16 oktober - Taurusbergen-Konya-Saratlı-Ürgüp
Efter en tidig frukost (kl 6) packade vi in våra väskor i bussen för att lämna Ocukalar och Medelhavsregionen och åka mot Centrala Anatolien och Kappadokien.
Så här stod det i programmet jag fick på mailen:
"Dag 2 Konya (tidigare Ikonium) – Kappadokien
"Dag 2 Konya (tidigare Ikonium) – Kappadokien
Vi åker upp i de mäktiga Taurusbergen och kör över det 1825 m höga Alacabelpasset till Konya. Det tidigare Ikonium var ett av de största kristna samfunden på aposteln Paulus och den helige Barnabas tid. Den forna seljukiska huvudstaden är idag en magnet för människor från hela världen på grund av det kristna och islamiska ursprunget. Vi besöker de dansande dervischernas kloster som nu är ett museum och en vallfartsort. Resan fortsätter till Kappadokien (ca. 515 km)."
Så här stod det i NBK:s program som vi fick på plats.
Och det blev med ovan skrivna överensstämmande. Inget att anmärka på där!
Då tar vi lite om TURKIET I MODERN TID, tycker jag. Så! Konstantinopel som ju hade varit huvudstad i evigheters evigheter, fick heta så ända till 1926 när Osmanerna var "försvunna". Namnet ändrades då till Istanbul och huvudstadsstämpel var ett minne blott eftersom Ankara tre år tidigare hade blivit huvudstad i det Republiken Turkiet. Landet ingår i begreppet Mellanöstern men när man pratar gammal historia pratar vi om Mindre Asien. Det vi känner som Turkiet idag grundades 1923 av Mustafa Kemal (som senare fick titeln Atatürk = turkarnas fader. Många brukar tro att han hette så. Nationaldagen infaller den 29 oktober och då är jag i Istanbul :)
Landet är ungefär lika stort som Sverige och Finland tillsammans och gränsar till åtta länder: Bulgarien, Grekland, Georgien, Armenien, Azerbajdzjan (plus exklaven Nachitjevan =autonom republik som tillhör Azerbajdzjan), Iran, Irak och Syrien. Och så gränsar det till ett par hav också. Medelhavet i söder, Egeiska havet i väster och Svarta havet i norr Och vi ska räkna in Marmarasjön också, som anses som gränslinje mellan världsdelarna Europa och Asien.
Majoriteten av dagens drygt 81,6 miljoner invånarna i landet är turkar (ca 75%), runt 18% är kurder och resten är lite blandad kompott. Bland annat bor en jämrans massa tyskar här och det kan jag säga att nästan alla jag pratade med under min vistelse här pratade bra tyska men väldigt knackig eller ingen engelska. Alanya heter numera Allemanga i folkmun just på grund av alla tyskar som bosatt sig där och bildat tysk koloni med egna butiker, restauranger, skolor, läkare berättade vr guide. Det är alltså precis som i svenskkolonierna i Spanien. 99.8% är muslimer (flest sunni) resten ligger i spannet kristendom och judar. Medianåldern är bara 29.6 år (Sverige 41.2 år). Medelålder 73 (Sverige 82 år). Man föder första barnet vid 22 och får 2,08 barn (Sverige 28 år och 1,88 barn). Läs- och skrivkunnighet 94 % (Sverige 98%). Ungdomsarbetslösheten (15-24 år) ligger på ca 18% (Sverige 24%).
Landet är ungefär lika stort som Sverige och Finland tillsammans och gränsar till åtta länder: Bulgarien, Grekland, Georgien, Armenien, Azerbajdzjan (plus exklaven Nachitjevan =autonom republik som tillhör Azerbajdzjan), Iran, Irak och Syrien. Och så gränsar det till ett par hav också. Medelhavet i söder, Egeiska havet i väster och Svarta havet i norr Och vi ska räkna in Marmarasjön också, som anses som gränslinje mellan världsdelarna Europa och Asien.
