30 mars - Saccosäckdykning
Morgonen ägnades åt att fördela om saker i klädkammaren. Det resulterade i att två lite större lådor står där, istället för fem små som istället åkte upp på vinden. Jag märkte dessutom mina lådor med lappar så man lätt kan hitta. Det är alltid bra att organisera, inte bara för sin egen skull utan även för efterlevande om något skulle inträffa!
Uppe i förrådet hittade jag min påsktupp! Den måste ju med ner, så klart. Så nu har jag gjort Vårfint genom att ha bytt från terrakottafärgade till ljusblå gardiner i rummet och påskpyntat med tuppen på hatthyllan hehe
Vid elva blev jag lite hungrig och vad passade väl bättre än att göra iordning rådjursfärsen och göra tacos? Ännu en nära nog perfekt måltid för min Pitta-personlighet serverades en halvtimme senare, bestående av rucolasallad, urkärnad tomat, mild rödlök (som skulle ha frästs innan förstås) och gurka (som jag glömde bort att kärna ut visserligen). Så hiiimla gott!
Kan varmt rekommendera rådjursfärs! Det var verkligen jättegott.
Kl 12.16 gick pendeltåget till Vikingstad. Där mötte jag Milla och barnen (Jens jobbade) eftersom vi spontant blivit inbjudna till Per och Jonzon på lite påsklunch! Martina med familj var upptagna på annat håll, annars skulle de också ha varit med.
Båda barnen sov och i hemlighet tror jag de laddade för en aktiv eftermiddag.
Jag fick en påskpresent av Milla med choklad och en flaskhållare till bältet (eller väskan). Fiffig grej!
Naima föredrar att krypa omkring och undersöka saker på egen hand. Korgen var riktigt rolig ända tills hon försökte använda den som stöd för att kunna resa sig upp. En korg är ju inte det mest stabila stödet... Men att ta sats och resa sig och stå är nog det roligaste av allt just nu. Man når ju en massa skojigt på så sätt!
Elton pratar precis som en treåring gör - hela tiden och om allt möjligt. Och leka lekar ska man göra. Det var Häxan som jagade kycklingar där den mörkgula på fotot är åtta år, kan jag berätta. Och morfars tumstock var klurig att veckla ut och få ihop, och med den mätte vi att Elton nu är cirka 95 cm lång.
Men roligast var antingen Berättarkuberna eller Sacosäckdykning! Låt mig förklara detta lite närmare.
Berättarkuberna är nio tärningar med enkla bilder som Elton fick slå. Vi la dem i rad och så berättade jag en saga utifrån dem. Hur poppis som helst och himla kul för en som älskar att berätta sagor. Jag slutade räkna vid tio sagor... (Jag stötte på berättarkuberna (Rorys Story Cubes) första gången förra året på Design House på Arlanda men de här köpte jag på Lekia. Det står att de passar från sex år men det förstår jag inte alls. Har du barn som älskar sagor och är en som älskar att berätta sagor är de här jätteroliga!)
Saccosäckdykning är en Eltonsport. Den gick ut på följande: Vi skulle ställa oss på ett bestämt avstånd (vi startade vid hallmattskanten och avancerade till ytterdörren) och på given signal ("... färdiga - gå!" Ja, Elton rationaliserad bort ordet "Klara) skulle vi sedan springa mot Saccosäcken och väl framme dyka ner i den. Och det skulle vi göra igen... och igen... och igen... och igen... Vardagsmotion, gott folk. Vardagsmotion!
Uppe i förrådet hittade jag min påsktupp! Den måste ju med ner, så klart. Så nu har jag gjort Vårfint genom att ha bytt från terrakottafärgade till ljusblå gardiner i rummet och påskpyntat med tuppen på hatthyllan hehe
Vid elva blev jag lite hungrig och vad passade väl bättre än att göra iordning rådjursfärsen och göra tacos? Ännu en nära nog perfekt måltid för min Pitta-personlighet serverades en halvtimme senare, bestående av rucolasallad, urkärnad tomat, mild rödlök (som skulle ha frästs innan förstås) och gurka (som jag glömde bort att kärna ut visserligen). Så hiiimla gott!
Kan varmt rekommendera rådjursfärs! Det var verkligen jättegott.
Kl 12.16 gick pendeltåget till Vikingstad. Där mötte jag Milla och barnen (Jens jobbade) eftersom vi spontant blivit inbjudna till Per och Jonzon på lite påsklunch! Martina med familj var upptagna på annat håll, annars skulle de också ha varit med.
Båda barnen sov och i hemlighet tror jag de laddade för en aktiv eftermiddag.
Jag fick en påskpresent av Milla med choklad och en flaskhållare till bältet (eller väskan). Fiffig grej!
Naima föredrar att krypa omkring och undersöka saker på egen hand. Korgen var riktigt rolig ända tills hon försökte använda den som stöd för att kunna resa sig upp. En korg är ju inte det mest stabila stödet... Men att ta sats och resa sig och stå är nog det roligaste av allt just nu. Man når ju en massa skojigt på så sätt!
Elton pratar precis som en treåring gör - hela tiden och om allt möjligt. Och leka lekar ska man göra. Det var Häxan som jagade kycklingar där den mörkgula på fotot är åtta år, kan jag berätta. Och morfars tumstock var klurig att veckla ut och få ihop, och med den mätte vi att Elton nu är cirka 95 cm lång.
Men roligast var antingen Berättarkuberna eller Sacosäckdykning! Låt mig förklara detta lite närmare.
Berättarkuberna är nio tärningar med enkla bilder som Elton fick slå. Vi la dem i rad och så berättade jag en saga utifrån dem. Hur poppis som helst och himla kul för en som älskar att berätta sagor. Jag slutade räkna vid tio sagor... (Jag stötte på berättarkuberna (Rorys Story Cubes) första gången förra året på Design House på Arlanda men de här köpte jag på Lekia. Det står att de passar från sex år men det förstår jag inte alls. Har du barn som älskar sagor och är en som älskar att berätta sagor är de här jätteroliga!)
Saccosäckdykning är en Eltonsport. Den gick ut på följande: Vi skulle ställa oss på ett bestämt avstånd (vi startade vid hallmattskanten och avancerade till ytterdörren) och på given signal ("... färdiga - gå!" Ja, Elton rationaliserad bort ordet "Klara) skulle vi sedan springa mot Saccosäcken och väl framme dyka ner i den. Och det skulle vi göra igen... och igen... och igen... och igen... Vardagsmotion, gott folk. Vardagsmotion!
Jonzon övervakade Per när han plockade iordning maten på köksbordet. Mycket var det som luktade gott i näsan på den hunden. Förutom Eltons favorit - räkor - kanske. Det lutade mer åt Millas medhavda cupcake som blev kvar efter ägg-målningen, för den försvann spårlöst...
Till efterrätt blev det Kockens 70%iga chokladmousse med blåbär, hallon och physalisklyftor. Supergott!!!
På kvällen åkte jag hem till Mantorp där jag slog i paketen till morgondagens Hazard hos Annette.
På kvällen åkte jag hem till Mantorp där jag slog i paketen till morgondagens Hazard hos Annette.
Och i morgon ska jag komma ihåg och köpa fyra Kosing-lotter. För det där med Triss ger vi upp nu, Milla och jag. På ett års prenumeration har vi vunnit 295 kronor. Som jag skrev igår - det är INTE okej. För oss handlar det kanske inte så mycket om att vinna storvinst utan mer om att ha chansen att vinna något överhuvudtaget. Vi hade haft mer pengar i burken om vi hade sparat 120 kronor i månaden istället...
