Att vara Maria Graube

Det var mörkt till halv åtta idag. Regnmolnen låg tungt över stan och det regnade skurar med ojämna mellanrum hela dagen. Satt en stund på balkongen i min täckjacka medan regnet öste ner och tycket att det, trots allt, var lite mysigt. Det är ju inte kallt ändå.

Forskade lite om saker jag sett på min resa till Taroudante innan jag packade ihop och åkte till kontoret. Ja, idag blev det ingen promenad! Och idag blev det gummistövlar på igen. Tog emellertid med mig mina sandaler för att slippa stänga in mina små fossingar hela dan.


Jobbade på kontoret och vi hade många gäster som hälsade på oss i olika ärenden. Det märks att det är mindre bra väder för semesterfirarna. Det är självklart att de vill ha mer tips nu när det regnar skurar hela tiden. Jätteroligt för oss som får lite mer att serva med.

Enligt Aftonbladet är det Maniac Monday idag, d v s näthandeln är störst på året. Det firade jag med att inte handla någonTING idag, faktiskt. Känner mig lite som en motvalskärring. Handlar på antishopdagen, handlar inte på största Shoppingdagen.

Therese berättade att hon hade googlat på mitt namn och att hon slutade läsa på sidan tre. Jag gjorde likadant när jag kom hem och upptäckte att jag har 12 sidor på google haha. Sjukt! Bland alla länkar hittade jag bland annat en artikel i Östgöta Correspondenten jag tror jag missade när den publicerades. Jag blev lite nostalgisk och mindes tillbaka till de roliga dagarna med mina Hitch Hikers hangarounds 2005-2007. Vad roligt vi hade, ni! Ibland önskar jag mig tillbaka...  Läs artikeln här, om du har lust!

Jag firade Stora Shoppingdagen med en kycklingwok. Jag wokade tunt skivad morot, bönor (!) med vitlök, färsk chili och en matsked el-Hanout i olivolja. Notera gärna bönorna lite extra. Jag gillar inte bönor. Men igår fattade jag ett beslut. Det vore ju bra att gilla bönor. Det ska ju vara så nyttigt... och jag tränade ju på att lära mig äta oliver i Grekland med framgång så det kan väl inte vara omöjligt. Jag köpte därför ett hekto för ett första träningspass.

Det regnade kraftiga regnskurar hela dagen. Det kom att dröja framåt åtta på kvällen då de upphörde - typ.

Idag åkte jag och Therese till Taroudant ett ärendet. Det ska ta cirka 1,5 timme vanliga vägen men på grund av regnet tog det 2,5 timme eftersom vi blev tvungna att ta en väg RUNT hela stan och ta "nya" bron över floden Souss. Floden var VILD idag!


Den andra vägen var avstängd med kravallstaket och vakter. Men det är fullständigt normalt. När vi bara hade gamla vägen till Marrakech hände det att bussen fick vända. Nu har vi motorvägen och har inte problem med det längre. Där är problemet att folk inte behärskar 110 km/h... med singelolyckor som följd.

Vi kom tillbaka till kontoret precis tre när vi skulle öppna. Vi sprang till Paris och beställde en macka och höll utkik mot kontoret (vi hade inte ätit på hela dan och var JÄTTEhungriga båda två). Och så klart att det kom folk och hängde på låset. Första gästerna sprang jag till och kom sen tillbaka och åt upp min macka. Besök nummer två tog Therese hand om och lämnade sin macka. När jag såg att gästbesök tre och fyra kom, betalade, tog jag hennes macka med mig och gjorde hennes liv lite lättare och mättare.

Straxt efter fyra fick jag en taxi till souken. Det hällregnade och jag fick fälla upp mitt Apolloparaply. Än hade inte gummistövlarna åkt på. Men jag hade haft dem med hela dagen ifall att. Men det var svårt att motivera sig att ta på blommiga gummistövlar till uniformen. Men i souken åkte de på och det blev invigning. Och faktiskt att jag tyckte att de var lite roliga ändå. Och väldigt bekväma faktiskt.

Gästerna hade lite ärenden och jag följde med runt. Själv köpte jag en täckjacka på Second Hand, 2 kg apelsiner/mandariner, en morot + 1hg bönor +en paprika som ska wokas samt två skivor kalvkött.


Vad gäller frukt har det ett kilopris oavsett sort, grönsaker ett kilopris också oavsett sort. Man handplockar själv sin frukt och sina grönsaker (brukar inte vara i samma stånd), lägger allt i en och samma balja som sedan vägs. Om det inte är jämt halvkilo slänger de ner extra av något du har valt. Sist jag köpte potatis och lök valde jag en stor potatis och två rödlökar och kom hem med 4 potatisar jämte min rödlök. Fast de gick åt. Gjorde potatismos av den ena, råstekt skivad av den andra. råstekt strimlad av den tredje och den som är kvar tänkte jag göra en gratäng i stekpannan. Idag när jag köpte två apelsiner och 8 klementiner kom jag hem med tre apelsiner och 12 mandariner! haha. Det är roligt det där, tycker jag! Lite som julafton - vad ska man få?

Jag gjorde sällskap med två gäster ifrån souken, som generöst bjöd på taxiresan hem. Jag gick som tack, hem till dem och lämnade kryddan el-Hanout och arganolja. De skulle nämligen laga mat och hade bara salt och peppar!

Jag kan berätta att stövlarna var så bekväma att när jag kom hem lufsade jag omkring i dem ett tag (och smutsade ner badrumsmattan såg jag senare...) De fick vara med om lite matlagning, ätande ståendes vid diskbänken och en promenad med matrester till hundvalpen och hans mamma.

Jag var lite orolig att den lille inte hade hittat tillbaka efter att ha följt mig så länge igår, och kände mig nödd att kolla läget ikväll. När jag kom ifrån souken vid sju såg jag nämligen bara mamman ligga och sova i sanden. Men jo då. Han var allt där! Vi pratade lite och jag klappade den VÄLDIGT smutsiga och blöta hunden, visade vart jag hade lagt maten och hällt upp vatten i en avskuren vattenflaska innan jag snabbt smet därifrån.

På hemvägen gick jag in på Superette, det dyra supermarket, där jag köpte 10 liter vatten som jag bar upp till lägenheten. Nu skulle jag ha vattenförsörjningen räddad för en vecka framåt igen.

Efter att ha svidat om till Djellaba och fleecestrumpor satte jag mig med datorn i knät, bloggade detta, pratade på FB och synade vädret för närmsta dagarna som ser ut som följer;
(Källa: http://www.yr.no - världens bästa väder sida. Har nästan ALLTID rätt!)

Mandag 29.11.2010

18°

Kraftig regn. Svak vind, 3 m/s fra sør. 76 mm nedbør i døgnet.

Tirsdag 30.11.2010

19°

Kraftig regn. Laber bris, 7 m/s fra sørvest. 74 mm nedbør i døgnet.

Aja, vädret är ju inget man kan påverka - däremot attityden till vädret. Det är bara att rusta sig med paraply, McKinleyjackan, gummistövlar och ett soligt leende och göra det bästa av saken, vettja!
Onsdag - lördag ser ut att bli sol däremot - dock med marockansk vintertemperatur (18 grader). Men det ser ut som att utflykten till Marrakech på onsdag förenas med bra väder OCH att min lediga dag blir solig. Det skulle jag uppskatta, helt klart!

Men nu ska ni får läsa något annat oroväckande: Igår åkte Therese med en taxichaufför som hade frågat henne var hon kom ifrån. När hon svarade Sverige utbrast han: "Oh, det är ju landet man inte behöver jobba för att få pengar!" Han hade en bror där, berättade han, och han hade inget jobb och fick pengar ändå. Jag uppfattade att han också skulle flytta dit... Men haaaalllåååå. Så det är så Sverige är känt här. Herregud!

Antal steg: 6878
Idag bad jag Therese kolla om jag kan haka på Tikida Dunas aerobics på torsdagkvällarna. Det skulle vara jätteroligt att komma igång med något sånt. Men vi får se om jag får tillåtelse och vad det kommer kosta... Det får ju inte kosta vad som helst!

Men idag kunde jag spänna åt bältet ytterligare ett snäpp. Två hål rör det sig om nu och antal minskade cm i midjan ligger runt 8 sedan 10 september - utan att jag tycker att jag har gjort något - fast det har jag så klart. Jag går mycket och äter marockanska råvaror som jag tycker är så mycket bättre än de i Sverige och andra länder jag jobbat i. Och kryddorna sen! De som används i matlagning här är också naturliga läkemedel och håller en frisk på ett naturligt sätt. Kan man låta bli att gilla läget? Inte jag iallafall.

Stadsrundtur på förmiddagen - lunch hemma - SK på eftermiddagen/kvällen. Allt som vanligt en lördag, alltså!
FÖRUTOM att jag, på förmiddagen gick och gav hundarna mina matrester...



Och så blev JAG adopterad på vägen till servicekontoret på eftermiddagen. Lilla valpen hängde med halvvägs till jobbet och gick hack i häl på mig längs cornichen. Till slut gick vi om två par som började prata med honom och eftersom jag ignorerat honom länge stannade han kvar hos dem. Men det är allt svårt att låta bli att bry sig. Och hur skulle man kunna låta bli???


I slutet av min promenad på cornichen såg jag ett jättetält. Jag misstänker att man firat The Homecoming igår, dvs de som kom hem från Mecka.



När jag gick vidare upptäckte jag att en Wadi (torkad flodfåra ungefär) hade fyllts med vatten och nu rann ut i den dånande och upprörda Atlanten. Sanden hade rörts upp och vattnet var helt brunfärgat och för en gång skull så gick gäss på havet. Det gör det bara mer eller mindre bara vintertid här när det blåser som värst. Och jag tyckte nog att vinden bar med sig Sahara sand...


Fick reda på av Therese att idag skulle man vägra shoppa för att kontemplera över hur mycket vi konsumerar. Den kände jag inte riktigt gällde mig, faktiskt. Jag äger FORTFARANDE det som ryms i resväska och kan inte anklagas för excesser i shopping.
Däremot behövde jag MAT idag. Den var slut i skåpen där hemma. Då kom jag ju på den brillianta idén att man måste ju FIRA den här dagen!!! För vad är väl trevligare att då ha en härligt lockande måltid, ett tänt ljus och arabisk television i min ensamhet, tänkte jag. Men då skulle jag bli tvungen att HA mat hemma då... Och det måste man göra något åt.
Faktum är att jag tror att man hade missade att det var Shoppingfria Dagen i Agadir. För det var precis lika mycket folk som vanligt på Marjane och ute på stan. Och jag var en av dem! Det blev en kasse full och 323 kronor mindre i plånboken!

Jag lagade entrecôte, råstekt strimlad potatis, bearnaisesås (på burk och inte god...Den ska Therese ta över), cornichons och körsbärstomater och firade utan att tänka efter hur jag shoppar alls!


På tal om något helt annat; Jag blev nekad att ta en livförsäkring på Länsförsäkringar. Kunde fått en begränsad om jag hade varit hemma och kunnat skriva på men det är ju lite svårt, det. Aja, jag får la dö utan att lämna något efter mig och får la börja spara till begravningen själv haha. Ingen ko på isen!
Hittade förresten den här länken i sammanhanget. Kanske kan vara av intresse för fler? Begravning och bouppteckning Efter att ha läst den tror jag att jag ska ändra mitt testamente och köra utan ceremoni... Jag menar, jag går ju vidare oavsett den eller inte och det går ju att "fira" på olika håll, eller hur?

Aja. Antal steg denna dag blev 9982!

Vaknade kvart i fem men låg kvar en halvtimme. Men sen tyckte kroppen att det var dags att gå upp och käka frulle.



De blåste ganska bra ute på balkongen men vid den tiden var det nästan stjärnklart. Ett par timmar senare dock, var det igenmulet.


Jag lodade omkring i min fleeceoveral hela morgonen. Innan det var dags att göra sig iordning för Departure/Arrival transfer hade jag hunnit sätta på" två tvättburkar", lägga in bilder på gårdagens blogg, kikat på vad som står i EuropAssistans villkor, mailat en Guest Report  och tittat på Bridezillas (hemskt program, förresten!) samt American Inventors.



Straxt efter tio började jag hämta gäster på hotell för att sedan styra bussen mot flygplatsen. Idag var det lite mer folk än vanligt där. Det var nämligen hemkomst för de som varit på vallfärden till Mecka. Det var kravallstaket runt utgångar och ingångar. Förra året var det hysteriskt nämligen. De som kommer hem har jättehög status och är föremål för idoldyrkan och då förstår ni varför man behöver höjd säkerhet, va? Men deras plan var försenat så vi missade mottagandet... Nästan lite synd.

Som vanligt vinkade jag av mina gäster. Några av mina egna nya idoler, Marianne och Ingrid, ställde upp på bild för denna blogg. Det är samma damer som jag hade som sällskap i Marrakech förra onsdagen.
Dessa underbara damer har nått 80-strecket och jag lovar er;. Jag vill vara som dem om jag blir 80 år! De tar semestern som den kommer, gillar läget, är pigga och glada och ser inte åldern som något hinder och tycker fortfarande att livet är spännande! Är inte det förebilder, så säg?
(Nu har alltså min kära mor och moster och deras kompisar fått sällskap av två härliga damer TILL, som vet hur man njuter av livet! Det borde vara vars och ens ansvar, om man har hjärnan i behåll, att fortsätta leva livet!)



Så gick Therese och jag över till ankomsthallen och tog vi emot våra nya gäster.
Där berättader Therese att servicestatistiken hade kommit och att jag låg på genomsnitt 4,8 av 5 möjliga i snitt på mina utflytker. Roligt att höra - men inte förvånande *ler*. Totalt för hela destinationen har vi servicesiffror på ett genomsnitt av 4,3, något som kan göra vem som helst stolt!


Jag lämnade av mina gäster på deras hotell och mellanlandade på lunch i lägenheten. Då VRÄKTE regnet ner. Det höll i sig tjugo minuter sen kom faktiskt solen fram en sväng och sa Hej.

Kvart över 5 hämtades jag av Mohammed och vi åkte för att hämta gäster till mitt Inspirationsmöte på Palais du Sud. Av 21 pers följer 19 med mig på stadsrundturen imorgon. Jätteroligt! Ännu en vecka med nyfikna gäster väntar uppenbarligen!