Majoriteten av dagens drygt 81,6 miljoner invånarna i landet är turkar (ca 75%), runt 18% är kurder och resten är lite blandad kompott. Bland annat bor en jämrans massa tyskar här och det kan jag säga att nästan alla jag pratade med under min vistelse här pratade bra tyska men väldigt knackig eller ingen engelska. Alanya heter numera Allemanga i folkmun just på grund av alla tyskar som bosatt sig där och bildat tysk koloni med egna butiker, restauranger, skolor, läkare berättade vr guide. Det är alltså precis som i svenskkolonierna i Spanien. 99.8% är muslimer (flest sunni) resten ligger i spannet kristendom och judar. Medianåldern är bara 29.6 år (Sverige 41.2 år). Medelålder 73 (Sverige 82 år). Man föder första barnet vid 22 och får 2,08 barn (Sverige 28 år och 1,88 barn). Läs- och skrivkunnighet 94 % (Sverige 98%). Ungdomsarbetslösheten (15-24 år) ligger på ca 18% (Sverige 24%).
När Turkiet bildades var det en enpartistat (diktatur) men det ändrades på 50-talet när första valet hölls. Sedan dess har det varit TYP en demokrati med avbrott för militärkupper 1960, 1971, 1980. Sedan 2005 har man haft förhandlingar med EU men som det ser ut idag har de alldeles för många problem på hemmaplan för att uppnå nivån för medlemsskap.
Jaha, du! Det var det det. Jag kommer säkert på något mer att skriva om på de andra inläggen också. Men det får vara bra för idag.
Idag fick vi en karta över regionerna vi åker emellan. Efter att ha fått den var det knäpptyst i bussen i 2 timmar. Men jag roade mig att ta lite foton från mitt fönster och att lyssna på mp3. Vi åkte upp i Taurusbergen, vidare på platån för att komma till Kappadokien vid sextiden. Då var vi rätt möra i baken efter att ha suttit längre i bussen än en arbetsdag.
Mitt tillägg: Taurusbergen bildar en båge runt Antalyabukten men är en bergskedja som sträcker sig från Eğridirsjön i väst till Eufrat i öst med högsta toppen Aladağ, 3756 m ö h. Det är en av världens yngsta bergskedjor, bildad under kollisionen av de europeiska och afrikanska kontinentalplattan. Här bor idag särskilt nomader i närheten vatten. De vandrar ner till låglandet med sina djur varje vinter och vi såg dem faktiskt på väg tillbaka till Antalya. Om du är intresserad av naturtillgångar kan jag berätta att du kan hitta krom, silver, koppar, järn, brunkol, och zink här. Förutom vandring och bergsklättring, kan du ta skidorna på ryggen och åka till någon av de två skidorterna. Här kan du se brunbjörn, varg, lodjur, vildsvin, räv; mufflonfår, vildget och gems om du har tur. Namnet Taurus har bergskedjan fått av övertro. Här förekommer mäktiga åskväder och man trodde att den syriska stormguden Adad gjorde så att floderna Tigris och Eufrat steg och översvämmades och därmed befruktade deras mark. Tjuren (Taurus) var vanligt symbol för främre Orientens stormgudar.
Visste du att: bergskedjan har fått ge namn på bergsområdet Montes Taurus på månen? Eller att det finns Anti-Taurusbergen som liksom går i nordöstligvinkel ut från Taurusbergen. Högsta toppen i Anatolien är Erciyes, 3917 m ö h MEN det är egentligen en utdöd vulkan så den räknas inte alltid till en del av bergskedjan.
