bilar m m) där arbetarna sov. "När bomullen är skördad, och man kan skörda två gånger per år (mars och oktober) kommer seminomaderna med sina getter och låter dem beta av det som är kvarav plantan."
Så där. Det får räcka med forntidsfakta där, du. I nästa blogginlägg fyller jag på. Nu tar vi bilder och texter till dem!
"Det är bomull som växer på fälten vi passerar förbi och man handplockar för att få bästa kvalitet." Skördeperioden startar precis och på vägen tillbaka till Antalya kunde vi se provisoriska byar (presenningar, bilar m m) där arbetarna sov. "När bomullen är skördad, och man kan skörda två gånger per år (mars och oktober) kommer seminomaderna med sina getter och låter dem beta av det som är kvarav plantan."
Tillägg: Bomull kallas det fluffiga materialet som består nästan uteslutande av cellulosa (90%) och som skyddar fröna. Arkeologer har funnit tygfragment av bomull i Mexiko daterade till 3500 f Kr, Indien 3000 f Kr (Harappakulturen) och USA 500 f Kr. (Det finns även andra äldre årtal men de har varit svårt att bevisa helt.) Greker och araber fick materialet först genom Alexander den store på 300-talet f Kr. Turkiet ligger på 8e plats bland världens bomullsproducerande länder och industrin sysselsätter ungefär 6 miljoner personer i Turkiet. För att få fram den bästa bomullen handplockas den. Att djur inte äter plantan när bomullen är kvar är för att den innehåller något som kallas Gossypol, ett naturligt fenol (starkt frätande och mycket giftigt ämne som intressant nog kan hittas i bakelit, salvor som lindra klåda, för balsamering av lik - och i solskyddskrämer.)
Visste du att: bomull växer naturligt i färgerna vitt, rosa, brunt och grönt men att man har förbjudit odlingar i annat än vitt i vissa länder? Eller att Indien - inte Kina - 2013, var största producenten av bomull och att Grekland ligger på 10e plats? Lite kul, va?
Visste du att: bomull växer naturligt i färgerna vitt, rosa, brunt och grönt men att man har förbjudit odlingar i annat än vitt i vissa länder? Eller att Indien - inte Kina - 2013, var största producenten av bomull och att Grekland ligger på 10e plats? Lite kul, va?
"Granatäpplen odlas mycket i regionen runt Antalya men de bästa kommer från Aydın i Egeiska regionen. Man ska vara försiktig med att dricka mycket eftersom det inte är säkert att man klarar av det."
Tillägg. Granatäpplets ursprung anses vara i området mellan Himalaya och Egypten (där de betraktades om en symbol för välstånd och ambition) och har odlats i hela Mellanöstern, södra Asien och Medelhavsområdet under flera årtusenden. Det är ingen frukt utan ett bär med mellan 200 och 1400 frön och det är dem och de geléiga höljena runt som du äter. De är fulla med fenoliska antioxidanter (=tanniner) så jag kan inte dricka ett helt glas juice. Gör jag det mår jag ganska illa. Vid ett tillfälle i Petra och av okunnighet, fick jag till och med gå runt hörnet och kräkas (ursäkta att jag berättar).
Visste du att: Den antika staden Granada i Spanien döptes efter frukten under den moriska perioden (700-talet). Eller att ordet Grenadin på saker berättar att det innehåller granatäpple? Eller att den används i Ayurvedamediciner i Indien? Eller att bäret var känt i Grekland som "frukten av de döda", och tros ha sprungit från blodet av Adonis i den grekiska mytologin? Ja, det finns mycket att berätta om granatäpplet minsann men det får la räcka här. Vill du läsa mer kan du bland annat söka efter myterna om Persefone och Hera eller i Bibelns Exodus för att nämna några.
Tips: Ska du dela ett granatäpple, frys det först en stund innan du delar och skrapa sedan ur fröna i vatten för att separera ätligt från oätligt (det ätliga sjunker i byttan).
" Det är skördesäsong för majs och längs med vägarna där du kan se damer stå och koka dem för försäljning."
Tillägg. Majs är en ettårigt gräs som kan bli upp till 6 meter högt. Hanarna är blomvipporna i toppen och honorna är de stärkelserika kolvarna i bladvecken. Man vet inte riktigt härstamningen men en teori är Mexiko. Däremot vet man när majsen kom till Europa. Det var med Columbus efter att ha varit på Kuba 1492. Majs är näst efter vete och ris det viktigaste och mest spridda sädesslaget i världen - och också det mest genmanipulerade. Det finns nästan inga odlade sorter som inte är genmanipulerade längre. Majs är lite praktiskt för den glutenintoleranta för man kan göra mjöl av det som inte innehåller gluten.
Visste du att: När du poppar popcorn gör värmen så att majskornet vänder sig ut och in? Eller att minimajs är majs som skördas innan de är klara? Eller att italiens nationalrätt (majsgröt) görs av polenta som är majskornets kärna? Eller, avslutningsvis, att 1,5% av Sveriges areal är majsoldning men att vi använder vår majs till energi och djurfoder? (Har till exempel en djurfodersodling vid min pendelstation)
"Vi skulle inte bo första natten i Antalya utan i Manavgat som är 2a största staden i regionen. Under sommaren bor det fem gånger så många än på vintern. Här ligger en fin moské med fyra minareter som vi kunde besöka innan flodturen, ifall vi ville. Att bo på ett hotell här skulle göra att vi vann 1,5 timme när vi skulle vidare till Kappadokien som vi inte skulle till förrän dag 3." Det står tydligt i tydligt att man av organisatoriska skäl behöver vända på programmet ibland och det här var en sådan gång men mer om programändringarna kommer jag till i min summering av resan. Nu var det ett hotell i Manavgat i två nätter som gällde iallafall - eller?
Tillägg. Manavgat är en stad som ligger ca 7,5 km söder om Antalya precis vid floden med samma namn och på medelhavskusten, inte långt från Side och halvvägs till Alanya. Här bor ca 99.000 och staden ligger på en bördig slätt nedanför Taurusbergen vilket betyder att här odlas det mycket såsom olika grönsaker, frukt, spannmål, sesam och många frukter och numera även (jättegoda) oliver. Staden var intagen av Seldjukerna (mer om dem berättar jag in nästa inlägg). Fast nu visade sig att vårt hotell låg i staden Ocukalar med 4300 invånare och låg 9,8 km frn Antalya då.
Visste du att: Man hade planerna på att exportera vatten från de två vattenreservoarerna i området till bland annat Israel, Jordanien, Malta, och Cypern år 2001 men som skrinlades 2006 när (tveksamt populäre, förstår vi på guiden) premiärministern Erdoğan uttalar sig anti-israeliskt.
Tilläg (typ):Utanför Side åker man förbi de här ruinerna. Jag lurade först på om det hörde ihop med någon stadsmur men vet efter utflykt med U can Travel (efter rundresan), att det är en del av en akvedukt. Och nu har jag tagit reda på ännu mer om den här akvedukten. Den utgick ifrån Dumanlikällan som även i modern tid förser Manavgat med vatten och torde ha varit imponerande för 2000 år sedan. Akvedukten var 30 km lång med 22 akveduktbroar, 16 tunnlar mellan 100m och 2,2 km (totalt 13 km tunnel), byggd i ett bergigt landskap. En del av akvedukten går att besöka men de första 3 kilometrarna är begravda under Oymapinardammen idag.
"Här ser vi havet."
Tillägg: Vi kanske ska säga Egeiska havet för riktighetens skull. Det ligger mellan Grekiska halvön och Anatoliens västkust och övergår, via Dardanellerna, Marmarasjön och Bosporen till Svarta havet.
Namnet kommer från grekiska mytologins kung Aigeus. Här får du sagan.
Allt startade med att havsguden Poseidon en dag sände en tjur till Kreta för att offras av kung Minos, men Minos behöll den istället. Som straff lät Poseidon förtrolla hans hustru, Pasifae, så att hon blev förälskad i tjuren. För att tillfredsställa sina något märkliga lustar gick hon till Daidalos, kung Minos uppfinnare och magiker, för att få hjälp. Han byggde en ihålig träko som Pasifaë kunde krypa in i och på det sättet kunde tjuren betäcka henne och Minotauros blev frukten av detta. Daidalos byggde sedan en labyrint där Minotauren stängdes in. När kung Minos får reda på vad Daidalos hade gjort, kastades magikern och hans son Ikaros i fängelse. De flydde efter att Daidalos tillverkat vingar gjorda av vax och fjädrar. Daidalos klarar sig, men hans son, som han varnat för att flyga för nära solen, lyssnade inte och flög för nära och störtar ner i Egeiska havet när vaxet smälter.
Men nu fanns Minotaurus och man skulle offra till denne. En del säger vart nionde år, andra varje år. Just den här gången ville Kung Aigeus son, Theseus, följa med för att göra slut på ofrrandet genom att döda Minotauros. Fadern gick motvilligt med på detta men Theseus fick lova att hissa vitt segel om han var med hem, istället för det svarta. Pappa Aigeus stod varje dag på en klippa vid stranden och spanade ut över havet. En dag ser han skeppet komma. Det är bara ett litet problem. Theseus glömde bort att hissa det via seglet. I sin förtvivlan och i tron att hans son dödats och inte var med hem, begick Aigeus självmord genom att störta sig i havet som därefter uppkallades efter honom - Egeiska havet. Snipp, snapp snut, så var sagan slut - och vi övergår till något annat!
Det tog cirka 1,5 timme från flygplatsen till vårt hotell, Water planet. En resort vid en av Manavgats strandpartier. Där checkades vi in och kunde sedan betalade våra två mat- och utflyktspaket. Frivilligt men alla gjorde det eftersom det stod så här på hemsidan. ""Vi rekommenderar att du på plats bokar det framtagna kultur- och matpaketet. Vissa hotell på rundresan är visserligen idylliskt belägna i naturen men ligger lite avsides från städerna." Det här är min upplevelse av incheckning, rummen och omgivningarna.