Kosinglotten kostar 25 kronor och har fler småvinster PLUS att överskottet går till Hjärnfonden och de Synskadades riksförbund. Kan inte förstå att jag inte visste om den här lotten tidigare...
Kosinglotten kostar 25 kronor och har fler småvinster PLUS att överskottet går till Hjärnfonden och de Synskadades riksförbund. Kan inte förstå att jag inte visste om den här lotten tidigare...
19 mars - Brev med fel överskrift
Hade beställt taxin till klockan 9 och den dök upp en halvtimme senare. Har ju börjat lära mig att tid här diffar på ungefär 30 minuter och planerar därefter :) Dagens Chaffis hittade direkt och han lämnade mig utan att vänta på mig. Allt funkade bra så långt. Men så var det ju resten kvar.
"Min" vindruta var uppe tack vare lite tidningar. Problemet löst även om det inte ser särskilt snyggt ut :)
Jag skrev in mig, klev in med min nummerlapp i väntrummet och så blev det då min tur. Tjänstemannen bakom disken (som såg dryg och bitter ut redan igår och det var ingen skillnad idag) tog min bunt med papper, bläddrade igenom, bläddrade tillbaka, läste och vände upp blicken på mig och sa:
- Men du har ju inte rätt brev här!? Var är ditt Letter of Appointment? Du ser ju här vilka brev du ska ha med dig (sa han och ringade in en lista på sista sidan av min onlineansökan.)
*Suck*
- Det finns ju här, förklarade jag, lutade mig över disken och visade på ett brev från Mountain Adventures (M A) med samma innehåll som ett Letter of Appointment.
- Det står inte Letter of Appointment, sa mannen bestämt. Du får komma tillbaka och ha rätt brev med dig, sa han och lämnade tillbaka min ansökan.
Jag fick mina tre buntar med 20 kopior i varje och fick lämna lokalen, ännu en gång i icke uträttat ärende. Jag ringde M A och bad dem skicka dokument med RÄTT överskrift snarast möjligt och jag hade dem på eftermiddagen och gick och lät göra kopior av dem. Därefter hoppades jag på att det skulle vara nog till imorgon!
Istället för att deppa över det här hade jag (igår) hittat en syateljé och beställt två Salwar kameez, en i vitt och en i grönt. Jag hade första provningen på kvällen. Men tunikan var för trång över bysten och byxorna var ballongbyxor, stora som hus! Det blev alltså inga kläder med hem denna kväll men jag hoppades att de skulle vara klara imorgonkväll.
Middag åt jag på takterassen även denna afton. Det är riktigt bra mat så varför gå ut och äventyra hälsan samtidigt. Det var väl nog med bekymmer som det var, ansåg jag. Medan jag lyssnade till stadsljuden och såg myllret av förbipasserande nedanför kände jag, att nu kunde det väl ändå vara nog. Nu ville jag egentligen bara till Sverige.
Men för att gardera mig passade jag på att fråga om det fanns möjlighet att stanna en extra natt, till fredag, och det var inga problem. Imorgon skulle jag pröva lyckan på FRRO för tredje gången, men ärligt talat... Jag var inte alls säker på att få mitt utresevisum imorgon heller så krångligt som det här var. Det hade nog varit väldigt bra att ha haft någon som hjälpt mig med det här...
29 mars - Äppelskärare är bra till mycket
Idag invigde jag min äppelskärare som jag köpte på Klippet igår (24,95 kr). Jag använde den även till en av de gigantiska jordgubbarna och det funkade precis lika bra. Fast, det är klart, mitten på jordgubben var ingen hit att äta. Jordgubbarna smakar ju inte särskilt mycket annars heller, men mitten smakade absolut ingenting.
Av de 10 jordgubbarna i förpackningen jag köpte igår, var tre mögliga redan idag, kan jag berätta.
På förmiddagen skrapade jag mina TRISS-lotter, och som vanligt - ingen vinst! Kommer du ihåg när jag köpte lotter för en månad i samband med min månadshandling, och skrapade en ruta varje dag? Och rutorna som var kvar på veckans lott skrapade jag en gång i veckan? Minns du att jag vann på runt var 5e lott?
Sedan de höjde priset till 30 kr lotten i september förra året för att utöka antal priser, är vinstutdelningen 1 på 12!!! Vad hände???
Från vinst på en av fem till vinst på en av TOLV! Känns som lurendrejeri...
Klockan 11 hade jag tvättid. Fem maskiner totalt handlade det om. Men med tre tvättmaskiner, torktumlare och torkskåp var jag klar med allt redan vid 14-tiden! Kändes rätt bra faktiskt.
Bostadsbolaget i Mjölby har välutrustade tvättstugor, kan jag berätta. Underlättar något avsevärt!
Jag hade tänkt gå till posten för att hämta en hushållsvåg och lägga på ett par brev. Men så blev det inte. Istället ägnade jag dagen till att designa väska och nyckelband. Det ska bli spännande att få hem dem grejerna, du!
28 mars - Framtidsbesök
Wakie, wakie! Rise and shine! Ja, det gäller ju inte att stanna upp och låta dagarna bara gå till ingen nytta, eller hur!?
05:12 var det dags för frukost - som vanligt! Alltid lika härligt att gå upp på morgonen!
Idag hade jag privilegiet att få hälsa på Carina på Friskvårdshuset i Linköping. Det blev ett jättetrevligt besök med rundvandring, påskfika och konstaterande att vi hade en del gemensamma bekanta! Och det är kanske där jag ska tillbringa lite tid i vinter? Vi får se hur det utvecklar sig. Men du vet, det blir som det ska oavsett hur!
När jag ändå var i där passade jag på att slå en lov på Klippet och Priso. På Klippet köpte jag två värdelösa fotfilar vars sandpapper lossnade i samma ögonblick som jag öppnade förpackningen. Men vad hade jag väntat mig för 9.95 SEK? Däremot köpte jag smala galgar (14.95) och dem är jag glad åt. Jag har haft såna tjocka i trä och de tar sån himla plats i min lilla klädkammare. Nu är det mycket mer plats och de otympliga galgarna åker upp på vinden!
Med två plastkassar vände jag mot stationen och åkte tilbaka hem igen medan jag ångrade att jag inte hade tagit med mig shoppingvagnen...
Jag blev väl hemma ett par timmar men sent om sider fick jag för mig att promenera bort till CityGross. Har inte varit där sedan jag kom hem och jag hade ett par ärenden där. Stegräknaren trycktes på i byxlinningen och med shoppingvagnen i handen spatserade jag glatt i väg i skymningen.
Jag kollade antal steg när jag uppskattat ha kommit halvvägs. Den visade på dryga 4000 steg och 900 meter. Så den stämmer nog. Jag var lite osäker eftersom några av mina gäster hade så många fler steg än mig och när de hade gått 3 km hade jag gått 1,5...
Jag var väldigt spänd när jag kom ut ur Mobilia - hur många steg och kilometer det var totalt nu då?. Då ser jag att den nollställt sig! Nedrans! Bara att göra om mätningen en annan dag alltså. Kanske det är något fel på den iallafall?
Jag började mitt besök med att gå in på Karlssons - och KAN du tänka dig! Där står den! Den där superlätta vattenkokaren med utrymme för en liter vatten. För 129 spänn åkte den med i vagnen, du! Jag vägde den på min våg och vikten var så låg att den inte ens visade något utslag...