Kollade väderprognosen och noterade att från lunch skulle molnen dra in över Agadir. Jag smet ner till poolen vid tio och låg där till tio i tolv. Då hade molnen kommit!

Jag gick upp, packade in håret i Arganolja, testade min nya argankräm, åt en matlåda och kollade på Castle.



Therese mezzade att utflykten till Taroudante startar på måndag. Det ser jag fram emot. Då har jag tre utflykter på mitt schema! Kanske, kanske kommer det bli en till men det är inte klart än...Och så har jag ju min promenad i souken på söndagarna dessutom! Så roligt!

Dagen blev händelselös med mina mått mätt. Jag fruffade runt i mitt fleeceunderställ, lagade potatismos med biff och gräddsås som jag hade som kvällsmat, och ägnade lite tid åt garverierna i Taroudant innan jag kände att jag var trött. Gick och la mig straxt efter åtta och somnade nog med en gång med lite Bergamottolja på kudden...

Har egentligen inte mycket att skriva om dagen.
Jag var i Marrakech med gäster och inga större överraskningar inträffade.

Det som hände utöver det vanliga var att några hade svårt att gå och hänga med ens i långsamt tempo. (Varken jag eller Latif går speciellt fort så vi har aldrig problem med att folk inte hänger med nämligen. Vi har haft de med käpp som är med på utflykt som inte har några som helst bekymmer att följa med...) Men jag blev kanske inte JÄTTEförvånad eftersom det var samma gäster som ringt och krävt att bli hämtade på SITT hotell eftersom de inte orkade gå till grannhotellet...och det var "speciella" människor hela resan, om jag säger lite så snällt.

Många gjorde mig sällskap till lunch och jag åt en Tajine på lamm. Jag följde därefter med några galanta damer in i Souken och hjälpte till att göra goda affärer. De bjöd på kaffe som tack så vi satte oss på Glacier och tittade ut över torget tills det var dags att ge sig av. På hemresan blev det bara folksagan (och fick ännu en afton applåder när den var slut - antingen för att de var glada att den var över eller för att jag berättade den så dramatiskt hahahah)

Var hemma straxt efter halv tio och gick straxt därpå och la mig. Det hade trots allt blivit en energikrävande dag...

Men det blev en dag utan större överraskningar alltså - och med 9617 steg.

Idag bar det av till grannstaden av lite större dignitet. Den kallas även Vindarnas stad, Den vita staden, Den blå staden och Surfarnas stad så det är bara att välja vilket du föredrar.

Vi skulle dit med infokuvert till gäster som är på Egen Hand där samt lämna Property Audits till ledningen att fylla och skicka tillbaka. Det är typ en blankett om Apollos grundkrav på säkerhet på hotellen som alla måste gå i god för att den finns.

Vi åkte vid sju och var hemma 11 timmar senare. (Restid av dessa timmar är 7).
Två samtal kom på hela dagen och det var dels Digital Image som ville ha mailadressen till oss, del den trevlige gästen Lasse som ville veta om de kunde växla tillbaka Dirham på flygplatsen - vilket man kan.

Blev bjuden på både lunch och kaffe och hade en trevlig dag i Essaouira. Passade på att ta lite kort när jag var där och här kommer de.


Bild 1 Fr vänster i cirkel Amlo, olivolja, honung, glada kon ost och Argan olja - som vi doppade bröd i till en kopp kaffe
Bild 2 Getskinnstofflor med päls

.
Bild 1. Alla dessa tofsar överallt... Bild 2. Kattunge i låda utanför en butik

Bild 1. Köttleverans... Bild 2: Exempel på återvunnen skrot som blir gubbe.

Essaouirahund = Stor hund med korta ben... Måste ha varit en Welsh Corgi där någon gång... Alla såg typ likadana ut!

Ska jag summera dagen var den här underhållande på ett positivt sätt mot igår. För även om det händer grejer hela tiden precis varje dag, är det ju olika hur kul upplevelserna de är!

Antal steg idag blev 8026... och jag kunde räkna ut att jag tar fler steg än Therese. Jag tar korta steg, kanske 35-40 cm:s steg.
Och då barnen - fattar ni nu varför jag nästan ALLTID ser ut att småspringa (och gör det också) när jag går med er???  Jag går normalt i lufstakt, om man säger... Fast det är klart... jag skulle spara energi om jag tog längre steg - men vem i hela friden vill spara på energi??? Inte jag!

Det var fullmåne i natt - och det märktes på gästerna vi hade att göra med idag. Kärlek till ALLA - tänkte jag flera gånger under dagen.

Själv vaknade jag trött med ryggvärk. Men sånt är bara att slå i från sig. Det finns ingen nytta med att känna efter. Då blir det inget gjort. Efter frukost kämpade jag istället med mitt internet som bara slog ifrån. Fick till slut ordning på det och då hade klockan blivit kvart över nio.

Jag hade ett jobb- och ett lägenhetserbjudande (lgh i Motala) på mailen, som dessvärre inte är aktuellt i skrivande stund. Men visst är det roligt att få erbjudanden, helt visst.

På förmiddagen gick jag bort till Amadil Beach för att kolla upp ett par saker och gick därefter till kontoret. Då började det.

Första samtalet rörde sig om en utflykt på fredag som man promt ville prata om på sitt hotellet. Jag undrade om inte frågorna kunde tas på telefon eftersom jag skulle vara på kontoret mest hela dagen,  men Nej, det gick inte.
Aja, tänkte jag. Det är bara att gilla läget.

Så kom sura samtalet nummer två. Gästen var sur över att det inte fanns någon infopärm på hotellet (och heller ingen turistinformation i stan!) och påstod att den som sänt bussen hade sagt att det skulle finnas en Apollopärm och det fanns minsann ingen. Nu hör det till saken att JAG sände den bussen och jag hänvisar ENBART till servicetelefon både i Marrakech och Essaourira och nämner aldrig ordet Pärm!!!
Aja, tänkte jag. Det är bara att gilla läget.

Dags för samtal nummer tre, denna "Krävande gästernas dag". Gästen krävde att få bli upphämtad på sitt hotell i anslutning till bokad utflykt eftersom han inte orkade gå till det närliggande hotell där vi har upphämtning (200 meter). Då undrade jag hur han tänkte orka i Marrakech, men det skulle inte vara några problem fick jag veta.
Aja, tänkte jag. Det är bara att gilla läget.

Therese kom och vi och tog en kaffe på Café Paris som ligger nästan granne med oss. Jag hade varit och beställt och fått levererat en tonfisksandwich på Calipso och var därför inte så sugen på lunch.

Vi jobbade på kontoret nån timme sedan fick jag i uppdrag att gå till vårt tryckeri för att höra om kostnader för kopiering. Kopiatorn på agentens kontor lämnar övrigt att önska. Sedan vi kom har skiftnyckeln och röda lampor varit tända. Den låter som ett tröskverk och när den är varm får jag ut något som mer liknar ett dragspel än ett slätt papper. Inte så kul att jobba med! Fast den var påverkad INNAN fullmånen och har inte så mycket med dagen att göra...

När jag hade varit på Digital Copy åkte jag till Marjane efter att ha tagit en lite promenad i bostadskvarteren uppe vid Klockstapeln.



Stannade till i en av våra parker (den här ligger i Talborjt) och andades lite vid fontänen och hälsade på de marockanska kvinnorna som satt på bänkarna runt om. De hejade glatt tillbaka och hälsade mig välkommen. Uppskattat en dag som denna!


Efter Marjane åkte jag hem och packade upp det jag köpte. Och tro det eller ej. Jag kom hem med ett par GUMMISTÖVLAR - svarta med rosa och lila blommor. Hjäääääälp! Läskigt värre! Men nu är jag laddad för både de 47 mm regn som ska komma på lördag och 52mm  som beräknas anlända under måndagen!


Jag lagade mat (bacon och pasta) men hann inte äta den förrän efter nio på grund av gästerna i samtal nummer ett.
För vad blev resultatet av dagen?
Jo, en reseledare har, bland många andra egenskaper, blivit född till problemlösare med en stor portion tålamod! Så vi löste problem hela dagen, kan man säga. (För det var inte bara jag som råkade ut för pH 2,5 (=syra). Therese fick sin beskärda del, hon också!

Samtal nummer ett: Jag löste det genom att gå till gästernas hotell straxt före nio (!) -  som inte längre ville mig något. Fast de var väldigt trevliga nu och det kändes som en bra avslutning på dagen trots allt.

Samtal nummer två: Jag och Therese tar oss tid och åker till Essaouira och lämnar breven till gästerna om hemresan. Inte för att vi var tvungna - utan för att vi fick möjlighet!

Samtal nummer tre: Vi meddelade gästernas medresenärer boende på samma hotell, att vi kommer till hotellet och jag ringde gästen och berättade att vi kommer trots allt - vilket inte verkade uppskattades på något sätt utan var taget för självklart...

Jag kom hem straxt efter nio och värmde på min mat. Tog lite ketchup på för att få lite såsaktigt. Jag tog en provsmak innan jag ställde in i mikron. Jag blev överraskad över att det var sting i maten. Var det chilisås jag hade köpt istället för ketchup??? Jag öppnade kylen, tog upp flaskan... bara för att upptäcka att jag köpt HARISSA hahahahaha.



Det är starkaste chilin vi har och serveras som som förrätt som vi doppar BRÖD i hahahahaha.
Inte konstigt att min korv Stroganof hade blivit oätlig ett par veckor tidigare. Jag tog säkert en halv deciliter av det jag trodde var ketchup hahaha
Försökte rädda mina dyra baconstrimlor genom att hälla på liten koncentrerad mjölk. Aja, det gick så där. Bara att gilla läget, äta och svettas lite! (och ja jag har jackan på mig inne. Det är kallt! Har 21 grader inne och jag föredrar 24...)

Straxt före halv elva stod jag och borstade tänderna. Då hörde jag hur någon använde en nyckel i min dörr. Denne någon försökte gång på gång. Jag insåg att någon tagit fel på dörr. Men då flög en liten djävul i mig och jag bestämde mig för att öppna. Jag tog på mig Djellaban, öppnade dörren med tandborsten i munnen och en förskräckt man bad tusen gånger om ursäkt. Han hade tagit fel på våning hahahaha

Denna dag blev överlag en energikrävande dag men jag är tacksam för de stunder emellanåt som gav mig energi tillbaka. Och som tur var slutade dagen med skratt åt mig själv med min Harissa"ketchup och åt mannen som försökte komma in i fel rum! Det, tillsammans med mina blommiga gummistövlar, gjorde min dag!

Men jag erkänner! Ibland är det mentalt slitsamt att Gilla läget i Alla Lägen...

Vad gäller ryggvärken idag så har den börjat försvinna av sig självt. Däremot har jag hittat ännu en knöl i min hand. Den sitter bredvid den andra. Antar att det är en senknuta det också... men senorna sitter tydligen inte under fingret utan bredvid? Känns som pärlor på ett halsband. Aja, det är bara att gilla läget där också! Inget jag kan eller behöver göra något åt i dagsläget, känner jag.

Tänk vad livet är spännande ändå! Man vet verkligen aldrig vad som ska hända.

Antal steg idag: 17 228

Startade min dag med frukost och ett Grattis-SMS till Mannen i mitt liv som blev 51 idag. För säkerhets skull skickade jag ett mail som han får imorgon. Mina SMS till Sverige kommer aldrig fram som det verkar. Men det är bara att gilla läget. Och mycket riktigt fick jag meddelandet "Det går inte att sända SMS"...

Promenerade runt mellan hotell på förmiddagen. Startade med Amadil Beach. Coolast med det hotellet är receptionsområdet där det  mesta ligger runt. Det ligger dessutom med poolområdet mot Atlanten.


Därefter gick  jag till RIU Tikida Dunas och tog en lite tur. Där är toppen för barnfamiljer. Likaså Iberostar Founty Beach. Båda har miniklubb och minidisco.



Jag tog en annan väg hem idag och svängde upp vid Robinson Club Agadir och gick "stora" vägen hem. På vägen passerar man Atlasceder, ett viktigt träd historiskt sett. Under hela 1900-talet användes det till exempel i alla rakvatten för herrarna i Sverige. Fast viktigaste egenskapen är, trots allt, som läkemedelsingrediens.


Väl hemma åt jag lunch och sökte information om Marockos vattenförsörjning och politiken som förs runt hanteringen. Det är nämligen så att vi har nästan inga reningsverk... och därmed problem med vatten i landet.
80 % av hushållen har visserligen rinnande vatten inne (resten får sitt från lokala brunnar med varierad kvalitet och via tankbilen som kommer) men de  dryga 100 dammar som finns räcker inte helt till...
Förra året, när det regnade som mest, förorenades grundvattnet i Agadir. Det resulterade att man stängde av vattnet för den inhemska befolkning för att kunna försörja turisterna. Det varade en vecka (minst) ...
Gästerna här hade däremot vatten inom 24 timmar och försörjdes med vatten i hinkar och dunkar hotellen hela tiden. Ingen var utan vatten. De blev dessutom erbjudna att flytta till annat hotell som fortfarande hade vatten i kranen - men valde bort det för det var för jobbigt att flytta.
En del gäster blev jättesura aktuell vecka och jag kan inte låta bli att undra... hur tänkte du där?
Visste du hur befolkningen hade det under en längre period? Eller tänkte du bara på att din semester blev förstörd för du inte kunde vrida på kranen och få vatten som hemma? Ibland blir jag så ledsen...
Vi får väl se vad som händer nästa vecka. Det ska regna sex dagar i rad enligt prognosen på yr.no!

När jag betat igenom Vattenförsörjningen var det dags för promenad om Servicekontoret. Passerade "Atlas" och hans mamma utan att ge mig till känna men jag såg hur den lilla valpen låg på andra sidan och viftade avvaktande på svansen när jag kom och gick. Men eftersom jag inte sa något idag låg han kvar. Kan det vara så att han känner igen mig på kroppsspråket nu?

Träffade några gäster från Tizlit på vägen. De hade käkat lunch och skulle nu tillbaka sina solstolar. Jag vandrade vidare mot Marinan och tog en sväng där innan jag fortsatte vidare till kontoret. Marinan invigdes för ett par år sedan. Där hittar man bland annat moderna västerländska butikskedjor och fina båtar.


Gick Mohammed V för att besöka Turistkontoret på vägen och passerade La Miramar, en italiensk restaurang som ägs av samma familj sedan mer än 25 år. Tänkte gå in och säga hej men fick dåligt med tid. Vad gäller byggnaden kan jag berätta att det är en av de få som stod kvar efter jordbävningen 1960!