Men nu fanns Minotaurus och man skulle offra till denne. En del säger vart nionde år, andra varje år. Just den här gången ville Kung Aigeus son, Theseus, följa med för att göra slut på ofrrandet genom att döda Minotauros. Fadern gick motvilligt med på detta men Theseus fick lova att hissa vitt segel om han var med hem, istället för det svarta. Pappa Aigeus stod varje dag på en klippa vid stranden och spanade ut över havet. En dag ser han skeppet komma. Det är bara ett litet problem. Theseus glömde bort att hissa det via seglet. I sin förtvivlan och i tron att hans son dödats och inte var med hem, begick Aigeus självmord genom att störta sig i havet som därefter uppkallades efter honom - Egeiska havet. Snipp, snapp snut, så var sagan slut - och vi övergår till något annat!
Det tog cirka 1,5 timme från flygplatsen till vårt hotell, Water planet. En resort vid en av Manavgats strandpartier. Där checkades vi in och kunde sedan betalade våra två mat- och utflyktspaket. Frivilligt men alla gjorde det eftersom det stod så här på hemsidan. ""Vi rekommenderar att du på plats bokar det framtagna kultur- och matpaketet. Vissa hotell på rundresan är visserligen idylliskt belägna i naturen men ligger lite avsides från städerna." Det här är min upplevelse av incheckning, rummen och omgivningarna.
Det var nog den rörigaste incheckningen jag varit med om, med fyra skandinaviska grupper med 30 gäster i varje samtidigt. Det var jättesvårt att höra vad guiden sa. Jag missade väl halva innehållet men det skulle väl lösa sig.
Det stod i programmet att vi skulle få en välkomstdrink och det kanske var den jag hittade på ett rullbord i receptionen när de flesta gått upp till sina rum.Jag hade väl utgått ifrån att det var guiden som skulle hälsa oss välkomna med en juice i handen. Dumt att utgå ifrån något. Jag vet. Men över till de där paketen! I avresebrevet man får står att läsa om:
"Kultur- och matpaket: Paketet innehåller middag varje dag plus alla inträden på sevärdheterna (Mevlana-museet, utomhusmuseet i Göreme, underjordiska staden, Sinasos, Cavusin, Munkarnas dal, Uchisar, Duvdalen, Derventdalen, Avcilar, Antalya guidning i gamla stan endast 1150,– SEK per person (istället för 1500,- SEK).
Upptäckarpaket: Paketet innehåller lunch 5 ggr. plus följande arrangemang: Utflykt till Aspendos (inkl. lunch), kappadokisk afton (inkl. lokala drycker och showprogram), show med dansande dervischer endast: 870,– SEK per person (istället för 1420,- SEK). Små ändringar av innehållet i paketen på plats är möjliga."
Jag bokade båda för att det var bekvämt och för att jag då visste vad allt utom dryck (och om jag ville handla något) skulle kosta. Det är klart att jag kunde ha käka snacks och frukt till lunch och sitta ute och vänta i värmen medan de andra åt, men jag behöver lagad mat och sen tycker jag ju att det är kul och trevligt att lära känna folk.
Upptäckarpaket: Paketet innehåller lunch 5 ggr. plus följande arrangemang: Utflykt till Aspendos (inkl. lunch), kappadokisk afton (inkl. lokala drycker och showprogram), show med dansande dervischer endast: 870,– SEK per person (istället för 1420,- SEK). Små ändringar av innehållet i paketen på plats är möjliga."
Jag bokade båda för att det var bekvämt och för att jag då visste vad allt utom dryck (och om jag ville handla något) skulle kosta. Det är klart att jag kunde ha käka snacks och frukt till lunch och sitta ute och vänta i värmen medan de andra åt, men jag behöver lagad mat och sen tycker jag ju att det är kul och trevligt att lära känna folk.
Det här är de enda bilderna jag tog i hotelrummen på de fyra hotellen vi bodde på. Jag har egentligen ingen förklaring på varför mer än att jag inte är så förtjust i opersonliga hotell (resorts) utan gillar lite mer gemytliga och hade egentligen inget att ta kort på. Rummen såg rätt lika ut. Och i programmet står det att vi ska bo i Antalya 1 natt vid ankomst, 3 nätter i Kappadokien och 3 nätter i Antalya men att att de kunde vända på programmet. Men vi bodde 2 nätter i Manavgat, 3 nätter i Kappadokien, 1 natt i Manavgat och 1 natt i Antalya. Mina planer gick lite i stöpet när jag fick reda på det.
Vi hade fått reda på att det var båtutflykt på Manavgatfloden nästa dag. Inget som stod högst upp på min lista alls. Blev inte imponerad förra gången jag var här, och hade ingen som helst lust egentligen att följa med. Men där kom snålvargen in. Jag hade ju betalat för utflykter och det ingick lunch... Jag packade min utflyktsryggsäck med handduk, regnponcho, sjal, täckjacka och uppbåsbar kudde. I NBKs program för den här rundresan som vi fick först andra dagen (alltså redan när utflykten til Manavgat var slut), där stod det att man kunde välja mellan att åka flodtur eller åka till Aspendos. Det var tråkigt att guiden inte nämde det för Aspendos hade jag ju på min Att-se-lista!
Efter att ha fixat utflyktskitet bestämde jag mig för att ta en lite promenix på hotellområdet och det här var vad jag såg.
En kanna som blommade fortfarande, stod i rabatten framför entrén.
En av hotellkatterna följde mig med blicken när jag gick mot en återvändsgränd.
En vit lampborste. Det har jag inte sett förut. Bara röda!
Del av poolområdet.
Det jag ångrar mig är att jag inte gick på 90 minuter Hamam här för 39€. Jag återkommer om varför lite längre fram.
Mimosan höll på att blomma över nere vid strandområdet.
Utsikt från poolområdet ner mot stranden, som inte var jättekul kanske. Det var rätt stenigt runt omkring. Man hade dock arrangerat en sandstrand med solstolar.
Det guiden missade att berätta var att utanför hotellet (det tog kanske 15 minuters promenad till stora vägen) låg Alara Grand Bazaar, som har legat där sedan 2007 och har runt 370 butiker. Några hittade dit ändå och även om det inte blev så mycket handlat så tyckte de att det var en trevlig promenad.
Innan jag gick och la mig fixade jag mitt frukostkit som jag hade med mig varje frukost hela turkietvistelsen. Däri ligger en knäckebrödskiva, ljusa Psylliumfrön (från Indiens Plantago ovata) och Gojibär. Perfekt start på dagen för mig!
13 oktober - Var är flighten?
Packade det sista på morgononen och hämtade jackan från Spreadshirt (vars dragkedja gick sönder direkt) innan jag åt lunch och travade sedan iväg till pendelstationen med bagaget. Det kändes som vanligt. Det enda var att jag inte hittat min flight med Freebird på Swedavias sida. Men det skulle väl lösa sig tänkte jag.
Stolta fjälliga Bläcksvampar stod i vägkanten på väg till stationen.
Så var vi här igen då. Det var inte länge sedan. Skillnaden var att nu BEHÖVDE jag inte jobba - även om jag har pluggat en del och har med mig en massa att läsa. Det är som en kollega skrev på Facebook, en gång guide alltid guide.
Väl uppe på Arlanda gick jag och frågade om Freebirdsflighten direkt i informationsdisken och vips, hade man fått fram både flight och vilka incheckningsdiskar. Det kände ju himla fint. Det trista var att jag inte kunde checka in bagaget redan idag utan fick vänta till imorgon. Så med två bagage och dataväska fick jag vackert ta bussen till Jumbo stay och dela rum med alltihop.
Jumbo Stay är allt ett roligt ställe. Men idag hade jag bokat enkelrum (i kroppen) utan badrum och det ångrade jag lite. Men det vanliga rummet jag brukar ha kostade typ 1400 spänn för en natt och det tycker jag är mycket för ett vandrarhem.Men jag vet att om jag åker iväg någonstans med mina barnbarn så blir det här vi sover!
Det blev skapligt i säng framför TV:n och sedan en god natts sömn. Det ska bli spännande att åka på rundresa och inte ha den själv!!
12 oktober - Montering
Igår fick jag reda på att Elton önskar sig en likadan Trash packs slambil som jag köpte häromdagen till Albin! Idag beställde jag en, så nu är det klart.
Julklappsinköp till Elton blev alltså gjort idag.
Jag hade frågat Per om han kunde hjälpa mig att sätta upp två tavellister och den där rullgardinen. Det är saker jag inte klarar själv. Det skulle ta en evighet (om det ens skulle vara möjligt!) att måtta för att få det exakt centrerat åt alla håll och kanter. Man kan ju inte hålla upp och se samtidigt, eller hur? Så idag kom han med vattenpass och borr!
Jag förberedde genom att packa upp alltihop.
Jag sa farväl till de trasiga, och alltid nedfällda persiennerna.
Och till väggstereon som stått på bordet nu två månader eller något.
Och kunde snart säga Hej till ett ljust rum med en rullgardin.
Och en stereo ovanför TV:n rakt mot soffan där jag ju alltid sitter och jobbar.
Och så flyttades fotona på de tre äldsta barnbarnen till hallen och kan" ta emot mig" varje gång jag kommer hem.
Jag fick bjuda på en slät kopp kaffe innan Per och Jonzon åkte vidare i livet (hem alltså).
Rullgardinen skrämde slag på mig genom att fara upp med en smäll en gång när jag skulle gå och gå och lägga mig. Sen, efter lite träning, så stannade den kvar och jag kunde sova lugnt!
11 oktober - SImons 1-årskalas
Tvättid mellan 7 och 11 och sedan pendeln till Linköping, ganska lagom till lunchtid. Och lunchen passade jag på att äta hos Milla men var tvungen att handla maten först. När jag gick där på Lucullus fann jag fikon - som jag inte köpte eftersom de inte är färska och dessutom kostar för mycket. Man blir lite bortskämd med att ha tillgång till dylik vara, nyplockad från träden för en billig peng i mitt jobb. Det blev frysta småköttbullar i kassen istället.
För den som inte har samma jobb som mig, är det här iallafall en möjlighet att få smaka otorkade fikon.