Mitt tillägg: I Taurusbergen finner man längst ner, pinje och lite längre upp "Anatolisk pinje"" (vi känner det som Libanonceder, eller Turkisk ceder eftersom det är en egen underart, Cedrus libani subsp. stenocoma. Cedern var oerhört populär under forntiden eftersom att trät behåller doften i århundraden och stöter bort småkryp. Det avverkades så mycket att det nästa utrotades och idag växer de enbart på några få ställen i världen och här växer det vilt. Den odlas i en del länder (USA bl a) och används till bl a blyertspennor, skoblock,pilskaft, utomhusfasader, båtvirke, insektsmedel och inredningar. Träden kan bli upp till 40 m höga med grenar som liksom bildar våningar. På träden växer ca 12 cm uppåtstående kottar, som först blir blågröna och sedan bruna.
Nu kan man tro att jag hamnat på Östgötaslätten. Men icke! Nu kommer lite foton från centralplatån som är belägen på 1000 meters höjd och ligger mellan de Pontiska bergen i norr och Taurusbergen i söder.
Några tyckte att det var en tråkig transportsträcka där det inte hände något utanför fönstren.
Man hajade till när det dök upp stelnad magna då och då.
Man odlar mycket sockerbetor här och vi såg en del fält, lastbilar och fabriker på vägen.,
Utanför Konya såg jag massor av hus byggda i soltorkat tegel och lera. Kändes inte helt säkert att bo i.
Mitt tillägg: Taurusbergen bildar en båge runt Antalyabukten men är en bergskedja som sträcker sig från Eğridirsjön i väst till Eufrat i öst med högsta toppen Aladağ, 3756 m ö h. Det är en av världens yngsta bergskedjor, bildad under kollisionen av de europeiska och afrikanska kontinentalplattan. Här bor idag särskilt nomader i närheten vatten. De vandrar ner till låglandet med sina djur varje vinter och vi såg dem faktiskt på väg tillbaka till Antalya. Om du är intresserad av naturtillgångar kan jag berätta att du kan hitta krom, silver, koppar, järn, brunkol, och zink här. Förutom vandring och bergsklättring, kan du ta skidorna på ryggen och åka till någon av de två skidorterna. Här kan du se brunbjörn, varg, lodjur, vildsvin, räv; mufflonfår, vildget och gems om du har tur. Namnet Taurus har bergskedjan fått av övertro. Här förekommer mäktiga åskväder och man trodde att den syriska stormguden Adad gjorde så att floderna Tigris och Eufrat steg och översvämmades och därmed befruktade deras mark. Tjuren (Taurus) var vanligt symbol för främre Orientens stormgudar.
Visste du att: bergskedjan har fått ge namn på bergsområdet Montes Taurus på månen? Eller att det finns Anti-Taurusbergen som liksom går i nordöstligvinkel ut från Taurusbergen. Högsta toppen i Anatolien är Erciyes, 3917 m ö h MEN det är egentligen en utdöd vulkan så den räknas inte alltid till en del av bergskedjan.
Mitt tillägg: I Taurusbergen finner man längst ner, pinje och lite längre upp "Anatolisk pinje"" (vi känner det som Libanonceder, eller Turkisk ceder eftersom det är en egen underart, Cedrus libani subsp. stenocoma. Cedern var oerhört populär under forntiden eftersom att trät behåller doften i århundraden och stöter bort småkryp. Det avverkades så mycket att det nästa utrotades och idag växer de enbart på några få ställen i världen och här växer det vilt. Den odlas i en del länder (USA bl a) och används till bl a blyertspennor, skoblock,pilskaft, utomhusfasader, båtvirke, insektsmedel och inredningar. Träden kan bli upp till 40 m höga med grenar som liksom bildar våningar. På träden växer ca 12 cm uppåtstående kottar, som först blir blågröna och sedan bruna.
Visste du att: Doften av libanonceder är ett av de äldsta kända parfymmaterialen men sedan kung Salomo förstörde skogarna i Libanon på 900-talet f Kr, har man fått nöja sig med Atlasceder. Egyptierna framställde cederolja 2000 f Kr och man har hittat mumier som har doftat libanonceder. Under hela 1900-talet var detta basnoten i herrarnas rakvatten.