Jag tyckte inte att jag var kvar så länge på Mobilia, men när jag kom ut var det mörkt. Och eftersom jag valde att vända mig om och ta kort på fasaden upptäckte jag att buss 653 stod inne! "Hm", tänkte jag, "om jag hinner fram innan den åker ska jag ta den hem!" Och kvar stod den, förstår du. Så den tog jag bort till stationen och fick därför bara 8 minuter hem istället för 45 :)
På kvällen bloggade jag ifatt det förflutna. Någon Blåkulletur blev det dock inte :)
Jag kollade antal steg när jag uppskattat ha kommit halvvägs. Den visade på dryga 4000 steg och 900 meter. Så den stämmer nog. Jag var lite osäker eftersom några av mina gäster hade så många fler steg än mig och när de hade gått 3 km hade jag gått 1,5...
Jag var väldigt spänd när jag kom ut ur Mobilia - hur många steg och kilometer det var totalt nu då?. Då ser jag att den nollställt sig! Nedrans! Bara att göra om mätningen en annan dag alltså. Kanske det är något fel på den iallafall?
Jag började mitt besök med att gå in på Karlssons - och KAN du tänka dig! Där står den! Den där superlätta vattenkokaren med utrymme för en liter vatten. För 129 spänn åkte den med i vagnen, du! Jag vägde den på min våg och vikten var så låg att den inte ens visade något utslag...
Jag tyckte inte att jag var kvar så länge på Mobilia, men när jag kom ut var det mörkt. Och eftersom jag valde att vända mig om och ta kort på fasaden upptäckte jag att buss 653 stod inne! "Hm", tänkte jag, "om jag hinner fram innan den åker ska jag ta den hem!" Och kvar stod den, förstår du. Så den tog jag bort till stationen och fick därför bara 8 minuter hem istället för 45 :)
På kvällen bloggade jag ifatt det förflutna. Någon Blåkulletur blev det dock inte :)
18 mars - Första dagen med fel dokument
Så började veckan. Idag skulle jag haft föredrag om Indien i Stockholm. Sen stod Uppsala och Göteborg på tur. I fredags hade jag akut skickat meddelande till Albatros om det som hänt och att jag inte skulle ha möjlighet att komma. Jag hade inte fått svar, varken på mail eller sms så jag var jätteorolig över att de inte fått veta men igår kom meddelanden att de visste. Himla tur men också himla tråkigt. Det var ju verkligen inget någon räknat med, det här...
Beställde en taxi på hotellet och åkte iväg vid halv tio. Det visade sig att chauffören inte visste vart jag skulle (som vanligt kan de inte säga från början att de inte hittar) utan fick hoppa ut och fråga ett par gånger innan vi hamnade på rätt stället.
På näst sista stället kändes det som om jag var rätt så jag hoppade själv ur, bad taxin vänta och sprang och frågade några vakter varvid jag fick anvisningen att bege mig till huset bakom. In i taxin igen och bort hundra meter till. Framme!
Jag sa Tack och Hej då till chauffören och klev sedan in på Foreigners Regional Registration Office (FRRO) i Delhi och undrade hur många timmar det skulle ta innan jag var klar...
Beställde en taxi på hotellet och åkte iväg vid halv tio. Det visade sig att chauffören inte visste vart jag skulle (som vanligt kan de inte säga från början att de inte hittar) utan fick hoppa ut och fråga ett par gånger innan vi hamnade på rätt stället.
På näst sista stället kändes det som om jag var rätt så jag hoppade själv ur, bad taxin vänta och sprang och frågade några vakter varvid jag fick anvisningen att bege mig till huset bakom. In i taxin igen och bort hundra meter till. Framme!
Jag sa Tack och Hej då till chauffören och klev sedan in på Foreigners Regional Registration Office (FRRO) i Delhi och undrade hur många timmar det skulle ta innan jag var klar...
Jag tog reda på av en vakt som stod vid entrén, om vart jag skulle och hur jag skulle göra. Han hjälpte till med ett leende och jag kände mig ganska så välkommen, faktiskt. Jag fick anmäla mig vid ett bord under ett tak utanför och fick där visa pass och skriva under i en bok. Efter det fick jag kliva igenom en säkerhetsbåge och vidare in i registreringslokalen där det var överfullt med folk.
Jag tittade mig omkring och såg (efter en halvtimme) att de flesta hade foton påklistrade på ett formulär. Till slut frågade jag en annan kund (fransman för övrigt) om det. Då visade det sig att jag måste fylla i en ansökan på nätet eftersom de har slutat ta emot handskrivna ansökningar, och de foton som ska klistras på ansökan skulle vara med vit bakgrund (mina vad med blå). *suck* Det hade ju varit väldigt bra att ha fått reda på innan.Nåja, det var ju inget jag kunde påverka nu. Det var bara att vända tillbaka till hotellet igen, söka reda på en fotograf lite snabbt, fylla i formuläret online, skriva ut det och åka tillbaka till FRRO imorgon, då.
När jag kom ut stod taxichauffören där och väntade!? Jag blev väldigt förvånad, tills jag förstod att han inte alls förstod vad jag sa/hade sagt. Men jag satte mig i bilen och bad honom köra hem mig, eftersom han ändå var där. Då ville han ha en massa extra pengar eftersom han hade väntat. Jag förklarade för honom att jag INTE hade bett honom att vänta och inte alls tänkte betala mer än den normala taxan. Då blev han sur, svängde intill vägkanten, öppnade dörren åt mig så jag kunde gå ut och ta en annan taxi.
Jag klev ur och gick bort mot ett par andra bilar som stod en bit bort. Men det dröjde inte länge innan "min" chaufför kom springandes och skulle köra mig tillbaka iallafall. Suck! Så tröttsamt. Och när jag kom till hotellet hade han mage att be om dricks! (Det fick han inte.)
På kvällen fyllde jag i ett krångligt formulär. Lika krångligt som när jag ansökte om visum. Och det här handlar bara om att registrera visumet jag redan hade! Men varför göra livet enkelt när man KAN krångla till det?
Jag skrev till Mountain Adventures som var den som skulle hjälpt mig vid registreringen vad jag kunde förstå (eftersom det var deras namn som stod i mitt pass). Och jag hade kontakt med Sita och Apollo eftersom jag önskade papper från dem som jag inte hade.
I receptionen skrev jag senare ut brev och formulär. De kände också till en fotograf i närheten som dessutom kunde hjälpa mig med färgkopior. Fyra foton med vit bakgrund samt 40 kopior blev det totalt. Allt ska vara i tre exemplar nämligen... (Fjärde kortet visste jag inte vad de ville ha till än...)
Dessvärre somnade jag, efter en middag på takrestaurangen, med övertygelsen att morgondagen inte skulle generera någon registrering heller. Indien är ett väldigt krångligt land byråkratiskt. Här är man paragrafryttare på riktigt...
17 mars - Delhi och Hotel Aman International
På förmiddagen packade jag igen och jag hann med en snabblunch samt ett besök hos Ayurvedaläkaren innan jag hastade iväg till flygplatsen i Goa.
Den här gången bar det av till Delhi och det var inga problem på vägen. Nåja, förutom en otrevlig och tjurig ung ryss som satt bakom mig som krävde att jag skulle ha mitt ryggstöd helt upprätt eftersom han hade långa ben och inte fick plats om jag lutade ner det ens lite grann. Själv låg han bekvämt tillbakalutad hela resan. Och från att ha varit otrevlig, inte sagt Tack för hjälpen - gick han till att blänga argt på mig när han gick ut ur planet. Det är inte okej! Nästa gång ska jag kräva att få sitta bekvämt halva resan, även jag! Jag har också betalt! I den här situationen var jag helt klart, alldeles för snäll.