Efter lunchen hade jag sällskap med Jens, Milla, Elton och Naima till Simons kalas. Det var himla trevligt, även om det inte går så fort när man har en fyra åring och en tvååring med sig. Å andra sidan är jag inte känd för att gå så fort jag heller. Du vet, jag lunkar.
En tårta garnerad med geléhallon hade man valt till minsta barnbarnet.
Och Martina hade (som vanligt) bakat allt fikabröd. Hon är för himla duktig, alltså! Jag blir alltid lika impad.
Presentöppning! Och så klart hjälper storebror Albin till medan mamma Martina och pappa Chrille tittar på.
Presenter demonstrerades gärna av storebror.
Roliga ballonger med blinkande ljus fick alla barnen från morfar - och jag fick fick en i min födelsedagspresent hahaha
Cockillonpinschern Jonzon, plast-morfar Björn, G-farmor Berit, G-mormor Marianne, morbror Jens, moster Milla och kusinen Elton syns bra på bilden, i framkant ser du delar av Simon, Albin och kusinen Naima.
Simon tyckte ballongen var rolig.
Tårtan var god med godis på, tyckte Albin.
Tårta kan man äta på flera olika sätt. Som ettåring funkar händerna bra.
Eller så kan man liksom hiva i sig som en kvinna inne på sitt 53:e år.
(Foto: Martina Axelsson)
Morfar Per kom direkt från sommarstugan och var väldigt glad i att åka på kalas - inte. Men nog är det lite stort att han gör det ändå, va?
Av morfar Per fick Albin en bok om Bilen, en mycket uppskattad present av en 2-åring som fördrar att prenumerera på Bilsport än på Bamse.
När man får välja vilken tidning man vill så väljer man bilsport. Albin 3 år. (taget från Martina Axelssons Facebook 25/9).
Jag försökte konkurrera genom kusinerna att ha med biilpussel och att läsa sagor. Men det förstår ni ju att jag fick sitta och läsa om De tio hästarna på rim själv.
(Foto: Martina Axelsson)
(Foto: Martina Axelsson)
Jag köpte ju två clip-clap i Kroatien. Jag hade med mig dem och de blev en succé bland både stora och små.
Simon övervakade att vi kom ut ordentligt genom porten när kalaset var slut. Det var verkligen jättekul att se alla samlade igen! Nästa firande lär bli julafton :)
Istället för att gå direkt till stationen smet jag in på biblioteket - som visade sig stänga precis. Jag fick fråga om en bok om Kappadokien, som inte fanns - och sedan gå ut. I parken fick jag syn på Milla med familj. De hade inte hunnit längre. Jag passade på att ta ett smygkort på dem när de lekte, innan jag hoppade fram och sa Hej då igen, och fortsatte mot stationen.
Jag smög bakom buskarna utanför bilbioteket och tog ett smygkort när Milla, Jens, Elton och Naima lekta i Slottsparken.
Jag var hemma rätt sent på eftermiddagen och slängde mig i soffan framför TV:n. Kändes som en bra avslutning på den här dagen.
10 oktober - Uppackat
Halv åtta fick jag skjuts till Skycity varifrån jag tog tåget till Norrköping (egentligen skulle jag gått av i Linköping men det så skönt att slippa trapporna).
Limousinen är framkörd!
Min nya bagagetagg i hårdplast hade spruckit i bagagehanteringen. Där ser man!
Kommer ju lite tidigt till Arlanda så jag sitter och väntar lite vid utgången innan tåget ska gå. Från soffan har jag koll på monitorn ifall det skulle bli förseningar också. Trist att sitta nere på perrongen i kylan helt i onödan.
Posten attackerade mig när jag öppnade dörren och efer att ha plockat upp den satte jag mig (fortfarande med skorna på) och öppnade den. Efter det packade jag upp mina väskor och gjorde dem redo att fyllas på nytt efter tvättiden imorgon. Allt var klart på en tjugo minuter.
Posten genomgången.
Väskorna uppackade och tvättkorgen fylld.
Och så var det ju det där med lunch då. Det blev mackan jag fick på tåget, och vatten. Hade ingen lust att värma en matlåda från frysfacket. Däremot gick jag bort till Gulfmacken och hämtade ett paket som innehåll fem GUM-resetandborstar. De absolut bästa!
Resten av eftermiddagen gjorde jag egentligen inget speciellt förutom att plugga på resmålen och skriva ut alla papper för Turkietvistelsen. Insåg att det är mycket som ska klaffa när man är på egen hand. Som att hotellet man bokade i våras, verkligen är reserverat till exempel. Men det där löser sig säkert. Jag kollar väl upp sånt när jag är nere på studieturen i Kappadokien, vettja.
9 oktober - Hemflygning
Vi startade inte förrän halv tio från Tala Bay. Sen körde vi upp till Amman. Ja, med paus förstås. Det tar trots allt nästan fem timmar upp. Men resan flöt på bra och vi kom upp i tid för incheckning av bagage, utcheckning ur landet av oss själva och tid att strosa runt på Taxfree och/eller äta lunch.
Vi hade mellanlandning i Wien och där spreds vi. Jag rusade till mitt plan mot Arlanda och de andra mot sitt plan mot Gardemoen. Men vi hade redan sagt Hej då innan incheckningen. Det brukar vara enklast så eftersom flygplatser är rätt röriga och man ska på toa, handla och ja, du vet.
Det var kolsvart när jag landade på Arlanda.
Mitt plan var försenat så jag landade på Arlanda en halvtimme efter utsatt tid. Men det var ju ingen ko på isen för jag skulle ju bo över på Ibis den här natten. Deras minibuss kom och hämtade mig och jag kunde lugnt gå och lägga mig för att sova till morgonen därpå!
8 oktober - Jag såg iallafall havet
Vaknade till nedanstående vy, gick på Spa, bloggade ifatt från Kroatien, käkade lunch (room service) och mötte sedan gästerna till middagen på kvällen.
Blev det något snorklat? Inte en meter faktiskt. Men NÄSTA gång... kanske.
Blev det något snorklat? Inte en meter faktiskt. Men NÄSTA gång... kanske.
Hade fått rum mot havet den här gången så jag SÅG iallafall havet även om jag aldrig var nere vid det.
7 oktober - Danger of death
Eftersom vi hade kikat på ad-Beidha igår eftermiddag hade vi bara Wadi Rum idag. Och dit är det inte så långt från Petra så vi var framme redan vid nio. Där satte vi oss på våra jeepar och åkte ut i öknen för att uppleva den innan vi landade i Aqaba för en dags avslappning.
En dyngbagge kom vandrande i Visitor center. Den hade säkert gått vilse eftersom kamelerna befann sig ute i öknen vid tillfälle.
Om man vill kan man välja att rida kamel (ca 20 minuter) från petroglyferna till Lawrence ställe där vi dricker te normalt.
Det blev inga fler bilder tagna från Wadi Rum idag och heller inte många från Aqaba. Men vi stannade i stan på vägen till Tala Bay och gick en sväng innan vi åkte till hotellet. . Jag passade på att fylla på pepparreserven till min kvarn där hemma. Väl på Marina Plaza skiljdes vi åt efter att ha bestämt oss för att ses imorgon kväll (sista kvällen)
"Danger of death" stod det på en skylt i Down town.
Efter utdelning av nycklar hade gästerna ledig eftermiddag idag och fritt hela dagen imorgon. Jag såg några till middagen men de flesta var ute på egen hand. Själv åt jag tidigt och gick och la mig tidigt. Jag hade en tanke på att gå ner och snorkla, men det stannade vid en tanke bara. Skulle det kanske vara så att jag för en gång skull har snorkelutrustningen med mig och ändå inte snorklar - igen?
6 oktober - På åsna i Petra
Ja, väckning kl 05.15 blev det. Och frukosten var klar kl 05.30, minsann. Det där har funkat si och så genom åren. Men idag funkade det! Stor glädje! När klockan var 06.20 satt vi alla i bussen och blev körda till Petras entré och kunde, som första grupp, gå in genom "grindarna".
Vi går sakta genom Petra. Det är mycket som ska berättas, visas och upplevas och det gör man när det bara är en grupp och inte mellan fem och femton samtidigt.
Vi går sakta genom Petra. Det är mycket som ska berättas, visas och upplevas och det gör man när det bara är en grupp och inte mellan fem och femton samtidigt.
Vid halv tio brukar jag vara klar och då har vi mellanlandat för toabesök och té/kaffe/färskpressad apelsin/granatäpplejuicepaus. Idag var jag med en sväng på lilla museet bara för att upptäcka att man plockat bort föremål därifrån, bland annat vattenledningen i keramik som jag hade pratat om. Nedrigt, tycker jag.
Idag frångick jag mina principer, att inte rida åsna. Men jag bestämde mig att ta en åsna med några gäster, tillbaka till kungagravarna för att gå upp i Urngraven.
Och dit klättrade vi upp och passade på att äta vår matsäck som vi köpt på fikastoppet.
Jag gick tillbaka till ingången tidigt tyckte jag - bara för att mötas av gäster som kommit ännu tidigare. Det här är första gången där de flesta var klara med Petra typ 1,5 timme innan avtalad mötestid och ville därifrån. Intressant! När alla var samlade åkte vi till ad-Beidha (Lilla Petra) och efter den korta promenaden där (ca 20 minuter) for vi mot hotellet för avslappning och bad i varma poolen innan middag.
På kvällen hade vi bokat Petra by night efter önskemål. Varken jag eller Khaled visste hur showen var upplagd den här säsongen men hoppades att man hade utvecklat eventet sedan 2010 men det hade man visst inte lyckats med. Det som är coolt är att gå i Petra när det är mörkt. Och mörkt är det. Den enda beslysningen denna afton är levande ljus i papperpåsar (Ja, du läste rätt). Du kan läsa på Tripadvisor om vad andra tycker om den här showen, som kostar 12 JD i förköp och du ordnar taxi t o r hotellet själv. (Vi betalade vår busschaufför lite extra och fick bekvämt skjuts fram och tillbaka).
Utsikt från Petra mot hotellstaden utanför ingången på väg mot bussen.