Nu kan man tro att jag hamnat på Östgötaslätten. Men icke! Nu kommer lite foton från centralplatån som är belägen på 1000 meters höjd och ligger mellan de Pontiska bergen i norr och Taurusbergen i söder.
Man hajade till när det dök upp stelnad magna då och då.
Man odlar mycket sockerbetor här och vi såg en del fält, lastbilar och fabriker på vägen.,
Utanför Konya såg jag massor av hus byggda i soltorkat tegel och lera. Kändes inte helt säkert att bo i.
Många hus nära kusten har platta tak. Här har alla sneda tak. Det beror så klart på att det både snöar och regnar mer här uppe.
Mitt tillägg: Det här var en gång Seldjukernas rosenträdgård och palats. Sultan Alaeddin Keykubad gav det i present till Mevlana Celaddin-i-Rumis pappa, som är den första som blir begravd på området. Pappans vänner ville bygga ett mausoleum över graven men Mevlana tyckte det var en dålig idé. Det blir Mevlanas son som låter bygga mausoleet efter SIN pappas död 1273. Där det gröna tornet finns, där under ligger Mevlana och hans son i varsina sarkofager. Det här är en mycket helig plats för muslimer. Här utövade Mevlana (sufiern (mystisk form av islam), poeten och filosofen som är upphovsman till sekten Mevlanaorden) Ihsan - perfektion av dyrkan - genom att snurra. Här kommer en liten informationsfilm!
I en av de 17 cellerna, byggda 1584 till dervischerna, hittade jag de här metallkäpparna. De hade de under hakan för att inte somna när de satt och bad flera timmar. Somnade man gjorde det ont och man vaknade till och kunde fortsätta be.
I köket, byggt 1548 hittade jag den här något stela mannen. Undrar hur länge han har suttit där? Enligt initieringsriten Nev-ni-yaz skulle han "bara" behöva sitta still i tre dagar! Det var förresten Mevlanas son som grundade Mevleviorden (betyder Mevlanas följare) som baserades på Rumî's principer och riter.1925 förbjöd Mustafa Kemal Atatürk allt som hade med Mevleniorden att göra som ett led i turkiska moderniseringen. Året efter blev det istället museum.
Från köket till damtoaletten. Här vankades det första hålet i marken den här resan.
Jag betade av pilgrimsplatsen och marscherade ut en sväng. Tänkte att de säkert kunde finnas intressanta saker även där ute. Och roligast var nog kyrkogården Ugler Mezargli.
Vandrade förbi en mattbutik och vidare ut på stora vägen.
Den här kyrkogården var gigantisk och full med gravar. Inte så konstigt. Det är en stor stad och man får inte kremera. Alla gravar ska vara upphöjda så man inte trampar den döde som är insvept i vita tygstycken, beredd att resa sig upp och vandra mot nästa liv. Dessutom får man inte begravas där någon annan har legat av muslimsk tradtion, vilket komplicerar det där med markfrågan.
Efter museet åkte vi till en retaurang på en bensinstation där vi stannade en timme. Jag passade på att äta Konyas specialare, Etli ekmek (bröd med kött). Det är lite som små tunna pizzabitar. Ute på parkeringen hittade jag en massa bilar som man ser oftast här, Fiat Tofas (licenstillverkad bilmodell).
Bensinen kostar som i Sverige ungefär.
Det här borde vi ha i Sverige också, en massa laddningsadaptrar som man förstås får betala för att använda.
Så stiftade vi bekantskap på andra ståtoan. Och den här kostade pengar, 1 lira.
Förresten, om du är intresserad av blommor kanske du skulle komma till Antalya på Expo 2016? Här kan du läsa mer om det eventet.http://www.expo2016antalya.org.tr/en
Man har börjat lägga räls för metro i Konya. Bra drag! Det är smidigt med dylik transport.
Vi passerade några fina byggnader på väg mot staden Aksaray, som vi fick veta var före detta karavanhotell. Vi skulle stanna i ett på tillbaka vägen. Det ska bli kul!
