2 februari - Överklassens väntrum

Den här dagen var det tågresa mot Fathepur Sikri som gällde tidigt på morgonen. Det var bara liiiite försenat, vilket är normalt. Man har trettio sekunder att kliva på tåget så alla vi springer mot olika ingångar. Underbart roligt, tycker jag. Inte lika kul för gäster med gåproblem, dock. Men det har funkat varje gång och ingen har blivit frånåkt :)


Överklassen har egna väntrum. Men eftersom icke-indier automatiskt är kastlösa fick vi stå på perrongen tillsammans med "alla" andra.


Nattens mörker hade ännu inte givit vika för ljuset så det var tända lampor i vagnen när vi satte oss på plastbeklädda trånga säten med fläktar, som tjänstgjorde som AC, ovanför huvudena.


Här får man öppna dörren när man vill. Så det gjorde jag förstås och kunde hänga ut i dörrhålet. Så himla roligt att få göra något som är totalt omöjligt i Sverige. Och så har vi skylten som berättar att besvärar man kvinnor blir man straffad. Undrar om någon vet om det?

FATHEPUR SIKRI -  SPÖKSTADEN
Läs mer här om du vill veta mer!



Från Fathepur Sikri åkte vi buss till Agra, ca 4 mil därifrån. Där skulle vi vara hela morgondagen.

Jag önskar att alla kunde få åka runt i Indien - det mest fascinerande landet i världen enligt min mening, även om alla länder har något speciellt. Men Indien förändrar en och ger perspektiv på tillvaron och sitt eget liv (om man inte är okänslig psykopat möjligtvis). Det går inte att undvika att bli berörd på olika sätt. Ibland gråter man, ibland blir man lycklig av saker man ser och människor man möter. Men numera har jag slutat att bli förvånad över saker, som jag var när jag började resa runt här för ett par år sedan.
 
Det jag har lärt mig den här omgången är att bejaka min kvinnlighet. Det har jag alltid varit dålig på och det är man så himla duktig på här. Vad har då detta inneburit? Att jag numera gärna går i kjol och klänningar, bär går sirliga smycken och går på manikyr och pedikyr. Däremot får vardagsmake-up låta vänta på sig. Men det är enkelt att vara kvinnlig här. Här är alltid varmt. Jag träffade till exempel en kvinna häromdagen med tre centimeter långa cerice-röda tånaglar (!). Jag kunde inte låta bli att fråga om hon någonsin gick i vanliga skor. Då skrattade hon och sa "Näe, jag går bara i öppna skor. Det behövs inget annat här."

Så jag kan inte låta bli att undra över hur det där med kvinnligheten kommer bestå när jag kommer till kalla Sverige, där man behöver ha kraftiga skor, tjocka kläder, långärmat och strumpbyxor för att överleva...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0