19 mars - Brev med fel överskrift
Hade beställt taxin till klockan 9 och den dök upp en halvtimme senare. Har ju börjat lära mig att tid här diffar på ungefär 30 minuter och planerar därefter :) Dagens Chaffis hittade direkt och han lämnade mig utan att vänta på mig. Allt funkade bra så långt. Men så var det ju resten kvar.
"Min" vindruta var uppe tack vare lite tidningar. Problemet löst även om det inte ser särskilt snyggt ut :)
Jag skrev in mig, klev in med min nummerlapp i väntrummet och så blev det då min tur. Tjänstemannen bakom disken (som såg dryg och bitter ut redan igår och det var ingen skillnad idag) tog min bunt med papper, bläddrade igenom, bläddrade tillbaka, läste och vände upp blicken på mig och sa:
- Men du har ju inte rätt brev här!? Var är ditt Letter of Appointment? Du ser ju här vilka brev du ska ha med dig (sa han och ringade in en lista på sista sidan av min onlineansökan.)
*Suck*
- Det finns ju här, förklarade jag, lutade mig över disken och visade på ett brev från Mountain Adventures (M A) med samma innehåll som ett Letter of Appointment.
- Det står inte Letter of Appointment, sa mannen bestämt. Du får komma tillbaka och ha rätt brev med dig, sa han och lämnade tillbaka min ansökan.
Jag fick mina tre buntar med 20 kopior i varje och fick lämna lokalen, ännu en gång i icke uträttat ärende. Jag ringde M A och bad dem skicka dokument med RÄTT överskrift snarast möjligt och jag hade dem på eftermiddagen och gick och lät göra kopior av dem. Därefter hoppades jag på att det skulle vara nog till imorgon!
Istället för att deppa över det här hade jag (igår) hittat en syateljé och beställt två Salwar kameez, en i vitt och en i grönt. Jag hade första provningen på kvällen. Men tunikan var för trång över bysten och byxorna var ballongbyxor, stora som hus! Det blev alltså inga kläder med hem denna kväll men jag hoppades att de skulle vara klara imorgonkväll.
Middag åt jag på takterassen även denna afton. Det är riktigt bra mat så varför gå ut och äventyra hälsan samtidigt. Det var väl nog med bekymmer som det var, ansåg jag. Medan jag lyssnade till stadsljuden och såg myllret av förbipasserande nedanför kände jag, att nu kunde det väl ändå vara nog. Nu ville jag egentligen bara till Sverige.
Men för att gardera mig passade jag på att fråga om det fanns möjlighet att stanna en extra natt, till fredag, och det var inga problem. Imorgon skulle jag pröva lyckan på FRRO för tredje gången, men ärligt talat... Jag var inte alls säker på att få mitt utresevisum imorgon heller så krångligt som det här var. Det hade nog varit väldigt bra att ha haft någon som hjälpt mig med det här...
Kommentarer
Trackback