Nära staden Aksaray) besökte vi en (mycket liten) del av den 7 våningar "stora" underjordiska staden i Saratlı. Det är ett virrvarr av gångar, ventialtionstrummor och lägenheter så vi fick inte gå på egen hand för vi kunde gå vilse, menade vår guide. Hon berättade också att folket som hade bott i underjorden, hade gjort det ett par månader i sträck. Det hade ju i och för sig varit spännande att gå vilse där nere, men inte när man har en grupp som litar på att du kommer tillbaka i tid. Så jag fick nöja mig med en rundvandring och guidning på kanske 30 minuter. Ja, man kan inte få allt. Jag tycker att hon förklarade bra om staden nere i gångarna så här jag har bara lagt till lite grann.
Här är lite bilder från förmiddagens 20-minutersstopp. Det var kyligt men inget regn - än.
Vi kom till Konya vid elvatiden och åkte där till Mevlanamuseet. Mer om det straxt. Jag tänkte berätta lite om staden (som vi tyvärr varken fick veta något om eller besökte direkt.)
Konya är Turkiets 7e största stad med runt 1,2 miljoner invånare. Vår guide berättade att staden var annorlunda mot andra städer och syftade nog på att den var väldigt muslimsk, för jag såg mycket traditionella abayor här.
Dags för lite historialektion, då! Men vet att området var bebott under yngre kopparåldern (omkring 3000 f Kr) Man vet också att Hettiterna var här 1500 f Kr och att Sjöfolken tog över ruljansen runt 1200 f Kr. Frygierna kom hit på 800-talet f Kr bara för att bli fråntagna makten av Kimmerierna som kom från Iran på 600-talet med en man vi känner som Krösus (eg Kroisus, känd för att ha varit ofantligt rik och högmodig,) i spetsen. Han var den siste kungen i riket Lydien som jag skrev om igår. Krösus fick lämna ifrån sig tronen till Perserna och då är vi inne på 500-talet.
Vi kom till Konya vid elvatiden och åkte där till Mevlanamuseet. Mer om det straxt. Jag tänkte berätta lite om staden (som vi tyvärr varken fick veta något om eller besökte direkt.)
Konya är Turkiets 7e största stad med runt 1,2 miljoner invånare. Vår guide berättade att staden var annorlunda mot andra städer och syftade nog på att den var väldigt muslimsk, för jag såg mycket traditionella abayor här.
Dags för lite historialektion, då! Men vet att området var bebott under yngre kopparåldern (omkring 3000 f Kr) Man vet också att Hettiterna var här 1500 f Kr och att Sjöfolken tog över ruljansen runt 1200 f Kr. Frygierna kom hit på 800-talet f Kr bara för att bli fråntagna makten av Kimmerierna som kom från Iran på 600-talet med en man vi känner som Krösus (eg Kroisus, känd för att ha varit ofantligt rik och högmodig,) i spetsen. Han var den siste kungen i riket Lydien som jag skrev om igår. Krösus fick lämna ifrån sig tronen till Perserna och då är vi inne på 500-talet.
När Alexander den store erövrade området år 333 f Kr kallade han staden för Ikonion (Ikonium på latin). Namnet kom sig av att halvguden Perseus satte upp en ikon av sig själv hållande gorgonen Medusas huvud här (du vet, hon med ormar på huvudet istället för hår), innan han grundade staden. När romarna kom döpte de om den till Claudioconium efter kejsar Claudius och kejsar Hadrianus ändrade namnet till Colonia Aelia Hadriana.Vi hoppar lite i historien. För kan du fatta! En av ledarna för första korståget, franken (benämning på folk från västeuropa under medeltiden), Gottfrid av Bouillon ockuperade staden 1097 på sin väg ner till Jerusalem. Konya heter staden sedan år 1134, ungefär samtidigt som turkiska dynastin Seldjukerna, gör staden till sin huvudstad. Där får de hålla på ganska ostörda med avbrott för tysk-romersk kejsaren och korsriddaren från Anatolien, Fredrik Barbarossa som kände sig "tvungen" att ockupera staden i juni 1190, Det hade han ingen lång glädje av för han drunkade när han skulle korsa Salephfloden (några menar att han fick en hjärtattack när han badade). År 1243 kom så Mongolerna och de var kvar tills Karamaniderna tog över ruljansen i drygt tvåhundra år (dynasti som först tjänade Seldjukerna) och de behöll Konya om huvudstad. På 1400-talet kom Osmanerna och sedan 1923 är är det "bara" en regionhuvudstad. Jehepp, då har vi betat av det.
