18 mars - Första dagen med fel dokument
Så började veckan. Idag skulle jag haft föredrag om Indien i Stockholm. Sen stod Uppsala och Göteborg på tur. I fredags hade jag akut skickat meddelande till Albatros om det som hänt och att jag inte skulle ha möjlighet att komma. Jag hade inte fått svar, varken på mail eller sms så jag var jätteorolig över att de inte fått veta men igår kom meddelanden att de visste. Himla tur men också himla tråkigt. Det var ju verkligen inget någon räknat med, det här...
Beställde en taxi på hotellet och åkte iväg vid halv tio. Det visade sig att chauffören inte visste vart jag skulle (som vanligt kan de inte säga från början att de inte hittar) utan fick hoppa ut och fråga ett par gånger innan vi hamnade på rätt stället.
På näst sista stället kändes det som om jag var rätt så jag hoppade själv ur, bad taxin vänta och sprang och frågade några vakter varvid jag fick anvisningen att bege mig till huset bakom. In i taxin igen och bort hundra meter till. Framme!
Jag sa Tack och Hej då till chauffören och klev sedan in på Foreigners Regional Registration Office (FRRO) i Delhi och undrade hur många timmar det skulle ta innan jag var klar...
Beställde en taxi på hotellet och åkte iväg vid halv tio. Det visade sig att chauffören inte visste vart jag skulle (som vanligt kan de inte säga från början att de inte hittar) utan fick hoppa ut och fråga ett par gånger innan vi hamnade på rätt stället.
På näst sista stället kändes det som om jag var rätt så jag hoppade själv ur, bad taxin vänta och sprang och frågade några vakter varvid jag fick anvisningen att bege mig till huset bakom. In i taxin igen och bort hundra meter till. Framme!
Jag sa Tack och Hej då till chauffören och klev sedan in på Foreigners Regional Registration Office (FRRO) i Delhi och undrade hur många timmar det skulle ta innan jag var klar...
Jag tog reda på av en vakt som stod vid entrén, om vart jag skulle och hur jag skulle göra. Han hjälpte till med ett leende och jag kände mig ganska så välkommen, faktiskt. Jag fick anmäla mig vid ett bord under ett tak utanför och fick där visa pass och skriva under i en bok. Efter det fick jag kliva igenom en säkerhetsbåge och vidare in i registreringslokalen där det var överfullt med folk.
Jag tittade mig omkring och såg (efter en halvtimme) att de flesta hade foton påklistrade på ett formulär. Till slut frågade jag en annan kund (fransman för övrigt) om det. Då visade det sig att jag måste fylla i en ansökan på nätet eftersom de har slutat ta emot handskrivna ansökningar, och de foton som ska klistras på ansökan skulle vara med vit bakgrund (mina vad med blå). *suck* Det hade ju varit väldigt bra att ha fått reda på innan.Nåja, det var ju inget jag kunde påverka nu. Det var bara att vända tillbaka till hotellet igen, söka reda på en fotograf lite snabbt, fylla i formuläret online, skriva ut det och åka tillbaka till FRRO imorgon, då.
När jag kom ut stod taxichauffören där och väntade!? Jag blev väldigt förvånad, tills jag förstod att han inte alls förstod vad jag sa/hade sagt. Men jag satte mig i bilen och bad honom köra hem mig, eftersom han ändå var där. Då ville han ha en massa extra pengar eftersom han hade väntat. Jag förklarade för honom att jag INTE hade bett honom att vänta och inte alls tänkte betala mer än den normala taxan. Då blev han sur, svängde intill vägkanten, öppnade dörren åt mig så jag kunde gå ut och ta en annan taxi.
Jag klev ur och gick bort mot ett par andra bilar som stod en bit bort. Men det dröjde inte länge innan "min" chaufför kom springandes och skulle köra mig tillbaka iallafall. Suck! Så tröttsamt. Och när jag kom till hotellet hade han mage att be om dricks! (Det fick han inte.)
På kvällen fyllde jag i ett krångligt formulär. Lika krångligt som när jag ansökte om visum. Och det här handlar bara om att registrera visumet jag redan hade! Men varför göra livet enkelt när man KAN krångla till det?
Jag skrev till Mountain Adventures som var den som skulle hjälpt mig vid registreringen vad jag kunde förstå (eftersom det var deras namn som stod i mitt pass). Och jag hade kontakt med Sita och Apollo eftersom jag önskade papper från dem som jag inte hade.
I receptionen skrev jag senare ut brev och formulär. De kände också till en fotograf i närheten som dessutom kunde hjälpa mig med färgkopior. Fyra foton med vit bakgrund samt 40 kopior blev det totalt. Allt ska vara i tre exemplar nämligen... (Fjärde kortet visste jag inte vad de ville ha till än...)
Dessvärre somnade jag, efter en middag på takrestaurangen, med övertygelsen att morgondagen inte skulle generera någon registrering heller. Indien är ett väldigt krångligt land byråkratiskt. Här är man paragrafryttare på riktigt...
Kommentarer
Trackback