Turistkontoret var (som vanligt?!) stängt. På servicekontoret blev jag kvar en dryg timme. Sedan blev det tid för att åka och träffa gäster vid souk al-Had ingång 6. Jag viftade in en taxi och uppmärksammade för sent en fullständigt splittrad vindruta!!!


Och jag kan förstå hur det var möjligt efter att ha åkt i 30 sekunder. Där sparade man inte på gasen inte... eller höll sig till filerna där andra åkte utan körde i mitten och tvingade ut mötande till kanten. Jag är inte rädd vanligtvis men den här unge mannen hade noll respekt för fara. Honom vill jag inte åka med någon mer gång! Och inte nog med detta så hade han inte nollställt taxametern från den tidigare körningen (något turister brukar råka ut för om de inte vet att startavgiften här är 1,40 Dirham) utan skulle ha 26 Dirham för turen!!! Jag tillät mig att bli upprörd. Sa till honom att några sådana pengar var omöjliga, gav honom 15 och klev ut.

Väl i souken hittade jag mina gäster som ville följa med in. Jag förklarade utanför hur upplägget är där inne (får ju inte guida där inne). Vi följdes åt till fukt och grönt därefter separerade vi och jag gjorde mina ärenden.
Jag köpte körsbärstomater, en chilifrukt, biffkött och 3x1/2 liter jordgubbar och fick provsmaka en innan jag köpte. Supergoda!


Jag gick sedan tillbaka in i gränderna. Där finns tofflor, sandaler och vinterstövlar - men var är GUMMISTÖVLARNA??? Jag letade och hamnade i en tveksamt angenäm butik där jag blev placerad på en pall och skulle vänta medan de ordnade fram ett par. När mannen började bli för sliskig tackade jag snabbt för mig och gick. Han hade ju inga gummistövlar visade det sig. Ibland blir jag så trött! Jag är ute efter gummistövlar - inte en man!!!
Fortsatte i skokvarteren men fick till slut veta, av en ung trevlig säljare, att det inte finns gummistövlar i souken. Det är Marjane som gäller. Så jag får väl vackert köpa ett par svarta med rosa och lila blommor på då!

Jag letade istället efter berbernas Livets Nyckel. Dessvärre hade de inte den sorten jag hade sett i Marrakech så det får nog bli ett köp där på onsdag. Kanske att jag tar en sväng på skogatan och kikar efter gummistövlar där samtidigt.

Väl hemma sköljde jag av tomater och fixade lite käk. Därefter blev det efterrätten: 1/2 liter jordgubbar så klart!

Sedan igår har min rygg besvärat mig men tänkte "Det går över under dagen". Men jag vaknade efter en orolig natt med mer värk. Jag utförde mina arbetsuppgifter med smärta och hade tänkt gå hem från souken men kom inte halvvägs förrän jag förstod att det var nödvändigt med en taxi för nu kunde jag inte böja eller vrida mig åt något håll. När jag kom hem idag fanns ingen annan råd än att leta fram mina värktabletter och ta en.



Tyvärr hjälpte den ingenting. Jag får nog gå till apoteket imorgon och be att få inflammationshämmande.

Antal steg denna dag: 22 896
och fick sedan ännu en natt där jag vaknade varje gång jag behövde vända mig... Livet är fantastiskt!

Gick upp straxt efter sex och gjorde frukost. När jag kom ut till balkongen såg jag fuktig dimma och en hel del dagg på mina möbler. Nog är vintern här alltid! Men den är sen. Förra året kom den i oktober så alla är glada över att regnet håller sig borta ett par dagar till. Läste väderprognosen och det ska bli regn i slutet av veckan.

Min dag gick till Stadsrundturen och den gick som den brukar - bra! Jag köpte en liten axelremsväska i lammskinn att ersätta den från Ullared som gått sönder ännu mer. Pris? 160 Dirham (ca 145 kronor)

Mellanlandade och käkade lunch hemma innan jag promenerade cornichen till jobbet.

På vägen träffade jag den lilla valpen, som jag tyst har döpt till Atlas efter bergen vi har runt Agadir. Idag lekte han med sin mamma. Hon är inte lika framåt och modig som valpen utan håller sig mer på avstånd. Vi pratades vid en liten stund men sedan lämnade jag dem båda.



Jag höll ställningarna själv på servicekontoret idag. Under eftermiddagen kom en märklig man in. Han pratade arabiska och dålig franska och jag förstod inte mycket av det han sa. Han påstod att vi kände varann från Taroudant, vilket ter sig som ytterligare en märklighet. Jag kan inte påstå att jag känner många där (ligger 1,5 timmer från Agadir). Se började han prata om massage ovanför hotel Petite Suede och att han kände Therese. Jag sa att han nog skulle prata med henne istället för mig och bad honom komma tillbaka imorgon vid fem då hon är där. Han tog kontorets telefonnummer och lämnade sitt eget och frågade om jag skulle ringa honom ??? Jag svarade vänligt med bestämt att det kommer inte hända. Jag uppfattade något om någon fest och om hans fruar men förstod som sagt var inte vad han ville egentligen.  Men ville han Apollo något hänvisade jag till Therese. När jag förklarade för Therese hade hon ingen aning om vad jag pratade om. Till saken hör att Therese inte pratar mycket franska så om kommunikationen var svår mellan mannen och mig, verkar ett givande samtal mellan dem ännu mer osannolik. Det blir spännande att se om han dyker upp på kontoret imorgon när vi är där båda två.

I övrigt så fick jag besök av och samtal ifrån gäster som ville följa med till Marrakech på onsdag. Jag fyllde på min avräkning som stämmer på pricken. När jag skulle hämta en plastficka fick jag se en kackerlacka på rygg. Det visade sig att Therese hade skrämt ihjäl den härom dagen ha ha. Men han fick ingen begravning utan ligger kvar där på kontoret lite som utav ett monument.



Jag gick och handlade på Uniprix på vägen hem och köpte med mig marockans hot dog. Den stekte jag på tillsammans med ägg som blev en omelett. Plötsligt knackade det på dörren. Det var jouren som undrade om allt var bra. Jaaada, svara de jag. Då pekade han på brandvarnaren som lös rött och förklarade att han måste öppna min balkongdörr för att föra ut röken. Jag hade gjort som vanligt när jag steker korv - bränt vid. Det spelar uppenbarligen ingen roll vilket land korven kommer ifrån. Den bränner jag vid oavsett!

.

Antal steg idag blev 9878 så det är jag nöjd med.

Efter filmen The Sorcerers apprentice gjorde jag mig redo för dagens sysslor. Först transfer med gäster som skulle till flygplatsen. Därefter transfer med gäster som skulle till sina hotell från samma plats. Och allt gick som vanligt, bra!

Mellanlandade hemma och käkade lunch och åkte sedan iväg för att hämta gäster till Inspirationsmötet som också gick som vanligt, bra.

Det enda äventyret blev när jag skulle åka från kontoret efter att ha skrivit utflyktslistor och kopierat kartor. Jag viftade in en taxi och hade en chaufför som inte hittade hem dit jag bor. Det slutade med att jag fick förklara vägen - och hem kom jag.

Inga större överraskningar idag alltså - och heller inte många steg tagna. Stegräknaren stannade på 3454...

Efter frukosten idag artbestämde jag de fåglar jag har på min balkong - och inne på besök.
Flitigaste besökaren är Atlassångare (Sylvia deserticola) som också är den som oftast kommer in på besök när jag jobbar vid datorn i sängen.
Den andre  kommer gärna när jag sitter ute på balkongen (och har en förkärlek att lämna sitt visitkort på mitt balkongbord - ska jag ta det personligt, tror ni?) och är Nordafrikansk skata (Pica pica mauritanica).
Jag har en fågel till utanför men som aldrig kommer nära. Det torde vara Blåtrasten, som är vanlig förekommande här. Den sjunger vackert för mig på morgnarna när solen går upp, men håller sig mest till träden och buskarna runt poolen.

Vid nio gick lampan i badrummet. Det blev kolsvart. Teknikern kom upp, laddad med en ny spis. Jag visade att den här gången var det lampan i badrummet som gått. Men pekade på spisen att han gärna kunde lämna den här ändå. Det gjorde han. Det var en något nyare spis den här gången och  jag såg min chans att kanske få en som fungerar ett tag...



La mina vita tröjor i tvättmedel och sköljde upp dem. De blir inte så smutsiga så de är enkla att ta hand om själv istället för att lägga pengar på kemtvätt. Behöver hålla i pengarna. Jag har ju inte så mycket att spendera.
Hängde upp dem på torkställningen på balkongen och började plocka ihop mina badgrejer.


Låg vid poolen ett par timmar. Det verkar som om jag inte kan ligga så länge numera. Jag blir rastlös och behöver göra något. Vid halv tre gick jag upp och käkade lunch och tog på mig min svarta Djellaba och tog en promenad. Hade funderingar på att gå till Marjane men hoppade över den idén så det blev en kortis.

Väl hemma bestämde jag mig för att unna mig köpe-mat. Det var nån vecka sedan. Jag gick ner till restaurangen och beställde en Pizza Venezia som jag hade som middag medan jag saknade familjen hemma i Sverige. Marockanska pizzor är ingen hit direkt. De smakar inte så särskilt mycket och är ganska feta, upplever jag. Men bara åsynen av den gjorde mig nostalgisk och fick mig att längta till Pizzafikets kebabpizza....

Gick upp straxt efter fem men konstaterade att det var fukt på rutan och insåg att det skulle bli frukost inne ännu en morgon. Det var tjockt dis ända fram till halv tio. Då såg jag solen för första gången idag.
Satte på mina två "tvättmaskiner" med mörka respektive ljusa underkläder och hängde ut dem på torkställningen på balkongen.

SMS:ade Therese för att höra vad hon behövde mig till idag och vi kom överens om att jag kunde vara hemma och forska inför rundresan i februari. Kändes vettigt! Inplanerade datum är 4 Februari och 11 mars så boka på, ni!!! Jag väntar på er! Läs mer om mitt rundresetips: Marockos kungliga huvudstäder!

Straxt före tolv hade jag stekt kalkonfiléer och var på G med riset. Och, törs jag säga som vanligt?, gick strömmen. Alltså kan det nog inte vara spisen som är paj utan kontakten TILL spisen. Men det budskapet lär jag nog inte nå fram med... Jag är bara glad att det inte är kontakten till min dator!

Jag ringde efter en tekniker och när han kom försökte jag förklara detta men förstod att han inte ansåg det utan viftade bort mig, sa något på arabiska, tog spis nummer 3 och bytte den (trodde jag).
Själv vidhåller jag att om tre trinettkök inom loppet av en månad krånglar så är det nog inte spisarna det är fel på. Om det mot förmodan är de som är problemet borde man byta leverantör omedelbart. Tror jag får ta upp det med managern. Det är dessutom besvärligt att strömmen går ett par gånger i veckan när jag lagar mat. Ibland har jag faktiskt bråttom...
Han tog alltså med sig spisen och försvann men kom tillbaka ganska snart med en spis - SAMMA SPIS! ha ha Bra att man håller sig (och teknikern) sysselsatt, ni! Jag fortsatte iallafall att koka mitt ris och lyckades få mat.

Lite senare skulle jag diska och torka av spisen. Då sa det *poff* igen och där gick strömmen igen. Teknikerna kom ännu en gång. Tog spisen och satte i kontakten vid sängen. Ställde tillbaka automatsäkringen och sa "nu fungerar det" ha ha Jag säger då det! Efter det lagade jag ingen mat och hade heller inga fler strömavbrott.

Tog en paus i forskningen och såg Inception - en mycket märklig Si-Fi som jag inte känner att jag kan rekommendera. Den var otroligt rörig bara och saknade ordentligt handling som kändes vettig. Helt klart en film som var överreklamerad i mitt tycke!

La mig tidigt. Var trött efter att ha suttit framför datorn en hel dag. Även om det är intressant och givande... Mr Monk sändes klockan åtta så jag såg den och släkte sedan lampan för att vänta på att det skulle bli torsdag och ledig dag!

Mabrouk Morocco a ljoom ("Grattis Marocko idag"  De firar ju Fårfesten 17 nov vilket innebär att det mesta var stängt...)

Antal steg 345... jag satt ju trots allt mest i sängen!

Så blev det dags för Marrakech igen! Den här gången satte jag alarmet på halv fem så jag kunde känna att jag hade tid för min startsträcka!

Bombarderade, som vanligt, gästerna med fakta på vägen upp. En olycka såg vi på vägen (det gjorde vi förra gången också. Det glömde jag att berätta. Motorvägen är ju helt ny - invigdes i september i år och folk kan inte hantera höga farter. Förra veckan hade en långtradare vält och lagt sig över vägen men jag såg föraren röra på sig så han verkade ha klarat sig. Den här gången var det en bil som kört in i räcket men såg inga olycksdrabbade. Det är mycket möjligt att vi kom efter att ambulansen var där...)

Som vanligt var det kaos i Marrakech men på Djeema tyckte jag det var lite mindre aktivitet, kanske på grund av Fårfesten den 17e. Många åker hem till sina landsbyar och firar...

Jag lunchade på El Waha med några gäster och gick sedan in i souken. Den här dagen hann jag inte gå vilse. En av gästerna ville köpa en Djellaba och Babouscher och ville att jag hängde med som smak- och prisrådgivare. Jag hittade själv en dräkt jag jättegärna ville ha och efter att ha tjatat mig till den för 350 MAD så provade jag den - och kunde inte ha den! Nedrans!

Men jag kom hem med Arganolja för kosmetiskt bruk med grapefrukt tillsatt, och Saffrankräm (för torra läppar. Mitt aloevera-cerat är slut) så helt utan varor kom jag inte.

Från Chichaoua hade jag dessutom med mig 1,5 liter vatten och Ost&lök-chips. Chipsen är sådär goda men funkar som brist-på-annat-snacks. En ostbollepåse skulle vara varmt välkommen i mitt liv! Om du kommer ner till Agadir får du gärna ha med dig en STOR påse *blink, blink*

Fick mail från Pajen häromdagen förresten. Han verkar vara den enda som fått mitt kort från Agadir som jag skickade i mitten av september. Och han bor i Brasilien men dit verkar posten ha kommit ha ha. Lite spännande!