Intressantare kanske är att Paulus och hans kompis Barnabas (en cypriotisk judisk lärljunge) gjorde rundresor ihop (ja, ja, missionsresor då) och hamnade här ett par gånger. Vid ett tillfälle kom en ädel jungru och lyssnade på honom och hon blev så till den milda grad impad av hans predikan att hon hon bröt sin förlovning med Thamyris, för att leva ett liv i all jungfrulighet. Inte bra alls, skulle det vis sig! Thamyris såg till att Thecla blev dömd till att brännas på bål, minsann. Men med Guds försyn släcker en storm lågorna och hon flyr med Paulus (som blivit dömd samtidigt till förvisning från staden) till Antiokia (stad i Norra Turkiet). Där blev hon dömd till att ätas upp av vilddjuren på arenan men djuren var inte ett dugg intresserade av henne. Paulus hade hamnat i Myra i Lykien (dit ska jag en annan dag), och Thecla följer efter klädd som en pojke. När de möttes gav han henne uppdraget att predika evangeliet. Hon, då 18 år, åkte tillbaka till till Ikonium och predikade tills hon tröttnade och istället blev eremit i 72 år i en grotta vid Meriamlik nära Seleucia där hon dog. Eller så kanske hon dog i Rom för hon är begravd inte långt från Paulus grav. Men vet inte riktigt. Nåväl, det var en snabbvariant på legenden om Paulus och Thecla. Nu över till Mevlanamuseet som ju faktiskt var vårt besök här i staden. Här stannade vi en timme men hade ingen guidad tur utan fick gå på egen hand.
Intressantare kanske är att Paulus och hans kompis Barnabas (en cypriotisk judisk lärljunge) gjorde rundresor ihop (ja, ja, missionsresor då) och hamnade här ett par gånger. Vid ett tillfälle kom en ädel jungru och lyssnade på honom och hon blev så till den milda grad impad av hans predikan att hon hon bröt sin förlovning med Thamyris, för att leva ett liv i all jungfrulighet. Inte bra alls, skulle det vis sig! Thamyris såg till att Thecla blev dömd till att brännas på bål, minsann. Men med Guds försyn släcker en storm lågorna och hon flyr med Paulus (som blivit dömd samtidigt till förvisning från staden) till Antiokia (stad i Norra Turkiet). Där blev hon dömd till att ätas upp av vilddjuren på arenan men djuren var inte ett dugg intresserade av henne. Paulus hade hamnat i Myra i Lykien (dit ska jag en annan dag), och Thecla följer efter klädd som en pojke. När de möttes gav han henne uppdraget att predika evangeliet. Hon, då 18 år, åkte tillbaka till till Ikonium och predikade tills hon tröttnade och istället blev eremit i 72 år i en grotta vid Meriamlik nära Seleucia där hon dog. Eller så kanske hon dog i Rom för hon är begravd inte långt från Paulus grav. Men vet inte riktigt. Nåväl, det var en snabbvariant på legenden om Paulus och Thecla. Nu över till Mevlanamuseet som ju faktiskt var vårt besök här i staden. Här stannade vi en timme men hade ingen guidad tur utan fick gå på egen hand.