Men det var ju bara att gå vidare i livet. Jag hade skrivit till hotellet att jag önskade bli upphämtad på Delhis flygplats. Jag hade inte inte fått någon bekräftelse när jag kollade datorn sista gången vid elva-tiden, men jag chansade på att det skulle stå någon där. Jag kikade efter mitt namn... men hittade inget. Så jag fick ta en taxi på eget initiativ.
Det visade sig att chauffören inte hade en aaaning om var hotellet låg. Jag minns inte hur många gånger han fick fråga sig fram. Till slut såg jag själv hotellet lite längre fram på gatan. Jag bodde mitt i bazaren i Paharganj. Så himla coolt! Synd att jag hade en full resväska... Å andra sidan, jag var ju inte där för att shoppa. Jag var i Delhi för att registrera mitt visum för att få tillåtelse att lämna landet. Och imorgon skulle det projektet starta!
Det visade sig att chauffören inte hade en aaaning om var hotellet låg. Jag minns inte hur många gånger han fick fråga sig fram. Till slut såg jag själv hotellet lite längre fram på gatan. Jag bodde mitt i bazaren i Paharganj. Så himla coolt! Synd att jag hade en full resväska... Å andra sidan, jag var ju inte där för att shoppa. Jag var i Delhi för att registrera mitt visum för att få tillåtelse att lämna landet. Och imorgon skulle det projektet starta!
16 mars - Näe, här kan vi inte hjäpa dig!
Efter att ha betalat för en enkel frukost, satt jag och väntade på att klockan skulle bli tio och Apollokontoret skulle öppna. Jag behövde ringa Rajesh för att se hur jag skulle gå vidare i ärendet.
Utsikt från min balkong på Falcon Beach Resort, ett enkelt hotell i Calangute.
Vi kom överens om att ses på Panjims polisstation för att ordna med registreringen men innan det behöver jag gå och ta nya foton hos en fotograf! Jag hittade en uppe vid marknaden, fick fyra foton och tog sedan en taxi till staden. Taxichauffören fick ringa Rajesh som förklarade mötespunkten.
Med fyra passfoton tog jag en taxi till Panjim.
Jag blev avsläppt vid mangoträdet och stod där och väntade... och väntade... och väntade. Till slut fick jag ringa och då visade det sig att det var mangoträdet vid huvudentrén jag skulle släppts av vid.
Vid polishuset finns det två mangoträd, inte ett som taxichauffören påstod.
Rajesh hämtade mig på sin moppe och jag kan säga att det är inte lätt/snyggt att åka moppe i kjol...
Jag fick vänta vid pissoaren med viss odör, utanför polisens huvudentré medan Rajesh åkte och tog färgkopia på mitt pass.
Så kom vi då in till en kvinnlig tjänsteman (ja, det är många kvinnor som jobbar på myndigheter här), bara för att få höra att hon vägrade hjälpa till. Det stod att jag skulle till Faridabad och då var det dit jag skulle åka också.
Men hallå, Faridabad ligger utanför Delhi. Skulle jag bli tvungen att ta mig till Delhi??? Japp, så var det!
Tillbaka till Calangute och låna dator på Apollokontoret för att hitta flyg till Delhi redan imorgon plus hotell, alltså!
Tror det var floden Mondovi jag åkte över här men är inte säker.
Utsikt från min balkong på Falcon Beach Resort, ett enkelt hotell i Calangute.
Vi kom överens om att ses på Panjims polisstation för att ordna med registreringen men innan det behöver jag gå och ta nya foton hos en fotograf! Jag hittade en uppe vid marknaden, fick fyra foton och tog sedan en taxi till staden. Taxichauffören fick ringa Rajesh som förklarade mötespunkten.
Med fyra passfoton tog jag en taxi till Panjim.
Jag blev avsläppt vid mangoträdet och stod där och väntade... och väntade... och väntade. Till slut fick jag ringa och då visade det sig att det var mangoträdet vid huvudentrén jag skulle släppts av vid.
Vid polishuset finns det två mangoträd, inte ett som taxichauffören påstod.
Rajesh hämtade mig på sin moppe och jag kan säga att det är inte lätt/snyggt att åka moppe i kjol...
Jag fick vänta vid pissoaren med viss odör, utanför polisens huvudentré medan Rajesh åkte och tog färgkopia på mitt pass.
Så kom vi då in till en kvinnlig tjänsteman (ja, det är många kvinnor som jobbar på myndigheter här), bara för att få höra att hon vägrade hjälpa till. Det stod att jag skulle till Faridabad och då var det dit jag skulle åka också.
Men hallå, Faridabad ligger utanför Delhi. Skulle jag bli tvungen att ta mig till Delhi??? Japp, så var det!
Tillbaka till Calangute och låna dator på Apollokontoret för att hitta flyg till Delhi redan imorgon plus hotell, alltså!
Tror det var floden Mondovi jag åkte över här men är inte säker.
Hela eftermiddagen försökte jag hitta ett flyg till Delhi imorgon och hotell där för fyra nätter. Jag förstod att det här skulle komma att ta tid... Indien är ett krångligt land som kräver en stor portion tålamod.
Till slut hade jag hittat ett flyg söndag kl 15.35 samt ett hostel i New Delhi som jag kunde betala med mitt kreditkort. (Det krånglade en hel del innan det där köpet av möjligt och ett tag var jag faktiskt lite orolig för att inte komma iväg.) Nu kunde jag rikta in mig på visumregistrering på måndag!
Till slut hade jag hittat ett flyg söndag kl 15.35 samt ett hostel i New Delhi som jag kunde betala med mitt kreditkort. (Det krånglade en hel del innan det där köpet av möjligt och ett tag var jag faktiskt lite orolig för att inte komma iväg.) Nu kunde jag rikta in mig på visumregistrering på måndag!
15 mars - Hemresa! Hemresa? Ingen hemresa...
Dagen flöt på och jag gjorde inget speciellt på dagen utan packade väl mest om tycker jag. Jag hade ju betalat för en extra natt så jag kunde ha kvar hotellrummet tills det var dags att åka till flygplatsen i Goa. För idag skulle jag få åka med Apollos charterflyg till Arlanda.
Halv åtta kom bussen som jag skulle få följa med till flyget. Glatt klev jag upp och lämnade mina väskor som åkte upp på taket - och så bar det av!
Jag lämnade över min kassa till Kristina och klev så in i avresehallen. Och så började det!
Först undrade kvinnan vid incheckningen om jag hade registrerat mitt visum.
- Ja, svara jag. Det är klart. Du ser ju visumet där. Det fick jag i Sverige. Och du ser när jag kom till Indien, den 29 januari.
Nåja, hon var väl inte nöjd med svaret men jag fick boardningkortet och väskan åkte iväg med bagagetagg.
Jag lämnade över min kassa till Kristina och klev så in i avresehallen. Och så började det!
Först undrade kvinnan vid incheckningen om jag hade registrerat mitt visum.
- Ja, svara jag. Det är klart. Du ser ju visumet där. Det fick jag i Sverige. Och du ser när jag kom till Indien, den 29 januari.
Nåja, hon var väl inte nöjd med svaret men jag fick boardningkortet och väskan åkte iväg med bagagetagg.
Därefter köade jag i 20 minuter till Immigration och där, mina damer och herrar, var det tvärstopp!
Kvinnan där vägrade släppa förbi mig. Jag fick se hur mina medresenärer kunde kliva igenom sista säkerhetskontrollen medan jag blev satt på en bänk under det att man tillkallade den ena tjänstemannen efter den andra, och konfererade hit och dit om min registrering som inte fanns.