Imorgon planerar jag att tvätta två "maskiner". I övrigt har jag ingen aning om vad som förväntas av mig. Men det tar jag reda på imorgon. Dags för horisontalläge!

Antal steg 8 868

Som några har kommenterat är det inte 2 månader på plats här i Marocko. Men räknar man med min forskning blir det faktiskt mer. Räknar man fysiskt i Agadir så blir det mindre, förstås.
Men tiden går så fort och jag har levt marocko hela sommaren så det är lite svårt att hålla isär. Att vi dessutom inte har samma veckor (min startar på fredagar och jag har bara en ledig dag) gör kanske sitt till?!

Idag blev det ännu mer forskning. Den här gången om Taroudant, som har en spännande historia som bland annat huvudstad under Saadiedynastin! Jag jobbade med det hemma först. Sen gick jag till kontoret. Passerade Café del Mar på Cornichen och kom att tänka på restaurangen med samma namn i Hurhada. De öppnade igen igår efter att tydligen ha varit stängt. Fick aldrig reda på varför det varit stängt dock. Vår restaurang är ofta fullsatt precis som den och priserna på maträtterna liknar varann.



När jag gick förbi McDonalds funderade jag helt kort på om jag skulle gå in och köpa en trist hamburgare - men valde att avstå.


Efter att ha gjort avräkningen (det VAR en formel det var fel på. Kanske jag kan bli ekonom trots allt? Nääääääääääääää. Fy så trist!) kunde jag fortsätta forska. Det kom in gäster två omgångar så jag fick gott om tid och hann med allt jag ville.

Idag träffade jag den lille hundpojken igen. Han fick en godis i form av fett från mitt Tajinekött, lekte lite krokodilen men gick tillbaka till sin plats när jag började gå. Träffade hans syster igår. Hon huserar bakom huset tillsammans med en äldre unghund där jag bor och är väldigt skygg och vågar inte helt komma fram. Hon vågade nosa lite på min hand dock, när den andre bestämde sig för att jag nog inte var så farlig...

Det blev kallt på eftermiddagen så jag tog en taxi hem. Där jag genast tog på mig Djellaban, satte på datorn och ställde in matlåda i mikron bara för att konstatera att imorgon var det dags för Marrakech igen. Maktoob! ("Det står skrivet" på arabiska - fast det stavas inte så som du förstår. Men det uttalas så! Betyder ungefär att det är förutbestämt...)

Idag hade jag som mål att promenera i andra riktningar än tidigare. Fast det är klart... vissa vägar har redan klivits på. Lite svårt att undvika eftersom jag går ganska mycket här nere. Startade promenaden med att gå runt till hotell för att sätta in information om våra helgdagar denna vecka - 16 november (en av de två självständighetsdagarna som firas till minne av när Kung Mohammed V kom tillbaka till Marocko från exil) och Fårfesten (firas nästan lika mycket som vårt nyår. En familjehögtid då man slaktar ett får/en get till minne av Abraham, när Gud bad honom att offra sin son men ändrade sig och okejade en get istället).

På min väg passerade jag Papagayo, en av nattklubbarna. Det finnsinga fristående nattklubbar här utan finns på stora hotell och dettta ligger i Tikida Beach. Jag passerade även en av tre kasinon, Atlantic. De andra två är La Mirage och Shems.


Vidare mot närmaste centrum från Golden Beach/Tikida Dunas/Iberostar/Amadil sett. Finns lite butiker och en del restauranger, bland annat Little Norway. Vi skandinaver har lämnat spår här, helt klart. En dansk restaurang med just namnet Dansk restaurang och La petite Suede (lilla Sverige) ett hotell nära Apollos kontor.



På vägen såg jag vackra palmer med oätliga dadlar...


En skalbagge som käkade på en död gräshoppa...



Kablar hängande löst i en lyktstolpe...



Och det var på promenaden mot Marjane. Jag kom till slut fram till sandstigen genom allmänningen och kunde se Marjane långt bort. Bara att börja gå genom "ljung"fältet. Växterna ser ut som 1,5 meter höga ljung och jag misstänker att de är släkt.



På vägen noterar jag att snäckor invaderad buskar och rensar dem på blad... och rester av skräphanteringen vilket innebär "Tänd eld på skiten så det försvinner" vilket inte funkar på konservbunkar och flaskor dock. Till slut kommer jag fram till rondellen med härlig plantering.


Marjane är Maxi/Coop här och ägs av Kung Mohammed VI. Det ligger i en galleria med flera andra butiker.


På parkeringen kunde jag idag köpa ett får eller en get till fårfesten för 49 MAD kilot...

.

Efter att ha varit där vände jag hemåt. Det hade blivit dags för lunch. Passerade lite kamelbajs... (borde bli bra gödsel för någon).


Så kom jag äntligen fram så jag såg mitt hus lång långt bort (bakom huset ni ser bakom ljungen).



Gick bakvägen och passade på att ta ett kort på min balkong som ligger längst till vänster.


Tog ett kort på blomman lite närmare och såg nedanför en död fågel vars själ har vandrat in i nästa liv.


Käkade lunch och tog mig därefter till Servicekontoret som var öppet 15-18. Träffade en av hundvalparna (finns två vad jag vet) som ville hälsa och leka lite krokodil. Han haltar ganska rejält och har troligen antingen blivit sparkad eller påkörd. Det är inte så troligt att han överlever om ingen förbarmar sig över honom. Han fick lite vatten innan jag fortsatte min promenad. Jag snyftade lite åt det lilla livsödet men får inte bry mig för mycket. Börjar jag mata och ta hand om honom har jag skaffat ett större problem än han har nu. Han kommer lita på mig och jag försvinner härifrån om ett par månader... Sånt där är jobbigt!

.

Som vanligt åkte jag till souk al Had på seneftermiddagen. Och idag var det, om möjligt, dubbelt så mycket folk på grund av de två helgdagarna. Det var knappt att det gick att ta sig fram. Jag stod utanför Entré nummer 6 lite för halv fem och väntade för att se om något gäster skulle hitta mig. Jag hade ju träffat några som skulle komma. Men ingen kom. Kanske taxichauffören släppt av dem vid turistbazaren istället. Det händer allt som oftast att de inte vill köra den till al-Had... Och idag blev jag själv förvarnad om att det skulle vara mycket folk och fick frågan om jag verkligen ville dit idag! När klockan var 35 över fyra gick jag iallafall in och plöjde mig igenom till köttområdet och köpte lite Tajinekött så jag kunde göra en gryta hemma själv. På min väg konstaterade jag en ny produkt som kommit till försäljning... huggkubb - och det förstod jag snabbt vad den skulle vara till...


Idag skulle det bli omöjligt att få en taxi  hem. Därför bestämde jag mig för att det fick bli ytterligare en promenad. På vägen bestämde jag mig för att testa en genväg - en avstängd väg som jag inte visste om den skulle ta mig till baksidan av Atlantics kasino. Men jag tänkte "jag chansar" och började gå.



Snabbt förstod jag att här ska man nog inte gå på kvällen. Dels är det tydligen en sopstation...


Och ficktjuvar slänger plånböcker och väskor där efter att ha länsat den på pengar och annat användbart.


Men visst tog den mig dit jag ville. Så på dagtid kan det ju vara lämpligt att ta den vägen. Det tog 30 minuter från souken och hem. På ett ställe sprang det kattungar omkring. Det var i närheten av bygget och när jag vände mig om för att ta ett kort på området fick jag se hur en arbetare kom ut med en kasse med matrester och matade dem!



Jag kom hem till slut och började genast ge mig i kast med min Tajine. Tog kastrullen och hällde i vatten, "slängde" i vitlök, rödlök, salt, peppar och tajinekrydda, la i köttet och började koka - en stund... Plötsligt sa det "poff" och elektriciteten försvann. Jag ringde ner till receptionen som skulle skicka upp teknikern. Efter att ha väntat en halvtimme och tänt ett ljus för att få lite mysfaktor, rinde jag och frågade vart teknikern blev av - vilket resulterade i att han kom efter fem minuter.


Jag förklarade att jag trodde det var spisen det var fel på. Men han viftade bort detta, startade om säkringarna och lämnade mig med samma spis - och jag fortsatte koka mitt kött... i fem minuter.


Då sa det "poff, poff" och elektriciteten försvann ännu en gång. Jag ringde ånyo efter teknikern som kom. Och NU förstod han att det var spisen mina strömavbrott beror på. För den här gången hade stora plattan slutat fungera! Tio minuter senare hade jag en annan begagnad spis i vitt och kunde fortsätta koka mitt kött (det ska koka en timme).

Började forska på Taroudant som jag kommer ha som ny utflykt, tittade på Hell's Kitchen och la mig tidigt. Jag var jättetrött ikväll.

Antal steg denna dag blev 18 888 totalt!!!

Idag firade jag två månader den här säsongen (vintern 2010-2011) i Agadir! Och som vanligt har det varit en fantastisk tid. Marocko är ett spännande land, lätt att jobba och leva i som utländsk guide. Jag har inte haft NÅGRA problem att få respekt för mitt kunnande om landet, kultur, seder och bruk, inte eller mitt liv/klädsel som icke-muslim.  Jag trivs som fisken i vattnet!

Men nu till morgonen:
Det var ett tag sedan nu - att strömmen gick när jag satte på spisplattan alltså. Men idag var det dags! Ringde ner till receptionen och teknikern kom upp, fibblade med säkringarna och flyttade spisen till sängbordet och startade spisplattorna där innan jag lyfte tillbaka den till diskbänken. Jag vet faktiskt inte varför han gör det. Jag tror jag får fråga nästa gång så jag slipper dö nyfiken.

Jag fixade min frukost som intogs även idag i sängen framför Castle (deckarserie). Fick ett samtal vid halv nio ifrån ett par som ville köpa upp sig till finare hotell och började ordna med det.

Lite senare var det upphämtning av gäster för Cityturen runt Agadir och som vanligt hade jag Mohammed ben Hassan som chaufför!



Inga överraskningar inträffade utan allt flöt på både med körning och guidning.
Fast idag skaffade jag mig en varm Djellaba på Coopartim Artisanal (En statligt kooperativt styrd skola där barn lär sig ett yrke under 2 år!). Den är blå/grön, sparsamt dekorerad och med huva med den traditionella spetsen på toppen. Känner mig lite som en trollkarl i den ha ha
Den kommer värma mig på balkongen och kommer nu bli min nya fritidsrock!

Jag mellanlandade hemma där jag åt lunch och chattade med Lena på Manpower och Camilla i Hugget.

Snart blev det dags att logga ut och jag begav mig till kontoret där Therese mötte upp. Vi hade servicekontoret öppet 15-18 och höll gemensamt ställningarna. På palmen vid ingången satt en nattfjäril och väntade på att mörkret skulle lägga sig.


Jag fixade lite med en kontokortsslip som inte gått igenom, ett uppköp av hotellrum, fixade tid för Hammam och kamelridning i Souss Massa (naturreservatet söder om Agadir) för gäster på besök och la in mer ekonomi i min WES (typ ekonomisk veckorapport).
Lägger, från och med igår, in vartefter något händer. Men när jag satte mig och summerade gårdagens och dagens händelser - så stämmer det ÄNDÅ inte. Jag börjar misstänka att det är formlerna i dokumentet som inte riktigt stämmer... Hoppas jag! Men någon ekonom kommer jag ALDRIG att bli!

Ett hundgäng har uppgörelser utanför kontoret och en hade skaffat sig ett litet sovställe utanför Husförsäljarens kontor bredvid oss. Men han var inte så social. Han tittade knappt på mig men lät mig stanna och ta ett kort för honom för denna blogg. Jag ville helst mysa lite och ta med honom hem, jag...


Jag var hemma straxt efter halvåtta. Slängde på mig min nya, tjocka, lite sticksiga Djellaba och satte mig på balkongen och åt middag med en liten Pringles Hot & Spicy-chipsburk som avrundning. Och jag frös inte en sekund! Vilket KAP!

Chattade med Martina en stund. Och Carro (som jag jobbade hos som Personlig Assistens sista halvåret i Sverige) som har startat eget - Handkraft Assistans - tillsammans med sin man. Jätteroligt!

Antal steg: 6654

Mina veckor här nere startar på fredagar. Då har vi Departure och Arrival i Agadir.

Min dag startade emellertid som vanligt med frukost - men inte på balkongen. Det börjar bli lite kallt att sitta ute före sju numera, tycker jag. Istället sitter jag i sängen och äter med datorn i knät. Helt okej det med!

Straxt efter tio blev jag hämtad med bussen och plockade sedan upp gäster hotellen för att åka till flygplatsen. Allt förflöt såsom sig bör och inga överraskningar inträffade. Det börjar bli rutin det här!

Samma sak gällde ankomsten. Allt gick som vanligt - bra!

Jag åkte till kontoret och satt med ekonomi och fick den att typ stämma (hade lite plus i kassan av någon anledning. Fast hellre det är minus!) Kissekatten som smyger omkring runt kontoret kom förbi idag. Den är inte kelig för fem öre, men den skulle nog gärna vilja komma fram men vågar inte. Vi får se om den blir modigare vart efter...

 

Så ringde telefonen! Några hade tagit fel väska på flygplatsen. Men mansnamnet på väskan fanns inte i våra listor - och heller inte på Vings. Skulle det kunna ha varit så att denna hade lånat en väska och inte tagit bort den gamla namnlappen? Och varför ringde inte denne någon och undrade var HANS väska var? Och på flygplatsen fanns ingen kvarglömd väska. Mysteriet var ett faktum...
Två timmar senare var äventyret VÄSKAN SOM KOM BORT löst! Det var någon som lånat en väska i Sverige och packat i, och det var faktiskt Vings gäst. Kl 16.50 bytte väskorna så ägare och kom i rättmätiga händer. Så jag fick mig ett litet äventyr även denna dag!

Vid fem hämtade Mohammed ben Hassan mig på kontoret. Det hade blivit dags för underhållning med Graube i form av Inspirationsmötet på Palais du Sud ännu en fredag. Efter denna sammankomst gick jag till kontoret. Kändes i fötterna. Hade haft högklackat på mig sedan imorgon och lilltån blev inte glad över promenaden.

 

På kontoret satt Therese och hade precis avslutat jobbet med min avräkning  - som inte stämde. För mycket pengar i kassan... Men det brukar lösa sig. Jag har väl glömt att ta med en inkomst, helt enkelt. Jag och ekonomi går inte hand i hand. Det är därför jag lejer bort bokföringen för Graube Wellness! Ni vet - man ska göra det man är bäst på! Och jag är INTE bäst på ekonomi!