5 okt - Christos R.I.P
Vi startade skapligt tidigt för att kunna komma till Petra en vettig tid på kvällen. Vi började med mosaikerna i Madaba, fortsatte till korsriddarborgen Kerak, for en bit på Kings highway och avslutade dagen med ankomst till Beit Zaman utanför Petra. Det blev inte så himla mycket fotat idag men några bilder får du.
Mosaiker i Heliga martyrernas kyrka. Den längst ner höggs bort i modern tid och hänger numera i Louvren i Paris...
Utsikt över Arkeologiska parken som var stängd när vi kom - men som sedan öppnade så vi kunde ta en sväng där också. Dessvärre var statliga mosaikskolan stängd pga lov. Dessutom kunde vi inte se palestinakartan live eftersom man hade begravning för Christos som precis hade dött och kartan var täckt. Däremot gick prästen med på att öppna kyrkan så gästerna kunde kika in och vara med i stundens allvar. Det var ju lite schysst ändå!
Vi åkte en stund (och åt lunch) på Kings Highway innan vi svängde ut på Desert highway för att kunna ta oss till Kerak där vi vandrade runt för att sedan fortsätta mot Petra. Och visst kom vi fram skapligt, trots att jag stannade vid Moses vattenkälla. Det blev till och med tid för ett dopp i den varma, goa poolen för de som inte ville ta en tupplur innan middagen. Det blev dock tidigt i säng. Inget nattsudd den här kvällen inte, för imorgon är det som bekant tidigt väckning. Närmare bestämt kl 05.15. Men mer om det kommer i nästa inlägg :)
4 oktober - Öde Israel
Vårt program idag bestod av att besöka Betania där Johannes döpte Jesus, bad i Döda havet, promenad på Neboberget, en titt på Madabamosaiker och så en vandring i Wasat al-Bala (souken i Amman runt Kung Husseinmoskén). Bara häng med!
BETANIA
Vi var först på scenen och vandrade i sakta mak på den delvis nya stigen mellan Tamariskerna. Jag tog inga bilder på platserna du redan har sett. Däremot har jag väl aldrig upplevt att det andra sida Jordanfloden var helt dött! Kanske man var upptagen med att bygga muren mot Jordanien, tänkte jag. Den som de började bygga för två månader sedan. För du vet väl att israels militär har börjat bygga ytterligare en mur? Man planerar att göra den 500 km lång och den vätter mot Jordanien och man motiverar det med att man är rädd för IS-invasion, berättade min lokalguide. Idag undrade jag om alla militära förband höll på med det och inte hade tid att vakta gränsen vid Dopplatsen, för inte en själ var där!
Märkligt dött! Och vad gäller murar så har Israel byggt ett par stycken tidigare som bekant. Israel-Gazabarriären som byggdes 1994 men utvidgades 2005 till att omfatta gränsen mellan Gazaremsan och Egypten. Den andra är 670 km lång, mot Västbanken också byggd 1994. Den kallas av Israel för "säkerhetsstängsel" eller "antiterrorstängsel" och de berättar att terrordåden har sjunkit tack vare dessa. Nu är det inte bara murar alltihop. Barriärerna består av taggtrådsstängsel, elektroniska övervakningssystem, bevakningstorn, djupa diken och militärvägar. På en del ställen är "murarna" åtta meter höga. (Om du är intresserad av att läsa mer om den här typen av murar gå in här.)
DÖDA HAVET
Från Jordanfloden och Betania fortsatte vi till Döda havet och idag åkte vi till uppfräschade O-beach. Och ja, det får godkänt. Det finns krokar att hänga väskorna på, sötvattendusch, Dödahavslera (ett måste om man är vid Döda havet anser jag) som en man smörjer in dig med för 3 dinarer - och man har byggt en brygga ut från stranden som gör att man kan kliva ur lättare än på stora stenar.
Tips för att kliva i och ur utan att skvätta upp starkt saltvatten på dig själv och andra: Gå ut på bryggan. Sätt dig ner på den lilla rampen som sticker ut 90 grader, och glid ner i vattnet (det är lite grundare på sidan in mot land) så du känner botten - sen kliv i. Och för att komma upp. Flyt intill bryggan, ta tag i en av öglorna och dra dig fram till samma ramp. Häv dig upp alternativt kliv upp och ta hjälp av en gul (lite ostadig) pinne. Jättelätt att komma i och ur då! Och återigen. Skvätt INTE! Ingen vill ha dödahavsvatten i ögonen - tro mig!
Det finns solstolar för den som föredrar att sola framför att ta ett bad i sötvattenpoolen, där det tyvärr spelas väldigt hög musik.
Jag och min lokalguide, Khaled, övervakade alltihop tills alla varit i havet och de som ville hade fått leran insmord och stod och väntade den obligatoriska kvarten (eller tills man fått elefanthud). Sen blev det !I och bada" igen.
Härlig dödahavslera täckte denna kropp även denna vecka!
NEBOBERGET
Efter lunch lämnade vi Döda havet och vände hjuöen mot Neboberget för att "träffa" Moses. Han var en intressant gubbe. För gubbe blev han. Det berättas nämligen att han blev 120 bast! Han lär ha levt på 1300- eller 1200-talet f.Kr. och enligt traditionen var det han som skrev Moseböckerna (Torah). Men visste du att han inte bara räknas som profet i Kristendom? Utan även i islam? Och Bahai (en islamvariant som utvecklades i det shiamuslimska Iran i mitten av 1800-talet)? Och den kanske mest otroliga religionen Rastafari (en rörelse som växte fram under 1930-50 bland fattiga människor av afrikanskt ursprung på Jamaica)? Idag följde vi en bit i hans fotspår upp till Mt Nebo.
Antingen har jag missat den är cypressen varje gång eller så är den ditsatt den här hösten. För där var den iallafall och istället för önskningar i toapappersknutar på olivträden så var det önskeknutar här istället idag.
Påven Johannes Paulus planterade ett olivträd vid sitt besök år 2000 som du kanske minns. Så här fina oliver växte på det trädet idag.
Från Neboberget åkta vi till kooperativet som tillverkar mosaiker. Efter att ha visat de fyra teknikerna blev det förstås besök i deras lokal och där passade jag på att fylla på mitt förråd med Dolmens bodylotion som jag bara har en tub kvar hemma nu. Några av gästerna frågade om serien går att köpa online och jag hittade en sida nyss faktiskt som verkar vara en säljsida. Produkterna är inte lika billiga som i Jordanien förstås (där kan jag ju dessutom fixa specialerbjudanden) och jag har inte tagit reda på om de skickar till Sverige (vilket isåfall gör produkten ännu dyrare så klart). Men märket FINNS att köpa online. (Här är länken till sidan iallafall http://dolmen-care.com/en/DolmenLine/)
Vi åkte i utkanten av Madaba tillbaka till Amman och det var febril slaktaktivitet överallt. Det var ju sluttampen på festligheterna.
SOUKEN I GAMLA STAN
Vår chaufför skjutsade oss till hotellet så att de som ville kunde lämna sina våta badkläder och saker vi köpt på vägen, för att sedan följa med mig in till gamla stan. Precis som jag skrev igår var det mycket stängt så vi var inte kvar så himla länge. Men det var trevlig promenad bara för att insupa atmosfären. Jag tror dock att det bara var jag som handlade. Jag var ute efter nya abayas (traditionell muslimsk kvinnodräkt som ser ut som långklänning) och innan vi tog taxi hem hade jag köpt en svart och en turkosgrön. Jag somna de nöjd och glad och laddade för morgondagens flytt till Wadi Musa (Petra)
Bland annat besökte vi marknaden med frukt, grönt, kött, kryddor och mer därtill.
3 oktober - Haj i sikte
Nu undrar du kanske? Vaddå Haj i sikte i Amman? Ja, nu menar jag ju inte djuret haj utan Haj (uttalas hadj), det vill säga pilgrimsfärden till Mecka. Vi kom nämligen lagom till när muslimerna kom hem därifrån och det var dags att ha fest i tre dagar.
Utsikt från min balkong över den beiga, oändliga staden Amman.
Eftersom det var fest-tider fick vi vända lite på programmet mot vad jag brukar köra. Så vi startade med liten rundtur i Amman på väg till Citadellet där Khaled (veckan lokalguide) fick vakterna att motvilligt släppa in oss bakvägen och öppna tidigare för oss. I like!
Kung Abdullag I:s moské med de blå kupolerna är en ny moské som stod klar 1989. Den rymmer 7.000 bedjande inne och 3.000 utanför på gården. Kvinnoavdelningen rymmer dock bara 500. Den stora kupolen mäter 35 meter i diameter. Att man valde den blå färgen på kuploerna är för att den representerar himlen.
Raghadans flagga (60x30 meter) vajade idag och det gör den på en av världens högsta flaggstänger, 126,8 meter hög. Den högsta finns sedan 23 september i grannlandet Saudi Arabien (Jeddah) och mäter 171 m och bär en flagga på 32.5x49.35 meter enligt Guinnes world records.
På Citadellet tog vi en sväng på museet och jag fotade en av mina personliga favoriter. En kvinnostaty från byn med runt 3000 invånare - Ain Ghazal utanför Amman - och som beboddes mellan åren 7250 och 5000 f Kr. Just den här statyn är tillverkad 6.500 år före Kristus. Coolt va?
Herkules kanske du känner igen? Du vet han med de där storverken och som man gjorde film om helt nyligen. Hans tempel får illustrera resten av besöket på Citadellet idag. (Du hittar trailer till filmen här)
Från Citadellet for vi upp till Ajloun, det lilla muslimska fortet där vi smög runt och klev upp till utkiksplatsen.
Ingången till Ajloun med duvslaget där flaggan vajade lite svagt.
Dagen avslutades med promenad i Jerash som ligger i den bergig region öster om Jordanfloden som vi känner som Gilead. Här har man inte bara hittat den romerska stadens administrativa delar utan även bosättningar som är 6500 år gamla.
Området vi går runt i den här dagen är främst från romarnas storhetstid. Den inträffade ungefär när Kejsar Hadrianus tillträdde och då påstås det ha bott runt 20 000 invånare här. Du kan ju tänka sig så glada de blev när han till och med kom hit på besök!
Musikerna underhöll oss som vanligt i romerska teatern som rymmer 3000 åskådare.