Det visade sig att jag skulle ha åkt till Faridabad (utanför Delhi) och registrerat mitt visum 14 dagar efter inresa. Höhum, och när skulle jag ha hunnit DET, kan man undra. Jag hade fyra rundresor på raken, vilket innebär en månad utan avbrott. Det hade ju inte gått oavsett!
Kvinnan där vägrade släppa förbi mig. Jag fick se hur mina medresenärer kunde kliva igenom sista säkerhetskontrollen medan jag blev satt på en bänk under det att man tillkallade den ena tjänstemannen efter den andra, och konfererade hit och dit om min registrering som inte fanns.
Det visade sig att jag skulle ha åkt till Faridabad (utanför Delhi) och registrerat mitt visum 14 dagar efter inresa. Höhum, och när skulle jag ha hunnit DET, kan man undra. Jag hade fyra rundresor på raken, vilket innebär en månad utan avbrott. Det hade ju inte gått oavsett!
Jag undrade om man inte kunde ordna det lite smidigt på flygplatsen men se det gick absolut inte! I Jordanien ordnar man sånt på flygplatsen utan bekymmer. Det är bara att betala för eventuell försening och det är aldrig några bekymmer. Här slutade det med att de hämtade ut min väska från flygplanet och jag blev utförd från flygplatsen. Jag fick helt enkelt inte lämna landet! Spännande, va?!
Men vad gör man i en sådan situation? Ja du... Flygplatsansvarig från Sita kontaktade Sitakontoret och de försökte förmå personalen på flygplatsen att göra att undantag eftersom det enbart handlade om en hemresa, ingen förlängning av visumtillståndet. Men där kom de ingenstans. De krävde att jag skulle ha en registrering innan jag kunde få åka ut ur Indien. End of discussion!
Jag fick veta att man har bytt personal på flygplatsen. Förra året var det Goapoliser som jobbade där och hade de varit kvar så hade man antagligen löst det. Nu har det kommit ner säkerhetsfolk från Delhi och de är ICKE förhandlingsbara.
Tack vare Apollopersonalen fick jag iallafall ett hotellrum för natten, dit jag kom klockan halv ett midnatt. Där var det ju bara att gå och lägga sig och ladda för morgondagens äventyr som ju var helt okända! Tänk vad livet kan vara intressant, du!
Men vad gör man i en sådan situation? Ja du... Flygplatsansvarig från Sita kontaktade Sitakontoret och de försökte förmå personalen på flygplatsen att göra att undantag eftersom det enbart handlade om en hemresa, ingen förlängning av visumtillståndet. Men där kom de ingenstans. De krävde att jag skulle ha en registrering innan jag kunde få åka ut ur Indien. End of discussion!
Jag fick veta att man har bytt personal på flygplatsen. Förra året var det Goapoliser som jobbade där och hade de varit kvar så hade man antagligen löst det. Nu har det kommit ner säkerhetsfolk från Delhi och de är ICKE förhandlingsbara.
Tack vare Apollopersonalen fick jag iallafall ett hotellrum för natten, dit jag kom klockan halv ett midnatt. Där var det ju bara att gå och lägga sig och ladda för morgondagens äventyr som ju var helt okända! Tänk vad livet kan vara intressant, du!
27 mars - Städa!
Började faktiskt min dag straxt efter midnatt med en frukost. Det är liksom straffet när man somnar vid sju-hugget :) Men ingen fara. Jag somnade om så klart och fick mer än nog den sömn jag behöver.
Idag planerade jag att städa lägenheten. Fram med dammvippa, dammsugare och torkstativ. Fast du, det där torkstativet (eller vad man nu kallar det) som ingick i det där städkitet på CityGross - det är helt värdelös. Den öppnar sig så fort jag tar i. Måste jag nog skaffa en annan.
Gillar fortfarande min lilla tysta dammsugare - däremot inte det där som ligger bredvid till höger...
Hann med två luncher idag, och den ena var näst intill den perfekta Ayurvedamåltiden för Pitta-personligheter:
Hälleflundrafilé med en massa dill, sparris och lax med färskost serverat med citronvatten. Och så himla gott det vaaaar! Tror kanske att jag kan börja gilla fisk!
Lämplig måltid för mig.
Jag redigerade bilder och la in på bloggen resten av dagen, och insåg att jag nog får publicera i lite oordning och börja med Sverigevistelsen först. Tur man har kategorier, du!
26 mars - Spontanlunch och en röst från andra sidan
Så blev det en tur in till Linköping idag igen. Denna gång hade jag egentligen bara ett mål, att besöka Lisbeth barnmorska. Inte för att jag är gravid haha näe utanför att få mer Cerazette som jag ska äta genom Övergångsåldern.
På Mantorps station var man i full färd med att ta bort klottret och byta ruta.
Idag mellan 10 och 14 var det Cityföreningens "Klä påskträd-dag". Det var nog ingen hit, för när jag gick förbi där vid 12-hugget stod där bara ett barn med sin mamma. Kanske att det hade varit barn där tidigare för det var iallafall en massa färgglada fjädrar i björken...
Var var alla barnen som skulle klä Påskträdet på Stora Torget?
Martina var på Arbetsförmedlingen med Henke, visade det sig efter lite messande. Det slutade med en spontan lunchbuffé på The Champs på Storgatan tillsammans med dem, Milla och Naima.
Nästintill renskrapade tallrikar lämnade vi kvar på The Champs. Kanske är jag bortskämd med andra bufféer för jag tyckte nog att deras var sisådär. Men för 79:- i Sverige var det nog helt i sin ordning, misstänker jag.
Jag unnade mig, under eftermiddagen, lyxen av att inte göra någonting konstruktivt. Det händer ju inte så ofta i mitt liv. Så jag valde att bädda iordning bäddsoffan och fruffade under fluffigt täckte ända fram tills dess att jag somnade (vid halv sju). Slöseri med tid visserligen men jag gjorde det bara för att jag kunde!
Jag drog ut bäddsoffan redan på eftermiddagen bara för att jag kunde!
Mamma ringde vid ett tillfälle för att berätta att hon hittat ett kassettband med "Smoke Rings", ett program där Leif Andersson spelade gammal Jazz. Pappa spelade in nästan varje program, minns jag. Och mamma berättade att på den här kassetten hade hon plötsligt hört pappas röst! Han kassettbandväxlade med Eje (pappas barndomsvän) och det här var nog ett brev som han aldrig hann skicka innan han dog... Lite spöklikt nästan!
25 mars - Dubblad dos
Efter en tidig frukost gjorde jag mig iordning för att åka till Vårdcentralen. Det var dags att kolla blodsockret. Det var två år sedan sist.
Mums! Körsvärstomater, 4 dl kaffe med mjölk och knäckemacka med Kvibille cheddar
Tog pendeln 08.16 och på väg till mamma för lunch stötte jag på Martina och Albin. Så himla trevligt!
Så var det ju det där med mina värden. De var ju inte alls bra. Och jag som mår oförskämt bra som vanligt, men det är tydligen så att när man ligger runt 10-11 mmol så är det inte säkert att man känner trötthet, apati, huvudvärk, törst och rikliga urinmängder som annars är typiska symptom för diabetes.
Resultat: Öka insulinmedicinering till dubbel dos - och det enbart på grund av den livsstil jag har valt. För jag kan ju inte komma och säga att någon annan tvingar mig att äta ostbollar eller att inte motionera regelbundet. Näe, det ansvaret får jag vackert stå för själv.(Läs mer om diabetes II här och här)
Efter Vårdcentralen fann jag Martina och Albin på Hunnebergsgatan och vi slog följe en bit. Alltid lika roligt att se dem! Albin har blivit en stor kille nu och han gillar speciellt bussar och lastbilar som han pekar på så fort han ser.