 

Jag skrev in alla gäster som vill följa med mig på utflykt i veckan och tog därefter en taxi hem.

Jag kastade av mig skorna, ställde in en matlåda i mikron, satte på datorn och gick ut på FB samt skrev detta på min blogg.

 

6634 steg blev tagna idag...

 

 

Eter frukost på balkongen, iförd endast Djellaban idag, bäddade jag och gjorde iordning. Idag skulle jag bli hämtad för att åka till La hütte d'Argan för hammam och massage två timmar.

För dig som inte gått på marockanskt hammam fungerar det så här (där jag går. Det kan skilja sig från ställe till ställe!). Du kommer in i ett rum med en fontän, tända ljus och soft marockans musik. Där klär du av dig (allt!) och lägger i en liten korgväska.
Därefter går man in i ett litet rum där det är två mosaikklädda bänkar med gummimattor på. Där sätter man sig först och blir avsköljd med varmt vatten samt insmord med mjuk argantvål. Därefter får du lägga dig och vila en stund.
Moment nummer två är skrubb. Och här är det skrubb så den som inte har hög smärt tröskel bör inte göra sig besvär. Där försvinner den minsta hudcell som sitter lite löst!
Mer avsköljning och sen flyttar man till den andra bänken. Där blir man insmord med kropps- och ansiktsmask. Efter det får du vila en stund igen.

När hammamkvinnan (det är kvinnor för kvinnor och män för män) kommer in igen är det återigen avsköljning men nu är det även hårtvätt med hårbottenmassage. Som avslutning ställer du dig i duschen i samma rum och sköljer av dig den svarta masken och schampot.

För att runda av ett hammam får du sitta i första rummet igen och lyssna till porlande och avkopplande musik medan du dricker mintté (utan socker tack och lov). Nu har första timmen förflutit och en del väljer att stoppa där.

Jag väljer massage en timme med arganolja efteråt. Det är utbildade massörer och hon utför ungefär som klassisk massage som vi har hemma. Gillar inget fjomp. Hon går igenom hela kroppen, händer, fötter, ansikte och hårbotten. När den timmen är slut (och den är alltid alldeles för kort!) är man klar och får sina kläder igen och kan gå ut i väntrummet. Men där får man inte sitta länge. För taxin kommer snart och tar mig tillbaka hem.

Summa? 400 MAD (ca 360 SEK) Väl använda pengar på en ledig dag, ni!

När jag kom hem satte jag mig på balkongen och fruffade lite och tittade på Brooklyn's finest, som var så där... Vid halv ett gick jag ner till solstolen. Då försvann molnen från himlen och det blev varmt igen. Vi har haft ett par dagar med mycket moln och igår duggade det lite en halvtimme. Jag låg kvar kanske två timmar sedan blev jag törstig och rastlös så jag gav upp. Ett dopp i en kall  pool blev det bara.

Istället gick jag hem och fixade ris och kycklinggrytor, två stycken. En marinad med söt Curry och en med el-Hanout. Blev supergott och slutade med 8 matlådor. Perfekt att ha när man kommer hem sent och det gör jag ju för det mesta.

På kvällen tittade jag på "The social network", filmen om Facebook. Orkade bara se halva... den var lite seg, tyckte jag.

Antal steg idag. Ingen aning men inte kan det ha blivit mer än 2000. Blev ju hämtade och lämnade i taxi från La hütte d'Argan och trappan till poolen är 150 steg så...

Men jag är nöjd med min dag. Blodcirkulationen kom igång utan en massa steg idag. Känner fortfarande spåren av skrubbvanten...

TVÅ DAGAR I MARRAKECH
Måndag-tisdag var det dags för Tvådagarsutflykt till Marrakech.

Jag hade med mig 11 gäster som ville uppleva kvällen som är väldigt speciell. Vi åkte halvåtta från Agadir och tog oss upp till stan genom Atlasbergen och ut på stäppen under det att jag matade dem fulla med historia om Marocko och Marrakech.
Jag började med guidning i Bahiapalatset. Därefter åt vi trerätters lunch på den marockanska restaurangen (olika typiska förrätter, tajine med kyckling och nyskördade klementiner från regionen.
Efter det åkte vi till Koutobiamoskén där jag har en kort guidning, för att därefter promenera till Djeema el Fna och souken och det hade blivit sen eftermiddag.

Eftersom vi hade tänkt åka tillbaka till souken när mörkret lagt sig, åkte vi till hotell Amine och checkade in och fick våra rum. Men vi stannade inte där utan gick ut till bussen redan efter en kvart, där Abdou stod beredd att ta oss tillbaka in till medinan. Det var hans fritid men han var hygglig och vi gav honom dricks allihopa för det. Vi slapp ju jaga taxi! Värt mycket!

Väl där inne skingrades vi (kvällen är på egen hand). Jag tog en tur in i souken men eftersom jag inte behöver något så blev det en kort tur men köpte med mig en liten gul tofs att sätta på min teleskop-pekpinne som är blå. Syns bra, tänkte jag, om jag valde att gå med den istället för Apolloboarden. Det känns lite för mycket som vallning av gäster med boarden, något jag inte är så glad i. Jag vill att gästerna ska känna att de trots allt väljer att följa med mig - inte att jag leder dem...

På torget var det febril aktivitet med folksamlingar runt sagoberättare och typ buskisrevyer på berberspråk. Nu var berberaporna och kobrorna/pufformarna borta...

.

Alla restauranger stod klara för servering så jag gick och satte mig på 1:an och tog ett grillspett efter att ha tagit lite foton till Apollos hemsida.


.

Jag bestämde mig för att åka häst och vagn tillbaka till hotellet (250 MAD) men tyvärr kunde jag bara tänka på hästarna som kämpade sig igenom trafiken och kusken som slog med piskan (i och för sig inte hårt men ändå... det kändes onödigt. De gjorde så gott de kunde...).


Väl tillbaka till hotellet lämnade jag middagsvouchern så gästerna kunde äta (tvådagarsturen inkluderar lunchen på dagen, övernattning samt middag och frukost på hotell).


Hotell Amine

Tog en sväng till rummet men stannade inte så länge. Straxt efter åtta gick jag tillbaka till restaurangen och hittade alla gästerna där. De var jättenöjda med kvällen och vi åt tillsammans med enbart glada miner och trötta, pratglada barn (hade tre barn med på  1,5,  3 och 5 år)

När vi ska gå upptäcker ett par att mannens plånbok är borta!!! Han försöker komma ihåg när han hade den sist. Vi bestämmer att han ska titta på rummet om den inte ligger kvar i någon väska innan vi fattar vidare beslut.

Efter tio minuter ringer telefonen på mitt rum. Plånboken är borta! Han tror han kan ha förlorat den i bussen. Jag ringer Abdou och han går tillsammans med Omar (agentens representant i Marrakech) och letar men hittar ingen. Omar berättar att det inte är någon idé att ringa polisen eftersom de ändå inte kommer göra något. Han och jag får skriva en rapport om vad som hänt istället och ge till gästerna, som nu bestämmer sig för att spärra kort och körkort.

Morgonen kommer  men jag drar mig en stund och är nere till 7 - ensam. Gästerna tog nog sovmorgon! Straxt efter nio kom storfamiljen med sin packning till mitt rum. De ville åka iväg till souken före 10. Tar med mig alla väskorna ner till bussen där jag och Abdou packar in.
Då kommer mannen som förlorat sin plånbok gårdagen med något svart som han viftade med när de kom. PLÅNBOKEN! De berättade att deras taxichaufför, som de åkte hem med på kvällen, hade knackat på deras dörr på hotellet. De hade förlorat den i sätet och han hade åkte runt till fem hotell och letat efter gästerna. Receptionen, jag, Omar och Abdou blev så  himla glada - och förvånade! Sånt händer bara inte här. Det var verkligen en chaufför som lever som han lär!!! En unik upplevelse för oss alla!

De andra gästerna kom så småningen också och alla packning försvinner in i bussen. Då kom även storfamiljen. De hade inte kommit iväg utan suttit och ätit frukost lite längre. Vi packade in oss i bussen efter att ha bett Abdou och köra ner oss till Djeema. Han fick en slant för det eftersom han körde oss på sin fritid igen och vi slapp jaga taxi. Vilken härlig chaufför vi har!

Ytterligare fyra timmar i souken där  jag gick vilse såsom sig bör och hamnade i till slut i ett frukt och grönsakskvarter med flugor överallt. Där skulle jag inte köpa något faktiskt. Det kändes lite väl ohygieniskt även för min smak. Jag försvann in i ett bostadskvarter men kände mig väldigt mycket som turist och gick tillbaka UNGEFÄR samma väg men den vägen tog mig tillbaka till torget.
Idag blev det kalvspett och pommes på Al Wafa på terassen i solen. Det var molnigt men jag ville ha den lilla sol som kom fram.

.

Klockan 14 mötte jag upp alla gästerna som alla kom till mötesplatsen Café Glacier på utsatt tid. Perfekt! Vi gick till bussen som jag ringt efter och åkte hemåt. På hemresan var även Therese kusin med kompis med. De landade i Marrakech tidigare på dagen och skulle ner och spela golf.
Efter stoppet i Chichaoua blev det saga med efterföljande applåder och därefter tystnad för att smälta dagarnas alla intryck.

Väl hemma i lägenheten tog jag en matlåda och gick och la mig. Dagen efter var det ju dags för endagars till Marrakech.

EN DAG I MARRAKECH
Jag vaknade ett par gånger under natten men somnade om så när alarmet gick vaknade jag med ett ryck. Jag hade satt alarmet på 05.10 men insåg tidigt att det är alldeles för kort tid för mig på morgonen att ha enbart en timme och tjugo minuters startsträcka. Det blev jättestressigt och inget jag kommer göra om. Jag behöver verkligen minst två timmar!

Med fleeceställ och jacka på satte jag mig med frukosten på balkongen. Sen blev det packa och promenad till bussen för att hämta upp gäster.

Som vanligt blev det en massa historia på vägen upp men den här gången hade jag intresserade och frågvisa gäster så jag hade jätteroligt med att besvara dem under hela resan, faktiskt. Det enda jag inte kunde svara på var kvadratmeterpriset på jordbruksmark men det kan jag ju ta reda på!

Samma guidning som på tvådagars genomfördes och därefter fritid. På endagars får man stå för lunchen själv så jag tipsade om lite olika restauranger. Jag landade tillsammans med åtta gäster på Al Wafa där jag denna dag valde Tajine Kefta (med typ frikadeller och poscherat ägg). Lite smaklös för min smak men mätt blev jag ju.



Idag jag gick jag vilse rejält. Så pass att jag fick ta taxi tillbaka ha ha. Jag hamnade på andra sidan medinan vid Lycée Mohammad i ett kvarter med kolarbetare. ha ha Jätteroligt men jag kände mig återigen som utböling... När jag såg en okänd Bab (port) gick jag dit, tittade ut och upptäckte att jag skulle komma till en stor väg med en jätteparkering. Noterade att jag nog kunde få en taxi där och vinkade in en som tog mig tillbaka till Club Med och Djeema el Fnaa. Spännnade!

Gick till Café Glacier och satte mig på balkongen och tog lite kort över torget medan jag såg när restaurangerna började duka upp för ännu en kväll. Marrakech är en underhållande och härlig stad!!!

.

Gästerna kom på utsatt tid och vi gick till bussen och åkte mot Agadir med saga och applåder som avslutning. Ännu en dag kan läggas till mitt spännande liv!

Antal steg dessa tre dagar blev summa summarum 27 564.

Morgonen var kylig och jag valde att sitta i sängen och käka frulle idag. Kan visserligen sätta mig i soffan framför soffbordet men det funkar inte riktigt. Soffbordets skiva är i soffans sitthöjd... Ingen bekväm ställning. Bättre att ställa upp två kuddar mot huvudänden och sitta med raklånga ben i sängen, helt klart!

Satte på en tvättmaskin (= en avskuren vattenflaska där jag håller tvättmedel och varmtvatten. Den är räfflad på sidorna och det fungerar som tvättbräda ha ha)


Klockan tio över åtta ringde telefonen och det var ospecgästen som undrade hur det gick med andra hotellförslaget. Jag förklarade vad klockan var och att man inte börjar jobba förrän nio, vilket innebar att jag inte hade något besked till henne. Hon bestämde sig då för att nappa på rummet jag ordnade igår. Jag fixade detta med hotellet och lämnade detta kapitel. Måtte det motsvara förväntningarna!

Jag stannade hemma och jobbade på förmiddagen så jag kunde äta middag hemma för att spara pengar.* Halv ett drog jag mig mot kontoret och sammanstrålade med Therese och vi promenerade bort till hotellet för att kolla rummen som vår ospecgäst klagat på.

Vi mötte en stammis på hotellet som jag hade på min buss för två veckor sedan. Jag frågade lite hur han hade det och han svarade "Jag har det helt fantastiskt. Kan man hade på annat sätt här?" Härlig inställning. Han tillhör visserligen den resvana kategorin som vet vad han beställer och vart han kommer någonstans. Han väljer dessutom alltid aktuellt hotell för läget (mitt i centrum med hiss, pool och frukostmatsal), de enkla stora lägenheterna och personalen. Och faktum är att han är den typiska gästen på det här hotellet, som hade bland de högsta betygen förra säsongen!!!
Om någon kommer ner och ska hälsa på använder vi alltid det hotellet av precis samma anledningar!
Och rummen som vi kollade såg ut precis som förra gången vi var där. Faktum är att jag hade flyttat dit idag om jag fick.
Lägenheterna är stora med sovalkov (gissar runt 50 kvm för den påminner om lägenheten på Råssnäsvägen i Motala)  och badrummet är delat (badkar med dusch och bidé i ena avdelningen och toaletten i den andra). Det finns en balkong med utemöbler där man kan sitta och njuta av livet PLUS att på det här hotellet finns köksbord och stolar INNE. Lägenheterna är bättre än där jag bor!