Eter dagens utflykter hade jag tänkt att jag skulle ha åkt ner till souken, men blev avrådd av chaufför och lokalguide. Det skulle vara fullt med folk ute på stan och väldigt svårt att få taxi, kanske inte förrän vid midnatt. Med detta besked valde jag att ändra till morgondagen, trots att det var fredag. Det kändes inte helt bra att åka ner och chansa idag.
På kvällen behövde en gäst läkare och därefter komma till ett apotekt. Det får man försöka ordna. Men det där enda öppna apoteket (pga helgen) som skulle ligga så nära var på taxiavstånd kom vi fram till. Det blev ett litet annorlunda äventyr, det!
2 oktober - Bulle till frukost
Som titeln antyder åt jag en bulle till frukost. Men det är frukost nummer två jag tänker på, på planet ner till Amman. För först åt jag tidig frukost på hotellet - en normal sådan.
Så här borde en typ normal frukost se ut.
Men på Austrian Airlines har man idén om att en kanelbulle och en kaffe är att anse som frukost. Funkar inte helt för mig, alltså.
Vi lämnade Arlanda och svävade över molnen i dryga fem timmar.
Så kom då en sedvanliga vegetariska pastan - lika rolig som vanligt. Men den är ju gratis så...
Israel hade infört nya överflygninsgregler så när vi kom fram till gränsen fick alla sätta sig ner i flyget och sätta på sig bältet redan en timme före landning. Jag begriper inte varför men det är ju bara att gilla läget.
Ner kom vi iallafall och efter att ha fått våra visum kunde vi ta vårt bagage till bussen och åka iväg till Amman Chams Palace under det att jag berättade kort om landet och praktiska ting. Alla fick sina nycklar och lite senare samlades vi för gemensam middag. Det tråkiga var att vi inte fick sitta ihop och satt utspridda på en massa småbord. Det är jag ju inte van vid direkt. Men det var så man gjorde på det här hotellet så det var ju bara att anpassa sig. Men vi hade en trevlig kväll iallafall och efter att ha delat ut förnamnslistan gick vi snart och la oss. Imorgon skulle ju Äventyret Jordanien starta på allvar!
1 oktober - Dyra frimärken
Solen sken men det var lite småsvalt så jag kan ju inte säga att jag var jätteledsen över att ta mina resväskor för att åka mot Arlanda.
On my way again!
Det var inte många som åkte med tåget norrut idag.
På Arlanda behövde jag kompletteringsköpa frimärken till brevet till Kontorstjänst med alla kvitton och du kan tro att jag blev förvånad när frimärkena kostade 7 kronor styck. Det hade visst Posten ändrat redan 1 april men jag har väl klarat mig med mitt frimärkshäfte ända till nu.
Uppe på Skycity köpte jag en (dyr) sallad med mig innan jag blev hämtad med Ibis-bilen. Där checkade jag in och la mig snart och sov. Det skulle ju bli en tidig morgon i morgon.
30 september - Dansande röda gubben
Jag vet inte men någonstans måste jag haft en ganska tråkig dag med bokföring eller något. För jag tog inga bilder. Däremot hittade jag något kul på Facebook som låg ute på Youtube. Det här är vad jag såg.
Och nog vore det himla roligt om vi hade sådana i Sverige också, va?
29 september - Snyft, ingen Liselott
På förmiddagen hade jag tid på Vårdcentralen för att ta spruta mot pneumokockbakteriebaserad lunginflammation. Det var INTE kul att först ha det, för att två veckor senare få virusbaserad kanske på grund av nedsatt immunförsvar?!
Efter VC tog jag tåget till Mjölby och handlade i Min mataffär (Ica supermarket) innan jag vände hem med mina matvaror.
Sen var det ju det där med rullgardinen Liselott som det fanns alla storlekar av igår. Men se det gjorde det inte idag! De som var 143 cm lyste kraftigt med sin frånvaro. Så vad göra??? Kunde det kanske finnas någon annan trevlig rullgardin i vitt till mig? Noop, det gjorde det verkligen inte. Men efter mycket om och men fattade jag ett beslut. Det fick bli mörkläggninsgardinen utan mönster, med tilltalsnamnet Tupplur! Var det kanske meningen att jag skulle ha en gardin som gör studion mörk även på sommaren ändå? Jag kom iallafall hem med Tuppluren.
Detta inlägg avslutas med en tragisk berättelse om två kvinnor som började ta fyra Trisslotter i månaden, som sedan ändrades till fem Kosingar i månader, som sedan ändrades till Triss igen. Detta har hållit på i drygt två år. En satsad hundring i 24 månader innebär 2.400 kronor... men se så tunn deras plånbok är. Den rymmer i dagsläget NÄSTAN 600 kronor, du! Snällt räknat har de gått back 1.800 kronor... Men i förrgår sa Pella något klokt: "Ja, men ni har ju åtminstone haft CHANSEN att vinna mer!" Så därför fortsätter vi, Milla och jag. Man ska inte ge upp!
28 september - Rullgardinen Liselott
Jodå! Visst åkte jag tillbaka till stan och Ikea idag, för att köpa rullgardinen Liselott.
Ny tagg hittade jag i uppgången från tunneln. Har sett den på flera ställen sedan dess faktiskt.
Innan jag gick över till Ikea gick jag in på Maxi för att handla mjölk... och det blev som vanligt lite mer.
Liselott 163 cm bred. Ja, men så himla bra att jag kom hem med den... när fönstret är 143 cm! Jag hade nog tänkt ha den liksom utanför fönstret från början men insåg när jag kom hem och höll upp den att det inte skulle funka. Nåja, det är ju bara att åka tillbaka imorgon och skifta storlek då!
27 september - Pella o Perra
Jag hade bestämt med Pella idag. Vi skulle sammanstråla på Scapbookingeventet i Kungsbergsskolan och sedan åka till Ikea och äta lunch. Personligen hade jag ju bara ett mål med att åka till dylikt event, att köpa två nya sprayflaskor som "scraparna" använder till lim och jag till arganolja.
Jag blev jätteglad när Scrap-Perra (som jag ville kalla Berra istället) hade precis sådana sprayflakor jag sökte. Så nu har jag tre stycken, Två med arganolja och en med handsprit. Och jag är lycklig!
Det blev en jämrans trevlig dag. Det var länge sedan vi hade möjlighet att göra något ihop och nu blev det äntligen av. Innan vi skiljdes åt den här dagen hade vi bokat in att ses när jag kommer hem från Turkiet. Det ser jag redan fram emot!
Vi tog övervåningen först och mellanlandade där för en kyckling med bearnaisesås innan vi begav oss till de nedre regionerna. Jag kom hem med ännu en kryddlåda i plast, men tittade även på rullgardiner. Dessvärre kunde inte fatta något köpbeslut. Jag var lite i valet och kvalet om jag skulle välja en mörkläggningsgardin eller inte nämligen. Jag åkte hem och mediterade på detta och kom senare fram till att jag INTE ville ha mörkläggningsgardin utan att en Liselott skulle få följa med hem istället - redan imorgon faktiskt!
26 september - Höst
Jag promenerade bort till Serivcehuset och lämnade lite grejer idag igen. Och nu har hösten kommit. Känns inte jättekul precis. Men för att muntra upp mig själv på vägen fotade jag trädens höstfärger.
Efter att ha lämnat grejerna här gick jag till Citygross och handlade lite. Jag hade ju trots allt några dagar i Studion. Väl hemkommen igen gjorde jag inget särskilt mer än att sitta med bokföring så så rolig blev min dag. Men det blir säkert roligare imorgon!
25 september - Bästa utsikten iallafall
På förmiddagen åkte jag in till Linköping för att titta på en lägenhet i Eskadern. En etta så klart, på 23,5 kvadratmeter för drygt 2.300 kronor. Egentligen mer än min budget tilltåter, eftersom det (konstigt nog) skulle bli dyrare resekostnader också, men jag ville ge den en chans.
Det var fantastisk utsikt från lägenheten som låg på tionde våningen.
MEN... Efter att ha hunnit till Skatteverket på sex minuter från stationen (på den tiden är jag ju hemma när jag går från stationen i Mantorp) och på ca 50 minuter upp till Eskadern kändes det redan galet. Dessutom försökte jag, via Östgötatrafikens sida, hitta bussar som gick från Eskadern ner till stan men hittade bara buss 2, 16, 546 som alla gick från Universitetssjukhusets Södra entré. Då skulle jag behöva gå bort dit. Buss 18 som skulle gå utanför på gatan, hittade jag bara en massa kryss i tidtabellen intill Eskadern. Kändes inte bra alls. Det här skulle innebära en hel del taxiresor till och från stationen således...
Sedan var lägenhetens korridorhall med öppet trinettkök (som bestod av diskbänk, två lösa kokplattor och ett litet kylskåp) tveksamt praktiskt. Badrummet var så litet att jag inte skulle få plats med min hylla. Men det som fällde avgörandet var den lilla garderoben till källarförråd. Jag insåg att jag inte skulle kunna flytta in i lägenheten om jag inte sålde del av mitt bohaget, som redan är sparsamt, och min saker på vinden. Detta var icke aktuellt!
När jag passerade Eltons och Naimas dagis hade jag redan ringt och tackat Nej till lägenheten.
Jag hade bestämt med Martina att vi skulle ses på stan och det blev både shopping och lunch ihop. Hon hade med sig Albin som fick mammatid medan Simon var hemma och hade pappatid.
På BR fick jag veta att det här är Albins önskan till julklapp, så jag gick tillbaka och köpte den efter att vi hade skiljts åt. (Några veckor senare fick jag veta att det också är Eltons högsta önskan. Bara att köpa en till då!)
Ja, så var det ju utsikten jag tackade nej till... Jag hade utan tvekan kunnat trivas med den! Synd att inte lägenheten och jag funkade ihop.
24 september - Och nu kom den hem!
Vi checkade ut på förmiddagen och de som hade lust följde med på min extrapromenad i Split.
En man stod och sålde ett par Blodriskor och gula Kantareller. Såg jättegott ut.
Detalj ovanför en dörr i den nyare delen, utanför palatsmuren.