Hemma hos mamma blev det köttfärspaj och husesyn. Hon håller på och gör sig av med grejer inför flytt (någongång) och jag tittade på ett par tavlor jag var intresserad av. Dessvärre (?) har mamma och jag samma smak vilket gör att de två tavlorna jag önskade mig, ville hon behålla. Jag får dem senare, som hon sa.
Jag fick dessutom titta igenom lite fotografier och det var ju himla roligt! Gamla kort från 60-, 70- och 80 talet som jag ska få tillsammans med pappas diabildsamling som fortfarande står på mammas vind. Ska använda lite av bilderna till mina memoarer, tänkte jag.
Hos mamma, där jag åt lunch, kollade jag på en massa gamla kort och där hittade jag första Påskkärringkortet på mig, taget 1964.
Och så hittade jag en jättekul jobbansökan haha.
"Jag sänder här en vädjan till Er. Ge mig ett arbete. Jag måste ha de både av ekonomiska skäl och av skäl som ger självrespekt." hahaha Underbart. En sån ansökan hade jag absolut INTE godkänt som Jobbcoach idag! Fast på den tiden funkade det uppenbarligen. En månad senare var jag YP på Fortifikationsenheten, hur nu det gick till!)
23-24 mars - Inte enligt planerna
Innan jag kom till Sverige hade jag gjort en gedigen Evenemangskalender för mig, barn och barnbarn. Ambitiöst och optimistiskt? Antagligen, med tanke på att Albin och Elton går på dagis och Martina och Milla har egna liv.
På lördagen hade jag lagt in Verkstad i Gamla Linköping på eftermiddagen och Earth Hour i Trädgårdsföreningen på kvällen men det gick i stöpet, inte för att DE inte kunde, utan för att jag inte lyckats få en tvättid hemma!
Jag kunde för det första inte vrida om nyckeln till mitt tvättlås för att sätta upp mig på en tid, och första tvättiden var nästa fredag. När man inte har några kläder att ta på sig är detta en stort problem. Man kan ju inte gå och köpa nya kläder för en sån sak, eller hur?
Så på lördagen hämtades jag upp av Per och Jonzon. Jag skulle få tvätta ett par maskiner i Rappestad istället. Det var riktigt hyggligt, det! Men från Rappestad tar man sig inte så lätt till tågstationen på helgerna om man inte vill gå tre kilometer. Det är enbart beställningstrafik för buss till stationen och tågen går en gång i timmen.
Eftersom vi ändå skulle på kalas hos Elton på söndage båda två, stannade jag kvar över natten.
Tidig söndagmorgonpromenad i vinterkylan, med Jonzon som sprang ut och uträttade sina behov och sprang hem lika snabbt. Där stod jag - ensam kvar. Bara att gå hem och släppa in hunden och själv äta frukost, då.
Idag skulle vi på födelsedagskalas hos Elton. Jag hade förberett lite påskgodis i julkulor till barn och barnbarn. Det var ju inte säkert att vi skulle ses i påsk och julkulor passade ju bra med tanke på det vintriga vädret!
Jag hade dessutom med mig Elefantsparbössorna i skinn och Tiger-t-shirts som jag köpt i Indien. Det blev liksom lite kalas för alla på så sätt.
Elton hade beställt en Sesam-tårta och den var jättefin!
(Han fick en Tågtunnel av mig i födelsedagspresent, förresten)
Jag tog pendeln hem på eftermidddagen. På Mantorps station upptäckte jag att man klottrat på väggarna och slagit sönder en av rutorna i en av vindskydden. Så jäkla meningslöst! Jag undrar om de som göra sånt där, vet vad det kostar att iordningsställa? Jag undrar också hur det skulle vara om man slapp betala för vandaler och klottrare på busshållplatser och tågstagioner, om inte biljettpriset skulle bli lägre?.
Visste du att klottersanering kostar Sveriges kommuner över 500 miljoner varje år? Eller att inbrott, vandalism och annan skadegörelse på kommunal egendom uppgår till runt 8 000 000 000 (8 miljarder eller 8.000 miljoner) kronor årligen. Det är pengar som kommunerna skulle kunna använda för barn, ungdomar och gamla...
På lördagen hade jag lagt in Verkstad i Gamla Linköping på eftermiddagen och Earth Hour i Trädgårdsföreningen på kvällen men det gick i stöpet, inte för att DE inte kunde, utan för att jag inte lyckats få en tvättid hemma!
Jag kunde för det första inte vrida om nyckeln till mitt tvättlås för att sätta upp mig på en tid, och första tvättiden var nästa fredag. När man inte har några kläder att ta på sig är detta en stort problem. Man kan ju inte gå och köpa nya kläder för en sån sak, eller hur?
Så på lördagen hämtades jag upp av Per och Jonzon. Jag skulle få tvätta ett par maskiner i Rappestad istället. Det var riktigt hyggligt, det! Men från Rappestad tar man sig inte så lätt till tågstationen på helgerna om man inte vill gå tre kilometer. Det är enbart beställningstrafik för buss till stationen och tågen går en gång i timmen.
Eftersom vi ändå skulle på kalas hos Elton på söndage båda två, stannade jag kvar över natten.
Tidig söndagmorgonpromenad i vinterkylan, med Jonzon som sprang ut och uträttade sina behov och sprang hem lika snabbt. Där stod jag - ensam kvar. Bara att gå hem och släppa in hunden och själv äta frukost, då.
Idag skulle vi på födelsedagskalas hos Elton. Jag hade förberett lite påskgodis i julkulor till barn och barnbarn. Det var ju inte säkert att vi skulle ses i påsk och julkulor passade ju bra med tanke på det vintriga vädret!
Jag hade dessutom med mig Elefantsparbössorna i skinn och Tiger-t-shirts som jag köpt i Indien. Det blev liksom lite kalas för alla på så sätt.
Elton hade beställt en Sesam-tårta och den var jättefin!
(Han fick en Tågtunnel av mig i födelsedagspresent, förresten)
Jag tog pendeln hem på eftermidddagen. På Mantorps station upptäckte jag att man klottrat på väggarna och slagit sönder en av rutorna i en av vindskydden. Så jäkla meningslöst! Jag undrar om de som göra sånt där, vet vad det kostar att iordningsställa? Jag undrar också hur det skulle vara om man slapp betala för vandaler och klottrare på busshållplatser och tågstagioner, om inte biljettpriset skulle bli lägre?.
Visste du att klottersanering kostar Sveriges kommuner över 500 miljoner varje år? Eller att inbrott, vandalism och annan skadegörelse på kommunal egendom uppgår till runt 8 000 000 000 (8 miljarder eller 8.000 miljoner) kronor årligen. Det är pengar som kommunerna skulle kunna använda för barn, ungdomar och gamla...
(Kostnaderna för klotter och skadegörelse kommer från Kommunförbundet)
22 mars - Träff med barn och barnbarn
Svenskt sportknäcke och tinad Västerbottenost går inte av för hackor som frukost!
På förmiddagen laddade jag ett Resekort med 10 dygnsbiljetter (och det var ju jämrans dumt med tanke på att priset nästan var lika högt för ett 30-dagarskort...) och åkte in till Linköping.
Gick igenom museeparken till Martina och Albin.
Matchad och klar till shoppingvagnen
Martina, Albin och jag började dagen med fika och dockteater på Dahlbergs café.
... och fortsatte på Cloettaboden för lite godisinköp.
Vi gjorde sällskap nerför Malmslättsvägen och skiljdes vid kyrkogården. Jag fortsatte sedan neråt mot Netto medan Martina och Albin föredrog att gå hem.