Jag bor 30 minuters promenad från centrum. Jag måste sitta på balkongen om jag ska sitta drägligt, Dubbelsäng med två sängbord och soffa med soffbord och två trästolar har jag i samma rum och det är väl kanske dryga 30 kvm. Det finns ingen garderob där jag kan hänga kläder utan får ha en klädställning bredvid soffan. Jag har duschkabin (och jag som älskar att fruffa i badkar en kylig kväll!)
Där bor jag i ett halvår och har som HEM. Men det skulle ALDRIG falla mig in att klaga! Jag vet förutsättningarna för mitt jobb och att då få eget boendeoch slipper dela lägenhet, kan man göra annat än att glädjas till 110%??? Nej, just det! Jag är JÄTTEGLAD för min lägenhet i Agadir!

Vi stannade på Duvette (som också serverar öl, vilket märktes på några högljudda gäster) och tog en kaffe för att sedan gå till servicekontoret som hade öppet 15-18 idag också. Jag började med min avräkning men fick lämna den ofärdig eftersom jag hade promenad i Souk al-Had på eftermiddagen.

Hade en rolig chaufför som försökte lära mig 'Tazjleheit' (berberspråket i Agadir) utan större framgång och mötte sedan mina gäster framför ingång nummer 6. Jag förklarade vad som fanns där inne och var men vi gick faktiskt ihop hela tiden. Jättetrevliga människor!
Plötsligt hoppade en ung man fram och frågade om jag var svensk och kunde hjälpa honom med ett brev till Sverige. Vi följde med honom till en krydd"butik" och jag skrev brevet till hans vän, Patrik. Vi blev bjudna på berberté som tack och gick sedan vidare.
Jag spenderade denna söndag 24 kronor på en plastbalja, fotfil (med pimpsten, borste, sandpapper samt rasp) och ett halvt kilo miniplommontomater. På väg därifrån träffade vi några gäster som hade varit i souken tidigare men nu var tillbaka för att kolla in kött/fågelavdelningarna. De hade missat dem tidigare. Jag förklarade hur de skulle gå och önskade lycka till innan jag hoppade in i taxin vi haffat och som tog mig hem.

Vad det gäller köttavdelningen så säljer man kött från får, get och ko och du kan få se allt från biffar och filéer till avhuggna huvuden, flådda eller med skinn. På fågelavdelningen säljs ägg och levande höns, kalkoner och kaniner. Du kan välja ett djur och de kan flå den medan du väntar... vilket så klart innebär att den dör först framför dig. Djur här är ofta ickevarelser och hanteringen kan kännas grym...  Är man djurvän måste man stänga av och inse att det är så man gör här! Mår man dåligt av det - så väljer man att inte gå dit! Jag menar, varför ens utsätta sig för upplevelsen?

På kvällen blev det ett par telefonsamtal om morgondagen och möte med ospecgästerna som nu är nöjda.

Jag stekte på strimlad bacon och hällde i min kaffemjölk och tog pastan som blivit över igår. Supergott! Prövade att sitta ute men det var alldeles för kallt denna afton. Såg diset framför Atlasbergen och vet att det är sämre väder på väg till imorgon. På yr.no står det att det ska bli regn några dagar denna vecka... Dags för regnperioden att göra sig påmind kanske? http://www.yr.no - Agadir

Antal steg i dag 5327

* Hade gett 150 av mina Dirham i dricks från egen plånbok på statsrundturen eftersom gästerna missade detta (och jag inte sa till, vilket kanske behövs) och jag vill att chaufförerna ska få det de ska ha, så att säga. Jag skämdes över att bara ett par (som rest på rundresa i Jordanien tidigare, faktiskt) la dricks i min chaufförs kepa.
I de flesta länder är det brukligt att man ger dricks hela tiden, överallt och till alla men generellt är svenska gäster inte bekanta med detta och är kända som dåliga dricksare till och med.
I Egypten körde man till exempel hellre amerikanare, tyskar och ryssar än svenskar för då fick de bra med dricks varje gång... När jag själv bad gästerna om dricks till chaufförerna i Egypten, blev en del sura och tyckte att det skulle ingå i priset.
Men hallå?! Tänk lite. Ska det läggas på biljettpriset, ska det dessutom skattas för och resultatet blir
1. att pengarna hamnar hos agenten. Lönerna inte kommer gå upp bara för att dricksen läggs på.
2. Agenten behöver höja priset till Apollo eftersom man måste skatta för pengarna vilket resulterar i dyrare utflykter.
Chauffören som gjort jobbet får ingenting extra för det och i många länder är lönerna så dåliga (Här i Marocko är minimilönen motsvarande ca 1500 kronor (!) och lägsta hyran 1200 i änden av stan i ett slitet område) Försök överlev på det om du kan!
Ibland önskar jag att semesterfirare var bättre pålästa om landet de väljer att semestra i...

Morgonen startade som vanligt i arla morgonstund på balkongen med frukost. Therese ringde ett par timmar senare och frågade om fyra gäster kunde få plats på turen på förmiddagen och, visst kunde de det!

Straxt före nio gick jag ner i receptionen och åkte iväg på Stadsrundturen som blev en trevlig tur (som vanligt). PÅ Artisana (skola för barn där de lär sig ett hantverk under två år) beställde jag en väska i Sabra som jag försökte få loss i Marrakech utan framgång. De ska sy en i blått till mig till nästa vecka (måste ju matcha uniformen, vettu). Den kostar visserigen 150 DH men då känner jag att jag gör något gott och bidrar till skolan. Det gör jag gärna. Hellre att jag betalar mer och vet att jag hjälper hemlösa barn än spenderar i souken, faktiskt.

Jag mellanlandade hemma och lovade i ett hastigt ögonblick att följa med fyra gäster till Marjane så de kunde få handla hem lite till sina lägenheter. Jag hade en timme på mig. Under den tiden hade jag tänkt laga mat och äta i lite lugn och ro. Först stekte jag på mina kycklingbitar. Startade emellertid pastavattnet alldeles försent... så det blev bara kyckling och sås till lunch. Och precis när jag skulle gå ringde telefonen och en gäst behövde hjälp vilket gjorde att jag nästan kom försent till avtalat möte. Men de var också lite sena så det gjorde inte så mycket.
Vi tog två taxi till Marjane och skiljdes sedan åt därinne. Jag snabbshoppade när jag ändå var där och införskaffade en limegrön toaborste som fick ersätta den läskiga gamla.




Jag åkte hem med matvarorna och åkte sedan till kontoret där vi hade öppet för gäster mellan 15 & 18.
Under den tiden kom tre sällskap med lite olika frågor och önskemål, bland annat vår ospec som jag nämnde helt kort igår, som är ett spännande kapitel i vår historia, helt klart!
Samtidigt som sånt tar energi fick jag energi. En gäst hade skickat en hälsning till mig via Apollos huvudkontor med ett tack för utflykten till Marrakech och mina historiakunskaper. Jätteroligt att bli uppskattad för jobbet man lägger ner på utflykterna. Det är sånt som gör att jag älskar det här jobbet!

Jag åkte direkt hem och klockan var sju. Riktigt skönt att komma hem skapligt. Fick bara ett telefonsamtal under kvällen av fyra gäster som ville boka Hammam och massage imorgon. Fixade det och avslutade sedan dagen med mer kycklinggryta. Den här gången hann jag koka pastan ha ha. Tillsatte Arganolja i maten och det blev, så klart, supergott.

Tog ett litet glas vitt, en BabyBell och en kaffechokladpralin på balkongen innan jag stängde av datorn och kastade mig i sängen framför en dålig film på tv:n (Spiderman II som jag somnade ifrån).

Antal steg 6734.

Först vill jag tacka Anne Haglund för kommentaren till mitt Extra inlägg. Tack för att du finns som vän på FB!

Sen ska jag väl beta av dagens eskapader lite snabbt. Förmiddagen startade med hämtning på hotell för att åka till flygplatsen. Även denna vecka blev det många kramar och avvinkningar vilket så klart glädjer med oerhört. I det här jobbet blir man lite som en familj ibland.

Jag lämnade gästerna och gick till Arrivalhallen där det blev dags att ta emot nya förväntansfulla gäster. Och insåg under dagen att jag måste nog göra ett tillägg på mitt Extra tillägg om Ospec.
Det är nämligen ganska spännande att de med flest krav reser ospec. Det kan jag inte alls förstå. Det står i villkoren uttryckligen vad som gäller men det verkar som bortblåst när det kommer på plats?! Så snälla... boka inte ospec om du har krav, om det så bara är ett. Välj en specad resa där du faktiskt vet var du får. Och åk inte med barn så. Du vet aldrig vart du kommer, hur hotellet ser ut eller om det ligger en mil utanför stan. Det är, som sagt ospec...
Att-resa-med-ospecificerad-inkvatering.aspx

Hade ett par telefonsamtal på eftermiddagen före det var dags att åka till Inspirationsmötet. Idag följde 33 personer med mig i bussen. Jätteroligt! Och det blev ett intressant möte. Jag fick en del frågor i slutet som jag besvarade men så ville en veta hur det kom sig att jag pratade så väl om Marocko och valde att bo här. Sverige var ju också bra...
"Fast... nu bor jag och jobbar i Marocko och ni är hos mig, i min hemstad, Agadir på semester - varför skulle jag berätta om Sverige?" frågade jag. Jag förklarade att vi kunde gärna diskutera mina livsval fast vid annat tillfälle - och fortsatte sedan att berätta om Agadir. Roligt att folk är intresserade av mitt liv - fast ibland kanske tidpunkten inte alltid är den rätta, känner jag.

Efter träffen gick jag till kontoret och skrev utflyktslistor och konstaterade att jag nog skulle ha många som följer med mig på mina utflykter även denna vecka. Förra veckan stannade vi på drygt 70% av gästerna och vi kommer nog ligga där runt nu också. Känns superkul!

Halv tio hade jag jobbat klart för dagen och tog en taxi hemåt. Där bloggade jag, åt en matlåda och förberedde mig för stadsrundturen.

Och under kvällen blev det officiellt att jag ska bli mormor igen. Det är Martina som går omkring och lägger på sig lite extra vikt för ett nytt litet liv. Mormor två gånger innan femtioårsdagen känns jätteroligt - även om jag inte befinner mig på samma breddgrader!

Antal steg tagna vet jag inte säkert. Men när jag kom från flygplatsen hade jag spatserat straxt under 4000. Sen bytte jag om till Djellaba och kunde inte ha stegräknaren på mig... men känner mig nöjd iallafall. Dagen blev mycket underhållande!

Mitt armbandsur pep klockan fem och det var väl kanske inte meningen. Å andra sidan var jag redan vaken... men idag hade jag ledig dag och jag testade att ligga kvar och dra mig. Det fungerade i tio minuter sen blev jag hungrig och gick upp och fixade frulle som inmundigades på balkongen. Startade som vanligt i mörker men klockan sju gick solen upp. Där satt jag kvar till straxt före nio.

När jag såg solen nå solstolen jag sett ut dagarna före tog jag på mig bikinin och gick ner och la mig. Med en paus för matlåda vid elva, låg jag kvar till kvart över två. Då bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag hade en broms snurrande på mig och när jag högt sa ifrån var jag riktigt trött på den. Istället blev det en tupplur uppe i lägenheten.

Väcktes av Therese som var lite pratsugen och ville berätta att vi två ska ingå i ett projekt. Det går ut på att vi båda två ska ha TVÅ LEDIGA DAGAR I VECKAN! Fattar ni lyxen??? Kommer ihåg i Egypten, att man fick två dagar veckan efter en rundresa och det var jätteskönt eftersom man hann vila ordentligt. Fast är det klart då var man inte ledig på 8 dagar innan det, då.
Hon berättade också att vi fått erbjudande till vänner och bekanta från Apollo och det la jag ut på Facebook. Enkelt och snabbt sätt att nå ut till folk och eftersom jag bara har vänner och bekanta på Facebook kändes det som ett smart drag! Får se om någon nappar!

Jag blev så entusiastisk efter samtalet att jag nästan hoppade upp och lagade chiliräkor med nudlar med färsk avocado som pricken över i:t.

Gick sen in på FB och klickade på spåkulan och fick "Var inte rädd för åskan! Dra undan gardinerna från fönstret. Sätt dig bekvämt med släckta lampor och njut av skådespelet. Du är trygg!" Ja, ja. Den funkar inte helt ha ha Någon åska känner jag inte till i Marocko men man kan ju bli överraskad!

Tog tag i disken som fått vara hela dagen i diskhon. Jag hade ingen lust att diska tidigare och jag struntade i det för att jag kunde! Men nu såg det lite trist ut och var ganska överfullt så...

Vid nio gick jag och la mig. Kollade på en film på 4:an som jag somnade ifrån slutet på. Men slutet var uppebart. De fick säkert varann i slutet ;)

Antal steg blev säkert under 1000. Jag gick ju bara upp och ner till poolen ett par gånger...

Här kommer mina Tips för en lyckad semester!

Lite att fundera över innan du bestämmer dig för semester i ett annat land (gäller främst när du reser söderut. Reser du inom norra Europa fungerar mycket som i Sverige).

1. Varför väljer du att ha semester i ett annat land och inte i Sverige där allt är bekant och du vet ganska säkert vad du får? Jag möter ibland gäster som nästan tror de kommer till Sverige - fast på en annan breddgrad.

2. Varför väljer just det landet du väljer? Att ta semester i ett annat land betyder att du kommer just till ett annat land, där saker och ting inte fungerar som hemma. Det kan vara bra att vara lite påläst där. Saker söderut tar oftast lite längre tid att lösa, de har andra arbetstider och lediga dagar, en annan religion, andra seder och bruk - och ibland även en något mer, sak vi säga flexibel arbetsmoral...

3. Varför väljer du just aktuell ort? Var klar över vad du är ute efter på din semester.

4. Varför väljer du ett specifikt hotell? Vill du exempelvis vara tämligen säker på att du får sängar som nästan är som hemma, frukost med lite mer än bröd och kaffe samt god service väljer man inte ett 2+ till 3+. Chansen för bekvämare boende ökar om du väljer ett med 4-5 i rankning. Dit hör ofta kedjor som finns över hela världen. Om man däremot inte bryr sig om vilket boende man har utan ser till andra värden på semestern, så kan man gott välja de med lägre ranking men samtidigt vara beredd på att du får det du beställer. (Generellt gäller att man jämför med standard i landet och inte världen när man rankar på charterbolagens hemsidor. Det innebär att du inte kan jämföra din vistelse med något annat land...) Mitt tips är att gå in på TripAdvisor och läsa kommentarer om hotellen du funderar på att välja! Där brukar stå ett och annat matnyttigt med kommentarer från de som bott på just det hotellet.