Idag hade de fått in Muräna på fiskmarknaden. En ful fisk med vackert skinn, eller hur?!
Jag avslutade promenaden med att gå in på Etnografiska museet för att köpa örhängen och det var så himla många som följde med och handlade att jag själv nästan kom försent till båten eftersom jag lät alla handla före mig. hahaha Ja, det kan vara vanskligt att vara snäll.
Vi hade haft avtackning av besättningen redan igår på lunchen. Men jag glömde ju visa vilken fin present jag fick av dem! En berlock med meandermönster, namnet Seagull och datumet för vårt avsked. Det var väl en fin present! Funderar dock fortfarande vad jag vill gravera in och funderar på en båtratt faktiskt.
Ska jag låta gravera in en båtratt kanske? Det känns rätt passande.
Klockan 12 kom bussen och hämtade oss till flygplatsen och det var dags att flyga mot Arlanda.
Så upp från Splits flygplats...
Och ner på Arlanda.
Så var det ju det där med tavlan. Det kändes ju bra att komma ihåg att hämta ut den och bära med mig den till tåget som skulle ta mig till Norrköping och vidare mot Mantorp.
Tavlan var med från Effektförvaringen fastspänd i spännbandet :)
Mellanlandade (med tavlan fortfarande i spännbandet) på Max innan jag gick ner till tåget.
Tåget gick i tid så den här gången fick jag vackert promenera hem från pendelstationen för egen maskin. Ja, man kan ju inte få skjuts med taxi hem varje gång ju. Och tavlan, ja den var minsann med enda hem och står nu ui hallen!
23 september - En till favorit
Jag tog en morgonpromenad i Milna med de som hade lust. Och turligt nog hade vinkällaren öppet så vi smet in där och några började dagen med vin- och grappaprovning. Själv köpte jag lavendelolja till min västa väninna som drabbas av migrän med ojämna mellanrum. (Läs mer om lavendel här)
Sött vin bubblade på i jäsningsprocessen i stora kar.
Torra viner, sött vin och grappa bredvid varann.
I Split hade vi guidad tur och jag hade tänkt äta på Kuzina men vi var som många som ville äta ihop att vi blev rekommenderade restaurangen precis inte till - och den var också jättebra. Kul att testa en ny restaurang som ligger granne med en av de bästa!
Så nu ligger två av mina favvo restauranger inne i palatset bakom Johannes Döparens kyrka ( f d Jupitertemplet)!
22 september - Strandad båt kvar
Efter stormen förrförra veckan ligger fortfarande en båt strandad i hamnen. Idag var det också stormvarning vilket gjorde att vi besökte Bol men seglade vidare till Milna och sov där i den skyddade viken.
Båten ligger fortfarande kvar, strandad och delvis sönderslagen efter senaste stormen.
Den stora stadsbrunnen.
Skolan som ligger i samma hus som vinfabriken.
Stenillustration av stranden Zlatni rat.
Snart mogna kaktusfikon.
Och lika snart mogna vindruvor.
Lilla flickan med badbyxor över huvudet.
Rade hade varit hemma över natten och blev hämtad i ribbåten av Jerko - och ingen hade saknat honom hahah stackarn.
Zlatni rat.
Demonstrerade mitt makroprogram för en gäst genom att fotografera en vindruva. Fin va?
Fiskebåt på väg på jobb från hamnen i Split passerade oss när vi seglade in mot Milnas hamn.
Det stormade faktiskt runt om oss fick vi veta nästa morgon. Vi märkte nästan inget av det i Milna och vi var riktigt glada över att ha varit där. Och kvällen avslutades på Gajeto med fläskfilémedaljonger med fikonsås, så klart :)
21 september - Snart slut
Snart är sista kryssningen över. Hur det känns? Tjaa, jag är ju kanske inte den mest sentimentala människan men på ett sätt känns det tråkigt och på ett annat sätt roligt eftersom jag ska tillbaka till Jordanien nästa vecka. Det är lite kluvet, det där.
Kroatiska flaggan vajar rätt så bra de här dagarna. Blåsten tilltar...
Och kolla vilken fin och färgglad båt vi fick se på havet idag!
Molnen låg tunga vid Bikovobergen när vi hade vår orienteringspromenad.
En något bisarr "staty" som ligger på vägen till stranden.
Venetianskt lejon med öppen bok som betyder att det var krig när den höggs in i pelaren.
På kvällen var det Kaptens middag och musiker, besättning plus familj sjöng om "mig" som ett slags farväl. Jag minns inte hur många gånger exakt namnet Mare förekom i den här sången men Tom menade att det var över 200 gånger. Hahaha, ja de är lite roliga.
20 september - Moln och regn
Vädret bli sämre och sämre och det märker vi av. Det har regnat en del och även idag ser det molnigt ut.
Vi lämnar ett monligt Hvar till förmån för ett lika molnigt Korčula.
Även om det ser ut så här på himlen blir det badstopp. Det är fortfarande varmt i vattnet (23 grader i genomsnitt). Och efter badstoppet var vi snart framme i Korčula där vi hade guidad tur, vinprovning på Korsal innan horisontalläge (för min del iallafall).
19 september - En helt vanlig Hvar-dag
Från Zlarin seglade vi mot Hvar. Vi hade vårt sedvanliga badstopp på vägen, så klart.
Väl i Hvar blev det guidad tur med Katija och därefter middag på Gariful med de som ville. En väldigt vanlig dag alltså.
En fin trappuppgång.
St. Stefankatedralen framför ett övergivet torg. Lågsäsongen har börjat på allvar.
Garifuls grillmästare
Och ni får ett solnedgångskort också - fast från Zlarin. Missade att lägga in det igår ;)
18 september - Extremt mycket vatten
I Krka nationalpark idag var det hur mycket vatten som helst. Det forsade fram på alla möjliga och omöjliga ställen. Ovanligt för årstiden, vill jag mena. Det hör mer till våren, det. Men det har regnat mycket den senaste tiden så det är klart att det påverkar. Bara kolla in bilderna och jämför med de andra jag har tagit tidigare så ser du skillnaden!
Ja, det var alla fotona jag tog idag. Men jag kände att det var värt att dokumentera extra mycket.
Efter Krka seglade vi till Zlarin där det blev en liten promenix och grillad middag. Ganska som vanligt alltså.
Hamnen i Zlarin med vår båt längst till vänster.
17 september - Tavlan upphittat.
Uppe på Arlanda klev jag bort till Effektförvaringen och undrade om min tavla var funnen. Och det var den! Jag fick ett referensnummer och sa att jag kommer och hämtar den nästa vecka vilket inte var något problem.
Min tavla var upphittad och låg tryggt på Effektförvaringen.
Och snart var jag iväg med alla gäster på planet till Split
Kyckling och linssallad med humus var nog SAS sämsta sallad den här säsongen.
Vi seglade till Trogir, hade guidad tur och efter den hade jag min extra tur. Så var den dagen slut!
Trogirs Riva.
Vid Konzum fann vi denna buske och jag har ingen aning om vad det kan vara för sort. Om du vet så maila gärna!
16 september - Kaffe med hjärta
Jamen, då var det dags att ta resväskor och bege sig ut på sista kryssningen för den här säsongen då!
När jag kom till stationen i Linköping visade det sig att det var försenade tåg pga av signalfel och olycka. Då passade jag på att gå in på Espresso House för en kopp kaffe och fattade beslut om att bli V.I.P med 10% rabatt.
Nu är jag V.I.P-are på Espresso House. Och det var jämrans gott kaffe!
15 september - Inte 3-vligt
Idag kånkade med mig min dator (eftersom man på 3 vägrade testa modemet i sina egna datorer en annan gång) och mitt modem för att höra varför simkortet inte fungerar i modemet.
Hade dessutom med mig den trasiga mobilen som man, istället för att laga, sålde mig en ny med nytt abonnemang så jag sedan ett år betalar för två abonnemang. Hade kommit på att de faktiskt kunde laga den här telefonen så kunde jag överlåta telefon och abonnemang till någon annan.
Men när jag kom till 3 butiken där jag köpt telefon och modem - ja, då var det stängt precis denna veckan. Och vad betyder detta för min del, förutom att jag burit med mig typ 2 kg i onödan? Jo, t ex att telefonen hinner bli mer än ett år gammal och att reparationen inte faller inom garantin, och att jag behöver göra om dator/modemresan ännu en gång. Jag var inte särskilt road, du.
Detta var det viktiga i min omedelbara värld idag. Och så hade vi ju valresultatet...
3-butiken i Ikanohuset hade bestämt sig för att just den här vecka ha stäng för ombyggnation .
Valet är över och man pratar om valutgången utomlands. Jag kan faktiskt inte för mitt liv begripa hur svenska folket kunde göra så att odemokratiska Sverigedemokraterna blev Sveriges tredje största parti. Ett parti som redan under valvakan väljer att inskränka pressfriheten genom att porta Expressen från valvaken i Stockholm, P4 Sörmlands reporter i Oxelösund slängdes ut i direktsändning och i Malmö portade SD medier också.
Valet är över och man pratar om valutgången utomlands. Jag kan faktiskt inte för mitt liv begripa hur svenska folket kunde göra så att odemokratiska Sverigedemokraterna blev Sveriges tredje största parti. Ett parti som redan under valvakan väljer att inskränka pressfriheten genom att porta Expressen från valvaken i Stockholm, P4 Sörmlands reporter i Oxelösund slängdes ut i direktsändning och i Malmö portade SD medier också.
Alla som inte röstade (14,19%) och de som röstade blankt hjälpte dem på traven genom att inte aktivt rösta på något annat parti. Att protestera genom att inte ta ställning är inte att protestera.
Det här är de vanligate ursäkterna som jag hörde och läste, för att inte rösta eller rösta blankt.
"Jag har ändå inte möjlighet att påverka"
Men hallå, tänk om alla tänkte så? Då är det ju ingen vits med att ens ha val. Alla röster räknas lika mycket.
Det är en demokratiska skyldighet att ta reda på vad partierna vill! Det finns tydlig information på respektive partis hemsida. Och så har du ju Valkompassen som ställer frågor om vad DU tycker är viktigt. Lätt som en plätt.