Jag fick ett SMS från Milla som var nyopererad och precis hade fått komma hem. Och därför blev det en timmes besök hos henne med pizzaätande, innan jag kom till mitt Netto.
En ogod pizza som jag gladeligen lämnade kvar och sortering av bilar i färg som efterrätt (och ja, de lämnade jag också kvar).
En ogod pizza som jag gladeligen lämnade kvar och sortering av bilar i färg som efterrätt (och ja, de lämnade jag också kvar).
21 mars - Äntligen ska jag få åka hem!
(Bloggar från Sverige är prioriterade. Återkommer med inläggen från Indien)
Klockan ett, mitt in natten, satt jag nere i receptionen och som vanligt kom inte taxin i tid. Den kom halv två men eftersom jag lärt mig att en tid är flexibel upp till 45 minuter så hade jag redan marginal på min sida.
Klockan ett, mitt in natten, satt jag nere i receptionen och som vanligt kom inte taxin i tid. Den kom halv två men eftersom jag lärt mig att en tid är flexibel upp till 45 minuter så hade jag redan marginal på min sida.
Måste nog erkänna att jag hade lite fjärilar i magen. Jag visste ju inte om allt skulle gå vägen trots att jag nu hade rätt papper i min ägo. Efter den gågna veckan var jag liksom beredd på att allt kunde hända.
Men det var inga större problem. Det vara bara på Immigration som man ifrågasatte mitt papper och om jag inte skulle komma tillbaka. I det ögonblicket var jag faktiskt inte alls intresserad av att planera för en återkomst till Indien. I det ögonblicket ville jag bara hem.
På Delhis flygplats har man tänkt till. Rökrummen är utomhus bakom galler och det finns fasta cigarettändare eftersom man blir av med egna tändare i säkerhetskontrollen. Men just det där med rökrum utomhus fast på flygplatsområdet känns ju väldigt modernt och smart, eller hur!?
Det var mellanlandning i Moskva och det var på håret att jag hann med Sverigeflyget eftersom vi var 50 minuter försenade...
I väntan på tåget blev det sedvanlig Maxhamburgare med ChiliCheese
Och så kom jag då hem till lilla stationssamhället. Upp med resväskan och sedan en liten promenad bort till Shellmacken för proviantering, och då kunde jag ju inte låta bli ostbollarna. Och det var en BRA påse med oranga ostbollar med mycket smak för ovanligheten skull. Var lite rädd att de skulle smaka papper som så många gånger tidigare.
11 minus men sol som tur var.
5 februari - Delhi - Goa
Via Bangalore kom vi tillbaka till Goa på eftermiddagen. Gästerna åkte till sina hotell och jag åkte till mitt för en övernattning innan jag skulle Jaipur igen.
Hade inget direkt att ta kort på idag, tyckte jag, och inlägget blir inte längre än så här :)
4 februari - Alla har inte rinnande vatten
Heldag i Delhi, både i muslimernas (Old Delhi) och engelsmännens (New Delhi) områden. Själv gillar jag kaoset i gamla delen, jag.
Här är lite bilder från cykelrikshaturen.
Bambustegar säljes bland folk, fordon, kor, hundar och kabeltrassel. Häromdagen (i Goa) sprakade det i ett sånt här "bo" och det kom en stor fyrverkerikaskad straxt innan jag gick under ledningarna. Det var nästan så att jag hukade mig. Konstigt att det inte är fler bränder här...
Alla har inte rinnande vatten utan får antingen gå ut till kvartersbrunnen och pumpa upp, eller använda någon av ledningarna/kranarna ute på gatan. I Chandni Chowk (bazaren område 6) finns gott om matstånd. Synd bara att jag inte kan äta därifrån. Har fattat beslutet att inte riskera min (eller mina gästers) hälsa och äter enbart på kontrollerade ställen. Onödigt att skaffa sig amöbor som husdjur. Jag har inte tid att vara långvarigt sjuk - och inte mina gäster heller. (Läs mer om Amöb/parasitsmittor här: Besök vardguiden.se eller gå till lakareutangranser.se eller varför inte kolla in på ett forum?
Utanför Raj Gath (Gandhis kremeringsplats) kom en häst förbi som var på väg till ett bröllop. På väg tillbaka till bussen hittade jag en som sålde klockor som låg i en vattenbalja.Så klart köpte jag en garanterat vattentät för 13 kronor. Tror jag ska köpa ett par till nästa gång.
India gate - och idag kunde vi gå av och gå ända fram :) Annars brukar vi bara få se krigsmonumentet från håll...
Det här var sista dagen på den här rundresan. Imorgon var det bara färd tillbaka till Goa och en semestervecka för gästerna. Själv har jag en ny rundresa direkt som skulle innebära tillbakafärd till Jaipur den 6e.
Personalen på hotellet var jättesöta. Kolla! Jag fick en SVIT!
Bambustegar säljes bland folk, fordon, kor, hundar och kabeltrassel. Häromdagen (i Goa) sprakade det i ett sånt här "bo" och det kom en stor fyrverkerikaskad straxt innan jag gick under ledningarna. Det var nästan så att jag hukade mig. Konstigt att det inte är fler bränder här...
Alla har inte rinnande vatten utan får antingen gå ut till kvartersbrunnen och pumpa upp, eller använda någon av ledningarna/kranarna ute på gatan. I Chandni Chowk (bazaren område 6) finns gott om matstånd. Synd bara att jag inte kan äta därifrån. Har fattat beslutet att inte riskera min (eller mina gästers) hälsa och äter enbart på kontrollerade ställen. Onödigt att skaffa sig amöbor som husdjur. Jag har inte tid att vara långvarigt sjuk - och inte mina gäster heller. (Läs mer om Amöb/parasitsmittor här: Besök vardguiden.se eller gå till lakareutangranser.se eller varför inte kolla in på ett forum?
Utanför Raj Gath (Gandhis kremeringsplats) kom en häst förbi som var på väg till ett bröllop. På väg tillbaka till bussen hittade jag en som sålde klockor som låg i en vattenbalja.Så klart köpte jag en garanterat vattentät för 13 kronor. Tror jag ska köpa ett par till nästa gång.
India gate - och idag kunde vi gå av och gå ända fram :) Annars brukar vi bara få se krigsmonumentet från håll...
Det här var sista dagen på den här rundresan. Imorgon var det bara färd tillbaka till Goa och en semestervecka för gästerna. Själv har jag en ny rundresa direkt som skulle innebära tillbakafärd till Jaipur den 6e.
Personalen på hotellet var jättesöta. Kolla! Jag fick en SVIT!
3 februari - Taj Mahal kom och försvann
Idag var vi i Agra hela dagen. Det hade varit disigt hela förra veckan och det där diset låg kvar. Det är inte långt från Himalaya och Yamuna flyter genom stan så det blir så ibland. Inte mycket man kan göra åt.
TAJ MAHAL
Läs mer här!
Jag kollade väderprognosen på morgonen och såg att det skulle lätta lite längre framåt förmiddagen så jag beslutade mig för att åka dit som första besök, diset till trots. Det finns inte någon hittills som ansett att det har varit dumt eftersom morgnarna slipper man en massa andra besökare. Kommer man framåt tio och efter det, är det fullt med människor som skymmer sikt och är ivägen när man ska ta kort.
TAJ MAHAL
Läs mer här!