Mitt tillägg: Det här var en gång Seldjukernas rosenträdgård och palats. Sultan Alaeddin Keykubad gav det i present till Mevlana Celaddin-i-Rumis pappa, som är den första som blir begravd på området. Pappans vänner ville bygga ett mausoleum över graven men Mevlana tyckte det var en dålig idé. Det blir Mevlanas son som låter bygga mausoleet efter SIN pappas död 1273. Där det gröna tornet finns, där under ligger Mevlana och hans son i varsina sarkofager. Det här är en mycket helig plats för muslimer. Här utövade Mevlana (sufiern (mystisk form av islam), poeten och filosofen som är upphovsman till sekten Mevlanaorden) Ihsan - perfektion av dyrkan - genom att snurra. Här kommer en liten informationsfilm!
Mitt tillägg: Dervischernas dans Sema finns med på Unescos lista över traditioner. Den 17/12 firar man Rumis bröllop med Gud (alltså hans död) och då är det fullsmockat med folk här. (Jag skriver mer om dervischerna i annat inlägg.)
Det skulle vara foto tillåtet utom på fredagar fick vi veta..Jag på med kameran, bara för att bli stoppad framför första bästa sarkofag (det finns nästan 70 stycken därinne). Man fick bara fota utanför mausoleet visade det sig. Det här är vid utgången i bönerummet för kvinnor. Där var det visst tillåtet för jag och en stod och fotade när vakten kom och kikade in.
I en av de 17 cellerna, byggda 1584 till dervischerna, hittade jag de här metallkäpparna. De hade de under hakan för att inte somna när de satt och bad flera timmar. Somnade man gjorde det ont och man vaknade till och kunde fortsätta be.
I köket, byggt 1548 hittade jag den här något stela mannen. Undrar hur länge han har suttit där? Enligt initieringsriten Nev-ni-yaz skulle han "bara" behöva sitta still i tre dagar! Det var förresten Mevlanas son som grundade Mevleviorden (betyder Mevlanas följare) som baserades på Rumî's principer och riter.1925 förbjöd Mustafa Kemal Atatürk allt som hade med Mevleniorden att göra som ett led i turkiska moderniseringen. Året efter blev det istället museum.
Från köket till damtoaletten. Här vankades det första hålet i marken den här resan.
Jag betade av pilgrimsplatsen och marscherade ut en sväng. Tänkte att de säkert kunde finnas intressanta saker även där ute. Och roligast var nog kyrkogården Ugler Mezargli.
Vandrade förbi en mattbutik och vidare ut på stora vägen.
Det vet du väl, att man blir gammal genom att äta turkisk youghurt? Här har du beviset! För inte kan det väl ha att göra med att man bytte från muslimska kalendern till den gregorianska, inte?
Bensinen kostar som i Sverige ungefär.
Det här borde vi ha i Sverige också, en massa laddningsadaptrar som man förstås får betala för att använda.
Så stiftade vi bekantskap på andra ståtoan. Och den här kostade pengar, 1 lira.
Förresten, om du är intresserad av blommor kanske du skulle komma till Antalya på Expo 2016? Här kan du läsa mer om det eventet.http://www.expo2016antalya.org.tr/en
Man har börjat lägga räls för metro i Konya. Bra drag! Det är smidigt med dylik transport.
Vi passerade några fina byggnader på väg mot staden Aksaray, som vi fick veta var före detta karavanhotell. Vi skulle stanna i ett på tillbaka vägen. Det ska bli kul!
Tillägg: Att de finns gott om såna här hotell (Sarays) just runt Aksaray beror på att det var ett populärt stopp när karavanerna med dyrgripar passerade genom Anatolien. Ja, vi pratar Sidenvägen så klart.
Nära staden Aksaray) besökte vi en (mycket liten) del av den 7 våningar "stora" underjordiska staden i Saratlı. Det är ett virrvarr av gångar, ventialtionstrummor och lägenheter så vi fick inte gå på egen hand för vi kunde gå vilse, menade vår guide. Hon berättade också att folket som hade bott i underjorden, hade gjort det ett par månader i sträck. Det hade ju i och för sig varit spännande att gå vilse där nere, men inte när man har en grupp som litar på att du kommer tillbaka i tid. Så jag fick nöja mig med en rundvandring och guidning på kanske 30 minuter. Ja, man kan inte få allt. Jag tycker att hon förklarade bra om staden nere i gångarna så här jag har bara lagt till lite grann.