"Det spelar ändå ingen roll"
Det finns länder där folk dör för att få göra sin röst hörd. Att rösta är en rättighet, och en skyldighet om man vill fortsätta bo i en demokrati.Aja, resultatet är det det blev och det går ju inte att påverka under de närmaste fyra åren (om det inte blir nyval förstås) så det är bara att gå vidare i livet och göra det bästa av livet som är.
14 september - Vallaskojskidag
En vacker flugsvamp mötte mig i Vallaskogen på väg till barn, barnbarn (utom Simon som var hemma med pappa Chrille) och Vallaskojski.
Flugsvampar påminner mig om att det är höst.
In och ut var det i alla utställningslokalerna. Jag tror inte vi missade någon.
Traktorn måste ju provsittas.
Elton tyckte det var lite jobbigt med Tekoppen och Albin lugnar.
Första fiskdammen avverkad.
Och godiset i påsarna provsmakades i scouternas tält.
Lite korv och drickapaus framför hagen blev det också.
I den andra fiskdammen fick man leksaker.
Vid Ansiktsmålningen utanför stallet var det bara Albin som ville ha.
Så det var inte lika kul som det hade varit om alla hade gjort det, tror jag.
Visst är hästar som stora hundar. Inte är det långt ifrån iallafall.
En gladare Albin med borttvättad ansiktsmålning, busar med Elton utanför toaletterna.
Klockan halv tre ställde vi oss i kön in till cirkusen.
... under det att popcorn och chips åts mellan applåderna.
Så var cirkusen slut - och vi också.
Vi gick bort till Tuff-tuff-tåget och åkte bort till Gamla Linköping där Milla hade bilen.
Och nog hade vi haft ännu en härlig dag i Valla ihop! Vad det blir nästa gång, det får vi se.
13 september - Albatrosföreläsning
Morgonen kom och jag promenerade genom tunneln bort till föreläsningslokalerna.
Det kändes lite som en Nära-döden-upplevelse att gå igenom den ödsliga tunneln.
Så var det min tur - och jag hann med alla fyra länder. Däremot hann jag inte att gå igenom alla nio rundresorna på ett bra sätt tyckte jag. Så även om jag gjorde mitt bästa, kändes det inte helt bra när jag var klar. Men det är ju bara att gilla läget för gjort är gjort.
På väg till stationen för att åka hem, var det någon demonstration om mångfald med musik och dans. Jag stannade och tittade en stund innan jag var tvungen att gå.
Ja, så var man ju hemma igen ett par dagar. Imorgon har jag schemalagd aktivitet med barn och barnbarn. Men mer om det i nästa inlägg :)
12 september - Huvudstaden
För att hinna upp till föreläsningen på ABF-huset i Stockholm fick jag vackert åka upp idag. Jag åkte skapligt på dagen för att ha gott om tid att leta upp var jag skulle vara imorgon, var hotellet låg men också för att ha tid att hoppa in och hälsa på Kristin på Airtours.
Det blev en lunchsandwich på Subway vid hotellet. Mycket avancerat.
På väg till ABF-huset träffade jag Kristin. Det var riktigt kul! Det var nästan så att jag längtade tillbaka till charterdestination helt kort.
Intressant att man har problem med råttor mitt i huvudstaden och ber folk att inte mata fåglarna.
Från ABF-huset, genom tunneln och ut på andra sidan vid Kungliga biblioteket och där låg Scandic där jag skulle tillbringa en natt. Nära och bra! Jag köpte en sallad i receptionen och åt den på rummet innan jag gick och la mig. Imorgon var det föreläsningsdags!
11 september - Psyllium på menyn
Tvättiden avlöstes av lunch, lite bloggande och sedan ett besök hos Anita, min diabetessköterska på Mantorps Vårdcentral. Värdena var delvis sämre men (typ) under kontroll. Det var iallafall inget snack om att börja med insulin på spruta. Däremot ska jag öka till maxdos av Mindiab och ta blodtrycksmedicinen igen - samt börja äta Psylliumfrön som jag aldrig hade hört talas om före idag. De innehåller massa lösliga fiber som sänker kolestrolvärdet och stabiliserar blodsockret. Vill du veta mer om dom du också? Kolla in filmen här nedan!
Spännande!
Men Summa sumarum är att jag ändå sköter mig bra med hänsyn till det liv jag valt att leva och det känns ju rätt så bra.
Spännande!
Men Summa sumarum är att jag ändå sköter mig bra med hänsyn till det liv jag valt att leva och det känns ju rätt så bra.
Resten av dagen satt jag med mina förberedelser inför föredraget på lördag eftermiddag. Det ska bli roligt om än hektiskt att få ihop fyra tiominutersföredrag om fyra länder och nio resor men det ska nog gå bra!
PS. Enligt Kostdoktorn Artur Ringart på TV4 finns andra bra grejer att ta till för oss med insulin- och blodtrycksproblematik. Vad sägs om:
Fet fisk och ägg ökar insulinkänsligheten.
Protein mättar bra, ökar förbränningen och underlättar blodsocker regleringen.
Protein mättar bra, ökar förbränningen och underlättar blodsocker regleringen.
Avokado och olivolja och nötter förbättrar kroppens förmåga att reglera blodsockret.
Bovete innehåller ett ämne som heter inositol som sänker blodtrycket och ökar insulinkänsligheten.
Linfrö/Psylliumfrö innehåller massa lösliga fiber som sänker kolestrolvärdet och stabiliserar blodsockret.
Bovete innehåller ett ämne som heter inositol som sänker blodtrycket och ökar insulinkänsligheten.
Linfrö/Psylliumfrö innehåller massa lösliga fiber som sänker kolestrolvärdet och stabiliserar blodsockret.
Kanel stabiliserar blodsockret.
Mörk choklad sänker blodtrycket och är dessutom antioxidantrikt.
Mörk choklad sänker blodtrycket och är dessutom antioxidantrikt.
10 september - Extra vandring o hemfärd
På morgonen hade jag min extravandring på andra ställen än den guidade turen. Här är lite foton från dagens promenad.
Det var full kommers på marknaden.
Jag hade länge tänkt köpa med mig ost hem och det blev äntligen av idag.
Det är vackert med honung men det känns lite galet att köpa med sånt som finns liknande hemma.
I parken vilade duvorna.
På fiskmarknaden hittade vi några fula fiskar.
Några av gästerna besökt den vansinnigt roliga Grodutställningen i gamla biografen (slutar 25e).
Modell av Splits centrum finns vid Riva.
.
Game of thrones var där och spelade in och hade beslagtagit hela vägen framför palatset.
Så var det dags att åka hem och idag skulle jag få med mig tavlan jag fått i födelsedagspresent - var det tänkt. Jag misstänkte att jag skulle ha svårt att hålla reda på den eftersom den inte tillhörde mitt vanliga bagage och som jag har rutin på att ha med mig. Det här var utöver det vanliga. Och det här är vad som hände.
Den var med in på flygplatsen - men kom sedan bort. Efter att ha frågat nere vid säkerhetskontrollen där jag glömde den, och de inte hittade den, gick jag något upprörd omkring och spanade på flygplatsen för att se om jag såg den. Den skulle ju inte bli helt lätt att gömma och flygplatsen är ju liten. Jag spankulerade runt med händerna på ryggen, kikade under säten och vid folks väskor - och där! Där stod den! Vid gaten till planet mot Paris! Hur den hade hamnat där har jag ingen aning om men den var ju rätt oväsentligt. Vi återförenades så i en kram och vår gemensamma färd fortsatte.
Omklädd och klar för svensk temperatur.
Tavlan kom med på planet och vi landade tillsammans på Arlanda. Och där kom tavlan bort igen. Jag glömde ta med den efter att ha varit på toaletten. Jag kom på det som först nere vid bagagebandet och hade då passerat passkontrollen och kunde inte gå tillbaka och hämta den. Jag haffade tag i en städare som ringde upp till en kollega. Men eftersom jag inte visste vilken gate (och därmed toalett) jag hade landat vid gick den personen och letade på fel toalett och jag fick alltså lämna Arlanda utan den. Däremot efterlystet jag den på Hittegods.
Tåget var försenat den här kvällen. Det betydde, för mig som reser med Resplusbiljett, att jag fick åka taxi hem till Mantorp från Linköping. Och vet du vad, det kändes som rena lyxen!. Det var nästan så att jag satt och hoppades att det skulle hända flera gånger :) Men hem kom jag, som förväntat, utan tavla.
9 september - En tidning med riv
haha Ja, det känns nästan tjatigt att lägga in ännu en vinodlingsbild men det får ni ta :) Men nedanför den får ni se något annat. Rester efter en skogsbrand som härjade här för några år sedan.
Och ser torra stammar efter en skogsbrand inte långt därefter.
Klockan 07.00 träffades tre aktiva herrar (utan sina fruar) på soldäck för ett träningspass. De berättade att de brukade träna ihop hemma så varför inte på en kryssningsbåt i Kroatien? Ja, det hade de ju hel rätt i! Mitt eget deltagande sträckte sig dock till att hålla i kameran.
Morgonpasset med löpning framåt, bakåt, åt sidan, höga knän, sit-ups och så plankan på det. Bra jobbat grabbar!
I Milna, där vi tankade, hittade jag två saker som jag inte tagit kort på tidigare.
Gamla dörrar är fina, tycker jag.
En fiskare gick igenom sina infågnade Simpor och var de för små kastade han i dem i havet igen.
En av gästerna hade fått i uppdrag av Rade att köpa dagstidningen när vi kom till Milna. Han ville läsa om tennismatchen som var igår. Vi gick och köpte den och kom straxt på ett förnämligt Practical Joke. Vi rev ut alla sidor som hade med matchen att göra och gav honom tidningen ihoprullad så det inte skulle bli uppenbart snabbt.
Men inte öppnade han tidningen inte. Han bara pratade och pratade. Till slut började jag ställa frågor om vinnaren: var kom han ifrån, hur såg han ut - kanske jag kände igen honom. Han vecklade ut tidning för att visa, och började äntligen bläddra och leta... och snart fattade han att vi skojade med honom.