5. All-inclusive eller inte? Om man reser med barn är konceptet outstanding! Smidigt, enkelt och billigt. Likaså om du enbart är ute efter sol och värme och inte har något som helst intresse av landet du befinner dig i. Det finns faktiskt gäster som inte går utanför hotellkomplexen. Om du däremot reser utan barn och vill lära känna landet, skulle jag rekommendera enbart frukost eller lägenhet där du själv kan fixa mat. Handla på lokala marknader och butiker och laga själv din mat alternativt gå ut och ät, vilket ger dig en kulinarisk upplevelse!

6. Charterbolagets försäkring eller inte? Fördelen med att ha resebolagets försäkring är att du kan få tillbaka en del pengar från eventuellt läkarbesök (från anvisad läkare) direkt under din semester på plats. Om du är försäkrad i annat bolag, kan du välja vilkan läkare du vill och bara spara dina kvitton och tar det  med försäkringsbolaget när du kommer hem.
Oavsett hur du väljer att göra är min rekommendation att du ser till att du verkligen har en reseförsäkring. Utanför EU betalar man direkt i handen till läkaren/sjukhuset. (Två exempel som jag själv känner till: En dykare i Egypten valde att inte ta extra försäkring för händelse av dykarsjuka som skulle innebära vistelse i tryckkammare (kostade 6€) och råkade ut för precis det och fick åka hem från sin semester 100 000 kr fattigare!!! i Min egen fotledsoperation i Jordanien kostade drygt 10 000 kr (och det var ju på ett enkelt militärsjukhus), röntgenbilder kostade 400:- styck och läkarbesöken 150:-/gång. Till detta kom taxiresor, kryckor och smärtstillande och antiinflammatoriska mediciner. Som tur är gällde min försäkring och jag kunde fortsätta mitt liv, i och för sig hoppande i Sverige under en period, men inte fattigare.)

7. Önskemål. Är precis som det beskriver ett önskemål och inte ett krav som ska/kan uppfyllas. Resebolagen gör vad de KAN men om det är något som gäller på ett hotell är det inte säkert att det går att uppfylla på resmålet. Så om du bokar en resa där det går att boka havsutsikt eller markterass (för att ta två exempel), betala de extra hundralapparna istället för att snåla och lägga det som just ett önskemål. Hotellen måste prioritera de som faktiskt betalar för det... Samma sak gäller för side-by-side om ni reser i större sällskap. Det är inte säkert hotellrummet har den typ av boende bredvid varann, som ni har valt... och då är önskemålet en omöjlighet att uppfylla.

8. Utflykter med resebolaget eller på egen hand? Reser du med charterbolagets utflykt har du ekonomisk trygghet vid inställllande/sjukdom (mot uppvisande av läkarintyg) och skandinavisktalande guide och du får reda på saker från ett mer neutralt håll. Ofast vet dessa guider mer om landet eftersom vi är ålagda att forska om landet vi jobbar i - på alla plan. En infödd guide är alltid färgad av landet de bor i och får aldrig tala om hela sanning om styre, leverne och landet de bor i. Utåt sett är allt nämligen bra...
Det är kanske mer ett äventyr att upptäcka landet på egen hand. Det finns alltid lokala utflyktsarrangörer som oftast är billigare. Det du måste vara klar över är att du gör det helt på egen risk.Det du förlorar är din säkerhet. Du kan inte få hjälp av resebolaget. Om resan ställs in/ du blir sjuk och inte får pengarna tillbaka eller fordon går sönder och du själv får ordna och betala egen transport eller säkerheten på fordon och båtar är undermåliga så blir allt ditt eget problem att lösa. Det här gäller så klart även om du tar lokalbussen runt, då du heller inte har någon guide som berättar om vad du ser och upplever på din tur. Om du vill ha guidning får du själv ordna och betala för det. Notera att det som står i guideböcker inte alltid stämmer... Men ser du möjlighet till ett annorlunda äventyr - så kör! Många har varit supernöjda med sin tur, men lika många har blivit missnöjda så visst kan det vara en chansning. Men som sagt, är du beredd på det oförutsedda och "gillar läget" så varför inte? När jag själv reser gör jag utflykter på båda sätten - väl medveten om riskerna.

Några andra tips:
Solskyddsfaktor: Solen tar mer söder ut (på skidorten reflekterar snön solens strålar och gör den mer intensiv) eftersom den ligger närmare jorden och strälarna har kortare väg att gå. Starta semester med högre faktor och gå neråt när du fått färg. Onödigt att spendera en semester med brännskador.

Rullstols/rullatorvänligt? Ring gärna till destinationen och hör efter. De som jobbar på plats vet hur det ser ut! Här i Agadir får rullstolarna gå på gatan eftersom trottoarkanterna är 3 dm höga på många ställen... Rullatorer ser man sällan eller aldrig.

Barnsängar är inte säkert att de ser ut som dem vi har hemma. Det kan till exempel vara en spjälsäng fast med glesare mellan spjälorna. Om du vill vara extra säker på att du får det du vill ha - välj att ta med egen resesäng och sänd som Skrymmande bagage. Samma gäller för barnvagnar. Det är inte ens säkert att det finns barnvagnar alls dit du kommer...

Dricksvatten rekommenderas oftast på flaska pga av kraftig klorering. Själv ignorerar jag det - om jag inte får reda på att det är rent gift i kranen förstås, och kokar kaffe på kranvattnet. Det får koka i tre minuter sen blir det kaffe. "Svenskt" kaffe finns ju (oftast) inte. Men Nescafé Gold kan likna det (med lite fantasi visserligen).
Notera att jag dricker kranvattnet på egen risk och inget jag egentligen rekommenderar till dig som gäst. Jag är van att befinna mig utanför Sverige och har ingen känslig mage. Är du bara här en vecka eller två, KÖP vatten!

Mjölk är också en historia för sig. Var beredd på att den inte smakar som hemma. Själv har jag bara mjölk i kaffet och köper då koncentrerad mjölk på burk (brukar stå i anslutning till kaffe och choklad i butikerna) som är lite gräddigare och gör att mitt morgonkaffe blir supergott!

Vid utgång på restaurang: Vad det gäller maten är det enbart kyckling jag är lite försiktig med. Kollar alltid att den inte är rosa inuti. Om den är det så ät den inte utan skicka tillbaka. Se till att maten är färdiglagad. Om du äter från buffe, försök komma när den börjar serveras. Ju längre den står, desto mer risk för känslig mage att reagera (gäller främst ris har jag fått lära mig).

Laga själv: Gå till den lokala marknaden/affären och handla. Jag handlar kött i souken, väl medveten om att det hänger kanske i värme och flugorna landar på det med ojämna mellanrum. Men jag kokar det först och sen steker och har i grytor och har aldrig blivit sjuk. Pratade med en sjuksköterska som sa att allt handlar om hur vi tillagar maten och det har jag hållit mig fast vid. Grönsaker sköljer jag i köpevatten, likaså frukt som jag inte skalar.

Slutligen måste man räkna med att allt kan hända som man inte alltid kalkylerar med. Transporterande fordon kan gå sönder, varmvattnet tar slut eller vattnet uteblir helt på grund av vattenläcka, strömmen går, en kackerlacka springer över golvet, trafikvett existerar i mindre grad och så vidare.

Men allt handlar om med vilken attityd du bemöter oförutsedda händelser. Försök att göra det bästa av situaionen och se sånt som är positivt så kommer du få bästa semestern EVER!

Lycka till!

Maria

Steg upp straxt före fem, vilket inte är ovanligt i sig, men idag hade jag utflykt till Marrakech igen. Den här gången hade vi flyttat pick-uptiderna till en halvtimme tidigare för att komma upp tidigare till den rosa staden.

Alla 40 kom med så som sig bör, och vi begav oss. Drog som vanligt all presentation från nästan jordens begynnelse (vilket innebär 24 miljarder år) och framåt till idag hur livet ser ut här. Försöker få med så mycket som möjligt eftersom mina gäster kommer från olika bakgrunder. Jag har geologer, historiker, journalister, säljare, barn, djurskötare, politiker, läkare, pensionärer, bygg- och trädgårdsmästare, you name it, och jag vill att alla ska få en intressant del för just dem.

Stopp på vägen upp var på TOTAL som vanligt och vi kom sedan fram straxt efter tio.
Idag lämnade Latif all guidning till mig, precis som jag önskade. Han insåg snabbt förra gången att han kunde lämna förtroende till mig och det gjorde mig så klart väldigt glad eftersom det egentligen enligt marockansk lag kräver lokalguide. Jämfört med Jordanien, där lokalguiden ville ha all guidning är det här landet är väldigt lättjobbat. Jag behöver inte tjata mig blå i huvudet över att få guida själv. Här är det jag som bestämmer vad jag vill göra och inte göra. Det uppskattas!

Innan vi gick in i souken berättade om återsamlingsplatsen och vi tog sedan med gruppen in i soukens vindlande gränder (derbs, kallas de här). Två kom bort på vägen (de var inte från Sverige och förstod inte allt jag sa, visade det sig) men de var så himla kloka att de ringde och berättade det. De kom till träffpunkten på utsatt tid och jag lät dem sedan bestämma takten på promenaden till bussen.

I souken gick vi till min kryddbod och därefter var det fritid för gästerna.
Åt en underbar Tajine som servitören rekommenderade, och som jag tog med mig som doggybag (äter ju bara hälfen) med jättetrevligt sällskap av en familj i sällskapet. Under måltiden hände det. Jag öppnade min flaska med rosenolja, som ser ut precis som vatten och är upptappad på en vattenflaska. Jag önskade att gästerna kunde få känna rosendoften...
Jag hade min vattenflaska bredvid och i ett hastigt ögonblick tog jag en rejäl klunk - av rosenoljan! Det var INTE gott. Jag var lätt illamående resten av dagen. Försökte spotta ut det lite halvt diskret i min servett men det rann istället ner i knät och fläckade mina byxor så  jag svalde hälften.
Mitt tips är att kolla på flaska innan du dricker. Rosenolja är INTE en hit! (för information tillverkar vi rosenvatten och olja här i Agadir som används i kosmetiska. Själv använder jag det till ansiktrengöring... när jag inte dricker det ha ha

Jag gick ett varv på torget och gick vilse i souken (medvetet - tar alltid en ny derb varje gång och har aldrig en aning om hur jag ska komma ut ha ha. När klockan var kvart över tre kände jag att jag var tvungen att försöka hitta en utgång mot torget men fick faktiskt ta hjälp. Det skulle ju se bra ut om guiden kommer bort och inte kommer i tid för återsamlinge, va? Men jag måste ju hitta på äventyr för mig själv! Passade på att försöka få en väska i tyget som vi kallar Sabra (kaktussilke = Rayon) för 50 dirham men fick ingen lycka. Mina gäster hade fått för 80, vilket nog var ett bra pris. Men jag vill inte betala mer än mina 50 DH för en tygväska... så jag fick lämna Marrakech utan.

Väl tillbaka på Djema el Fnaa satte jag mig och tog en café au latit på Glacier och satte mig för att vänta in gästerna som kom en efter en med fullpackade påsar!
Vägen hem åkte vi via Chichaoua där vi tog paus (en liten by på gamla vägen). Sen åkte vi ut på motorvägen igen och åkte mot Agadir. Ikväll var vi hemma straxt efter nio. Förmodligen för att vi tog motorvägen istället för gamla vägen mot Chichaua. Vi sparade massor av tid! Skönt för gästerna att inte komma hem så sent, speciellt som jag hade 7 barn med idag.

Over all blev turen lika fantastisk som vanligt. Kanske min egen entusiam som lyser igen. Älskar kaoset i Marrakech som är en typisk arabisk stad.
Jag tycker synd om de som väljer att inte åka dit när de är så nära (25 mil till Marrakech från Agadir). De behöver inte åka med mig. Om de redan vet allt om Marocko och Marrakech och inte behöver guidning eller bara är ute efter att se stan kan de ju åka med SupraTours på egen hand.

Väl hemma ringde jag Therese och kollade läget samt lämnade lite info och började ladda för min lediga dag imorgon. Tog en matlåda och satte mig på balkongen och fick besök av en spindel kanske 5 cm mellan fotspetsarna, något som avslutade dagens äventyr!

Antal steg: 13787

Idag var Therese ledig och jag ansvarade för dagens göromål.

Startade halv nio med att gå till hotell och höra om hotellrum. Tjugo minuter senare hade jag fixat fram det samt kontaktat gästerna från igår som godkände mitt val, gick tillbaka och bekräftade på Amadil, ringde Hassan, som ansvarar för transport, och fick en tid för hämtning, ringde tillbaka till gäster och meddelade den tiden. Kände mig rätt nöjd när jag fortsatte gå mot kontoret. Som vanligt tog jag cornischen.

Det blev en alltigenom disig dag och inte så varmt. Ganska skönt! Idag tog jag kort på pelargonen med den vackert djupröda färgen. Gillar den!


Kollade temperaturer i uppvärmda bassänger och filade lite på min utflyktsmanual. När jag var klar med allt så  hade klockan blivit 14 och jag var hungrig. Bestämde mig för att promenera till busstationen. Där skulle jag höra om de hade en busstidtabell.

Jag mellanlandade på en restaurang inte långt från hotell Chems där jag tog en omelett och en liten flaska vatten för 27 spänn. Därefter fortsatte jag min promenad längs Avenue Hassan II.
Träffade en äldre herre som pratade engelska. Han berättade att han jobbade på trädgårdsmästare på ett av hotellen i området och kunde dessutom några ord på svenska. Han var på väg till tisdagsmarknaden dit man kommer utifrån och säljer sina hantverk och andra saker. Jag tyckte inte att jag hade direkt tid att följa med och hälsa på hans bror, som var där eftersom jag hade en "mission". Men kanske att jag får dit nästa tisdag om möjligheten bjuds.

Stannade till vid Manpower (japp, det finns här också) och tog kort på huset där de har sitt kontor. (Tittar ni noga ser ni logon mellan de blå fyrkanterna straxt nedanför mitten av huset.) Man kanske skulle söka jobb som coach i Agadir??? Fick förslaget för några veckor sedan av Danielle på kontoret. ha ha tror inte de har kommit till det än, tyvärr, även om det kanske skulle behövas.