Jag kollade väderprognosen på morgonen och såg att det skulle lätta lite längre framåt förmiddagen så jag beslutade mig för att åka dit som första besök, diset till trots. Det finns inte någon hittills som ansett att det har varit dumt eftersom morgnarna slipper man en massa andra besökare. Kommer man framåt tio och efter det, är det fullt med människor som skymmer sikt och är ivägen när man ska ta kort.
RÖDA FORTET (AGRA FORTET)
Trebandanad ekorrar och makaker är det gott om i Röda fortet
Jag har missat att skriva upp stegstatistiken på bloggen. Allt hamnade i min agenda och eftersom jag inte öppnad datorn på alla ställen jag varit, så har de stannat där. Ska försöka bättra mig. Här är de för dagen iallafall.
Antal steg: 6882
Km: 3,44
Kcal: 155
Tid: 1:34:03
2 februari - Överklassens väntrum
Den här dagen var det tågresa mot Fathepur Sikri som gällde tidigt på morgonen. Det var bara liiiite försenat, vilket är normalt. Man har trettio sekunder att kliva på tåget så alla vi springer mot olika ingångar. Underbart roligt, tycker jag. Inte lika kul för gäster med gåproblem, dock. Men det har funkat varje gång och ingen har blivit frånåkt :)
Överklassen har egna väntrum. Men eftersom icke-indier automatiskt är kastlösa fick vi stå på perrongen tillsammans med "alla" andra.
Nattens mörker hade ännu inte givit vika för ljuset så det var tända lampor i vagnen när vi satte oss på plastbeklädda trånga säten med fläktar, som tjänstgjorde som AC, ovanför huvudena.
Här får man öppna dörren när man vill. Så det gjorde jag förstås och kunde hänga ut i dörrhålet. Så himla roligt att få göra något som är totalt omöjligt i Sverige. Och så har vi skylten som berättar att besvärar man kvinnor blir man straffad. Undrar om någon vet om det?
FATHEPUR SIKRI - SPÖKSTADEN
Läs mer här om du vill veta mer!
Från Fathepur Sikri åkte vi buss till Agra, ca 4 mil därifrån. Där skulle vi vara hela morgondagen.
Jag önskar att alla kunde få åka runt i Indien - det mest fascinerande landet i världen enligt min mening, även om alla länder har något speciellt. Men Indien förändrar en och ger perspektiv på tillvaron och sitt eget liv (om man inte är okänslig psykopat möjligtvis). Det går inte att undvika att bli berörd på olika sätt. Ibland gråter man, ibland blir man lycklig av saker man ser och människor man möter. Men numera har jag slutat att bli förvånad över saker, som jag var när jag började resa runt här för ett par år sedan.
Det jag har lärt mig den här omgången är att bejaka min kvinnlighet. Det har jag alltid varit dålig på och det är man så himla duktig på här. Vad har då detta inneburit? Att jag numera gärna går i kjol och klänningar, bär går sirliga smycken och går på manikyr och pedikyr. Däremot får vardagsmake-up låta vänta på sig. Men det är enkelt att vara kvinnlig här. Här är alltid varmt. Jag träffade till exempel en kvinna häromdagen med tre centimeter långa cerice-röda tånaglar (!). Jag kunde inte låta bli att fråga om hon någonsin gick i vanliga skor. Då skrattade hon och sa "Näe, jag går bara i öppna skor. Det behövs inget annat här."
Så jag kan inte låta bli att undra över hur det där med kvinnligheten kommer bestå när jag kommer till kalla Sverige, där man behöver ha kraftiga skor, tjocka kläder, långärmat och strumpbyxor för att överleva...
Så jag kan inte låta bli att undra över hur det där med kvinnligheten kommer bestå när jag kommer till kalla Sverige, där man behöver ha kraftiga skor, tjocka kläder, långärmat och strumpbyxor för att överleva...
1 februari - Men var är tigrarna?
Idag var vi på två Safaris i Ranthambores tigerreservat. Men inga tigrar visade sig på någon av dem... Lite trist, så klart!
Det är kallt på morgonen så man får bylsa på sig. Däremot är Spökträdet naket...
Indisk Trädkråka och en Skogstoalett som vi fick begagna oss av. Notera att det är en kombi-toa. Pissoar för grabbar och hål i marken för tjejer. Avlopp? Ja, det kan du ju fundera över...
En krokodil låg i vattnet och väntade på att få gå upp och sola.
Sambar som stångas och en som kikar fram ur buskaget.
Passade på att ta bilder av Homo sapiens i samband med vår lunchpaus.
Ett gäng Langurer höll hov när vi åkte in i parken
Tassavtryck av Tigerhanne. Minst två gånger större än min hand.
Parakiter och vildsvin från långt håll.
Och en massa gamar ochså från långt håll...
31 januari - Ranthambore
Albatros' resor går till Ranthambores naturreservat (och det var två på raken av deras turer jag hade nu. Den tidigare var ju Apollos rundresa). Och himla trevligt hotell är det, som ligger mitt ute i ingenstans direkt.
Musik, sång och dansuppträdande får vi till téet kl 18.
30 januari - Amer Palace och lite mer
AMER PALACE (stavas ibland Amber men har inget med bärnsten att göra)
VATTENPALATSET
Hundarna låg och sov i rad och lite längre bort sprang en sugga med sina fem små kultingar i rabatterna.
Vattenpalatset var lika tjusigt som vanligt.
BLOCKTRYCK OCH MATTILLVERKNING
PROMENAD I BAZAREN
Hundarna låg och sov i rad och lite längre bort sprang en sugga med sina fem små kultingar i rabatterna.
Vattenpalatset var lika tjusigt som vanligt.
BLOCKTRYCK OCH MATTILLVERKNING
PROMENAD I BAZAREN
29 januari - Tillbaka i Jaipur
Hämtade mina gäster i Delhi och vi stack direkt till Jaipur idag.
CITY PALACE
CITY PALACE
I en del hissar finns ficklampor av den enkla anledningen att det är upprepade strömavbrott i Indien. Det hoppas jag att de med klaustrofobi känner till, om de väljer att åka hiss. Det står till och med en instruktion i hissen med "Grips inte av panik" och att de vevar upp eller ner hissen till närmaste dörr. Underbart, eller hur?!
Grips inte av panik om det blir strömavbrott!
Grips inte av panik om det blir strömavbrott!
28 januari - Dags att åka igen!
Ännu mer Indien stod på schemat. Fram till den 14 mars faktiskt. Så jag iväg med pendeln till Linköping och sedan Arlandatåget till flygplatsen.
Där satt jag och hade det nöjsamt med hemmgjorda ostmackor, vatten och studier.
Hade lite tid över på Arlande och gick upp och tog en sista hamburgare, visserligen från Gyllene Måsen men vad gör man. Det var sån himla kö på Burger King. Och Mc Donalds här har Chili Cheese och det får de ett stort plus för iallafall.
Snart var det dags att checka in och åka! Up and Away!
27 januari - Bokföring och stadsbesök
Idag satt jag med bokföring nästan hela dagen. Tog bara en liten tur in till Linköping där jag bland annat köpte en matchande stiftpenna till min plånbok, som jag blev mycket nöjd med (trots att den var rosa). Liten med perfekt passform för Filofaxen + att stift och extra sudd ingick. Inköpt på Bokia.
Du ser pennan till höger i bilden, va?
26 januari - Blogga är inte lätt på resande fot
Ja, det är inte lätt att sköta en blogg när man är reser nästan hela tiden och internettillgången inte är självklar. Jag inser att jag måste göra stödanteckningar på papper för att komma ihåg det som var speciellt. Men jag lägger ut lite bilder från tidigare dagar och gör lite överskrifter. Hoppas på överseendet. Bättring sker från och med nu :)
Maria