"En tidning med riv", överlämnades till Rade på kafeterian i hamnen. Det var ett kul skämt! Och han fick så klart en oriven tidning att läsa.
Vi lämnade Milna, åkte och badade och fortsatte sedan till Split för guidad tur. Men där kände jag inte att ha hittade något nytt att presentera. Kanske jag hittar något imorgon!
8 september - Speciell kväll
Mitt i dagens badstopp ropade någon på mig.
- Maaare, come! Take a photo!
Det var Darko som hämtade mig och pekade på en liten figur nästa högst upp på toppen.
Och snart fick jag syn på Dominik som klättrat upp för att fotografera båten! Bra jobbat, du.
Efter badstoppet seglade vi vidare mot Bol där vi skulle övernatta.
I Bol gick jag och åt middag på, som jag tror, den modernaste restaurangen med meny på tablett och knappar för beställning som går direkt till köket. Har Sverige såna månne?
Det var en vacker afton och snart kom en ännu vackrare måne. Det var Supermånedags idag.
Och kolla vilken vacker måne vi fick!!! Och vilken kamera som kan ta dylik bild, va?
Rade, Tom och DOminik var och kollade på tennismatchen på någon bar. Vi andra hade teambuilding på kajen. (Doris, Jerko, Darko och Filip)
Och entusiasmen var stor när det stod klart att Kroatien vann tennismatchen, vilket firades på muren även av mig (som egentligen är föga intresserad av sport men man liksom rycks med!) Ja, nog var det en speciell kväll alltid!
Och snart fick jag syn på Dominik som klättrat upp för att fotografera båten! Bra jobbat, du.
Efter badstoppet seglade vi vidare mot Bol där vi skulle övernatta.
Och vi passerade vinodlingar idag också. Hela Dalmatien är fulla av dem.
I Bol gick jag och åt middag, var med på (delar av) besättningens "teambuildingkväll" - och kunde därför sedan vara med och fira när kroaten Marin Cilic vann U.S Open mot Kei Nishikori från Japan med 6-3, 6-3, 6-3. Det var stort och det var musik och sång överallt i Bol den här kvällen. En speciell kväll som också innefattade augustis Supermåne!
I Bol gick jag och åt middag, var med på (delar av) besättningens "teambuildingkväll" - och kunde därför sedan vara med och fira när kroaten Marin Cilic vann U.S Open mot Kei Nishikori från Japan med 6-3, 6-3, 6-3. Det var stort och det var musik och sång överallt i Bol den här kvällen. En speciell kväll som också innefattade augustis Supermåne!
I Bol gick jag och åt middag på, som jag tror, den modernaste restaurangen med meny på tablett och knappar för beställning som går direkt till köket. Har Sverige såna månne?
Det var en vacker afton och snart kom en ännu vackrare måne. Det var Supermånedags idag.
Och kolla vilken vacker måne vi fick!!! Och vilken kamera som kan ta dylik bild, va?
Rade, Tom och DOminik var och kollade på tennismatchen på någon bar. Vi andra hade teambuilding på kajen. (Doris, Jerko, Darko och Filip)
Och entusiasmen var stor när det stod klart att Kroatien vann tennismatchen, vilket firades på muren även av mig (som egentligen är föga intresserad av sport men man liksom rycks med!) Ja, nog var det en speciell kväll alltid!
7 september - Med rumpan bar
Igår tog jag inte ett enda foto men vi lämnade Hvar på morgonen, angjorde hamnen i Korčula på eftermiddagen och hade guidad tur med avslutning på vinprovning.
Idag lämnade vi Korčula och åkte slalom mellan halvö och öar tills vi kom till Makarska.
Vi lämnade sagostaden i vanlig tid, vid 8.
Plötsligt fick jag syn på något jag inte riktigt trodde jag såg. Det stod en naken man (nåja, med en hatt på, möjligtvis till skydd mot solen?) i ribbåten utan att generas av kryssningsbåtar som var i närheten och badade. Det torde krävas en stor portion mod, känner jag. Underbart!!
Så fort vi kom fram till Makarska tog jag min orienteringspromenad runt stan och vidare bort mot marknaden.
I Makarska tog jag en lite längre vandring än vanligt för de som ville.
Idag bestämde jag mig för att "ta med mig havet hem" och köpte tre snäckor till barnbarnen.
Kl 19.30 var det dags för Kaptens middag med allt vad de innebär. Väldigt treligt som vanligt!
6 september - Fyrmastare, delfiner och vinodlingar
På väg från Hvar mot Korčula fick Tom syn på en bekants båt som han tyckte att vi skulle se. Så istället för att segla direkt gjorde vi en lite extra sväng. Det är en lyxbåt och fattade jag rätt kostade den €25.000 för en vecka... ( för inte kan det ha varit per dag?).
Ja, nog var båten tjusig, eller tyckte jag inte det, undrade Tom.
Vi fortsate vår seglats och kom in i ett stort delfinstim (igen. Det gjorde vi ju härom veckan också). Jag var inte helt med och därmed inte min kamera heller men lite stjärtfenor fick jag med.
På Hvars branta sluttningar ligger den ena vinodlingen, efter den andra och bildar vackra mönster i naturen.
När vi kom fram till Hvar blev det som vanligt guidad tur och jag hittade inget ovanligt att fota så därför finns inga bilder. Efter promenaden gick vi och åt på Gariful de flesta av oss, med lite blandad Review för ovanlighetens skull. Men det visar kanske bara att ingen restaurang är bra på allt och alltid, men att också smaken är som baken. Personligen har jag aldrig någonsin varit besviken på maten där så det fortsätter helt klart att vara favoriten här. (http://hvar-gariful.hr/)
5 september - Sill o nubbe
Den här kryssningen hade jag med mig sill, gräslök och en lite flaska OP från Sverige. (Potatis och gräddfil fanns på plats.) När de hörde att jag skulle bjuda på sill blev det lite rädda för de tycker inte att sill smakar gott och alltså inte äter det. Att dessutom servera det med gräddfil upplevdes ännu konstigare. Och vad var det för lök? Gräslök hade de aldrig sett...
Det var inte helt lätt att få arbetsro i köket. Filip och Tom var där och "hjälpte till".
Och snart kom även Rade och så skulle det sjungas "Mare, Mare, lipa Mare" (Mare är ju mitt kroatika smeknamn om du minns.).
Jag plockade fram mina somriga svenska papptallrikar och servetter med älgar på (så klart!).
Snart satt hela besättning till bords (utom Dominik som kom senare - när OP:n var slut och det gjorde den VÄLDIGT fort!). Och vad tyckte man då? Att det var JÄTTEGOTT! Så nu har vi avverkat svenska smaker som Kaviar i tub på knäckebröd, Sill, potatis och nubbe med ett par svenska snapsvisor sjungna med mina gäster - och olika godis från Cloetta (ja, har man fabriken så nära så bara måsta man ju ha med sig godis därifrån). Till nästa säsong funderar jag på att fixa Smörgåstårta och smörgåsbord, två andra svenska traditioner. Är det meningen att jag ska tillbaka till kryssningarna i Kroatien, så blir det nog det :)
4 september - Bogsering
Vi lämnade Trogir när solen höll på att stiga på himlen. Härlig morgon!
Klocktornet på Dominikanska klostret
Utsikt mot bron mellan Trogir och ön Čiovo, med Guldbergen i bakgrunden.
Kamerlengofästningen.
Det var en härlig morgon att stå på akterdäck.
Under frukosten kom Rade som vanligt och berättade om dagens route.
"Rade med kniven!
På vägen till Krka fann vi en båt på drift. Den höll på att illavarslande fara mot en pir. Vi bestämde oss för stanna för att hjälpa paret och bogsera båten till närmaste hamn.
Det visade sig att de hade fått motorhaveri. Det är inte bra på ett strömt hav som Adriatiska havet.
Vy över Šibenik.
En av många musselodlingar vi passerar på vägen upp mot Nationalparken.
Idag serverade Filip färgglada sallader till lunch. Här är två av dem.
Väl i Skradin klev vi på flodbåten och fortsatte upp till parken där vi tog den sedvanliga promenaden.
När vi kom till Skradin såg vi kön till flodbåtarna och var väldigt glada att vara VIP:are.
Här är några foton från dagens vandring.
Vackra vattenfall.
Den vilda cyklamen (Cyklamen persicum) blommade för fullt i parken.
Diset låg tungt över träden idag.
Vi kom till Skradin skapligt tidigt på kvällen och kunde ta en promenad i dagsljus. Så klart blev det lite bilder ifrån kvällens "lunk".
Skradin är en liten, liten by med typ två restauranger (om de är öppna) så mästerkocken Filip brukar fixa BBQ på båten för de som vill. Och det var det många som ville. Lika trevligt varje gång!
Tamariskerna blommar just nu. Lite speciellt.
Rade provade fiskelyckan från piren...
... medan Jerko och Darko fiskade från däck ytterligare en stund efter att jag hade gått och lagt mig. Ingen av dem lyckades dock fånga någon bäckfisk eller havsaborre den här kvällen. Bättre lycka nästa gång!
3 september - Nu går det undan
Märkligt vad tiden går snabbt ibland. Idag var det dags för startskottet för näst sista kryssningen för den är säsongen. Den startade som vanligt med att möta upp alla gäster vid gaten och jag hittade alla utom två, men de visade sig däremot vid bagagebandet i Split.
Undrar hur många starter och landningar jag har gjort i år...
Från flygplatsen åkte vi buss till båten och från hamnen seglade vi vidare mot Trogir där vi hade guidad tur med Danica.
Undrar hur många starter och landningar jag har gjort i år...
Från flygplatsen åkte vi buss till båten och från hamnen seglade vi vidare mot Trogir där vi hade guidad tur med Danica.
Detaljer från Dominikanska klostret vars klocka ringer en gång i kvarten.
Efter den guidade turen blev det extra orienteringspromenad innan det var dags att ladda för en dag i nationalparken Krka.
Istället för tiggare som skramlar med en kopp och vill ha dina pengar, har Kroatien gatumusikanter eller visar upp något annat som de kan för att få in en slant.
Solnedgång över Trogir.