Jag kom fram till busstationen men någon tidtabell hade man inte. Man går visst bara och ställer sig och snart kommer det en buss, hoppas man. Kanske att man skulle kunna lägga tid på att sitta och iaktta och notera vilka nummer som går vart vid tillfälle. Det verkar vara "enklaste" sättet.

Jag gick vidare till taxitorget och tog en taxi till långfärdsbusstationen.

Supratours kontor ligger en bit utanför centrum och dit var lite långt att gå tyckte jag eftersom mina blåser under vänster fot var på väg tillbaka. Delade taxi med två andra och jag gjorde som de - betalade i förskott. Det blev nog lite billigare än taxameter för jag betalade 11,50 dit - och när jag åkte tillbaka till stan fick jag betala 16...

Det började skymma och jag valde att börja dra mig hemåt. Imorgon har jag Marrakech och det kan vara skönt att ha en lugn kväll. Dessutom har jag ju alltid kontoret med mig så är det någon gäst som ringer kan jag lika gärna sitta hemma som på kontoret.

Till middag lagade jag gryta på köttet jag köpte i souken marinerat i olivolja, krossade vitlöksklyftor, en halv färsk röd chili och el-haoutkryddan jämte salt och vitpeppar samt kokade ris till. MUMMA! Jag tycker faktiskt att det är roligt att laga mat för det blir jättegott (för det mesta)

Antal steg idag slutade på 10850. Helt okej, va?!

Vaknade extra tidigt idag. Kanske på grund av mina myggbett på foten som kliade. Jag hade 7 myggbett på en snygg rad. Förmodligen kom det en elaking igår kväll när jag satt på balkongen och tog en promenad uppför stortån och tog provsmaker på vägen på ådran upp till stortån. Fräckt! Hoppas att det smakade!

Det blev fleeceunderstället på OCH jacka på balkongen vid frukosten. Vid sju började solstrålarna ta sig över taken för att värma mig så jag satt kvar ännu en liten stund bara för att njuta.

Straxt före nio tog jag på mig uniformen och började bege mig till hotell Iberostar. På vägen dit passade jag på att gå ett varv på Golden beach's restaurang (ligger nästan granne) och hittade en familj som åt frukost. Far och en av sönerna ville åka och fiska och mamman till Hamman. Jag fixade det innan jag fortsatte min promenad. Precis när jag kom till Iberostars ingång ringde telefonen och en gäst ville ha ett restaurangtips för ett födelsedagskalas.
Väl inne på hotellet gav jag biljett för vidarebefordran till gäster som förbokat endagars Marrakech. Sen gick jag cornischen till jobbet. På väg dit hittade jag några duvor som svalkade sig i vattnet från vattningen på parkeringens planteringar...



och tog några höstbilder...


.


Therese och jag hade bestämt att vi skulle ses vid tio men den tiden funkade inte för någon av oss. Istället blev klockan runt halv tolv. Jag deponerade pengar och sen gick vi och käkade lunch. Det var fullt med diplomater, säkerhetsvakter och trafik idag. Vi har en mässa här på Paradisets torg och vägar är avstängda lite överallt.

Vi satt på kontoret hela eftermiddagen och jobbade. Servicekontoret var öppet 15-18 och ett par gäster kom förbi och ville ha rekommendation för ett födelsedagskalas till.
Och så ringde servicemobilen. Det var en gäst som hade ett bekymmer som jag försökte lösa under kvällen. Men det gick dessvärre inte så det får bli det första jag gör imorgon. Det kändes uppfriskande att få ett problem att hugga tag i. Vi har inte många sådana här!
Inte för att jag önskar mig en massa bekymmer, förstås. Helst vill jag att gäster resonerar som jag själv - Att "shit happens" och så gillar man läget eller försöker lösa det själv på något sätt. Men alla är inte såna!
Generellt är de som reser med charter hartervana. På charter finns till 90% en reseledare som förväntas trolla och lösa problem på sekunden ibland, och de behöver inte göra något själva för att lösa en situation.
De som är resvana på riktigt vet hur det är att lösa problem på egen hand, de gillar läget och är medvetna om att det kan ta ett tag att lösa och vet att allt kanske inte går att lösa alls.
Efter servicekontoret åkte vi till Marjane och shoppade.



Pasta någon? Pasta? Det köper vi på lösvikt! Likaså ris och couscous. Fast det finns så klart på påse också  - fast det är dyrare....


Idag gick jag in på "systemet" och plockade på mig en liten flaska rött och en med vitt, som jag blev rekommenderad. Den röda har jag tänkt stänka i ett par droppar i en rödvinsås vartefter. Jag har ju lämnat det röda pga av min sockerintolerans.


I frysdisken där inne hittade jag is på plastpåse. Tänk att man köper is i affären här och att alla inte har frysfack i sina kylskåp!



Jag brände 195 spänn på dem, en kalkonfilé, tomater, koncentrerad mjölk, champinjoner, ägg, två små påsar chips (100 grammare har vi här) och två vansinningt goda chokladbitar med kaffesmak. Sen brände jag en hundring på fem paket cigaretter och extra filter. Insåg idag att de cigaretterna jag röker (det finns bara en sorts mentolcigaretter) är ganska mycket tjära i och det uppskattas inte att få i munnen!

Efter att ha mellanlandat hemma gick jag iväg till Golden Beach reception och lämnade bokningar för fredag och till Tikida för att lämna en biljett till Marrakech på onsdag. Sen gick jag hem och stannade där. Då var klockan straxt efter åtta. Jag packade upp mina inköpta varor,  hällde upp ett glas av det vita vinet jämte en lite skål med ost/lökchips och satte mig på balkongen och skrev den här bloggen. Jag njöt av alla tre!

Antal steg idag blev 10 839 och jag kan berätta att idag fick jag dra åt skärpet ett extra hål på morgonen idag. Det går framåt, hörni!

MORGONEN
Upptäckte att mitt frukostbröd börjat mögla men hade, som tur var, en brödbit från gårdagens lunch att äta.
Efter frukost satte jag mig med lite bankärenden, bland annat till Kontorstjänst för bokföringen gällande oktober månad. Har inte hört något därifrån sedan jag skickade in de sista kvittona för nån vecka sedan så jag hoppas allt fungerar inför skatteinbetalningen nu i november.

Noterade att SEB, precis som Swedbank, tar 35 kronor i avgift för utlandsuttag. Det kommer bli dyrt att ha deras kort här i Marocko. Jag vill inte ha en massa cash liggandes hemma utan vill kunna ta ut när jag behöver. Men att ta ut 500 spänn och betala 35 kronor för det varje gång... Näe! Hoppas jag kan få en ny kod från Ica. Mailade till deras huvudkontor och vädjade om hjälp förra veckan men har fortfarande inget hört.

ATT ANVÄNDA ELLER INTE ANVÄNDA?
Straxt före tio gick jag till Golden Beach pool och tog ett varv runt för att höra om gästerna som låg där, behövde mig. De hade några frågor och efter att ha besvarat dem fortsatte jag via cornischen till kontoret. Det hade börjat blåsa och jag såg några som försökte surfa på vågorna.


Passerade en telefonkiosk. Om man inte har mobil kan man ringa där. Och det är faktiskt en del som använder den...



Vi har brandposter med jämna mellanrum. Till och med på cornischen där Atlanten ligger precis bredvid.


Jag gick bankgatan och hittade en bankomat... skulle jag våga använda mitt Swedbankkort där??? Jag var, kan man säga, lite, rädd. Jag fattade ändå beslutet att försöka. Man kan inte gå omkring och vara rädd här i livet. Jag tryckte in kortet, uppgav min kod och bestämde hur mycket pengar jag ville ha - och, mina damer och herrar, det gick alldeles utmärkt!


PÅ KONTORET
Spatserade glatt vidare till kontoret och började jag göra om mitt utflyktsmaterial till Marrakech lite grann. Det skulle sedan kopieras på Atlas Tours kontor - men nyckeln?

Det var bara det att nyckeln låg inte där! Så det skulle alltså inte bli något kopierat idag eftersom personalen där är lediga söndagar och jag hade inga planer på att försöka bryta mig in. Jag försökte då finna på annan råd.
Jag valde att ta min mailade karta över området Agadir - Marrakech - Essaouira och leta efter ett program som kunde vända den eftersom den var liggande och blev pytteliten i A5-foldern. Det tog sin lilla stund men till slut lyckades jag men vet inte hur. Det slutade iallafall med att det blev utskrift på skrivaren istället av 16 program (för 32 personer som jag trodde vi skulle bli).

Det var bara det att då tog bläcket slut och det blev bara halva sidor! Nu visste jag att Therese hade köpt en ny patron men hittade den inte. Jag ringde och frågade och fick veta var den låg men hon föreslog att jag först skulle försöka skaka den. Det hade funkat ett par gånger tidigare. Sagt och gjort!

Det var bara det att jag hade en vit tröja på mig och små svarta korn sprutade på magen. Var inte det roligt så säg? Men det var inte slut där!
Det var dags för nästa projekt - att leta efter den Marrakechkartan som användes förra året. Jag letade i alla mappar på datorn.
Det var bara det att det inte fanns någon sparad digital karta på hårddisken... så jag fick alltså gå ifrån kontoret utan att ha liksom gjort det jag kom för att göra - kopiera mitt utflyktsmaterial. Det blev lite jobbigare än så och jag kunde heller inte göra färdigt. Kärlek!

BJUDEN PÅ LUNCH
Jag lämnade kontoret runt tolv. Då hade det börjat komma moln och det blåste riktigt rejält. Och jag som hade nedsläppt hår för första gången jag kom. Det svepte runt ansiktet som en bläckfisk. Jätteirriterande, så klart! Jag gick hem till Therese, som bjöd på kycklingwok och kaffe på maten. Jättegott!
Vi skiljdes sedan åt. Jag gick hem och lämpade av saker ifrån min tunga ryggsäck och Therese laddade för servicekontoret. Och nu blev det snodd på under hemvägen!

I SOUK AL-HAD
Jag hade nästan två timmar hemma innan jag åkte iväg till souk al-Had, där jag träffade 9 gäster som ville hänga med mig och handla. Idag hade jag inget som avslöjade att jag var Apollo-guide men i entrén blev jag uppmärksammad och tilltalad med namn av några jag aldrig sett. Ryktena går snabbt. Fick till och med en souk-guide som varnade mig från att ha ryggsäcken på ryggen för alla ficktjuvar och sedan gick hack i häl trots att jag berättade att jag hittade i souken och faktiskt bodde i Agadir... När fyra gäster avlägsnade sig från gruppen följde han med dem istället. Kändes helt okej!

Vi passerade igenom möbelavdelningen och jag kommenterade våra tunga, något mörka möbler. och att vi pyntar med tyger i gardiner, kuddar och mattor. Då plötsligt får vi syn på en cerise-rosa soffgrupp! Hualigen!



Denna afton fick jag tag i en svart tunnare sjal som jag tror kommer matcha min Djellaba men hittade ingen karbinhake till min väska från Ullared som gick sönder första veckan jag använde den. Däremot kom jag hem med apelsiner, mandariner, potatis, gurka, tomater, svarta skrynkliga oliver (Godast i världen?) och välhängt kött (biff).


Det är jätteroligt att gå och handla i souken på söndagarna. Då ser man inte många turisterna och eftersom det är marockanernas lediga dag är det fullsmockat. En kaskad  av hög ljudnivå, dofter, färger och former, allt i en enda mix som gör mig lycklig i själen. Det är lite som att gå på Skänningemarken varje vecka - fast tio gånger roligare eftersom här finns ALLT.

Miljökontoret skulle slå bakut hur livsmedelshanteringen fungerar - eller inte fungerar.? Men Sverge är för rent, helt klart. Vi överdriver. Här ligger köttet längs med den trånga gångvägen. Det är dammigt, folk går förbi hela tiden, pratar, harklar sig, spottar på marken och hänger ibland på samma bänk som köttet ligger på för att växla några ord med säljaren. Själv la jag min väska på samma bänk medan jag tog upp min plånbok. De tar emot pengarna, lägger dem i kassalådan och skär sedan upp kött till nästa kund utan att tvätta sig emellan - och så fortgår det varje dag... från klockan nio på morgonen till iallafall sju på kvällen.
Men det är så det är här - och vi tänker liksom inte på det. Och än har ingen dött (vad jag vet). Och jag lever ju. Skriver jag så lever jag ha ha och en sak är säker.. Vi är inte mycket sjuka här heller!

Och vad gäller köttet som visserligen ligger framme i värmen från morgonen och får påhälsningar av folk och flugor, så kokar jag det först och sen steker det. Jag lovar att så mört kött som vi har här, det hittar du inte i Sverige! Och oliverna kan man, om man är lite räddhågsen, skölja i köpevatten och låta rinna av. Men det äter jag direkt. Jag brukar passa på att ta en provsmak innan jag köper - direkt från bordet.

När jag skulle hem var det som vanligt fulla taxis som passerade. Men så plötsligt stannade en, som hade en man i baksätet. Chauffören frågade vart jag skulle och efter att ha berättat så sa han 'hoppa in' så hakade jag på. Först skjutsade vi hem mannen som bodde i ett enkelt bostadskvarter i Talborjt dit jag aldrig haft ett ärende (och förmodligen inte kommer ha det heller). Kanske en vansinnig grej (igen?) men alltså man kan inte gå omkring och misstro människor och vara rädd hela tiden. Livet blir så otroligt trist och smalt, om ni förstår vad jag menar. Och hem kom jag ju!

MARRAKECH 3/11
Väl hemma ringde servicetelefonen och jag fick 5 personer som anmälde sig till Marrakech på onsdag. Jag ringde och meddelade Therese som räknade ut att jag nu kommer ha minst 40 (!) med mig på onsdag och vi måste sätta säljstopp! 
Visserligen roligt men ändå inte. De som ringer imorgon och på tisdag får vi ha på en väntelista. Jag gav som förslag att jag hoppar över min lediga dag och tar en minibuss upp på torsdag om det behövs. Det är klart att gästerna ska komma till Marrakech när de bara är 25 mil ifrån. Man kan inte komma till Marocko och inte besöka den stan!
Jag som tyckte jag hade tagit i när jag skrivit ut utflyktsmaterialet, tyckte jag... Men 32-gränsen bräckte vi idag. Så himla roligt!!!

På söndagar har vi sophämtning där jag bor. De kommer och samlar upp i en helt vanlig sopbil, liknande den vi har. Skillnaden är att det inte finns någon press. Så när det är full så lastar man på taket istälet.