Tillägg: Utgrävningarna startade här så sent som på 1950-talet och man har kommit fram till att de äldsta grottorna är från bronsålder. Arkeologer tror att de fungerade som skydd mot vilda djur och hårda vintrar. Under romartiden grävde de kristna ut systemet för att skydda sig mot förföljelserna. Efter det byggdes det ut ännu mer när man var tvungen att "gömma" hela byn vid angrepp och krig och det var ju rätt många gånger. Kreativt! Det finns säkert fler än de 40 stora städerna man har hittat, varav 6 tar emot besökare.
En trappa ner ledde till just den här ingången som var öppen för turister.
Solnedgång över platån.
På hotellet Mustafa i Ürgüp fick vi våra rum, och den här incheckningen var jättesmidig för vår grupp var först på plats. Det var också det trevligaste hotellet vi bodde på av alla fyra, även om servicen var så där.
En trappa ner ledde till just den här ingången som var öppen för turister.
"I staden kan du hitta brunn och vattenledningar, vinkällare, badrum, toaletter, stall för djuren, förråd, kök och så en massa rum. De hade också runda dörrar och de var gjorda så att de enbart kunde öppnas inifrån."
(Tillägg: Dörrarna var 1,5 meter i diameter och hade en vikt på 200 kg. Det fanns också ett litet hål för att kunna lämna meddelanden till varandra ifall man hade varit tvungen att stänga dörrar i gångarna för att förhindra intrång)
"För att gräva ut ett rum i tuffen hade de en dag på sig, för när det får kontakt med luft blir materialet som cement."
(Tillägg: Tuff är ihoppressad vulkanaska som också kallas Tefra. På Island använder man materialet till lättbetong och till kattsand.)
Så var promenaden slut och vi fick se dagens ljus och höra dagens ljud: One euro, one euro.
Ljudet kom från kvinnor som stod utanför och ville sälja dockor.
Vi lämnade Saratlı bakom oss och körde vidare mot vårt hotell och fick se en fin solnedgång innan landskapet ändrade på sig. Varje gång vi passerade förbi det där landskapet som är så typiskt för Kappadokien kom det en massa träd emellan så inte en bild fick jag på vägen. Så himla trist. Men jag får väl försöka kompensera det med bilder från de närmaste dagarna.
"För att gräva ut ett rum i tuffen hade de en dag på sig, för när det får kontakt med luft blir materialet som cement."
(Tillägg: Tuff är ihoppressad vulkanaska som också kallas Tefra. På Island använder man materialet till lättbetong och till kattsand.)
Så var promenaden slut och vi fick se dagens ljus och höra dagens ljud: One euro, one euro.
Ljudet kom från kvinnor som stod utanför och ville sälja dockor.
Jag gick till parkeringen och fick syn på de här sovande valparna.
Vi lämnade Saratlı bakom oss och körde vidare mot vårt hotell och fick se en fin solnedgång innan landskapet ändrade på sig. Varje gång vi passerade förbi det där landskapet som är så typiskt för Kappadokien kom det en massa träd emellan så inte en bild fick jag på vägen. Så himla trist. Men jag får väl försöka kompensera det med bilder från de närmaste dagarna.
Solnedgång över platån.
På hotellet Mustafa i Ürgüp fick vi våra rum, och den här incheckningen var jättesmidig för vår grupp var först på plats. Det var också det trevligaste hotellet vi bodde på av alla fyra, även om servicen var så där.
Till min glädje hade restaurangen Efes mörka öl. Det slog jag till på som dryck till maten. Det blev många som provade den under resans gång. Den mäter sig inte med Tomislav eller Karlovačkos mörka men det duger gott!
Kommentarer
Trackback
