Att vara Maria Graube

På förmiddagen packade jag igen och jag hann med en snabblunch samt ett besök hos Ayurvedaläkaren innan jag hastade iväg till flygplatsen i Goa.

 

Den här gången bar det av till Delhi och det var inga problem på vägen. Nåja, förutom en otrevlig och tjurig ung ryss som satt bakom mig som krävde att jag skulle ha mitt ryggstöd helt upprätt eftersom han hade långa ben och inte fick plats om jag lutade ner det ens lite grann. Själv låg han bekvämt tillbakalutad hela resan. Och från att ha varit otrevlig, inte sagt Tack för hjälpen - gick han till att blänga argt på mig när han gick ut ur planet. Det är inte okej! Nästa gång ska jag kräva att få sitta bekvämt halva resan, även jag! Jag har också betalt! I den här situationen var jag helt klart, alldeles för snäll.

 

Men det var ju bara att gå vidare i livet. Jag hade skrivit till hotellet att jag önskade bli upphämtad på Delhis flygplats. Jag hade inte inte fått någon bekräftelse när jag kollade datorn sista gången vid elva-tiden, men jag chansade på att det skulle stå någon där. Jag kikade efter mitt namn... men hittade inget. Så jag fick ta en taxi på eget initiativ.
Det visade sig att chauffören inte hade en aaaning om var hotellet låg. Jag minns inte hur många gånger han fick fråga sig fram. Till slut såg jag själv hotellet lite längre fram på gatan. Jag bodde mitt i bazaren i Paharganj. Så himla coolt! Synd att jag hade en full resväska... Å andra sidan, jag var ju inte där för att shoppa. Jag var i Delhi för att registrera mitt visum för att få tillåtelse att lämna landet. Och imorgon skulle det projektet starta!